INLEDNING EU är en av världens mest attraktiva regioner för investeringar, tack vare dess högutbildade arbetskraft, rättsstat och integrerade inre marknad. EU är den region i världen som attraherar mest utländska direktinvesteringar1. Men EU kan också göra mer för investeringar genom att ta itu med utmaningar i form av regler och annat. Utmaningarna har olika grad av restriktivitet, komplexitet och förutsägbarhet. Sedan krisen har investeringarna i EU minskat avsevärt, men olika tendenser har märkts i alla länder för både privata och offentliga investeringar. Enligt kommissionens senaste höstprognos kommer investeringarna att tillta, men återhämtningen kan förbli dämpad bl.a. på grund av svag efterfrågan, företagens skuldsanering, ansträngt kreditläge eller politisk osäkerhet, beroende på land. Att kartlägga och undanröja utmaningarna för investeringar är en del av satsningarna förbättra de övergripande villkoren och avlägsna byråkrati och regleringar inom den tredje delen av investeringsplanen för Europa. Därför har kommissionen tagit upp och kommer att fortsätta att ta upp reglerings- och administrationsfrågor på EU-nivå. Först och främst måste den inre marknaden fördjupas, bl.a. genom den nya kapitalmarknadsunionen, ökad integration av den inre marknaden för varor och tjänster, den nya digitala inre marknaden samt en energiunion som också är inriktad på klimatfrågor. Redan dessa inremarknadsinitiativ kan avsevärt driva på investeringarna. Dessutom strävar kommissionen genom sin agenda för bättre lagstiftning efter att se till att den når sina politiska mål på det mest ändamålsenliga och minst betungande sättet, både när det gäller nya förslag och översyn av befintlig EU-lagstiftning, och detta bidrar också till en förutsägbar lagstiftning av hög kvalitet. Utöver dessa initiativ på EU-nivå bör medlemsstaterna också kartlägga och åtgärda nationella utmaningar. Kartläggning av investeringsutmaningar Nationella satsningar krävs som komplement till EU-satsningarna för att öka investeringarna i alla medlemsstater2. Kommissionen har för att hjälpa medlemsstaterna börjat kartlägga politikområden och politiska instrument för att ge en bild av de största investeringsutmaningarna nationellt. Först har de utmaningar för investeringar som tas upp i kommissionens landsrapporter3 klassificerats i fem kategorier (i vissa fall uppdelade i underkategorier)4: 1) Offentlig förvaltning/företagsmiljö, 2) Arbetsmarknad/utbildning, 3) Finanssektor/skatter, 4) Forskning, utveckling och innovation samt 5) Sektorsreglering (företagstjänster/lagreglerade yrken, detaljhandel, byggsektor, digital ekonomi/ telekommunikation, energi och transporter). Sedan har ett antal utmaningar lagts fram på grundval av befintlig information och vidare bedömningar. Där indikatorer är tillgängliga har de använts som ett kompletterande underlag (t.ex. Världsbankens Doing Business-indikatorer, 1 http://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php/Foreign_direct_investment_statistics Grekland och Cypern omfattas f.n. av ett ekonomiskt anpassningsprogram och ingår därför inte här. 3 Landsrapporter: http://ec.europa.eu/economy_finance/eu/index_en.htm 4 Se checklistan för en närmare beskrivning av vilka investeringsutmaningar som beaktats. 2 1 OECD:s indikatorer för reglering av varumarknaden, resultattavlan för innovationsunionen och resultattavlan för rättskipningen i EU). Investeringsprofilerna för de olika länderna innehåller inte någon slutgiltig, uttömmande lista över investeringsutmaningarna för varje land, utan är en utgångspunkt som måste vidareutvecklas och kompletteras i samverkan med medlemsstaterna. Investeringsutmaningarna ska också prioriteras under den europeiska planeringsterminen 2016, och i landsrapporterna ska de reformer som föreslås på detta område gås igenom i februari 2016. I investeringsprofilerna beaktas inte heller de reformer i medlemsstaterna som tillkännagetts eller antagits så nyligen att de inte fått någon inverkan än. Inte heller ingår hinder för politiska mål, särskilt om hindren är gemensamma för många medlemsstater (t.ex. energieffektivitet och smarta elnät). Slutligen ligger tyngdpunkten inte på efterfrågesidan. Därför betraktas inte svag efterfrågan eller minskade offentliga investeringar efter budgetåtstramningarna som politiska frågor som behöver åtgärdas, även om de utgör viktiga orsaker till låga eller minskade investeringar och i sig därför utgör investeringsutmaningar. Utmaningar och investeringar ur makroekonomisk synvinkel5 Att kartlägga investeringsutmaningar är till viss del samma sak som att kartlägga ländernas makroekonomiska egenskaper, investeringstendenser och utmaningar. Kommissionens analys av medlemsstaternas investeringsutmaningar visar dock att det finns stor variation