1. No category

Grundad 1978
Nr 1 2013
Träsk eller sjö?
2
Palmer i Frösunda
8Spår av krokar i Frösunda
10Skogen i Frösunda
10100-åring i Frösunda
11Julmarknad föds i Frösunda
12Farmor Edit i Frösunda
14Kloka i Frösunda?
15Bellman i Frösunda
16Underverk i Frösunda
6
2013 1
Sagan om Mörtsjön
och den dåliga magen
Mörtsjön kan rädda
Östersjön! Åtminstone
om man får tro Eric Renman, biolog och författare till rapporten ”Åkerströmmen, landsbygdsoch skogsälv i södra Uppland och dess avrinningsområde”.
Lindbergaån, Långgripan, Hederviken,
Holmbroån, Storån, Helgösjön, Helgöån,
Husaån, Garnsviken och Åkers kanal är
andra namn på Åkerströmmen allt efter de
platser den passerar. Den fylls också på av
bifloder. En av dessa är Billstabäcken, som
leder Mörtsjöns vatten ut till Hederviken.
Åkerströmmen rinner främst genom
jordbrukslandskap där man under årens
lopp dikat ut sjöar för att få mer jord för
att klara matförsörjningen. Men det har
också medfört att en del som lagts på
åkrarna har gått ut i vattnen runt om, ut i
Åkerströmmen och till slut ut i Östersjön,
och det har inte Östersjön gillat.
Men hur var det nu med Mörtsjön? Låt
oss ta det från början.
Förvandlad sjö
Mörtsjön är en sjö som har genomgått en
förvandling, och i dag är det svårt att tro att
det är en sjö. Den har bäddat in sig i vass och
sälg och ligger och ruvar. Den har skapat
lekplatser för tranor, sångsvanar, beckasiner,
änder och andra fågelarter. Men för att inte
tappa kollen helt har den några öppna ytor,
en del mot infarten till Björkvallen. Där
ligger den och kikar på alla som far Gottröravägen fram, och där kan vi glo tillbaka
om vi vänder blicken mot öster.
Sjön under vatten
Sjön har legat där i 10 000 år. Först låg
den under vattnet, sedan tog den sig upp
i och med landhöjningen. Den vilar på
en bädd av flera lager med vackra namn,
först yngre granit och pegmatit, sedan
morän, glaciallera, postglaciallera och sist
organiska jordarter.
Mörtsjön har många systrar och bröder
i Vallentuna, Sigtuna, Norrtälje, Österåker,
Knivsta och Täby. De träffas och leker alla
i Åkerströmmen för att till sist flytta till
den stora sjön i öster, Östersjön.
År 1894 ville bönderna som brukade
jorden runt Mörtsjön vara med och leka,
men de snodde lite också från Mörtsjön.
Man sänkte nivån på sjön så att åkrarna
kunde komma närmare.
Nu började en härlig tid för Mörtsjön. Jordbrukarna, de nya lekkamraterna,
plockade med sig en massa godsaker till
sin nya vän. Och Mörtsjön åt och åt, fosfor
och kväve, fosfor och kväve, morgon,
middag och kväll, och så lite extra fosfor
och kväve på vårfesterna.
Efter en torr sommar försvinner nästan allt synligt vatten, som här den
21 september 2007. Växtligheten är
bedövande, men vatten ser man inte
mycket av.
Mörtsjön blev fetare och fetare och
växte. Den fick vasshår på bröstet, på
benen, på armarna. Håret växte också och
blev långt. Det var bara några fläckar på
magen som var kala.
När Mörtsjön stack iväg och lekte i
Åkerströmmen tog den med det överblivna
godiset till sina syskon som också hade
godis med sig. Tillsammans flyttade de till
Östersjön med allt det söta. De var populära
när de kom med alla godsaker. Men till
slut tröttnade Östersjön, som hade förätit
sig och blivit helt orkeslös med tiden. Den
kunde snart inte röra sig längre.
Rövare i Östersjön
Förut hade den varit en populär plats för
många besökare, men nu hade den avfolkats mer och mer. Kvar var bara de som
kom från Åkerströmmen. Rövarband hade
intagit den under somrarna de senare åren.
De hade dragit fram som gröna arméer och
turisterna hade flytt Östersjön. Där låg den
nu, uppsvälld och med dödsångest.
En dag kom EU förbi. När EU såg
hur det stod till med Östersjön, och hur
sjuk den var, tillkallade EU flera läkare.
Tillsammans försökte de ställa en diagnos
2013 1
När snön smälter kan Mörtsjön
fortfarande se ut som en sjö. Bilden
är tagen den 22 april 1999, men vattenspegeln är ganska stor de flesta
vårar.
och klura ut lämplig behandling. De skrev
till sina kolleger runt Åkerströmmen för
att be dem hjälpa till att spåra källan som
gjort att Östersjön blivit så sjuk. De var
rädda att en pandemi skulle bryta ut.
När kollegorna nåddes av brevet utbröt
en febril aktivitet. Experter kallades in och
provtagningslaboratorierna gick på knäna.
Det gällde att hinna före innan en större
katastrof skulle hända. Forskningslaboratorierna jobbade dag och natt för att hitta
ett botemedel.
Mörtsjön började fatta
När informationen nådde Mörtsjön förstod
den varför den hade känt sig så dålig sista
tiden. Den hade börjat svälla och känna sig
orkeslös och magen var alltid uppblåst. Det
var väl ett tag på våren som gaserna släppte
lite, men sen kom symtomen tillbaka. Somrarna var värst. Det som fick Mörtsjön att
stå ut då var alla fåglar som sjöng och deras
ungar som lekte på Mörtsjöns mage. Men
vad kunde Mörtsjön göra? Det fanns ingen
ork kvar. Det enda var att vänta på slutet.
En dag damp ett brev ner. Det handlade
om ett forskningsprojekt och man undrade
om Mörtsjön ville delta. När Mörtsjön läst
2013 1
igenom brevet insåg den att det handlade om
att ta fram en behandling som skulle kunna
bota den. Mörtsjön var uttagen tillsammans
med Vadasjön och Hederviken och man
skrev att om de tre ställde upp och man
kunde hitta rätt sätt att angripa det sjuka så
skulle Mörtsjön, Vadasjön och Hederviken
ha gjort en stor insats för mänskligheten.
Träff i Frösundagården
Efter några veckor kom ett nytt brev. Det
var en inbjudan till en träff i Frösundagården den 9 april 2013. Där skulle man
hålla en konferens för att gå igenom hur
långt man kommit i forskningen. Man
skulle också diskutera om några kirurgiska
ingrepp var nödvändiga att göra.
I brevet skissade man på tre scenarier:
dämning, fångdamm eller muddring. Mörtsjön mindes smärtorna efter ingreppen 1894.
Det ingreppet lyckades inte helt, så man fick
göra ett nytt 1926. Men den insåg att något
måste göras, så det var väl bara att bita ihop.
Som det nu var så var diarrén värst. Den
sköljde ut på fyra dagar.
Nästan ingen mat hann stanna utan all
näring rann bara iväg. Motiveringen till
de kirurgiska ingreppen, skrev man, skulle
vara att stoppa diarrén så att näringen
stannade kvar för lång tid. Det var alla
näringsämnen i diarrén som gjorde Östersjön så sjuk hade man kommit fram till.
Det var allt fosfor och kväve som orsakat
det hela menade man.
Mörtsjön funderade över vilket ingrepp
den skulle föredra? En av experterna, Sofia
Billersjö, hade föreslagit muddring. En
annan, Gunno Renman, hade föreslagit
lite muddring och vallar.
Långsam matsmältning
Han med vallarna menade att diarrén
skulle minska om man åt lite långsammare så att matsmältningen inte gick så
fort utan stannade kvar i Mörtsjön och
gav mättnadskänsla. Då skulle urinen
och avföringen bli mer normal och inte
drabba Östersjön i fortsättningen. Det hade
verkligen luktat i Östersjön senare tiden
av alla dåliga magar som kom dit.
