1. No category

Kristofer Jupiter
2015-04-02
Startseminarium onsdagen 8 april 2015
Avdelningen för Agrarhistoria
Institutionen för Stad och Land SLU.
Doktorandprojekt:
Ett effektivt jordbrukssystem – tegskiften i Sverige på 1600-talet
Den 1 januari 2015 påbörjade jag mina doktorandstudier vid avd. för Agrarhistoria på
institutionen för Stad och Land. Projektet finansieras av Handelsbanken och Jan Wallander
och Tom Hedelius Stiftelse. Stipendiet innebär finansiering för 3 år. Vid utgången av år två
kommer licentiatexamen avläggas. Kompletterande finansiering för år 4 och doktorsexamen
kommer att sökas. Huvudhandledare: Anders Wästfelt. Biträdande handledare: Jesper Larsson
och Johanna Widenberg.
1
[Utkast. Får inte citeras]
”Ett effektivt jordbrukssystem – tegskiften i Sverige på 1600-talet”
INLEDNING
Denna seminarietext syftar till att ge en introduktion till projektet ett effektivt jordbrukssystem
– tegskiften i Sverige på 1600-talet av vilket mitt doktorandprojekt är en del av. Seminariet
avser att sätta in detta projekt i en vidare forskningsöversikt kring tegskiften eller open fields.
Jag kommer dels ge en kortare introduktion till doktorandprojektet och en bakgrund till ämnet
open fields och dels presentera ett första utkast till en första artikel.
Från åtminstone tidig medeltid till 1700-talet var jordbruket i Sveriges organiserat inom
ramen för tegskiftade byar. Tegskiftet innebar att de enskilda gårdarna hade sina ägor
uppdelade på ett stort antal jordlotter (tegar), sammanvävda inom byns ägoområde.
Majoriteten av dessa byar bedrev en kombination av åkerbruk och boskapsskötsel eller
blandjordbruk. Det svenska jordbruket före skiftena (främst enskifte och laga skifte) kan
sättas in i en bredare diskussion kring open fields. Det är ett klassiskt ämne inom den
geografiska och historiska forskningen och diskussionen kring open fields har i Europa pågått
sedan slutet av 1800-talet. Den tidigare forskningen har, om än något förenklat,
huvudsakligen varit inriktad på systemens ursprung och orsaken till tegskiftet med
fragmenterade eller uppsplittrade ägor. Under de senaste decennierna har frågan om ursprung
fått mindre betydelse till fördel för frågor kring systemens funktion och organisation.
I denna text kommer jag att diskutera vad open field är med exempel från forskningen. Jag
kommer inte att teckna en fullständig forskningsöversikt utan tar avstamp i två artiklar i
ämnet som lyfter fram centrala aspekter i den forskning som gjorts men också för att föra
forskningen framåt. Open fields har intresserat forskare i hela Europa och en stor mängd
forskning har gjorts. Trots mängden forskning och den långa traditionen finns det oklarheter
kring ämnets mest centrala begrepp. Dessa oklarheter gör översättningen av den svenska
terminologin problematisk. Diskussionen kommer huvudsakligen att kretsa kring terminologi
och definitioner i avsnittet om open fields.
I denna text kommer ämnesområdet att presenteras med utgångspunkt i de två artiklarna
men också kopplat till min empiri; de geometriska kartorna från 1600-talet. Betoningen ligger
på centrala termer och definitioner. Inledningsvis kommer projektets första studie att
presenteras. Då detta projekt är tänkt att resultera i en sammanläggningsavhandling kommer
fokus ligga på en idé till en första artikel.
Projektet
Tanken är att studera tegskiftet så som vi finner dem i 1600-talets geometriska kartor och
lämnar diskussionen kring dess ursprung. Projektet kommer att studera tegskiftet på olika
skalnivåer, från regional/nationell ner till gårds- och tegnivå. Dessutom kommer det svenska
tegskiftet sättas in i en bredare internationell diskussion kring open fields.
Det övergripande syftet med projektet i stort är:
att analysera 1600-talets jordbruk i Sverige och tegskiften med hjälp av teori om uthållighet
och effektivitet. Teoribildning om kollektiva institutioner kombineras med arbets- och
areaproduktivitet i en omfattande empirisk undersökning.
Varför tegskiftades jorden? Det är den centrala frågan i detta projekt. Hypotesen är att det var
ett effektivt system för att bedriva blandjordbruk som kombinerade småskalig
spannmålsproduktion med storskalig betesdrift. Detta gäller förövrigt både regelbundna,
solskiftade byar likväl som oregelbundna tegskiften. I detta projektet är det primärt de
oregelbundna tegskiftena som behandlas.
