Trist träsk blev skön sjö! Människor i Stolp-Ekeby
Grundad 1978 Nr 2 1997 Trist träsk blev skön sjö! 2 1997 Människor i Stolp-Ekeby Ange din granne! Om du har en granne som kan berätta mycket om socknen, som har gamla spännande bilder eller andra saker, skvallra då för redaktören! Då kan grannen få skriva och berätta i Sockenstrunt, eller bli intervjuad. På det viset kan vi alla som läser Sockenstrunt få veta lika mycket. Men din granne är nog för blyg att anmäla sig själv, så ange honom! Eller henne! Omslagsfoto: Bertil Hellsten 2 1997 Trist träsk blev skön sjö! Av Bo Ivgren S ödra delen av Stolp-Ekebysjön har varit mer eller mindre igenvuxen under många år. Så öppnade sig plötsligt vattenspegeln igen härom året och Solstasjön var född. Varför grävde man då Solstasjön? Svaret kommer från familjen Wahlström på Solsta: Nostalgi... Att få se en blank sjöspegel. Att kunna ro ut med båt. Att kunna bada och göra utflykter till sjön som vi kunde för 25 - 30 år sedan. Vi ville ha tillbaka Stolp-Eke-bysjön, men det ville inte myndigheterna. Vi frågade Miljö- och hälso-skyddskontoret, som sa nej. Det kunde störa andra markägare kring Stolp-Ekebysjön, sa man, men om Länsstyrelsen gav sitt tillstånd fick vi göra en sjö på egen mark utan en krona i bidrag, vilket många tror att vi fått. Nu har sjön funnits ett år och vi vill tacka alla som tagit med sig sina sopor hem. Hela sommaren har det varit rent och snyggt, trots att sjön varit välbesökt. Två familjer med väldresserade, lydiga tävlingshundar har fått till- stånd att träna sina hundar 30 m norr om bryggan. Hänsyn måste tas till häckande fåglar och badande. Så skriver familjen Wahlström på Solsta. Redaktören, som nu skriver, har under hela tillblivelsetiden varit svårt imponerad, och är det fortfarande, över det fantastiska jobb som lagts ned. Allt arbete har gjorts med egna pengar. Sjöns yta är 20 000 m2. Det innebär med ett medeldjup på 1,5 m att minst 30 000 m3 grävts upp och körts därifrån! När Kjell Wahlström började tala med myndigheterna, hade han svårt att bli trodd på sitt ärliga uppsåt. Det är kanske inte så konstigt när man betänker formatet på det hela. Ingen trodde väl att det var möjligt för någon i våra dagar att fullfölja ett så stort projekt på egen bekostnad. Helst hade man velat gå in i den ursprungliga ån och den anslutande Stolp-Ekebysjön. Det fick man nu inte av olika skäl. Raskt togs beslutet att i stället gräva upp en lågmark helt inom Solstas ägor. Därav namnet Solstasjön och inte Stolp-Ekebysjön. Vad underbart att det finns så frikostiga människor och med ett så öppet sinne, att alla som vill är välkomna att utnyttja såväl bryggan som vattnet! Hoppas hoppas bara att den goda ordningen från sommaren 1997 får bestå. Alla som orkar bära dit en picknick-korg eller korg med kaffe, är väl även i fortsättningen så starka att de orkar bära hem sina egna sopor? Skulle någon ha misskött sig eller glömt något, gör det ju ingenting om man även tar med sig annat skräp som man hittar. Vi andra kan ju knappast begära att familjen Wahlström skall gå ner och städa efter oss. Varför raderna om hundar? Är man hundhatare? O nej, det är bara så att förekomsten av en del hundar (de som bett om lov) har medfört att andra trott att här är det fritt fram för jyckarna. Alldeles självklart är det så att man inte skall blanda små barn, eventuellt hundrädda människor, allergiker och andra med hundar; sedan må den egna hunden vara hur snäll och trevlig som helst. Stort tack till familjen Wahlström som skänkt socknen en så lättillgänglig sjö och badplats! Foto: Bertil Hellsten 2 1997 Hus och människor i Stolp-Ekeby