Läs om: Älgjakten Vita huset Bildmakaren
Grundad 1978 Nr 1 2002 Läs om: Älgjakten Vita huset Bildmakaren Landstormen Stenyxorna 1 2002 ... med mera! Jubelkväde Frösunda Hembygdsförening firade 25-årsjubileum med en sommarfest vid stationhuset på sensommaren 2001. Då framförde vår ordförande detta jubelkväde som vi publicerar till allmän glädje och begrundan. Vi Frösundabor jubilerar idag Frösunderi, Frösundera, vi är inte många men fasen så bra, Frösunderi hurra! Vår hembygdsförening har fyllt 25, och därför så sjunger vi alla med kläm: Frösunderi, Frösundera, alla med kläm hurra! Från början var hembygdsföreningens ambition att få ut ett nummer av Sockenstrunt per kvartal. Nuvarande redaktör med hjälpkrafter har inte förmått att ens få ut ett nummer vare sig under innevarande år, decennium, sekel eller årtusende. Givetvis finns det inga ursäkter till detta beklagansvärda faktum, möjligen finns några mer eller mindre goda förklaringar. Då redaktörens fantasi och kunskaper är begränsade känns det skönt och betryggande då någon kommer med en idé eller ännu hellre med lite skrivet material som kan användas som utgångspunkt för en eller flera artiklar. Genom Jean Bokströms försorg gick det ut ett upprop under hösten att ta fram något som kunde hjälpa redaktören på traven. Jag kan inte påstå att brevlådan svämmade över direkt. Något kom och något är med i detta nummer. En idé redaktören haft är att då och då skriva om en Frösundaprofil. Den här gången är turen kommen till en av landets bästa och mest kända porträttmålare, nämligen Ulf Gripenholm. Idén att skriva om platser och gårdar får sitt i form av en artikel om Bergs gård. Omslagsbilden: Bergs gård, fotograferad av Marcus Olsson. Här fanns både bönder och drängar en gång Frösunderi, Frösundera, Bonnhustrur och pigor med ung-raden lång, Frösunderi hurra! Här verkade mjölnare, smeder med folk, soldater och torpare i var sin holk. Frösunderi, Frösundera, i varsin holk, hurra ! Vi byggde stationshuset upp från ruin, Frösunderi, Frösundera, fast alla ej hade nå'n snickarrutin. Frösunderi hurra! Och här kan vi träffas och ha lite kul och ha handarbete för markna'n till jul. Frösunderi, Frösundera markna´n till jul, hurra ! Men nu ska vi käka och ha lite skoj, Frösunderi, Frösundera, med dans och med femkamp och gladeligt stoj, Frösunderi hurra! Och så ska vi titta på Sven och hans får, hans hundar kan styra hur fårena går. Frösunderi, Frösundera, hur fårena går hurra! I forntiden hyllades här guden Frö, Frösunderi, Frösundera, en fruktbarhetsgud, som väl numer är dö. Frösunderi hurra! Vår kyrka har kors som symbol nuförti'n, i stället för blod så förtär man här vin Frösunderi, Frösundera, oblater med vin hurra! Ove Eklund Frösunda hembygdsförenings ordförande Foto Bertil Hellsten 1 2002 J Älgjakten ag har i många år under min aktiva arbetstid önskat att få göra eller uppleva något som inte har haft med mitt arbete att göra. Detta är säkert mångas önskan, men det är ju det här, att det inte blir av. För fyra år sedan frågade jag min vän Bengt-Arne Jansson om jag kunde få sitta med honom på älgpass någon dag. Efter överenskommelse med jaktlaget blev det så. År 2001, var det som sagt fjärde året i rad.Telefonen ringde kvällen innan, och en varm röst sa: "Jag hämtar dig klockan sex i morgon bitti". Det var tidig gryning och bilfärden gick till det tilldelade passet: Gustavs. Urstigen ur bilen följer jag min älgskytt och mina stövlar slaskar och plaskar efter nattens myckna regn. Under stor tystnad viker vi av från körvägen upp i skogen mot passet. Väl framme står vi framför en kraftig träkonstruktion med tak. Vi klättrar upp för den branta stegen. Det är förunderligt vilken utsikt man får från tornet. Jag får en känsla av att vara en högt uppsatt man. Under stor tystnad tar vi fram våra medhavda smörgåsar och termosar. Bäst att gör det nu för att slippa stöka senare. Det här är alltså vårt hem några timmar framåt. Vapnet är redan laddat med fullt magasin och säkrat, allt enligt reglementet. Kommunikationsradion är framtagen och kollad. Bengt-Arne låter mig i tysthet ta del av olika regler, dels från Sveriges Jägarförbund, dels från Frösunda Jaktvårdsförening, som vårt jaktlag heter. Jo, det är ordning och reda här. Att sitta på pass är jobbigare än man tror. Omgivningen måste hela tiden spanas över. Man sitter inte så bra som hemma i länstolen precis, och det kan bli tröttsamt för ryggen. Frukostgröten har sjunkit undan, och