Följdfrågan till varför tegskifta jorden är; hur var dessa system organiserade, hur fungerade
dem? Syftet är att använda de äldre och yngre geometriska kartorna för att analysera de
oregelbundna tegskiftessystemen på olika skalnivåer.
Tanken är att projektet ska resultera i en sammanläggningsavhandling som ska omfatta 4
peer-review artiklar samt en kappa. De empiriska undersökningarna av tegskiftet ska göras
kontinuerligt i de kommande artiklarna/delstudierna. Jag kommer alltså inte, som kanske är
mer brukligt vid monografier att göra en större empirisk genomgång utan kommer inleda med
ett mindre avgränsat område för att senare successivt expandera. Det primära källmaterialet är
som sagt de geometriska kartorna med tillhörande databas GEORG (när databasen KARL för
de yngre kartorna är publicerad kommer även den att ingå). Hur detta omfattande material ska
användas och analyseras kan grovt delas in i två delar; en inriktad på fysiska rumsliga
aspekter på tegskiftet och en på organisation
Projektet ska resultera i fyra artiklar. Exakt vad var och en av dessa ska handla om är i
detta nu inte helt bestämt. Här följer en skiss på vad dessa artiklar ska handla om. Som planen
ser ut nu ska en första artikel (som jag presenterar nedan) primärt handla om det oregelbundna
tegskiftets och hägnadslagens rumsliga aspekter på detaljnivå (teg- och gårds- bynivå)
analyseras i en studie avgränsad till två områden på Falbygden i Västergötland. Artikeln ska
också innehålla en forskningsöversikt. Den andra artikeln ska inbegripa detaljstudier i andra
områden i Västergötland, utanför Falbygden, som karaktäriseras av oregelbundna tegskiften
och kommer att innefatta Småland, Hälsingland och eventuellt Dalarna. Den tredje artikeln
ska, baserat på den empiriska genomgången i de föregående studierna och analysera
tegskiftenas organisation och hur byar reglerade tillgången kollektiva resurser på olika
rumsliga nivåer. En idé till en fjärde artikel är att med stöd i tidigare resultat klassificera de
oregelbundna tegskiftena i Sverige samt diskutera tegskiftet i en vidare, europeisk kontext.
Notera att dessa artikelförslag är högst preliminära. Jag kommer fortsättningsvis fokusera på
den första artikeln.
Artikel 1/delprojekt 1
Den första studien kommer att fokusera på det oregelbundna tegskiftets rumsliga aspekter.
Denna första artikel eller studien inbegriper dels en forskningsöversikt över tidigare forskning
och dels en avgränsad, detaljerad rumslig studie av 4 byar på Falbygden i Västergötland.
Undersökningen kommer också att omfatta en rekonstruktion av två hägnadslag vari de
detaljstuderade byarna ingår. Tanken är att kvantifiera och analysera dessa byar och
hägnadslag, två byar i tresäde samt i två ensädesbyar, för att komparera likheter/skillnader
mellan den av Lindgren (1939) förmodad kopplingen mellan odlingssystem och specialisering
där ensädet associeras med boskapsinriktning och tresäde med inriktning på
spannmålsproduktion.
En seglivad sanning inom tegskiftesforskningen är att orsaken till att marken tegskiftades
var att åstadkomma en rättvis fördelning så att alla får del i god som dålig jord. Även om
mycket av den senare tidens forskning har lämnat frågan om tegskiftets ursprung så kvarstår
och återupprepas ”rättvisefrågan” som den grundläggande förklaringen till varför tegskiftet
etablerades från första början. I de solskiftade byarna är förvisso den jämna fördelningen
uppenbar, även om det i sig inte behöver vara den enda förklaringen till varför de etablerades.
I de oregelbundna tegskiftena har tegarnas jämna eller rättvisa distribution inte undersökts.
Detta gäller även tillgång till bl.a. betesresurser (utmarkstillgång), något som i det
regelbundna solskiftet reglerades genom byamålet. Hur betestillgången fördelades eller
reglerades inom de oregelbundna systemen är oklart (detta kommer troligtvis behandlas i den
andra artikeln). Den första studien kommer att behandla följande frågeställningar:
- Var tegfördelningen i de oregelbundna tegskiftena jämn/rättvis?
- Hur var tegarna i en ojämn eller oregelbunden struktur i så fall fördelade?
- Finns det likheter/olikheter mellan ensädes- respektive tresädessystem relaterat till
tegfördelningen och hägnadslag?
