A Book of Abstracts - Linköping University

OFTI-33: Interaktion, kropp och kognition
OFTI-33: Interaction. Embodiment and Cognition
17-18 september 2015, Linköpings universitet
BOOK OF ABSTRACTS
Welcome to OFTI-33!
OFTI was founded in 1983 as an interdisciplinary research forum, which on a yearly basis brings
together national and international researchers in Sweden within the research area of language and
interaction. This year, Linköping University is proud to welcome scholars to the 33rd OFTI
conference.
The plenaries will be given by Professor Christian Meyer from University of Duisburg-Essen with the
title Intercorporeality and Interkinesthesia in Social Interaction, and also by Docent Charlotta Plejert
from Center for Dementia Research at Linköping University with the title "Multilingual interaction
and dementia".
Organizing OFTI this year was made possible through the collaboration of our colleagues from
different departments at Linköping University. Refreshments and the conference dinner are sponsored
by the Faculty of Arts and Sciences (FilFak). Lunch on Friday is sponsored by the Division of Speech
and Language Pathology (Logopedi) at the Department of Clinical and Experimental Medicine (IKE).
We also appreciate the additional financing for the conference, which is arranged by the Department
of Child Studies (Tema Barn) and the Division of Language and Culture (ASK) at the Department of
Culture and Communication (IKK).
The conference is organized by
Research School of Language and Culture in Europe (ASK)
Department of Child Studies (Tema Barn)
Center for Dementia Research (CEDER)
Division of Speech and Language Pathology (Logopedi)
Welcome to OFTI33 Linköping,
The organizing committee:
Mats Andrén
Mathias Broth
Asta Cekaite
Agnese Grisle
Leelo Keevallik
Ali Reza Majlesi
Nigel Musk
Charlotta Plejert
Christina Samuelsson
Maziar Yazdanpanah
2
Välkomna till OFTI-33!
OFTI, Områdesgruppen för forskning om tal och interaktion, bildades 1983 för att fungera som ett
tvärvetenskapligt informellt diskussionsforum för aktiva forskare inom olika typer av forskning
relaterade till talspråk och samtal. Tidigare har mötet vänt sig huvudsakligen till svenska forskare och
forskarstuderande, men har senare breddats till att även omfatta forskare från alla de nordiska
länderna. Konferensen välkomnar deltagare med bakgrund i språkvetenskap, sociologi, psykologi,
logopedi, handikappvetenskap, kognitionsvetenskap, pedagogik, antropologi och många fler …
Plenarföreläsare på OFTI 33 är:
Professor Christian Meyer, Universität Duisburg-Essen.
Titel: Intercorporeality and Interkinesthesia in Social Interaction
Docent Charlotta Plejert, Centrum för Demensforskning, Linköpings universitet.
Titel: Multilingual Interaction and Dementia
I år har vi glädjen att bjuda på fika och middag (sponsrad av filosofiska fakulteten), och fredag lunch
(sponsrad av IKE, enheten för logopedi). Vi tackar även Tema Barn och Avdelning för Språk och
Kultur för ytterligare finansiering.
Konferensen är ett samarrangemang av:
Forskarskolan språk och kultur i Europa
Tema Barn
Centrum för demensforskning
Avdelningen för logopedi
OFTI-33:s organisationskommitté
Mats Andrén
Mathias Broth
Asta Cekaite
Agnese Grisle
Leelo Keevallik
Ali Reza Majlesi
Nigel Musk
Charlotta Plejert
Christina Samuelsson
Maziar Yazdanpanah
3
Innehållsförteckning Table of Contents Plenarföreläsare Keynote Speakers ........................................................................................... 5 Föredrag Individual Papers ......................................................................................................... 7 Datasessioner Data Sessions .................................................................................................... 23 4
Plenarföreläsare Keynote Speakers
Intercorporeality and interkinesthesia in social interaction Christian Meyer
University of Duisburg-Essen
In my talk I will suggest two concepts for the analysis, description and interpretation of embodied
interaction that I borrow from phenomenological philosophy: “Intercorporeality” (Merleau-Ponty) and
“Interkinesthesia” (Sheets-Johnstone). Both concepts are, as I view it, useful for the study of embodied
interaction, since they fill a gap in the current nomenclature of interaction studies. This gap has
become apparent especially in the study (1) of forms of interaction in which several individuals take
turns with one another in using their bodies as agents, media, or objects of action, sometimes
additionally sustained by artifacts, as well as (2) of particularly complex and fast-paced forms of
social interaction. These types of social interaction include sports, forms of manual work, and sorts of
everyday activities. Established terms such as “coordination”, “alignment” and “intersubjectivity” as
well as “routine” and “shared intention” are unable to grasp the, at the same time, intuitive or
spontaneous and creative (that is, situationally adjusted) character of these activities.