det smakar med en kopp kaffe, så att vi kommer igång, som BengtArne sa. Genom kommunikationsradion kan man tala med samtliga pass. Vilken lyx mot förr i tiden. Det kan till exempel låta så här: "Från Gustavs till Muffen kom, B-A här". Genom att man sitter tyst så många stunder som vi gör flyger det många tankar förbi. Man tänker på naturen, och hur snabbt det blivit höst. Ja, höstprakten kulminerar nu. Färger som rostbrunt, orange, svartgrönt, ockra och tenngrått dominerar i skog och mark. I höstdiset bugar gräset under spindelväven. Det stora lövfallen har inletts, i dag röd, i morgon död. Jag vaknar upp ur drömmen! Vart tog älgen vägen? som han sa, vår gamle kung, när han satt på julottan. Det har varit förvånansvärt tyst på passet och förmiddagstimmarna lider mot sitt slut och klockan är redan halv tolv. Jaktlaget håller alltid matrast så här mitt på dagen. Man samlas på vår idrottsplats Björkvallen, för att äta och dryfta förmiddagens händelser. Efter rasten fick Bengt-Arne och jag ett nytt pass för att få lite omväxling, och för att röra om i grytan, som jaktledaren Tage Ahlgren uttryckte det. Eftermiddagen blev lika tyst och glasartat stilla som förmiddagen. Undantaget var några kanadagäss som höll låda om vem som skulle anföra snöplogen mot sydligare trakter. Nöt-väckan gjorde sig också påmind, genom att hacka hål på tystnaden. Tystnad, lång tystnad... I jaktlagets instruktioner hade jag ju läst att jakten skall avbrytas vid solens nedgång, i dag ca 17:56. Det var alltså dags att bryta upp och gå mot bilen. Den tidiga skymningen hade redan kommit och vi kände hur senhösten flåsade över backarna. På vägen mot Brogård där bilen stod, mitt ute på en åker, smög vi oss på en större flock rådjur. Vi stod där länge och begrundade de vackra djuren. För att inte störa dem, gick vi åter in i skogen, och till bilen, som skulle föra oss hem till kvällsvarden. Vi var båda besvikna över att inte ens fått se en älg, men jag var glad över att ännu ett år fått uppleva en älgjaktsdag. Berndt Wredh Foto Bertil Hellsten 1 2002 Bergs gård - vita huset på kullen Foto Bertil Hellsten Bergs gård är varken äldst eller störst i Frösunda. Men den syns bäst där den ligger vitmålad och ståtlig på sin höjd. A lla vet var Bergs gård ligger. Ingen kan ju undgå att se den stora vita huvudbyggnaden uppe på sin kulle öster om kyrkan. Hur länge just den här tomten varit bebyggd är inte närmare känt. Det höglänta läget ger dock anledning att förmoda att just denna backe blivit befolkad när Uppland steg ur havet. Så har ju varit fallet med alla goda byggnadslägen i den här trakten. Man har onekligen en god utblick över socknens kärnområde runt kyrkan. Ett besök hos Lilian och Inge Ohlsson uppe på Berg visade sig bli givande. På Berg finns ett litet gårdsarkiv med diverse handlingar som rör gården och socknen under de senaste 150 åren. 150 år gammal Gården torde till sitt omfång ha skapats 1845-46 vid laga skifte. Tidigare har ägorna rimligen varit spridda inom Wreda by. Själva gårdstomten måste ha varit bebyggd tidigare. En renoverad och ombyggd flygel verkar ha sitt ursprung i sjuttonhundratalet. Huvudbyggnaden har tillkommit i mitten av 1800-talet och då först i en våning liksom nästan alla socknens hus vid den tiden. Historien förtäljer att detta hus byggts på en äldre brandtomt, vilket också styrks av att man vid renoveringsarbeten hittat brandrester i huset. Våning nummer två kom till senare under 1800-talet, och då först avsedd endast för sommarboende. Av detta följer också att huset från början kommit att innehålla en bostad på vardera planet. Eftersom huset delats upp på två bostäder blir det naturligen ”smålägenheter”. Vardera lägenheten inskränker sig till ca 250 kvadratmeter! Det måste ju kännas lite trångt. Statare och torpare Till gårdsbilden hör också en före detta statarbyggning samt ett antal uthus av sedvanlig karaktär. Statbyggningen är tidstypisk med sina tre lägenheter om ett rum och kök, numera sommarbostäder. All respekt för de människor som förr drog fram sina ofta stora familjer i dessa trånga bostäder utan vatten och avlopp och uppvärmda på enklaste sätt! Till gården hör även de båda torpen Tallen och Lövsätra. Lövsätra var brukat så sent som 1955 då torparen, sedermera lantbrevbäraren och nyligen avlidne frösundabon, Bertil Linde-crantz flyttade till Hamra. Diverse föremål som styrker gårdens gamla historia har hittats under årens lopp. Ett hänglås tillverkat i koppar