Lovisa Häckner Posse - Juridiska fakulteten
JURIDISKA FAKULTETEN vid Lunds universitet Lovisa Häckner Posse Ekobrottens offer En diskursanalys av insider- och bidragsbrottens orsaker och skadeverkningar JUEN09 Ekonomisk brottslighet Uppsats på juristprogrammet 15 högskolepoäng Handledare: Jerker Christensen Termin: HT15 1 Innehållsförteckning 1. INLEDNING 1.1. Bakgrund 3 1.2. Syfte och frågeställning 3 1.3. Diskursanalys som teori och metod 4 1.4. Material 6 1.5. Avgränsningar 7 1.6. Disposition 7 2. NÅGOT OM BROTTEN 8 2.1. Inledning 8 2.2. Insiderbrott 8 2.3. Bidragsbrott 8 3. DISKURSANALYS 9 3.1. Inledning 9 3.2. Bemötande 9 3.2.1. Insiderbrottslighetens bemötande 9 3.2.2. Bidragsbrottslighetens bemötande 10 3.3. 10 Skadeverkningarnas objekt 3.3.1. Offerskap och viktimisering 10 3.3.2. Insiderbrottslighetens skadeobjekt 12 3.3.3. Bidragsbrottslighetens skadeobjekt 13 3.4. 15 Brottsligheternas orsaker 3.4.1. Insiderbrottslighetens orsaker 15 3.4.2. Bidragsbrottslighetens orsaker 16 3.5. 17 Brottsligheternas subjekt Käll- och litteraturförteckning 20 Förkortningar SOU Statens offentliga utredningar Prop. Proposition 2 1. Inledning 1.1 Bakgrund Begreppet ekonomisk brottslighet har diskuterats flitigt inom kriminologin, rättssociologin och rättsvetenskapen under de senaste decennierna. Synen på den ekonomiska brottsligheten som ett samhällsproblem har satt tydliga spår i den svenska lagstiftningen; alltfler s.k. ekobrott har kommit att lanseras under de senaste fyrtio åren.1 En enhetlig rättslig definition av ekonomisk brottslighet saknas emellertid i Sverige.2 Jag har, inom ramen för fördjupningskursen Ekonomisk brottslighet på juristprogrammet vid Lunds universitet, kommit att intressera mig för bl.a. problematiserandet av begreppet ekonomisk brottslighet, inte minst då begreppet ofta beskrivs som vidsträckt, omfattandes alltifrån insiderbrott och svindleri till bidragsbrott. Fokus för denna uppsats har emellertid inte varit att undersöka huruvida det är ”[…]rimligt och vettigt att bunta ihop högst olikartade lagöverträdelse under en diffus beteckning som ekonomisk brottslighet[…]”. 3 Jag har istället velat undersöka hur olika ekobrott, närmare bestämt bidragsbrott och insiderbrott, definieras och beskrivs som samhällsproblem inom rätten. Jag har även velat undersöka huruvida de inomrättsliga beskrivningarna av insider- respektive bidragsbrottsligheten kan berätta något om rättens syn på de som begår insider- respektive bidragsbrott. Att undersöka de tolkningar som rätten gör av omvärlden är, i min mening, högst relevant för rättsvetenskapen, och inte enbart för att en sådan undersökning kan öka förståelsen för varför gällande rätt ser ut på ett visst sätt. Gällande rätt är resultatet av bl.a. lagstiftarens tolkning av omvärlden, och är således präglad av idéer och normer.4 Det juridiska språket är ett maktverktyg, och genom att analysera rättens tolkningar av omvärlden kan de synsätt och normer som präglar maktutövningen synliggöras. Att angripa rättens tolkning av omvärlden är således även att angripa samhälleliga hierarkier.5 1.2 Syfte och frågeställning Syftet med denna uppsats är att undersöka hur rätten, genom lagstiftaren, definierar och beskriver insiderbrott och bidragsbrott, och att därigenom försöka lyfta några av de föreställningar, eller kunskapsprocesser, som ligger till grund för brotten i fråga. Jag har i stor utsträckning hämtat inspiration från Sven-Åke Lindgren, professor i sociologi vid Göteborgs universitet, som i sitt arbete Ekonomisk brottslighet – ett samhällsproblem med förhinder undersökt hur ekonomisk brottslighet Lindgren, Sven-Åke, Ekonomisk brottslighet: ett samhällsproblem med förhinder, Studentlitteratur, Lund, 2000, s. 17ff. SOU 2014:46. Marknadsmissbruksutredningen. Marknadsmissbruk II, s. 176. 