Denna/dessa frågor ska besvaras genom att kartorna digitaliseras och rektifieras i ett GIS
(Geografiskt informationssystem). På detta sätt kan ett antal rumsliga variabler mätas. För att
komma åt regelbundenheten/oregelbundenheten kan flera variabler komma att ingå. En är
exempelvis tegarnas antal per gärde (det totala antalet i ensäde) samt sammanlagda areal per
gärde för respektive hemman, se bild 1 inklusive tabell.
Bild 1. (A): Rearstorp by i Högstena socken, Västergötland (Geometrisk karta 1703, LSA P-100 7:1).
Rektifierad och renritad av Kristofer Jupiter.). Kartan är rektifierad mot den ekonomiska kartan från 1960.
Utifrån den digitaliserade kartan har statistisk data genererats som redovisas i separat tabell. Här framgår varje
gårds tegar, dess antal per gärde, totala antalet tegar samt den sammanlagda åkerarealen per gärde. Dessutom
redovisas medelavståndet från varje gård till dess tegar, samt det genomsnittliga mean shape index för gårdarnas
tegar. (B): Karta/schema över hur Rearstorp är sammanläkad med omkringliggande byar genom hägnadslag.
Bilden är ett utsnitt av ett större system i vilket Reastorp ingår. Geometriska kartor finns för samtliga byar i
hägnadssystemet.
Bild 1 karta A samt tabell var ett första test för att kvantifiera tegskiften (i en pilotstudie vid
avd. för agrarhistoria 2011). Antalet variabler kan utökas i analysen. Är det skillnader mellan
stora och små gårdar? Finns det en variation beroende på kärnåker (den äldre åkern) och
senare upptagen åker? Finns det samband mellan tegarnas fördelning relaterat till topografin,
höglänt och låglänt jord eller jordmån? Vidare kan avståndet mellan varje gårds tegar mätas
för att på så sätt mäta om brukningsförutsättningarna (endast avseende tegarnas tillgänglighet)
för varje gård var likartade eller regelbundna/oregelbundna. I detta sammanhang måste jag
påpeka att jag är medveten om att det finns en mängd variabler att undersöka. Inte minst
kopplat till t ex kamerala uppgifter till hemmanen; stora-små hemman, mantalsuppgifter,
krono-skatte-frälsegårdar, koncentrerad bebyggelse-utspridd bebyggelse, ensäde- tvåsädetresäde eller naturgeografi, jordmån mm. I denna stund kan jag inte riktigt säga om någon
eller alla dessa ovan nämnda variabler, eller för den delen andra variabler, kommer att ingå.
Det finns sannolikt många andra faktorer som skulle lämpa sig och jag tar gärna emot förslag.
Undersökningen begränsas å andra sidan inte av antalet variabler utan svarare av antalet
byar/kartor som kan ingå. Efter att ingående arbetat med dessa kartor i flera år vet jag att det
finns en stor variation i de oregelbundna byarnas utformning, stora och små byar,
koncentrerad respektive utspridd bebyggelse, blockformiga och långsmala tegar och blandade
osv. Det är således svårt att peka ut representativa exempel bland alla varianter.
Genom att rekonstruera hägnadslag är det möjligt att visa hur byarna var rumsligt
organiserade på olika skalnivåer. Rumsligt kan vi se hur byar var organiserade inom och
mellan byar men hur bruket var organiserat, hur det reglerades och styrdes kan vara knepigare
att komma åt. Domstolsprotokoll kan vara en väg att gå likaså kan lagarna kan ge information.
Men finns det andra källmaterial som skulle kunna vara lämpliga?
Kartorna är informationsrika och ger en bild av hur jordbruket rumsligt fungerade. Genom
att rekonstruera hägnadslag samt tegskiften kan man indirekt komma åt hur bruket fungerade,
men kompletterande källor krävs för att förstå hur de också var organiserade och hur bruket
regelerades.
En aspekt på att undersöka regelbundenhet/oregelbundenhet är ”graden” av det samma. I
den engelska forskningen regelbundenhet/oregelbundenhet så inbegriper det mer än bara
åkerjorden utan avser också trädan, bete på träda och utmark, sädesrotation. I England kan
därmed en by med oregelbunden/ojämn tegfördelning klassificeras som ett regelbundet open
field. Sädesrotation är en komponent som jag dålig koll på men som skulle vara relevant att gå
vidare med.
