Nr 4 2013 - Svenska Narkotikapolisföreningen
B POLISFÖRENINGENS TIDSKRIFT R UT IL DA RA SVENSKA N INGEN EN ÖR SVENSKA IKAPOLI SF KOT AR R & INFOR M E Nr 4/2013 Drogmissbruk i musikkulturen Silk Road – anonym droghandel på internet Cannabislangarna avlöste varandra i Lund Med staten som kran – en Subutexförsäljares berättelse ’Scandinavias largest roid supplier’ hade tillverkning i Borlänge INNEHÅLL Ledaren .................................................................................................. 2 Info från styrelsen ................................................................................... 3 Svenska NARKOTIKAPOLISFÖRENINGENS Tidskrift Redaktörens spalt ................................................................................... 3 Hundra år av narkotikamissbruk i nöjeskulturen ..................................... 6 Narkotikamisstänkta kändisar................................................................ 10 ANSVARIG UTGIVARE: Reggaefestivalerna kända som ’narkotikafestivaler’ ............................. 14 Mika Jörnelius Prioritera evenemang ............................................................................ 15 CHEFREDAKTÖR: The 27 Club – myten om rockrebellerna som dör unga ........................ 18 REDAKTIONSKOMMITTÉ: Operation Bågen – narkotikaärende i Blekinge ..................................... 30 Gunnar Hermansson (GH) Silk Road – anonym droghandel på internet ......................................... 26 Jonas Hartelius (JH), bitr. redaktör Christoffer Bohman (CB) Lennart Karlsson (LK) Emil Lundberg (EL) Kontaktpoliserna i Hässleholm vill se större engagemang .................... 35 Cannabislangarna avlöste varandra i Lund ........................................... 38 Flashbacks i Serbien ............................................................................. 42 Svårare stoppa MDPV efter HD:s domar .............................................. 46 ADRESS: SNPF:s Tidning Polismyndigheten i Västra Götaland LKP – NarkR Box 429 401 26 Göteborg Telefon: 070-751 53 71 Åklagare invänder mot FHI:s klassningsdokument ............................... 47 Rättsrutan: Rättsbildning ....................................................................... 50 Reaktion från Polisförbundet på artikel i SNPF-tidningen nr 3-13 ......... 51 Notiser: Världen runt ........................................................................... 54 Webb: www.snpf.org Landet runt ............................................................................. 55 Med staten som kran – en Subutexförsäljares berättelse ..................... 58 SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGENS ANNONSAVDELNING: ’Scandinavias largest roid supplier’ hade tillverkning i Borlänge ........... 64 Polisinsatser på gym i Umeå ................................................................. 69 c/o Mediahuset i Göteborg AB Marieholmsgatan 10 415 02 Göteborg Telefon: 031-707 59 55 Fax: 031-84 86 82 [email protected] Ungdomar mer liberala till dopning ........................................................ 69 Kroppsbyggare på SM-nivå drev landsomfattande steroidhandel ......... 72 Boktips ................................................................................................... 76 En knarkidiot på resa ............................................................................. 78 MEDLEMSKAP 200 KR PER ÅR Ansökan om medlemskap inges till styrelsen Svenska Narkotikapolisföreningen; Box 429, 401 26 Göteborg Tel: 010-562 83 53. Ansökan via hemsidan www.snpf.org Postgiro SNPF 63 73 06-2 Stipendierutan ....................................................................................... 80 Sidan 10-11 Narkotikamisstänkta kändisar – prestigegripanden eller likhet inför lagen? Artikelförfattaren har under årens lopp varit med om att rapportera ett antal kändisar för narkotikabrott. Det har rört sig om musikartister, skådespelare och andra massmedialt uppmärksammade personer. Ni som förväntar er en artikel fylld med snaskiga detaljer kan sluta läsa här. Denna artikel kommer istället att handla om de ofta intressanta mediala efterspel som kommer i kölvattnet av dessa ingripanden. Men den kommer också att handla om svåra prioriteringar med hänsyn tagen till behovs- och proportionalitetsprincipen. Varför får en promille hundra procents uppmärksamhet? ADRESSÄNDRING: Under mina snart tjugo år som narkotikapolis har jag säkerligen rapporterat tusentals personer för narkotikabrott. Ungdomar, gamla, drogdebutanter, tunga narkomaner, cannabisrökare, kokainister, svenskar, invandrare, läkare, byggarbetare osv. I stort sett alla kategorier av människor. I vissa fall har dessa ingripanden lett fram till att förhindra ett begynnande missbruk och räddat liv. I andra fall har de förmodligen inte resulterat i något annat än böter som ändå aldrig betalades. Få av alla dessa ingripanden har skapat rubriker, annat än möjligtvis de grova brotten när mängden narkotika varit särskild stor. Eller när narkotikabrottet skett i samband med något annat uppmärksammat brott. De tillfällen där kända personer rapporterats utgör inte ens en promille av alla ingripanden. Ändå står de för den avgörande majoriteten av alla rubriker. I min vardag som narkotikapolis har jag ofta reflekterat över att debatt om ingripanden gällande ringa narkotikabrott ofta tar fart i samband i sådana ”promilleärenden”. Via www.snpf.org eller e-posta till [email protected] MANUSSTOPP: Manusstopp 1 november 2013. Utgivning vecka 49, 2013. Skicka in bidrag och bilder i god tid före manusstopp till [email protected] OMSLAGET: Ett mönster i medierapporteringen I samband med att en känd person har rapporterats för narkotikabrott, har jag tyckt mig kunna skönja ett återkommande mönster. Det kan grovt förenklat beskrivas som följande: Tämligen snabbt, efter 1-2 dygn, kommer information ut till massmedia om att en kändis har blivit rapporterad. Var kommer informationen ifrån? En relevant fråga som dock är känslig, eftersom sådan information inte får efterforskas. Min egen spekulation är att det ibland kommer från poliser, men oftare från personer som bevittnat ingripanden. Inte så konstigt eftersom det ofta sker i det offentliga rummet. Inte sällan kommer även informationen från artisten själv eller personer i dennes närhet. Vid dessa tillfällen är ofta utgångspunkten att man vill uttrycka en upplevd kränkning. Det mest tydliga fallet var när Andreas Kleerup gav Krogsektionen en känga i direktsändning i samband med ett tacktal på Grammisgalan. Anfall är bästa försvar? 10 SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 Polisnärvaro vid ett högriskevenemang i Kungsträdgården. Foto: Daniel Ejderbrink, Krogsektionen Stockholm sällan återföljs en sådan rapportering av att kändisen själv så småningom träder fram och ger sin version av saken. Huruvida detta sker frivilligt eller som ett resultat av det mediala tryck som uppstår låter jag vara osagt. Proffstyckarna träder fram Det riktigt intressanta brukar komma dagarna efter media har rapporterat om ett ingripande mot en känKulturjournalistiskt dravel dis. Plötsligt fylls ledare, kolumner, krönikor och tvsoffor med diskussioner om själva företeelsen att känJag väljer att lyfta fram ett exempel från senare tid som disar rapporteras för narkotikabrott. är ett av de mest anmärkningsvärda. Inledningen är Min upplevelse är också att det ofta landar i kritik nästan att likna vid förtal av en hel yrkeskår. Frilansmot polisen. Vanligt återkommande frågor/spekulatioskribenten Maja Bredberg författade en artikel med ner är att polisen gör sådana ingripanden för att de är rubriken ”Polisen förtrycker förortens musik”. Artiprestigefulla. Att de görs för att polisen ska få ökade keln publicerades i Dagens Nyheter juni 2013. I ingresanslag till sin narkotikabekämpning. Att de görs för att sen anklagade hon polisen för systematiska trakassepolisen är fientligt eller rent av rasistiskt inställd mot rier rasism och att vissa typer av narkotikaingripanden rier, Graden av kändisskap förefaller också styra hur en viss typ av musikstil. är kulturhämmande. Hon laddade på med hela batte- I – ”Gazsi och amfetaminet” direkt utpekande informationen är i media. I dessa fall Bågen Kritikerna brukar också framhålla att denna typ av åsikter Hon ifrågasatte varför polisen Spaningen riet av åsikter. väljer att i tablettdelen fick stå tillbaka till fördel för tycks bevisläget eller graden av misstanke vara mindre ingripanden inte tjänar något till. Att artisterna ändå fokusera på vissa artister och textrader framför andra viktigt. Här kan man ana att det är viktigare att vara amfetamindelen som avslutades några dagar innan jul inte bryr sig. Att Sverige skämmer ut sig internationellt artister och stilar. stilar Hon gick vidare med lite mermed allmänt först ute med nyheten. att åtta personer greps. Bland de gripna fanns och skrämmer bort vissa artister. Att ungdomar snafientliga åsikter om narkotikabekämpning mot indiviI fall med världskändisar som exempelvis Sean Paul, Gazsi, hans pappa, kurir, lagerhållare i Malmö samt rare än att avskräckas låter sig inspireras och bli ännu der Exempelvis att det inte finns några belägg der. för att Snoop Dog eller Justin Biebers turnébuss, återföljs ofta några återförsäljare i amfetaminbranschen. Bågen I mer liberalt inställda till droger. rapporterande av ringa narkotikabrott har någon medierapporteringen av en första nyhet. Därefter följer gick störinte direkt som på räls. När beslagen analyseraDär brukar också komma ett antal förslag på hur re effekt. Hon passade också på att göra jämförelsen en våg av rapportering från såväl nationella som interdes (ca 1 kg amfetamin) visade det sig att en del var polisen borde hantera situationen med kändisar och ”W onavdrugs”. med USA:s, enligt henne misslyckade, ”War nationella media. Styrkan och längden i rapporteringen dålig kvalitet och dessutom av typen 4-fluoramfeindirekt lägga sina prioriteringar. Någon kom med Varför är Maja arg? Bakgrunden till hennes uppär en komplex fråga som tycks styras av hur känd artistamin. Det skulle senare visa sig vara av betydelse för ett förslag att polisen borde möta upp artister på flygrördhet är att polisen redogjorde för hurstraffmätningen. många ten är, hur väntad/oväntad händelsen är med hänsyn platsen och ingå samverkansavtal som innebär att de personer som rapporterades i samband med ett musitagen till artistens image, övrig nyhetsrapportering osv. ska knarka i Sverige. Någontill föreslog att kändisar kevenemang Gröna Lund. Polisen hade dessutom När det gäller svenska kändisar har jag uppfattat Måndagen den 28 majinte 2012 ska Jill ta bussen Karlskrona från Rödeby, därpåhon bor. borde släppas fria helt och hållet. Någon sa till smaken att komma Bågen med liteII – ”Adam och tabletterna” att media generellt sett brukar vara lite försiktigare. hon kommer till busskuren ligger eninte påse. det inte finns någon iuppfattningar närEtt vanligt förekommande problem vi hade under med att en viss typ avdär musik skulleEftersom kunna existera om omfattningen på Istället för direkta utpekanden så brukar enNär suddad spaningen var att vi från början inte hade kontroll på heten ägare tilloch påsen, tar Jill en därför titt i den knark att bekämpa droger skulleoch ser då att det ligger sju spelningen. ansiktsbild återföljas av begrepp som ”folkkär skåde-som verkar varautan vilka till det mobila nätet som Adam ansom ett ingrepp i en kulturell yttring. viktigaste narkotikamål är anslutningar att spelare”, ”känd schlagerartist” eller ”tv-profil”. Inte vadderade kuvert somatt äranse adresserade till olika personer i Uppsala, Västerås, Norrköping, vändesida sig av. En lösning på detta kom den 6 oktober forts nästa Jönköping, Skellefteå, Trollhättan och Örebro. Jill tänker först att hon skall vara vänlig och då Adam hade ett bråk med sin flickvän. Bråket ledde lägga kuverten på brevlådan men anar ändå oråd. Efter att ha känt och klämt,SVENSKA misstänker till att11 någon anonym person ringde till LKC som gick NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 ut med ett anrop om detta. Mycket passande fanns en hon att kuverten kan vara av intresse för polisen. patrull, förvisso civil, mycket nära den aktuella adressen. Förutom 1093 Rivotriltabletter som fanns i lägenheten, fick vi även den andra informationen som eftersöktes. Operation Bågen Narkotikaärende i Blekinge som blev Bågen I & Bågen II & Bågen III ☞ Jill lämnade någon dag senare in kuverten till polisstationen i Karlskrona där det snabbt konstaterades att de innehöll tabletter, varför de lämnades vidare för teknisk undersökning. Ärendet blev liggande under sommaren. Senare under sommaren kom information från Finanspolisen om att Adam omsätter stora summor med pengar på sitt konto. Några veckor efter detta kom även rapporten från den tekniska undersökningen, vilken visade att det i vart och ett av kuverten låg mellan 100 och drygt 500 alprazolamtabletter. I ett av kuverten fanns det även en mindre mängd hasch. Det viktigaste dock, var att flera fingeravtryck från Adam anträffades på några av de inre paketen. Innan denna händelse var Adam känd ”i narkotikasammanhang” av oss lokala poliser. Att han sålde lite PRODUKTION OCH TRYCK: Åkessons Tryckeriaktiebolag Box 148, 361 22 Emmaboda Telefon. 0471- 482 50 www.akessonstryck.se K SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 Bågen spänns Samtidigt som Underrättelseenheten höll på att kartlägga Adam, pågick även en kartläggning i ett ärende, som redan fått namnet ”Bågen”, mot Gazsi, en ungrare som bor i Mörrum, Karlshamns kommun. De uppgifter som kom fram angående Gazsi var att han hanterade amfetamin som han sedan sålde vidare i hektoposter till personer i Blekinge, Skåne och södra Småland. Amfetaminet hämtade han i Malmö, men tog emellanåt upp större partier från okänd plats i Europa. Gazsi skulle även hantera större mängder med tabletter. Även dessa kom från Europa. Båda ärendena såg vid den här tidpunkten lovande ut, men frågan om vilket som skulle prioriteras uppstod givetvis då vi insåg att båda ärendena skulle komma att kräva mycket resurser. Svaret kom när det visar sig att Adam satte in ganska stora summor till det gifta paret Nils och Sofia och att det från Nils och Sofias konton sedan fördes vidare till Gazsi. Adam satte även in pengar direkt till Gazsi. I slutet av september 2012 påbörjades den operativa delen av ärende Bågen, vilken delades in två delar: amfetamin- och tablettdelen, eller Bågen I respektive Bågen II som det så fantasifullt står på pärmarna. I princip omgående verkade det bli problem med tablettdelen och problemet är helt enkelt att det att det var svårt att få tag i tabletter. Bland den stora mängd fotografier som Adam tagit fanns även dessa Rivotriltabletter avbildade, samma typ av tabletter med substansen klonazepam som togs i beslag hos Adam. Men, med den avlyssningen gick det emellanåt gör – åt skogen! Trots idoga försök att analysera informationen gick vi bet! Tablettdelen levde för all del vidare men då avlyssningen inte gav något vidare resultat än en massa resurstimmar bakom skärmarna släcktes linorna ned och Bågen II inriktades helt och hållet på utredningsalternativet. Innan telefonlinorna släcktes ned fick vi dock en möjlighet att ingripa mot Nicke, vilken hade åkt till Malmö för att inhandla Xanor (alprazolam) som skulle föras till Adam. Kanske på grund av allmänt strul, dåliga kontakter eller för att Nicke vid den här tiden, i slutet på november 2012, missbrukade ganska mycket och kanske inte var den mest pålitliga personen, så blev beslaget inte så stort som vi hade hoppats på. Men, 1123 tabletter är mer än ingenting. Adam hade allvarliga missbruksproblem och dömdes till vård enligt särskild behandlingsplan. Utredarna fann bland annat detta foto som Adam själv tagit när han låtsas svälja en stor mängd tabletter. ☞ forts s34 SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 31 KE S S O N TÅ MILJÖMÄ R 30 YCKERI TR 4/13 Årgång 26 Adam sålde narkotikaklassade alprazolamtabletter, vilket också fanns i de vadderade kuverten som hittades på en busshållplats. tabletter och hasch kände vi till. Vid den efterföljande kartläggningen framkom bland annat att Adam, som endast lever på socialbidrag om några tusen kronor per månad, omsatt ca 615 000 kronor under de senaste 18 månaderna och att insättningarna i mångt och mycket påminner om varandra. Den 18 mars anhölls Adam. Utredningens resultat påverkades mycket av att vi lyckades ingripa och verkställa husrannsakan utan att Adam hann stänga av sin dator och telefon. Från dator och telefon lyckades vi säkra 22 000 meddelanden från personer runt om i Sverige. Dessutom kunde vi säkra en del information från de drogforum som Adam använt sig av. Även om Adam i våra ögon var känd, och att vi trodde att vi kände honom fick vi en mycket klarare bild över honom och hans aktiviteter under utredningen. Mycket tack vare att vi hade med oss vår IT-forensiker vid husrannsakan. Adam, som marknadsförde sig under ”Asse mp3” och ”Asse mp3s drogshop”, hade gott rykte och omdöme på nätforumen ”Hansan”, ”Nattport” och ”Drogport”, där han ansågs leverera bra produkter och med korta leveranstider. Eftersom Adam även har ett stort intresse för att fotografera, vilket han gör med den äran, var han noga med att dokumentera sina produkter på forumen. Det försvårade givetvis inte utredningsläget att han på flera av de 45 000 bilder, som vi kunde säkra i datorn, skrivit sin signatur och datum. Ett extra tack vill vi ge till Adam som även fotograferade sina tatueringar och geotaggade bilderna. Adams 193 köpare, som vi återfann genom internetförsäljningen, visade sig vara allt från ”mammas gossar” och okända i dessa sammanhang till Adams S ISSN 1101-6817 Sidan 30-31 Det som blir tydligt är att många av proffstyckarna tycks anse att knarkande tillhör vissa delar av underhållningsindustrin på ett naturligt sätt. Många tycks också anse att särskilda regler ska gälla för de upphöjda stjärnorna, vars glans inte får solkas med futtigheter som narkotikabrott. Jag undrar om de hade resonerat på samma sätt om det hade rört sig om innehav av barnpornografi, konsekvent rattfylleri eller djurplågeri. LIC 3 09 EN S N U M M E R 3 41 SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 1 Ledaren Skrämmande utveckling i Colorado Nu finns det svart på vitt hur skadorna i samhället blir när marijuana legaliseras. Precis som det förespåddes på denna sida under våren har utfallet i Colorado blivit katastrofalt och det går att läsa om det hela i den av Rocky Mountain HIDTA nyligen publicerade rapporten The Legalization of Marijuana in Colorado, The Impact. En empirisk studie har genomförts där man samlat omfattande fakta täckande tre olika tidsperioder från 2006 fram till 2013. En första fas 2006-2008 när marijuana tilläts för medicinskt bruk. En andra fas 2009-2012 när det medicinska bruket eskalerade lavinartat och den senaste från november 2012 när rekreationsmissbruket började tillåtas. I studien har man följt utvecklingen beträffande förare stoppade i trafiken under påverkan av marijuana, trafikolyckor med förare påverkade av marijuana, barns exponering för marijuana ungdomars marijuanamissbruk, vuxnas marijuanamissbruk, besök på sjukhusens akutmottagningar relaterat till marijuana, antalet grövre narkotikabrott rörande marijuana, marijuanans spridning från Colorado till andra delstater. Utfallet är mycket skrämmande. 2006-2008 var det en utveckling från 1000 till 4800 innehavare av kort för bruk av medicinsk marijuana och ett begränsat antal marijuanaapotek, dispensaries. 2009 fram till november 2012 rusade antalet till 108 000 kortinnehavare som kunde handla på 532 licensierade dispensiaries. Sen kom det tillåtna rekreationsmissbruket som skickade utvecklingen i fritt fall. Trafikolyckorna i Colorado med förare under påverkan av marijuana steg 2006-2011 med 114 procent. Dagliga marijuanamissbrukare i åldersgruppen 12-17 år har gått upp till 10,72 procent och i åldersgruppen ungdomar 18-25 år till 27,26 procent, även där utav samtliga i det åldersspannet. 