3 Lindgren a.a. s. 17. 4 Gunnarsson, Åsa & Svensson, Eva-Maria, Genusrättsvetenskap, 1. uppl., Studentlitteratur, Lund, 2009, s. 168. 5 Lindgren a.a. s. 28f. 1 2 3 diskuterats som socialt fenomen i Sverige under 1970-, 1980- och 1990-talet. Med inspiration från ovanstående arbete kommer jag att undersöka hur insiderbrottslighet och bidragsbrottslighet förstås, med fokus på hur lagstiftaren beskriver 1.) hur brotten ska bemötas, 2.) vilka skadeverkningar som brotten har och 3.) brottens orsaker. För det andra är syftet med denna uppsats att diskutera huruvida rättens tolkning och förståelse av ovanstående brott kan berätta något om lagstiftarens syn på de straffrättsliga subjekt som utför brotten i fråga, och om det finns några likheter och/eller skillnader avseende hur insiderbrottslingen och bidragsbrottsligen förstås. För att uppnå ovanstående syfte ämnar uppsatsen besvara följande frågeställningar: - Hur beskriver och förstår lagstiftaren bidragsbrottslighet och insiderbrottslighet? - Hur förstår lagstiftaren de straffrättsliga subjekt som utför bidragsbrottslighet och insiderbrottslighet? Det bör i detta sammanhang poängteras att det huvudsakliga syftet med uppsatsen inte är rättsdogmatiskt, såtillvida att jag inte kommer att ge någon längre presentation av gällande rätt. Syftet är inte heller att empiriskt undersöka den faktiska omfattningen av de brottstyper som uppsatsen behandlar eller att diskutera vilka individer i samhället som faktiskt utför brotten i fråga. Frågeställningarna besvaras istället med hjälp diskursanalytisk metod, vilken kommer att förklaras mer utförligt i det följande. 1.3 Diskursanalys som teori och metod Centralt i detta arbete är att jag använder mig av s.k. diskursanalys för att besvara mina frågeställningar. Diskursanalys, som snarare bör ses som ett slags metodologiskt ramverk än som en enhetlig metod, är vanligt förekommande inom samhällsvetenskaplig forskning,6 och bygger på en s.k. socialkonstruktionistisk kunskapssyn, kanhända främst associerad med sociologen Michael Foucault.7 Av detta följer att en förutsättning för diskursanalys är att teori och metod är sammanvävda i en helhet.8 Då viss förståelse av diskursanalys är avgörande för att fullt kunna tillgodogöra sig resterande delar av detta arbete, följer här en kortare introduktion till socialkonstruktionistisk kunskapssyn och diskursanalys. Enligt socialkonstruktionistisk kunskapssyn konstrueras verkligheten i samspelet mellan människor, såtillvida att det är i samspelet, främst genom språket, som verkligheten får sin sociala Gunnarsson m.fl. a.a. s. 173ff & Neumann, Iver B., Mening, materialitet, makt: en introduktion till diskursanalys, Lund, 2003, s 29. 7 Lindgren a.a. s. 20ff. 8 Gunnarsson m.fl. a.a. s. 175. 6 4 betydelse. Den socialkonstruktionistiska kunskapssynen kan därför sägas utmana den tradition som länge präglat juridiken, nämligen att ”[…]fakta existerar oberoende av den rättsliga kontexten och [att] lagar tillämpas på den faktiska verkligheten[…]”.9 Enligt socialkonstruktionistisk kunskapssyn påverkas inhämtandet av fakta alltid av situation och kontext.10 Detta är inte detsamma som att säga att verkligheten inte existerar oberoende av den sociala interaktionen och språket. Människan behöver dock språket för att tolka och observera verkligheten. Det är genom språket som den sociala världen skapas och verkligheten kan aldrig förstås utanför de språkliga och interaktiva tolkningarna av densamma. De sätt på vilka människan tolkar och konstruerar verkligheten är således beroende av den kontext som hon befinner sig i.11 Då kunskap, enligt socialkonstruktionistisk