Text och bild: Anders Olsen D å man åker Stolp-Ekebyvägen från Frösunda mot Orkesta ligger det efter en knapp kilometer en förfallen ladugård på vänster sida. Här låg byn Stolp-Ekeby samlad i en vacker sydsluttning fram till laga skifte år 1852. Söder om byn sträcker sig vackra betesmarker ned mot den numera igenväxta Stolp-Ekebysjön. Man behöver inte ha särskilt livlig fantasi för att föreställa sig att sydsluttningen, betesmarken och sjön måste ha bildat en vacker och lämplig plats för mänsklig bosättning. De första av mig kända kartorna över byns ägor är från 1600-talet, men järnåldersgravarna i hagen öster om byn vittnar om att människor har bott här i långliga tider. För ca 2 000 år sedan hade Stolp-Ekebysjön förbindelse med saltsjön via Helgösjön och Långhundraleden och med Mälaren via sjön Fysingen. Någon större sjöfart pågick säkerligen inte genom detta sund, men vattnen bör ha varit särdeles fiskrika med sin blandning av både sött och salt vatten. Sjön har sänkts i omgångar, dels 1847 då den sänktes 0,6 m, dels 1892 då sänkningen blev 1,2 m. Rensningar som skett därefter med grävmaskin har sänkt vattennivån med ytterligare 0,4 m. Förhoppningsvis ska väl en del av sjön kunna återställas genom de rensningar som nu utförs, men det är en annan historia. Varifrån namnet Stolp-Ekeby kommer kan man bara spekulera över. Ekeby är ju ett vanligt namn. Kanske fanns det någon slags iögonfallande stolpe eller dylikt som gav namnet Stolp-Ekeby. Vad denna stolpe eller stolpar haft för funktion är helt okänt. Grindstolpar? Visthusbod på stolpar, stolpbod, stolpar att binda djur vid? Vem vet. Ring gärna till mig med förslag på andra tolkningar, 08-512 303 23. 1852 genomfördes laga skifte av byn. Dessförinnan bestod den av tre gårdar. Dessa hade sin åkermark runt byn i form av små åkertegar som bildade ett sannskyldigt lapptäcke. Efter skiftet splittrades byn och varje gård fick ett sammanhängande markområde runt sig. Sålunda bildades tre stamfastigheter. Stolp-Ekeby 1:3 kom att ligga kvar på den gamla bytomten. StolpEkeby 1:2 (Jonssons gård) byggdes upp längst bort mot Orkesta-gränsen. Stolp-Ekeby 1:1 byggdes upp mitt emellan och är gården där läkarmottagningen nu ligger. På 1950-talet slogs 1:3 och 1:1 samman till en fastighet. En mängd avstyckningar Här låg gamla Stolp-Ekeby före laga skiftet 1852. Till höger i bild löper vägen mot Orkesta. 2 1997 har skett genom åren och i dag finns ett femtontal hushåll i Stolp-Ekeby. Liksom i övriga Frösunda har jordbruket blivit allt mindre aktivt och någon nötboskap förekommer inte längre inom byn. Får och hästar förekommer, men mer som hobby än för levebröd. Företagare finns det däremot gott om: Birgitta Schele importerar träd-gårdsmöbler med mera, Ove och Inga Eklund driver bokhandel, Anders och Barbro Olsen har läkarmottagning, Björn och Anne-Marie Öhman är jordbrukare, Arne Roos är åkare och Åke Thunman reparerar entreprenadmaskiner. Det finns också gott om barn och ungdomar i byn. På hösten 1997 är det 13 stycken. Jakt bedrivs av Stolp-Ekeby jaktlag som mest jagar rådjur och älg. En årlig tilldelning brukar vara en älg. Som regel fälls den också, dock inte under 1996. Jakten bedrivs på hela Stolp-Ekeby, det vill säga på ca 200 hektar. Med facit i hand för 1997 kan jag meddela att en älgkalv blev årets byte. På en karta över Stolp-Ekeby från 1847 ser man att alla gårdar låg samlade i byn. Vägsträckningen är precis densamma som i dag. Jämför med den nutida kartan nedan, där Schéles, Eklunds och Karlssons hus ännu ligger kvar på den gamla bymarken. De nuvarande invånarna i Stolp-Ekeby bor utspridda längs vägen mot Orkesta. På följande sidor presenteras såväl hus som människor, så som de ser ut år 1997. 