Kvinnlig Artistisk Gymnastik April 2015 Foto:graf:Volker Minkus Veronica tog sig till final i mångkamp på VM i London 2009. Slutplaceringen blev 21:a. På samma tävling blev Ida Jonsson 29:a. EM I Moskva 2013 blev en svensksuccé då Jonna Adlerteg tog silver i barr, Ida Gustafsson blev sexa i samma final och även slutade tia i mångkamspfinalen. På Ungdoms-OS i Singapore 2010 kom Jonna på en 10:e plats i mångkampen, tog ett brons i barr och tog sig även till två andra grenfinaler. Fyra svenskor - Jonna Adlerteg, Kim Singmuang, Ida Jonasson och Veronica Wagner - har vunnit medaljer i världscupserien, där den senaste var Jonnas guld i barr I tyska Cottbus i mars 2015. TÄVLINGSGRENAR Tävlingsgymnastik har funnits med på det olympiska programmet sedan de första spelen i modern tid, i Aten 1896. Det var emellertid endast herrar som tävlade till en början. Sedan slutet av 1920-talet förekommer kvinnlig tävlingsgymnastik på det olympiska programmet. Från början dock endast som lagtävling. UTVECKLING Under OS-tävlingarna 1952 i Helsingfors skapades den moderna tävlingsgymnastiken med fyra olika grenar: hopp, barr, bom och fristående. I och med denna tävling upphörde också de stora svenska framgångarna, och Sverige förlorade sin roll som ledande gymnastikland. Den nya fyrkampen och grenfinalerna kom nu istället att helt domineras av de dåvarande öststaterna. SVENSKA ELITGYMNASTER En och annan svenska har lyckats ta sig in bland medaljörerna på internationella mästerskap. Ann-Sofi Colling vann till exempel brons i hopp 1956 (OS i Melbourne). Ewa Rydell-Orrensjö, vann guld i bom i Paris (EM 1963) samt Solveig EgmanAndersson, som tog silver i fristående och brons i barr i samma tävling. Solveig och Ewa blev dessutom tvåa respektive trea i fyrkampen i Paris.Väl att märka deltog inga öststater i detta EM. I modern tid har Jonna Adlerteg (2012) och Veronica Wagner (2004) ldeltagit på OS. De fyra grenarna är desamma idag som 1952. Däremot har utvecklingen på redskapssidan gjort att gymnastiken idag ser helt annorlunda ut än den som bedrevs på 50- och 60-talen. Hopp Både själva hopphästen och brädan har förbättrats avsevärt. Gångna tiders ganska styva planka har ersatts av en mycket spänstig, 20 centimeter hög satsbräda. Det som tidigare var en så kallad ”häst” som gymnasterna hoppade över har också ersatts av ett ”hoppbord”, med en större träffyta som gör redskapet säkrare. Dessa förbättringar har medfört att mycket svårare hopp utförs idag. Barr I barr har tekniken förändrats och närmat sig herrarnas räck. Barren har numera försetts med mycket elastiska runda holmar. Dessa holmar är dessutom mycket smalare än de var tidigare, vilket gör att gymnasterna har betydligt lättare att behålla greppet. Avståndet mellan holmarna har ökat och detta har förändrat hela övningsförrådet. Gymnasten svingar numera i olika varianter runt höga holmen och utför olika volter mellan och över holmarna. Gymnasterna utför också förflyttningar mellan höga och låga holmen genom olika flygelement. Bom har utvecklats till en gren med mycket akrobatik. Nästan allt som går att utföra på golvet går också att utföra på bommen, eller som in- och avhopp. Fristående Friståendeytan är 12x12 m. Golvets konstruktion är idag fjädrande, vilket gör att gymnasterna idag tävlar på mycket svåra volter. Fristående består även av mycket dans men de akrobatiska momenten har blivit fler och svårare. SVÅRIGHETSGRADER OCH BEDÖMNING Gymnastikövningarna delas in i olika svårighetsgrupper (A, B, C, D, E, F, G, H och J) allt efter svårighetsgrad. En svårare övning kommer att få ett J osv. En serie ska innehålla minst 8 olika övningar. A-övningar är värda 0,1 poäng, B-övningar är värda 0,2 poäng osv. Förutom svårighetskraven finns fem speciella krav i varje gren (undantag hopp). För varje speciellt krav som utförs i serien får gymnasten 0,5 poäng. Dessutom kan gymnasterna få kombinationspoäng för kombinationer av olika övningar. Summan av de 7 svåraste övningarna plus avhoppet, summan för de speciella kraven samt kombinationspoängen bildar en s k D-poäng. När det gäller hopp ska man utföra ett hopp för mångkampen.Vill man däremot kvalificera sig till grenfinal måste gymnasten utföra två olika hopp. Förutom D-poängen så finns det en E-poäng som är 10,00 poäng från start. Från den poängen drar sedan domare avdrag för olika fel som gymnasten gör gällande bland annat teknik och kroppshållning. Det perfekta utförandet är värt 10.00 poäng. D-poängen plus E-poängen bildar gymnastens slutpoäng. DOMARNA Domarna arbetar i två grupper. En D- och en Ejury. D-domarna dömer innehållet i serien. De ”ger” poäng. E-juryn gör avdrag för bl a fel i tekniken och kroppshållningen. E-domarna gör även avdrag för ”artisteri”, vilket handlar om stil och elegans i utförandet. TRÄNING Ett hjälpmedel som idag finns i de flesta av våra träningshallar är den så kallade ”gropen”, en stor nedsänkt grop täckt med ett mjukt överdrag. Där kan gymnasterna träna svåra moment i alla grenar utan risk att skada sig. Ett annat modernt hjälpmedel är trampolinen/studsmattan. På denna kan gymnasten träna in svåra rotationsövningar och tidigt lära sig att orientera sig i luften. Bedömningsreglementet har på senare år förändrats så att gymnastiska dans- och balettelement nu får ett högre värde i bedömningen. Bland annat detta har medfört att gymnasternas medelålder har höjts. ÅTERKOMMANDE TÄVLINGAR Varje år genomförs SM och JSM. Andra nationella rikstävlingar är SM-Cupen, Juniorcupen och Riksmästerskapen. Man tävlar i 4-kamp och grenfinaler. På många tävlingar genomförs lagtävlingar för att stimulera laganda i en annars individuell sport. Vill du veta mer om Kvinnlig Artistisk Gymnastik, kontakta Gymnastikförbundet, tel 08-699 60 00, e-post [email protected] Foto:graf:Volker Minkus Bom Sedan 2007 har Kvinnlig Artistisk Gymnastik ett gemensamt tävlingssystem som heter Svenska Stegserierna. Syftet med stegserierna är att alla gymnaster i Sverige ska följa en gemensam tävlingsstege där gymnasterna stegvis utvecklar bra grunder. Stegserierna följer en röd tråd från grundläggande övningarna upp till svårare övningar, steg för steg. Serierna vänder sig till alla gymnaster som tävlar i Kvinnlig Artistisk Gymnastik. Kring dessa stegserier har en tränar- och domarutbildning kopplats. Dessa utbildningar genomförs också i steg och har lett till många nya ledare och domare. Idag finns närmare 1700 tävlingslicensierade gymnaster i kvinnlig artistisk gymnastik i Sverige, som därmed är Gymnastikförbundets näst största tävlingsdisciplin.