kunskapssyn, är resultatet av social interaktion snarare än produkten av objektiva observationer, är det således av intresse att ifrågasätta de uppfattningar om verkligheten som har auktoritär ställning. Vidare bör självfallet den som ägnar sig åt sådant ifrågasättande vara medveten om att hen också deltar i en process varigenom kunskap skapas.12 Diskursanalys tar avstamp i socialkonstruktionistisk kunskapssyn och analyserar den process varigenom kunskap konstrueras inom ett givet sammanhang. En diskurs kan i detta sammanhang ses som ett system av föreställningar och idéer, eller som en ”[…]referensram för en viss fråga, vid en viss tidpunkt och i ett visst institutionellt sammanhang[…]”.13 Centralt vid diskursanalys är språket. Genom att exempelvis undersöka hur domare och lagstiftare, i tal och text, beskriver och förstår offret i våldtäktsmål kan de kunskapsprocesser som skapat förståelsen belysas och ifrågasättas. En central utgångspunkt vid diskursanalys är nämligen att diskurser reproduceras, och att auktoritära diskurser därför möjliggör reproduktion av makt och förstärkande av förtryck.14 På samma sätt som konstkritikers preferenser kan producera och reproducera en viss estetik 15, kan lagstiftarens och rättsväsendets tolkningar av verkligheten, vilka sedermera läggs till grund för rättsliga definitioner och beskrivningar, sätta dagordningen för hur andra människor eller samhället i stort förstår världen. Diskurser fungerar således som ett slags indirekt maktpåverkan; auktoritära diskurser påverkar vår moral, vår vilja och vårt handlande, såtillvida att de begränsar vad som är möjligt att säga, tänka och göra.16 Att analysera och ifrågasätta konventionella begreppsbildningar Gunnarsson mfl. a.a. s. 173 Gunnarsson mfl a.a. s. 173. 11 Gunnarsson mfl a.a. s. 173. 12 Gunnarsson mfl a.a. s. 174. 13 Gunnarsson mfl a.a. s. 174. 14 Gunnarsson mfl a.a. s. 176. 15 Lindgren a.a. s. 23. 16 Lindgren a.a. s. 27 f & Gunnarsson m.fl. a.a. s 175. 9 10 5 om ”[…]vem som är vem och vad som är vad[…]”17 kan således ses som en metod för att minska maktmissbruk och förtryck.18 Av det ovan nämnda har det förhoppningsvis framgått att maktperspektivet spelar en central roll inom diskursanalys. Jag finner det därför nödvändigt att notera att jag med makt inte enbart avser direkt och medveten inverkan på exempelvis medborgare, utan att jag, i enlighet med socialkonstruktionistisk kunskapssyn, främst avser indirekt medvetandepåverkan eller symbolmakt.19 Vad innebär då diskursanalys för besvarandet av uppsatsens frågeställningar? Att undersöka auktoritära diskurser om insiderbrottslighet och bidragsbrottslighet innebär en granskning av argument, idéer, bedömningar påståenden, krav, värderingar, definitioner m.m.20 Genom att analysera dessa, undersöks även rättens, eller lagstiftarens, uppfattningar om verkligheten. Denna undersökning kan sedermera utgöra grunden för ett ifrågasättande av förhärskande föreställningar och begreppsbildningar, samt öka förståelsen för varför gällande rätt ser ut på ett visst sätt. Vidare innehåller uppsatsen en ytterst kortfattad och översiktlig presentation av bidrags- och insiderbrotten. Jag har härvid använt mig av en rättsdogmatisk metod, och har således använt mig av rättskälleläran för att utröna gällande rätt.21 Slutligen bör noteras att jag i kommande kapitel även kommer att använda mig av ett par sociologiska och kriminologiska begrepp (direkt och indirekt offerskap samt viktimisering) och en kriminologisk teori (George Volds gruppkonfliktteori). Av pedagogiska skäl finner jag det dock lämpligast att presentera dessa i anslutning till den diskursanalytiska delen av uppsatsen. 