har av Nordiska museet daterats till 1200-tal. Ett silvermynt daterat 1520 hittades framför huvudbyggnaden. Vid tallen har hittats mynt och soldatknapp. Nere vid Helgösjön i vad som kallas Sjöhagen finns det en fornborg, en plats känd av många sockenbor. Riksdagsfullmäktig En titt i gårdens ägarlängd visar att runt mitten av 1800-talet och fram till 1878 ägdes Berg av riksdagsfullmäktige Gustaf Peresow. På hans tid fanns tre hushåll på Berg med totalt 25 personer, 10 av manligt och 15 av kvinnligt kön. Åtta av dem bör ha varit barn. Siffrorna är från 1850. Var det så att huvudbyggnaden saknades vid den tiden? Tre hushåll, varav två stycken måste vara torpen och det tredje blir då flygeln där sagde Peresow kan ha bott. Statbyggningen kommer sannolikt senare. På gården fanns 6 hästar, 3 oxar, 10 kor, 2 ungboskap, 15 får och 2 grisar. Gården tycks ha betalt summa drygt 300 riksdaler i skatter till olika ändamål. Den tidens skatter var specialdestinerade till olika ändamål. Mer 1 2002 Bergs gård omkring sekelskiftet 1900 med invånare och tjänstefolk. Kanske är det fru Mattson själv som tronar på trappan. intressant än de faktiska beloppen är den procentuella fördelningen. Till socknens prästerskap och kyrka gick 15 % av skatten. Till försvaret i form av del i underhållet av en roteknekt avsattes 14 %. Väghållning och kontant betalning av skjutsskyldighet drog hela 12 %. Omsorg om de fattiga inskränker sig till 1 %. Skolan var i princip inte uppfunnen som särskild organisation. Diverse ospecificerade skatter tog 5 %. Resterande 53 % får närmast betraktas som fastighetsskatt som gick direkt in i statskassan. Det är inte bara vår tid som förargas över fastighetsskatten. Så enkelt att hänföra alltsammans till ett taxeringsvärde! Går vi vidare i ägarlängden hittar vi från och med 1878 den tyskfödde K R G Paaltzow som stannade till 1895, då en framgångsrik sockenbo tar vid, nämligen handlaren Otto Emanuel Mattson i Billsta. När järnvägen kom flyttade Mattsson sin verksamhet från Billsta till det vi i dag kallar Frösunda handel. Det gick mycket bra för herr Mattson, som utöver flytten och uppbyggnaden av sin nya verksamhet klarade av att köpa Berg. Mattsons orgel Det är denne Mattson som skänkt orgeln till kyrkan. Hans gravsten finns alldeles utanför kyrkporten. Mattson dör barnlös och änkan Anna Charlotta säljer gården till Börje Österberg, då arrendator på Stolp-Ekeby. Börjes far var systerson till Mattson. Året var Jordskatt Under hela andra halvan av 1800talet var jordskatterna det stora debattämnet. Först mot sekelskiftet blev man av med eländet och fick till en form av inkomstskatt. Den enkla formen av skatt som en jordskatt eller fastighetsskatt innebär var för bra för att vara ur bruk någon längre tid. Snart nog under 1900-talet återkom skattetypen som alla vet. Skatteformen är ju för myndigheterna utomordentligt bekväm då den ju helt bortser från det trassliga "skatt efter bärkraft". 1 2002 Foto Bertil Hellsten Det har inte hänt mycket med gårdens yttre på 100 år att döma av denna bild från år 2002. Största skillnaderna är att tjänsfolket tycks ha ledigt och att det numera finns en tv-anten på skorstenen. 1938. Börje var gift med Elvira som kom från Wiggeby i Orkesta. Elvira gillade inte sitt förnamn och kallades alltid Wiran. Under det namnet minns säkert de äldre frösundaborna henne. Börje var en betrodd man i kommunen, från början bland annat socialnämndsordförande i Frösunda kommun och sedan under en massa år i Vallentunas socialnämnd från kommunsammanslagningen 1952 och framåt. Att döma av alla fotografier som finns på Berg från sammanslagningen var det något som rörde sockenborna djupt. När Börje skulle tillträda Berg fanns där en arrendator med ett år kvar på sitt kontrakt. Arrendatorn hade också en gård på Mälaröarna. På Berg låg han efter med arrendet och tvangs sluta ett år före kontrakts-tidens slut. Bertil Lindecrantz kunde berätta att man flyttade en stor del av inventarierna med häst och vagn. Enkel resa till Mälaröarna tog 12 timmar. Börje och Wiran fick tre barn, systrarna Lilian Ohlsson, Inger Crona och Gunilla Florman. De tre är dagens ägare av Berg, som bebos av Lilian gift med Inge Ohlsson, som i sin tur är bördig från Blekinge. Gården drivs i dag som ett sidoarrende, sedan Lilian och Inge drivit gården från 1964 fram till 1990 då de på grund av Inges sjukdom tvingats sluta med jordbruk. Lilian är, som många vet, däremot i full sving med sin