After a brief presentation and discussion of these concepts, I will present a number of videographic
examples from the realms of sports, manual labor, and everyday activities that will render available
different dimensions that are relevant for the study of this kind of activity.
5
Multilingual Interaction and Dementia Charlotta Plejert
Linköping University
The purpose of this talk is to shed light on multilingual interaction in care and healthcare encounters
involving people with dementia. Surprisingly, there is a dearth of research in this field. Globalisation
and political instability in many parts of the world have increased massive migration across cultural
borders. As a result, countries that may have been fairly ethnoculturally homogeneous are becoming
more diverse. In these countries, the number of first generation, aging immigrants is rapidly
increasing, and health centres, hospitals, and residential care facilities are experiencing a sudden and
dramatic rise in numbers of culturally and linguistically diverse patients and residents. Similarly, in
many of the world’s already ethnoculturally diverse countries, there are ageing populations that often
lack access to healthcare in their native languages. In addition, globalisation has fostered an
ethnoculturally diverse workforce, which further adds to the complexity of social encounters. In care
and healthcare settings, mutually satisfying, interpersonal communication is the critical key to the
provision of person-centred care. By means of several examples, the talk will discuss practices and
actions employed by interlocutors to facilitate mutual understanding, enhance high-quality social
relations, and assure good care and treatment, in spite of language and cognitive difficulties. It will
also highlight specific challenges that may occur under these circumstances.
6
Föredrag Individual Papers
”see there I’m stuck now” Kodväxling och reparation I Svenskan i Amerika Henrietta Adamsson Eryd
Göteborgs universitet
En arvstalare av svenska i Texas beskriver hur ofta han talar svenska:
”kanske nöra orl lite n- nu å då men (.) inte ti (.) hä ti öh tala (.) åh å (.) göra en conversation å
ett se du see there I’m stuck now ((smiles))”
Sekvensen ger exempel på samförekomst av kodväxling och reparation, vilket är ämnet för denna
presentation. Undersökningen ingår i mitt pågående avhandlingsprojekt om reparation i
amerikasvenska. Sekvensen ovan och samtalen som undersöks är inspelade inom projektet Svenskan i
Amerika (SVAM) (Larsson et.al. 2015).
Reparation (Schegloff et.al. 1977, Lindström 2008) är en rimlig kontext för kodväxling, som här även
omfattar enskilda ord (cf. Auer 1984, Boyd 1997). I min presentation ämnar jag diskutera exempel
som rör hur olika reparationstyper samförekommer med kodväxling, hur detta påverkar interaktionen,
men också hur interaktionen påverkar kodväxling och reparation.
7
Skrattandets former, funktioner och sekventiella organisation i förskolemiljö Mats Andrén
Linköpings universitet
Under denna datasession reflekterar vi allmänt tillsammans kring barns skrattande och hur detta
figurerar i förskoleinteraktion på en svensk förskola i en medelstor stad. Finns det återkommande
mönster i hur den omgivande interaktionen är organiserad? Finns det (mer eller mindre) tydliga typer
av skratt, dvs återkommande former? Kan vi säga något om skrattandets funktioner, både i en snävare
“lingvistisk” mening och i en bredare “sociologisk” mening? Hur kan man analysera och transkribera
skratt? Hur ser skrattandets ”accountability” ut? Skiljer sig skrattande åt mellan tvåpartssamtal och
flerpartssamtal, eller mellan olika åldrar? Välkomna att bidra till funderingarna! Datasessionen inleds
med en kort introduktion och sedan spenderas den stora huvuddelen av tiden med att titta på data.