1.4 Material Som beskrivits i föregående avsnitt spelar språket en avgörande roll vid diskursanalys. Diskurser uttrycks inte bara i texter, utan även i exempelvis sociala praktiker och i produktionen av texter. Forskare som vill analysera rättsliga diskurser är således inte bundna av de texter som omfattas av rättskälleläran, utan kan även studera alltifrån underrättspraxis till TV-program.22 På grund av tidoch utrymmesbrist har jag emellertid valt att främst studera förarbeten, och fokus för denna uppsats är således hur lagstiftaren i förarbeten beskriver och förstår bidragsbrottslighet och insiderbrottslighet, främst med avseende på brottens skadeverkningar och orsaker. Jag har i viss mån även studerat rättsvetenskaplig doktrin, men denna behandlas i uppsatsen enbart i högst Lindgren a.a. s. 29. Lindgren a.a. s. 29. 19 Lindsgren a.a. s. 28. 20 Jfr. Lindgren a.a. s. 36. 21 Kleineman, Jan: ”Rättsdogmatisk metod”. I: Juridisk metodlära (red: Korling och Zamboni), Lund 2013, s. 21. 22 Gunnarsson m.fl. a.a. s. 176. 17 18 6 begränsad omfattning. Bidragsbrottslighet har varit straffbar en avsevärt kortare period än insiderbrottslighet, och det finns en större mängd förarbeten att tillgå på det insiderbrottsrättsliga området. Vad gäller insiderbrottsligheten riktar diskursanalysen emellertid främst in sig på förarbeten som tillkommit under 1990- respektive 2000-talet, vilket främst motiveras med att de bidragsbrottsrättsliga förarbetena tillkommit under 2000-talet. Jag har således velat avgränsa mig i tid. Som nämnts ovan har en stor inspirationskälla till detta arbete varit professor Sven-Åke Lindgrens diskursanalys av ekonomisk brottslighet som socialt fenomen. Slutligen har jag även studerat litteratur som presenterar diskursanalys och socialkonstruktionistisk kunskapssyn. 1.5 Avgränsningar På grund av tids- och utrymmesbrist har några avgränsningar behövt göras. För det första fokuserar uppsatsen främst på diskurser som finns att hitta hos lagstiftaren; uppsatsen är således inte en diskursanalys av domskäl eller lagtext. För det andra innehåller uppsatsen inte några omfattande redogörelser för gällande rätt på bidragsbrotts- respektive insiderbrottsområdet. Slutligen fokuserar diskursanalysen på förarbeten från 1990- respektive 2000-talet. 1.6 Disposition Som anförts ovan undersöker uppsatsen lagstiftarens beskrivningar av hur insider- och bidragsbrottsligheten ska bemötas, vilka skadeverkningar brotten har och brottens orsaker. Jag har, delvis inspirerad av Sven-Åke Lindgren, delat in uppsatsens avsnitt efter dessa kategorier. Inledningsvis följer en mycket kortfattad presentation av gällande rätt. Därefter följer avsnittet Bemötande, i vilket uppsatsen kort redogör för hur lagstiftaren beskriver att insiderbrottslighetens respektive bidragsbrottslighetens ska bemötas. Sedan följer avsnittet Skadeverkningarnas objekt, i vilket uppsatsen redogör för hur lagstiftaren beskriver brottsligheternas skadeverkningar. Kort sagt, vem eller vad är det som skadas av respektive brottslighet? Därefter följer avsnittet Orsaker, där lagstiftarens förklaringar till orsakerna bakom brottsligheterna analyseras. Slutligen följer ett avsnitt som jag kallar Brottsligheternas subjekt, där jag, på grundval av tidigare avsnitt, undersöker lagstiftarens syn på de straffrättsliga subjekt som utför bidragsbrottslighet och insiderbrottslighet. 7 2. Något om brotten 2.1. Inledning Nedan följer en ytterst kort presentation av insider- respektive bidragsbrottet. Presentationen ska inte ses som en uttömmande beskrivning av brotten, och är enbart tänkt att kort presentera brotten för den läsare som inte tidigare kommit i kontakt med dessa. 