2015-09-01
INFORMATION GÄLLANDE NORSKA MINIMILÖNER OCH DESS EFFEKT PÅ
SVENSKA SPEDITÖRER
Som Transportindustriförbundet tidigare informerat om skall per den 1/7 minimilöner i Norge
vara tillämpliga för chaufförer som utför godstransporter (väg) i Norge.
Minimilönen är satt till NOK 158,32 (per timme) och skall tillämpas för chaufförer som kör
fordon överstigande 3.5 ton. Utöver detta är chauffören även berättigad till traktamente (att
täcka kostnader för övernattning o dyl) om NOK 307 per dygn (som skall betalas ut 1/3 per
påbörjad åtta-timmarsperiod).
Det är meningen att lagen enbart skall gälla om ‘tjänstemottagaren’ är etablerad (verksam) i
Norge eller om frakten är betald i Norge eller om transportavtalet har ingåtts i Norge.
Det är oklart om alla tre av dessa villkor måste vara uppfyllda men klart verkar vara att kravet
på att ’tjänstemottagaren’ måste vara verksam i Norge är uppfyllt. Med ’tjänstemottagare’ avses
här ’beställaren av transporten (tjänsten)’ och inte mottagaren av varan (som i och för sig kan
vara samma juridiska person om en näringsidkare beställer en transport direkt av ett åkeri).
Det som måste uppmärksammas är att enligt den norska lagen så har beställaren av transporten
en rättslig skyldighet att tillförsäkra att åkeriet efterlever reglerna. Dessutom finns ett solidariskt
ansvar vilket innebär att beställaren av transporten kan bli skyldig att betala ut lön och
traktamente om åkeriet inte gör det. Det finns en juridisk ’distinktion’ här i och med att åkaren
(arbetsgivaren) har en rättslig skyldighet att tillämpa och efterleva reglerna medan beställaren
enbart har en skyldighet att se till att reglerna följs – av åkeriet. Det betyder att beställaren
endast kan bli ansvarig om åkeriet inte först efterlever sina skyldigheter. Beställaren får då så att
säga en indirekt ’tillsynsplikt’
Det är meningen att lagen skall tillämpas på godstransporter på väg vilket för svenska speditörer
främst innebär tillämpning vad gäller cabotagekörningar. Tillämpning av norska minimilöner på
cabotagekörningar i Norge bör enligt Transportindustriförbundets juridiska expertis vara
förenligt med EU-rätten. EU-förordning (EC) 1072/2009 anger att utstationeringsdirektivet skall
äga tillämpning vid cabotagetransporter (även om det är oklart hur det skall efterlevas, tillämpas
och kontrolleras) och då utstationeringsdirektivet anger att en [’utstationerad’] chaufför har rätt
till ’lagstadgad minimilön’ så bedömer Förbundet att EU-rättsligt kan den norska lagen om
minimilön tillämpas vid cabotagetransporter i Norge.
Mer oklart är dock huruvida lagen om minimilöner skall äga tillämpning vid internationella
transporter till/från Norge där det sker en lossning och/eller lastning i Norge och godset kommer
från annat land alternativt skall till annat land.
I ett uttalande från norska Tariffnemnda på norska regeringens hemsida säger Tariffnemnda
följande:
TRANSPORTINDUSTRIFÖRBUNDET
SWEDISH INTERNATIONAL FREIGHT ASSOCIATION
POSTAL ADDRESS:
VISITORS:
TELEPHONE: +46 8 762 71 00
BANK GIRO ACC:
INTERNET
BOX 5384
STORGATAN 19
TELEFAX: +46 8 611 46 99
324-6923
info@transportindustriförbundet.se
SE-102 49 STOCKHOLM, SWEDEN
www.transportindustriforbundet.se
I utgangspunktet ønsker ikke Tariffnemnda at internasjonal transport skal
omfattes, både fordi det anses lite hensiktsmessig og at det i praksis kan være
vanskelig å kontrollere etterlevelsen.
I senare brev till NHO (29 juni 2015) verkar dock Tariffnemnda vara av en annan – delvis –
åsikt och menar nu att internationella transporter till / från Norge kan omfattas av lagen om
minimilöner om mottagaren av tjänsten (beställaren av transport) driver verksamhet i Norge
Også internasjonal transport vil omfattes, hvis den som er tjenstemottaker av
transporttjensten driver virksomhet i Norge.
Det är som sagt oklart om tillämpningen vid internationella transporter till/från Norge.
Tarriffnemnda har motiverat sitt ställningstagande i brev till NHO med utstationeringsdirektivet men det är långt ifrån givet eller klart att en (utländsk) chaufför som kör en
internationell transport till/från Norge skall ses som ’utstationerad’ i Norge. Det beror på i vilket
land han anses som ’stadigvarande bosatt’ och om chauffören spenderar större delen av vila
samt övernattningar i Polen (och inte i Norge) är han ’stadigvarande’ i Polen och inte i Norge
varför utstationeringsdirektivet ej i sådana fall bör äga tillämpning på internationella transporter
till / från Norge.
Situations när reglerna skall tillämpas:
Vid cabotagetransporter inom Norge.
Situationer när det är oklart om reglerna skall tillämpas:
Lasten anländer till Norge med lastbil från tredje land till en terminal (eller annan lossningsplats) ”fraktfritt”. Frakten har beställts och betalats av säljare/ exportör (etablerad i tredje land).