ateljéproduktion av damkläder. Hon syr upp egna modeller, som hon sedan marknadsför och säljer på olika mässor och marknader. Qi Gong rande metoden” med syfte att i första hand hjälpa äldre människor, men det har visat sig att metoden passar både ung och gammal. Gröna Draken är en ideell förening som vill främja människors fysiska och psykiska hälsa och arbetar med utbildning av instruktörer inom vårdsektorn och samarbetar med bland annat landsting och PRO. För några år sedan kom önskemål om att få igång en grupp i Frösunda. Vi har en utmärkt lokal i Frösundagården. Undertecknad tog då kontakt med Vallentuna PRO, vars Qi Gong-ledare Olle Malmberg gärna ställde upp på att leda en grupp i Frösunda. Lokalen bokades, och vi kunde starta en kurs hösten 1999. Ca 15 personer kom till den första terminen och sedan har antalet ökat till omkring 20. Vi tränar varje onsdag i ca 1 timma med en liten paus. Antal tillfällen per termin är 12. Att träna en gång per vecka är egentligen för lite, därför uppmanas deltagarna att träna hemma. Det finns instruktionsband att köpa och en skrift med utförlig beskrivning av rörelserna. Den variant vi tränar efter heter Senior Qi Gong, där en del rörelser är något förenklade. Ibland använder vi även den svårare versionen, som är lite jobbigare. Det finns många skäl till att träna Qi Gong - bland annat att blodcirkulationen ökar, rörligheten i lederna förbättras och även balans och koncentrationsförmåga blir bättre. Kort sagt förbättrar det vår allmänhälsa och på köpet får vi också ett gott kamratskap i möten mellan människor. Välkommen! gör Frö Sunda Den traditionella kinesiska medicinen har sina rötter över 5000 år tillbaka i tiden. Man har i Kina arbetat fram ett medicinskt system, där man enligt en helhetssyn kan behan-dla hela människan. De fyra huvudgrenarna är örtmedicin, akupunktur, kinesisk massage och Qi Gong. Qi kan översättas med livskraft eller energi, och Gong betyder metod eller prestation och rörelse. Qi Gong har samma medicinska och filosofiska tänkande som akupunktur: livsenergin löper i banor genom kroppen. Om hinder, blockeringar eller skador uppstår. rubbas balansen med olika störningar som följd. Professor Fan Xiulan utarbetade för mer än 15 år sedan ”Biyun - den hälsobeva Bo Ivgren Kerstin Lundkvist, Solsta Kontaktperson 1 2002 Frösunda årsmöte I början av mars höll hembygdsföreningen sitt årsmöte och beviljade styrelsen såväl ansvarsfrihet som tacksamhet. Till ordförande omvaldes Ove Eklund. Den övriga styrelsen kvarstår också oförändrad, med undantag av Stefan Kronqvist som undanbett sig omval. I hans ställe ingår i stället Torbjörn Zetterlund. Alla namn i styrelsen kan begrundas på baksidan av detta blad. På årsmötet diskuterades bland annat framtida möjlig verksamhet i föreningen. Pubkvällar i Frösundagården kan bli ett resultat om allt fungerar som vi hoppas. Ett starkt önskemål var också att ordna verksamhet för ungdomar. Där saknas dock ledare, så valda ombud kommer att försöka länsa stugorna på intresserade. Förekom dem gärna genom att kontakta styrelsen och erbjuda dina tjänster! Frösundas fantastiska flickfotboll På Björkvallens gröna gräsmatta tackar FSK:s fotbollsflicklag sina motståndare efter match. Det strålar lite lycka och det rinner svettpärlor i flickornas ansikten. Det är inte alltid vinst som räknas, utan här kan det upplevas glädje av andra orsaker som fint spel, kämpatag och kompisanda. Det kan också finnas ilska över misstag som lett till förlust. Men det 1 2002 Valborg i Frösunda med mycket musik som lockade många vårglada besökare. Traditionsenligt inleddes valborgsfirandet år 2001 med en konsert i kyrkan. Där framfördes välkända stycken från Björn och Bennys musikal Kristina från Duvemåla. Solist var Louise Raeder som också hade huvudrollen som Kristina i musikalen. Dessutom sjöng vår egen kör Trifolium under ledning av den alltid förträfflige och leende Bosse Ericsson. Kyrkan var fylld till sista plats och trots extrastolar fick några besökare ändå stå under föreställningen. Stämningen och värmen blev bara högre och högre under kvällen och många lovord uttalades och glada ansikten sågs efter konserten då vi tågade till Frösundagården för välsmakande kaffe med dopp. Det verkade som publiken blivit inspirerad av kvällens konsert, för vid brasan blev det mycket engagerad och vacker sång. Delar av Trifolium förstärktes av flera lokala sångare som syns på bilden. Feststämningen förhöjdes också av ungdomlig