Till mötet i Frösundagården kunde
Mörtsjön inte gå. Telefonlinjen hade brutits
i vinter så det gick inte att anmäla sig, utan
kaffet fick den avstå ifrån. Det var inte
heller bra för magen förresten. Det gav
bara gasbildningar.
Nej, Mörtsjön tänkte stanna hemma och
tina upp istället. Den tänkte på alla sina
vänner runt sjön. Kanske de går dit, tänkte
Mörtsjön. Men det var ju de som lockat
mig i fördärvet. Eller förstod de inte vad de
gjorde? Kan jag lita på dem? Men de var ju
utvalda också, precis som Mörtsjön, och det
är ju väldigt fint att vara utvald. De går säkert
dit, tänkte Mörtsjön, tänk att vara utvald!
Mörtsjön gäspade och somnade belåtet in
medan mörkret bredde sitt täcke över den.
Margareta Hellsten
Mörtträsket?
Varför är Mörtsjön ett
träsk, och gör det något
att den är det? Vad är problemet och hur löser man
det?
Mörtsjön lider huvudsakligen av två problem som båda har samma lösning. Eftersom sjön numera rymmer så lite vatten så
rinner allt näringsberikat vatten från åkrar
och nedbrutna organiska ämnen direkt
vidare genom Billstabäcken, Hederviken
och så småningom ut i Östersjön.
Sjöns lilla kapacitet gör också att det lätt
blir översvämning på åkarna intill och upp
efter tillflödet, främst från Tarbyhållet.
Delvis är detta ett resultat av de två
sjösänkningar som gjorts 1894 och 1926.
Avsikten var att skapa mer odlingsbar
mark och minska de översvämningar som
förekom redan då. Men det skapade också
problem i och med att Mörtsjön inte längre
kunde vara en lika stor vattenreservoar
som utjämnade flödet under året.
I dag talar man om att öka sjöns kapacitet så att mer vatten kan lagras där. Det
går att göra främst genom att sänka bottennivån så att sjön blir djupare. Till det
kan det gå att få EU-pengar, och vid mötet
den 9 april samlades markägare och andra
intresserade för att höra hur lösningarna
kan se ut.
ligger. En del vatten kommer också från
markerna runt Fågelsunda.
Inga sjötomter
Det har inte funnits någon dokumenterad
bebyggelse nära sjön. Ett undantag är en
liten lada alldeles nordväst om sjön. Den
finns på en ekonomisk karta från 1950talet. Den närmaste större gården var
Tuna som låg söder om Billsta. Den låg på
betryggande höjd från vattenytan i det som
nu kallas Hästhagen på fastighetskartan.
Gården förekommer sista gången på en
karta från 1794.
Det officiella namnet på sjön är just
Mörtsjön, men kär sjö har naturligtvis
många namn. I en karta över Åvasta från
1688 kallas den Tunasjön, och i en Billstakarta heter den Fogelsundasjön år 1724.
Dessutom finns säkert ännu fler mycket
lokala namn, som Mörtis till exempel.
Mötet i Frösundagården leddes av Fredrik Andersson från Tarby och deltog
gjorde markägare och andra intresserade samt professor Gunno Renman
från KTH och Pia Stålnacke från länsstyrelsen.
Miljö
Avsikten är alltså inte främst att skapa
en blåskimrande badsjö som ska höja
taxeringsvärdena för fastigheterna intill.
I stället för taxeringsvärdena är det miljön
som ska förbättras. Och med miljön menas
dels mängden näring som spolas ut i Östersjön, dels att få bort de översvämningar
som försämrar resultatet av odling runt
sjön och längs dess tillflöden.
Sjösänkningarna som genomförts har
alltså minskat sjöns kapacitet och därmed
gjort översvämningsrisken större. Kyrkoherde Östen Hårdh skrev om Mörtsjön i
en sockenkrönika från 1952. Efter att ha
klagat på att Stolp-Ekebysjön och Helgösjön var utdikade och igenväxta så skrev
han:
Ännu sämre är det ställt med en tredje
sjö, som brukar vara upptagen på äldre
kartor över Frösunda, den s. k. Mörtsjön.
Den har blivit alltmer säsongbetonad, d. v.
s. den brukar återuppstå vid vårflodstider
för att sedan åter torka ut under högsommaren.
Men även före sänkningarna låg Mörtsjön i ett ganska flackt landskap, så översvämningar förekom naturligt då också.
Det mesta tillflödet kommer från väster
där bland andra Skrävsta och Tarby gårdar
Ulf och Monica Magnusson, Näs, med handlingar från sänkningen av Mörtsjön 1894 då Monicas farfars far deltog som markägare.
2013 1
Glimtar från
Mörtsjön
Bengt-Arne Jansson,
Stationsvägen:
När jag och Siv Jansson var nygifta bodde
vi hemma i Sivs barndomshem Brogård
under 10 år. På jularna brukade Sivs syskon
komma hem på besök.
Då tog man sig i väg till Mörtsjön med
barn och skridskor för att spela bandy och
åka skridskor. Vi var också där vid andra
tillfällen och åkte skridskor tillsammans
med våra barn.
Gullan Karlsson, Vasa:
När våra barn, Ann-Katrin och Torsten
var små hade vi som tradition att gå till
Mörtsjön på 1 maj. Det växte så mycket
vitsippor och blåsippor där då.
Ibland följde sommargästerna Östlunds
i Klippan med. Vi brukade ha matsäck
med oss. Ann-Katrin har fortsatt att gå dit
med sin son. Jag har inte orkat följa med
de senare åren. Det verkar inte finnas lika
mycket blommor där nu. Det har ju växt
igen en del.
När jag och min bror Gunnar var små
brukade vi gå till Mörtsjön och titta på
fågelbon.
Nu har ån svämmat över så det är som
en stor insjö på ängarna mot Skrävsta. Där
finns svanar och tranor. Jag har en kikare
så jag kan titta på dem.
Bengt Andersson,
Vallentuna:
Före sjösänkningarna 1894 och 1926 hade Mörtsjön en stor vattenyta som
på denna karta från 1861. I dag är vattenspegeln mycket begränsad, och
varierar kraftigt under året. Vid snösmältning blir sjön mera sjölik, men torra
somrar är den bara ett ganska torrlagt träsk.
Enligt moderna kartor är ändå dagens träskyta ungefär densamma som
sjöytan före sänkningen. (Karta från Lantmäteriet).
2013 1
Vi åkte skridskor på Mörtsjön när jag gick
i Åvasta skola. På vintrarna tog man is i ån
i Mörtsjön. Då bildades en vak. Vid vaken
låg en sten. Dit ut åkte jag.
Jag klev upp på stenen, men den välte
så att jag ramlade i vaken. Jag fick hjälp
att komma upp. Det var inte så djupt, så
det gick bra. Som tur var hade jag nära
hem till farmor vid Björknäs och kunde
få hjälp att bli varm så allt slutade bra. Jag
blev inte ens förkyld.
När det var missväxt så allt torkade bort
tog man gräs från Mörtsjön. Då kunde
man gå på tuvorna i sjön. Man slog allt
för hand och vålmade, för gick inte att få
ut hästarna på den sanka sjön.
Vålmarna bar man mellan sig på pinnar
till fast mark där de lastades på vagnar
och kördes hem till gårdarna. Ett år tog
Mattsson i Fågelsunda 20 lass hö från
Mörtsjön.
Jag minns att det ramlade ormar ur
hövålmarna. De hade väl bäddat in sig
där i värmen.
Man kunde också bada tidigt på ett
ställe vid ån där djuren drack vatten. Där
var bra sandbotten och vattnet blev fort
varmt. Men det fanns inget öppet vatten i
Mörtsjön på somrarna när jag var barn.