8
Att minimera konfrontation. Intervjumetodik och förklaringsansvar i förhör med misstänkta ekobrottslingar Ylva Byrman
Göteborgs universitet
På Skattebrottsenheten håller utredare förhör med misstänkta. De misstänkta är ofta småföretagare
som har hamnat efter med bokföringen. Utredarna är utbildade i s.k. kognitiv förhörsmetodik, vilket
innebär att undvika en alltför styrd och konfrontativ förhörsstil och istället med öppna frågor
uppmuntra den hörda att berätta fritt. Samtidigt behöver utredaren ställa vissa frågor och få belyst
omständigheter som är besvärande för den misstänkte. Dessutom tar samtalen sin utgångspunkt i en
uttalad anklagelse och är därför till sin natur ansiktshotande. Ur ett material på 18 förhör kommer jag
att visa några exempel på hur misstänkta tar eller åläggs förklaringsansvar. Ibland stegras
konfrontationsnivån successivt och slutar med att utredaren explicit kräver den misstänkta på en
förklaring till besvärande omständigheter. Men oftare aktualiserar den misstänkta själv frågan om sin
skuld och tar ett förklaringsansvar under sin fria berättelse om sig själv och företaget. Genom att följa
detta prefererade mönster förebyggs de mer ansiktshotande konfrontationerna.
9
‘The baby cried. The mother picked him up’: Touch in Consolation Asta Cekaite
Linköping University
Malva Kvist Holm
Linköping University
Crying is an obvious and easily identifiable manifestation of distress, and hearing crying (even when
the crier is not seen) has strong moral and social implications. It is a powerful elicitor of emotion and
emotionally valorized responsive actions. This presentation examines the interactional architecture of
young children’s crying and adults’ responses, paying attention to the recurrent use of touch, i.e.,
haptic modality, in soothing. Data is collected in preschools and family interactions in Swedish
contexts (children 2-5 year olds). Adults responded to most instances of crying, using consolation,
verbal and tactile; inquiring and commenting about the incident. Touches varied in form, duration, and
the intercorporeal area, i.e., bodily interface between the two, or at time, three interacting bodies. In
response to intense crying, embracing formation was used and enforced by adults to offer a solid
ground for feeling ‘com-presence’. F-formation solicited a transition to affectively neutral social
order.
10
Embodied communication in preschool meals Sara Dalgren
Linköpings universitet
The youngest children in Swedish preschools are not always able to communicate with a verbal
language, but they do participate in the social interaction with embodied actions and are in that way
able to communicate non-verbally. This presentation will focus on how that embodied communication
is being done in preschool meals. In the presentation, examples of how a 1,5 year old boy, together
with a preschool teacher/child minder, is accomplishing embodied requests for food, will be shown.
Data is taken from a PhD-project in progress, which has the social interaction between Swedish
preschool teachers and children, in everyday preschool activities, as its analytical focus. The
overarching aim of the study is to elucidate how the social interaction between preschool teachers and
children in everyday activities is i) organized, ii) maintained, and iii) challenged.
11
Frågor med kända svar i samtal med personer med demens Anna Ekström
Linköpings universitet
Christina Samuelsson
Linköpings universitet
Ali Reza Majlesi
Linköpings universitet
I samtal med personer med demens förekommer ofta frågor där frågeställaren redan känner till svaret
(Small et al., 2003). Frågor-med-kända-svar kan i vardagliga samtal vara interaktionellt
problematiska då anledningen till att ställa frågan är någon annan än att få tillgång till ny information.
Att förstå anledningen till varför en fråga ställs är ofta en viktig del I att veta hur frågan ska besvaras
(Crystal, 1984), vilket gör att mottagaren av frågor med kända svar måste hitta en annan anledning till
varför frågan ställs än just efterfrågan av information (jmf. Grice, 1975). Frågor-med-kända-svar är
också potentiellt ansiktshotande för personen med demens eftersom deras främsta syfte tycks vara att
kontrollera den svarsskyldiges minne (Small et al., 2003.). I presentation diskuteras frågor-med-kändasvar i samtal med personer med demens i olika sammanhang i syfte att utreda den interaktiva
organiseringen av dessa sekvenser.