800 ungdomar gör marijuanarelaterade akutbesök per år på sjukhus. Att småbarn exponeras för marijuana har ökat med 200 procent. Spridningen av marijuana till grannstater har fyrdubblats. Man kan 2 SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 av förståeliga skäl även notera en stadig nedgång för turistnäringen och negativ påverkan hos näringslivet i stort. Det som legaliseringsförespråkarna påstod skulle bli så mycket bättre blev bara sämre och sämre. Steg för steg monteras deras retoriska flumargument ner av verklighetens nakna och för dem brutala sanning. I den miljö som uppstått härjar helt naturligt den organiserade brottsligheten som aldrig förr. Det som förutsas skulle försvinna i samband med legaliseringen. Färre i fängelser, men i den här typen av miljö kan inte rättsväsendet ligga på latsidan utan tvingas skicka allt fler bakom lås och bom under allt längre tid. Legalisering av marijuana, med ett förhållningssätt likt den med den legala tobaken och alkoholen, skulle slå undan fötterna på den organiserade brottsligheten, var ett ledande argument. Det kan väl inte vara en så grym sanning när man kikar fram ur haschdimman att man även på detta område tänkt fel och gjort självmål återigen. Att den organiserade brottsligheten aldrig ens ägnat tanken att syssla med illegal hantering av alkohol och tobak, skulle ur legaliseringsivrarnas perspektiv kunna vara något att luta sig emot i resonemanget. Verkligheten med den enorma smugglingen av dessa varor och den illegala hantering som i många decennier gett storkovan till den organiserade brottsligheten, behöver inget nytillskott genom den utvidgade narkotikamarknad legalisering skapar. Ingen kan väl vara så naiv att man tror att den organiserade brottsligheten och narkotikakarteller lämnar fältet till andra. Har inte de andra legala preparaten, alkohol och tobak kunnat hanteras utan brottslighetens inblandning, så kommer legal marijuana inte att utgöra något undantag, vilket redan bevisats. Anders Stolpe Vice ordförande i SNPF Info från styrelsen Utbildningskonferensen 2014 SNPF:s styrelse inledde verksamhetsåret med styrelsemöte den 6-7 september. Den dominerande punkten på agendan var planering av nästa års utbildningskonferens som blir den 28:e i ordningen. Utbildningskonferensen 2014 hålls än en gång på Conventum i Örebro den 9-11 maj. Senaste tillfället i Örebro var 2011 och vi ser nu fram emot att komma tillbaka och träffa både gamla och nya medlemmar. Styrelsen har börjat diskutera förslag på olika föreläsningar och vi ser gärna att ni hjälper till och under hösten kommer med egna förslag och önskemål på ämnen och intressanta föreläsare. Maila till [email protected]. Konsert & Kongress i Linköping. Utbildningskonferenserna 2015 och 2016 Vi har de senaste åren diskuterat att flytta utbildningskonferensen till nya orter. I dagsläget är Linköping med anläggningen Konsert & Kongress ett hett bud och preliminärt kommer 2015 års konferens att förläggas dit. Den 30:e utbildningskonferensen 2016 är planerad att hållas i Göteborg på Svenska Mässan. Norrlandskonferensen I slutet av året har SNPF under flera år, med undantag av förra året, anordnat en utbildningsdag i ett av de nordliga länen. I år har vi preliminärt bokat Nordkalotten Hotel & Konferens utanför Luleå för ett seminarium den 26 nov. Mer information om evenemanget med tider och program kommer att finnas på SNPF:s hemsida. Företagarkonferenser Årligen arrangerar SNPF dessutom ett antal företagarkonferenser på olika orter i landet. Under hösten i november hålls sådana externa utbildningar i Jönköping, Linköping, Stockholm och Lund. För mer info besök www.snpf.org och klicka på fliken Utbildning. I detta nummer medverkar förutom redaktionen följande skribenter: Niklas Lindroth, Alingsås Ola Jarevik, Karlskrona Jan Anders Jönsson, Belgrad Åsa Dahlberg, Luleå Stort tack för er medverkan. sid 26 30 42 76 Redaktörens spalt Planering i all ära men verkligheten blir inte alltid som man tänkt sig. I förra numret utlovade jag att detta nummer av tidningen skulle innehålla referat från några av sommarens musikfestivaler. Huvudtemat Droger i musikkulturen kom istället att fokusera på narkotikamissbruk i nöjeskulturen hundra år bakåt i tiden och i synnerhet bland dagen musikartister och hur polisen ska förhålla sig till det. Vi har en lagstiftad nolltolerans mot ickemedicinskt bruk av narkotika och det är ingen lätt uppgift för polisen att i alla lägen se till att det förbudet efterlevs. På vissa musikevenemang är bruket av droger nästan en tradition, och vad kan väl vara mer behjärtansvärt än att polisen vid varje sådant tillfälle lyckas upptäcka några ’guldstjärnor’. Trycker från förespråkare av fri marijuana växer och deras argument går hem hos både unga och vuxna som hör och ser det de vill se och höra. Vi kommer därför att fortsätta publicera artiklar om varför avkriminalisering av cannabis inte är en framgångssaga och en lösning på något problem, snarare tvärtom. Det räcker mer än väl med de droger vi redan har legal tillgång till. Än en gång stort tack till alla som medverkar med intressanta artiklar. Vi är tacksamma för att kunna publicera unik information från fältet som kan vara till nytta för andra att läsa. Även flummarna på Flashback både gillar och ogillar vår tidning som innehåller mycket matnyttig information men också kränker missbrukarnas ’fria rätt’ att använda droger. [email protected] SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 3 Hundra år av narkotikamissbruk i nöjeskulturen Den moderna ungdomskulturen har många och långa rötter. Under senare delen av 1800-talet började en ny nöjeskultur växa fram med direkt fokus mer på att nå intensiva upplevelser än på att förmedla en kulturell tradition. Mondänt missbruk Den franske läkaren Paul Regnard (1888) skrev om sin tids nya morfinister, som nyttjade drogen som njutningsmedel och spred sitt missbruk till andra. Det var en av de första kliniska observationerna av det epidemiska missbruket, som skulle bli 1900-talets stora problem, särskilt i nöjes- och ungdomskulturen. Regnard betonade det ”mondäna” i missbruket, hur det spreds i vissa kretsar som ett alternativ till att dricka alkohol, röka tobak eller musicera, för att döda tiden, för att fylla ett tomrum. Heroinet introducerades 1898 som läkemedel. På bara ett tiotal år blev det föremål för ett omfattande missbruk. År 1914 varnade fängelseläkaren Lichtenstein om ett tilltagande nöjesmissbruk av heroin i New York, skilt från den medicinska användningen. I New Orleans fungerade Storyville-området som ett centrum för legal prostitution i början av 1900-talet. Stadsdelen fick stor betydelse för jazzens utveckling. Där förekom också marijuanarökning med drogmaterial från Cuba, Mexico och Sydamerika. När Storyville stängdes 1917 flyttade många jazzmusiker till andra delar av USA och tog då med sig marijuanarökningen. Denna spred sig under mellankrigstiden till andra artister inom teater och övrig underhållning. En viktig orsak i detta är den känsla av fördjupad upplevelse och inlevelse som cannabisberusning kan ge av exempelvis musik. Under mellankrigstiden florerade ett kokainmissbruk i europeiska storstäder. Den svenske skådespelaren Gösta Ekman Sr. drogs med i detta, med förödande effekter på hans hälsa. ”Jazztobak” Efter andra världskriget fick Sverige en mycket livlig jazzkultur med många internationella namn som besökare. Där introducerades marijuanarökning omkring 1954 efter fransk förebild. År 1958 gjorde Stockholmspolisen enligt ett tidningsreferat en ”narkotikaupprensning” i Gamla Stan och tog med sig ett 20-tal ”kända jazzstjärnor” från en jazzklubb. Marijuana fick i dessa kretsar beteckningen ”jazztobak”. Ett mer omfattande missbruk av cannabis i form av haschisch kom några år in på 1960-talet och fick snabbt spridning med den nya popkulturen. När en rad popband körde i diket under senare delen av detta årtionde, påpekade narkotikaforskaren Nils Bejerot att detta sannolikt berodde på att de körde haschpåverkade. Det sambandet skulle forskningen senare belägga i detalj. 6 SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 Efter andra världskriget uppstod ungefär samtidigt i England och USA en ny ungdomskultur med klara drag av protest mot den etablerade kulturen. Efter en tid kom nya droger in i ungdomskulturen. Att vara påverkad sågs som en väg till ett nytt medvetande: ”turn on, tune in, drop out” (”tänd på [med droger], kolla in [de nya strömningarna], hoppa av [samhället]”) blev den nya sloganen för en protesterande ungdomsgeneration. Många faktorer bidrog till den nya ungdomskulturens snabba utbredning: nya medier, stora födelsekullar (under andra världskriget), god köpkraft, uppror mot det rigida samhällsetablissemanget och protest mot USA:s krig i Vietnam. Woodstock kulmen Ett markant inslag i den nya ungdomskulturen var ”hippien”. Denna bohemiska typ markerade sin distans till samhället genom att bo i kommuniteter, klä sig i färgglada kläder, ha blommor i håret, anlägga olika popvarianter av österländsk filosofi och använda droger. Ordförrådet inkluderade nya uttryck som ”psykedelisk” och ”make love not war”. Psykologidocenten Timothy Leary skapade en hel filosofi kring droger som ett medel till ett nytt medvetande. ” Jimi Hendrix gjorde en psykedelisk version av USA:s nationalsång, och den versionen skulle med tiden bli en symbol för tidsandan.” Hippiekulturen hade sin högperiod åren 1967 – 1969. I Monterey, Californien, hölls i juni 1967 den första stora rockfestivalen med uppskattningsvis 90 000 deltagare. Samma sommar inträffade den s.k. ”Summer of love” i Haight-Ashbury-området i San Francisco. Omkring 100 000 människor samlades i en stor happening, där droger och musik var viktiga inslag. I augusti samma år hölls den berömda Woodstockfestivalen med mellan 400 000 och 500 000 åhörare under tre dagar. Det skapade trafikproblem, så flyg- vapnet fick ställa upp med lufttransporter för musiker som skulle till och från. Artistuppbådet omfattade en lång rad av den tidens främsta rock- och popnamn: The Who, Grateful Dead och Janis Joplin. Jimi Hendrix gjorde en psykedelisk version av USA:s nationalsång, och den versionen skulle med tiden bli en symbol för tidsandan. Woodstockfestivalen kom att bli både en höjdpunkt och en kulmen för den nya ungdomsrörelsen med ”kärlek, frid och förståelse”. I augusti samma år begick hippien Charles Manson och hans ”familj” mord på bl.a. Sharon Tate, hustru till filmregissören Roman Polanski. Morden skakade om hela USA och kom att ändra inställningen hippiekulturen. Den nya musiken överlevde och blev med tiden mera etablerad (”mainstream”). En konsert i Altamont, Californien, den 6 december samma år samlade 300 000 åhörare. Hells Angels hade fått betalt i öl för att sköta säkerheten kring viss utrustning. Efterhand urartade läget. En HA-medlem stack ner en man i publiken som med en laddad revolver sökte komma upp på scenen, när Rolling Stones spelade. Konserten blev senare känd som ”konserten där allt gick snett” och bildade i praktiken slutet för den stora serien med stora konserter. Hippiekulturens rester förlorade sin oskuldsfulla framtoning och blev allt mer kommersiellt inriktad på att sälja narkotika. Techno- och rave-kultur I Chicago utvecklades vid mitten av 1980-talet en ny elektronisk musik, som kom att kallas ”rave” (svensk stavning numera ”rejv). Den fick ett nytt centrum i London. Rave, techno, house och andra varianter utvecklades med karakteristiska inslag som nya mixningar med flytande övergångar mellan melodier och slingor. Diskjockeyens roll blev mer som dirigent och improviserande pianist än som plattspelare. En viktig del var masseffekten när tusentals människor kunde bilda ett dansande och gungande hav i stora lokaler, som gamla verkstäder. I denna miljö blev droger som LSD och ecstasyvarianter (MDMA m.fl.) allmänt förekommande. Ketamin blev populärt på 1990-talet. När svensk polis började göra stora tillslag vid svenska rejvpartyn anmärkte en del att de agerade ”kulturpolis” och hindrade yttrande- och församlingsfriheten. Den stora ansamlingen av narkotikamissbruk på rejven gjorde dock polisinsatserna motiverade. År 1989 organiserades den första Love Parade i Berlin. Med tiden växte detta till världens störa ravefest och samlade som mest en miljon människor. År 2008 flyttade den till Ruhområdet. Evenemanget upphörde efter en katastrof 2010 under paraden i Duisburg, då 21 personer omkom. Woodstockfestivalen i augusti 1969 har betecknats som den mest storslagna rock-konserten någonsin. Den kom att bli en ikon över samtida ungdomskultur med musik, droger och sex. Antalet deltagare har beräknats till mellan 400 000 och 500 000. Inledningsceremonin förrättades med en meditation av den indiske religiöse ledaren Satchidananda Saraswati. (Foto: Mark Goff/wikipedia) Det beror på att denna kultur drar till sig unga människor med stor nyfikenhet på nya, starka upplevelser. Ofta har de pengar för privata nöjen. Deras riskmedvetande är svagt. Ungdomskulturen är också nyhets- och modekänslig, även när det gäller droger. Grupptrycket kan tillsammans med alkoholpåverkan ge kraftiga impulser till att pröva. Unga människor kan också dölja sitt begynnande missbruk tämligen väl. Allt sådant gör att nöjeskulturen får stort intresse även för polisens narkotikabekämpning. Den utgör en arena där nya droger ofta påträffas, eftersom det finns en publik och en kundkrets som är mottaglig för nya sensationer. Aktörerna söker ofta överskrida etablerade gränser för beteenden och upplevelser. Den psykologiska mekanismen är ofta en önskan att transcendera, d.v.s. stiga bortom vardagen och dess fjättrade medvetande. En del musiker kan göra aktiv propaganda för drogupplevelser. Medieskriverier om enskilda artisters missbruk kan skapa intresse för egna försök med droger. Ansamlingen av aktivt missbruk på heta platser i nöjeskulturen ökar sannolikheten att en polisinsats skall finna fler missbrukare än exempelvis på ett kyrkligt syföreningsmöte. Denna s.k. preselektion har stor betydelse för att polisen skall kunna göra effektivt bruk av sina resurser. Många unga människor kan vara i början på sin drogkarriär när de fångas upp av polisen i nöjesmiljön för vidare rapport bl.a. till socialtjänsten. Sådana ingripanden kan därför bidra till tidigare upptäckt av narkotikamissbruk och hindra vidare spridning. n Centrum för spridning Ungdoms- och nöjeskulturen har stor betydelse för spridningen av nya droger och nya former av missbruk. Jonas Hartelius SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 7 Narkotikamisstänkta kändisar – prestigegripanden eller likhet inför lagen? Artikelförfattaren har under årens lopp varit med om att rapportera ett antal kändisar för narkotikabrott. Det har rört sig om musikartister, skådespelare och andra massmedialt uppmärksammade personer. Ni som förväntar er en artikel fylld med snaskiga detaljer kan sluta läsa här. Denna artikel kommer istället att handla om de ofta intressanta mediala efterspel som kommer i kölvattnet av dessa ingripanden. Men den kommer också att handla om svåra prioriteringar med hänsyn tagen till behovs- och proportionalitetsprincipen. Varför får en promille hundra procents uppmärksamhet? Under mina snart tjugo år som narkotikapolis har jag säkerligen rapporterat tusentals personer för narkotikabrott. Ungdomar, gamla, drogdebutanter, tunga narkomaner, cannabisrökare, kokainister, svenskar, invandrare, läkare, byggarbetare osv. I stort sett alla kategorier av människor. I vissa fall har dessa ingripanden lett fram till att förhindra ett begynnande missbruk och räddat liv. I andra fall har de förmodligen inte resulterat i något annat än böter som ändå aldrig betalades. Få av alla dessa ingripanden har skapat rubriker, annat än möjligtvis de grova brotten när mängden narkotika varit särskild stor. Eller när narkotikabrottet skett i samband med något annat uppmärksammat brott. De tillfällen där kända personer rapporterats utgör inte ens en promille av alla ingripanden. Ändå står de för den avgörande majoriteten av alla rubriker. I min vardag som narkotikapolis har jag ofta reflekterat över att debatt om ingripanden gällande ringa narkotikabrott ofta tar fart i samband i sådana ”promilleärenden”. Ett mönster i medierapporteringen I samband med att en känd person har rapporterats för narkotikabrott, har jag tyckt mig kunna skönja ett återkommande mönster. Det kan grovt förenklat beskrivas som följande: Tämligen snabbt, efter 1-2 dygn, kommer information ut till massmedia om att en kändis har blivit rapporterad. Var kommer informationen ifrån? En relevant fråga som dock är känslig, eftersom sådan information inte får efterforskas. Min egen spekulation är att det ibland kommer från poliser, men oftare från personer som bevittnat ingripanden. Inte så konstigt eftersom det ofta sker i det offentliga rummet. Inte sällan kommer även informationen från artisten själv eller personer i dennes närhet. Vid dessa tillfällen är ofta utgångspunkten att man vill uttrycka en upplevd kränkning. Det mest tydliga fallet var när Andreas Kleerup gav Krogsektionen en känga i direktsändning i samband med ett tacktal på Grammisgalan. Anfall är bästa försvar? 10 SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 Graden av kändisskap förefaller också styra hur direkt utpekande informationen är i media. I dessa fall tycks bevisläget eller graden av misstanke vara mindre viktigt. Här kan man ana att det är viktigare att vara först ute med nyheten. I fall med världskändisar som exempelvis Sean Paul, Snoop Dog eller Justin Biebers turnébuss, återföljs ofta medierapporteringen av en första nyhet. Därefter följer en våg av rapportering från såväl nationella som internationella media. Styrkan och längden i rapporteringen är en komplex fråga som tycks styras av hur känd artisten är, hur väntad/oväntad händelsen är med hänsyn tagen till artistens image, övrig nyhetsrapportering osv. När det gäller svenska kändisar har jag uppfattat att media generellt sett brukar vara lite försiktigare. Istället för direkta utpekanden så brukar en suddad ansiktsbild återföljas av begrepp som ”folkkär skådespelare”, ”känd schlagerartist” eller ”tv-profil”. Inte sällan återföljs en sådan rapportering av att kändisen själv så småningom träder fram och ger sin version av saken. Huruvida detta sker frivilligt eller som ett resultat av det mediala tryck som uppstår låter jag vara osagt. Proffstyckarna träder fram Det riktigt intressanta brukar komma dagarna efter media har rapporterat om ett ingripande mot en kändis. Plötsligt fylls ledare, kolumner, krönikor och tvsoffor med diskussioner om själva företeelsen att kändisar rapporteras för narkotikabrott. Min upplevelse är också att det ofta landar i kritik mot polisen. Vanligt återkommande frågor/spekulationer är att polisen gör sådana ingripanden för att de är prestigefulla. Att de görs för att polisen ska få ökade anslag till sin narkotikabekämpning. Att de görs för att polisen är fientligt eller rent av rasistiskt inställd mot en viss typ av musikstil. Kritikerna brukar också framhålla att denna typ av ingripanden inte tjänar något till. Att artisterna ändå inte bryr sig. Att Sverige skämmer ut sig internationellt och skrämmer bort vissa artister. Att ungdomar snarare än att avskräckas låter sig inspireras och bli ännu mer liberalt inställda till droger. Där brukar också komma ett antal förslag på hur polisen borde hantera situationen med kändisar och indirekt lägga sina prioriteringar. Någon kom med ett förslag att polisen borde möta upp artister på flygplatsen och ingå samverkansavtal som innebär att de inte ska knarka i Sverige. Någon föreslog att kändisar borde släppas fria helt och hållet. Någon sa till och med att en viss typ av musik inte skulle kunna existera utan knark och att bekämpa droger därför skulle vara att anse som ett ingrepp i en kulturell yttring. Det som blir tydligt är att många av proffstyckarna tycks anse att knarkande tillhör vissa delar av underhållningsindustrin på ett naturligt sätt. Många tycks också anse att särskilda regler ska gälla för de upphöjda stjärnorna, vars glans inte får solkas med futtigheter som narkotikabrott. Jag undrar om de hade resonerat på samma sätt om det hade rört sig om innehav av barnpornografi, konsekvent rattfylleri eller djurplågeri. Kulturjournalistiskt dravel Jag väljer att lyfta fram ett exempel från senare tid som är ett av de mest anmärkningsvärda. Inledningen är nästan att likna vid förtal av en hel yrkeskår. Frilansskribenten Maja Bredberg författade en artikel med rubriken ”Polisen förtrycker förortens musik”. Artikeln publicerades i Dagens Nyheter juni 2013. I ingressen anklagade hon polisen för systematiska trakasserier, rasism och att vissa typer av narkotikaingripanden är kulturhämmande. Hon laddade på med hela batteriet av åsikter. Hon ifrågasatte varför polisen väljer att fokusera på vissa artister och textrader framför andra artister och stilar. Hon gick vidare med lite mer allmänt fientliga åsikter om narkotikabekämpning mot individer. Exempelvis att det inte finns några belägg för att rapporterande av ringa narkotikabrott har någon större effekt. Hon passade också på att göra jämförelsen