maskerad med bland andra Pippi och Emil. Sven Sognevik Röda Korset sporrar till nya friska tag i nästkommande match. Vi siktar mot framtiden. Tränar i inomhushall under vintern. Åker på läger till våren. Härligt och kul. Men du fattas som vill lira boll och är född 1990 eller 1991. Tjejerna vill ha fler lagkompisar! Ring! Lena, 512 303 01 Uffe, 512 320 44 Kretsen i Frösunda har varje år ett samarbete med Kyrkan vid den traditionella Skördevespern. Vid Skördevespern år 2001 i Frösunda kyrka sjöng Alissa Eriksson och Karin Krigsman några sånger, och Mats G Furemalm var präst. Kyrkan var smyckad med blommor, frukt och grönsaker. Vid kyrkkaffet efteråt var det Röda Korsgruppen som stod för servering med hembakat bröd. Ett lotteri och auktion på skördealster gav tillsammans med kaffepeng en nettosumma på ca 2 500 kronor. Kretsen skickar sedan pengarna vidare till Röda Korsets hjälpverksamhet. Ett bra resultat, för vilket vi tackar på det varmaste! Foto Eva Sognevik Frösunda Rödakorskrets Kerstin Lundkvist foto Bertil Hellsten Frösundaprofilen: Ulf Gripenholm Bakom ett plank vid ett vägskäl bor en av de stora. Vi tittar in bakom planket och träffar Ulf Gripenholm. I nte alla vet att här i Frösunda bor en man som ställer ut sina arbeten, målningar, grafik över hela världen och som med sitt porträttmåleri är representerad på ett flertal platser i det officiella Sverige. Ulf Gripenholm är nämligen konstnär och arbetar i huvudsak med målning, teckning och grafik. Han arbetar även textilt och då i samarbete med Handarbetets Vänner, som har utfört några stora vävnader. Efter Konstfack i tre år väntade fem år på Konsthögskolan. Ulf blev kvar på Konsthögskolan i ytterligare fem år, men nu som lärare. Åren som lärare anser Ulf vara minst lika lärorika som elevåren. Efter elevtiden har han, förutom som lärare, arbetat uteslutande med sitt konstnärliga arbete i form av stafflimåleri, teckning, grafik, samt utfört en del större utsmyckningar bland annat på Huddinge sjukhus, Klara postterminal, Musik- och Teaterhögskolan i Göteborg, Vallentuna gymnasium och Sveriges Riksdag. Att vara konstnär idag är inte helt lätt. Synd om de unga, tycker Ulf. Idag finns mycket liten bevakning av utställningar från dagspressen. Radio och tv är inte bättre. Tv om någon borde känna sitt ansvar för bildkonsten anser han.De flesta konstnärer idag som ställer ut får betala femtio procent av eventuell försäljningssumma till galleriet. De resterande femtio procenten skall räcka till skatt, ateljéhyra, materialkostnad etc. Levande modeller Ulf har tur (enligt honom själv) och har i kraft av sin förmåga lyckats så väl, att han har kunnat försörja sig och sin familj på sitt konstnärskap. Bakom det röda planket i vägskälet vid Torsholma gömmer sig Ulfs och hustrun Evas bostad. Den uppmärksamme ser att bakom det gula huset och en bit upp mot Rolsta kvarn ligger ett rött hus. Där är Ulfs ateljé. I ateljén blir det mesta av produktionen till. Vid stora offentliga arbeten har han hyrt in sig i större ateljéer. Ulf arbetar i huvudsak med den mänskliga figuren och behöver till och från levande modell att arbeta efter. Vid sidan om det ordinarie, eller egna arbetet med sitt måleri, arbetar han också med porträttmåleri. Den första beställningen var att måla bokförläggare Gerard Bonnier. Först sade Ulf -Nej aldrig, jag är ingen porträttmålare, men så kände han utmaningen: - Varför inte, jag försöker! Sedan dess har det blivit tretton - fjorton porträtt. Men det måste fortfarande kännas som en utmaning, Han lovar ingenting utom att försöka. Det brukar bli cirka 20 sittningar om en till en och en halv timme. Två års porträtt Det mesta arbetet gör han dock när modellen inte är närvarande. Ulf säger: - Det brukar ta mig ett till två år med ett porträtt. Att få en första porträttlikhet är inte så svårt, men att hitta karaktären, en likhet på djupet det är det svåra. Därför tar det så lång tid. Jag måste nöta mig in i modellen. Bland de personer som gett Ulf förtroendet att måla sina officiella porträtt märks nu senast riksdagens första talman Birgitta Dahl. Tidigare har han porträtterat dåvarande Dramatenchefen Lars Löfgren, dåvarande Svenska Akademiens ständige sekreterare Sture Allén, professor Bengt Samuelsson, Nobelstiftelsen, med flera. Disktrasa Ulf arbetar också periodvis med grafik och då i samarbete med en tryckare. Under många år tryckte han sina litografier hos Lindströms litografiska i Solna, oftast i samarbete