12
De va bra att du sa – om det-­‐inledda yttranden Elisabet Engdahl
Göteborgs universitet
Per Linell
Göteborgs universitet
Svenska yttranden inleds ofta med de e eller de va där det initiala de kan syfta på något nyss nämnt,
som i (1). de kan också vara ett formellt subjekt som används när yttrandet saknar referentiellt subjekt,
som i (2).
(1)
A:
Hur var föredraget?
B:
Det va bra.
(2)
Det va bra att du kom.
För det mesta går det inte att tolka ett initialt de förrän man processat en bra bit av yttrandet, vilket
tyder på att tolkningen sker inkrementellt. Exemplet i rubriken, upprepat i (3a), är särskilt intressant i
detta sammanhang eftersom det också visar att tolkningen kan ändras dynamiskt under processandet.
(3)
a.
de va bra att du sa
b.
de va bra att du sa de
Fram till det att lyssnaren hör du sa, kan det initiala de tolkas som ett formellt subjekt (som i (2)). Men
när det inte kommer något objekt till sa måste det initiala de omtolkas som att det syftar på något
mottagaren just sagt. Om objektet är utsatt, som i (3b) du sa de, behövs ingen sådan omtolkning.
I vårt inlägg kommer vi att diskutera hur det-inledda yttranden kastar ytterligare ljus över responsiva
och dynamiska processer i samtal.
13
Temporally extended sequences during hard physical labor Leelo Keevallik
Linköping University
The study looks at a co-present setting where eleven people jointly clean a sheep barn and
conversation is optional. The analysis focuses on turns that do not single out an addressee but are
designed for the whole group via body orientation and loudness, while only weakly making relevant a
response. Actionwise these turns accomplish noticings, assessments, and musings, but also nonserious proposals, such as to call Hercules for help. In case when sequences are built, they are often
feature long pauses. While sequence analysis has traditionally observed no-gap no-overlap turn-taking
mechanisms and accountability of lapses, the current study argues that when participation in the first
hand implies hands-on work, basic rules of sequencing may be floated due to unavailability of gaze,
reduced accountability to talk, epistemic equality, and lack of social hierarchy.
14
Epistemic ecologies: Managing grammatical knowledge in the English as a foreign language classroom Nigel Musk
Linköping University
Drawing on Goodwin’s (2013) notion of ‘epistemic ecology’, this presentation explores the
management of grammatical knowledge in English as a foreign language (EFL) classrooms. The
notion is proposed as a means to conceptualise “the public distribution and organization of knowledge
and the dynamic relationship between different participant positions” (Melander 2012: 233). In the
context of this study grammatical knowledge is (re)constituted from available semiotic resources and
(re)assembled to meet the purposes of the embedding communicative project (Musk & Cekaite
forthcoming). Here teacher-led and pupil-led activities are examined and compared. The video data
comes from different Swedish EFL classroom contexts, where the focus is on formal accuracy (cf.
Seedhouse 2004: 202ff). The analysis draws on the finely tuned tools of conversation analysis to trace
who has ‘epistemic access’ to grammatical knowledge (Stivers et al 2011: 9) and how this is managed
from an emic perspective across trajectories of potential learning.
15
Cognition, collaboration, and construction of identities in conversation with dementia Nicole Müller
Linköpings universitet
Zaneta Mok
Australian Catholic University
We report on a systemic functional analysis of casual conversation involving two women with
dementia, and one researcher. Our investigation shows how the participants with dementia use
cognitive and communicative skills that allow not only for the construction of positive identities
rooted in past life-roles, but also for the discursive accommodation of others, and thus the intact ability
to position oneself as an individual vis-à-vis others, and over time. Further, such positioning is
dynamically adapted in the context of interaction, indicating cognitive flexibility. A crucial aspect of
these skills is that they are rooted in collaboration with others, and thus manifest in authentic,
collaborative contexts. This is in stark contrast to the cognitive splinter skills measured by standard
clinical tests. We use our results as a basis for discussing the need to develop more ecologically valid
tools to evaluate cognitive skills and activities in dementia.