med USA:s, enligt henne misslyckade, ”War on drugs”. Varför är Maja arg? Bakgrunden till hennes upprördhet är att polisen redogjorde för hur många personer som rapporterades i samband med ett musikevenemang på Gröna Lund. Polisen hade dessutom den, enlig henne, dåliga smaken att komma med lite personligt färgade uppfattningar om omfattningen på problemet vid den aktuella spelningen. Polismyndighetens viktigaste narkotikamål är att forts nästa sida + SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 11 upptäcka narkotikaanvändande bland ungdomar. Syftet med detta är att förhindra nyrekrytering och spridning av narkotika. Gröna Lund är sedan många år en plats i Stockholm där många ungdomar vistas. Av den enkla anledningen att andra uteställen, klubbar, krogar sätter en mycket högre åldersgräns. När en artist, oavsett genre, förväntas locka många ungdomar så är det av intresse för polisen att ha närvaro. När en artist, oavsett genre, har en uttalad narkotikaliberal inställning blir det ännu mer intressant. Helt enkelt på grund av att det kan vara rimligt att ungdomar med samma inställning finns där. Och att det bland dessa ungdomar finns en hög sannolikhet att narkotika och narkotikapåverkan finns. Det spelar i det här sammanhanget mindre roll om artistens narkotikaliberala inställning är faktisk eller om den är en del i att bygga en mer trovärdig image. Kritik mot profilering I det här fallet handlar det naturligtvis om kritik mot profilering. Maja tycks tro att polisen har bestämt sig för att bekämpa en viss typ av musik eller en viss typ av anhängare till en musikstil. Den här profileringen har dock inget att göra med individ, musikstil, klasstillhörighet eller något av allt det andra som Maja vill läsa in. Profileringen sker i syfte att bestämma var vi ska få mest effekt av en begränsad resurs. Sådana överväganden görs dagligen. Maja är inte lika upprörd över det faktum att polisen på liknande sätt lägger narkotikafokus på ravefester, musikfestivaler, fotbollsmatcher eller varje helg besöker Stockholms krogliv i samma syfte. Hon väljer att fokusera sin frustration på en upplevd kollektiv kränkning utan att försöka se hela bilden. En tidstypisk snuttifiering av ett allvarligt samhällsproblem. Profilering är ett mycket känsligt ämne. Alla har vi naturligtvis fördomar. Vi ska vara medvetna om våra fördomar och motverka att dessa styr våra prioriteringar och bedömningar. Oavsett vad vår utgångspunkt är så ska alla individers fri och rättigheter respekteras och finnas med när vi bedömer. Men samtidigt måste det ju finnas en rimlig gräns för vår objektivitet. De flesta normalbegåvade kan nog förstå att det finns mer cannabis på en reggaefestival än på en dansbandsvecka i Malung. Jag kan ta lätt på den här typen av inlägg i debatten. Helt enkelt för att de känns för onyanserade och partsinlagda. Men det som oroar mig är att sådana här konspirerande och hårdtonade artiklar riskerar att omvandlas till sanning för många dåligt insatta. Oemotsagda spär de ytterligare på ett förakt för polisen och polisens uppdrag. Ska vi ta särskilda hänsyn och i vilken omfattning? Jag ska inte utge mig för att vara någon doktrin på området kring kändisar och narkotikaingripanden. Jag ska dock ge lite tips på vägen baserat på egna erfarenheter. När man kommer till ärenden med kändisar är det 12 SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 extra viktigt att fokusera på respekt för och skydd av förundersökningssekretessen. Tänk på ”need to know/ nice to know”. Försök att involvera så få personer som möjligt i avrapportering. Åtkomstskydda så snart som möjligt. Informera högre chefer och medieansvariga i myndigheten. På så sätt finns en förberedelse för det som troligen kommer. I fallet med Justin Biebers turnébuss ringde media från hela världen i två dygn. Några kollegor tvingades att stänga av sina mobiltelefoner trots att två presstalesmän var inkopplade på heltid. Tänk på behovs- och proportionalitetsprincipen. Justin Biebers turnébuss var återigen ett sådant exempel. När krogsektionens poliser hade fått information om att det kunde misstänkas cannabiskonsumtion inne på bussen gjordes ett snabbt taktiskt beslut. Poliserna följde efter bussen och lät sällskapet kliva av. Under pågående konsert inleddes husrannsakan på bussen. Mindre mängder narkotika (två jointar) anträffades tillsammans med en elpistol. Hade ingripandet skett innan konserten, hade detta kunnat resultera i medtaganden för kroppsbesiktningar och förhör. Detta hade i sin tur vidare kunnat resultera i en inställd konsert med risk för en fullsatt Glob vars fans hade löpt amok. Så mycket tydligare exempel på behovs- och proportionalitetsprincip går nog inte att hitta. Fynden motiverade inte heller att plocka in hela turnésällskapet på hämtning till förhör i efterhand. De normalt så kritiska rösterna till polisens påstått aggressiva metoder var nu helt plötsligt raljant ifrågasättande till varför inte polisen löpte hela linan ut. Som ett bevis på polisens klantighet var också det faktum att det ska ha gömts tonvis med cannabis backstage när turnésällskapet fick reda på vad som hänt (schysst BF-arbete i sådana fall). Proffstyckare lät också meddela att det var tämligen ofarligt för turnésällskapet eftersom polisen i sådana här fall inte har tillgång till det allra heligaste, det vill säga huvudartistens loge. Jag har försökt att hitta den bestämmelsen i rättegångsbalken och förarbeten men inte lyckats. Skämt åsido. Enligt min mening så ska man så långt som möjligt låta artisten utföra sitt jobb. Har ni skälig misstanke så försök att avvakta till efter konserten, om det bedöms möjligt. Ibland går det inte riktigt som man har tänkt sig 2008 skulle en av Sveriges då mest lovande Hip-Hopartister spela inför ett fullsatt Berns. Poliser från Krogsektionen befann sig utanför och fick plötsligt se hur en sidodörr från restaurangen öppnas. Ett antal män ställde sig utanför och rökte cannabis. Cigaretten gick runt och delades av samtliga. Poliserna ingrep omedelbart. De tog med männen in till Norrmalms polisstation för kroppsbesiktning. Det var först när man kom in till stationen som man insåg att det är huvudakten som precis har blivit inställd. Arrangören fick kliva upp och förklara för publiken att konserten inte skulle bli av. En situation som lätt hade kunnat urarta. Liknande händelser finns bland annat från Uppsala reggaefestival. Där hände det att artister eller delar av banden ”rökte upp sig” precis innan spelning. De gjorde detta på områden utanför backstageområdet. De hade då oturen att blir haffade av polis som inte förstod att det rörde sig om artister. En sådan incident på Uppsala reggaefestival ledde senare fram till att artister hetsade publiken mot polis. Mitt råd är att så långt som möjligt försöka undvika liknande ingripanden. Skulle det ändå inträffa är det viktigt att ha en plan B. Skapa en strategi för vad som ska göras. En av de viktigaste punkterna är att se till att skapa snabb kommunikation med arrangören, utan att för den skull göra avkall på förundersökningssekretess. En svår balansgång. En annan svår situation är om artister väljer att ta droger på scen. Undvik i det längsta publika ingripanden. Ta kommunikationen via arrangören. Risken är annars att vi skapar en situation som kan leda fram till upplopp eller svårare ordningsstörningar. Var neutrala, professionella och hylla objektivitetsprincipen Det krävs mod och skicklighet utöver det vanliga att agera utifrån den skäliga misstanken när det kommer till ingripanden mot kändisar. Många av dem kommer att sätta en extra press på er genom att hänvisa till hur ni förstör deras liv, karriärer etc. Här gäller det att inte tappa fokus, låta sig påverkas, imponeras eller skrämmas. Lika viktigt är det också att inte hamna i ett läge där man känner att man ”måste gå vidare” om man är osäker, bara för att man tagit en första kontakt. Många internationella artister är medvetna om de regler som gäller i Sverige. Bara för att de exempelvis dagligen röker cannabis i sina hemländer är det inte säkert att de gör detta när de kommer till Sverige. Kom då också ihåg att det är bruket som är kriminaliserat och inte påverkan. Har man rökt en joint på morgonen och därefter tagit sin privatjet och landat i Sverige på eftermiddagen kan bevisläget naturligtvis bli lite knepigt. En del artister kräver dock att det finns droger på plats inför och efter spelning. I dessa fall ska vi inte backa undan. De kan bete sig öppet provocerande och ha en skyddsmur i form av turnésällskap, egen säkerhet och olika typer av managers runt sig. Har vi tid, möjlighet och lagstöd så kör vi. Vi får ta debatten efteråt. n Lennart Karlsson Reggaefestivalerna kända som ’narkotikafestivaler’ Reggaefestivalen flyttades under förra året, efter elva säsonger i Uppsala, till Furuviksparken utanför Gävle. Narkotikaanvändandet har varit mycket utbrett bland festivalbesökarna under flera år. Polisen har varje år gripit hundratals narkotikapåverkade deltagare och även artister har testat positivt på droger. Rekordet var 2009 då 280 personer greps misstänkta för narkotikabrott. De senaste åren har varit lugnare med endast 70 gripna under 2011, reggaefestivalens sista år i Uppsala. Lugna festivaler men utbrett missbruk i Furuvik Under förra årets reggaefestival i Furuvik konstaterades åter en utbredd narkotikaanvändning bland deltagarna. Gävlepolisen tog med 136 personer för provtagning, varav 123 var positiva på narkotika, främst cannabis men också en del narkotikaklassade läkemedel och amfetamin. Man gjorde dessutom 49 beslag av narkotika. Reggaefestivalen 2013 i Furuvik, som hölls den 14 SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 17-18 augusti, hade också hög polisnärvaro. Det är erfarenheter från förra året och från de år som festivalen anordnades i Uppsala som visar att det behövs, skriver Polisen på sin hemsida. Under de två festivaldagarna tog man in ca 100 personer för provtagning. Av dessa, som alltså visade tecken på eget bruk av narkotika, var 15 under 18 år. Polisen gjorde också drygt 40 beslag av narkotika under årets festival. Den höga polisnärvaron gjorde att festivalen kunde genomföras utan allvarliga ordningsstörningar. Men eftersom narkotikaanvändandet är så utbrett och festivalen har en ung publik, var polisernas uppgift också att minimera hantering och bruk av narkotika, särskilt bland ungdomar och förstagångsbrukare. n Källa: Polisen.se Gunnar Hermansson Vid vissa musikevenemang på Grönan är många i publiken både unga och i flera fall drogpåverkade. Prioritera evenemang Vissa evenemang och events har en högre förekomst av narkotika än andra. Det är ett faktum och det är viktigt för polisen att lära sig vikta evenemang mot varandra. Vi ska lägga rätt resurs på rätt evenemang. Underlag har kommit in från Europa om technoevenemang, såsom Sensation White med flera, där man uppskattat att 80 procent av de närvarande har varit påverkade av narkotika. Liknande underlag har även inkommit från länder så nära som Norge. Som tur är så ser det inte lika illa ut i Sverige. Två års erfarenhet av Summerburst, som varit Sveriges största house/ techno-event, visar förhållandevis liten förekomst av narkotika. Detta är mycket positivt då förekomsten av ecstasy och andra centralstimulerande preparat är överrepresenterade på liknande events runt om i Europa. Då lika stor resurs jobbade på Gröna Lund och runt spelningen av Bob Marleys son Ky-Mani så tog polisen ungefär fyra gånger så mycket narkotika på en kväll, som på två hela dagar på Summerburst. Slutresultatet på Gröna Lund landade på 45 beslag och hade varit mer om resursen varit större. Utöver detta så påträffades flera personer under 18 år som tidigare var okända för polis och socialtjänst. Det är viktigt att polismyndigheten har en funktion som tidigt kan identifiera dessa evenemang och resurssätta de som skall resurssättas. Ibland händer dock att evenemang dyker upp snabbt och att vi sedan länge periodplanerat. Jag anser då att myndigheten skall Summerburst i Stockholm, Sveriges största house/technoevent, har inte förknippats med drogmissbruk. prioritera sådana händelser och våga ta fram plånboken. Vi måste vara flexibla och avsätta resurser till dessa evenemang. De är ypperliga tillfällen att plocka upp ungdomar som man annars hade haft svårt att identifiera och säljare kan ju inte hålla sig borta på en plats där brukare är överrepresenterade. n Christoffer Bohman SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 15 The 27 Club Myten om rockrebellerna som dör unga De egentliga medlemmarna i den mytomspunna 27 Club är alla avlidna. De var framgångsrika och populära musikartister som dog vid 27 års ålder, direkt eller indirekt till följd av tungt missbruk av alkohol och/eller narkotika. Eftersom medlemmarna i 27 Club inte själva kan uttala sig, har det spekulerats mycket om varför så påfallande många framgångsrika musikartister har ryckts bort endast 27 år gamla. Spekulationerna om en ”klubb” startade hösten 1970, sedan sångerskan Janis Joplin och gitarristen Jimi Hendrix dött av överdoser inom ett par veckor. Båda hade hunnit fylla 27 år. Året innan hade den 27-årige gitarristen Brian Jones, som nyligen blivit uppsagd från Rolling Stones, hittats död i sin pool. Myten om 27-klubben späddes på ytterligare när ännu en 27-årig rockartist hittades död. Jim Morrison, sångare i The Doors, anträffades livlös i ett badkar i Paris den 3 juli 1971, på dagen två år efter Brian Jones död. Dessa fyra dödsfall inom två år, och med många gemensamma nämnare, lade grunden till myten om the 27 Club. Det kom dock att dröja mer än tjugo år innan klubben fick ännu en framstående medlem. 1994 hittades Nirvanas sångare Kurt Cobain död. Han hade tagit sitt liv med ett skott från ett hagelgevär, 27 år gammal. Den som på nytt satte igång spekulationerna om 27 Club var Kurt Cobains mamma. Hon lär ha sagt att hon varnade sin son för att gå med i den dumma klubben. The 27 Club anses idag ha sex huvudmedlemmar. Den sjätte och senaste är den brittiska sångerskan Amy Winehouse som anträffades död i sin bostad i London den 23 juli 2011. Alla dessa tragiska dödsfall föregicks av intensivt alkohol- och drogmissbruk. Myten om 27 Club räknar totalt in minst ett trettiotal medlemmar av olika dignitet (vissa påstår mer än 40), men det är de sex ovannämnda som utgör den egentliga kärnan. Både före, och i synnerhet efter Amy Winehouse bortgång, har 27-klubben aktualiserats genom film, böcker, ett stort antal artiklar i både utländsk och svensk press och även i föreställningen 27 Club på Maximteatern i Stockholm. Många som kartlagt och analyserat se sex huvudmedlemmarnas liv har funnit flera gemensamma nämnare, förutom att de lämnade jordelivet vid 27 års ålder på ett onaturligt sätt. Som artister hade deras musikaliska genombrott fortsatt med en snabb karriär mot kändisskap. Den tydligaste linjen i de sex toppartisternas leverne är deras destruktiva missbruk av alkohol och droger. De hade alla nått toppen som hyllade världsartister, men de upplevde att karriären var över och de var på väg mot botten innan de fyllt 27 år. Förhållandet till musikindustrin, som gjort dem berömda, var desillusionerat. Drogerna hade också förorsakar dem fysiska och psykiska hälsoproblem. Alla hade på olika sätt haft en trasslig barndom och växt upp i mer eller mindre dysfunktionella familjer och problemen fortsatte i umgänget med vänner, partners och kollegor inom musiken. Ett öppet och avancerat drogmissbruk är tyvärr inte ovanligt bland musikartister och så länge denna livsstil uppmuntras av branschen, kommer vi att få läsa om fler tragiska dödsfall, inte enbart bland 27-åriga rockidoler. Källmaterialet till artikeln är hämtat från DN 2010-10-04, Aftonbladet 2011-08-04, The Guardian 2013-08-17, m.fl. samt Wikipedia. Brian Jones, född den 28 februari 1942. Han växte upp i en medelklassfamilj och hade i tonåren ständiga konflikter med föräldrarna. När han var 19 var han far till tre barn med olika kvinnor, sökte inget arbete och blev utkastad hemifrån. Men Brian Jones var musiker och grundade Rolling Stones 1962 och ledde bandet tills Mick Jagger och Keith Richards tog över. forts sid 22 + 18 SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 Brian Jones började tidigt missbruka droger, blev våldsam och opålitlig. Han missade spelningar och fick till slut sparken från Rolling Stones. Jones var deprimerad, alkoholiserad och missbrukade också kokain och läkemedel. Några dagar efter avskedandet från gruppen hittades han drunknad i sin pool den 3 juli 1969. Jimi Hendrix, född den 27 november 1942. Föddes i en fattig familj i Seattle där båda föräldrarna drack. Föräldrarna skildes när Jimi var nio år och han bodde därefter hos sin fader. Modern dog när han var 15. Jimi Hendriks blev senare en mycket framgångsrik gitarrist och flyttade till London. Alkohol och droger tog snart över hans liv och han trodde att han måste vara påtänd för att kunna spela. Han blev trött på att ständigt turnera och uppträda och hans sista konserter var inte uppskattade. Kvällen han dog, den 18 september 1970, hade han blandat nio olika sömntabletter med en stor mängd vin. I sömnen kvävdes han av sina egna spyor. Jim Morrison, född den 18 december 1943. Uppväxt i en strikt sjöofficersfamilj som han senare bröt kontakten med. Morrison var en av grundarna till The Doors och blev gruppens sångare. Han drack, liksom sin mor, stora mängder alkohol och fick efterhand problem med att uppträda. Ibland lämnade han scenen mitt i en konsert och en turné blev inställd. Morrison drog sig undan till Paris och fortsatte dricka. Efter att ha snortat en överdos heroin satte flickvännen Pam honom i ett badkar för att han skulle återhämta sig. Där anträffades han död nästa morgon den 3 juli 1971. Kurt Cobain, född den 20 februari 1967. Kurt Cobains föräldrar skilde sig när han var nio år, vilket han senare i livet angav som skäl till att allt gick snett för honom. Cobain började tidigt spela gitarr. Han grundade gruppen Nirvana som så småningom blev världsberömd. Den stora uppmärksamheten som följde bidrog till ett tungt drogmissbruk med flera överdoser och självmordsförsök. Den 5 april 1994 injicerade han heroin och sköt sig med ett hagelgevär. Amy Winehouse, född den 14 september 1983. Den engelska sångerskan blev en av 2000-talets starkast strålande stjärnor. Men ett tungt missbruk av alkohol och andra droger drog ner henne i misär. Som i många andra fall började hennes självdestruktiva beteende när fadern lämnade familjen. Hon var då nio år. När Amy Winehouse stod på toppen av sin karriär, började hon tröttna på att sjunga de sånger som gjort henne världsberömd. Drogerna tog överhanden och på den sista konserten i Belgrad blev hon utbuad av publiken och grät på scenen. Alkoholkonsumtionen var nu livsfarligt hög och hennes läkare besökte henne nästan dagligen. Amy vägrade gå i terapi. På morgonen den 23 juli 2011 hittades hon död och i rummet fanns tre tomma vodkaflaskor. n Gunnar Hermansson Janis Joplin, född den 19 januari 1943. Hon kom från en medelklassfamilj i Texas där fadern var känd som drinkare. Uppväxten blev svår eftersom Janis plågades av finnig hy och blev mobbad för sin övervikt. I college började hon experimentera med droger, och droger kom sedan att dominera i den hyllade sångerskans liv. Hon drack alkohol och injicerade heroin. Det var också en heroinöverdos som blev Janis Joplins öde den 4 oktober 1970. 