2.2. Insiderbrott Lagstiftning som syftar till att motverka insiderhandel har funnits i Sverige sedan 1970-talet.23 I dagsläget regleras insiderhandel bl.a. i lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument (hädanefter marknadsmissbrukslagen), vilken bland annat är resultatet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan.24 Insiderinformation är icke offentliggjord information eller inte allmänt kända omständigheter som är ägnade att väsentligt påverka priset på finansiella instrument, och det är enligt lagen förbjudet att på värdepappersmarknaden, förvärva eller avyttra finansiella instrument som sådan information rör (1-2 §§ marknadsmissbrukslagen). Det är exempelvis olagligt att utnyttja insiderinformation genom att köpa eller sälja aktier innan informationen i fråga hunnit bli offentlig och påverka kursen.25 Den som begår insiderbrott kan dömas till fängelse i högst två år och den som begår grovt insiderbrott kan dömas till fängelse i fyra år (2 §). Även försök till insiderbrott och försök eller förberedelse till grovt insiderbrott är kriminaliserat (4 §). Ett återkommande begrepp i de studerade förarbetena är marknadsmissbruk. Detta är ett samlingsbegrepp för insiderbrott, obehörigt röjande av insiderinformation, otillbörlig marknadspåverkan och utebliven rapportering av misstänkt marknadsmissbruk.26 2.3. Bidragsbrott Bidragsbrott regleras i bidragsbrottslagen (2007:612), och hörde, innan 2007, till brottskategorin bedrägeri.27 Lagen fastslår att den som lämnar oriktiga uppgifter eller inte anmäler ändrade förhållanden som hen är skyldig att anmäla enligt lag eller förordning, och på så sätt orsakar fara för att en ekonomisk förmån felaktigt betalas ut eller betalas ut med ett för högt belopp, döms för bidragsbrott till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex SOU 2014:46, s. 95 SOU 2014:46, s. 96. 25 https://www.ekobrottsmyndigheten.se/lag-och-ratt/brottsrubriseringar/lagen-om-straff-for-marknadsmissbrukvid-handel-med-finansiella-instrument/. 26 http://www.fi.se/Tillsyn/Statistik/Marknadsmissbruk/. 27 Proposition 2006/07:80. Bidragsbrottslag, s. 30ff. 23 24 8 månader (2 § bidragsbrottslagen). Detta gäller sådana bidrag, ersättningar, pensioner och lån för personligt ändamål som enligt lag eller förordning beslutas av Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten, Centrala studiestödsnämnden, Migrationsverket, Arbetsförmedlingen, kommunerna eller arbetslöshetskassorna (1 §). Även den som av grov oaktsamhet lämnar oriktiga uppgifter eller inte anmäler ändrade förhållanden döms för vårdslöst bidragsbrott till böter eller fängelse i högst ett år, om inte gärningen med hänsyn till beloppet och övriga omständigheter är mindre allvarlig (4§). 3. Diskursanalys 3.1. Inledning Förevarande avsnitt undersöker hur lagstiftaren beskriver insider- och bidragsbrottsligheten med avseende på bemötande, skadeobjekt och orsaker. Rent konkret har jag läst ett par SOU:er och ett antal propositioner med fokus på hur ovanstående kategorier beskrivs och förklaras. Texterna har således inte lästs i syfte att utröna gällande rätt. Genom att ”läsa om” dessa texter har jag istället velat belysa diskurser, och tydliggöra hur lagstiftaren förstår de brott som förarbetena tar sikte på. Vad gäller insiderbrottsligheten har främst SOU 2014:46 Marknadsmissbruk II, proposition 2004/05:142 Marknadsmissbruk och proposition 1990/91:42 om insiderhandel studerats. SOU 2014:46 har i skrivande stund inte resulterat i någon proposition. Vad gäller bidragsbrottsligheten har SOU 2006:48 Bidragsbrott och proposition 2006/07:80 Bidragsbrottslag studerats. 3.2. Bemötande Förevarande avsnitt syftar till att kort återge hur lagstiftaren pratar om de studerade brottsligheterna med avseende på hur de ska bemötas. Vilka ord och begrepp används då lagstiftaren beskriver hur staten bör bemöta insider- respektive bidragsbrottslighet? 