1. No category

N YHE TE R
FRÅ N P E T R U S
FÖR SA M L I NG
2•2015
Sommarens
skriftskolor
hägrar: Full
fräs på hjälpisutbildningen
Än känns sommaren kanske långt borta, men för
ungdomsledare Ida-Marie
Skogvik och församlingspastor Fredrik Kass är planeringen av sommarens
skriftskolläger redan långt
kommen.
– Vi ser jättemycket
fram emot skriban! Vi har
två jämnstora läger och
många, många hjälpledare,
berättar Fredrik. Det brukar bli en väldigt bra gemenskap på lägren och vi
hoppas på det i år igen.
Hjälpledarna är ovärderliga för skriftskolarbetet
och därför sätter vi mycket tid på hjälpledarutbildningen, det är kanske en av
de saker som tar upp mest
av vår tid.
Tvådelad utbildning
Hjälpledarutbildningen
har i år varit uppdelad i två
delar. På hösten hölls en
Alpha-kurs för nya hjälpledare, där fokus låg på vår
Goda nyheter
från ett ”svartvitt”
äktenskap:
Vi har aldrig
mött på
rasism!
sid 3
Alphakurserna
fick en fortsättning,
Bibelträffar
i Månsas
sid 5
kristna tro. Nu på våren ligger fokuset mera på ledarskap och att bygga upp gemenskapen inom teamet.
– Kärnan i utbildningen är den samma från år
till år, men eftersom vi har
så många hjälpledare lever den ändå en hel del. Vi
måste utvärdera från gång
till gång för att se vad vi
känner de behöver lära sig
och hur vi gör det.
Synligt resultat
Att ungdomsarbetarna lägger ner mycket tid och energi på att utbilda hjälpledare
har gett synliga resultat.
– Vi har ett stort antal
hjälpledare som är ivriga
att hjälpa till på sommarens läger. Det är en väldigt
bra utgångspunkt, konstaterar Ida-Marie.
Läs mer om
hjälpledarutbildningen på sid 6
Ungdomskolumnen:
Att hålla Jesus
i centrum
sid 7
2
NYHETER FRÅN PETRUS FÖRSAMLING
En ny början
J
ag tittar väldigt lite på TV
nuförtiden. Men ett program som jag alltid gillat är Extreme Makeover: Home Edition. Idén är enkel. Man väljer
ut en behövande familj och tillsammans med ett hundratal frivilliga bygger man ett nytt hus
åt dem. Det kan vara familjer
som fått sina liv förstörda av
sjukdom, naturkatastrofer eller
dödsfall. Ofta samlar man även
in pengar för barnens skolgång, mediciner eller kanske till
en ny bil. Det är förstås en helt
överväldigande upplevelse för
familjerna som blir utvalda. Familjerna gråter när de ser sitt
nya hus och många utbrister:
”Oh my God!” Åh, min Gud.
För många av familjerna blir
det som en ny början. De har
kämpat med svårigheter och
motgångar under en lång tid.
Nu vågar de igen börja tro att
något gott kan hända också
dem. De får hopp för framtiden.
Ledaren
En orsak till varför jag gillar
programmet är nog att det påminner om vad Gud vill göra
i våra liv. Gud är i Makeoverbranschen. Men Gud nöjer
sig inte med att göra om våra
hus. Han vill göra något mycket större. Gud vill göra om hela
vårt liv. De människor som Je-
sus mötte fick sina liv förvandlade. Lärjungarna fick ett nytt
mål och en ny mening för sina
liv. De hade alla haft en uppfattning om hur deras liv skulle se
ut i framtiden: Petrus jobbade
i familjeföretaget med sin fiskebåt, Matteus som tjänsteman
vid skatteförvaltningen, osv.
Krona eller klave?
A
lla familjer har sina bevingade uttryck och ett sådant i vår klan lyder ”då beslöt
jag att ändra på reglerna”. Historien bakom de orden finns i
min Pappas liv. Det var uppbåd
inför krigshotet från öst hösten
1939. Kvällen innan tåget skulle
gå mot fronten gick han ensam
ut en sväng och beslöt att singla
slant. Blev det krona skulle han
komma välbehållen hem igen,
blev det klave skulle det gå, hm
ja, illa. Det blev klave.
– Då ändrade jag på reglerna,
berättade Pappa. Om det efter
tre gånger blir två kronor, så går
det bra. Det blev klave igen. Då
ändrade han än en gång reglerna: Tre kronor av fem.
– Singlade tre gånger och det
blev tre kronor i följd. Jag var
nöjd och tämligen säker om ett
liv efter eventuellt krig, avslutade pappa nöjd sin berättelse.
Singla slant, nåjo. Det var en
ung mans sätt att för en stund
skämta bort allvaret. Han var
nyförlovad och hade nyligen påbörjat sin yrkeskarriär. Och så
kom Vinterkriget och allt förändrades både för de unga och
för de äldre i precis hela Finland.
”Då ändrade jag på reglerna”
kom för oss – och Pappa – att
Min uppmaning till dig blir att
lyssna till Gud den här våren.
Han gör något nytt just nu. Vad
vill han att göra i ditt liv?
Nu gör jag något nytt.
Det spirar redan,
märker ni det inte?
Jag gör en väg genom öknen,
stigar i ödemarken.
– Jes 43:19
DANIEL BJÖRK, TF KYRKOHERDE
Ett fönster
mot världen
Kolumnen
med tiden stå för nånting mer
än krona och klave. Det handlar
om att våga tänka om och stundvis ifrågasätta sitt vanetänkande. Att vara öppen för nya utoch invägar.
Och här kommer jag in på kyrkans och församlingens liv. Man
slipper singla slant, det räcker
att be till Vår Herre och tänka
efter en gång till: Vad skulle Jesus ha gjort?
Jag är glad att höra till en församling som medvetet vill söka
nya vägar för evangeliet att nå
ut till stressade och pressade
medmänskor – som nu det nya
Petruscaféet Torpet. Vi har allt
att vinna på att ”ändra på reglerna” och våga oss på något nytt.
Budskapet om Guds stora försoningsverk står sig i alla tider och
trender, men vägarna att nå ut
med det kan vi ändra på enligt
bästa förmåga.