22 SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 Information om de sex mest framträdande medlemmarna i the 27 Club är huvudsakligen hämtad från artiklar om författaren Howard Sounes bok ’Amy 27’ från 2013 som publicerats i bl.a. The Guardian under sommaren. Silk Road Anonym droghandel på internet Tänk dig en hemsida som Blocket, fast istället för cyklar, barnskor och fritidsartiklar så säljs det kokain, cannabis och amfetamin. Med hemleverans och med garanterad anonymitet. Du behöver aldrig träffa en säljare och för att sälja behöver du aldrig träffa en köpare. Det låter som en dröm för narkotikabrottslingar och som en mardröm för en narkotikapolis, tyvärr är det redan verklighet. Internets skuggsida För att förstå hemsidan Silk Road, vars namn anspelar på de gamla handelsvägarna mellan Asien och Europa, samt för att förstå varför fler och fler köpare vänder sig dit (snarare än springer till den lokala säljaren), måste man börja med att förstå tekniken bakom och hur denna fullständigt skyddar både säljare och köpare från myndigheter. Det vanliga internet, som du använder varje dag, är inte det enda världsomspännande nätet som finns. Det finns ett flertal andra nät som man också kan använda sig av för olika ändamål. Förutom militära och forskningsbaserade nät finns även en skuggsida av internet där terrorister, mörkermän, pedofiler, narkotikaförsäljare, boende i diktaturer med internetcensur och en handfull entusiaster rör sig. Ett av de vanligaste nätverken för anonym kommunikation är TOR, som är ett före detta militärt forskningsprojekt framtaget av US Navy, men som nu kan användas av alla. TORnätverket kallas ofta på slangspråk för ”Deep web” eller ”Darknet” i motsats till det vanliga internet som kallas ”Surface web”. Darknet För att ansluta till Darknet behöver du ett program som kopplar upp dig mot reläer som finns runt om i världen. Detta är idag mycket lätt och görs enklast via ett program som heter TOR Browser bundle. Programmet finns även i ett paket med en egen webbläsare baserad på Firefox och det är bokstavligt talat bara att trycka på en knapp för att koppla upp mot TOR-nätverket. Man uppskattar att hela Darknet (där TOR ingår) är mycket större än internet, cirka tre gånger större enligt vissa analytiker. Men det ligger i nätets natur att ingen vet exakt hur stort det är. Det kan vara värt att höja ett varningens finger här för den nyfikne narkotikapolisen, eftersom det utan förvarning går att snubbla över barn- 26 SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 pornografibilder på Darknet. Vad är då Darknet och varför använder man det? I all korthet är Darknet ett internet som är helt anonymt. Ingen kan se vad du gör, vilken dator du använder och vilka datorer du ansluter till. Tekniken går ut på att du ansluter till ett relä, krypterat, sedan ansluter det reläet i sin tur till ett annat relä, krypterat, för att få informationen du söker. Det enda reläet som vet vem du är, är det som du ansluter till som första länk i kedjan. Sista reläet i kedjan vet inte vem som skickade begäran från första början. Tekniken är mycket avancerad och troligtvis helt anonym i dagsläget, vilket bevisas av det faktum att både DEA (Drug Enforcement Agency) och Justice Department fått i uppdrag att stänga Silk Road - utan att lyckas. Silk Road Silk Road är en internethandelsplats som skapades februari 2011 av en eller flera personer som kallar sig Dredd Pirate Roberts. Silk Road handlar inte bara med droger, även om uppskattningsvis 90 procent av all handel på siten är drogrelaterad. Du kan även köpa förfalskade pass, körkort och värdepapper som exempel. Silk Road har dock vissa regler för vad som får säljas där, bland annat barnpornografi och bedrägerier som riktar sig mot enskilda ej är tillåtet. För att hitta till Silk Road startar du TOR-programmet, öppnar den medföljande browsern FireFox och anger adressen till Silk Road. Adressen finns på internet, bland annat WikiPedia, men är inte permanent utan kan ändra sig. Adressen slutar med en .onionändelse, vilket visar att den ligger på TOR-nätverket. Onion (lök) syftar till de många krypterade lager och reläer som måste passeras innan siten nås. För användaren yttrar sig detta endast som ett något långsammare internet. Silk Roads förstasida. Hur betalar man anonymt? Silk Roads existens möjliggjordes av att man instiftade en krypterad valuta som kallas BitCoin. BitCoin är en valuta vars värde endast baseras på folks vilja att acceptera den som betalningsmedel och den har inte någon tredje part som kontrollerar valutahandeln i traditionell mening, utan detta görs automatiskt av dataservrar. I skrivande stund är en BitCoin värd nästan 600 kronor, men värdet svänger extremt mycket (så mycket som 30 procent över en natt) och många tror att valutan kommer att krascha. BitCoins teknik är liksom TOR-nätverket avancerad och dess syfte är precis som med Darknet, garanterad anonymitet. Hur går ett köp till? I korthet och något förenklat så går ett köp till så att man köper BitCoins för riktig valuta av ett företag som handlar med BitCoins och det finns i dagsläget två sådana företag i Sverige. Förfarandet är mycket lätt så länge du har ett bankkonto. Därefter för du över dina BitCoins till Silk Road vilket också är relativt enkelt. Efter ett par dagar har dina BitCoins förts över till Silk Road varefter du handlar på Silk Road för dina BitCoins med ett klick. Säljaren får dina uppgifter och postar drogerna vakuumförpackade i ett anonymt kuvert med maskinskriven adress och fejkad avsändare. Därefter ger både köpare och säljare varandra betyg på siten. De med låga betyg får svårt att köpa i fortsättningen och kan krävas att betala i förskott. Säljare måste köpa ett säljkonto för att få verka på Silk Road vilket kostar cirka 1000 svenska kronor i skrivande stund. Det uppskattas att det säljs narkotika för mer än 22 miljoner dollar varje år på Silk Road. Systemet är så gott som vattentätt och riskerna är små för både säljare och köpare. Detta gäller särskilt köparna, då även om polis eller tull upptäcker försändelsen (mot förmodan eftersom de flesta svenska säljare på Silk Road endast säljer inrikes) endast kan konstatera att försök till innehav i dagsläget inte är straffbelagt. I dagsläget är det mycket svårt att komma åt den här sortens droghandel, men det har gjorts tillslag i både Sverige, Tyskland och Australien på senare tid på grund av att säljarna begått misstag eller blivit angivna, snarare än luckor i Silk Road systemet. För tips och mer information om hur man handlägger Silk Road-ärenden får ni gärna kontakta undertecknad. n En svensk säljares sida på Silk Road med priser på amfetamin och kokain. Niklas Lindroth Narkotikagruppen Alingsås SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 27 Operation Bågen Narkotikaärende i Blekinge som blev Bågen I & Bågen II & Bågen III Måndagen den 28 maj 2012 ska Jill ta bussen till Karlskrona från Rödeby, där hon bor. När hon kommer till busskuren ligger där en påse. Eftersom det inte finns någon i närheten som verkar vara ägare till påsen, tar Jill en titt i den och ser då att det ligger sju vadderade kuvert som är adresserade till olika personer i Uppsala, Västerås, Norrköping, Jönköping, Skellefteå, Trollhättan och Örebro. Jill tänker först att hon skall vara vänlig och lägga kuverten på brevlådan men anar ändå oråd. Efter att ha känt och klämt, misstänker hon att kuverten kan vara av intresse för polisen. Jill lämnade någon dag senare in kuverten till polisstationen i Karlskrona där det snabbt konstaterades att de innehöll tabletter, varför de lämnades vidare för teknisk undersökning. Ärendet blev liggande under sommaren. Senare under sommaren kom information från Finanspolisen om att Adam omsätter stora summor med pengar på sitt konto. Några veckor efter detta kom även rapporten från den tekniska undersökningen, vilken visade att det i vart och ett av kuverten låg mellan 100 och drygt 500 alprazolamtabletter. I ett av kuverten fanns det även en mindre mängd hasch. Det viktigaste dock, var att flera fingeravtryck från Adam anträffades på några av de inre paketen. Innan denna händelse var Adam känd ”i narkotikasammanhang” av oss lokala poliser. Att han sålde lite Adam sålde narkotikaklassade alprazolamtabletter, vilket också fanns i de vadderade kuverten som hittades på en busshållplats. 30 SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 tabletter och hasch kände vi till. Vid den efterföljande kartläggningen framkom bland annat att Adam, som endast lever på socialbidrag om några tusen kronor per månad, omsatt ca 615 000 kronor under de senaste 18 månaderna och att insättningarna i mångt och mycket påminner om varandra. Bågen spänns Samtidigt som Underrättelseenheten höll på att kartlägga Adam, pågick även en kartläggning i ett ärende, som redan fått namnet ”Bågen”, mot Gazsi, en ungrare som bor i Mörrum, Karlshamns kommun. De uppgifter som kom fram angående Gazsi var att han hanterade amfetamin som han sedan sålde vidare i hektoposter till personer i Blekinge, Skåne och södra Småland. Amfetaminet hämtade han i Malmö, men tog emellanåt upp större partier från okänd plats i Europa. Gazsi skulle även hantera större mängder med tabletter. Även dessa kom från Europa. Båda ärendena såg vid den här tidpunkten lovande ut, men frågan om vilket som skulle prioriteras uppstod givetvis då vi insåg att båda ärendena skulle komma att kräva mycket resurser. Svaret kom när det visar sig att Adam satte in ganska stora summor till det gifta paret Nils och Sofia och att det från Nils och Sofias konton sedan fördes vidare till Gazsi. Adam satte även in pengar direkt till Gazsi. I slutet av september 2012 påbörjades den operativa delen av ärende Bågen, vilken delades in två delar: amfetamin- och tablettdelen, eller Bågen I respektive Bågen II som det så fantasifullt står på pärmarna. I princip omgående verkade det bli problem med tablettdelen och problemet är helt enkelt att det att det var svårt att få tag i tabletter. Bågen I – ”Gazsi och amfetaminet” Spaningen i tablettdelen fick stå tillbaka till fördel för amfetamindelen som avslutades några dagar innan jul med att åtta personer greps. Bland de gripna fanns Gazsi, hans pappa, kurir, lagerhållare i Malmö samt några återförsäljare i amfetaminbranschen. Bågen I gick inte direkt som på räls. När beslagen analyserades (ca 1 kg amfetamin) visade det sig att en del var av dålig kvalitet och dessutom av typen 4-fluoramfetamin. Det skulle senare visa sig vara av betydelse för straffmätningen. Bågen II – ”Adam och tabletterna” Ett vanligt förekommande problem vi hade under spaningen var att vi från början inte hade kontroll på vilka anslutningar till det mobila nätet som Adam använde sig av. En lösning på detta kom den 6 oktober då Adam hade ett bråk med sin flickvän. Bråket ledde till att någon anonym person ringde till LKC som gick ut med ett anrop om detta. Mycket passande fanns en patrull, förvisso civil, mycket nära den aktuella adressen. Förutom 1093 Rivotriltabletter som fanns i lägenheten, fick vi även den andra informationen som eftersöktes. Den 18 mars anhölls Adam. Utredningens resultat påverkades mycket av att vi lyckades ingripa och verkställa husrannsakan utan att Adam hann stänga av sin dator och telefon. Från dator och telefon lyckades vi säkra 22 000 meddelanden från personer runt om i Sverige. Dessutom kunde vi säkra en del information från de drogforum som Adam använt sig av. Även om Adam i våra ögon var känd, och att vi trodde att vi kände honom fick vi en mycket klarare bild över honom och hans aktiviteter under utredningen. Mycket tack vare att vi hade med oss vår IT-forensiker vid husrannsakan. Adam, som marknadsförde sig under ”Asse mp3” och ”Asse mp3s drogshop”, hade gott rykte och omdöme på nätforumen ”Hansan”, ”Nattport” och ”Drogport”, där han ansågs leverera bra produkter och med korta leveranstider. Eftersom Adam även har ett stort intresse för att fotografera, vilket han gör med den äran, var han noga med att dokumentera sina produkter på forumen. Det försvårade givetvis inte utredningsläget att han på flera av de 45 000 bilder, som vi kunde säkra i datorn, skrivit sin signatur och datum. Ett extra tack vill vi ge till Adam som även fotograferade sina tatueringar och geotaggade bilderna. Adams 193 köpare, som vi återfann genom internetförsäljningen, visade sig vara allt från ”mammas gossar” och okända i dessa sammanhang till Adams Bland den stora mängd fotografier som Adam tagit fanns även dessa Rivotriltabletter avbildade, samma typ av tabletter med substansen klonazepam som togs i beslag hos Adam. Men, med den avlyssningen gick det emellanåt gör – åt skogen! Trots idoga försök att analysera informationen gick vi bet! Tablettdelen levde för all del vidare men då avlyssningen inte gav något vidare resultat än en massa resurstimmar bakom skärmarna släcktes linorna ned och Bågen II inriktades helt och hållet på utredningsalternativet. Innan telefonlinorna släcktes ned fick vi dock en möjlighet att ingripa mot Nicke, vilken hade åkt till Malmö för att inhandla Xanor (alprazolam) som skulle föras till Adam. Kanske på grund av allmänt strul, dåliga kontakter eller för att Nicke vid den här tiden, i slutet på november 2012, missbrukade ganska mycket och kanske inte var den mest pålitliga personen, så blev beslaget inte så stort som vi hade hoppats på. Men, 1123 tabletter är mer än ingenting. Adam hade allvarliga missbruksproblem och dömdes till vård enligt särskild behandlingsplan. Utredarna fann bland annat detta foto som Adam själv tagit när han låtsas svälja en stor mängd tabletter. +forts s34 SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 31 sprida sig till ett ärende som det tar över ett år att komma till avslut med och ett ärende som spridit ut sina tentakler över hela Sverige. Detta med försäljning av narkotika över internet är inte något nytt fenomen utan snarare tvärt om. Med internet kan många ärenden få denna och mycket större spridning. Det roliga för vår del är spridningen i övrigt i ärendet, med amfetamin (och 4-flouramfetamin) till langare i Blekinge, Skåne och Småland, tabletterna över hela Sverige och försäljningen av ecstasy till ungdomarna i byn som ”ingen” trodde missbrukade narkotika. Amfetamindelen har redan varit uppe i Tingsrätten och håller god fart på väg mot Hovrätten (efter en Asse MP3 var ett av de alias Adam använde vid sin tablettförsäljdålig TR-dom). ning på olika nätforum. Den andra delen har även den avslutats i Tingsrätten, där Adam åtalades för grovt narkotikabrott genom 320 överlåtelBågen III – Simon ser av sammanlagt 65 000 narkotikaklassade tabletter, och ecstasytabletterna varav ca 20 000 från Nicke och Gazsi. Även ett flertal Simon var till att börja med en av ca 200 köpare, men köpare från såväl Blekinge som resten av landet åtalades vid ingripandet mot honom i hans och mammans boför sina brott. stad fick narkotikapoliserna en känsla att han även sålde Både Adam och Nicke dömdes enligt åtalet. Åklagaren narkotika. Uppgifter i Simons telefon bekräftade till stor yrkade på 4 års fängelse för Adam, men, som så många del misstankarna. Simons del i utredningen blev Bågen gånger på senare tid blev inte straffet det man hade hopIII och kom att innefatta försäljningar av narkotikaklaspats på då Adam istället dömdes till skyddstillsyn med sade tabletter av olika slag, ecstasy, spice och hasch, till särskild behandlingsplan. Straffet motsvarar fängelse i 2 lokala ungdomar, som många gånger var en av ”ungarna år och 3 månader. på gatan”. Den tredje delen är inte slutförd än. Åklagare förväntas åtala Simon och Adam efter sommaren. Bågen slackas Att drygt 200 personer identifierades som leverantörer, kurirer, lagerhållare, säljare och som, i de flesta fall, När vi startade Bågen var detta tänkt som ett hyfsat köpare runt om i Sverige medförde självklart ett stort snabbt ärende, ett ”vi-lyssnar-och-spanar-och-väntartryck på enhetens personal. Vi väntar med hoppfullhet på-ett-bra-beslag-och-går-vidare-till-nästa”. Men, i vår och optimism på goda domar här efter (HovR). bransch, går det ALDRIG som man tänker sig. VanligtNästa ärende ska bli ett ärende där vi spanar, kanske vis gestaltar sig detta genom att man som spanare sitter lyssnar, väntar på ett bra läge, slår, tar ett schysst beslag och tittar på en klåpare till langare som står på en sida och sedan går vidare till nästa. Eller inte. n av ett hus och en ännu större klåpare till köpare som har slut på telefonkortet och står på andra sidan, varför ”den där” affären aldrig blir av. Bågen, vars väg påbörjades som ett litet fynd på en Kriminalkommissarie Ola Jarevik busshållplats i Rödeby och ett par strötips om amfetaminUnderrättelseenheten försäljning i Mörrum, korsades av andra myndigheters Polismyndigheten i Blekinge län spaning i samma miljö (ungersk/romani), för att därefter motsvarigheter och som själva sålde på samma sätt. Ett femtiotal personer har hittills blivit föremål för utredning, antingen av polismyndigheten i respektive län eller av oss. En person, vilken skulle ha åtalats tillsammans med Adam, har hunnit avlida på grund av sitt missbruk. Vår avsikt och förhoppning är att alla köpare ska komma att aktualiseras. Som ett led i detta har vi i dagarna (i början av augusti) skickat 150 underrättelser till polismyndigheten i köparnas respektive hemorter. I ärendet är alla län representerade utom Kalmar och Gotland. Adam sålde givetvis även till missbrukare off-line, men den största lokala hanteringen tog en av Adams kompisar, Simon, hand om. 34 SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 Kontaktpoliser i Hässleholm vill se större engagemang Poliserna Tomas Aggebrandt och Johan Claesson ägnar en stor del av sin arbetstid åt kontaktverksamhet med andra berörda i samhället när det gäller ungdomar som riskerar att hamna i missbruk och annan kriminalitet. För fem år sedan började Tomas Aggebrandt och hans kollega Sara Juhlin vid polisen i Hässleholm att skapa kontakter med personal inom skolvärlden och Socialtjänsten, med föräldrar och flera andra, t.ex. ideella organisationer och näringsidkare, som kommer i kontakt med ungdomar. Tanken var att förbättra flödet och utbytet av information som gäller ungdomar i behov av stöd. Förebyggande arbete av det här slaget är alltid svårt att mäta i konkreta resultat, men alla inblandade var nöjda och arbetet låg helt i linje med Rikspolisstyrelsens satsning på projektet Sociala insatsgrupper som startade 2011. 2012 fick Tomas Aggebrandt polisledningens sanktion att fortsätta det kontaktskapande arbetet med bl.a. högstadie- och gymnasieskolor, nu tillsammans med kollegan Johan Claesson. Tanken är god på ett högre plan, menar Tomas, men på fältet är det inte reglerat hur arbetet ska utföras. Tomas har mångårig erfarenhet av arbete med ungdomar som polis i Malmö och särskilt Rosengård. Johan blev polis för tre år sedan, men har tidigare arbetat inom skolan, bland annat under sex år som föreståndare för ett skoldaghem, en resursskola för åtta elever som hade social problematik och behövde särskild undervisning. Både Tomas och Johan engagerar sig starkt för att ungdomar ska få hjälp att bryta en oroande och destruktiv trend. De anser båda att det idag finns alltfler unga under 15 år som behöver särskilt stöd. - De kanske alltid har funnits, säger Johan, men de unga är mer utlämnade idag med sämre skyddsnät från hem och skola och fler möjligheter att till exempel hamna i missbruk. Cannabismissbruk, särskilt marijuana, blir allt vanligare bland ungdomar och även spice florerar i Hässleholm. De båda poliserna har nyligen fått höra att spice också tillverkas och sprids av flera personer i och omkring Hässleholm. Sekretessregler mellan myndigheter ett hinder i arbetet Kontaktpoliserna känner ofta frustration över hur svårt det kan vara att göra ett bra arbete för ungdomar när sekretessreglerna sätter stopp. Enligt Johan är den upplevda sekretessen ett hinder. För den unges bästa ska Tomas Aggebrandt och Johan Claesson (i uniform) är kontaktpoliser i Hässleholm. man våga ha en öppnare dialog mellan Socialtjänsten och polisen. Polisen är helt beroende av Socialtjänstens stöd för att kunna agera när det gäller minderåriga. Tomas och Johan tycker att de oftast har svårt att nå fram med sina iakttagelser om en ung persons missförhållanden. Hässleholm är en liten stad och kontaktvägarna borde vara snabbare här än i en storstad, tycker de. Tomas tar ett exempel. En 14-årig kille har problem i skolan och skolkar sedan flera år, men det har inte rapporterats vidare av skolan. Han syns nu tillsammans med äldre killar som är kända av polisen, kanske anmäls han också för snatteri och misshandel. 