Tariffnemnda menar att lagen skall äga tillämpning om ’mottagaren av tjänsten’ (beställaren av
transport, inte mottagaren av godset) driver verksamhet i Norge.
Effekter och påverkan för svenska speditörer:
Som Transportindustriförbundet ser det (och som delas av flera andra intresseorganisationer i
övriga Europa, inklusive NHO) bör reglerna enbart gälla för transporter som utförs i Norge på
”stadigvarande” grund. Transporter utförda av en Norsk arbetsgivare blir alltid föremål för
reglernas tillämpning även om transporten är internationell.
Cabotagetransporter utförda av en svensk speditör (och utländsk åkare) bör bli föremål för
reglerna pga. formuleringen i EU-förordning (EC) 1072/2009.
Om Tarriffnemndas meddelade inställning (brev till NHO 29/6) skall gälla så blir reglerna
tillämpliga på internationella transporter till / från Norge. Avgörande är då att ’beställaren’ av
transporten bedriver verksamhet i Norge. De flesta svenska speditörer bedöms bedriva
verksamhet i Norge, i de flesta fall genom ett dotterbolag. Det blir då oväsentligt om det norska
dotterbolaget ’beställer’ transporten eller ej.
Om reglerna skall tillämpas i detta fall är det fortfarande åkeriet (arbetsgivaren) som har en
rättslig skyldighet att tillämpa och efterleva reglerna. Om en svensk speditör beställt en
internationell transport till / från Norge av en utländsk underåkare och reglerna – enligt
Tariffnemnda –skall tillämpas så är det underåkaren / arbetsgivaren som äger skyldighet att
betala ut minimilöner samt traktamente till chauffören. Speditören riskerar att få bära denna
kostnad som en följd av det solidariska ansvaret om den utländske underåkaren (arbetsgivaren)
inte uppfyller sin skyldighet.
Transportindustriförbundet rekommenderar att speditörerna sökerskydda sig mot detta genom
att införliva en ansvarsklausul i transportavtalen med underåkaren (arbetsgivaren), se nedan
förslag (på norska, kommer att översättas till svenska av Transportindustriförbundet och skickas
till dess medlemmar inom kort). En ansvarsklausul bör bl.a. ge speditören rätt att hålla inne
fraktkostnader för utförda uppdrag om underåkaren / arbetsgivaren inte efterlever och tillämpar
reglerna och speditören tvingas betala ut minimilön och traktamente.
Det förslag som anges nedan är bara ett exempel på hur ett sådant kan utformas och
Transportindustriförbundet ansvarar inte för att norska myndigheter eller domstol (i Norge eller
annorstädes) ej skulle vitsorda eller erkänna denna ansvarsfri-skrivelse i den händelse
speditören skulle ses som solidariskt ansvarsig
Transportindustriförbundet agerar tillsammans med andra intresseorganisationer inom Europa,
samt håller EU-kommissionen informerade och uppdaterade. Vår inställning är att lagen om
minimilöner inte per automatik eller definition bör kunna tillämpas på internationella transporter
till / från Norge med mindre än att chauffören faktiskt stadigvarande är ’stationerad’ i Norge.
Förbundet har skrivit till Norska Tariffnemnda med dess invändningar och förbereder nu ett till
brev tillsammans med flera andra.
Förbundet kommer att kontinuerligt hålla sina medlemmar informerade och uppdaterade.
REKOMMENDERAD TEXT I UPPHANDLINGSAVTAL (TRANSPORT)
Nedan följer en rekommendation på lydelse som bör infogas i alla transportavtal. Texten har
utformats av Norska NHO och anger att åkaren har en rättslig skyldighet att uppfylla och
efterleva den norska lagen och att ’transportköparen’ (som kan vara speditören) har rätt att hålla
inne med fraktkostnaden (helt eller delvis) om åkaren inte efterlever lagen och ’transportköparen’ som en följd av det solidariska ansvaret måste stå för löner och traktamente.
LØNNS- OG ARBEIDSVILKÅR FOR SJÅFØRER FOR TRANSPORTOPPDRAG DER
ALLMENNGJORT TIMELØNN OG DIETSATS GJELDER
For transportavtaler som omfattes av "Forskrift om allmenngjøring av tariffavtale for
godstransport på veg" jfr tariffnemdas vedtak i protokoll nr 4/2015 og vedtak av 11.mai 2015
skal transportleverandøren sørge for at ansatte i egen organisasjon og ansatte hos eventuelle
underleverandører ikke har dårligere lønns- og arbeidsforhold enn det som følger av gjeldende
forskrift.
Alle avtaler transportleverandøren inngår og som innebærer utførelse av arbeid under denne
avtalen skal inneholde tilsvarende forpliktelser.
Dersom transportleverandøren ikke oppfyller denne forpliktelsen, har oppdragsgiver rett til å
holde tilbake deler av betalingen for å dekke det solidaransvar oppdragsgiver har inntil det er
dokumentert at forholdet er bragt i orden.
Leverandørens forpliktelser som nevnt ovenfor skal dokumenteres; dels ved identifikasjon av
allmenngjort timesats og dietgodtgjørelse, og dels ved en egenerklæring/ tredjepartserklæring
om at det er samsvar mellom aktuell timesats/dietgodtgjørelse og faktiske lønns- og
arbeidsvilkår for oppfyllelse av transportleverandørens og eventuelle underleverandørers
forpliktelser.