16
Storebror, jag ser dig! -­‐ När informanter kommenterar inspelningssituationen Tobias Müller
Stockholms universitet
Stefan Norrthon
Stockholms universitet
Som forskningsassistenter inom projektet IVIP har vi samlat in och transkriberat en stor mängd
servicesamtal, och har märkt att informanter sällan kommenterar inspelningssituationen under
samtalet. Inför OFTI har vi samlat samtal där en sådan orientering ändå sker, och frågat oss: Vad
triggar informanterna att kommentera inspelningsutrustningen? Finns det någon signal? Vad händer
fore och efter den? Vi har också genomfört en enkätundersökning, där vi frågat om informanters
upplevelse av inspelningssituationen. Vi vill presentera resultatet av denna lilla undersökning, och
några möjliga tolkningar. Att man sällan orienterar sig mot kameran kan bero på en allt diskretare
inspelningsutrustning, men det är också så att vi alla blir inspelade i allt högre grad: Övervakning sker
dagligen i stadsrummet; vi filmas i butiker, på gatan, i kollektivtrafiken och vi spelas in i telefonsamtal
med såväl myndigheter som privata företag. Har övervakningen normaliserats? Har vår kameravana
gjort oss alla till skådespelare?
17
[Participation frameworks i intervjuer med par som lever med demenssjukdom: Tredjepersons-positionering av närvarande deltagare]
Participation frameworks in interviews with couples living with dementia: managing third party present positioning Elin Nilsson
Linköping University
Ali Reza Majlesi
Linköping University
Anna Ekström
Linköping University
This study investigates the management of third-party-present (TPP)-positioning in interviews with
couples living with dementia. Talking on behalf of or ignoring a person with dementia in interaction
(Österholm & Samuelsson, 2015) can lead to feelings of social exclusion (Young, 2002). However,
looking at TPP-positioning from an interactional and collaborative perspective it appears that it does
not necessarily limit a person with dementia´s ability to participate in the current social activity but
can have a practical function in co-constructing a story (Goodwin, 1987; Purves, 2009). Using video
recordings of life-story interviews with couples where one partner is diagnosed with dementia, we
argue that (1) TPP-positioning does not have to be an act of exclusion, (2) persons with dementia can
actively manage and modulate TPP-positioning in interaction and (3) touching can be used to manage
participation framework as well as to enable momentary social constellations such as we-ness (Hydén
& Nilsson, 2013).
18
Sammanfattande repetitioner: En familj av praktiker i samtal med kommunikationsstöd Niklas Norén
Uppsala universitet
Studien visar hur samtalspartners till deltagare som använder kommunikationshjälpmedel använder
sammanfattande repetitioner som en familj av praktiker för att samkonstruera kommunikativa bidrag.
Studien är baserad på videoinspelningar av barn (10-13år) med cerebral pares (GMFCS 4-5) i
vardagliga aktiviteter i skola och hem. Deltagarna använder såväl blisskartor som datorer med
syntetiskt tal. Analysen visar att barnens samtalspartners använder sammanfattande repetitioner för att
utföra tre olika handlingar under loppet av ett pågående hjälpmedelsmedierat bidrag; designa en
interaktionell position för ett nästa ord i bidraget, designa en interaktionell position för ett möjligt
grammatiskt avslut, samt designa en interaktionell kontext för en respons på bidraget. De olika
handlingarna utformas något olika, men bidrar alla till interaktionell progression genom att med
prosodi och syntax i det talade repeterande bidraget aktivt projicera specifika kontexter för
deltagande.
19
[Lærerformuleringer i helklassesamtaler] “So anything is ok as long as no one is harmed?”-­‐ Teacher-­‐formulations in classroom interaction Marit Skarbø Solem
Høyskolen i Buskerud og Vestfold
Karianne Skovholt
Høyskolen i Buskerud og Vestfold
We examine how eight teachers in five different classrooms utilize conversational formulations to
achieve curricular and institutional goals. Formulations are ‘types of repeat utterances that display a
characterization of prior talk for confirmation or disconfirmation’ (Barnes, 2007, p. 275). Using
Conversation Analysis, we have identified three main types of teacher-formulations; i.e. transforming,
challenging and summarizing formulations. Transforming teacher-formulations work on the student
assertions, making them “sufficient for all practical purposes” as they are presented in topically
relevant terms that are nuanced and factually correct. Challenging teacher-formulations emphasize the
students’ opinions as questionable and make the students accountable for their opinions. Finally,
summarizing teacher-formulations transform the students’ cumulative contributions to a textual entity.