med den mycket duktige litografen Rolf-Arne (Rolle) Jansson, som ju dessutom också är frösundabo. Under de senaste tio åren har det mest blivit serigrafier (screen) i samarbete med tryckaren och serigrafen Ingvar Landberg som får ses som den störste auktoriteten inom screentryck i samarbete med konstnärer. Arbetet 1 2002 med grafiken är mycket tidsödande. För Ulfs del brukar varje serigrafi bli tryckt i femton till trettio färger. Varje färg tar ungefär en dag att lägga in. Efter att ha arbetat koncentrerat med ett enda verk under en så lång period som det blir, är man som en urvriden disktrasa säger han. Hela världen Med i huvudsak grafiken, men även med måleri, har Ulf deltagit i utställningar utomlands, bland annat i Kina (Nationalgalleriet Beijing), National Museum of Contemporary Art i Seoul, Korea, Museum of Art i Taichung, Taiwan, Museo de la Natión i Lima, Peru och senast i Center for the Arts i Vero Beach, Florida, samt återkommande under många år på Grafikmässan i Paris. Ulf har bara haft fyra separatutställningar i Stockholm, senast på Thielska galleriet 1984 och Galleri Argo 1992. - Det tar så lång tid att få material till att göra en utställning med enbart nya målningar, och när man dessutom skall överleva så försvinner en del under resans gång, säger han. och träffa vänner och nya människor (att vara målare är ju ett ganska ensamt arbete) är att åka i väg med trummorna och spela New Orleans Jazz tillsammans med Jesse´s New Orleans band. Oftast blir det på jazzfestivaler och jazzklubbar runt om i Sverige; i Stockholm som regel på Stampen i Gamla stan. Dessutom spelar bandet vid kyrkokonserter och på begravningar. Ett besök på galleri Bergman på Karlavägen i Stockholm under tiden 16/3 – 17/4 2002 rekommenderas. Bo Ivgren Familjebilder I samband med att en bok om Ulf skall ges ut under våren kommer en retrospektiv utställning på Galleri Bergman. Det är konstföreningen Våga Se som förlägger boken. Ulfs son John, som är fotograf, har tagit många bilder till boken och kommer också att visa dem på utställningen. Ulf ser fram emot att få ställa ut tillsammans med sin son. foto Bertil Hellsten Ulf har aldrig träffat sin farmor, men han har målat hennes porträtt efter ett gammalt foto. Som duk använ-de han ett porträtt av Björn Rosen-gren som aldrig blev färdigt, och lite av Rosengrens haka passade utmärkt till farmor. Harley & Orleans Ulf tycker att ett bra sätt att koppla av och lugna orosandarna inom sig är att sätta sig på sin Harley Davidson och göra en resa, ibland tillsammans med likasinnade vänner som till yrket kan vara både präster, snickare, poliser och lärare. - Många av dessa är väldigt duktiga tekniker och kan hålla igång en mc. Själv begriper jag ingenting av det tekniska, säger Ulf. Ett annat sätt att få ro i själen, foto Bertil Hellsten Bakom den gamla skolan ligger ateljén där bilderna växer fram. 1 2002 foto John Gripenholm Ateljén är full av skapande möjligheter. Trummor kan vara lika viktiga som pennor och penslar . Frösundabo i Kosovo M itt på dagen. Klockan är ca 17. Staben anropar oss på radion. Det har uppstått kravaller en mil utanför Pristina (huvudstaden i Kosovo). Vi beordras till platsen. Jag hoppar in och startar vår PBV302 (pansarbandvagn). Vi är totalt 8 st i PBV:n. Vi sätter högsta möjliga fart till platsen. En svensk enhet sitter i klistret. Vi anropar enheten på radion. Läget är mycket kritiskt. Man har satt eld på flera bilar och är på väg att attackera den utsatta enheten. Jag kör fram mot den utsatta platsen men får vända. Jag vet att det finns två andra PBV: er i närheten. Jag anropar dem och vi sluter snabbt upp och spärrar av hela huvudvägen till platsen. I detta läge beordras vår kravallutrustade patrull ut. Den formerar sig framför vagnarna. Plötsligt hör vi en bil komma från en sidogata. Den uppretade folkmassan attackerar bilen, varvid vi tvingas skjuta varningsskott för att få bilen i säkerhet. Det här skulle kunna vara hämtat från någon krigsroman, men Tobias Bokström vet efter 7 månader i krigets Kosovo, att detta hör till vardagen där nere. Hur hamnade då Frösundabon Tobias nere i Kosovo? Det hela började ca 1 år efter lumpen. Ett befäl från I1 i Kungsängen hade uppmärksammat Tobias när han gjorde lumpen och skickade ett brev där han frågade om Tobias var intresserad att åka med kungens soldater till Kosovo. Efter ett par veckors intensivt funderade, med ständiga diskussioner med sin mor, svarade Tobias ja till