3.2.1. Insiderbrottslighetens bemötande Två återkommande ord i SOU 2014:46 och de propositioner avseende insiderbrottslighet som studerats är bekämpning och bekämpas.28 Otillåtet handlande på värdepappersmarknaden beskrivs som ett bedrivande, ett handlande som, från statligt håll, måste bekämpas för att motverkas.29 Behovet av bekämpning, i form av straffbestämmelser, motiveras bl.a. av att ”[…]straffbestämmelser på ett 28 29 Se exempelvis SOU 2014:46, s. 89, 167f, 194, 199f. SOU 2014:46, s. 168. 9 tydligare sätt markerar att man från samhällets sida ser allvarligt på överträdelser [av förbud mot insiderhandel] […]”.30 3.2.2. Bidragsbrottslighetens bemötande Vad gäller bidragsbrottsligheten förekommer andra ord med avseende på hur brottsligheten ska bemötas. Att ägna sig åt bidragsbrottslighet beskrivs inte som ett bedrivande som behöver bekämpas. Istället beskrivs det straffvärda beteendet som fusk, missbruk eller brott och lagstiftningen motiveras med att lagstiftaren ska kunna ”komma åt”31 och ”förhindra”32 det oönskade beteendet. ”Fusk”, ”missbruk” och ”brott” förefaller både i SOU 2006:48 och prop. 2006/07:80 användas synonymt, något som propositionen i viss mån även uppmärksammar.33 3.3. Skadeverkningarnas objekt Ett sätt att diskursanalytiskt närma sig lagstiftarens förståelse och beskrivning av insider- och bidragsbrottslighet är att undersöka hur brottsligheternas skadeverkningar beskrivs. Vilka är skadeverkningarnas objekt; vem eller vad är det som skadas av det kriminaliserade handlandet och hur förklarar och motiverar lagstiftaren detta? Förevarande avsnitt analyserar lagstiftarens förståelse för vem och vad som skadas av insider- och bidragsbrottsligheten. Inledningsvis följer emellertid en introduktion till de sociologiska begreppen offerskap och viktimisering. 3.3.1. Offerskap och viktimisering Inom bl.a. kriminologisk och sociologisk forskning kategoriseras ofta brottsligheters offer som antingen direkta eller indirekta. Detta har bland annat gjorts av den amerikanske sociologen David Shichor.34 Direkt offerskap tar sikte på de offer som ett brottsangrepp drabbar i första hand, såsom den som åsamkas fysiska skador i samband en misshandel eller den fysiska miljö som skadas med anledning av ett miljöbrott.35 Indirekt offerskap tar istället sikte på skadelidande offer som inte direkt utsätts för ett brottsangrepp, men som lider indirekt skada genom angreppet.36 Visavi uppdelningen av offer som direkta eller indirekta förekommer, inom bl.a. sociologin och kriminologin, även begreppet viktimisering, vilket åsyftar det angrepp som någon eller något blir utsatt för. Viktimisering kan vara antingen primär, sekundär och tertiär.37 Viktimisering SOU 2014:46, s. 171. SOU 2006:48. Bidragsbrott, s. 36 & s. 101. 32 SOU 2006:48, s. 36 & Prop. 2006/07:80, s. 39. 33 Prop. 2006/07:80, s. 21f. 34 Lindgren a.a. s. 127. 35 Lindgren a.a. s. 127f. 36 Lindgren a.a. s. 127. 37 Lindgren a.a. s. 127. Lindgren har här översatt engelskans victimize och victimization. 30 31 10 kategoriseras som primär, sekundär eller tertiär beroende på hur personligt det direkta eller indirekta offret är.38 Med primär viktimisering åsyftas exempelvis det angrepp som den som blir misshandlad utsätts för, varför både kategorin direkt offer och kategorin primär viktimisering är tillämpliga. Det aktiebolag som drabbas av ekonomiska förluster i samband med konkursbrott är dock, enligt viktimiseringsterminologin, föremål för sekundär viktimisering, men är samtidigt att se som ett direkt offer.39 Tertiär viktimisering tar sikte på mer abstrakta värden, såsom