In sum, we argue that the teacher-formulations zoom in on “teaching relevant factors” (c.f. Hutchby
2005 pp 316-317), i.e. what should count as reportable from a specific stretch of talk in classroom
interaction.
20
”What is it in Swedish?” Translations in English as Mother Tongue Tuition Kirsten Stoewer
Linköping University
In my video-recorded data of two groups of English as Mother Tongue Tuition for students at primary
and secondary schools in Sweden, translating from Swedish to English as well as English to Swedish
stands out as a frequently occurring activity. Using ethnomethodology and CA as analytical tools, my
presentation will examine some interactional and instructional features of this practice. I will also
investigate what kinds of local contexts give rise to translation exchanges. For example, translations
are often used by the teacher as a simple tool for checking students’ comprehension of target
vocabulary, eliciting active vocabulary or to introduce new vocabulary (word families). Occasionally,
translations become ‘messy’, giving rise to discussions on similarities and differences between English
and Swedish. In these cases, ‘correct’ translations must be negotiated and collaboratively managed by
the students and teacher, giving rise to issues of epistemic primacy.
21
An interactional perspective on phonological lengthening in multilingual encounters in residential care Maziar Yazdanpanah,
Linköping University
Gunilla Jansson
Stockholm University
Charlotta Plejert
Linköping University
Our analysis is based on sequences of talk in interaction in multilingual encounters in two different
residential homes. As the title suggests the focus of the study is on using phonological lengthening by
the carers in the face of the residents’ taking stance in undesired situations. There are studies that
argue for the affiliative dimension of some communicative behaviours that are considered as
elderspeak by another group of studies. In the case of phonological lengthening, our analyses indicate
that it is not possible to deduct one normative rule for using phonological lengthening in the carerresident interactions in multilingual settings of residential homes. Instead, our data suggests that in
different situations, one should chose different strategies in regard with using phonological
lengthening.
22
Datasessioner Data Sessions
Tweaking timing of mirror work in driver training Daniel Björklund
Linköping University
This article-in-progress focuses on the training of mirror routine in driver training and examines the
practices by which mobile instructions are continuously adjusted to the changing environment. Data
were drawn from a larger corpus (83 h / 120 sessions) of video recordings using 3 cameras in live
traffic, involving different constellations of instructors and students. Sequential analyses of
participants’ verbal as well as non-verbal and embodied activity are based on the recorded video and
involve detailed multimodal transcriptions using conventions by Jefferson (2004) and Mondada
(2012). The analysis demonstrates how the student’s actions are ”resynchronized” vis-à-vis various
extra-interactional contingencies, for instance when the student checks the mirrors either too early or
too late. A deviant case underscores the normative features of this mutually achieved accomplishment.
The study contributes to an understanding of learning in mobile contexts.
23
Att säga tack Inga-Lill Grahn
Institutet för språk och folkminnen
Att säga tack Att tacka, här begränsat till att säga tack, är en samtalshandling som förekommer såväl i
olika samtalstyper som I olika kulturer (se exv. Brown & Levinson 1987, Aston 1995, Hickey 2005).
Föreliggande studie ingår i forskningsprogrammet Interaktion och variation i pluricentriska språk, som
undersöker kommunikativa mönster i sverigesvenska och finlandssvenska. Empiriska samtalsstudier
genomförs inom verksamheterna service, utbildning och friskvård/sjukvård. I en delstudie undersöks
tackande med fokus på hur tacksekvenser är uppbyggda (Schegloff & Sacks 1973). Vad som i stunden
relevantgör ett tack, hur det initieras, hur responsen ser ut och hur tackandet avslutas är några frågor
att besvara. Programmet har tillgång till Melander Marttalas (1995) ( Norrby et al. 2014) vårdsamtal,
och under datasessionen arbetar vi med tack-sekvenser i dessa. Resultatet av studien förväntas kunna
belysa den sekventiella organiseringen kring tackande på svenska, och i förlängningen också frågor
om hur svenskan som pluricentriskt språk återspeglas i vardagliga praktiker.