2 1997 Hus och människor i Stolp-Ekeby Gustavsborg: Åke och AnnCharlotte Svensson. Ej med på bilden: Lars Svensson. Birgitta Schéle. Ej med på bilden: barnen Marcus, John, Gustav och Julia. Inger och Ove Eklund. Huset kallades förr “morbrors hus“. Ingegerd och Rune Karlsson. 2 1997 Hus och människor i Stolp-Ekeby Barbro, Erik och Anders Olsen. Saknas: Linn Olsen. Pär, Björn, Anna och Ann-Marie Öhman. Ej med på bilden: Therese. Tomthälla: Lasse & Karin Älfvåg med barnen Louise, Erik, Albert och Hugo. Gläntan: Inga-Lisa och Roland Lundell. 2 1997 Hus och människor i Stolp-Ekeby Forsbacka: Ulla och Harry Öhrlund. Ekebylund: Anita, Kenneth och Arne Roos Anders Larsson och Inger Öhrlund. Lolita, Joakim och Hasse Jansson 2 1997 Hus och människor i Stolp-Ekeby Tallbacken: Inger, Linda och Micke Larsson. Saknas: Åke Thunman, Roger Söderström och Camilla. Åke Jonsson Rosendal: Stefan Lindskog 2 1997 Julmarknaden J ulmarknaden är en av ljuspunkterna i decembermörkret. Då träffas nya och gamla frösundabor, dricker en kopp kaffe och lyssnar till Frösundas duktiga spelmän. Man kan också köpa julklappar och julgranar. Varje måndag mellan 18.00 20.00 träffas julmarknadsgruppen i Stationshuset. Där tillverkas halmsaker, tomtar, lingonkransar och en hel del annat. Några sitter hemma och syr och stickar. Det blir till fina dukar, bonader, löpare, dockor och vantar. Det är många som bakar och skänker olika sorters matbröd. Ofta hörs det rop på mer att köpa; allt tar ju slut så fort! Julmarknadsgruppen skulle bli väldigt glad om fler ville delta i våra trevliga pysselkvällar. Då skulle vi kunna få fram mer varor. Som det nu är är det samma personer som sitter i Stationshuset och känner sig lite ensamma. Alla som vill hjälpa till och samtidigt ha lite trevligt är mer än välkomna. Finns det dessutom någon som har nya idéer på bra och roliga saker att göra, så slå en signal till mig eller någon i föreningsstyrelsen. Vi ska kanske påminna att man får inte sälja för egen del på julmarknaden. Det får man göra på höstmarknaden. Vi har gjort ett undantag på julmarknaden, och det är Röda Korset som har försäljning av sina produkter. Vi ses på vår tjugoandra julmarknad den 13 december kl 13.00! Julgranarna - en särskild historia. Det åligger skogsägande föreningsmedlemmar att med ojämna mellanrum skänka erforderligt antal granar till julmarknaden. Sven Billersjö på Billsta brukar se till att det blir gjort. För några år sedan (preskriberat) blev redaktören ålagd att skaffa fram sagda granar. Redaktör med hustru Agneta som medhjälpare och smakråd tågade ut skogen. Många vet vilken hiskelig tid det kan ta att välja ut en gran! Tala inte om vilken tid det då tar att välja ut flera dussin. Agneta var angelägen om att det skulle vara i vårt tycke snygga granar. Så var även redaktören, men bara en timme eller så. Sedan tyckte nog redaktören att det var viktigast att få fram tillräckligt antal granar. Eftersom det var redaktören som hade yxa, såg och hetsigaste humör, så blev det rätt antal! Utseendet kunde nog diskuteras milt sagt. Det året vägrade Agneta åka ned till mark- naden - någon kunde ju veta att det var ifrån oss som granarna kom! Den vid det laget lite skamsne redaktören smög sig ner för att se hur det gick. Stannar man bara på kyrkans parkering och tittar fram lite försiktigt bakom muren så ser man ju om det säljs någon gran. Det gjorde det. Det var alltså möjligt att gå lite närmare. Tack och lov är smaken olika. Det hade vi inte tänkt så noga på. De sist huggna granarna gick också åt och blev