Palmsöndag
i Frösunda
kyrka
Foto Hans Palmekrans
Palmerna vajade invid
Frösunda kyrka och solen
stod högt på himlen när
folkhopen samlades.
Folket ville se vem denne ovanlige politiker var, som skulle uppenbara sig i
Jerusalem enligt ryktet. En del kom av
nyfikenhet, andra var anhängare som ville
hylla sin blivande ledare.
Där fanns också infiltratörer och motståndsmän som ville hitta uttalanden som
gjorde att man kunde fälla denne ledare redan
innan han hunnit få för stor maktposition.
Polismakten hade uppmanats att inta
högsta beredskap och militären var underrättad ifall det skulle urarta till upplopp
när så mycket människor med åsiktsmotsättningar var samlade.
Vem då?
Vem var då denne man? Inte många hade
hört talas om honom tidigare. Han hade
kommit in från vänster med ett radikalt
budskap som kritiserade etablissemanget
och därmed hotade den sittande makten.
Det oroande var att det hade börjat sjuda på
gräsrotsnivå. Ryktet gick att också en del
av de nu sittande ledarna hade gått över till
den andra sidan men det var inte bekräftat
offentligt ännu. Därför fanns det en hotbild
mot de ledande. Läget hade förvärrats då
ryktet gått att denne ledare skulle anlända
till Jerusalem mitt under de stora festförberedelserna då mycket folk samlades.
Lobbyverksamhet
Bland toppolitikerna började man positionera sig. Hur skulle man tänka och handla?
Lobbyverksamheten pågick för fullt i korridorerna. Hur skulle man kunna stoppa
detta uppror, för det var man överrens om
att det ändå var eller skulle kunna bli.
Vid festen var sed att ge amnesti åt
någon fängslad. Om man lyckades sätta dit
denne ledare och få honom häktad och sen
ställa honom mot någon småtjuv så skulle
man kanske kunna sätta honom ur spel och
få honom avrättad och ur vägen.
Planen visade sig lyckad och ändå inte.
En av hans anhängare visade sig villig att
offra honom och en mutskandal kunde
nystas upp. Han använde en ovanlig metod för angiveriet och angav honom med
en kyss. Avrättningen kom till stånd men
motståndsrörelsen mot etablissemanget
fortsatte även efteråt. Det gick inte att
kväsa. Vissa människor fick också oanade
krafter och kunde göra under som att uppväcka döda och mycket annat.
Graven som man lade denne man i,
man sa att han hette Jesus, blev plundrad
efter tre dagar trots att vakter hade satts
att bevaka den. Det påstods att en del hade
sett den döde Jesus levande och att han
hade talat med dem.
I Frösunda
Det är palmsöndag i Frösunda kyrka.
Men några palmer syns inte vaja utanför
kyrkan, utan bara kala träd. På våra nordliga breddgrader har sälgen fått ersätta
palmerna och kanske är det sälgkvistar
som pryder altaret denna dag. Prästen
Hanne Stichel inleder gudstjänsten med att
inbjuda oss att följa med på en tidsresa, en
snabbspolning igenom Bibelns berättelse
från palmsöndag till påskdag som hon
kallar det. Hon säger att denna berättelse
har gått från mun till öra, utan Internet,
telefon eller flygplan och levt under ca
2 000 år och nått ända till Frösunda kyrka
den här palmsöndagen.
Kyrkan är fullsatt, mest av familjer och
en och annan far- och morförälder. De har
kommit för att se sina barn och barnbarn,
2013 1
män och hustrur återberätta denna berättelse i form av ett drama.
Dramagrupp
Mer än en timme före gudstjänsten har
dramagruppen samlats för övning. Det är
de två låg- och mellanstadiekörerna från
Vallentuna, Körkompisar och Sing it, med
sina ledare Ulla Bunis och Ann-Helen
Forkelid som står för musiken. Linn från
Gläntan i Stolp Ekeby, som spelar soldat,
berättar att hennes kompis delade ut lappar i Gustav Vasaskolan där det stod att
den som ville fick komma och vara med
i spelet. Hon tyckte det lät kul så därför
är hon här idag.
Maria från Magdala kommer idag från
Skrävsta och heter Helena Björling. När
hon och hennes familj tog klivet från lägenhet på söder till villa i Frösunda 2006
började hon att delta i jul- och påskspel.
Det var nyfunna vänner i Frösunda som
tog med henne. Hennes dotter Julia är
också med som köpman och försäljare.
Nu har alla ställt upp sig för att öva
på inmarschen. ”Vi ska gå med Jesus till
Jerusalem” sjunger de medan de vandrar
mittgången fram. Teodora från Lövsta går
tillsammans med sin farmor Agneta Heine
Ivgren, som för dagen är både kyrkvärd
och överstepräst.
Kören Körkompisar sjunger en berättelsesång. Ulla Bunis avbryter sången.
”Det här är en berättelse som ingen känner
som sitter i kyrkan. Ni måste satsa då”.
Förvirrade
Några förvirrade lärjungar, som hade lovat
vara med Jesus i trädgården Getsemane på
kvällen då Jesus förstod att människor var
ute efter honom och rädslan kröp innanför
skinnet på honom, men somnade, ligger
på kyrkgolvet framme i kyrkan och undrar
”Vad gör vi nu”? ”Vaknar vi”?
I pausen, då deltagarna blir serverade
festis och bananer, passar jag på att fråga
Milton från Skrävsta hur det kom sig att
han är med idag. Milton berättar att han
tycker om att sjunga och är med i kören
”Körkompisar”. Han vill bli artist när han
blir stor och gillar artisten Sean Banan.
En av de tunga rollerna är att gestalta
Judas, en förrädare i den närmsta kretsen,
som faller offer för girigheten, en av dödssynderna. Han går så långt att han tar sitt
eget liv efter det. Judas spelas av Isak från
Hamre. Hur känns det att spela rollen som
Judas? ”Det känns som att vara vem som
helst”. Men han har undrat över varför
Jesus inte använde sina krafter och går i
väg? Isak svarar själv: ”Då skulle det ju
inte finnas någon tro på Jesus eftersom det
är just att han dog och uppstod som det
handlar om”.
En man går omkring i en djupröd långsidad mantel. Det är Pontius Pilatus, han
som har makten att släppa en fånge fri. För
att rentvå sig själv överlämnar han åt folket
att avgöra vem han ska släppa fri, Jesus
eller Barabas. Från predikstolen ljuder
2013 1
hans högtravande stämma: ”Ni får som
ni vill. För bort honom (Jesus) men säg
inte att det är mitt fel”. Hans Palmekrans,
som bebor lägenheten i Frösundagården,
är som gjuten för rollen.
Seger
Spelet avslutas med att Maria från Magdala
möter den uppståndne Jesus och en av
hans lärjungar konstaterar ”Nu kommer
jag ihåg vad han sa. Han sa att han skulle
vara med oss alla dagar", och Hanne Stichel
avslutar sin betraktelse med orden ”Livet
segrar över döden, kärleken över hatet och
ljuset över mörkret”.
I Frösundagården väntade Anne-Marie
Karlsson, Kerstin Lundkvist och Britt
Andersson med smörgås, saft och kaffe
på kyrkobesökarna.
Stod det förresten inte om mutanklagelser, angiveri och svek också i DN i
morse?
Margareta Hellsten
Foto Margareta
Spår av krokar
Foto Bertil Hellsten
Mycket gammalt försvinner med tiden, men nästan allt lämnar spår. Och
börjar man leta efter ett
så hittar man ofta fler.
Åk eller gå stora vägen norrut mot bron
över Kyrkån vid Frösundagården. Före
infarten mot Sunnanå åt höger ser man
rester av den gamla vägen. På 1930-talet
byggdes vägen om och blev bredare, rakare och modernare. Sedan dess har den
gått rakt fram, nedför backen, över ån,
förbi kyrkan och prästgården och vidare
mot stationen. Tidigare var den mycket
krokigare.