24
Tvåspråkighet i engelsk förskola Cajsa Ottesjö
Göteborgs universitet
Inom projektet SPIFFI (Språkpolicy i flerspråkiga förskolor och familjer – institutionella och
vardagliga praktiker) har vi gjort inspelningar på en förskola med engelsk språkpolicy, där de vuxna
talar engelska medan barnen är fria att välja språk i interaktion med varandra. Barnen väljer oftast att
tilltala de vuxna på engelska, även om de avbryter ett pågående samtal på svenska. Några av barnen är
huvudsakligen tysta. Det är sådan ”tyst” interaktionen mellan två av barnen som ska stå i fokus här.
Barnen trär pärlor tillsammans, de lägger gemensamt ett puzzel, samt färglägger varsin teckning med
samma motiv. Korta klipp från videoinspelningar, utan transkription. (Ev. också ett klipp där det tysta
barnet viskar till forskaren.) 25
Rådgivningssekvenser i finlandssvenska och sverigesvenska språkhandledningssamtal Klara Skogmyr Marian
Stockholms universitet
Sofie Henricson
Åbo universitet
Marie Nelson
Stockholms universitet
Materialet till denna datasession består av sekvenser där sverigesvenska och finlandssvenska
handledare ger råd och korrigeringar till uppsatsskrivande universitets-/högskolestudenter. Råden och
korrigeringarna gäller språkfrågor såsom grammatik, lexikon och stavning, dvs. så kallade lower order
concerns (se t.ex. Blau, Hall & Sparks, 2002: 24). Syftet med att studera rådgivningssekvenser är att
söka eventuella likheter och skillnader vad gäller handledarnas rådgivning och studenternas
mottagande av råd i sverigesvenska och finlandssvenska handledningssamtal. Sekvenserna som spelas
upp under datasessionen kommer från två nyinspelade och nytranskriberade språkhandledningssamtal.
Undersökningen ingår i forskningsprogrammet Interaktion och variation i pluricentriska språk,
kommunikativa mönster I sverigesvenska och finlandssvenska, som undersöker autentisk användning
av svenska språket i institutionella miljöer i Sverige och Finland.
Referens:
Blau, S., Hall, J. & Sparks, S. (2002). Guilt-free tutoring: Rethinking how we tutor non-nativeEnglish-speaking students. The Writing Centre Journal, 23(1), s. 23–44.
26
Teaterrepetitionens interaktion Stefan Norrthon
Stockholms universitet
Teatervetenskapen har sagt mycket om färdiga föreställningar, och numera finns en del
språkvetenskaplig forskning om teatertexten. Processen däremellan, repetitionen, finns det inte mycket
forskning om, särskilt inte sådan som fokuserar på språket och språkets roll. Om denna process
handlar mitt avhandlingsarbete. I dagarna spelar jag in repetitioner på Riksteatern, där man arbetar
med Lucy Prepples pjäs ”Effekten” som kommer att ha premiär den 12 oktober. Vid datasessionen vill
jag visa videoexempel från repetitionerna. Jag har inte några specifika frågor med mig till
datasessionen, utan hoppas på ett förutsättningslöst samtal som kan generera nya idéer för hur jag ska
gå vidare i avhandlingsarbetet.
27
Feedback in the hairdressing classroom as embodied interaction Anna Öhman
Karlstads universitet
Marie Tanner
Karlstads universitet
Our research interest concerns interaction in classrooms, more precisely feedback practices within
hairdressing education. Feedback shows to be highly embodied practices in the hairdressing classroom
where the teacher as well as the student use their bodies as resources to accomplish assessments and
construct meaning in learning and instruction. When assessing for instance hairlength or the effect of
colouring, the participants use a range of embodied resources, such as touch and vision that seem to be
central for the student, to gain expertise through the teacher’s modeling. Feedback practices thus seem
to be situated and interactively constructed between the participants. In this data session we focus on
how actions of assessment are accomplished through the coordinated use of embodied resources,
material structures and talk in interaction.
28