alls inte de sist sålda. Inför julen skall det råda julefrid. Nästa gång vi skulle leverera granarna bad vi för säkerhets skull Sven komma upp och se ut granarna. Redaktören Ulla Öhrlund 10 2 1997 Kyrkoskatt F örra året renoverade vi vår kyrka i Frösunda. Pengarna till renoveringen kom fram på två sätt. Huvuddelen av kostnaderna täcktes av skattemedel. En mindre del betalade vi själva i socknen via Bröderna Emil och Einar Karlssons stiftelse. Hur klarade man av att finansiera gemensamma investeringar i Frösunda på den tiden när samhället för de allra flesta var kontantlöst? Verkligheten för våra föregångare i socknen var ju sådan att man levde med naturahushållning. Någon produktion av varor för avsalu förekom knappast i gammal tid. Ett ständigt återkommande problem måste ha varit hur man skulle klara av att bygga kyrka och prästgård, samt att därefter underhålla de hus man byggt upp. Lösningen fick givetvis byggas upp på den grund man hade, naturahushållningen. I dåtidens samhälle var alla hantverkskunniga och vana vid hårt arbete. Kunde man bara få till en organisation och arbetsledning var det mesta genomförbart. Ett system som användes var gångled. Gångleden innebar att alla som innehade i mantal satt jord, det vill säga de självägande bönderna i socknen, var skyldiga att ställa arbetskraft till förfogande. Vems tur det var att sända folk till de gemensamma projekten följde en fast turordning. Förmodligen följde man helt enkelt husförhörslängderna. Från Frösunda har vi i dag inte hittat något material, men redaktören har kommit över ett utdrag ur Vallentuna socknens stämmo-protokoll. Principen i Frösunda torde ha varit densamma. Intet är nytt under solen. Se anmärkningarna som gjorts om uraktlåtenhet att sända arbetskraft och påpekanden att det minsann inte dög med barn eller åldringar! Innebörden måste vara att då som nu fanns det folk som försökte "skattefuska". Några anteckningar om gångled m m ur sockenstämmans i Vallentuna protokoll: 1761 4/1 1761 25/3 1761 13/5 1761 13/9 1762 10/1 1762 16/5 1762 19/9 1764 8/1 1764 1/4 1764 13/6 1765 6/1 1765 5/5 1765 20/10 1768 29/5 1771 7/7 1779 19/8 1783 11/5 1783 1/6 Till stall och fähus i prästgården skall visst virke lämnas av varje mantal. Diskussion om förestående prästgårdsbyggnad. De flesta ville leja men några få, såsom Veda åbor, yrkade gångled. Beslut om ”Sochnebyggnaden”, vilket väl bör vara de hus på prästgården som församlingen skulle svara för, inte prästens egna. Den skulle ske genom gångled, en huvudman antagas och bägge husen upptimras på en gång. Gångledsmännen skulle dagligen vara 7. Varje söndag skulle sockenmännen träffas i sockenstugan för att avhöra gångledslistan. 6 daler Kmt i vite för den som försummar att sända karl eller sänder oduglig. Två karlar skulle sändas från varje hemman. Arbetstider från 6 på morgonen till 8 om aftonen. Några har försummat gångledsskyldigheten, men förskonas från böter denna gång. Men nästa gång inget skonsmål! Varje mantal skall lämna en stock till visthusbod i prästgården, (Beslut också att hela kyrkan vitlimmas invändigt eftersom den är ganska mörk!) Timringen på boden skall börja 21 maj. Gångleden skulle börja där han förra året stannade. Till kyrkogårdens rengöring krävs gångled och dragare, att uppbådas av sexman och kyrkovärdar. Diskussion om återstående byggnadsarbete med prästgården. Timmer och bräder skulle lämnas av varje mantal. Det behövs mossa till prästgårdsbyggnaden. ”Till mossas kniande utsågos de af Sochnens fattiga, som woro något rörige...” Det behövs bl a torv till prästgårdsbyggnaden, Den skall genom gångled skäras på prästgårdens