Tidsplan
Målet är att vid slutet av året ha ett artikelmanus färdigt för publikation. För att nå målet
kommer jag under våren fram till sommaren bearbeta empirin dvs. rektifiera de tilltänkta
kartorna i GIS, rekonstruera hägnadslagen. Parallellt läser jag under våren en kurs (Global
history of agriculture). I början av Juli kommer jag presentera artikeln på konferens i London
(International conference of historical geographers). Efter sommaren kommer jag påbörja en
läskurs. Hösten kommer huvudsakligen ägnas åt skrivande.
OPEN FIELDS - TEGSKIFTE
I detta avsnitt kommer jag att diskutera vad open field är och hur jag definierar begreppet. Det
innefattar även andra centrala begrepp som common fields, strip fields, medieval fields,
Midland system etc. Utgångspunkten i denna diskussion är i två relativt nyligen publicerade
artiklar; Hans Renes (2010) Grainlands. The landscape of open fields in a European
perspective och Mark Bailey (2010) Beyond the Midland field system: the determinants of
common rights over the arable in medieval England. Renes gör en utmärkt sammanfattning
av forskningen på open fields och framhåller, som titeln avslöjar, nödvändigheten med att
lyfta diskussionen om open fields över landsgränser och diskutera open fields i ett Europeiskt
perspektiv. Bailey menar att den brittiska forskningen för att ha varit allt för ensidigt inriktad
på open fields morfologi och ursprung och inte behandlat systemens organisation och
funktion. Han menar att det finns en kunskapslucka i forskningen gällande hur kollektiva
rättigheter (common rights) över byars resurser etablerades och utvecklades. Men för att
diskutera open fields måste vi först definiera vad det är.
Open fields i en internationell kontext
Vad är open fields? Open field är en beteckning för ett sätt att bedriva jordbruk med ett eller
flera gärden med ägoblandning. I sin enklaste form beskriver termen ett åkergärde där
böndernas ägor är fördelade på flera icke hägnade tegar som ligger utspridda och blandade
med sina grannars tegar. Det är ett system som funnits i Europa i över 1000 år och har daterats
så tidigt som 600- 700-tal (Oostheuzen 2010) och som än idag finns i bruk i delar av öst- och
Centraleuropa (Renes 2010 s 65).
Men frågan om vad open fields är för något är en fråga som inte har ett definitivt svar, eller
kanske snarare inget entydigt svar. Det går också att diskutera huruvida det kan betraktas som
ett system eller om det endast är att betrakta som ett begrepp som avser åkermarkens
organisation i form av ägoblandning. Begreppet (samt andra begrepp associerade med open
field) förekommer däremot med olika definitioner, men ofta är det inte definierat alls. Det
förefaller som att Open field har blivit ett begrepp som ofta används, och som underförstått är
ett begrepp som alla förstår vad det innebär. Detta skapar en viss grad av förvirring och
förutsätter insikt i de områden som avses. Hur kommer det sig att centrala och övergripande
terminologi används olika? Renes berör denna fråga indirekt och framhåller forskningens
inriktning på lokala, specifika områden i kombination med olika forskningstraditioner i olika
länder har medfört att det blivit svårt att komparera. Renes avser inte terminologin i sig utan
främst att studiet i enskilda regioner och specifika sammanhang har lett till monokausala
förklaringar och förenklade slutsatser, men jag anar att det finns ett samband (Renes 2010
s.37, 65). Bailey lyfter fram dels användandet av centrala termer och dels forskningens
inriktning i sin artikel rörande den i England. Han menar att terminologin inom brittisk
forskning har använts slarvigt och inkonsekvent särskilt avseende distinktionen mellan open
och common fields (Bailey 2010 s 156).
Definitioner och terminologi är såklart av central betydelse. För att föra forskningen framåt
och förklara open fields/tegskiftet håller jag med Renes att det är nödvändigt att vidga
perspektivet utanför sitt eget sammanhang. Men vem gör inte det? Men för att förstå annan
forskning gäller det att tränga in i terminologin och göra den begriplig. Detta har jag gjort
med den brittiska forskningen, även om en del frågetecken kvarstår. Vad gäller forskningen
på kontinenten har jag i begränsad utsträckning tagit del av. Detta har delvis språkliga
förklaringar.
Nedan redovisas hur Renes respektive Bailey definierar open field och common field. Jag
avser inte göra en ingående beskrivning för hur begreppet har använts men kommer nedan att
diskutera tre definitioner som ligger till grund för hur jag använder begreppet.
Renes definition är hämtad från C C Taylor i Rowley (ed.) (1981)
“Open field agriculture was the means by which land was cultivated by the inhabitants
of a township who worked their holdings in unenclosed parcels... …It is best to use the
term open field as an inclusive term, encompassing a large number of subtypes
[medieval fields, strip fields, common fields]. The other terms mentioned are either
individual aspects or special types of open fields”. (Renes 2010 s 38).