skattemoralen eller miljön. Lindgren har, med avstamp i bl.a. sociologen David Shichors teorier samt en opinionsundersökning, gjort gällande att det är viktigt att skadeverkningar relateras till personer för att allmänheten ska ”[…]inse den ekonomiska brottslighetens allvarliga natur[…]”.40 Att koppla en ekonomisk skada till en enskild person istället för till ett kollektiv leder, enligt Lindgren, till ett större fördömande av ekobrottsliga gärningar.41 Lindgren har genom att kombinera termerna direkt/indirekt offer med primär, sekundär och tertiär viktimisering skapat ett schema som illustrerar det ovan nämnda:42 Primär viktimisering Direkt offerskap Indirekt offerskap Anställda drabbas av olyckor Enskilda personer drabbas av med konsekvenser för liv och relativ ökad skattebörda när hälsa vid företags brott mot företag anlitar svart arbetskraft arbetsmiljölagstiftningen och därigenom bedrar staten på skatter och avgifter Sekundär viktimisering Banker (borgenär) och företag Skattebrott riktade mot staten (leverantör) drabbas av innebär illojal konkurrens och ekonomiska förluster vid lönsamhetsproblem för andra konkursbrott Tertiär viktimisering företag inom samma bransch Den fysiska miljön drabbas vid Tilltron till marknadssystemet miljöbrott såväl som myndigheter rättsvårdande försvagas vid omfattande illojal konkurrens genom skatte- och avgiftsbrott Lindgren a.a. s. 127. Lindgren a.a. s. 127f. 40 Lindgren a.a. s. 129. 41 Lindgren a.a. s. 129f. 42 Lindgren a.a. s. 128. 38 39 11 Med avstamp i ovanstående begrepp och schema ska jag nu undersöka hur skadeverkningarnas objekt beskrivs i de förarbeten som uppsatsen behandlar. 3.3.2. Insiderbrottslighetens skadeobjekt Insiderbrottsligheten beskrivs i hög utsträckning leda till en tertiär viktimisering som både har direkta och indirekta offer. En frekvent förekommande offeridentifiering är den funktionella marknaden. Det insiderbrottsliga regelverket beskrivs behövas, bl.a. eftersom lagstiftningen ”[…]skyddar finansmarknadens integritet[…]”43, ”[…]bidrar till marknaders finansiella stabilitet[…]”44, leder till ”marknadseffektivitet”45 och ”[…]behåller den gynnsamma utvecklingen av värdepappersmarknaden[…]”46. Insiderbrottsligheten beskrivs orsaka ”samhällelig skada”47, och lagstiftningen beskrivs behövlig för att uppnå den ”[…]samhällsekonomiska nyttan fullt ut[…]”.48 Det förefaller såldes ytterst vara samhällsekonomin som skadas av insiderbrottsligheten. I Prop. 1990/91:42 skrivs vidare att insiderhandel med ekonomisk vinning för vissa av de inblandade ”[…]i regel uppfattas orättvis och strider mot den allmänna moraluppfattningen[…]”49, och i SOU 2014:46 anförs att avsikten med lagstiftningen är ”[…]att förhindra att informationsövertag utnyttjas på ett sätt som enligt vedertagna normer anses vara otillbörligt[…]”50. Att något uppfattas som orättvist beskrivs i Prop. 1990/91:42 emellertid inte som något som är problematiskt i sig, utan enbart i det avseendet att uppfattningen att något är orättvist kan leda till att investerare söker sig bort från marknaden, vilket i förlängningen kan leda till ”sämre marknadseffektivitet”.51 Rättvisa beskrivs således inte som ett skyddsobjekt. Lagstiftaren pekar således ut den funktionella marknaden som ett direkt offer för insiderbrottsligheten. Brottsligheten beskrivs även medföra en tertiär viktimisering med indirekta offer, då insiderlagstiftningen syftar till att motverka att ”[…]det nödvändiga förtroendet [min kursivering] för marknaden rubbas[…]”.52 Förtroendet bland investerare beskrivs som en förutsättning för viljan att investera,53 och som en förutsättning för att ”[…]bibehålla den gynnsamma utvecklingen på värdepappersmarknaden[…]”54. Potentiella konsekvenser av brottsligheten beskrivs emellertid i relativt försiktiga ordalag, bl.a. nämns att finansmarknadernas SOU 2014:46, s. 203f. SOU 2014:46, s. 437. 