utmark mitt emot Väsbykärret. Gångled krävs för hjälp till murarmästaren. Ytterligare virke till prästgårdsbyggnaden skall lämnas av varje mantal. Mjölnare Elias Olsson antas som snickare vid prästgårdsbyggnaden. Tre gångleder dagligen skall vara honom till hands. Fattigstugutaket skall lagas vid samma tillfälle då gånglederna kommer till prästgården. Brygghuset skall börja repareras 2 juni "då gångleden börjas där hon sidst slutades, nemb(lige)n i Wästanberga, och af hwart mantal skulle gif(w)as 1 bräde". Taktäckning skall ske på prästbyggnaden, sockenstugan och skolstugan, 24 torv skall skaffas fram från varje mantal. Till hjälp skulle huvudmannen Eric Jonson i Mötet ha fyra gångleder varje dag, Den skulle börja där man i höstas slutade, nämligen i Hassla. Bristerna i fattigstugan på tak fönster och murar skall avhjälpas och de erforderliga dagsverkena ske genom gångled. Båtsmannen Kisberg åtar sig arbete med kyrktornets reparation mot 8 daler Kmt om dagen då han skall biträdas av gångled, 3 á 4 man om dagen, allt eftersom arbetet är, ”hwarwid dock förordades, at inga yng- ingar eller Gubbar, utan endast ducktiga Karlar, skulle därtill skickas.” Båtsman Kisberg frågas om han nöjer sig med 3 man om dagen av gångleden, men svarar att han behöver 4 man för spelets skötande och med tanke på den förestående tjärningen. Vidare frågades ”huru de böra anses, som utan lagliga förfall gångleden försumma? Och beslutades at sådane ei allenast böra med plickt anses, utan ock ärsätta Kyrkan den skada, therigenom deras försummelse förordsakas, och troddes därföre skäligt wara, at den som wore ricktigt bådad och dock från gångleden förfallolös ute blefwe, borde plickta 24 skillingar för hwar dag, som försummas, hwilka pänningar skola af Sexmännen utmätas.” Tydligt är att gångledslistan sattes upp efter en känd turordning, antagligen med byarna i samma ordningsföljd som i husförhörslängden. Redaktören 2 1997 11 Höstmarknaden Godsmagasinet hotat! Foto: Bertil Hellsten I våras kom ett brev från SL, som skrevtillhembygdsföreningenoch meddelade att godsmagasinet vid stationen skulle rivas. Det ville inte hembygdsföreningen. Hembygdsföreningen har diskuterat frågan med SL, och har fått kontrakt på att nyttja magasinet gratis mot att vi underhåller byggnaden och inte låter den förfalla. Taket är dåligt och måste åtgärdas, men för att vi ska kunna göra det måste vi få hjälp med pengar och arbetskraft. Kulturkansliet och stads-arkitektkontoret i Vallentuna kommun tycker att godsmagasinet är 12 värdefullt att spara, så de kan kanske hjälpa oss. Går inte det i lås får vi ta ställning till hur vi ska göra, eftersom åtminstone inte styrelsen tycker att vi kan lägga ner allt för mycket av föreningens pengar på magasinet. Dock vill vi inte att det ska rivas. Vi har i alla fall tänkt att magasinet ska nyttjas till vår jordbruksutställning under firandet av 800 år Vallentuna och hyser gott hopp om att pengafrågan ska gå att lösa. Vi vill inte förstöra den gamla fina stationsmiljö vi en gång räddade! Anne-Marie Karlsson F rösunda höstmarknad hölls vid stationshuset lördagen den 13 september. Hembygdsföreningen anordnade också Riksmarschen samma dag tillsammans med Sportklubben. För att göra det extra trevligt på promenaden hade BengtArne Jansson gjort två omgångar tipsfrågor som man kunde svara på; en för stora och en för små. Vädret var riktigt dåligt på morgonen. När jag kom ner till stationshuset vid 10-tiden kämpade Bengt-Arne i blåsten med att sätta upp tipsfrågorna. Regnade gjorde det också, så det såg allt annat än inbjudande ut. Men nästan på slaget ett kom solen och det blev