De gamla resterna och gamla kartor
visar att den slingrade sig fram runt det
som nu är den raka vägen. Först svängde
den åt öster, alltså åt höger om man färdas
norrut, sedan åt väster där den gick över
Kyrkån en bit västerut från dagens bro.
Sen var det dags för en tvär sväng åt öster
mot kyrkan. Och sen blev den ännu mer åt
öster så att vägen hamnade mellan järnvägen (Fast järnvägen är ju ganska ny; den
kom till år 1885. Vägen är mycket äldre.)
och prästgården för att sedan dra åt väster
igen för att äntligen ansluta till nuvarande
vägsträckningen i höjd med gamla affären
vid stationen.
Men varför allt detta slingrande? Och
finns det fler spår än den gamla vägresten
vid Sunnanå?
Slingrandet har säkert praktiska anledningar: Vägen skulle inkräkta så lite som
möjligt på viktig åker- eller betesmark.
Dessutom hade man kanske inte så bråt-
Öster om vägen som går norrut mot
bron över Kyrkån kan man fortfarande se rester av en väg bland träden.
Det var stora vägen mot kyrkan fram
till 1930-talets mitt då vägen byggdes om.
tom som vi tror att vi har. Jordbruket var
viktigare än samfärdseln. Vad betydde en
krök på vägen för tusen år sedan? Eller på
1930-talet när krökarna försvann?
Och spår finns det gott om. Förutom
den gamla vägresten vid Sunnanå finns
det synliga rester av brofästet en bit väster
om den nuvarande bron. Dessutom finns
gamla kartor och bilder att gotta sig i. Och
gamla människor som kommer ihåg precis
hur det såg ut då.
Så glöm inte krokvägen!
Bertil Hellsten
Foto Zackeus Carlsson, Vallentuna bildarkiv
Före det stora vägbygget på 1930-talet låg bron över Kyrkån en bit västerut som på den här bilden från vintern 1910.
2013 1
Foto Bertil Hellsten
Rester av det gamla brofästet går
fortfarande att se i Kyrkån en bit från
nuvarande bron, åtminstone när det
inte är snö eller vilt växande grönska
i vägen.
Häradskarta, Lantmäteriet
På en häradskarta från omkring
1900 går det att se vägens gamla
sträckning. Dåvarande vägar är
svarta och de ändrade nuvarande
är märkta med längsgående ränder.
Även den vita ån har ändrats så att
slingrandet öster om Kyrkan har
rätats ut. Nuvarande sträckning är
inlagd med ränder på tvären.
Det nya vägbygget var klart 1936,
och denna flygbild visar såväl den
nya vägen som den gamla, slingrande. Däremot har åns slingor till
höger om kyrkan inte rätats ut ännu.
Foto Ahrenbergsflyg, Stockholms läns museum
2013 1
Skogen kommer,
skogen går
Skogsavverkning är ju
inget ovanligt i en bygd
som Frösunda. Men när
den sker inpå knuten så
skakas världsbilden om.
Vår skog är borta! Ja, det är ju inte vår skog
utan Huldas skog, hon som bodde i Lagerlund
när vi flyttade till Frösunda. Men ska man
vara riktigt ärlig, och det ska man ju, så är
det varken vår eller Huldas skog som är borta
utan det är Jansson i Torsholmas skog.
Avverkat skog har man alltid gjort på ett
eller annat sätt. Ibland har den avverkat sig
själv genom bränder, orkaner och tromber.
Men två sätt har nog varit de dominerande,
yxa och såg. Något annat sätt att få ner träd
på finns nog inte. Möjligen kan man dra
ner dem men då behövs nog en eller två
elefanter och sådana är det inte så gott om
i Frösundas skogar, eller också kan man
hyra in ett antal bävrar.
Yxan har väl också passerat bäst föredatum, men sågen står sig och här har en
utveckling skett, från såg till motorsåg. Det
lät inte så imponerande och tänderna ser ju
likadana ut fortfarande. Nej det är ljudet
som utvecklats, från tändernas gnagande
ljud, till det genomträngande, falsettlika
skriket som av en miljard myggor som går
till anfall. Hu, vilken utveckling! Vad ska
vi dra till med nu då? Det är intelligensen
som utvecklats? Nu börjar det bli invecklat.
Hjälp hur kommer jag ut?
Bullrande skog
Under ett par veckors tid i höstas har jag
vaknat och somnat till ljudet av buller, som
emellanåt låter som en miljon bin som gör
en blixtattack. Maskinen som åstadkommer detta ser ut som en stor elefant med
snabel, och den kan tänka själv berättar
mannen bakom spakarna, Johan Holgersson från Norrtälje.
Elefanten betar i skogen som blir
ljus och luftig, men trött och annorlunda innan den kommer igång igen.
10
Johan har fått i uppgift att ta ner träden
på Janssons mark från ett företag i Krylbo,
som i sin tur fått uppdraget från familjen
Jansson, som i sin tur fått rekommendationen från skogvaktaren att ta ner skogen.
Hans gula ”elefant” har kostat 4 miljoner. Med sin ”snabel” grabbar den tag
om ett träd, kvistar stammen och ”känner
efter” var på stammen den ska såga av för
att Krylbo ska tjäna så mycket pengar som
möjligt. Resten blir till massaved som man
bland annat gör tidningar av. Det som är
dåligt på stammen blir till flis som eldas.
Johan behöver ”bara” bestämma vilka 60
tallar per hektar som ska sparas för att få
fröa av sig och vilka tre per hektar som ska
bli till högstubbar för att fåglar och insekter
inte ska bli ledsna och husvilla. Även granar
och lövträd kan få den hederstiteln.
För att stammarna ska kunnas skickas
till Krylbo, som har eget sågverk, har Johan anställt Viktor Karlsson från Älmsta.
Viktor är också egen företagare. Han kör
ut timret från skogen. Sen transporteras
timret till Krylbo.
Johan talar ömt om naturen.
- En del döda träd lämnas kvar. Även
de som låg på marken från början får
ligga kvar orörda för svampars och andra
organismers skull. Det gäller att undvika
körskador, men det har varit svårt den här
gången för det har varit extra blött i höst
och vinter.
- Vi tar bort 80 - 90 procent av riset,
lite ska vara kvar till mull.
Kan det vara lönsamt?
- Ja, säger Johan. Det blir lättare att få
ny skog att komma igång om man tar bort
riset.
Blåbär och svamp?
Jag är orolig för att inte längre kunna plocka
blåbär och svamp. Johan tröstar mig med att
de kommer tillbaka, men inte på en gång.
- Svampen klarar inte så mycket ljus som
det blir nu, den behöver mer skugga och fukt.
Men förutsättningarna finns kvar i jorden.
Vildhallon kan komma fram nu istället.
5 till 15 cm växer en nysatt granplanta
per år. Det blir omkring 1 meter på ca 7 år.
Jag gissar att lövträd växer fortare. Johan
berättar att det är viktigt för granar att
kila stadigt med björkar för att klara sig
från röta. Det blir en balans i jorden. Men
så småningom dumpar granar och tallar
björkträden för att leva sina egna liv.
Och puppan som fått möjlighet att i
skogen utveckla sig till ett eget liv som
fjäril genom Johans omsorgsfulla arbete
kan flyga iväg i full frihet. Men när skogen
kan kalla sig skog igen har jag säkert också
fladdrat iväg befriad.
Margareta Hellsten
100-åring i Frösunda:
Gunnar Nyberg
Det är inte alla dagar man har den stora äran
att gratulera en hundraåring. Men söndagen
den 21 april var det dags. Då fyllde Gunnar
Nyberg 100 år. Gunnar har bott på Isgatan
i Frösunda, men för några år sedan flyttade
han till Augustendal i Vallentuna.