Vi har en ovärderlig tillgång
i bönen och i den Helige Andes ledning. En del får hönshud
när man nämner Anden och
ser framför sig jag-vet-inte-vad.
Men vad sa Jesus? Jo: Om ni äls-
När de mötte Jesus förändrades
allt. Jesus gav dem ett nytt sätt
att tänka, en ny identitet och ett
nytt uppdrag. Jesus upprättade människor som gick hukade genom livet. Han gav en ny
chans till dem som ingen räknade med.
Gud vill gripa in också i ditt
liv den här våren. Han har en
dröm och en längtan för ditt liv
som är större än vad du själv
vågar tro. Jesus vill ge dig en
ny identitet och ett nytt sätt att
tänka. Tillsammans i församlingen får vi vara med och ge
människor en ny start, ett nytt
hopp och ett nytt liv.
Jag vill gärna börja min tid
som kyrkoherde i Petrus med
samma ord som Bengt Lassus
slutade med. I sin sista ledare
som kyrkoherde skrev Bengt:
”Evangeliet är en kraft till frälsning, till ett nytt och förändrat
liv. Till ett liv med mening och
mål – till ett evigt liv!” Amen.
kar mig och håller mina bud, ska
jag be Fadern att han sänder en
Hjälpare, Sanningens Ande som
världen inte känner. (Läs Joh 14
och bli glad!)
Hjälparen påminner oss om
vad Guds ord säger, Han är en
Tröstare och Uppmuntrare.
En Hjälpare är en praktisk
person. Också vi får vara praktiska när vi tillsammans söker
Guds vilja i församlingens liv.
Det var visst en afrikansk biskop, Festo Kivengere från
Uganda, som sa att den döende
kyrkans sista ord är: ”Så här har
vi alltid gjort ...”
Dags att ändra på reglerna?
KRISTINA FERNSTRÖM
Mexiko: Be för protestanter som
godtyckligt fängslats och tvingats
lämna sina hem!
Den 12 mars 2015 kallades Casto Hernández Hernández
till ett möte med byarådet i byn Chichiltepec i delstaten
Hidalgo för att diskutera byns angelägenheter. När han
kom till mötet informerades han om klagomål för att han
hållit icke-romerskkatolska religiösa sammankomster i
sitt hem. De lokala myndigheterna uppmanade honom
att skriva under ett dokument där han avsade sig alla rättigheter som medlem i byn och överlät all sin egendom
till byn, inklusive sin mark och sitt hus. När han vägrade
skriva under dokumentet, fängslades han och hans kusin
Juan Placido Hernéndez som hade följt med honom till
mötet.
Männen hölls i 30 timmar i en cell utan toalett. Två
gånger togs Casto Hernández Hernández ut ur cellen för
försök att tvinga honom att skriva under dokumentet.
När männen frisläpptes, fick de 18 timmar på sig att lämna byn. Nu har de fått tillfälligt skydd hos Pastor Valdéz
Guzmáns församlingsmedlemmar och pastorn har också
lyckats samla ihop basförnödenheter för familjen som
inte fick många saker med sig när de lämnade sitt hem.
Organisationen Christian Solidarity Worldwide (CSW),
som internationellt arbetar för religionsfrihet och mänskliga rättigheter, uppger att brott mot religionsfriheten är
vanliga i delstaten Hidalgo där lokala ledare ofta försöker
tvinga befolkningen att tillhöra majoritetsreligionen.
Tyvärr ingriper statliga myndigheter sällan i dylika fall,
trots att Mexikos grundlag också värnar om de mänskliga
rättigheterna. CSW har uppmanat delstatsgurvernören
att vidta snabba åtgärder för att familjen ska kunna återvända hem och utöva sin tro i fred och att de ansvariga
ska ställas till svars. (Källa: MKV/Assistnews)
NYHETER FRÅN PETRUS FÖRSAMLING
3
Munkshöjden
– Senegal –
Munkshöjden
Den kyrkdörr som Marianne Ly helst öppnar är dörren till Munkshöjdens kyrka, hennes kyrka sedan barndomens dagar.
– Man blir ju aldrig färdig här på jorden, men man
är på väg, säger Marianne Ly vars livsresa pendlat
mellan Munkshöjden och Senegal.
Marianne Ly är urmunkshöjdsbo. Här har
hon vuxit upp och hit
återvände hon efter arbetsåren i missionens
tjänst i Senegal.
– Och Munkshöjdens
kyrka är min kyrka, säger
hon och stiger in i det bekanta kyrkorummet med
Åke Hellmans mosaik Ske
din vilja ovanför altaret.
– Jag saknar det här
stället.
Efter de senaste församlingssammanslagningar
både på svenskt och finskt
håll gick Petrus miste om
Munkshöjdens kyrka som
gudstjänstplats med undantag för förbönskvällarna.
Med mamma till
kyrkan
– Min mamma kom till
tro när jag var sex år gammal. Det innebar en tydlig
förändring. Hon tog mig
med till församlingen –
dåvarande Lukas – där jag
deltog i söndagsskola och
barngrupper. Skriftskolan
blev sedan avgörande för
mig. Det var där jag medvetet lade mitt liv i Guds
händer.
Marianne berättar att
hon vad ungdomsarbetet
beträffar kom med då del-
tagarantalet efter en tidigare ungdomsboom låg
mer eller mindre nere.
– Men just då var det
livligt på ungdomsfronten i Metodistkyrkan i
centrum, och jag och några andra hittade vägen dit.
Olav Söderström, som
senare blev kantor i Lukas, ledde den ekumeniska ungdomskören Exodus
och det var underbart att
få sjunga!
”Du kommer
tillbaka”
– Lukas var inkörsporten
till mission. En annan viktig faktor blev körintresset som ledde till att jag
gick med i Furaha, Finska
Missionssällskapets familjekör. Furaha ordnade en körresa till Senegal
1985. När vi stod där och
sjöng på gården utanför
kyrkans center i Fatick,
den sista morgonen, sade
Gud till mig: Hit kommer
du tillbaka!
– Så blev det. Jag lämnade mitt jobb som ansvarig för tonårshemmet
Svalan och sökte till Missionssällskapets missionärskurs, berättar Marianne som är till socionom
till utbildningen.