en fin eftermiddag. Det hade kommit försäljare av allehanda slag, men alldeles för få för att vi skulle vara nöjda. De som var där kunde köpa bröd med mera i Olles brödbod, och även 6-klassarna sålde bröd för att samla pengar till skolresa. Barbro i Örsta sålde egenhändigt målat porslin, Berndt Wredh sina tavlor och Ingegerd i Odenslunda sålde Harrys snickerier. Karin i Rolsta sålde bland annat torkade blommor och Åke Springstedt sålde varor han importerar från Estland. Dörrmattorna gick bäst tyckte han. Så såldes det ägg, grönsaker med mera. Bengt-Arne och Agneta sålde startkort till Riksmarschen och kunde notera 45 kort. Kanske de hade trott att det skulle bli lite fler, men vi var ändå bättre än både Markim och Orkesta. Förutom att man samlar pengar till cancerfonden är Riksmarschen en tävling mellan kommunerna i Sverige. Vallentuna kom på andra plats i länet, och vi blev bäst bland de tre socknarna Markim, Orkesta och Frösunda. Vi får nog vara nöjda med det. Vann i tipstävlingen gjorde Vera Westberg och tvåa kom Jean Bokström. I barntävlingen vann Malin Zetterström med storebror Mikael på andra plats och på tredje plats kom Malin Skyllberg. Anne-Marie Karlsson 2 1997 800 år i Vallentuna r 1998 firar Vallentuna kyrka 800 år. Sveriges äldsta bok, Vallentunakalendariet, är från 1198 och där nämns Vallentuna för första gången. Kommunen har därför bestämt att hela Vallentuna ska fira 800 år. Det har anslagits 2 miljoner kronor för detta ändamål. Även kyrkan anslår pengar för sina evenemang. Hembygdsföreningarna i kommunen har träffats tillsammans med personal från Kulturkansliet och projektledaren Annica Braun för att även lyfta fram socknarna i firandet. Lite hjälp till finansiering av evenemangen finns också. Vid dessa möten har man kommit fram till att ordna en bemannad aktivitetshelg under september 1998 i varje socken. Den helg som är aktuell Å för Frösunda kommer även Kårsta att ha sina aktiviteter. Frösundas förslag till aktivitet är att uppmärksamma bland annat kyrkan med klockstapeln och en orgelkonsert, att anordna en utställning av foDetta är den yttersta anledningen till ton, handarbetsutställning i att Vallentuna firar 800 år 1998: En stationshuset och utställning anteckning med årtalet 1198 i Vallenav jordbruksredskap från äldre tunakalendariet. Någon har "bättrat" tider i godsmagasinet vid staskriften under tidernas gång, men tionshuset. Dessutom har Bo man ska kunna läsa MCXCVIII, vilket och Agneta Ivgren på Lövsta med vanliga arabiska siffror motsvarar erbjudit sig att tala om 17001198. talets jordbruk. Det vi önskar från kommunen Annica Braun, som är projektär marknadsföring i form av kartor ledare, har planer på att låna cyklar där våra sevärdheter i socknen finns som kan ställas upp vid olika ställen markerade, som till exempel Åttesta som besökare kan hyra för att kunna resa med kollektivtrafik och sedan borgring och slaget vid Helge å. Eftersom ett Kulturtåg kommer uppleva våra vackra gamla socknar att gå några helger under 1998 önskar från cykelsadeln. vi även en informationstavla vid sta- Har du något handarbete eller tionen. Vi kan kanske ha höstmark- jordbruksredskap att låna ut eller nad i anslutning till något av dessa skänka så hör av dig till någon i tåg, och kanske på det sättet locka styrelsen! Anne-Marie Karlsson människor till Frösunda. Förra numret av Sockenstrunt handlade helt om Frösunda kyrka. Ett resultat av det var att Lars-Göran Jansson, Hagstalund, Frösunda, sände in en gammal fin bild på kyrkan, i form av ett "Brefkort" från seklets början. Därmed kan vi alla titta bakåt närmare hundra år i historien! 