Han är född i Fastena i Uppland, flyttade
till Frösunda som barn och bodde först vid
Karlberg. Han gick då i skolan i Åvasta
för fröken Östman och började arbeta som
dräng i Skepptuna när han var 14 år.
Gunnars far var byggmästare, så han
började hjälpa sin far vid byggen. Fadern
byggde Björkås i Frösunda 1937 och flyttade sedan dit. Gunnar var med och hjälpte
till vid bygget.
Efter att ha gått några kurser fick Gunnar
så småningom gesällbrev. Han var omtyckt
och alla ville använda sig av hans kunskaper.
Han jobbade jämt, även helger, säger Berit
Johansson, dotter till Gunnar.
Gunnar gifte sig och bodde vid några
olika ställen i Frösunda innan han byggde
sig ett eget hus vid Isgatan. Han tog ut
pension när han var omkring 70 år, men
fortsatte att bygga åt vänner. Det fortsatte
han med tills han var över 80 år.
När taket på stationshuset skulle renoveras var Gunnar en av dem där uppe.
- De yngre var nere på marken, berättar
Berit. Jag och min bror var inte så glada
över det.
Vid ett bygge ramlade han ner när han
gick genom takpappen. Han bröt fotleden
och fick operera den tre gånger. Han hade
mycket värk i den, så läkarna ville steloperera för att få bort värken, men det ville
inte Gunnar.
- Då kan jag inte klättra på tak, lär han
ha sagt.
- Han var envis, säger Berit. Han körde
bil tills han var runt 94 år, ända till Norrtälje, och skulle gärna ha fortsatt om inte
barnen hade haft åsikter om det.
På grund av svår hörselnedsättning fick
inte Gunnar berätta detta om sig själv. Efter
en lång dag med ett femtiotal gratulanter
kom också tröttheten till slut. Gunnar har
inga syskon kvar i livet, men syskonbarn,
vänner och familj hade samlats på Sunnanskog denna soliga vårdag för att gratulera
sin 100-åring. Och han fick nog ett glas
konjak som han önskat.
Även Sockenstrunt bugar och bockar.
Margareta Hellsten
2013 1
Så föds
Frösundas
bästa julmarknad
Julmarknader ploppar
inte bara upp av sig själva.
Det krävs de mest oväntade insatser för att det ska
bli något. Som att återanvända spik, till exempel.
Frösunda julmarknad startar i oktober med
planering. Hembygdsföreningens medlemmar börjar tillverka de alster som ska
säljas under den tid som är så hektisk och
kort mellan 13 och 15, för att sedan avslutas
i kyrkan med julsånger och psalmer.
Två dagar före börjar telefonsamtalen
gå mellan gubbarna. När ska vi börja
bygga? Det som ska byggas är de stånd
som finns vid julmarknaden, där det säljs
allehanda ting som har producerats under
hösten.
Arne Roos anländer med bil och släp
för att slippa bära upp allt från stallet.
Olle, Bengt-Arne, Ove, Hasse med flera
står och tar emot.
1:an tak, 2:ans högra sida och så vidare
låter det när sidorna och taken kommer
fram. Hur de vet vilka sidor som hör hit
eller dit beror på att alla delarna är numrerade.
Var finns spikarna? De gamla går att
återanvända, så det blir ett spikande för
att det ska hålla ihop.
Trallar att stå på så det inte blir kallt
om fötterna, hyllor att lägga upp det som
ska säljas på, samt bord.
Allt som allt tar det 2 - 3 timmar, lite
beroende på hur mycket snö det finns och
hur det går att få fram alla delarna.
På marknadsdagen är granarna som ska
säljas på plats, och flaggan uppe när solen
går upp 8:43. Det som ska säljas står och
väntar på köpare. Julgranarna kommer och
ställs upp så det syns vilka som är bäst.
Köparna kommer och ställer sig vid den
gran de vill ha. Glöggen är varm, korvarna
är grillade och klara att ätas.
Nu är klockan 13:00 och då blir det full
rulle på kommersen.
Hans Palmekrans
Gubbar som jobbar ...
... varor som väntar ...
Foto Hans Palmekrans
... och granar som gnistrar i Frösundas snö!
2013 1
11
Farmor Edit
i Skrävsta
Edit Hermansson var född i Össebygarn men bodde
många år på gården Skrävsta i Frösunda. Hennes barnbarn Kerstin Hermansson har sammanställt en berättelse som bland annat handlar om livet på Skrävsta.
Edits dotter Britta Hermansson bad på sin
50-årsdag att hennes syskon skulle skriva
sina barndomsberättelser som man sedan skulle kunna göra en bok av.
De berättelserna har sammanställts
av Edits barnbarn Kerstin Hermansson.
Här kommmer de delar av den som
utspelar sig i Frösunda.
Men vi börjar i Stångberga: Edit föddes den 2 maj 1887 på Långsjötorp,
Stångberga, i Össebygarns socken.
Släkten bestod mest av bönder, alla från
Rialatrakten.
Vid sekelskiftet 1900 flyttade Edits
familj Jansson till torpet Asplund, vid
sjön Angarn i Riala. På andra sidan sjön
bodde Edits syssling Ivar på gården Näs
med sina föräldrar och syskon.
Han var stilig och familjen hade det
gott ställt. 1904 blev han förälskad i Edit.
Edit tog emot honom om han lovade att
sluta dricka och att de bara skulle ha två
barn.
De gifte sig på vårvintern 1905 och
Edit födde deras första barn, en son, tre
dagar före sin 18-årsdag. Han fick heta
Ivar efter fadern. Men det blev inte som
Edit önskat. Ivar hade svårt att lämna
flaskan helt och Edit kom att föda tolv
barn, varav ett dog tidigt.
Det fanns två boningshus på gården
Näs. Edit och Ivar flyttade in i det ena och
i det andra bodde Edits svärföräldrar.
17 mars 1918 dör Edits svärfar Johan
Herman i lunginflammation.
Edits make Ivars syskon hade alla fått
en egen gård av fadern, utom Ivar. Han
brukade gården Näs men den skrevs
aldrig över på honom. Nu ville Ivars
äldste bror att gården skulle auktioneras
ut. Ivar lade ett bud men fick den inte.
Nu hade Edit fött nio barn och hon
väntade sitt tionde. Ivar måste nu hitta
en gård att leva av och den hittade han
i Skrävsta, i Frösunda
Och här fortsätter berättelsen med
Kerstin Hermanssons ord. Kerstin är
dotter till Edit och Ivars son Sten. Namnet
Hermansson kommer från Edits svärfar
Johan Herman.
Men hur gick det nu för Edit och Ivar?
Här börjar Kerstins egen berättelse.
12
Den stora flytten började förberedas. Tillträdet var satt till den 14 mars 1920.
Flyttvägen var 3 mil och de kunde göra två
resor i veckan. Djuren motades och fick gå
själva hela vägen. Att korna orkade gå så
långt när de stått i ladugården hela vintern!
Alla kom väl fram utom den gamla katten
som rymde tillbaka till Näs.
Kamrater i Skrävsta
Skrävsta visade sig snart inte vara så dumt.
Huset var rymligt i två plan och i byn fanns
det ytterligare två gårdar och en mycket
god grannsämja etablerades snabbt.
Barnen Hermansson fick många nya
kamrater på en gång. Det fanns barn i alla
gårdar, torp och backstugor runt omkring,
till skillnad mot Näs som låg ganska
ensligt. Syskonen Folke och Anna-Lisa
Fröman var sonen Stens barndomskamrater och bodde i granngården. Sten hade
kontakt med dem ända tills de dog för
några år sedan.
Ivar fick också suparkompisar och då
vill jag nämna gubben Schön, som bodde
i en liten backstuga med sin gumma. Han
kom ner till Hermanssons och kunde sitta
timtals på deras kökssoffa och iakttaga allt
som försiggick i deras stora och livliga kök.
Ibland hände det att han fick en sup och då
sjöng han ”I sjön simmar gråa änder”.