Baileys definition är inte så mycket en definition av open field i sig utan fokuserar på
distinktionen mellan open field och common field.
“one describes the morphology of fields and the other their function: ‘open’ fields are
a landscape feature, while ‘common’ fields are those subject to some communal rights
and management. Open fields are usually common field systems, but not exclusively,
in the sense that common rights existed over most open fields, but not all”. (Bailey
2010 s 156).
Baileys distinktion mellan fysisk utformning och organisation finner vi även i Fenoalteas
(1988) definition.
“[open fields] refers specifically to the physical layout of the village arable, which
consisted largely or entirely of a few large blocks of land within which individual
cultivators held numerous scattered unfenced strips; ”common fields” refers more
comprehensively to the agricultural system characterized by open fields, common
pasture on the stubble or fallow as well as the waste, and common management by an
assembly of cultivators.” (Fenoaltea 1988 s 171).
Dessa tre definitioner är i stora drag överensstämmande men det finns skillnader. Min
tolkning av Renes/Taylors definition är att open field är det ”enklaste” systemet vars
nödvändiga komponenter är ägoblandning (i åker) och vars huvudsakliga inriktning är
åkerbruk. System med fler komponenter är underkategorier till detta. Fenoalteas och även
Baileys definitioner tolkar jag som open field i sig är en komponent och inte systemet. Enligt
deras definitioner kan termen open field i princip översättas med tegskifte.
Renes tabell över definitioner gör emellertid inte hans egen, eller om det är Taylors
definition, tydligare, se bild 2. Om jag har förstått den rätt kan open field innefatta alla
komponenter men samtidigt betecknas som open field. Men detta kanske är en
missuppfattning utan att det kanske snarare ska tolkas som att alla open field har potentialen
eller möjligheten att bli common field eller midland system.
Bild 2. Tabell över komponenter som ingår i olika typer av open fields. Källa: Renes 2010 s 40
Den första komponenten som säger att den huvudsakliga markanvändningen är åker kan
ifrågasättas. Detta utesluter många byar med inriktning på boskapsproduktion. Bild 3 visar
relationen mellan åker och äng i de Västgötska byarna karterade i de äldre geometriska
kartorna.
Bild 3. Relation åker och äng hos enheter karterade i de äldre geometriska kartorna. Källa: GEORG, Riksarkivet.
Gunnar Lindgren (1939) ser en korrelation mellan ensädesbyarna på västra Falbygden och en
huvudsaklig inriktning på boskapsproduktion. Denna karta visar att byarna/ensamgårdarna i
Västergötland hade en övervikt mot höproduktion, vilket per definition inte betyder
boskapsproduktion men det indikerar att den huvudsakliga markanvändningen i ett stort antal
byar i Västergötland inte nödvändigtvis var åker. Men en reservation måste göras huruvida
ängen arealmässigt var större än åkern i de grönmarkerade enheterna på kartan. Höavkastning
angavs i lass och var således inget ytmått och den areal som motsvarar ett lass kan variera
beroende på ängens kvalitet.
Bailey gör samma distinktion som Fenoaltea i det att open field handlar om den fysiska
utformningen, närmare bestämt åkermarkens uppdelning i icke hägnade tegar; tegskifte.
Tegskifte talar inte om på vilket sätt tegarna är utformade eller organiserade bara att flera ägor
är fragmenterade och ligger i ägoblandning med andra. I regel avses endast åkermarken i
definitonen av open fields medan ängsmarken inte betonas i systemens fysiska utformning.
Med exempel från Sverige vet vi däremot att även ängsmarken på liknande sätt som
åkermarken varit tegskiftad, se karta över Högstena by, bild 4.
Bild 4. Högstena by. Högstena sn, Gudhems hd. Kartan till vänster upprättades 1650-1651 av Johan Botvidsson
(Källa GEORG P2:114) och kartan till höger 1703 av Mårten Bosell Källa (LSA P100-3:1). Tegindelningen i
åker är i stort sett oförändrad mellan de två kartgenerationerna men lantmätaren karterade även ängstegarna i den
senare.
Enligt Lindgren (1939) delades jordbruket på Falbygden (Falbygden karaktäriseras av stora
byar med oregelbundna tegskiften) upp i två delar, den ena med inriktning på åkerbruk i
tresäde och den andra på boskapsproduktion i ensäde. Båda inriktningarna med komplexa
tegskiftessystem men ingående rumsliga jämförelser mellan dessa har inte gjorts. Jag har
hittills inte hittat exempel på ensädesbyar där ängstegarna redovisas. Detta kan vara relevant i
en diskussion kring ”graden” av kollektiv organisation, något jag återkommer till nedan.