2 1997 13 Ungdomsverksamheten VM! Foto: P-O Svensson D en 6 juni avgjordes VM i Vallentuna, VallentunaMästerskapen. VM i vad? Jo, i mångkamp, där 9 lag var anmälda varav Frösunda var ett. Frösundalaget bestod av P-O Svensson, Karin Svensson samt undertecknad. Grenarna var fördelade som följer: bungyjump horisontellt, frågesport, gissa Vallentuna kyrkas höjd, känna igen vallentunaprofiler, gummi-båtstafett i Kvarnbadet och avslutningsvis kast med vattenfyllda ballonger. Första grenen gällde att springa med en gummilina på en jättelik uppblåst gummimadrass och placera en kudde försedd med kardborrband så långt fram som möjligt. Frösunda placerade sig här som andra lag. Sedan följde 10 mer eller mindre märkliga frågor. Även här fick Frösunda en framskjuten ställning. Gren nummer 3 var Vallentunaprofiler, och här framkom det att vi är frösundabor och inte kände igen alla profiler direkt. Gren nummer 4: hur hög är kyrkan? Ja, det gissades allt Sven Zetterström Kassör och gummijollefantast et and r fi r a m m Midso mellan 15 och 45 meter. Vi placerade oss någonstans i mitten och fick en placering motsvarande detta. Sedan var det middag och efter-middagsvila. Inför återstoden av dagen var det bara 2 grenar kvar och 4 lag hade fallit ifrån. Kvällspasset startade klockan 19 vid Kvarnbadet, där det skulle paddlas gummijollestafett. Vattnet var varmt och P-O inledde starkt, vilket gav oss ledningen. Vid växlingen avgjordes det hela i och med att P-O slängde sig i vattnet i stället för att kliva upp på bassängkanten. Med detta tog laget en betryggande ledning och vann till slut en förkrossande delseger. Avslutningsvis var det kast med vattenfyllda ballonger, ju längre desto bättre. Frösunda hembygdsförening visade sin styrka och tog hem även den sista grenen och blev i och med detta 2 000 kronor rikare. Midsommarfirandet avlöpte enligt planerna och var väldigt välbesökt. Till nästa år måste vi kanske anordna fler skrindor! Firandet efter att stången rests inleddes med att Stina Bengs kulade in sommaren, eller som en liten flicka sa: - Varför står tanten där och skriker? Vi tackar alla som plockade blommor samt var med och gjorde midsommarfirandet så lyckat! Så länge vi två kan minnas har det funnits ungdomsverksamhet i Frösundagården en kväll i veckan. De senaste tre åren har vi, Per Öhman och Johan Wiberg tillsammans med Tobias Bokström och Tommy Gissberg, hållit i verksamheten. Till en början med fick vi hjälp av Andreas Jansson som vi också tagit över efter. Verksamheten har finansierats av Frösunda Hembygdsförening. Vi har haft öppet på tisdagar mellan kl 18 och 21 under skolterminerna. Varje vecka har det funnits möjlighet att spela pingis, innebandy inomhus och fotboll utomhus då vädret tillåtit. Det har också funnits ett stort urval av sällskapsspel, en och annan kortlek och möjlighet att lyssna på musik. Senaste året har det även funnits en TV för dem som bara måste följa sin favoritserie. Vi har också fått biljardbordet lagat så att vi kunnat spela på det. Under hela tiden har det funnits läsk och godis försäljning. Lite då och då har vi hyrt in videofilmer och visat för intresserade. Till en början kunde det vara över 20 ungdomar närvarande en tisdagskväll. Det var då lätt att organisera innebandyturneringar och liknande. Den senaste tiden har deltagarantalet sjunkit så långt att vi inte längre känner oss motiverade att fortsätta. Vi vet inte riktigt varför det varit så få deltagare på slutet. Det har funnits saker att göra och vi har varit öppna för förslag på nya aktiviteter och vi har haft pengar att röra oss med. Vad gör alla? Tittar på TV? Varför inte gå ner