På jularna var det fest i gårdarna. När
jag läser i syskonen Hermanssons berättelser tänker jag på Bullerbyn. Det låter
som rena äventyrslandet för barnen.
Men det var inte någon Bullerby fick jag
veta när jag var hemma hos Sten i december
2007. Jag måste revidera min berättelse.
För Sten, som var 8 år när de kom hit, var
det mest arbete och lite leka.
Mörkt och kallt slit
Han berättade att det var hans uppgift att
vattna hästarna. Han gick upp samtidigt
med lagårdsfolket klockan 5 varje morgon
och ledde hästarna till brunnen som låg
ca 300 m från huset. Vattenhinkarna fick
han veva upp.
På vintrarna var det mörkt och kallt.
När han kom hem från skolan skulle han
sela av hästarna och borsta dem rena.
Seldonen var tunga och hängde högt upp,
Edit Hermansson bodde med sin
familj i Frösunda mellan 1920 och
1929, först i Skrävsta och sedan
några år i i torpet Lövstalund under
Lövsta.
så han måste klättra för att nå upp. Det
var nog här och nu som Sten utvecklade
sin mörkrädsla. På rasterna i skolan satt
han sedan i ett hörn och försökte läsa in
läxan som han försummat. Han var orolig
att han inte skulle klara sig.
Stens systrar Margit och Signe hade
mjölkningen som sin uppgift. Därefter fick
de bära de stora 50-liters mjölkflaskorna
– eller kanske de drog dem på en kärra
eller kälke – till vägen för hämtning till
mejeriet i Frösunda.
Hämtning av vatten skedde ofta med
häst och vagn i stora 50-liters flaskor. De
stod sedan ute i förstugan. Någon sjö eller å som de haft på Näs fanns inte här, så
vatten måste hämtas upp till allting. Det
berättas hur Ivar ensam kunde bära en
flaska på axeln genom att hålla i handtaget
med ena handen och med den andra trycka
upp flaskan för att minska trycket av den
vassa kanten.
Tionde barnet
Edit var nu 33 år. Tiden var inne för henne
att föda sitt tionde barn, och den här gången
skulle det ske på BB inne i Stockholm.
Dottern Signe berättar hur hon och
syster Margit stod i kornåkern och såg sin
mamma försvinna i fjädervagnen på väg
till Frösunda järnvägsstation. Fullt med
tistlar var det i åkern också och tårarna
rann nerför kinderna på dem.
Från Östra station gick Edit till BB,
jag gissar det var Allmänna BB som då
låg bakom Stockholms stadion. Mamma
Edit kom hem med Britta och hon hade
presenter med sig till barnen.
2013 1
Sten var den förste som fick gå i den.
De äldre syskonen ansågs behövas bättre
hemma i arbete vid den här tiden på året.
Söndagsskolan däremot var de tvungna att
gå i, och det var inte alla syskon som var
roade av det, men det var bara att traska
iväg.
Föräldrar flyttar
Ivar Hermansson var både syssling
och make till Edit. De hade vuxit
upp på var sin sida om sjön Angarn i
Riala, gifte sig mycket unga och fick
tolv barn.
Edits dotter Karin berättar att hon fick
en näsduk. Det här var 1920, och 1922
födde hon sitt elfte barn, en pojke som
fick namnet Lars Evald.
Mässlingen drabbade familjen på hösten 1923, och Lars klarade inte den. Han
dog i december 1923. Edit och fru Fröman
svepte honom och han begravdes på Frösunda kyrkogård.
Någon gravsten restes inte, men Edit
köpte en syrenbuske som hon planterade,
och den stod där i många år.
Bidragen inte uppfunna
Karl-Einar föddes 1925 och det blev
Edits sista barn. Alla tolv barnen är födda
utan föräldrapenning, utan barnbidrag,
utan mödravårdscentral, utan barnavårdscentral, utan skolskjuts, skollunch och
skoltandvård – listan kan säkert göras
ännu längre.
Alla har uppnått hög ålder utom lilla
Lars Evald som dog i mässlingen bara 1,5
år gammal. Jag talade med Karl-Einar i
telefon och han berättade att när han var
15 - 16 år sa Edit till honom:
- Om du ser en kvinna, som väntar barn,
titta aldrig på hennes mage utan se henne
i ansiktet.
Detta säger mycket om vad Edit gått
igenom och känt i möten under sina graviditeter. I sammanlagt nio år var hon gravid
under sitt 70-åriga liv.
Många barn fanns det i socknen och
många skolor: Småskolan, fortsättningsskolan, storskolan och söndagsskolan. I
fortsättningsskolan gick man bara 3 veckor
före och 3 veckor efter jul.
2013 1
Edit hade kommit längre bort från sina
föräldrar. Edla Mathilda och Anders August hade också flyttat, till Andersvedja
i Roslagsbro socken norr om Norrtälje,
men Edit hade en tät brevkontakt med
sin mamma.
I ett brev tackar Edla Matilda för ”Lådan”. Edit har skickat lite smått och gott
och ett litet blomskott, som hon tackar
särskilt för. Edla Matilda berättar att hon
gräver och sår, knyter en rya och att hon
har satt upp en väv som är 35 alnar lång
på bommen.
I ett annat brev tackar hon Edit för en
hatt som Edit sytt åt henne: jag får Skrifva
Några Rader och tacka för hatten som var
så passande ock lagom stor ock så får jag
tacka för så fint och Grant flesk ock de
goda som var med.
Edits syster Beda har skrivit på baksidan: jag skall också Skrifva lite ock jag
tängt om du ville sy en hatt åt mig också
så fort du får tid då vore det bra för jag
har ingen.
Barnbarnet Ivar hade varit där med
något så nymodigt som grammofonskivor
och då berättar hon för Edit i ett brev att
de Spela både Natt och dag de var Månge
som kom dit ock hörde Musiken.
Edits far dog 1923
År 1923 blev Edla Matilda änka; Anders
August dog 72 år gammal. Förtvivlan
var stor hos Edla Matilda. Hon skriver
till Edit:
Min make har lagat sig till vila,
Han slumrar för evigt i ro,
Han hör ej hur stormarna ila,
Uti sitt fridfulla bo,
En tår och en blomma på kullen,
Det enda han numer vill.
Den versen stod också i hans dödsannons.
Ett minne för alla syskonen Hermansson var när Edla Matilda kom till Skrävsta
sommaren 1924. Hon bodde i det lilla
vindsrummet och hon hade sin höggravida
kossa med sig som ingen annan än hon
själv fick mjölka.
Edit följde med sin mamma och den
ännu oförlösta kossan tillbaka till Anderssvedja. De åkte i godsvagn. Allt fungerade
väl och kossan nedkom vid hemkomsten
med en välskapt kalv.
Men Edla Matilda hade ett problem
med sig hem. Det var midsommar och
hon ville hissa flaggan. Problemet var att
hon tagit med sig flagglinan till Skrävsta
för att hänga tvätt på där, och nu hade hon
glömt den kvar. Den hade kostat 7 kronor.
Historien förtäljer inte om hon fick den
Syskonskaran omkring 1916. Ivar
och Signe stående, Inez, Margit,
Sven och Sten sittande till höger.
Ytterligare sex barn skulle komma
till familjen.
tillbaka, men Edit skickade den nog. Edla
Matilda var vid den här tiden 75 år.
Grisig handel
Att sälja smågrisar var en del av inkomsterna för Skrävstafolket. Detta skedde
på torget i Norrtälje. Sten berättar om en
sådan resa då han fick följa med pappa
Ivar i fjädervagnen till Norrtälje.
När grisarna var sålda och övriga stadsärenden utförda gick Ivar på krogen. Sten,
som måste varit i 10-årsåldern, fick snällt
vänta i vagnen utanför Stadshotellet i flera
timmar. På hemvägen ville Ivar stanna och
hälsa på sin syster och svåger i Finsta. Där
blev det mat och ännu mera starkt.