mellan medlemsstaternas investeringsmönster och hinder för investeringar, och det finns därför inte någon patentlösning. Medlemsstaterna kan i detta avseende delas in i tre grupper, men det finns betydande skillnader även inom grupperna: i) I merparten av de hårdast krisdrabbade euroländerna kollapsade både privata och offentliga investeringar under krisen. Det beror på en snabb justering av kapitalbeståndet efter investeringshaussen före krisen. Trots att investeringarna återhämtat sig i en del medlemsstater, kommer begränsat budgetutrymme, skuldberget i det icke-finansiella näringslivet och problem med kredittillgång att fortsätta att tynga ned deras investeringskapacitet under lång tid, varför investeringarna förväntas återhämta sig i blygsam takt under de närmaste åren. Investeringarna kan också förbli låga på grund av att skuldsanering och fortsatt turbulenta finansmarknader (vilket leder till höga riskpremier och fragmentering) utgör en sådan stor negativ efterfrågechock att penningpolitiken (som ju begränsas av en ränta på noll procent) inte helt kan stabilisera för konjunkturläget. De största investeringsutmaningarna för dessa medlemsstater har att göra med beståndet av privata och offentliga skulder och behovet att omfördela resurser till den del av näringslivet som är exponerad för internationell handel, t.ex. genom ökad kostnadsrelaterad konkurrenskraft och reformerad lönebildning. Betydande framsteg har gjorts här, och den ökade konkurrenskraften behöver underbyggas genom ökad produktivitet. Investeringsutmaningar är ofta knutna till begränsad tillgång till finansiering på grund av 5 Detta avsnitt är tänkt att uppdatera och komplettera kartläggningen av investeringsmönster i rapporten från kommittén för ekonomisk politik Investment in the EU: Trends, Framework Conditions and regulatory bottlenecks inför det informella mötet i rådet (ekofin) i Riga den 24-25 april 2015, bl.a. med mer information om investeringsutmaningarna enligt landsrapporterna. Bedömningen bygger också på höstprognosen 2015. 2 svaga insolvensregler, administrativa utmaningar (regleringsbörda eller oförutsägbar reglering) och en arbetsmarknad som inte är särskilt snabbrörlig. ii) För de flesta medlemsstater i sammanhållningsgruppen är investeringar, inklusive utländska direktinvesteringar, mycket viktiga för att de ska komma ikapp. För att de ska komma ikapp behöver de också uppgradera eller utveckla sin infrastruktur i stor omfattning. Även om de offentliga investeringarna fortfarande ofta är EU-finansierade, har inflödet av utländska direktinvesteringar minskat till följd av krisen. Reformer för att förbättra företagsmiljön och förvaltningen av EU-medel kan bidra till att åtgärda investeringsutmaningarna. De allvarligaste hindren för investeringar beror ofta på att reglerna är oförutsägbara, komplexa och betungande, att den offentliga förvaltningen, domstolsväsendet och skattesystemet kännetecknas av låg insyn och att det är svårt att få finansiering. I många av de här medlemsstaterna gynnar dessutom innovationssystemet inte investeringar i de mest innovativa och produktiva verksamheterna, och det kan göra det svårare för länderna att komma ikapp. iii) I resten av medlemsstaterna (dvs. merparten av kärneuroländerna och några länder utanför euroområdet) har investeringarna inte backat lika mycket, men det finns olika mönster för investeringarnas omfattning och sammansättning, och FoU-investeringarna är jämförelsevis höga. Medlemsstater med långvariga bytesbalansöverskott tenderar att ha investeringsandelar under genomsnittet, ibland för investeringar i byggsektorn, och i en del av dem leder högt företagssparande inte till höga investeringar. I andra medlemsstater har investeringarna i allt högre grad riktats till tjänstesektorn och minskat inom tillverkningsindustrin, vars konkurrenskraft minskat. Dessa medlemsstater har i regel färre investeringsutmaningar, och hindren finns bl.a. inom sektorsreglering (detaljhandel, byggsektor, företagstjänster och lagreglerade yrken). Några av dessa medlemsstater har också, trots en motståndskraftig investeringsnivå, en tydlig minskning av investeringar i utrustning som hänger samman med minskad kostnadsrelaterad och övrig konkurrenskraft i tillverkningsindustrin. Förutom sektorsreglering omfattar investeringsutmaningarna i de länderna ofta höga skatter, vissa aspekter på lönebildningen och otillräckligt snabbrörliga arbetsmarknader. Nästa steg De utmaningar som nu konstateras i de landsspecifika investeringsprofilerna kommer att bedömas vidare under den europeiska planeringsterminen, särskilt i landsrapporterna. Kommissionen avser också i dialog med medlemsstaterna kartlägga utmaningarna och eventuella åtgärder mot dem, bl.a. genom diskussioner i rådet och rådets kommittéer. 3