Bailey menar att många open fields också var common fields men inte alla. Han menar att
tegskiftade åkergärden (i medeltida Fenland och Kent) saknade kollektiv organisation
(common rights) (Bailey 2010 s 156). Men är det möjligt? Bailey avser troligtvis de system
som Campbell klassificerar som ”non-common subdivided fields” och karaktäriseras av att
utmarken utnyttjas kollektivt medan åker- och ängstegar brukas individuellt och omfattas inte
av en gemensam reglering (Campbell 1981 s 114). En tolkning är att Bailey avser ett system,
som han kategoriserar som weak eller irregular, där den kollektiva organisationen inte
förutsatte någon omfattande system av regler (Bailey 2010 s 159). Det kan te sig orimligt att
ha tegskiftad åker men samtidigt ingen kollektiv organisation kring bruket. En förutsättning
för tegskiftet är samtidighet i sådd, skörd, efterbete etc. trots att tegarna ägdes och brukades
individuellt.
Till skillnad från den svenska forskningen där termerna regelbundet eller oregelbundet
tegskifte åsyftar tegarnas distribution så används termerna regular och irregular i England vid
klassificering av system baserat på trädesrotation och kollektiv organisation (även om
termerna också används för att klassificera tegarnas rumsliga distribution). Regular system
avser common fields som karaktäriseras av en kollektiv organisation kring sådd och skörd
men också betesdrift på trädan och utmarken. Det s.k. regular Midland system är den mest
”extrema” formen av common field och karaktäriseras av två eller tresäde med förhållandevis
jämnstora gärden och långsmala tegar med en jämn fördelning i gärdena samt reglerad
sädesrotation (two eller three crop rotation course). Dessa system kallas också Strong
systems. Irregular används dels för open field där tegarnas distribution inte var jämn och där
storleken på tegar/parceller varierade stort och avser den fysiska strukturer och dels för
common fields där den kollaktiva organisationen inte lika starkt reglerat som i regelbundna
system och där bruket bedrevs mer individuellt. (Bailey 2009 s 17ff). De karaktäriseras av
ensäde och därmed ingen regelbunden träda. Dessa system kallas också weak systems. (Bailey
2010 s 159).
Den engelska terminologin är ganska svår att överblicka och ibland förvirrande. Ena
stunden förefaller allt klart för att i det nästa framstå som obegriplig. Men det är nödvändigt
att klargöra definitioner och terminologi, inte minst för möjligheterna att likt Renes ta ett
vidare Europeiskt perspektiv. Detta blir tydligt i Renes karta baserad på britten R.L. Hopcroft
från 1999, bild 5.
Bild 5. Karta över common fields och Midland system i det förmoderna Europa. Baserad på R.L. Hopcroft 1999
och Frandsen 1988. Källa: Renes 2010 s 42.
Kartan är dock något förvirrande. Termerna communal open field och less communal är inte
glasklara. Renes beskriver det såhär ”The more specific types of the common field system and
the ’Midland’ system were mainly limited to the core regions of the open field landscape”
(Renes 2010 s 41). Det förefaller finnas felaktigheter i kartan. Att common fields och Midland
system skulle karaktäriseras av mindre kollektiv organisation går helt emot både Bailey men
också Renes egen definition av open och common fields. Det är oklart varför solskiftet och
det Skånska tegskiftet klassificeras som mindre reglerade och kollektivt organiserade. Likaså
är termen communal open field svårtolkad. Möjligtvis definierar Hopcroft termen men det
bidrar onekligen till begreppsförvirringen.
Det är som sagt viktigt att terminologin används konsekvent för att undvika missförstånd.
Visserligen är generaliseringar kanske en förutsättning för att skapa större synteser. I ett
globalt perspektiv kan Europa i stort klassificeras som ett jordbrukssystem; open field för att
undvika att trassla in sig i regionala och lokala särdrag.