– Länge var det oklart
om jag skulle sändas till
Zaire eller Senegal, men
det blev Senegal precis
som Gud hade sagt! 1987
åkte jag i väg och kom
slutgiltigt hem igen 1999.
I Senegal arbetade Marianne med kvinnogrupper och undervisade i
handarbete, bashälsovård
och bibelkunskap.
– Det var en förmån att
få jobba med kvinnorna!
När jag lämnade landet
tog femton kvinnor över,
det var roligt. Och jag blev
väldigt glad när jag under
mitt senaste besök i Sene-
gal träffade kyrkans kvinnor och hörde dem ivrigt diskutera om vad de
kunde göra för KRISTUS
i hemmen och tillsammans. De hade fina och
inspirerande idéer.
En ihärdig friare
I Senegal träffade Marianne sin blivande man,
Bocar.
– Vi var grannar och
blev snart bekanta. Det
tog inte så länge innan
han friade till mig. Jag
sade nej, det var inte därför jag kommit till Senegal. Snarare hade jag ju
avskrivit äktenskap då jag
reste ut. Jag var då redan
30 år gammal.
Men Bocar gav sig inte:
Jag blev väldigt
glad när jag under
mitt senaste besök
i Senegal träffade
kyrkans kvinnor och
hörde dem ivrigt
diskutera om vad de
kunde göra för Kristus i hemmen och
tillsammans.
Han återkom på nytt med
sin fråga varje månad i två
års tid.
– Till slut svarade jag ja!
Paret förlovade sig 1990
och gifte sig följande år i
Finland. I samband med
giftermålet konverterade
Bocar och blev kristen.
Ingen rasism
Bocar hade sjukvårdarutbildning och arbetade
på en klinik medan paret
bodde i Senegal. I Finland
utbildade han sig till närvårdare, lärde sig finska
och fick tjänst på ett åldringshem där han alltjämt
arbetar och trivs utmärkt.
Marianne arbetade efter hemkomsten i tre år
för Missionssällskapet,
reste runt i skolor och församlingar och berättade
om vardag och mission i
Senegal. Hon började som
socialarbetare på Aurora
sjukhus 2004.
– Det handlar om akutmottagning av svåra psykosfall. Jag vet aldrig vad
som väntar när jag kommer till jobbet. Ett problem är minskade anslag
och antal vårdplatser, säger Marianne.
När det gäller privatlivet och erfarenheter som
ett ”svart-vitt” par, skakar
Marianne på huvudet.
– Vi har inte mött på rasism!
Även familjens två ungdomar Aly, 22 och Sandra, 17 har haft det bra.
Ett barns död
– Det är nu tre år sedan
den äldre dottern Sabrinas död. Hon blev 17 år.
Marianne berättar om
flickan som föddes multihandikappad, men var
ljus och glad till sinnes.
– Visst var det fysiskt
jobbigt att ta hand om
henne, men inte psykiskt.
Hon kunde varken gå eller tala, men hon hade ett
gott humör och en rak relation till Gud.
– När Sabrina föddes
trodde läkarna att hon
skulle klara sig högst ett
år, men Bocar sade genast
att Gud är större.
– Först oroade jag mig
hela tiden, men hon klarade sig och var ett vittnesbörd först i Senegal
och sedan här i Finland.
Tomrummet efter dottern kändes konstigt.
– Jag undrade vad jag
nu skulle göra.
I församlingen finns
det hur mycket rum som
helst för frivilliga krafter
och Marianne har bland
annat ställt upp som kaffevärd, nattvardsassistent
och i aktläsningen under
påsktiden.
– Det är en jättebra idé
nu med det nya caféet, säger hon och hälsar hjärtligt till Daniel Björk, församlingens nya herde,
som hon hoppas blir en
inkluderande kraft.
KRISTINA FERNSTRÖM
4
NYHETER FRÅN PETRUS FÖRSAMLING
Daniel Björk, ny ledare för Petrus församlingsbygge:
Det känns som det här är min plats!
Den första mars gick
kyrkoherde Bengt
Lassus i pension och vi
fick välkomna Daniel
Björk in i rollen som tf
kyrkoherde.
– Hittills har tjänsten som
tf varit mycket bättre än
jag vågade hoppas på.
Kyrkoherdejobbet består
av många delar, varav en
stor del handlar om rutinuppgifter och byråkrati,
men jag trivs väldigt bra
med uppgifterna, personalen och människorna.
Det känns som om det här
är min plats, säger Daniel
Björk.
Från Larsmo
till Sverige
Daniel är uppvuxen i
Larsmo, i vad han beskriver som en trevlig familj. I
församlingssammanhang
har han varit aktiv sedan skriftskoltiden, men
det stora vägvalet kom efter armén. Rebecka, som
då var hans flickvän, gick
på en bibelskola i Sverige
och uppmuntrade honom
att komma dit. I armén
hade Daniel deltagit i utbildningen för utlandsuppdrag och samma dag
som han packade ihop
och flyttade till grannlandet för att gå i bibelskolan fick han ett samtal
från FN-utbildningscentralen som erbjöd honom
ett jobb som löjtnant i Kosovo. Att han valde bibelskolan var ett viktigt steg
i riktning mot prästyrket.
Vägen till Petrus
Tiden därefter jobbade Daniel i en församling
i Stockholm. Där insåg
han vikten av församlingen, att det är tänkt att
vi ska leva ut vår kristna
tro tillsammans. En längtan väcktes i honom att
få vara med och bygga en
församling där man talar till människor på vår
tids språk och där folk får
komma till en levande tro
på Jesus.
– Det var när jag kom i
kontakt med några präster från den anglikanska
kyrkan, från församlingar som växte och var fulla av liv, som jag insåg att
det här är möjligt inom en
traditionell folkkyrka som
min egen.
Efter ett par år i Stockholm inledde Daniel teo-
Tack!
Jag vill rikta ett varmt tack till er alla
för den festliga högmässan och uppvaktningarna med anledning av min
pensionering.
Jag önskar er alla Guds rika välsignelse i fortsättningen!
BENGT LASSUS, KYRKOHERDE EMERITUS
logistudier i Åbo. Därifrån utexaminerades han
också, efter några mellanår på Teologiska Högskolan i Stockholm. Genast
efter prästvigningen 2009
kom Daniel till Petrus församling, där han nu efter
ett antal år som församlingspastor har trätt in i
tjänsten som tf kyrkoherde. Han berömmer Petrus
för att vara en fin församling där man får utrymme
och där det finns plats att
pröva nytt.