14-åringen lever i en familj med dåliga relationer, eventuellt med socialt utanförskap i samhället. Socialtjänsten har ett ärende på killen. Polisen har här inget mandat att ingripa och föräldrarna ser i regel inte problemet. Polisen ser ofta 14-åringen på stan och gör många iakttagelser som de utan att hindras av sekretessregler skulle vilja dela med sig för att tidigare bryta en negativ trend i den minderåriges liv. Tomas och Johan upplever att det mest pratas och att inget konkret händer förrän det gått så långt att den unge hunnit begå ett allvarligare brott som innebär ett kännbart straff i någon form. Först då reagerar samhället på allvar, men engagemanget borde ha funnits tidigare. n Gunnar Hermansson SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 35 I anslutning till ingången till Linero centrum gjordes de flesta knarkaffärerna upp. Cannabislangarna avlöste varandra i Lund När polisen kartlägger en cannabisförsäljares verksamhet uppdagas i regel också en större kundkrets i varierande åldrar, varav de flesta tidigare är okända i narkotikasammanhang. Så blev det också när polisen i Lund utredde sin hittills största cannabishärva. – Under sommaren 2012 fick vi in tips om att en ung man sålde cannabis i stor skala i stadsdelen Linero i Lunds utkanter, berättar kommissarie Patrik Nykvist som är samordnande spaningsledare för polisens narkotika- och ungdomsgrupper. Den misstänkte unge mannen var bara 17 år och polisen fick tillstånd till hemlig övervakning av hans sms-trafik. Cannabisförsäljning pågick mycket riktigt till en mängd köpare i Linero, men när mannen senare under hösten fyllde 18 år upphörde hans verksamhet plötsligt. Polisen hade under spaningen fått information om att han tänkt sluta försäljningen när han fyllt 18 och det verkade stämma. Men även om den nyblivne 18-åringen inte längre var aktiv så pågick cannabishandeln via hans mobiltelefon. Någon annan hade tagit över både telefonen och kundkretsen. Polisen identifierade den nye langaren, en 38 SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 19-åring som nyligen flyttat till Lund från Kristianstad. Han skötte nu cannabisförsäljningen i Linero. Langaren kartlades och greps Patrik Nykvist berättar vidare att polisen nu startade en spaningsinsats med hemlig telefonavlyssning mot 19-åringen. Att ha tillgång till telefontrafiken innebär i allmänhet, enligt Patrik Nykvist, en ovärderlig hjälp under spaningen och som bevismaterial i den kommande utredningen. 19-åringen träffade oftast sina kunder på P-platsen i anslutning till ingången till Linero centrum. För polisens spanare var det mycket svårt att fotografera överlåtelserna utan att röja sig. Därför blev telefontrafiken värdefullt bevismaterial. 19-åringen sålde både hasch och marijuana, allt efter tillgång. Ibland hade han också spice att erbjuda. Langaren agerade i huvudsak ensam och han greps den 10 januari 2013. Polisen hade då dokumenterat 68 misstänkta köpare, varav sex var under 18 år och den yngste bara 14. Den äldste köparen var en 50-årig busschaufför som kom till Linero med sin buss för att köpa cannabis. Köparna hördes och åtalades Inspektör Linn Fritz var ansvarig utredare i ärendet, som alltså även omfattade alla identifierade köpare. De hämtades i tur och ordning till förhör och deras telefoner togs i beslag för att säkra bevismaterial. 40 urinprov togs av köpare under utredningen, varav 30 var positiva på cannabis. Eftersom de flesta var i 20-årsåldern och inte tidigare hade erfarenhet av polisingripande, var de villiga att erkänna köpen av hasch eller marijuana, i synnerhet när de fick lyssna på inspelade telefonsamtal med langaren som bekräftade deras beställningar. När köparna ringde 19-årigen beställde man till exempel en tvåa eller en trea, vilket betydde cannabis för 200 eller 300 kronor. För varje 100-lapp fick köparen 0,7 gram hasch eller marijuana, brunt eller grönt. 19-åringen och 41 köpare åtalades för sammanlagt 180 överlåtelser som skett under ett knappt halvår. Inför rättegången som startade i maj 2013, hade inspektör David Klein, polisens analytiker, gjort en mycket omfattande PowerPoint-presentation där hela ärenden presenterades på ett överskådligt sätt. Åklagaren kunde under presentationen i rätten också spela upp samtal mellan 19-åringen och köpare, samtal som innehöll den uppgjorda beställningen och tid och plats för möte. Minnesförlust i rätten Den 19-årige langaren erkände i viss mån försäljning, men han hade inget minne av någon av köparna. Detta motsades av de avlyssnade telefonsamtalen som klart visade att han hade mycket noggrann kontroll på köparna och visste vilka som föredrog hasch eller marijuana. Flera av köparna drabbades av minnesförlust i rättssalen, trots att de berättat öppenhjärtigt i polisförhör några veckor tidigare. Delvis kan denna minnesförlust bero på en 20-årig yngling, känd i Lund som aktiv drogliberal. 20-åringen satt med som åhörare i rätten under flera dagar och i pauserna tog han kontakt med några av de åtalade köparna. Polisen blev uppmärksammad på att han gett ungdomar råd om vad de skulle säga eller inte säga i rätten. När det gällde deras eget missbruk av cannabis uppmanades de att säga att de rökt drogen i Danmark. Om rätten godtar detta påstående blir de i regel inte dömda i Sverige. Sådana invändningar blir allt vanligare, berättar Patrik Nykvist. För polisen innebär det ett betydande merarbete under utredningen för att kunna motbevisa påståenden om rökning utomlands. 19-åringen medgav under rättegången att han sålt hasch och marijuana via den mobiltelefon han övertog från en annan narkotikaförsäljare. Men han förnekade Lundapoliserna som varit mest involverade i cannabisutredningen. Från vänster David Klein, Linn Fritz och Patrik Nykvist. alla de specifika överlåtelser som han åtalats för och han erkände heller inte att det var han som gjort flera massutskick via sms till presumtiva köpare om att det nu fanns cannabis i lager. Tingsrätten i Lund ansåg ändå att det var styrkt genom utredningen och inspelade telefonsamtal att han sålt cannabis till 36 olika köpare vid 140 enskilda tillfällen. Han ansågs också vara ansvarig för alla mass-sms eftersom merparten av överlåtelserna skett samma dag som ett massutskick gjorts eller de närmaste dagarna efter. Langaren dömdes till skyddstillsyn 19-åringen hade varit frihetsberövad i ungefär fem månader när han försattes på fri fot efter sista rättegångsdagen. Tingsrätten dömde 19-åringen för narkotikabrott av normalgraden. Straffvärdet bedömdes vara tio månaders fängelse för en ung person i hans ålder, men eftersom han sedan 14-årsåldern utvecklat ett grovt beroende av olika narkotika och nu lever ett kriminellt liv, dömdes 19-åringen till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. Domen har inte överklagats. Patrik Nykvist och hans kollegor i Lund var spontant besvikna över tingsrättens förmildrande syn på en trots allt grov brottslighet. Men i huvudsak är de nöjda med utfallet, främst genom att det arbete de lagt ner resulterade i att ett stort antal unga människors narkotikamissbruk uppdagades. Ungdomarnas inköp, och i flera fall påvisade eget bruk av cannabis, rubricerades som ringa narkotikabrott med böter som straff. Att på detta sätt hamna i brottsregistret har förhoppningsvis haft avhållande effekt för några av de unga. n Gunnar Hermansson SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 39 Flashbacks i Serbien Hej läsare. Sitter sedan juli förra året på OSCE´s fältmission i Belgrad, Serbien. OSCE står för Organization for Security and Co-operation in Europe och ni kan själva fördjupa i er vad organisationen generellt arbetar med i ett antal länder på www.osce.org Själv är jag ansvarig för en enhet som ska bistå serbiska inrikesministeriet (läs kriminalpolisen) med att öka kompetensen för bekämpning av den grova och organiserade brottsligheten, ekobrott och korruption. Det sistnämnda är fokusområdet för närvarande. Tidigare har vår enhet varit väldigt fokuserad på utbildning och uppbyggnad av spaningsverksamhet och liknande och det hade ju varit mer ”mammas gata” för mig. Numera anses serbisk kriminalpolis vara tillräckligt kompetent och utrustad för att klara denna typ av arbete mot den organiserade brottsligheten. Träningscenter för utbildning om hantering av illegala laboratorier Men under 2012 genomförde vi ett annat projekt som jag kände mig hemma i. Nämligen inriktning mot ille- Reaktor för framställning av satser på tusen liter efedrin, som är en av prekursorna för tillverkning av metamfetamin. (Foto JAJ) 42 SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 gala narkotikalaboratorier. När detta genomfördes, så skickade vi serbiska kriminalpoliser (forensiker/tekniker och utredare) och någon från deras uniformerade specialstyrka till Europol för att utbilda sig. Utbildning i hur man gör tillslag mot ett illegalt labb och hur detta säkras, samt hur bevisning och utrustning ska omhändertas i samband med illegal produktion av narkotika eller andra substanser. Detta medförde att en av de tekniker/forensiker som utbildats med hjälp av oss har fått ministeriets godkännande att på ett polisiärt träningscenter inreda en byggnad för att kunna genomföra en liknande utbildning. Träningscentrat används dagligen för specialutbildningar inom polisen. Den serbiska kollegan har också fått serbiska domstolars godkännande att använda beslagtagen och förverkad utrustning för att centrat ska vara så verklighetsbaserat som möjligt. Vår mission har skänkt begagnade möbler för att utrusta lektionsrum och liknande och kommer framöver att hjälpa till med att täcka kostnaderna för att trycka det studiematerial och som behövs. Vi kommer även tillsammans med den serbiska nationella enheten för bekämpning av narkotikabrott göra en serbisk upplaga av häftet Narkotika Dopningsmedel och Hälsofarliga varor som ges ut av Svenska Narkotikapolisföreningen (SNPF) tillsammans med Svenska Carnegie Institutet. Jag vill passa på att tacka SNPF:s styrelse, Mediahuset och författaren Jonas Hartelius för välvilligheten att låta oss kostnadsfritt använda materialet. Kokare för framställning av synt etisk centralstimulerande narkotika. 100 kg kapacitet i varje. (Foto JAJ) ”Kökslabb” på träningscentrat. (Foto JAJ) Utrustning för tillverkning av LSD. (Foto JAJ Studiebesök gav flashbacks Med anledning av vi varit inblandade i serbiska kollegornas utbildning på Europol, så gjorde vi ett studiebesök på träningscentrat för att se hur det ser ut på plats och det var här som jag fick flashbacks från en tid då jag själv, tillsammans med mina kollegor på narkotikaroteln i Västra Götaland, var med om att hitta ett flertal amfetamin- och metamfetaminlaboratorier. Att se utrusningen och känna igen dofterna från produktionen och kemikalierna var som att göra en tidsresa tillbaka till en fantastisk tjänstgöringsperiod på narkotikaroteln i Västra Götaland. Uppbyggnaden av träningscentrat pågår för närvarande och vid ett studiebesök i slutet av juni var enbart belysningen för odling av cannabis på plats samt ett antal små utrymmen där produktionsutrustning för LSD, amfetamin och andra syntetiska narkotika var uppmonterade. Dock var det mesta av utrustningen hittransporterad från ett illegalt labb som producerade 54 ton amfetamin under några år (dock ännu inte uppmonterat). Narkotikan såldes i huvudsak till arabländerna. Kemikalierna och prekursorerna som togs i beslag vid samma tillfälle beräknades räcka för ytterligare 10 års produktion med bibehållen kapacitet. Utbildning för ytterligare poliser och forensiker beräknas starta i september då allt ska vara iordningsställt. Träningscentrat har 50 hektar väldigt tuff och kuperad terräng som omger byggnaderna. I terrängen är det även planerat att bygga upp enklare produktionsplatser för träningsändamål. Området har gamla vapenbunkrar som ska utrustas och sedan ”gömmas” för att till viss del motsvara de verkliga svårigheterna med att hitta tillverkningsplatser och kunna hitta viktig bevisning. I Europa finns idag två andra länder med enklare träningsmöjligheter och frågan om det behövs ytterligare ett center är relevant. Dock är tanken att detta centrat ska användas regionalt i Balkan och enligt experter från Europol, kan centrat framöver användas för utbildningar anordnade av Europol. För svenskt vidkommande skulle det kunna innebära att forensiker, tekniker eller liknande, ges en möjlighet att genomföra en utbildning under så verklighetstrogna omständigheter som möjligt. För att öka verklighetsfaktorn kommer dessutom produktion av vissa preparat vara igång under utbildningen, vilket de har fått tillstånd för. Hela anläggningen bevakas dygnet om av uniformerad polis och övervakningskameror. n Jan Anders Jönsson OSCE:s fältmission i Serbien SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 43 ”Svårare stoppa MDPV efter HD:s domar” Ny praxis har satt gränsen för grovt narkotikabrott mycket högre. Under senare år har Västerås kommit i fokus för ett missbruk av MDPV, som sprider sig bland ungdomar och orsakar svåra förgiftningar. Kriminalkommissarien Per-Erik Lundberg har bevakat narkotikautvecklingen i Västerås och Västmanland i mer än 20 år. Han var en av de första att beskriva den nya epidemin med missbruk av MDPV, som började för ett par år sedan. Många förgiftningar När intervjun görs i början av augusti har Västerås på en vecka haft sex svåra förgiftningsfall med MDPV. Två hade inträffat helgen innan. I maj var antalet 12, i juni 6 och i juli 15. Lundberg säger att MPDV-förgiftningar nu tillhör vardagen för både polisen och sjukhuset på så vis att man räknar med att de skall förekomma. Även andra undersökningar, som frekvensen av google-sökningar på MDPV och sjukhusstatistik, pekar på ett omfattande missbruk och intresse för MDPV i Västmanland. I en undersökning av de vanligaste slagen av narkotika räknat i antalet beslag för 2012 fann Lundberg att MDPV kom först, sedan cannabisharts (haschisch), cannabisväxtmaterial (marijuana) samt amfetamin. Statistiken för 2013 ger hittills cannabisberedningarna först, sedan MDPV. MDPV har börjat ersätta amfetamin som favoritdrog bland de äldre missbrukarna, medan cannabis förblir en debutdrog bland ungdomar. Flera skäl finns för övergången till MDPV, anser Lundberg: – Amfetaminet är numera kraftigt utblandat. Många amfetaminister har dessutom utvecklat tolerans. MDPV håller handelskvalitet med upp till 95 procent eller mer ren substans. Dessutom är effekterna starkare, särskilt med ett ökat sexuellt intresse. Lundberg beskriver de intensiva upplevelserna under MDPV-ruset: – Det är först femton minuter i himlen, sedan fyra timmar i helvetet. Till en början är allt positivt, mycket positivt. Sedan kommer krascherna med refillbehov. Man måste alltså ta mer i snabb följd för att undvika svår abstinens. Det gör att man tillför drogen igen och igen. Det kan förekomma att man köper hem MDPV för att det skall räcka under en hel helg, men sedan kommer man in i ett intensivt missbruk med hastigt upprepade intag – kanske varje timme – för att upptäcka att allt är konsumerat. Sen vet man inte vad som hänt. – Vi hade en man som blev sittande i fyra dagar i samma ställning under en MDPV-session. Han var svår att få på fötter, berättar Lundberg. Ett dödsfall i länet trodde man först var orsakat av MDPV-missbruk men det visade sig bero på en annan syntetisk katinon. 46 SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 10 000 doser Med HD:s nya praxis går gränsen för grovt narkotikabrott vid innehav av 500 gram MDPV. Lundberg har räknat ut att det kan bli minst 10 000 doser i missbrukarledet. För Lundberg och hans kolleger betyder den nya HD-praxisen att de måste arbeta mer med att visa hänsynslösheten i varje enskilt fall. Detta har inte hunnit sätta sig inom organisationen. Men, framhåller Lundberg, det kan vara möjligt att peka på att langare säljer till missbrukare som är svårt beroende, att missbrukarna riskerar att snabbt hamna i refill-beteende med kontrollförluster m.m. Västerås har under senare tid fått betydande problem med missbruk av MDPV. Resultaten märks bl.a. hos polisen och sjukvården med stökiga och förgiftade personer. Foto: SNPF. Åklagare invänder mot FHI:s klassningsdokument Folkhälsoinstitutet föreslog i maj att Regeringen skulle narkotikaklassa tolv nya preparat. Beslutet trädde i kraft den 1 augusti (SFS 2013:640). Före beslutet skickades FHI:s underlag ut på internremiss till närmast berörda myndigheter (delning). Per-Erik Lundberg är kriminalkommissarie och ANDT-samordnare för Västmanlands län. Det innebär att han arbetar med mer övergripande uppgifter, som att bevaka drogutvecklingen. Foto: SNPF. Som svar på en fråga om vad som finns på hans önskelista säger han: – Det måste till en annan farlighetsbedömning av MDPV. Jämförelsen med amfetamin när det gäller farlighet och mängd är en allvarlig underskattning. Dosen, d.v.s. den mängd som påverkar en missbrukare, måste åter sättas i centrum. Lundberg ser ett direkt samband mellan ökningen av handel och missbruk med MDPV i Västmanland under de senaste två åren och HD:s nya gränser: – Det har blivit svårare att stoppa MDPV efter HD:s domar. n Jonas Hartelius MDPV är kemiskt sett metylendioxipyrovaleron, som brukar räknas till de syntetiska katinonerna. Det är ett vattenlösligt vitt pulver, som intas genom nedsväljning, rökning, snortande eller genom ändtarmen (rektalt). MDPV är klassat som narkotika i Sverige sedan 2010. Rusframkallande dos har beräknats till mellan 5 och 20 mg. Effekterna är kraftigt stimulerande med bl.a. ökad sexuell aptit, ångestattacker, hjärtklappning och psykoser. Förgiftningar kan bli livshotande. I fråga om två substanser, EAM-2201 (syntetisk cannabinoid) och 25D-NBOMe (fenetylaminvariant), reste Åklagarmyndigheten invändningar mot klassningsunderlagets kvalitet. Utvecklingscentrum Stockholm, som samordnar åklagarnas arbete mot narkotika, skrev i sitt svar till Regeringen att i fråga om dessa preparat ”synes utredningen om preparatens egenskaper m.m. inte vara lika robust och slutsatserna angående preparatens narkotiska egenskaper, som till stor del bygger på strukturlikhet med andra preparat, något osäkrare. Det kan därför finnas anledning att komplettera FHI:s utredning innan beslut om klassificering fattas.” Under regeringens fortsatta beredning kompletterade FHI materialet. För EAM-2201 anfördes uppgifter från Nya Zeeland om missbruk och skador i form av psykoser, ångest m.m. I fråga om 25D-NBOMe förtydligade FHI att medlet rapporterats till ECNN (EU:s centrala organ för narkotikakontroll) och att det klassats som narkotika i flera länder men gjorde ingen komplettering i sak. UC påpekade även att den svaga faktaredovisningen skulle kunna få betydande juridiska konsekvenser: ”Ställs saken på sin spets i domstol måste, som bekant, bevisläget vara sådant att det inte råder något tvivel om att preparaten har de egenskaper som enligt 8 § narkotikastrafflagen krävs för att preparaten skall anses utgöra narkotika.” I formuleringen från UC finns en försiktig antydan om att en domstol skulle kunna komma att ogiltigförklara narkotikaklassningen av dessa båda preparat. Den möjligheten finns sedan 2011 genom Regeringsformens (11:14) bestämmelser om domstolars lagprövningsrätt. En domstolsprövning av giltigheten i klassningsbeslut för nya narkotika medför – oavsett utgången – att klassningsunderlagen måste bli robustare. n Jonas Hartelius SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 47 § Rättsrutan § § Rättsrutan § Rättsbildning Lagstiftning – normbildning – är enligt grundlag en uppgift för riksdagen1. Lagförslag läggs fram av regeringen i form av propositioner eller av enskilda riksdagsledamöter i form av motioner. Innan regeringen lägger en proposition låter man en särskild utredare eller en kommitté utreda frågan som eventuellt ska lagregleras. Högsta domstolens uppgift är rättskipning2 och domstolen ska i sina avgöranden främst ge svar på hur en lag ska tillämpas. I ett avgörande från Högsta domstolen3 ger emellertid ett justitieråd i ett särskilt yttrande uttryck för att om normbildaren – riksdagen - på områden som Högsta domstolen finner angelägna inte normbildar, dvs. skapar regler, är det Högsta domstolens plikt att rättsbilda, dvs. skapa regler. Det var därför som Högsta domstolen enligt justitierådet tvingades till ett ”långtgående men… nödvändigt ingripande i rättsbildningen” i den notoriska mefedrondomen från 16 juni 2011. Justitierådet menar att det inte är ett demokratiproblem om Högsta domstolen går för långt i sin rättsbildning eftersom lagstiftaren kan ingripa. Det senare kan nu vara på gång. Regeringen skriver i sammanfattningen i ett kommittédirektiv4 att en ”särskild utredare ska överväga och föreslå de ändringar som behövs för att åstadkomma en modern straffrättslig reglering för narkotikabrott och narkotikasmugglingsbrott som tydligt ger uttryck för en sträng, fast och konsekvent syn på all illegal hantering av narkotika”. Det låter ju lovande, särskilt som man i den vidare texten tydligt uttrycker att vi har och ska ha en restriktiv narkotikapolitik med nolltolerans mot droger och att all illegal handel med narkotika ska bekämpas med kraft. Denna inställning ska, fortsätter man, avspeglas i de straff som döms ut för narkotikabrott och narkotikasmugglingsbrott, och det är därför till följd 1 2 3 4 1 kap 4 § 2 st regeringsformen 1 kap 8 § regeringsformen Högsta domstolens dom 17 juli 2012 i mål nr B 1018-12 Dir. 2013:62 En översyn av narkotikabrotten och narkotikasmugglingsbrotten § Rättsrutan § 50 SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 av rättsutvecklingen (rättsbildningen) angeläget att låta en utredare överväga behovet av lagändringar (normbildning). I direktivet uppmärksammar man att Högsta domstolens domar på narkotikaområdet har