Renes lyfter blicken från detaljstudier och argumenterar, som ovan nämnts, för att
forskning i enskilda regioner lett till monokausala förklaringsmodeller och förenklade
slutsatser. Han förklarar upp och nedgångar i open field som en konsekvens av
befolkningsökning respektive minskning och han sätter open fields i ett större perspektiv där
befolkningsökningar genererar ökat behov av spannmålsproduktion. Skiftesreformerna
(enclosure) i England under tidigmodern tid är ett resultat av en specialisering mot
boskapsproduktion och senare mot andra verksamheter i och med industrialiseringen. I och
med senare skiftesreformer i England samt södra Skandinavien (Sverige, Danmark) raderades
open fields ut, medan i central- och Östeuropa upprätthölls open fields fram tills idag, om än
system i betydligt större skala. Renes diskussion sträcker sig från open fields uppkomst (eller
från det att det etablerades som ett viktigt och utbrett system) fram till idag. Det är de stora
linjerna och övergripande funktionen som betonas. Renes slutsats betonar kopplingen mellan
open field och åkerbruk. Det är i sammanhanget en intressant hypotes, att en ökad
specialisering mot spannmål resulterar i att open field systemen upprätthålls samtidigt som de
överges vid specialisering mot boskapsproduktion.
Bailey gör just det Renes kritiserar och begränsar sig i tid och rum (medeltid och England).
Men de bör kanske inte stå i motsats till varandra, Renes baserar sina slutsatser på en lång rad
regionala/lokala studier. Bailey tar däremot ett grepp på common fields som inte handlar om
dess morfologi utan hur de fungerade. För att förklara hur common fields använder han sig av
en teoribildning kring kollektiva institutioner. Jag ska inte gå närmare in på detta mer än
kortfattat redogöra för principen enligt Bailey. Det bygger på tre komponenter ”Common Pool
Resources” (CPR), de resurser som finns att tillgå exempelvis bete på träda; ”Common
Property Regime” (CPrR), reglerar vem som har tillgång till resurserna, i vilken utsträckning;
”Common Pool Institution” (CPI), hanterar systemet, motverka och bestraffa missbruk.
(Bailey 2010 s 157ff). Det handlar om hur dessa system kunde upprätthållas och fungera.
Denna teoribildning kommer även att ingå i detta doktorandprojekt. I det tegskiftade
landskapet finns det just olika institutioner som reglerar jordbruket på olika skalnivåer, teglag,
by, hägnadslag men det finns det ett grundläggande problem med källmaterial, för Sverige
likväl som England.
Bailey är medeltidshistoriker och hans forskning kring common fields avser medeltida
förhållanden. Han påpekar att studier kring open fields ursprung och etablering under 600talet till 1100-talet vilar tungt på fysikiska lämningar vilket såklart förklarar inriktningen på
morfologi och systemens utformning då skrivna källor från perioden är begränsade. Vi kan
inte ge några obestridliga svar om hur systemen fungerade därför att det helt enkelt saknas
källor. Han konstaterar att ett tillkortakommande inom engelsk forskning är en oförmåga att
särskilja olika typer av common fields. Termen common fields har ofta använts synonymt
med Midland systemet och Bailey menar att det finns ett underförstått antagande att Midland
systemet var det dominanta och den ”slutliga” eller mest utvecklade formen av open field, det
sista stadiet i utvecklingslinjen. (Bailey 2010 s 156ff). Vad gäller Baileys artikel och
diskussion om hur systemen var organiserade lyser källorna med sin frånvaro och det är svårt
att avgöra vilka empiriska belägg han bygger sitt resonemang på. Han refererar uteslutande
till sin och andra forskares publikationer.
Fenoaltea ingår i denna diskussion kanske främst för att han är en av få som framfört en
hypotes om tegskiftets effektivitet. Han ifrågasätter många förklaringsmodeller till
fragmentering/scattering i open fields (Fenoaltea 1988). Huvuddraget i hans kritik är att
förklaringsmodellerna (risk och rättviseprincipen, nykolonisation av jord, arvssystem,
oxdragen plog/mouldboard plough, försäkring m.fl.) argumenterar för hur tegskiftet blivit allt
mer fragmenterat och utökat men missar att förklara varför tegskiftet var önskvärt från första
början. Förklaringarna påpekar enligt Fenoaltea endast orsaker till hur systemen successivt
blivit allt mer komplexa. Det finns kopplingar till både Bailey och Renes i Fenoalteas
forskning. Hans hypotes är i sig en monokausal förklaring till tegskiftet, att det är effektivt.
Han menar att medeltidsmänniskan precis som människan idag var rationell och att ett system
som i sig var ineffektivt inte skulle upprätthållits. Systemet var effektivt för att det kombinerar
småskalig åkerdrift med storskalig boskapshållning. Genom att var och en som var markägare
i byn också ägde eller var ansvarig brukare för enskilda tegar, motverkades tendenser till
beteende där individer skor sig på det gemensamma arbetet inom byarna. Betesdriften
effektiviserades också då den organiserades kollektivt genom att frigöra arbetskraft.