– Vilket vi också har
gjort, säger han. Vi upplever att Gud har varit med
i det nya och att mycket
gott har växt fram de senaste åren. I Petrus kän-
ner vi inte av någon nedåtgående trend, utan jag tror
vi är på väg åt rätt håll.
Framtidens
församling
– Det är roligt att jobba i
Petrus eftersom vi, trots
att vi har väldigt mångsidig verksamhet, har målet klart. Vi är många olika människor, men vi
har samma riktning. Allt
handlar om Jesus. Vem
är han, vad vill han med
oss och hur ser det ut att
följa honom? Hur kan vi
vägleda folk att hitta och
växa i sin tro och kallelse? Alla som följer Jesus
har en kallelse, säger Daniel, inte bara de som är
församlingsanställda, och
församlingen är till för att
stöda oss i vårt kall. Det är
dit vi är på väg.
Församlingen kommer troligtvis att vara en
helt annan plats om 10–
20 år, menar han. Ekonomin talar sitt klara språk.
Vi måste bli en annorlunda församling, inte bara
fungera som en tjänsteproducent. Församlingen måste vara en plats
Namn: Daniel Sven Georg Björk
Ålder: 35
Familj: Min vackra fru Rebecka och två underbara söner, Emanuel, Gud med oss och Theodor,
Guds​ gåva.
Utbildning: Teologie magister​, Pastoralexamen
och Examen i ledning av församlingsarbete
Fritidsintressen: gym och kampsport
En hemlig talang jag har: Har körkort för buss
Ett favoritbibelord: Ӂt mig har getts all makt i
himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla
folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens
och den helige Andes namn och lär dem att hålla
allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla
dagar till tidens slut.” Matt 28:18-20
där folk kommer samman, drivna av en längtan
att se Guds vilja och dröm
för vår värld bli verklighet. Vi måste bli bättre på
att möta människor, växa
i lärjungaskap och vägleda andra när de växer.
En församling för alla
– Även om vi kommer
tvingas forma om kyrkan
för en ny tid är det viktigt
att komma ihåg att det inte
handlar om att ändra budskapet eller innehållet i
vår tro, poängterar Daniel.
Det handlar endast om att
igen återupptäcka det all-
männa prästadömet, som
Luther pratar om. Alla är
vi kallade.
– Petrus är en församling där alla är välkomna.
Jesus fick människor att
känna sig sedda, älskade
och välkomnade. Sedan
gav han dem alltid mera
än de hade trott. Jag hoppas Petrus får vara en sådan plats där vi ser, älskar,
välkomnar och där vi kan
hjälpa folk att upptäcka
att det finns mer. Gud har
en dröm och längtan för
ditt liv. Hur kan vi upptäcka det tillsammans?
TEXT: LINA ABBOR
FOTO: CAROLINA HUSU
NYHETER FRÅN PETRUS FÖRSAMLING
5
Alfakurserna fick en fortsättning
Bibelträffar i Månsas
Gamla Markus församling hade för ca tio år sedan flera år alfakurser i
Månsas kyrka varannan
måndag kväll. Efter fusionen med Lukas församling fortsatte kaplanen
Halvar Sandell att hålla
”bibelträffar” med samma
tidtabell, varannan måndag. Under såväl höstsom vårterminerna har
25–30 personer per kväll
samlats till de här träffarna.
Petrusbladet besöker
bibelträffen måndagen
den 19.1.2015. Halvar Sandell berättar att han tar en
bok i Bibeln åt gången och
har nu gått igenom Gamla Testamentet med undantag av Psaltaren och
några av visdomsböckerna. De apokryfiska skrifterna, som ingår i Bibel
2000, har även lämnats
bort. De har i stället behandlats under en litteraturkväll förra hösten.
Bibelträffarna har även
haft gästföreläsare. Så
har t.ex Markus församlings tidigare kyrkoherde Henrik Perret före-
läst om Jesaja. Vidare har
förra kyrkoherden i Lukas församling Stig-Olof
Fernström föreläst om
Galaterbrevet. Förra hösten har evangelierna gåtts
igenom.
Kvällens föreläsning
handlar om Första Korinterbrevet. Då det här
brevet är långt tas det i
två etapper. Konceptet
är varje gång det samma.
Först berättar Halvar under 10–15 minuter om den
historiska bakgrunden till
den bok som är aktuell för
kvällen. Första Korinterbrevet skrevs ungefär 50
år efter Kristus. Staden
Korint var då en av det romerska rikets metropoler
med ca 100 000 invånare
och allehanda lösaktigheter florerade. Det här förklarar de moralföreskrifter som finns i brevet och
som många nutidsmänniskor inte vill omfatta.
Efter inledningen tas en
paus för att mot en frivillig avgift dricka kaffe och
förse sig med smörgåsar,
också en kakbit finns på
menyn. Det här för att
många kommer direkt
från arbetet och är hungriga.
Efter pausen fortsätter
Halvar med att förklara
finesserna i Korinterbrevet. Paulus har beskyllts
för att vara kvinnoförtryckare, men i 1 Kor. 7
kan man se att han i alla
de olika frågor han tar
upp inom äktenskapsetiken ger samma rättsliga
ställning åt kvinnan som
åt mannen. Till exempel
står det på ett ställe att
hustrun bestämmer över
mannens kropp!
Pro Markus rf
Östra delen av Petrus församling
(tidigare Markus församling) har
en egen stödförening, Pro Markus
församling rf.
tillvägagångssättet.
Med föreningens medel kan man
snabbt och utan långsam byråkrati
ordna medel åt diakonin vid nödsituationer. Med föreningens medel
kan man även stöda olika delar av
församlingens verksamhet, t.ex. barnoch ungdomsarbete.
Det är även möjligt, att vid t.ex.
födelsedagsuppvaktningar ordna
med bidrag till föreningen i stället för
blommor och andra gåvor. Om man
vill, att de medel man betalar in skall
gå t.ex. till julutdelning åt hjälpbehövande kan man särskilt nämna detta
i textruta. Föreningens kontonummer
finns på sista sidan i denna tidning.