ifrågasatts bl.a. för att mängden narkotika inte är längre är utslagsgivande för straffvärdet, och att det har diskuterats vilka konsekvenser en sådan rättstillämpning får för narkotikabekämpningen. Utredaren ska därför överväga vilka omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om ett brott är grovt. Redan idag framgår det uttryckligen vad som särskilt ska beaktas vid bedömningen av brottets svårhetsgrad. Det gör det också när det gäller exempelvis grov eller synnerligen grov misshandel. Här står det emellertid inte i lagtexten att bedömningen ska grundas på en sammanvägning av omständigheterna i det särskilda fallet, och det är ju det uttryckssättet som förhindrar att en särskilt stor mängd narkotika numera ensamt ska kunna leda till maxstraff för grovt narkotikabrott eller grov narkotikasmuggling. Förhoppningsvis kommer alltså den olyckliga formuleringen att tas bort. Sedan uttalar man att också en ny lagstiftning kan behöva ändras bl.a. om den inte innebär tillräcklig vägledning för domstolarna. Det borde kunna tolkas så, att regeringen har uppfattningen att det redan tidigare har funnits en möjlighet att vid behov ändra bestämmelserna på narkotikaområdet, men att det inte har funnits någon anledning göra det – förrän Högsta domstolen tagit initiativet och rättsbildat på området. Joakim Zander Internationella åklagarkammaren Malmö § Rättsrutan § Reaktion från Polisförbundet på artikel i SNPF-tidningen nr 3-2013. Hej och tack för en bra tidning! Jag läste en artikel i senaste numret som bland annat handlade om heroinsituationen i Stockholm och där artikelförfattaren Lennart Karlsson, enligt min mening, drog lite konstiga slutsatser. Kände att jag ville bemöta hans tvivel avseende vilken agenda Polisförbundet har i dessa viktiga frågor. Först vill jag bara förklara att Polistidningen inte är synonymt med Polisförbundet, vilket man också med tydlighet anger såväl på sin webbplats som i papperstidningen. Polistidningen leds av en chefredaktör och har en egen redaktion som själv avgör vad man ska skriva om och som därmed själv står för framtagande och kontroll av de fakta man använder sig av. Polistidningen får därför själv kommentera innehållet i sin artikel om man så vill. Jag reagerar mot att Lennart Karlsson ifrågasätter Polisförbundets agenda i narkotikafrågan. Jag vill vara väldigt tydlig med att Polisförbundet självklart inte har någon annan agenda än den som hela ”Polis Sverige” ställer sig bakom. Jag påstår att snart sagt samtliga förtroendevalda och medlemmar i Polisförbundet är mycket väl medvetna om det ofantliga lidande, och de övriga negativa effekter som narkotikamissbruket orsakar såväl enskilda, föräldrar, syskon, barn och övriga, som samhället i stort. Att i det perspektivet dra den slutsats som Lennart Karlsson gör kan inte jag förstå. Kontroll av fakta är alltid viktigt och jag hade uppskattat om Lennart Karlsson kunde ansträngt sig lite mer noggrant för att inhämta saklig verifierbar information genom att kontakta de som har en korrekt bild, vilket Polisförbundet kunde hjälpt honom med. Svar från Lennart Karlsson: Mitt syfte med artikeln har aldrig varit att anklaga Polisförbundet för att vara drogliberaler. Däremot kan kraftfull retorik vara ett sätt att väcka uppmärksamhet kring en viktig fråga. Svenska Polisförbundet liksom Svenska Narkotikapolisföreningen är organisationer med många medlemmar. De allra flesta medlemmar i Narkotikapolisföreningen torde dessutom, liksom jag, vara medlemmar i Polisförbundet. Det är inte troligt att alla alltid har samma åsikt. Det som däremot är mycket troligt är att utomstående ofta ser polisen som en gemensam enhet. Jag vet också att externa läsare och media ständigt granskar våra respektive medlemstidningar i syfte att hålla sig uppdaterade om var svensk polis befinner sig. Jag är självklart medveten om att Polistidningen har en egen redaktionell frihet. Tidningen ges dock ut av Polisförbundet. Såväl poliser som utomstående har nog svårt att se att Polistidningen inte är synonymt med Svenska Polisförbundet. Enligt mitt förmenande finns alltså en ganska stor tyngd i vad som publiceras. Undertecknad har genom ett flertal artiklar, föreläsningar (internt och externt), kontakt med extern media etc. förmedlat den rådande bilden gällande det ”nya heroinhotet”. Parallellt med detta har ett litet antal poliser (alldeles för litet) fört en ojämn kamp mot den snabbt förändrade situationen med ökad heroinförsäljning, ökade heroinöverdoser, ökade dödsfall. När en artikel publiceras i Polistidningen som låter andra påstå motsatsen av vad som faktiskt kan bevisas, är det svårt att inte bli frustrerad. Även om jag naturligtvis aldrig trodde motsatsen så är jag ändå glad att Svenska Polisförbundet klargör var man står i frågan. Polisförbundet hyser inga tvivel om vad som händer med ett problem om man blundar. Vi är nämligen helt säkra på att problemet finns kvar, oftast i större omfattning, när man väl öppnar ögonen igen. Lennart Karlsson, narkotikapolis i Stockholm. Medlem i Svenska Polisförbundet och Svenska Narkotikapolisföreningen Vänligen Polisförbundets förbundsstyrelse gm Christer Palmkvist, narkotikapolis i Skåne, medlem i Svenska Narkotikapolisföreningen och förtroendevald ledamot i förbundsstyrelsen. Artikel införd i Polistidningen i maj 2013, den som Lennart Karlsson kommenterade delar av i SNPF-tidningens förra nummer. SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 51 Världen runt 100 ton narkotika brändes i Iran Minst 100 ton droger gick upp i rök i Iran i samband med FN:s internationella antinarkotikadag. Bränningsceremonier förekom i flera olika iranska städer för att markera det minimala stöd myndigheterna upplever sig få från väst för att bekämpa smuggling av knark från främst Afghanistan. Hälften av narkotikan (mestadels opium) brändes i huvudstaden Teheran, resten i övriga städer. Som ytterligare markering skedde detta på FN:s internationella dag mot narkotikamissbruk och smuggling den 26 juni. Vid ceremonin deltog flera iranska toppolitiker och officiella, utländska dignitärer. Iran ligger mitt i en stor smugglingsled mellan Afghanistan och Europa, men också till Gulfstaterna runt Persiska viken där stora narkotikabeslag är vanliga. Iranska myndigheter beräknar att 2 500 ton – främst opium – smugglas från Afghanistan till Iran varje år. Cirka 700 ton missbrukas i landet, 500 ton beslagtas, resterande 1 300 ton smugglas vidare. Över 3 700 gränspoliser och soldater i Iran har dödats i strider med smugglare de senaste 30 åren, fler än 12 000 har sårats. Källa: Drugnews.se 100 ton droger gick upp i rök. Hundar utnyttjades som knarksmugglare mellan Mexiko och Italien Latinamerikanska gängmedlemmar som opererar i och omkring Milano, har åtalats för att ha smugglat kokain från Mexiko till Italien inuti hundar. Polisutredningen i Milano har visat att en veterinär i Mexiko tvingat stora hundar, såsom douge de Bordeaux, att svälja kokainkapslar innan de skickades med flyg till Milano. Vid ankomsten avlivades hundarna innan kokainet plockades ut av gängmedlemmarna. Många hundar tros ha dött under resan, eftersom ett litet läckage av kokain är tillräckligt för att döda en hund. 49 gängmedlemmar mellan 19 och 37 år ställs 54 SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 Även Storbritannien tänker förbjuda tuggdrogen kat Brittiska regeringen vill nu narkotikaklassa växtdrogen kat, vilket kommer att avsevärt försvåra smugglingen av drogen till Sverige och andra nordiska länder. Inrikesministern Theresa May går emot experterna i Advisory Council of the Misuse of Drugs (ACMD), enligt rapporter från BBC. ACMD anser att bevisen är otillräckliga för att kunna påstå att kat orsakar hälsoproblem. Inrikesministern är av en annan uppfattning och menar att riskerna med kat är underskattade. Även i Storbritannien har somaliska grupper vänt sig till regeringen och förklarat att användandet av kat orsakar stora sociala problem. Regeringen vill därför förbjuda den omfattande importen av kat från Afrikas horn och Arabiska halvön. Kat kommer att placeras i lista C, där tidigare anabola steroider och ketamin finns. Kat är redan narkotikaklassat i de flesta europeiska länder och även i USA och Kanada. GH Beslagen av kat har redan minskat i södra Sverige efter förbud i Holland. inför rätta i oktober misstänkta för organiserad brottslighet. De kommer från Equador, Peru och El Salvador och de är involverade i diverse brottslighet i Italien. Källa: BBC Hundar av rasen douge de Bordeaux användes av kokainsmugglarna. Landet runt Hur farliga är e-cigaretter? Elektroniska cigaretter marknadsförs som ofarliga och försäljningen ökar mycket snabbt i Sverige och övriga världen. 2011 var omsättningen inom EU 500 miljoner euro. En e-cigarett består av ett hölje som ser ut som en cigarett. Inuti finns en förångningsmekanism som drivs med ett laddningsbart batteri. E-cigaretten laddas med en ampull med vätska som kan innehålla nikotin eller andra ämnen som förångas när de hettas upp. Ångorna dras in i munnen och ner i lungorna som vid vanlig rökning. Laddningsvätskan i ampullerna innehåller lösningsmedlet propylenglykol samt glycerol. Det finns ännu inte tillräckligt med kunskap för att kunna säga vilka skador rökångorna från e-cigaretter kan ge. Eftersom vissa innehåller nikotin är de således beroendeframkallande. Nikotinfria röksubstanser säljs med en mängd olika godis- eller fruktsmaker, vilket kan locka unga användare att börja röka. E-cigaretter med nikotin får inte säljas i Sverige, så långt är reglerna någorlunda klara. Men man har redan funnit att ”nikotinfria” e-cigaretter ändå innehållit nikotin. Hälsoläget och det juridiska läget är således fortfarande oklart och i avvaktan på myndigheternas utredningar pågår en lukrativ handel med e-cigaretter på nätet. GH Flytande amfetamin smugglades från Polen En polsk medborgare i 40-årsåldern togs ut för tullkontroll när han i början av maj körde av färjan i Nynäshamn. En narkotikahund reagerade på en sportväska med kläder, som även innehöll en plastdunk med närmare fem liter starkt luktande vätska. Mannen hävdade att han köpt dunken på en marknad i Polen ett par veckor tidigare och att innehållet skulle vara lacknafta. Det visade sig vid analys att vätskan innehöll amfetamin som motsvarade cirka 13 kilo 30,4-procentigt amfetamin i pulverform, vilket är medelvärdet i polisbeslag för renhetshalten i amfetamin. – Beslagen av amfetamin har ökat kraftigt i år, säger Mikael Lindgren, operativ chef för Tullverkets brottsbekämpning i Stockholm, men det är mycket ovanligt att vi beslagtar flytande amfetamin. Den polske mannen, som hela tiden nekat till brott, åtalades ensam som kurir. Trots tullkriminalens ansträngningar ledde utredningen inte till att avsändare eller mottagare av narkotikan kunde pekas ut. 40-åringen dömdes den 1 juli av Södertörns tingsrätt till 5 års fängelse för grov narkotikasmuggling. Tingsrätten ansåg att mannens historia om dunken och dess innehåll var alltför osannolik. Eftersom varken försvårande eller förmildrande omständigheter angående smugglingen hade framkommit, bedömdes straffvärdet enbart efter mängden narkotika. Gunnar Hermansson E-cigaretter kan innehålla nikotin och får då inte säljas i Sverige. Polisen börjar nästa år använda narkometer Rikspolisstyrelsen vill att svensk polis börjar använda narkometer nästa år, liksom kollegorna i Köpenhamn nu gjort i snart ett år. Man har testat narkometer på bilförare i området runt Christiania och på så sätt avslöjat 350 narkotikapåverkade personer. Narkometer är ett slags portabelt labb som på 10 minuter kan analysera saliv för att se om det innehåller kokain, opiater, bensodiazepiner, cannabis, amfetamin, metamfetamin eller metadon. Alla positiva resultat verifieras därefter genom blodprov. Om RPS upphandling går som planerat i höst, kan narkometern börja användas om ett år i någon polismyndighet här i landet. Källa: Svensk Juridik Vätskan i dunken var enligt den polske smugglaren lacknafta som han skulle använda för att ta bort lacken på sin bil. SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 55 Med staten som kran – en Subutexförsäljares berättelse I dagsläget är som att sparka in en öppen dörr om syftet med en artikel är utreda eller att avslöja att det sker ett läckage av preparat från landets beroendemottagningar. Läckaget finns. Det känns däremot både relevant och intressant att diskutera vad det är som gått snett och att belysa hur stora summor det finns att tjäna som inskriven på en beroendemottagning. Bästa sättet att göra det är givetvis att prata med en person som under många år varit en del av systemet. Jag kallar honom Kalle, idag är han både drogfri och har lämnat det kriminella livet bakom sig. Hade jag kommit till honom för några år sedan med mina frågor hade han av naturliga orsaker inte velat svara på dem med risk att förlora sina mediciner. Först som sist måste det påpekas att Kalle aldrig ”kastats ut” från behandlingen, han lämnade den frivilligt i samband med att han frihetsberövades och var då i princip helt drogfri av den enkla anledningen att han använde mycket lite av den medicin han hade utskriven. Detta är viktigt att påpeka eftersom det ger tyngd och trovärdighet till hans berättelse som alltså inte är sprungen ur bitterhet och hat mot ett system som på något sätt förrått honom. Kalle är också dömd för överlåtelse av sina mediciner. Det skedde i samband med att han dömdes för annan brottslighet, men först efter att han skrivit ut sig själv. Kalle När jag träffar Kalle är jag noga med att påpeka att jag inte vill intervjua honom för att ”kasta skit” på behandlingsformen, utan att jag är intresserad av att höra hans idéer om hur verksamheten fungerar och om den på något sätt går att förändra. Bland det första Kalle säger är, ”Om jag var läkare hade jag aldrig gett mig Subutex”. Detta uttalande leder oss in på Kalles bakgrund och sammanfattar hans största kritik mot den här typen av behandlingar. Kalle menar att det på den beroendemottagning han tillhörde var för tok på lätt att få Subutex eller Subuxone beviljat. Kalles ungdomsår kantades av brott och blandmissbruk, mestadels tabletter. I samband med en dom i tjugoårsåldern fick han kontraktsvård och var efter det drogfri en längre tid tills han under några veckor en sommar kom över och missbrukade opiater. Kalle säger att det vid den här tiden var relativt ovanligt med Subutex. De få som hade Subutex utskrivet åkte till Stockholm och skaffade recept av den riksbekante doktor Nisse. Drogen blev snabbt eftertraktad efter- 58 SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 Subutex förekom oftast som 8 mg tabletter. En missbrukare som snortar behöver bara en fjärdedel av en tablett, högst 2 mg, och därför såldes tabletterna ibland sönderdelade på den illegala marknaden. som den inte syntes på urinprover och kunde således användas trots att man var under vård eller lämnade prover för körkort etc. Kalle började köpa Subutex svart för mellan 300500 kronor tabletten. Han berättar att han sökte kicken i Subutex genom att snorta den. Snart upptäckte han att toleransen ökade fort, allt för fort, och det blev en ekonomisk omöjlighet att fortsätta. Det var i det skedet han kom i kontakt med beroendemottagningen. Vid ett rutinbesök på socialtjänsten berättade han om sitt missbruk av Subutex. Efter att först ha blivit misstrodd på grund av sitt utåt ordnade liv fick han till slut börja lämna urinprover. När proverna under en månads tid visade sig vara positiva på Subutex fick Kalle träffa en läkare från Maria Pol och plötsligt var han inskriven på Subutexbehandlingen. Behandlingen Kalle menar att det han både då i början och i efterhand ser som det mest anmärkningsvärda är att ingen någonsin sagt ett ord om att behandlingen skulle syfta till drogfrihet. Det enda han fick höra var att det var en livslång behandling. Kalle hade klarat av att bli drogfri förr och är övertygad om att han kunnat bli det igen, men nu skulle han enligt behandlingsformen ta droger livet ut. Hans första tid på behandlingen handlade om att ställas in på dos och hur han, i brist på den kick som uteblev när han tvingades ta tabletterna oralt, köpte extra på stan som han snortade eller injicerade. Kalle fortsatte vara en missbrukare det första halvåret på behandlingen. Han drygade ut sin föreskrivna dagliga dos och smugglade ut tabletter för att snorta istället för att ta dem inför personal. Vändningen och beslutet att sluta ta annat än de förskrivna medicinerna kom i samband med en omlokalisering av verksamheten som fick Kalle att uppleva en större seriositet. handlade om att se hur långt han kunde driva det utan att möta motstånd. ”Läkarna måste vara medvetna om att det är en missbrukare och inte en patient som de har framför sig”. Kalles uttalande föranleds av att han berättat hur han i kontakten och telefonsamtalen med läkarna manipulerat dem. Affärer När Kalle nu bestämt sig för att bli ”drogfri” blev han en mönsterpatient som snabbt fick stora friheter och därmed möjligheter. Han drog själv ner på den dos han behövde för att må bra, men han nämnde inget för personalen på beroendemottagningen eftersom han såg möjligheterna som nu gavs. Kalle fick ta med sin dagliga dos hem och eftersom han skötte sig exemplariskt fick han snart börja ta hem flera dagars dos. Han skaffade sig några trogna kunder som köpte de tabletter han inte tog själv. Pengarna började rulla in. Kalle berättar att han vid inskrivningen fick 16 milligram Subutex per dag. När han nästan sju år senare skrev ut sig själv var samma dagsranson fördubblad medan han vid den tiden endast snortade små, små mängder Subutex för att vara positiv på de urinprov han underkastades. Kalle berättar i samband med detta en anekdot om en av sina bättre kompisar som under pågående behandling avgiftade sig själv. Kompisen hade trots sin drogfrihet inga planer på att sluta gå på beroendemottagningen då detta vid tillfället var kompisens enda inkomstkälla. Kalle skrattar när han berättar om kompisens betydande svårigheter att förklara hur han kunde lämna helt rena urinprover, trots att han enligt ordination åt stora mängder Subutex varje dag. Kalle sålde inga tabletter på gatan, han hade en liten och trogen kundkrets av personer som hade jobb, familj och ett ordnat socialt liv. Han vill inte överdriva och säger därför att han i snitt sålt Subutex för tiotusen kronor per månad under de nästan sju år han var patient på beroendemottagningen, med undantag för det första halvåret. Han hade mellan fem och tio vänner på mottagningen som han med säkerhet kan säga gjorde precis som honom. Kalle återkommer under intervjun till att han inte vill överdriva och måla upp någon osann bild, det han berättar är bara sådant som han är absolut säker på. Anledningen till att han vill vara nyanserad är att han tycker att hjälp i form av Subutex och Suboxone måste finnas, det är formerna för den som måste förändras. Kalle beskriver det han gjorde som ett spel, en privat lek med personalen på beroendemottagningen där det Subuxone innehåller förutom den aktiva substansen buprenorfin även naloxon, som ska förhindra ruseffekt vid missbruk som injicering och snortning av tabletterna. Kalle berättar bland annat att han som alla andra fick Suboxone istället för Subutex när det nya bättre preparatet kom ut på markanden. Men eftersom en av Kalles kunder inte ville ha Suboxone fick Kalle dra en vals för läkaren om hur orolig han blev av den nya medicinen, något som gjorde att han utan att bli ifrågasatt fick byta tillbaka till Subutex igen. Av dagsransonen 32 milligram Subutex (fyra 8 mg tabletter) såg han till att få halva ransonen i 2 milligrams tabletter, eftersom dessa var lättare att sälja till de kunder som inte hade råd att köpa hela 8 milligrams tabletter. Förbättringar Kalle menar att den naivitet som rådde på den beroendemottagning han tillhörde var största anledningen till att så många utnyttjade systemet. Kalle menar att viljan att vara till lags, eller snarare rädslan att ställa krav, är det som gör att läckaget av preparat kan fortgå. Det är två saker han vill peka på, saker som han menar kan göras bättre vid den här typen av behandlingar. • För det första måste det dokumenterade missbruket av opiater utredas bättre. Kalle menar att man inte ska kunna bli inskriven utan att ha genomgått andra typer av behandlingar och att opiatmissbruket bör vara dokumenterat över tid. Kalle berättar att många av de han lärt känna på behandlingen haft som mål att hamna där och därför vägrat andra behandlingar. Andra har inte ens varit opiatmissbrukare. forts sid 61 + SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 