Hägnader
Åter till ängsbruket och graden av kollektiv organisation. I diskussionen om open field har
åkermarken och spannmålsodling tolkats som den huvudsakliga markanvändningen, som
Renes påpekar. Det kan givetvis i många fall vara sant, men en allt för snäv definition riskerar
att utesluta många exempel. Open field systemen karaktäriserades av blandjordbruk, där det
förvisso förekommer inriktningar åt endera hållet. Men bortsett från ängsbruk samt bete på
utmark så lyser analyser av hägnadssystemen med sin frånvaro (med reservation för den
forskning jag inte tagit del av men jag har i mina efterforskningar inte funnit forskning som
behandlar hägnader i den internationella forskningen. Här tar jag mer än gärna emot tips.).
Detta kan återigen ha sin grund i källmaterial. De geometriska kartorna erbjuder här väldigt
goda förutsättningar för att studera hägnaderna och därmed betesdriften i open field. Baileys
forskning om oregelbundna common fields system visar att åkermarken (open fields) i dessa
med svag eller begränsad kollektiv organisation var oregelbunden avseende fördelning och
storlek (oklart vad gäller form). Detta tycks emellertid inte gälla de oregelbundna tegskiftena
på Falbygden där ensädesbyarna med inriktning på boskapsdrift (Lindgren 1939) organiserade
i stora hägnadslag. Här tycks snarare situationen vara den omvända. Kanske Renes karta, bild
3, till viss del stämmer.
Hägnaderna väcker också frågor kring hur öppna egentligen open field systemen var? De
hägnade gärdena, fredningssystemet för inägomarken var kanske inte så öppna som ibland
görs gällande. Hägnadslag och samarbete kring betesdrift bidrog såklart till ett öppet
landskap. Men öppenheten i open field ska snarare betraktas som en beskrivning av
åkermarkens avsaknad av hägnad mellan tegar och inte för ett öppet landskap i stort.
Hägnader är av central betydelse i förståelsen av hur olika system var organiserade och hur
betesdriften, rumsligt var organiserad. Renes skriver att byarna och deras trädgårdar omgavs
av häckar. Byarna, som jag i detta fall tolkar som bebyggelsecentrat och inte byns hela
ägodomän, var som öar i ett öppet landskap. Vidare skriver Renes att åkermarken skyddades
av häckar mot djuren på allmänningarna ”the commons”. Beskrivningen är emellertid inte
allmängiltig för hela Europa och det är oklart vilken typ av open field som beskrivs eller var
(geografiskt). En generell iakttagelse
REFERENSER
Bailey, M. (2010) Beyond the Midland Field System. The determinants of common rights over arable land in
medieval England. Agricultural History Review 58. pp. 153-171
Bailey, M. (2009) The Form, Function and Evolution of Irregular Field Systems in Suffolk, 1300 to 1550 in
Agricultural History Review 57. pp. 15-36
Campbell, B. (1981) Commonfield origins - the regional dimension, I: The origins of open field agriculture,
(red) T. Rowley, pp 112-129. London, Croom Helm.
Ericsson, Alf (2012). Terra mediaevalis - jordvärderingssystem i medeltidens Sverige. Diss. (sammanfattning)
Uppsala : Sveriges lantbruksuniversitet, 2012
Fenoaltea, S. (1988) Transaction Costs, Whig History, and the Common Fields, Politics & Society 1988
16: 171
Heckscher, Eli F. (1980). Svenskt arbete och liv: från medeltiden till nutid. [Ny utg.] med kompletterande tillägg
av Arthur Montgomery och Bengt Svensson, 9. uppl.. Stockholm: Bonnier
Helmfrid, S. (1962) Östergötland ”Västanstång”: Studien über die älteren Agralandschaft und ihre
Genese. Stockholm
Jupiter, K. (2011) Pilotstudie: Metoder för rumsliga analyser av tegskiften. Opublicerad
rapport, Avdelningen för agrarhistoria, SLU.
Lindgren, G. (1939) Falbygden och dess närmaste omgivning vid 1600-talets mitt: en kulturgeografisk
studie, Uppsala
Oosthuizen S.M.(2010). Medieval field systems and settlement nucleation: common or separate origins?. N.
Higham (ed.), I: The Landscapes of Anglo-Saxon England. Woodbridge: Boydell & Brewer. 108-131.
Renes H, (2010) Grainlands. The landscape of openfields in a European perspective. Landscape History 31 (2),
pp. 37-70.
Widgren, M. (1997) Bysamfällighet och tegskifte i Bohuslän 1300-1750, Stockholm