Föreningen kan ta emot donationer
och testamenten. Diakonissorna och
församlingskansliet ger uppgifter om
Föreningen förvaltar redan ett testamente, vars avkastning nu går till
diakonala ändamål.
Pro Lukas rf
Pro Lukas rf är en förening som försöker hitta innovativa och effektiva sätt
att sprida Guds rike i Helsingfors*. En
del projekt startar vi själva, andra är
vi med och finansierar. Den största
delen av finansieringen kommer från
enskilda understödsmedlemmar. Vi
stöder unga människor som åker iväg
på lärjunga- och bibelskolår samt missionsresor, lokala diakonala projekt,
olika resor som görs inom församlingens ungdomsarbete, Förbön och
tack-verksamheten, Kyrkhelgen och
Houtskärsägret m.m. På senaste tid
har vi också understött arrangemanget kring strategi- och visionsdagar för
några församlingar.
Ifall du vill veta mer om Pro Lukas rf:s
verksamhet kan du kontakta föreningens sekreterare Fredrik Kass på
tfn 040 4858983 eller
[email protected].
*Ursprungligen fokuserade Pro Lukas (som
namnet antyder) på f.d. Lukas församlings område, men har på senare år breddat sitt fokus till
att omfatta hela stan.
Petrusbladet intervjuar
Keijo Wegelius som varit med om bibelträffarna ända från starten. Han
berättar att han efter att
år 1980 läst boken Exo-
dus besökt Israel fem, sex
gånger och att de här besöken ökat hans intresse för Bibeln. Keijo säger
att Bibeln är en komplicerad bok och att det krävs
att man sätter sig in i den.
Till det här ger bibelträffarna en ypperlig möjlighet.
Vidare tycker Keijo att
det är bra att få ställa frågor.
Liksom Keijo tycker
även Karl Stellberg att
det är intressant att få
kronologin i Bibeln klargjord. När det gäller t.ex
Korinterbreven så måste
man också få veta i vilken
miljö korintierna levde.
Han konstaterar sakligt
att för att få ut mera av bibelträffarna måste man ju
också läsa Bibeln mera.
Nästa Bibelträff hålls
den 20.4 kl. 18 i Månsas
kyrka, Skogsbäcksv. 15.
GÖRAN LINDÉN
6
NYHETER FRÅN PETRUS FÖRSAMLING
U n g d o m s k o l u m n e n
Att hålla Jesus i centrum
”Jag har ingen aning om vad jag håller
på med” är en tanke som går genom
mitt huvud en oroväckande mängd
gånger om dagen. Ibland undrar jag
om jag är den enda som har noll aning
om vad jag håller på med. Vet vår
pianist Jens faktiskt vad han gör när
vi börjar med en helt ny sång och han
lugnt spelar. Vet Erik egentligen vad
han säger när han handleder hela lovsångsteamet. Vet Joséphine helt säkert
när hon ska sjunga, när hon inte ska
sjunga och vad hon ska sjunga. Är jag
den enda som nickar och ler och hoppas på det bästa? Det ser så naturligt
ut. Dom är inte ett dugg rädda för att
misslyckas. När jag ser mig omkring
och lägger märke till hur mycket tid
dom sätter ner på att vara på plats
för att öva tillsammans kan jag inget
annat än le. Att så många ungdomar
som vi har i Petrus Youths lovsångsteam frivilligt är på plats en gång i
veckan för att öva är helt fantastiskt.
Varifrån kommer motivationen och
självsäkerheten som gör att dom kan
och orkar spela och prestera utan att
vara rädda för att misslyckas? Varifrån
kommer glädjen som får dom att se
så naturliga ut? Från Jesus såklart. Vi
misslyckas som ett lovsångsteam ofta.
Vi spelar fel, glömmer synkoper och
kommer sent till övningarna men hur
fel det en går så vet vi att vi kan lita
på att Jesus är kvar. Jesus lämnar oss
inte för att vi spelar dåligt eller glömmer bort synkoper. Därför ser alla så
självsäkra ut, därför finns det inget att
vara rädd för. Vi lovsjunger, vi uppträder inte vi gör inte bara det för oss
själva, vi tjänar på det bästa sättet vi
kan. Med Jesus klarar vi av att bättra
oss själva och prestera utan att rädslan
för att misslyckas finns där. Som
lovsångsledare och människor litar vi
på Jesus och håller honom i centrum.
När vi glömmer att be kan alla känna
av det, det finns en otrevlig spänning
i luften. Vi lägger mer fokus på våra
misslyckanden och vi glömmer Jesus.
Vi snäser mot varandra och blir trötta
och frustrerade. Ingen kommer längre
ihåg varför vi är i Hagasalen och sliter,
det finns ingen poäng med att vara där
och alla vill hem. När sådana övningar
tar slut brukar någon alltid minnas att
vi borde avsluta med bön. Då brukar
ljuset tändas i mitt huvud ”Jesus, därför är vi här”. När bönen är klar och vi
tittar upp på varandra har alla splitternya ansiktsuttryck. Alla är fyllda med
liv och den obekväma spänningen är
borta. Allt är bra för att vi minns Jesus.
Han är i centrum igen och vi kunde inte
vara mer nöjda över vår misslyckade
övning. När det blir fredag och dags
för Project LOVE rusar vi för att hinna
med en sista repetition. Alla förberedelser från maten till ljus och ljud har
lett upp till den här kvällen. Det finns
en stort gäng ungdomar som kommer
till Hagasalen i god tid före Project
Love för att förbereda. Alla är i full fart.
Niklas Pajunen och Rasmus Järnström,
Petrus Youths egna ljus och ljud tekniker springer omkring och ställer upp
och fixar. Instrumenten, notställen och
allt annat som behövs ställs fram, vi
soundcheckar och repeterar kvällens
lovsångslista. När klockan äntligen slår
17.00... är vi inte klara att börja men
efter en stund börjar nedräkningen,
Jesus är i centrum och vi kör i gång.
Project love handlar om så mycket
mera en att ha något kul att göra tillsammans på en fredag kväll. Vi får lära
oss om Jesus, lovsjunga och delta i en
gemenskap, vi får tillsammans uppleva
den mest underbara kärleken som går
att uppleva. Så länge som Jesus är i
centrum kan vi klara allt. Jag har stora
drömmar för hela Petrus Youth, inte
bara för lovsångsteamet. Jag vet att
allting är möjligt så länge som vi har
Jesus i centrum.