59 • För det andra menar Kalle att ingen borde vara inskriven längre än två eller tre år. Redan dag ett borde ett långsiktigt mål om drogfrihet sättas upp och en nedtrappning måste ske på vägen mot det målet. Kalle pekar på att personalens överdrivet goda vilja sätter käppar i hjulen då de inskrivna efter en planerad nedtrappning i princip bara behöver klaga på ledverk eller sömnsvårigheter för att få tillbaka den högre dosen. Han menar att man måste må lite dåligt under en övergångsperiod om man har som mål att bli drogfri. Under den här punkten vill han även nämna bristen på uppföljning. Han säger att de möten han haft med läkarna under åren mest handlat om justering av dosen och dylikt. Sällan eller aldrig berördes frågan om nedtrappning eller om annat i hans vardag som rimligtvis borde ha diskuterats för att läkarna skulle ha en helhetsbild av Kalles situation. Han menar att det mesta gick på rutin. En annan fråga som Kalle lyfter under intervjun är den om mängden preparat som skrivs ut. Han menar att eftersom det är missbrukspersoner som man jobbar med så måste man vara medveten om att risken att mediciner kommer på avvägar ökar för varje tablett som skrivs ut. Om man har ett fåtal tabletter hemma så säljer man dem inte med risk för att själv må dåligt, men så snart man har en större mängd så kommer missbrukarhjärnan att börja se chansen att tjäna pengar. Det måste helt enkelt vara små mängder som delas ut, även om det betyder tätare besök på beroendemottagningen och mer jobb för personalen. Det är förstås omöjligt att på en större beroendemottagning ställa upp alla de inskrivna på rad två gånger om dagen och se på hur tabletten smälter under deras tungor, men Kalle tror ändå på att ställa hårdare krav och se mer till individen. Som exempel menar han att den beroendemottagning han tillhörde såg mellan fingrarna med ett visst sidomissbruk av alkohol. Personalen visste att flera av de inskrivna åkte direkt från beroendemottagningen och ner på busstationen där de sedan beblandades sig med parkbänksfyllon och andra narkomaner. Kalle tycker Väl maskerat rubrikmord En av Sveriges mest erfarna brottsplatsundersökare, f.d. kriminalkommissarien Jan Olsson, har fortsatt att gräva i brott efter sin pensionering. Nu har han samlat delar av sin rika er erfarenhet i en litterär skildring, En mördare blir till. Boken handlar om ett likfynd som ger upphov till en polisutredning som kom kommer att leva sitt eget liv. Samtidigt som läsaren får följa en intressant brottskrönika får hen eller hum en rad alluderingar till brott som på sin tid skapade rubriker. Hur det går skall inte avslöjas. PS Subutex, som innehåller buprenorfin, säljs inte längre som läkemedel i Sverige. Istället förskrivs olika generiska tabletter av olika utseende men med identiskt innehåll i samband med behandling. att kraven på de som lever den typen av liv måste vara betydligt hårdare än på dem som har jobb, familj och ett ordnat socialt liv. Konklusion Det finns ett läckage och det finns stora pengar att tjäna. Det pumpas in pengar från skattebetalarnas plånböcker i ena änden av den kostbara behandlingsformen, pengar som sätter eftertraktade droger i händerna på människor som Kalle och kan ge dem en inkomst på tiotusentals kronor i månaden. ”Langaren” staten får inte heller något tillbaka i form av drogfria medborgare eftersom det varken från dem som behandlar eller de som behandlas finns någon vilja att avsluta behandlingen. Kalle dömdes som sagt för brott i samband med att han själv valde att avsluta sin behandling. Brottet var grovt narkotikabrott och han ansågs ha finansierat och koordinerat ett antal stora narkotikaleveranser. Jag kan inte låta bli att tänka tanken att den ekonomiska grundplåten till dessa affärer kanske härrör från pengar han tjänat på att sälja de droger som staten försett honom med. Hur nu än det förhöll sig så har det i det här fallet funnits ett stort fel inbyggt i det system Kalle varit en del av, och eftersom den svarta marknaden för Subutex/ Suboxone är ett faktum, så tyder allt på att det inte bara är en beroendemottagning i landet som bör se över sina rutiner. n Emil Lundberg Jan Olsson är f.d. kriminalkommissarie och tidigare chef för Rikskriminalens GMP-grupp. I sin nya bok, En mördare blir till, har han vävt samman sin rika erfarenhet till en litterär brottskrönika. Jan Olsson: En mördare blir till, Parabellum Förlag, 2013, 292 sidor. SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 61 Smuggling avslöjade storskaliga steroidnätverk Storskalig organiserad internethandel med anabola steroider (AAS) och andra dopningsmedel eller med narkotikaklassade läkemedel eller syntetiska internetdroger förutsätter insmuggling av preparat för försäljningen, och i vissa fall även råvaror för egenhändig framställning av preparaten. Varorna kommer i paket och levereras av Posten eller andra transportföretag. Trots att det totala post- och paketflödet från utlandet till Sverige är mycket omfattande, brukar tullen förr eller senare hitta denna typ av smuggelgods, vilket inte sällan är upptakten till att större nätverk avslöjas. Läs här nedan och på sidorna 72-73 om två stora dopningsärenden som Tullkriminalen nyligen utrett. « Scandinavias largest roid supplier » hade tillverkning i Borlänge Det största dopningsnätverket som tullkriminalen hittills har utrett började med ett beslag i en paketförsändelse på Arlanda. Ärenden, som ledde till att fler än 20 personer dömdes för olika brott i juni 2013, fick projektnamnet Robin. Postpaketet som öppnades på Arlanda den 27 juni 2011 och som var upprinnelsen till projekt Robin, innehöll 50 000 narkotikaklassade tabletter, alprazolam och lorazepam, samt 20 000 AAS-tabletter med substanserna stanozolol och metandienon. Tullen beslöt att följa paketet fram till en mottagare. Avancerat modus operandi Paketet skickades med budfirmor till olika fiktiva adresser innan det nådde sitt slutmål och beställarens modus operandi visade sig vara mer avancerat än vad tullpersonalen tidigare sett. Nyfikenheten väcktes och när man började undersöka hos transportbolagen fann man omkring 150 liknande paketförsändelser som passerat. Beslutet blev nu att hädanefter skulle alla liknande paket undersökas och dokumenteras innan de skickades vidare. Paketens transportväg följdes och en kriminell organisation började kartläggas. Efter nästan ett år, den 8 maj 2012, var man redo att göra ett samordnat tillslag i Borlänge, Stockholm, Göteborg och Malmö. Flera personer greps och mängder av preparat och utrustning togs i beslag. Nu följde en tio månader lång utredning som resulterade i åtal mot 23 personer som ingått i ett kriminellt nätverk vars huvudsakliga affärsidé var att sälja anabola steroider (AAS) och andra dopningsmedel via internetsidorna Vikingstore.org, Steroidakuten.org och Anabolic.cc. Den verksamheten hade pågått under sju-åtta år och var mycket omfattande. På webbsidan Vikingstore påstod man sig vara ”Scandinavias largest roid supplier”. 64 SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 Organisationen sålde också sedan några år narkotikaklassade läkemedel från hemsidorna Netpharma. net och Fearpharmacy.com. Narkotikaförsäljningen var omfattande, dock inte i nivå med steroidhandeln, men gav ändå i slutändan de strängaste straffen. Utredningen omfattar organisationens verksamhet från januari 2009 till maj 2012, då man grep de inblandade. Under den perioden på drygt tre år beräknas omsättningen ha uppgått till minst 50 miljoner kronor. Den i steroidsammanhang välkända hemsidan Viking Store registrerades redan 2005 och har sedan dess varit i bruk för försäljning av AAS-preparat och andra läkemedel. Jurist i ledningen Det kriminella nätverket hade förändrats under åren. Ledningen bestod sedan början av 2011 av tre personer som utformade och ansvarade för den brottsliga verksamheten. Ledaren, en 36-årig jurist, arbetade på en advokatbyrå i Stockholm. Han hade läst juridik under det sjuåriga fängelsestraff för bl.a. grov narkotikabrottslighet som han dömdes till 2002. Ledaren ägde nu 48 procent av verksamheten. De två andra delägarna, vars ägarandelar var 26 procent vardera, var en 42-årig man från Malmö och en 33-åring som bodde i Marieholm utanför Eslöv. Den brottsliga organisationen drevs med en struktur som åklagaren liknade vid ett handelsbolag. Förutom de tre delägarna fanns åtminstone 13 anställda på olika platser i landet. Deras arbetsuppgifter har varit att ta emot beställningar av olika preparat, utrustning och verktyg (sprutor och kanyler), skicka ut beställda preparat till köpare, tillverka preparat, hålla lager och ta ut pengar och/eller vidarebefordra lön till andra anställda. All telefontrafik var förbjuden inom företaget. Kommunikationen mellan ledningen och de anställda har därför huvudsakligen skett via krypterad mejl, som tullkriminalen i efterhand har fått hjälp att dekryptera. Vidare har organisationen anlitat ett okänt antal målvakter, vilka mot ersättning lånat ut sina bankkonton som den illegala verksamheten behövde ha tillgång till för att bland annat kunna ta emot betalningar från kunder som beställt narkotiska läkemedel och dopningspreparat via hemsidorna. Tullkriminalen har identifierat ett 30-tal sådana konton. Smuggling Preparaten i den illegala verksamheten smugglades till Sverige. Anabola steroider och en mängd andra dopningsrelaterade läkemedel kom från Kina och Thailand, medan narkotikaklassade läkemedel levererades från Pakistan. Preparaten beställdes och betalades från Sverige och skickades från Asien i paket med transportföretag som DHL och UPS. På fraktsedlarna angavs givetvis att paketen innehöll andra legala varor. Försändelserna transporterades däremot inte direkt till Sverige. Man hade utarbetat en sofistikerad plan för att undvika tullkontroll. Paketen gick först till mailboxes i England och skickades efter en tid vidare till en mailbox i Berlin eller till två olika boxar i Danmark. Efter ytterligare en tid fraktades smuggelgodset till Sverige med hjälp av UPS som hade fått slutadresser där försändelser skulle avlämnas. Det var påhittade adresser, s.k. bomadresser, och paketen gick därför tillbaka till UPS. Någon i den kriminella organisationen kontaktade UPS och beställde istället leverans till en hyrd box hos postboxföretaget Brevia i Stockholm. Där hämtades försändelsen av någon i organisationen som behöll den några dagar, upp till två veckor, innan det omadresserades till ny mottagare som ibland i sin tur lämnade vidare till annan mottagare. Det kunde, på grund av de olika säkerhetsåtgärderna, ta tre månader för en försändelse att nå sin slutdestination. Vissa AAS-preparat kom också från Egypten dit organisationen ibland skickade kurirer för att smuggla hem resväskor med preparat. Tablettpress och annan utrustning för framställning av diverse tabletter anträffades i en ganska rörig och oren miljö. Tillverkning av preparat Några av de anställda ansvarade för tillverkning av en stor del av de preparat som såldes på de olika hemsidorna. Produktionen ägde rum i två villor i Borlänge. När tullkriminalens spanare gick in i villorna vid det stora tillslaget i maj 2012, fann de i den ena villans källare en omfattande tillverkning av diverse tabletter, både anabola steroider och narkotikaklassade läkemedel. Den 36-årige man som bodde i huset med sin familj, hade hand om produktionen. På en bänk stod påsar med pulver och en hushållsmaskin, en degblandare, för blandning av ingredienserna till tabletter. Där fanns också en tablettmaskin, importerad från Kina, som pressade en tablett i sekunden när den var igång. I skåpet under bänken stod ytterligare en tablettpress som var ur funktion. Hela utrymmet var ganska dammigt och rörigt. I den andra villan fanns all nödvändig utrustning för framställning av anabola steroider för injektion. Den 39-årige mannen som ansvarade för denna hantering, hade inrett ett utrymme i villan där aktiva AASsubstanser blandades med oljor under uppvärmning på en kokplatta. Mannen försågs regelbundet med en mängd aktiva substanser i pulverform från Kina för att kunna framställa ett brett sortiment av injektionsmedlen. I en tillhörande ugn kunde glasvialer steriliseras för påfyllning av vätskor. Där fanns också kapsyler och annan utrustning för förslutning av de 10 ml injektionsflaskorna. I huset fann man också kartonger med tusentals etiketter för märkning av vialerna. Förutom utrustningen beslagtogs en stor mängd färdigställda tabletter och injektionsmedel i de båda villorna i Borlänge. Efterhand som preparaten färdigställts skickades de vidare av tillverkarna, efter direktiv från ledningen, till forts nästa sida + SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 65 I en av villorna blandades injektionsvätskorna innan de tappades upp i 10 ml injektionsflaskor som försågs med etiketter. Tingsrättens bedömning Beslagtagna preparat med mera från det samordnade tillslaget den 8 maj 2012 fyllde ett helt rum hos Tullkriminalen i Stockholm. personer i bl.a. Stockholm, Eskilstuna och Göteborg, som arbetade som utskickare i organisationen. Försäljningen Köpare som ville beställa preparat från det stora utbudet på hemsidorna, instruerades där att göra beställningen genom att skicka ett krypterat mejl. Vanliga mejl besvarades inte. Inom ett dygn fick köparen direktiv om till vilket konto köpesumman skulle betalas in. Denna mejlväxling sköttes av en eller två anställda i organisationen. När betalningen var erlagd fick den som hade uppdraget att vara utskickare ett meddelande om vilken mängd preparat som skulle skickas i vadderat kuvert till den adress köparen uppgivit. Utredningen fokuserades på organisationen och dess produktion och inte på den enorma mängden köpare. Det kan ha varit så många som ett par tusen personer som beställt dopningsmedel eller narkotikaklassade läkemedel av organisationen. All tillverkning och försäljning av preparaten hade under åren bokförts mycket noggrant och denna redovisning hade tullkriminalen stor användning av vid kartläggning av de senaste årens verksamhet. Bland annat kunde man räkna ut att organisationen tillverkat och sålt dopningsmedel i en mängd av ca 6,2 miljoner enheter. Under utredningen beslagtogs ytterligare drygt 4,7 miljoner enheter av anabola steroider och andra dopningsmedel. 66 SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 Stockholms tingsrätt accepterade i sin dom, med mål nr B 6262-12, uträkningen av totalt ca 11 miljoner enheter dopningsmedel. Däremot gjorde rätten ett säkerhetsavdrag på 30 procent för de 6,2 miljoner enheter som räknats fram genom uppgifter i boksluten. Anledningen var att dessa preparat inte varit i beslag och därför inte kunnat analyseras med avseende på innehållet. Det totala antalet enheter i ärendet blev då drygt 9 miljoner. För säkerhetsavdraget hänvisade tingsrätten till Hovrätten för Nedre Norrlands dom den 21 mars 2013 i mål B 871-11 och B 31-12. Tingsrätten ansåg vidare att det var klarlagt att nätverket smugglat in och tillverkat 523 165 narkotikaklassade bensodiazepiner och drygt 2,5 kilo sådan tablettsubstans i pulverform. 364 014 tabletter hade sålts enligt bokslutet. De tre män som haft en ledande ställning i organisationen dömdes till långa fängelsestraff för grova narkotika- och dopningsbrott samt grova smugglingsbrott och brott mot lagen om handel med läkemedel. Juristen, som ansågs vara den egentlige ledaren, dömdes till fängelse i nio år för de olika brotten. Straffvärdet för grovt narkotikabrott bedömdes vara sex år. De två delägarna från Skåne dömdes till åtta respektive sju års fängelse. Domarna för de anställda blev fängelse mellan 1,5 och 4 år. Åklagarna yrkade på att huvudmännen skulle stå till svars för ca 33 miljoner kronor. Tingsrätten tog i beaktande att huvudmännen fått så långa fängelsestraff och gjorde bedömningen att endast 7 miljoner skulle förverkas från huvudmännen. Under utredningen beslagtogs ca 5 miljoner kronor där merparten kommer från juristen. De flesta har överklagat domen, dock inte delägaren från Malmö som dömdes till 7 års fängelse. Hovrättsförhandlingarna var utsatta att påbörjas den 2 september. n Gunnar Hermansson Polisinsatser på gym i Umeå Polisinsatser på flera gym i Umeå resulterade i att tio misstänktes för eget bruk av dopningsmedel. I allt fler län gör poliser riktade insatser på gym för att avslöja personer som använder anabola steroider eller andra dopningsmedel. Polisen i Umeå besökte under ett par kvällar i slutet av maj de flesta gymmen i staden. Insatsledaren David Helgesson säger att insatserna kom till av olika anledningar. Man vet att illegal handel och missbruk av dopningsmedel är frekvent förekommande även i Umeå, inte minst med tanke på de erfarenheter man fick i arbetet med den stora dopningshärvan Operation Liquid. Men polisen har inte prioriterat detta område och man är generellt dåligt insatt i ämnet. Genom insatsen på gymmen hoppades man öka kunskapen och väcka intresset bland kollegor för arbete mot dopning, säger David Helgesson. Inspiration till insatsen kom också genom information i denna tidning om hur polisen genomfört lyckade insatser mot dopningsmissbruk på andra håll i landet. När poliserna besökte gymmen valde man genom profilering ut vissa personer som man inledde samtal med. I några fall ledde samtalen till en skälig misstanke om eget bruk av dopningsmedel, dvs. ringa dopningsbrott, och provtagning genomfördes hos polisen. Några av dem som fick lämna urinprov hävdade att om provet skulle visa positivt resultat på otillåten substans i kroppen, så måste det ha kommit dit genom något av de kosttillskott man använt. Sådana invändningar eller vägran att lämna urinprov, resulterade i att poliserna även gjorde husrannsakningar i vederbörandes bostäder för att söka efter dopningsmedel eller de kosttillskott som åberopades. Sex husrannsakningar genomfördes och i tre fall hittades dopningsmedel och/eller narkotika. En av gymbesökarna hade en metabolit av den anabola steroiden metandienon i urinen, vilken antas komma från de tabletter, s.k. thaifemmor, som anträffades i hans bostad. Sju av tio hade otillåtna preparat i kroppen När analyssvaren efterhand kom visade de att sju av de tio som togs till provtagning hade antingen dopningsmedel och/eller narkotika i kroppen. David Helgesson anser att resultatet av insatsen visar att missbruk av anabola steroider är vanligt. Att de flesta dessutom hade ett narkotikaklassat ämne i kroppen visar att blandmissbruk är mycket vanligt i sammanhanget. Han är nöjd med att de deltagande poliserna gjorde ett noggrant arbete och fick en hög träffprocent. Redan nu planeras fler liknande insatser både i Umeå och i Skellefteå. Gunnar Hermansson Ungdomar mer liberala till dopning Alltfler unga mellan 15 och 25 år, i synnerhet killar, har en föreställning om att dopning inte är så farligt. Sex procent av killarna skulle kunna tänka sig att dopa sig för att bli mer framgångsrika. Detta visar resultaten av en enkätundersökning gjord av Ren Idrott i samarbete med United Minds. För femte gången sedan 2005 gjordes undersökningen genom att ställa frågor till 800 icke idrottande, idrottande och tävlande ungdomar. För åtta år sedan tyckte 11 procent av killarna att dopning inte är så farligt som det ofta påstås. I år var siffran 18 procent. Bland tjejerna tyckte bara 4 procent så. En stor andel tror också att dopning är vanligt bland elitidrottare och 82 procent tror att de förekommer dopning som inte upptäcks inom eliten. Undersökningen påvisar en skrämmande trend till bristande tilltro till prestationer, ökad tolerans till dopning samt ökad användning av dopningspreparat, skriver Ren Idrott på sin hemsida. En av frågorna gällde om de skulle ta ett magiskt piller som gjorde dem bäst i världen om ingen upptäckte det, även om de dog 30 år senare. 