När de sent på kvällen äntligen började
hemfärden var de så trötta, fast av olika
orsaker, att de somnade i vagnen. Prinsen,
som hästen hette, hittade vägen själv och
travade på tills han plötsligt stannade. De
hade mött något så ovanligt som en bil!
Äntligen i Frösunda måste Ivar till sin
suparbroder slaktar Hjalmar först. När de
till slut anlände till Skrävsta var Edit så
upprörd och orolig. Både Ivar och Sten
hade dessutom förlorat sina huvudbonader
i sömnen, en hatt och en mössa, och fulla
av myggbett (Ivar även av annat) var de.
Tjuren var också en inkomstkälla. Grannarna kom med sina kossor och det kostade
1,50 - 1,75 per gång. Då var det stränga
order att alla ungar skulle hålla sig undan
för tjuren kunde bli mycket farlig. Det berättas om smågrabbar som låg och smög i
buskarna och en gång var det tillbud, men
de hann i sista stund rädda sig bakom ett
staket.
13
Hästarna hade alltid en särställning hos Hermanssons. Edit gick
ofta ut på gården med en bit bröd
om det kom någon hästskjuts.
Den som fick störst plats i allas
hjärta var Friggen. Ivar hade fått
den av sin pappa 1899 så den var
med från Näs. Den stora högresta
hästen galopperade aldrig utan
travade alltid i full fart.
1924, när Friggen var 25 år,
trampade han mycket olyckligt
på en spik och fick inflammation
i benet. Han stod länge i stallet
och såret sköttes om, men till slut
utvecklades blodförgiftning och
det svåra beslutet om avlivning
måste tas. Edit och barnen stod
med tårar i ögonen och såg genom
köksfönstret hur Friggen med haltande steg leddes från stallet till
logen för att avlivas.
Kärvare tider
Det blev kärvare och kärvare för
familjen Hermansson. Pengarna Skräfsta innan huset revs och byggdes upp
ville inte räcka till och 30- talskri- igen. Bilden är från 1982.
sen stod för dörren. På våren och sommaren år det här året, gick och läste för prästen
plockade de massor av vilda blommor, som samtidigt som han hade drängplats på
de förvarade i källaren tills det blev dags Björnvallen, inte långt från Lövstalund.
Han fick ledigt för att gå i fortsättningsatt åka in till Hötorget för försäljning.
De sålde också björklöv och färska skolan.
ärtskidor. Försäljningen skedde direkt från Syskonen Sven, Karin, Erik och Nisse
vagnen. Hästarna var de tvungna att ställa skulle iväg till skolan varje dag. Britta
in i stallarna som fanns där Hötorgshusen har berättat att när det var mycket snö att
står idag. En stadsresa till Stockholm plumsa i, gick pappa Ivar med små kliv
påbörjades mitt i natten för att de skulle när han skulle till sitt dagsverke, för att
hinna fram till morgonen; det var 4 mil. göra det lättare för barnen att ta sig fram
Vid Mörby fanns den efterlängtade suptal- till skolan.
len, där kuskarna träffades på hemvägen Men torpet var så litet. Jag vet att Edit
och tog sig en sup eller två. Att köra över hade sin vävstol med sig och undrar hur
den fick plats och var den stod! För att
Stocksundsbron kostade 2 öre.
I mars 1926 kom det oundvikliga. Fa- dryga ut kassan började Edit sy, inte bara
miljen Hermansson var av ekonomiska till familjen utan till andra fruar och flickor
skäl tvungen att lämna Skrävsta. Det mesta i trakten. Detta kunde hon bara göra när
av levande och döda inventarier såldes på alla lagt sig och då var det mörkt. För att
få tillräckligt ljus från fotogenlampan satt
auktion för att klara av skulderna.
Gården såldes för 27 000 kronor, och hon gärna uppe på bordet alldeles intill
det innebar en förlust på 10 000. Idag är lampan.
huset rivet, men en nytt likadant är byggt I tre år stod de ut. Sedan satsade de
pengarna som fanns kvar efter auktionen
på samma ställe.
på ett litet större torp. Det blev Klockartorp
i Lunda socken. Och därmed lämnade de
Lilla torpet Lövstalund
Nästa epok i familjen Hermanssons his- Frösunda.
Kerstin Hermansson
toria skulle bli mellan 1926 och 1929. Då
bodde de i ett litet dagsverkstorp,
Lövstalund, under Lövsta gård
– också inom Frösunda socken.
Torpet rymde ett kök och en kammare och där bodde de nu, en familj på 8 personer. Inte mycket av
sina möbler kunde de behålla. De
gick på auktionen och av djuren
hade de bara med sig två kor, en
gris och några höns. De trodde på
bättre tider så jordbruksredskapen
behölls och förvarades hos en
granne i Skrävsta.
Sex av barnen bodde fortfa- Dagsverkstorpet Lövstalund där Edit bodde
rande hemma. Sten, som fyllde 14 de sista åren i Frösunda.
14
Kloka
i Frösunda?
Galenskap
Det är 1940. Spänt läge råder i våra grannländer, efter att de blivit ockuperade. Stor
militärmanöver pågår på den gamla landsvägen till Billsta. Edith Mattsson i Sunnarby kommer cyklande mot Holmbron
och ska till affären i Karlberg, men vid bron
stoppas hon av en militär med orden:
- Här kan du inte cykla, för bron är
sprängd!
Hon tänker: Han kan ju inte vara riktigt
klok, så hon frågar en annan soldat, som
ligger och slöar i vägdiket intill, om det
är sant att bron var sprängd?
- Har ingen aning, jag är död sen i går
kväll.
Kunden har inte alltid rätt
Mjölnaren Eskil Karlsson blev upprörd när
Graul Grane i Vredas oskodda häst kanade
omkull på den isiga kvarnvägen.
- Magra och oskodda hästar hör väl
inte hemma i dagens samhälle, röt han till
Grane, som svarade:
- Bättre en sulten häst än en tom grimma!
Berättare var Harry Mattsson som med
sin välbroddade Leo körde upp Granes lass
till kvarnportarna.
Kivens icke !
När systrarna Karlsson gifte sig, Elisabeth
med Hasse Karlsson och Eva med Olle
Öhman, så var det dubbelbröllop med stor
bröllopsfest i Orkesta bygdegård. Bland gästerna sågs bland andra Hasses åldrige farfar,
allmänt kallad Gamla elektriska Karlsson.
Denne höll ett bejublat tal till bröllopsparen.
Tyvärr minns jag bara slutklämmen:
- Kivens icke på vägen. När min fru och
jag gifte oss för över 50 år sedan, lovade
vi varandra att aldrig gräla. Om hon blev
arg skulle hon hålla sig i köket tills hon
lugnade sig, och om jag blev arg skulle jag
ta en långpromenad. Den överenskommelsen har vi alltid följt. Eftersom jag vistats
mycket ute i den fria naturen har jag blivit
så här gammal.
Texten är
hämtad från Bengt Anderssons bok
som kom ut 2012 och rymmer berättelser och skrönor om Frösunda.
2013 1
Bellman har varit
på Sunnanskog!
så det kanske inte finns några kvar som
känner till oss, säger Berit.
- Marknadsföring är så dyrt. Men vi ger
inte upp så länge vi kan gå, säger Berit
beslutsamt.
I flera år har man vid sidan om konferenser också haft bröllop och privata fester
som gäster. På vårarna har man serverat
vårmiddag och på höstarna höstmiddag.
Förra året arrangerade man också julbord
lördag och söndag tre helger i rad.
Konferensmaten kan Berit sköta själv,
men när det är trerättersmiddag får svärsonen rycka in. Då tar man också hjälp
av både barn och barnbarn. Både dottern
Marie och svärsonen Martin har andra
arbeten på sidan om för att dryga ut kassan.