FRANCINE MABINDA KINZUMBA
Till Lekholmen med glad förväntan
Våren är här och sommaren närmar sig
med stormsteg. Ungdomsarbetarna är i full
gång med att skola de
ungdomar som kommer att fungera som
hjälpledare på sommarens skriftskolläger. För många är just
skribalägren på vackra
Lekholmen en av sommarens höjdpunkter.
Förväntningarna inför
sommarens läger är på
topp.
Vi har intervjuat fyra
hjälpledare om deras
förväntningar inför
skriban och om hur det
är att vara hjälpis.
Henna Ala-Keturi ska
för första året vara hjälpledare nu i sommar. Hon
visste genast förra året,
när hon var som konfirmand på Lekholmen, att
hon ville bli hjälpis. Alla
på lägret var så glada och
det rådde en fin stämning.
Nu vill hon ge vidare det
som hjälpisarna gav henne förra året. Det som hon
tror att kan bli svårt är att
veta hur man ska göra i
Henna Ala-Keturi.
vissa uppgifter som t.ex.
att vara i förbönen. Förväntningarna inför den
här sommarens läger är
att få träffa nya människor och att få se både sig
själv och andra växa. Förändringen hos en konfirmand kan ibland vara
fantastisk. Någon kan
komma till lägret med en
negativ attityd för att sedan mot slutet bli mer öppen och nästan som en
annan människa. Det är
härligt att se. På frågan
om vad som är bäst med
skriban svarade Henna
helt enkelt ”allt”.
Veikko Luukkonen är
hjälpis för andra året i
Veikko Luukkonen.
rad. Hans egen skriba,
när han själv var konfirmand, var kort och gott
”awesome” och där rådde en härlig gemenskap.
Det var därför han valde att bli hjälpis och när
också hans första hjälpisår var jättebra så har han
bara fortsatt som hjälpledare. Han säger att det
bästa med att vara hjälpis
är den fina gemenskapen
mellan både hjälpisarna och konfirmanderna,
alla de otroligt fina människorna där på lägret, att
få sprida Guds kärlek och
lovsången förstås. Av den
här sommarens läger förväntar Veikko sig att det
ska bli ännu bättre och
Claudia Mishima.
otroligt roligt. När han
får frågan om vad som är
svårt med att vara hjälpis
skakar han på huvudet
och säger ”ingenting!”.
För Claudia Mishima blir
det här femte sommaren
på skribaläger. Hon har
varit hjälpis länge och via
skriban har hon fått livstidsvänner. Det var också på grund av vännerna som hon valde att bli
hjälpis. Hjälpisarna bjöd
med henne i gemenskapen och hon hängde på.
Som hjälpis får man nya
vänner, träna på olika förmågor som att jobba i
grupp och lyssna på andra och framför allt så får
Lucas Forth.
man känna sig älskad. Det
svåraste som hjälpis enligt Claudia är att veta hur
man ska handla om någon konfirmand berättar något tungt för en. Då
kan det vara svårt att veta
vad man ska göra. Claudia
tycker att hjälpisutbildningen gett henne mycket. Kanske framför allt
att få lära känna sig själv.
Hon säger att det bara är
där som ungdomar i just
den åldern kan lära känna
sig själv riktigt på djupet.
Tredjeårs hjälpisen Lucas Forth tycker att det
är en bra uppgift att vara
hjälpis, man får också bra
ledarskapsutbildning och
ledarskapsfärdigheter.
Det svåraste enligt honom är att försöka få kontakt med lite mer introverta konfirmander och
att fortsätta försöka få
med dem fast det ibland
känns svårt. När han beslöt sig för att bli hjälpis
var det för att skriban
var jätterolig och att där
var bra stämning. Det var
inte så mycket på grund
av Gud då ännu. Men idag
säger han att det bästa
med skribalägren är Gud.
Att vara hjälpis har gett
honom kontakt med Gud,
Guds närvaro är så stark
och konkret på Lekis.
TEXT: MIKAELA FOUGSTEDT
FOTO: NIKLAS PAJUNEN
NYHETER FRÅN PETRUS FÖRSAMLING
Profilen
Namn: Majvor Sjövall
Familj: flera syskon
med familjer och
styvmor.
Arbetsuppgift i
Petrus: värdinna
Mitt jobb känns
viktigt för att: jag
vet att en värdinna
behövs.
Ett fint minne från mina
år i församlingen: Sommaren då
jag var husmor på Björkebo är ett fint
minne. Det var en helt underbar sommar. Jag jobbade dessutom inte ännu
i församlingen men var tjänsteledig
från mitt dåvarande arbete för att
jobba på Björkebo lägergård.
Något jag gärna gör på fritiden: vattenlöper, är ute och går i naturen eller
träffar vänner och allt annat givande.
Men jag ogillar att: stressa, kanske
ett ålderstillägg.
Få vet att jag är bra på att: måla
porslin och tavlor.
Jag lyssnar helst på:
fågelsång,andlig och
klassisk musik, bra
kristen undervisning.
Ett favoritresmål:
Israel.
Jag önskar att vi
i Petrus kunde:
sprida en väldoft av
Jesus till alla vi möter
i vår omgivning (2 Kor
2:15).
Att tro på Jesus är för mig: den bästa
livförsäkring jag kan ha.
Ett Bibelord som bär mig:
Så finns nu ingen fördömelse för dem
som är i Jesus Kristus. Rom 8:1
Jag ber ofta för: för mina syskon med
familjer och för Israel.
Det är värt att kämpa för:
att kämpa trons goda kamp och
vinna det eviga livet.
En framtidsdröm jag har: att en dag
flytta till Finlands soligaste stad –
Vasa!
Namn: Susanna Isaksson
Familj: Dennis 22 år,
Jannike 20 år, Robin
18 år, Nikolas 16 år
och hunden Zorro.
Arbetsuppgift i
Petrus: Ledare för
barnverksamheten.
Mitt jobb känns
viktigt för att: jag får
berätta för barnen om
Jesus.
Det bästa med att jobba med barn
är: de ger mig så mycket varje dag.