och se sitt program tillsammans med andra i stället för att sitta ensam hemma? Vi som skrivit detta avsäger oss härmed ledarskapet för verksamheten. Vi vet att hembygdsföreningen är villig att finansiera fortsatta aktiviteter. Mycket går att ändra på vid behov, till exempel veckodag, tidpunkt för start, antal timmar med mera. Så det är egentligen bara att sätta igång för den som känner sig hågad att göra en insats. Det vore kul om det fanns något att göra i hembygden för ungdomar även i fortsättningen. Tack för tiden som varit! Johan Wiberg och Per Öhman 14 2 1997 Korsordsskyldig: Bertil Hellsten Frösundaflätan rösundaflätan har hittills varit ett bakverk som brukar säljas på hembygdsföreningens julmarknad. Men den kan från och med nu också vara ett korsord, som förekommer i Sockenstrunt. Korsordet har en tydlig lokal prägel och är förmodligen mycket svårt att lösa för den som tror att Frösunda ligger i Solna, eller tror att världen slutar på samma ställe som taxikartan, nämligen i Lindholmen. Men för våra läsare är det förstås ingen konst att lösa flätan. Gör det, och sänd den till redaktören. Adress finns på baksidan av bladet. Det går bra att skicka en kopia eller en avskrift så att man slipper klippa sönder tidningen! Sänd lösningen före den första januari 1998. Bland de rätta lösningarna drar vi en segrare som får ett fantastiskt, men hemligt pris. Lycka till! F 2 1997 Namn & adress: Vågrät 1 Där vattnet är smalt och fåglarna häckar 8 Lugn på vatten 9 Vanligaste verbet 10 Själv 12 Senaste frösundabon 14 Har Janssons katt 15 Vid Solsta 17 Bär bär som är frukt 20 Tallinman 21 Görs gamla rekord 22 Tambur utan tak och väggar 24 Långhalsad tjurs fästmö 26 Vem Undrar? 27 Fjärran topp 28 På fällstol 31 Kök, kammare, sal, förråd, sovrum... 32 Nära största stenringen 33 Yttrade Lodrät 1 Fordom finnars fäste? 2 Där vägen stängdes 3 Långtid 4 Behövs om man vill göra bullar av vattendjur... 5 Utstöttes av första vargen 6 Till skillnad från den 7 Tillåten bara som spis 11 Den enögdes plats 13 Åskgudens egen ö 16 Avdöd 18 Förtära pilsnerdricka 19 Den som uti tygets hål vill stoppa garn som allting tål kan väl inte bli så snål att han inte brukar nål! 22 "uttryck för ansträngning el motvilja" 23 Svår pärs 25 Ganska otrevlig 29 Att krypa in i 30 Finns i Frösunda 15 Den stora kometen Den stora kometen Hale Bopp gästade jorden och Frösunda i början av 1997. En aprilkväll såg den ut så här från Rolsta vägskäl med ljusen i Finnberga glimmande vid skogskanten. Foto: Bertil Hellsten Styrelse Ordförande: Anne-Marie Karlsson....... 512 302 05 Sekreterare: Anders Olsen ................. 512 303 23 Kassör: Sven Zetterström.................... 512 302 97 Vice ordförande: Eleonor Åberg ......... 512 300 49 Pär-Ola Svensson............................... 512 302 86 Karin Westberg.................................... 512 301 68 Eva Wiberg.......................................... 512 302 67 Maria Wredh........................................ 512 302 79 Agneta Zetterström.............................. 512 303 75 ............... 80 58 98-4 Postgiro Medlemsavgift 40 kr per år för vuxen. 16 Frösunda hembygdsförenings kvartalstidskrift, grundad 1978 Redaktör: Bo Ivgren............................ 512 320 74 Löfsta, 186 95 VALLENTUNA Redaktion & formgivning: Eleonor Åberg..................................... 512 300 49 Daniel Nilsson..................................... 512 300 49 Bertil Hellsten...................................... 512 302 54 (ansvarig utgivare) e-post ............................... [email protected] Förra utgåvan av Sockenstrunt var nr 1 1997 2 1997
© Copyright 2024