Bellman till kaffet
Foto Margareta Hellsten
En trerätters, en Brommabo och en Bellman. Så
såg det ut på Sunnanskog
en söndag i april. Och Ulla
Winblad från Frösunda
var också där.
Ulla Winblad och Carl Mikael Bellman underhöll på Sunnanskog som
extra dessert efter en trerätters middag. De historiska kändisarna döljer
sig ibland bakom namnen Stina
Bengs och Mikael Wärnström.
”Vila vid denna källa, vår lilla frukost vi
framställa: Rött vin och pimpinella och en
nyss skjuten beckasin”. Så skaldar Bellman. Byter man ut frukost mot middag så
skulle det kunna vara en beskrivning på
den vårmiddag som Sunnanskog konferens
serverade söndagen den 14 april för ca
50 hugade spekulanter. Idag spelar det ju
ingen roll om det är oxfilé eller beckasin
som serveras. Kan man byta ut nötkött
mot hästkött kan man väl byta ut oxfilé
mot beckasin, eller?
Beckasinerna flyger omkring vid Mörtsjön så färskare kan det väl inte bli. Det
borde ta cirka tio minuter från att de skjuts
tills de ligger i stekpannan i köket på Sunnanskog.
På menyn denna söndag påstod man i
alla fall att man kunde få oxfilé eller så
kunde man välja rödtunga med laxfyllning.
Förrätten var sillmacka eller murkelpaté
och till efterrätt en cheescake med hallonsås. Låter det gott? Det var det också,
försäkrade de som smakat av menyn.
vårmiddagen. Sen hade hon uppmuntrat
sina vänner att följa med.
Nu sitter de högst upp, uppe på vinden
på Sunnanskog. Den har man inrett till
ett stort och luftigt rum, fyllt det med
små kaffebord och en och annan soffa.
Bjälkarna i taket är målade himmelsblå
och ett litet vitt moln pryder sin plats på
en av bjälkarna. Levande ljus, kaffe och
chokladbitar håller gästerna på gott humör.
Det sorlas runt borden.
Från Bromma till Frösunda
Några av dem var Staffan Rosander, Mona
Lantz och Ingrid Rost från Vallentuna. Helene Ringertz hade rest ända från Bromma
för att vara med. Det var Ingrids fel att de
kommit till Sunnanå den här vackra vårdagen när vintern äntligen förlorat kampen.
När hon deltog i en meditationsdag i Frösundagården hade hon sett en affisch om
2013 1
Ägare sedan 1970
Berit Johansson, ägare till huset, köpte det
av kommunen 1970. Då var det ålderdomshem. Det hade inte reparerats på många år,
så när Berit och hennes man Yngve vann
budgivningen undrade man vad man gett sig
in på. Men Berit älskade huset. Hon hade
börjat jobba i det redan som 14-åring.
- Det var en rolig tid när vi rustade, säger
Berit. Sedan drev vi familjevård i huset
under 26 år. Även dottern Marie fanns med
på den tiden, och arbetar i huset gör hon
fortfarande. När Berits make dog 1997 var
hon tvungen att avveckla verksamheten.
Det var då tanken kom att starta Sunnanå
kursgård. Dottern Marie hade turligt nog
gift sig med en kock. Tillsammans med
honom startade hon firman. Berit hjälper
till vid sidan om.
- Vi vill ha konferenser och vi hade
många beställningar från Vallentuna kommun. Nu har många på kommunen slutat
I dag har man också musikunderhållning
till kaffet med Frösundabon Stina Bengs,
men dagen till ära har hon iklätt sig en annan roll. Tillsammans med Mikael Wärnström har hon jobbat fram en föreställning
om Bellman och Ulla Winblad.
I tidstypiska kläder bjuder de middagsgästerna på en musikalisk resa med
Carl Mikael Bellmans sånger. Genom
drama och sång förflyttas åhörarna till
1700-talets Stockholm. Kända sånger som
”Fjäriln vingad syns på Haga”, ”Liksom en
herdinna högtidsklädd” och ”Stolta stad”
blandas med lite mer okända.
Höjdpunkten på det en timme långa
programmet är ”Käraste bröder”. Det hörs
på applåderna från publiken. Hur är det då
att sjunga på hemmaplan?
- Nervöst, säger Stina, men det ska alltid
vara lite nervöst inför en föreställning. Och
när det är personer man känner i publiken
måste man skärpa sig lite extra för att inte
falla ur rollen och bli den privata Stina när
man tittar på dem.
Den här dagen finns både make, mor
och syster i publiken. Även grannarna
nästgårds i Vasa finns på plats, och en del
andra Frösundabor.
Undrar om oxfilén ändå var en skjuten
beckasin från Mörtsjön?
Margareta Hellsten
Berit Johansson har ägt och drivit
Sunnanskog sedan 1970.
15
Tror du på
under?
Efterlysning
Frösunda Hembygdsförening söker personer till en arbetsgrupp som ska leda
arbetet med att återställa Stationshuset.
Vi behöver några med intresse och kunnande om vad som ska göras för att huset
inte ska förfalla.
Vi begär inte att de som är med i gruppen
ska göra allt arbete, utan ta fram personer
som kan göra arbetet. Bland annat är fönstren dåliga. Vad göra, kom med idéer!
Svara till styrelsen!
Det är nog inte så många som gör det
längre. Det mesta som vi ska tro på ska
vara grundat vetenskapligt. Men skulle inte
världen bli lite tråkigare om vi slutade att
tro på under? Mycket kan verka hopplöst
och låst men så sker det där lilla som gör
att allt tar en helt ny vändning.
Frösunda hembygdsförening hade sitt
årsmöte en solig tionde mars. Det bet
friskt i kinderna och isen låg kvar på stora
fläckar på vägarna. Våren hade ångrat
sig och dragit sig tillbaka. Men Frösunda
hembygdsförening hade inte ångrat sin
kallelse till årsmöte.
Skulle valberedningen lyckas att presentera kandidater till olika uppgifter i
föreningen? Jodå, det gjorde de. I en tid
då folkrörelsesverige håller på att tappa
mark så kunde valberedningen åter igen
presentera villiga personer till styrelseposter och andra uppdrag. Visst är det ett
under?
Lars Lindstammer och Thomas Björkgren avgick ur styrelsen och tackades med
blommor för många års arbete. In kom
istället Anne-Marie Karlsson och Lars
Lindwall.
Owe Eklund visade bilder och berättade
om arbetet i Långhundraledsgruppen.
Och kaffet och tårtan var gratis, igen.
Margareta Hellsten
Upprop
Vi söker även intresserade som vill vara
med i en idégrupp och ta fram nya (eller
återuppväcka gamla) aktiviteter som kan
locka deltagare på hemmaplan. Vi har
redan några förslag på gång, bland annat
luffarslöjd, föredrag om luffare på byn,
mannekänguppvisning med mera.
Vill du delta i idégruppen eller lämna
förslag; kontakta Anette Rambring, telefon 08-512 303 25, eller någon annan i
styrelsen.
Varmt välkommen att vara med!
Styrelse
Kerstin Lindeberg, ordförande
Anne-Marie Karlsson, kassör
Lars Andersson, sekreterare
Agneta Larsson
Anette Rambring
Ann-Katrin "Anki" Svensson
Lars Lindwall
Ulla-Britt Helgöstam
Sockenstrunt
Bertil Hellsten, ansvarig utgivare
16
08-512 302 28
073-241 41 69
070-666 00 41
070-33 96 755
070-491 38 14
073-766 11 33
08-512 301 42
08-512 300 94
08-512 302 54
Hemsida vwww.sockenstrunt.se
Medlemsavgift vuxen 100 kr/år
Plusgiro 80 58 98-4
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
Sockenstrunt
på internet
Förra utgåvan av Sockenstrunt var
nr 4 2012. Alla utgåvor från starten
1978 finns att läsa på hemsidan. I
de senaste årgångarna är bilderna
dessutom i färg där.
2013 1