Jag älskar barn och hoppas de känner
det på sig. Tänk att jag varje vecka får
träffa alla härliga barn som kommer
till musikleken med mamma, pappa,
mormor eller farmor för att sjunga,
dansa och spela på rytminstrument.
Det är roligt att lära känna familjerna
och få tala med de vuxna. Ibland får
jag höra hur barnen leker musiklek
hemma på kvällen med alla sina
mjuka djur och dockor och sjunger
sångerna de lärt sig.
Någonting jag lärt mig
med åren är: för att få
barnen med i församlingen ska man börja
med de minsta. I
onsdagssöndagsskolan har många
av 9–10 åringarna
börjat i knatterytmiken när de var riktigt
små.
När jag kommer hem från
jobbet: går jag ut med hunden Zorro
som varit på dagis hos min mamma.
Dit reser jag gärna: Israel.
Att tro på Jesus är för mig: lika naturligt som att äta mat varje dag.
Jag önskar att vi i Petrus kunde:
satsa mycket på barnen för de är ju
framtidens kyrka.
Ett Bibelord som bär mig: Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i
din hand. Ps. 139:5
Jag ber ofta för: mina barn och mitt
jobb.
En tro med rötter
För mig har tron funnits med i hela mitt liv.
Jag blev döpt då jag var
en månad och då började
mitt liv som kristen. I mitt
barndomshem bad vi aftonbön och bordsbön, vi
bad när någon var ledsen,
rädd eller glad. Vi bad för
andra och varandra och
andras bön för mig har
också burit mig.
Tron är på samma gång
både lika självklar som
att andas och ett mysterium som inte helt och fullt
kan förstås eller förklaras. Den är det som definierar och formar mitt liv,
hur jag ser på mina medmänniskor, vår miljö, vår
värld, på mig själv. Kort
sagt: tron på Gud som Fadern, Sonen och den Heliga Anden.
Det finns sådant i den
kristna tron som går att
förklaras, men också sådant som är och förblir ett
mysterium. Då blir tron
tillit. Tillit till Gud som
är större än både min tro
och mitt tvivel, tilliten till
en Gud som är helig och
som är kärlek. Tilliten till
Gud som blir en sårbar
människa. ”Ingen annan
Gud har sår” skriver Ylva
Eggehorn i en dikt.
Under åren har frågorna, protesterna och tviv-
Därför tror jag
let också varit en del av
min tro. Jag har märkt att
Gud också håller för det.
Som präst får jag också
i möten med människor
upptäcka hur många har
något som jag kallar tro
och längtan. En tro på Någon större och en längtan
efter någon som bär. En
av mina favoritpsalmer
i vår psalmbok är nummer 432. Den är skriven
av Ylva Eggehorn för oss
alla som tror och tvivlar:
Var inte rädd, det finns
ett hemligt tecken,
ett namn som skyddar
dig nu när du går.
Din ensamhet har stränder in mot ljuset.
Var inte rädd, i sanden
finns det spår.
Var inte rädd. Det finns
en mörklagd hamn.
Du ser den inte nu, men
färdas dit.
En dag skall du bekänna
högt hans namn,
hans kärleks frid som
ingenting begär.
Bibeldagar för hela familjen i Houtskär
13–17 juni = försommar i skärgården!
Gemensam busstransport för dem som så önskar, start lördag morgon och
retur onsdag mitt på dagen.
Inkvartering i Folkhögskolans utrymmen.
Medverkande: Ulla-Christina Sjöman, Olav Söderström, Stig-Olof Fernström,
Henrik Perret m.fl.
Info och anmälan: Petrus kansli tfn (09) 2340 7100 eller [email protected]
Du är på väg. En dag
blir natten vit.
En dag och stjärnor växer ur hans famn.
Var inte rädd, det finns
en mörklagd hamn.
Du ser den inte nu, men
färdas dit.
MARIA STEN, PRÄST SOM
ARBETAR SOM SAKKUNNIG
VID KYRKOSTYRELSEN MED
FRÅGOR SOM RÖR VUXNA I
FÖRSAMLINGEN OCH KULTUR
Kristus, dig är ingen lik
24–26.4 Kyrkhelg-Syd i Södra Haga kyrka
medverkande Peter Östman, Stig Kankkonen, Gunnar Weckström,
Henrik Perret, Boris och Vivian Salo, Kristoffer Streng m.fl.
barnprogram under hela helgen.
Programdetaljer på kyrkhelg.fi
7
NYHETER FRÅN PETRUS FÖRSAMLING
Sommarens program
16.4.2015 - 3.9.2015
Gudstjänster
Munksnäs kyrka (Tegelst. 6) Högmässa
varje söndag kl. 10, förutom 26.4. Gudstjänst torsdag 14.5 kl. 10. OBS! I juni och
juli hålls gudstjänsterna i Munksnäs kl.
13.
Åggelby gamla kyrka (Brofogdev. 12)
Högmässa varje söndag kl. 10. Gudstjänst torsdag 14.5 kl. 10. I juni och juli
hålls gudstjänsterna i Åggelby som
vanligt kl. 10.
Malms kyrka (Kommunalv. 1) Högmässa sö 24.5 kl. 12.
Kårböle kapell (Gamlasv. 6) Högmässa
sö 19.4 och 17.5 kl. 12.
Södra Haga kyrka (Vesperv. 12) Högmässa 26.4 kl. 12.
Puls-gudstjänst i Petruscentret (Vesperv. 12 A) varje söndag kl. 15.30.
Vårens sista Puls 31.5.
Vesper i Åggelby gamla kyrka (Brofogdev. 12) torsdag 21.5 kl. 19.
Övrigt:
Förbön och tack i Munkshöjdens kyrka
(Raumov. 3) kl. 19 följande tisdagar:
21.4, 5.5 och 19.5.
Bibelstudium i Malms kyrka (Kommunalv. 1) söndag 26.4 kl. 18.
Bibelträff i Månsas kyrka (Skogsbäcksv.
15) måndagen 20.4 kl. 18.
Bibeleftermiddag i Hagasalen (Vesperv.
12 A) onsdag 6.5 kl. 13.30.
Dagscafé ordnas i Månsas kyrka
(Skogsbäcksv. 15) tisdag 21.4 kl. 13.