anbudet. Nu startade 2 månaders utbildning i Strängnäs på förbandet som skulle ner till Kosovo. Utbildningen riktar sig främst till fredsbevarande 10 aktiviteter där psykologi och sjukvård ingår. Det förekom även viss stridsutbildning. Tobias var anställd som pansarvagnsförare. Han är mekaniker inom lastbilssek-torn på Volvo här i Stockholm, så det var ett naturligt val. Han fick lära sig de tekniska grunderna samtidigt som han lärdes upp i körskicklighet. Ja, detta är faktiskt Tobias, väl gömd Tobias blev stationerad i en by bakom en skyddande gasmask. uppe i bergen öster om Pristina. Di- bataljonen. Tobias hade en mycket rekt kom kriget nära, eftersom byn intressant diskussion med honom var totalt tom. Alla invånare hade om tiden som fredsbevarande stryka lämnat byn. Man startade direkt med i Kosovo. Som läsaren vet finns det dagliga patrulleringar inom området andra länder som bidrar till freden. och arbetade dygnet runt. Tobias hade Till exempel hade Tobias med kamsju man till i sin enhet. rater många roliga stunder på USA:s Tobias och hans kamrater var bataljon (jag vet inte om det berodde tvungna att alltid vara på helspänn. på att Burger King var representerat). När som helst under dygnet kunde Man hade även utbyte mellan de man väckas, antingen för övning eller nordiska länderna. Det gick att ringa om det var "skarpt" läge. Därför var hem och prata med mamma någon det extra skönt att vila upp sig och gång i veckan, ett bra avbrott från de samla kraft för nästa patrullperiod. dagliga rutinerna! Det enda som skiljer ren patrulltjänst Till sist ställde jag en ganska nafrån så kallat viloläge är längre tid turlig fråga: mellan uppdragen. Det betyder att - Skulle du kunna tänka dig att man i princip alltid har tjänst. För- återvända till Kosovo? utom när Tobias var hemma i Sverige Tobias svarar utan att behöva tänka under 3 veckor hade han ledigt bara sig för: någon dag då och då. - Ja! Naturligtvis var det en jobbig Även under de "lediga" dagarna tid men samtidigt fick man så mycket hade man sin radio med sig. Om tillbaka från de boende i trakten. någon tror att man åker ner för att Man vet även att man gör ett viktigt ha fest så förstår läsarna till denna jobb. Ja, vad finns det för jobb som artikel, att så är inte fallet. Det var är viktigare än att se till att det förblir en mycket tuff tid i Tobias liv. Det fred på de ställen på jorden där kriget är dock en otrolig erfarenhet han har har härskat? med sig tillbaks till gamla Svedala. Jag tackar Tobias för pratstunden Det fanns även roliga stunder un- och är samtidigt stolt över min släkder tiden i Kosovo. Nämnas bör att ting. Peter Bokström Sveriges prins Carl Philip hälsade på. Överbefälhavaren var också ner till Tobias morbror 1 2002 J Landstormen i Frösunda ag växte upp på Luttergärde. Där var ensamt för mej, inga andra barn i närheten. Karlarna på gården fick dras med mig i sitt arbete. När dom hade middagsvila ville jag spela kort. Det var inte populärt. Så hände något. Det blev krig. Mörkläggning, flygplan i divisioner, kronor på blå botten. Krigsplanen alltså. Frösunda fick sina landstormare inkvarterade vid Prästgårdens flygelbyggnad. Männen skulle ha mat och kaffe. Då gick de till Luttergärde och blev utspisade av min mor två gånger om dan. Det blev ett äventyr för mej, Vad jag i dag inte kan förstå är hur dessa två kvinnor, min mor och syster, orkade och hann med allt jobb. Förutom fyra i familjen fanns fyra patienter och landstormarna, inalles sexton personer att laga mat till och baka. Mor skötte lagårdens alla djur Landstormare Ejnar Carlsson om vintern. Landstormare Ejnar Carlsson om sommaren. Landstormare Kalle Carlsson om vintern. och militärbilar. Min bror och en anställd grabb åkte in i militärtjänst. Hur allvarligt det var förstod inte jag som var 8 - 9 år då det bestämdes att det skulle finnas luftbevakning i socknarna. Landstormare, män som inte blev inkallade i krigstjänst av någon anledning, och även kvinnor gjorde landstormstjänst och kallades i folkmun "tornsvalor". Orsaken var att bevakningen utfördes i torn, ofta byggda på ett tak. De skulle hålla utkik så inga främmande flygplan kom in över Sverige. Våra plan var grå med 3 gula med många nya människor att prata med. Min mor fyllde 50 år. Då kom gruppen och grattade med en stor blomsterkorg. I den fanns en rosbuske som blev planterad på rundeln som fanns på grusplanen framför huset. Den blommade många år. Nu står den i gräsmattskanten