5 procent av tjejerna och hela 15 procent av killarna svarade att de skulle göra det. – Det är oroande att de unga har en så lättvindlig inställning, säger Tommy Moberg, forskare vid Göteborgs universitet. Kanske vill de bara kokettera, men svaren antyder det pris samhället får betala för att de unga inte fått vettig undervisning i skolan i ANDT, där D står för dopning, säger Tommy Moberg. GH SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 69 Kroppsbyggare på SM-nivå drev landsomfattande steroidhandel Den 39-årige Halmstadsbon var en känd profil inom svensk bodybuilding och han hade en längre tid coachat och försett andra kroppsbyggare med dopningsmedel. Dopningsmedel och andra efterfrågade läkemedel smugglas vanligtvis från länder i Sydostasien. Halmstadsbon hittade sina huvudleverantörer i Hongkong och Thailand. Under åtminstone ett år hade han beställt och mottagit paketförsändelser från dessa båda leverantörer innan han avslöjades. Steroider kom med posten I början av november 2012 valde tullen på Arlanda ut sju försändelser från Thailand för kontroll. Paketen var skickade med Postens transportföretag EMS och adresserade till olika personer i Halmstad och Helsingborg. Avsändarna var också olika personer i Thailand. Paketens innehåll hade deklarerats som fotoalbum, ljusstakar, kläder med mera, men när tullpersonalen öppnade dem fann man istället anabola steroider. Merparten av preparaten var 10 mg metandienontabletter av fabrikat Di-Anabol, ca 4500 tabletter i varje paket, och dessutom 30 styck 1 ml testosteronampuller i ett av paketen. Försändelserna hörde uppenbarligen ihop på något sätt och tullkriminalen i Göteborg fick ta över ärendet för vidare utredning. Man började undersöka mottagarna i olika register. En av dem var den 39-årige Halmstadsbon. Han hade tidigare dömts för flera brott, bland annat grovt dopningsbrott och några våldsbrott. Posten kunde upplysa om att den 39-årige mannen under 2012 mottagit 26 liknande försändelser från Asien. De övriga sex mottagarna var troligen bara målvakter som mot ersättning tog emot försändelser åt 39-åringen. Även de hade flera gånger tidigare mottagit paket från Asien, enligt Posten. Utredarna fick uppgifter om totalt 160 paket som skickats med EMS som kunde kopplas till Halmstadsbon och hans ca 10 målvakter. Närmare en miljon kronor hade skickats till Asien Tullkriminalen fann också att Halmstadsbon fört över ca 400 000 kronor via Western Union till mottagare i Asien och hans exhustru i Halmstad hade fört över 200 000 kronor till samma mottagare. När man kontrollerade de övriga paketmottagarna, målvakterna, hade också flera av dem varit delaktiga i penningö- 72 SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 verföring. Sammanlagt hade minst 900 000 kronor skickats till samma mottagare i Asien under 2012 och början av 2013. Greps hos exhustrun Spaningarna mot 39-åringen visade att han fortfarande bodde hos sin f d hustru trots att han var skriven på annan adress. Han befann sig hos henne den 23 januari 2013 när tullens spanare hämtade honom till förhör. Tullkriminalen gjorde också husrannsakan och hittade stora mängder dopningsmedel, mer än en halv miljon enheter, samt ett stort antal andra läkemedel, sprutor och kanyler. I garaget stod ett kylskåp som var fullpackat med preparat, bland annat tillväxthormon från Kina av fabrikat Kigtropin. Beslagtagna datorer och telefoner undersöktes och tillförde utredningen mycket ny information. 39-åringen hade gjort sina beställningar från leverantörerna i Hongkong och Thailand genom skriftväxling via skype. All konversation via datorerna har återskapats av tullen och utgjort en del av bevisningen. I exhustruns bostad beslagtogs också en påse med 725 500 kronor och handlingar som styrkte försäljning av dopningsmedel. Försäljning genom kontakter På 39-åringens bankkonto hade under drygt ett år satts in 985 000 kronor. 55 000 kronor utgjorde Akasseersättning och resten var inbetalningar från olika personer i Sverige och antogs komma från försäljning av preparat. Det har också framkommit i utredningen att köpare skickat pengar i brev till 39-åringen på hans begäran. Enligt Posten hade mannen regelbundet skickat rekommenderade försändelser till personer över hela landet. Paketen antas ha innehållit dopningsmedel som mottagarna tidigare betalat för till 39-åringens bankkonto. Utredarna fann inga bevis för att mannen sålt preparat via internet. Allt pekade på att han enbart sålt genom personliga kontakter till kroppsbyggare. Totalt identifierades ett 100-tal köpare i utredningen, men tullkriminalen valde att endast kontakta tre köpare som delgavs misstanke om brott. De erkände utan omsvep att de köpt och använt anabola steroider och andra preparat och att de både hjälpt och fått hjälp av 39-åringen med råd om träning och kost. I exfruns garage stod detta kylskåp som innehöll kinesiska injektionspreparat som tillväxthormon, IGF-1, Koriongonadotropin och brunmedlet Melanotan II. Allt kom från leverantören i Hongkong och såväl tillväxthormonet Kigtropin som Melanotan innehöll ingen verksam substans alls, enligt laboratorieanalyserna. Huvudmannen skyllde på okända personer Tullinspektör Richard Johansson vid tullkriminalen i Göteborg har som ansvarig för utredningen fått insyn i en marknad som enligt honom verkar nästan omättlig. Den stora efterfrågan på dopningsmedel bland kroppsbyggare skapar i sin tur denna typ av illegal verksamhet med miljonomsättning. Utredningen visade att 39-åringen varit den som organiserat verksamheten och stått för alla skypekontakter med leverantörerna i Hongkong och Thailand. Han hade också gjort de flesta utbetalningarna via Western Union, men ibland anlitat eller förmått andra personer att skicka pengar i sina namn. 39-åringen är också den som hanterat försäljningen av preparaten. Även exfrun har varit behjälplig på olika sätt i verksamheten. Trots att tullens utredning pekade ut Halmstadsbon som huvudman, förnekade han detta och påstod att två okända män tvingat honom att beställa preparat från Asien och skicka ut till köpare i Sverige. smuggling och narkotikabrott (innehav av 500 kodeintabletter) till fängelse i tre år och förverkande av de 725 500 kronor som tagits i beslag. Tingsrätten skriver i domen att 39-åringen bedrivit en verksamhet av stor omfattning avseende en mycket stor mängd dopningsmedel. Han har intagit en central roll i verksamheten samt beretts ekonomisk vinning i betydande grad och utnyttjat andra personer att medverka i hanteringen för att begränsa sina egna risker. Han har dessutom återfallit i likartad brottslighet. Tingsrätten ser inga förmildrande omständigheter, men utdömer ändå ett ganska lågt straff som Richard Johansson inte är helt nöjd med. Maxstraffet för såväl grovt dopningsbrott som grov smuggling är sex års fängelse. Med tanke på att 39-åringen varit huvudman i en så pass allvarlig brottslighet som tingsrätten beskriver det, borde straffet enligt Rickard Johansson varit högre. 39-åringen, som ansåg sig vara oskyldig, har överklagat tingsrättens dom och bytt advokat. n Fälld i tingsrätten Mot sitt nekande dömdes 39-åringen av Halmstads tingsrätt i mitten av juli för grovt dopningsbrott, grov Gunnar Hermansson SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 73 Boktips Kautokeino, en blodig kniv Örfilen På ytan verkar allt vara perfekt för Hector. Han ska fylla 40 och släkt och vänner samlas för en avslappnad grillfest i familjens trädgård. Episoden utspelar sig i 2010-talets Australien En trotsig treåring provocerar vuxna och barn och en av släktingarna, kusinen Harry, ingriper och ger poj- Kautokeino, en blodig kniv är skriven av en debutant. Lars Pettersson uppges bo delar av året i Kautokeino på norska Finnmarksvidda. Byn är ett centrum för kultur men kommunen är så mycket glesbygd att Wikipedia anger befolkningstätheten till ”0” invånare per kvadratkilometer. Det finns lagar, både skrivna och oskrivna och det finns traditioner. Det finns sedvänjor och det finns egendomsrätt. Det finns språk som bjuder in och det finns språk som stänger ute och det finns tystnad som talar. Lite av detta är vad som möter Stockholmsåklagaren Anna Magnusson när hon efter ett samtal från sin mormor åker upp till Kautokeino för att hjälpa till att rentvå kusinen Nils Mattias från anklagelser om våldtäkt. Anna har själv aldrig bott i Kautokeino utan endast vistas där på somrarna. Berättelsen bottnar i en verklig händelse där flera sexualförbrytare fick stöd i sociala medier och där frågan om hederskultur väcktes. Ett omöjligt fall visar det sig, Anna hamnar mitt i ett myller av gamla historier och nya konflikter. Det visar sig vara näst intill omöjligt att få reda på vad som hänt. Nils Mattias själv undviker henne så gott han bara kan. Han vill inte berätta utan tar flykten upp till fjället för att ta hand om renarna. Skoteroverallerna prasslar medan klanerna gör upp sina mellanhavanden utan att blanda in polis Nils Mattias har en stor betydelse för familjen och renskötseln och det gör ärendet om mer komplicerat. Anna pratar med inblandade åklagare, offer och alla andra hon får tag i. Mitt i allt hittas en av de inblandade död och Anna själv utsätts för ett mordförsök. Kautokeino, en blodig kniv är en spännande thriller om motsättningarna mellan tradition och modernitet och om moral i ett minoritetssamhälle. Lars Pettersson är suverän på att skildra stämmning, miljöer och naturen är en av berättelsens huvudpersoner, sträng, kall och snörik. Lars Pettersson har fått deckarakademins debutantpris för en roman som skottar djupt i den nordnorska samiska kulturen. Det finns alltid risker med deckare som utspelar sig i speciella kulturer eller miljöer. De balanserar på gränsen till att bli charmiga turistguider, kryddade med slentrianmässiga mord, men denna bok gräver djupt i den nordnorska samiska kulturen och blev en riktig bladvändare i hängmattan! Författare: Lars Pettersson Bokförlag: Ordfront 76 SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 ken en örfil. Boken handlar till stor del om konsekvenserna och de närvarande familjerna delas i två läger: för och emot örfilen. Örfilen är inte bara en roman om en örfil och dess konsekvenser utan om förutsättningarna för den. Den misshandlade pojken Hugo som snart skall fylla fyra, blir fortfarande ammad av sin mamma Rosie vilket upprör. Rosie i sin tur söker bekräftelse hos sin son att hon duger och bävar för den dagen hon inte längre får amma Hugo. Hugos föräldrar väljer att polisanmäla händelsen och många i vänkretsen känner sig tvingade att ta ställning för eller emot detta. Vissa tycker att Hugo förtjänade detta medan andra tycker att Harry är en barnmisshandlare . Den följande rättegången upptar bara en liten del av boken och istället för att följa den i rättssalen får vi följa ett antal personers öden. Konflikten kring örfilen påverkar inte bara Harrys och Hugos familjer utan alla som närvarat på grillfesten. Karaktärerna i boken är ambivalenta och lögnaktiga, de super, bedrar och knarkar . Örfilen är en succéroman. Den har sålts i över en miljon exemplar och har dessutom blivit en populär tv-serie. Alla som ännu inte läst örfilen är att avundas, en existentiell bladvändare. Författare: Christos Tsiolkas Förlag: Pocketförlaget Recensioner: Åsa Dahlberg Boktips Böcker som kan beställas från SNPF:s hemsida www.snpf.org el och hälsofarliga varor ger en a svenska missbrukspanoramat. För r beskrivs: r och Narkotika, dopningsmedel och hälsofarliga varor Upplaga 11.1 sikter över skador i samband med ör att upptäcka missbruk. Fylliga tiga juridiska och medicinska termer. akligen i färg, visar preparat, missmaterial och historiska miljöer. och hälsofarliga varor, som härmed a, har i 20 år använts i utbildning, dagligt arbete inom stora grupper missbruksproblem. Den har utgivits isländska och ryska. och hälsofarliga varor ges ut av et och Svenska Narkotikapolis- Beställning: [email protected] www.snpf.org www.mediahuset.se ISBN 978-91-87514-36-4 Narkotika, dopningsmedel och hälsofarliga varor ger en detaljerad bild av Narkotika det aktuella svenska missDOPNINGSMEDEL OCH 11.1 H Ä L S O FA R L I G A VA R O R brukspanoramat. För ett hundratal aktuella droger beskrivs deras sammansättning, missbruksmönster, ruseffekter, skadeverkningar och russymptom. I särskilda avsnitt beskrivs skador i samband med missbruk samt metoder för att upptäcka missbruk. Ett hundratal bilder, huvudsakligen i färg, visar preparat, missbruksattiraljer och propagandamaterial. Fylliga ordförklaringar ger upplysningar om viktiga juridiska och medicinska termer. Med sin elfte upplaga (2012) når Narkotika, dopningsmedel och hälsofarliga varor upp i 385.000 exemplar. Skriften har fått omfattande användning i utbildning, upplysningsverksamhet och dagligt arbete inom stora grupper som kommer i kontakt med missbruksproblem. Den har utgivits även på engelska, estniska, isländska och ryska. Narkotika, dopningsmedel och hälsofarliga varor ges ut av Svenska Carnegie Institutet och Svenska Narkotikapolisföreningen. Den idiotiska klubben En bok av Göran Bohlin Den idiotiska klubben kom ut första gången våren 1995 och är nu uppdaterad och utökad med 80 sidor. Boken kan ses som en resa från mitten av 1950-talet och fram till 2006 och där ges under resans gång exempel på rockmusikens efterhand allt vanligare kopplingar till narkotika. Boken skildrar också enskilda rockartisters koppling till droger, dödsfall på grund av narkotika, narkotikautvecklingen på de stora sommarfestivalerna i vårt närområde m.m. Anabola Androgena Steroider 2.1 ANABOLA ANDROGENA STEROIDER Anabola Androgena Steroider Upplaga 2.1 Den globala marknaden för anabola androgena steroider, AAS, är mycket omfattande och lukrativ. Missbruket av AAS-preparat är etablerat och den illegala hanteringen belastar rättsväsendet och sjukvården alltmer. Gunnar Hermansson och Tommy Moberg I skriften Anabola Androgena Steroider ges en orientering om bakgrunden till problemet fram till den aktuella situationen, missbruksmönster, effekter och bieffekter, påverkan på hjärnan, behandling, preparatöversikt, illegal tillverkning, lagstiftning och beslag, Internethandel, AAS och våld samt slutligen samhällets åtgärder. Den nya uppdaterade upplagan av Anabola Androgena Steroider är också kompletterad med ett antal nya bilder. Med sitt okomplicerade språk ger den en heltäckande beskrivning av AAS-problemet och lämpar sig väl för människor i alla åldrar som vill skaffa sig grundläggande kunskaper om ett aktuellt och angeläget samhällsproblem. Författare: Gunnar Hermansson och Tommy Moberg Utgivare: Mediahuset i Göteborg AB och SNPF Mandom, mod och morske män En bok av Tommy Moberg & Gunnar Hermansson Behovet av hjälp och behandling för fysiska och psykiska besvär relaterade till missbruk av anabola steroider ökar. Sambandet mellan AAS-missbruk och våld är ett vedertaget faktum men mörkertalet är stort. Under flera år har en växande illegal marknad av anabola steroider noterats och samhällets motåtgärder behöver förstärkas. Boken belyser ingående AASproblematiken ur tre olika samhällsperspektiv; medicinskt, rättsligt och socialt. SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 77 En knarkidiot på resa En välvillig tolkning är att man är oerhört intresserad av sitt arbete. En mer objektiv sanning är nog snarare att det är en yrkesskada som gör sig påmind. Likt en lätt negativ Karl Pilkington tog jag dock mod till mig att åka med den modeintresserade och shoppingsugna tonårsdottern på en weekendresa till London. Att följa med som levande plånbok och packåsna för överfyllda klädpåsar kräver sin man. Det kanske ändå inte är så konstigt att intresset börjar mattas av efter det sjuttioelfte varuhuset med liknande utbud. Det är då man går in i sig själv och uppgivet börjar betrakta sin omgivning. London stinker cannabis Det första jag ser när vi kliver upp ur tunnelbanan vid Kings Cross är en ung man som helt öppet står och rullar en joint. Han rullar med omsorg och vana. Han tänder på och tar några snabba bloss innan han hoppar upp på sin sportiga cykel och kryssar ut i trafiken. Innan vi har hunnit upp till hotellet, en fem-minuters promenad, så har jag identifierat den välbekanta lukten vid ytterligare två tillfällen. Jag börjar få mina misstankar att vi kanske har hamnat i ett lite tuffare område av staden. Det visar sig förvisso stämma men inte på grund av cannabisröken. Mitt emot hotellet ligger en park. Från vårt hotellrum blir eftermiddagarnas tidsfördriv att betrakta alla narkotikaöverlåtelser som genomförs. Heroin och tabletter verkar vara denna parks hårdvaluta. Öppet injicerande och ibland så många som tio utslagna heroinmissbrukare verkar vara ett normalläge. Allt medan de omkringliggande hotellen fylls upp med weekendshoppare, musikalbesökare och fotbollsfanatiker. Ingen tycks reagera På kvällsbesök på Camden Market, dagtid på Oxford Street och utanför restauranger. I stort sett överallt röks det cannabis helt öppet. Placerad utanför ett shoppingcenter på Oxford Street roar jag mig med att räkna cannabisrökare som passerar under min väntan. På samma tid som det tar min dotter att shoppa upp halva plånboken så passerar inte mindre än sju personer som röker cannabis. Den röda tråden är att de är unga män. I övrigt finns inga synbart gemensamma nämnare. Under en mörk period i brittisk narkotikapolitik klassificerades cannabis ned i den skala som myndigheterna använder. Efter några år visade det sig att konsekvenserna blev katastrofala. En anmärkningsvärd ökning av cannabisanvändande bland ungdomar blev resultatet. Myndigheterna tog sitt förnuft till fånga och ändrade så småningom klassificeringen i enlighet med den gamla modellen. Att vrida tillbaks klockan och återta förlorad terräng är dock kanske inte så enkelt. Jag misstänker att den helt öppna hanteringen av cannabis är ett resultat av den förvirrade politiken. Det som också är uppenbart är att ingen tycks reagera på att människor röker helt öppet. Min dotter irriterar sig på att pappa har svårt att 78 SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 Cannabisgodis på Camden Market. hålla koncentrationen. Själv brottas jag med frustrationen över att behöva kväva mina impulser. Impulser som säger åt mig att kliva fram och säkra beslaget. Hemlängtan Borta bra men hemma bäst. Plånboken är tömd. Dottern är nöjd. Alla kläder är provade var för sig och i hundra olika kombinationer. Noggrant fotograferade och förmedlade till kompisar via snapshot och instagram. En resväska fullpackad med godis för en tonårsflicka. Apropå godis så är det inte bara cannabis för rökning som finns tillgängligt. Överallt säljs kakor, klubbor och tuggummin innehållande cannabis. Galet så det förslår. Det ska bli skönt att komma hem till lilla Sverige där det fortfarande finns lite jäkla ordning. På väg hem i flygbussen måste nyhetstörsten få sin tillfredställning. Slår på telefonen och surfar lite på måfå. Hittar ett mail med en länk till en debattsida. Läser med uppgivenhet ett inlägg från en politiker i Stockholms kommunfullmäktige som på allvar föreslår legalisering av cannabis och att det borde börja säljas på systembolaget. Det kanske inte var så tokigt i England trotts allt. n Lennart Karlsson SVENSKA POLISFÖRENINGENS TIDSKRIFT Nr 5/2013 Nästa nummer kommer ut i december. Vi planerar några artiklar med koppling till hotet om avkriminalisering av cannabis. Dessutom kommer ni att få läsa om Det vanliga folkets knarkande, en uppföljning av ett Silk Road-ärende, reportage från Turkiet, Droger i arbetslivet och mycket annat. Vi tar tacksamt emot artiklar, notiser och tips. Skicka till [email protected]. STIPENDIERUTAN Följande stipendier har SNPF-medlemmar möjlighet att komma i åtnjutande av. Nomineringar och intresseanmälningar skall vara SNPF tillhanda senast den 1 februari varje år. Givarna utser därefter sina stipendiater och namnen tillkännages på SNPF:s årliga utbildningskonferenser. SNPF:s resestipendium till PNOA:s årliga utbildningskonferens i Harrisburg, Pennsylvania. Styrelsen utser efter nominering en SNPF-medlem att medfölja någon från styrelsen till PNOA. För datum m.m. se www.pnoa.org. Mediahusets resestipendium till CNOA:s årliga utbildningskonferens I Kalifornien Styrelsen utser efter nominering en SNPF-medlem att medfölja någon från styrelsen till CNOA. För datum m.m. se www.cnoa.org SNPF:s stipendium för Årets Observation Stipendiet tilldelas SNPF-medlem som genom en vaken iakttagelse bidragit till ett viktigt eller avgörande ingripande mot narkotikahantering. Stipendiet är på 5 000 kronor. SNPF:s PTN-stipendium Styrelsen utser varje år efter nominering en SNPF-medlem att medfölja någon från styrelsen till studiebesök hos nordisk PTN-sambandsman i Europa. 80 SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN 4-2013 Övriga stipendier som delas ut på SNPF:s utbildningskonferens Tullverkets stipendium Årets narkotikabekämpare10 000 kr tilldelas tulltjänsteman för utmärkta insatser inom Tullverkets narkotikabekämpning. Svenska Carnegie Institutets polisstipendium Stipendiet på 25 000 kronor går till en förtjänt polisman för att bereda honom eller henne möjligheter till studier och forskning i frågor som rör narkotikaproblem. SNPF:s styrelse nominerar kandidater till SCI polisstipendium. Vi tar gärna emot era förslag till kandidat. Resebidrag Medlemmar i SNPF har även möjlighet att, när som helst efter ett års medlemskap, hos styrelsen ansöka om resebidrag för studieresa. Se villkor på hemsidan www.snpf.org
© Copyright 2024