Öppet Hus 23.4 kl. 13. Vi startar från
Vesperv. 12 och gör en promenad till
Torpet (Köpingsvägen 48). I framtiden hålls samlingarna där. Då caféet
öppnar för kunder (datum ännu
oklart) byts konceptet till Diakoni
på Torpet. Då delar vi ut gratis bröd
kl. 10–12 och bjuder på kaffe, samtal
och andakt kl. 13. Datumen är 30.4,
7.5, 21.5, 28.5, 4.6, 11.6, 18.6, 25.6,
6.8, 13.8, 20.8 och 27.8. Mera information ger Gunilla Riska 050 576
8643.
Samtalsgrupp för män i Hagasalen
(Vesperv.12 A) måndag 4.5 kl. 19.
Bönegrupp i Petruscentret, Klubbrummet (Vesperv. 12 A) torsdagar
kl. 18. Vårens sista träff: 28.5.
Församlingens vårfest 21.5 i Norra
Haga kyrka (Djäknev. 1) kl. 17. Barngrupperna medverkar med en minimusikal, Noaks ark.
Musik i Malm (Kommunalv. 1)
sommaronsdagar kl. 18. Aftonmusik
29.7. Liisa Ahlberg, orgel. TeleBachkonsert 12.8. Barockensemblen
Cornucopia och Anna Brummer,
mezzo-sopran.
Vårtalko på Björkebo 20.5. Start kl.
9.30 från Vespervägen 12. Anmälan
till kansliet senast 18.5.
Gemenskapsdagar på Björkebo
2–4.6. Vi gör små talkoarbeten både
ute och inne, leker, gör mat tillsammans och lyssnar till bibelstudium.
Mer info av diakonissorna.
Medarbetare i Petrus församling
Präster
Daniel Björk, tf kyrkoherde
Fredrik Kass, församlingspastor
Halvar Sandell, kaplan
Ronny Thylin, kaplan
2340 7128
2340 7127
2340 7221
2340 7121
050 432 3305
050 380 3552
050 380 3920
050 380 3548
Liisa Ahlberg, kantor2340 7123
Rebecka Björk, musikledare Peter Hilli, kantor
2340 7224
050 522 96 90
040 961 2913
040 831 4876
Musiker
Diakoniarbetare
Nina Nybergh, diakonissa
Gunilla Riska, diakonissa
Bodil Sandell, diakonissa
Barnledare
Susanna Isaksson, ledare för barnarbetet
Sekreterare
Lina Abbor, församlingssekreterare och informatör
Sofia Lindholm, församlingssekreterare 2340 7126
2340 7125
2340 7227
040 821 5983
050 576 8643
050 380 3925
2340 7230
050 560 9157
2340 7113 2340 7112
Ungdomsledare
Erik Abbor, musikansvarig
Alexander Nykvist, civiltjänstgörare2340 7231 Ida-Marie Skogvik
2340 7245
040 145 6662
050 414 7338
050 522 8684
Övriga
Salme Elzohary, kyrkvaktmästare2340 7117
Hedengren Rufus, caféarbetare
Alice Sinko, värdinna
2340 7232
Majvor Sjövall, värdinna
2340 7131
Cecilia Wester, projektansvarig 044 365 9720
050 379 5703
050 5296 464
050 343 5990
050 346 7529
Petrus församling
Tfn (09) 2340 7100, Fax (09) 2340 7101
E-post [email protected]
Hemsida www.petrusforsamling.net
E-post till anställda: [email protected] (inte åäö)
Kansliet öppet må–fre kl. 10–14
Dessutom kvällstid enligt överenskommelse.
Adress Vespervägen 12 A, 00320 Helsingfors.
Förböns-e-post [email protected] Förbönsämnen ti 10–12
förbönskvällar 18–18.45 tfn 2340 7171
Pro Markus församling rf 134730-412282. Referens: frivillig gåva till diakonin på gamla
Markus området: 1481
Björkebo sommarhem rf 209220-110115
Pro Lukas rf 405515-227669
Pro Lukas referenser enligt sektorer: Förbönstjänst: 25043, Barn och familjearbetet 25302,
Där stödet bäst behövs 25315, Ungdomsarbetet 25373, Diakonin 25399
Pro Lukas tillhandahåller på kansliet kondoleans- och hyllningsadresser.
Verksamhetspunkter
Björkebo sommarhem, Nummela
Kottby kyrka, Metsolavägen 14
Kånala kapell, Plöjarvägen 4
Kårböle kyrka och kapell, Gamlasvägen 6
Malms kyrka, Kommunalvägen 1
Munkshöjdens kyrka, Raumovägen 3
Munksnäs kyrka, Tegelstigen 6
SeniorVäst
inbjuder 29.4 kl 14 till Gamlasgården, Klarinettv. 5.
Helena Ahlers talar om "Minne och glömska". Anna
Finnilä presenterar en minneskappsäck.
Kaffe och seniorinfo. Skjuts kan beställas senast 23.4,
tel: 045-8819743 av personer som har svårt att röra
sig själva. Fritt inträde. Arr: SeniorVäst-nätverket
Månsas kyrka, Skogsbäcksvägen 15
Norra Haga kyrka, Tolarivägen 1
Petruscentret, Hagasalen, Vesperv. 12 A, vån 2
Sockenbacka kyrka, Sockengränden 4
Södra Haga kyrka, Vespervägen 12, vån 3
Viks kyrka, Agronomgatan 5
Åggelby gamla kyrka, Brofogdevägen 12
Petrus kansli flyttar
P.g.a. renovering av våra utrymmen på
Vespervägen 12 kommer Petrus församlings
kansli tillfälligt att flytta till Haga Prästgårdsväg 2, fr.o.m. juni 2015.
Nyheter från Petrus, årgång 7, nr 2/2015 Utgivare: Petrus församling, Vespervägen 12 A, 00320 Helsingfors. Ansvarig utgivare: Daniel Björk.
Redaktion: Lina Abbor, Amanda Audas-Kass, Kristina Fernström, Stig-Olof Fernström, Göran Lindén, Mikael Nyström.
Layout: Paradigm/Jenni Signell. Församlingen förbehåller sig rätten till ändringar. Följ med annonseringen i Kyrkpressen.
8