och är vildvuxen eller törne. En av männen i gruppen var sångare. Han sjöng något vackert ståen-de på kökssoffan och var nog van att stå på scen. Deras uniformer var gråa med en hatt som såg ut som karolinerhatten och hade ett blått bräm. och mjölkade för hand två gånger dagligen med hjälp av min syster som dessutom skulle hjälpa till på åkrarna. Kylskåp, frysboxar, diskmaskin eller tvättmaskin fanns inte då. Det varvades ofta med slaskhink, vedsäck och att hinka upp vatten ur brunnen och fylla tunnan i köket. Nu är det andra förhållanden på Luttergärde. Några hus är borta, backarna runt gården växer igen, men jorden brukas. Och många nya hus har byggts intill det gamla. Det är ju tidens gång. 1 2002 Britt Andersson 11 Tecken från Frösunda förr -vi tackar och tar emot V i behöver knappast berätta här att de allra flesta allmogeföremålen i stationshusets museum kommer från Skrävsta, och att de skänktes av Anna-Lisa och Folke Fröman i samband med deras flyttning till Lindholmen. Däremot kan vi gärna tala om att Folke har nu donerat två andra föremål som på olika sätt berör Frösundas historia. Det ena är hans farfars egenhändigt skrivna handbok om jordbruksskötsel, från studietiden vid HässelbySpånga Lantbruksskola. Det andra är en skafthålsyxa som hans morfar hittade i Skrävsta prästhage, så kal�lad därför att komministern i Lunda församling lär ha fått sin vedbrand därifrån eftersom Lunda saknar egen prästgårdsmark. Bägge gåvorna ligger framme i stationshusets stora rum. Kom bara med på någon av hembygdsföreningens sammankomster och bese dem själv! Yxor med dubbla hål Folke berättar att yxan låg över ett råtthål i köket då han var barn. Med tiden kom den i stället att ligga på hans fars skrivbord, och så småningom togs den i bruk som ljusstake. Spåren efter detta är fortfarande tydliga, då någon tycks ha utvidgat skafthålet upptill maskinellt, och dessutom har 12 stenen mörknat av smält vax. Ändå är "prästhagens yxa" rätt intressant då den visar att man återanvände gamla saker även på stenåldern! Förutom ett normalt placerat skafthål har yxan nämligen en indragning på den breda änden som tyder på att yxan ursprungligen var mycket längre, men att den sedan sprack över skafthålet, varefter det nuvarande hålet borrades i den främre delen. Nu har vi fått reda på att det finns gott om sådana yxor, men att Historiska Museet vill ändå gärna fotografera och registrera fyndet eftersom vi vet exakt var den hittades. Dock vill museet inte behålla den. Där var det annat förr i tiden! Någonstans i museets samlingar finns en skafthålsyxa "av vacker mörkgrön sten", funnen vid Helgö gård och inköpt för 4 kronor omkring 1880 från en viss E Johansson! grävde hålet för en grundplint till en magasinbyggnad, fann han på ca 40 cm djup en omsorgsfullt slipad yxa av en mycket tät bergart i storlek omkring 9 x 3 x 1,5 cm. I övrigt har Erik hittat en mängd av bearbetade stenar, lämpliga som verktyg, inom ett ca 50 x 100 m stort område kring husen på Grindtorp. Finns det då i Frösunda flera fynd av stenyxor - eller annat av intresse - där fyndplatsen är känd? Vi har lovat att ta kontakt igen med Historiska museet för att låta dem registrera Folkes och Eriks yxor, och det vore roligt om vi kunde presentera ännu fler! Yxor utan hål Jean Bokström Ett annat fynd av en stenyxor, dock utan skafthål och inte registrerade vid museet, har gjorts vid Grindtorp. När Erik Mattsson i början på 1950-talet Frösunda hembygdsförenings kvartalstidskrift, grundad 1978 Styrelse Ordförande: Ove Eklund...................... 512 300 51 Sekreterare: Anders Olsen ................. 512 303 23 Kassör: Lolita Jansson........................ 512 300 25 Ann-Sofie Almgren.............................. 512 302 30 Kristina Edlund.................................... 512 303 37 Inger Eklund........................................ 512 300 51 Lars Lindwall....................................... 512 301 42 Torbjörn Zetterlund.............................. 512 300 20 Mona Wåhlin....................................... 512 302 39 Redaktör: Bo Ivgren............................ 512 320 74 Löfsta, 186 95 VALLENTUNA [email protected] Postgiro ............... 80 58 98-4 Medlemsavgift 75 kr per år för vuxen. Förra utgåvan av Sockenstrunt var nr 2 1999 Redaktion: Daniel Nilsson..................................... 512 300 49 Bertil Hellsten, [email protected]...................... 512 302 54 (ansvarig utgivare) 1 2002
© Copyright 2024