45 Proposition 1990/91:42 om insiderhandel, s. 38. 46 Prop. 1990/91:42, s. 38. 47 SOU 2014:46, s. 436. 48 Se bl.a. SOU 2014:46, s. 435. 49 Prop. 1990/91:42, s. 38. 50 SOU 2014:46, s. 170. 51 Prop. 1990/91:42, s. 38. 52 SOU 2014:46, s. 170 53 SOU 2014:46, s. 169. 54 Prop. 1990/91:42, s. 38. 43 44 12 funktionssätt bygger på att alla aktörer har tillgång till korrekt, relevant och prispåverkande information eftersom det ”[…] i annat fall finns risk [min kursivering] för minskad effektivitet, vilket kan [min kursivering] utgöra ett hot [min kursivering] mot prisbildning, likviditet och marknadsaktörernas förtroende[…]”55. Skadliga verkningar av insiderbrottslighet som skulle kunna betecknas som primär och sekundär viktimisering diskuteras enbart i mycket liten omfattning i de studerade texterna. I SOU 2014:46 nämns exempelvis att en insideraffär kan ”[…] medföra att investerare på kapitalmarknaden berövas stora ekonomiska värden[…]”56. Det anförs även att investerares undvikande att göra affärer på de finansiella marknaderna i sin tur kan ”[…]hota sparande, pensioner, investeringar och företagens kapitalförsörjning[…].”57. Sammanfattningsvis fokuserar lagstiftaren i de studerade arbetena i hög utsträckning på tertiär viktimisering. Den funktionella marknaden och den samhällsekonomiska nyttan pekas ut som direkta offer, på så sätt att insiderbrottsligheten urholkar marknaden på dess funktionalitet. Investerares förtroende för marknaden beskrivs också som en offerkategori, och utgör, i enlighet med ovanstående terminologi, ett slags indirekt offerskap. Förarbetena talar enbart i mycket liten utsträckning om den enskilde investeraren och direkta skador som denne kan drabbas av till följd av insiderbrottsligheten. I det studerade materialet skildras investerare som en grupp eller som ett kollektiv, och då främst när lagstiftaren talar om denna grupps förtroende eller icke-förtroende för marknaden. Inte heller värderingar eller egenskaper hos de som utför insiderbrottslighet diskuteras. Om vi återkopplar till Lindgrens resonemang om att personifieringar av skadeverkningar och offerskap i högre utsträckning leder till ett fördömande av den bakomliggande gärningen, så kan konstateras att primär viktimisering trots allt har en underordnad roll i lagstiftarens beskrivningar av insiderbrottslighetens skadeverkningar. 3.3.3. Bidragsbrottslighetens skadeobjekt Även bidragsbrottsligheten beskrivs innebära en tertiär viktimisering med direkta offer, nämligen välfärdssystemet och/eller de funktionella systemen. Alltför omfattande felaktiga betalningar beskrivs leda till något som ”[…] systemen [inte] i längden kan tåla[…]”58. Ett system som slutar fylla sin funktion beskrivs ha ”[…]en omedelbar effekt på statens finanser[…]”59, och felaktiga utbetalningar beskrivs kunna få ”[…]stor samhällsekonomisk betydelse i slutändan[…]”60. Liksom SOU 2014:46, s. 194. Se även Prop. 2004/05:142, s. 41. SOU 2014:46, s. 197. 57 SOU 2014:46, s. 194. 58 SOU 2006:48. Bidragsbrott, s. 108. 59 Prop. 2006/07:80, s. 39. 60 SOU 2006:48, s. 66. 55 56 13 vid insiderbrottsligheten ses således samhällsekonomin som ett direkt offer, och skador på samhällsekonomin som en tertiär viktimisering. Även förtroende och tilltro är vanligt förekommande begrepp i de bidragsbrottsrättsliga förarbetena. En straffrättslig reglering behövs, eftersom avsaknaden av ett sådant kan ”[…]få till följd att systemen inte längre framstår som legitima och att medborgarna tappar tilltro till systemens förmåga att fylla sin funktion[…]”61. Vidare kan ”[…]minskat förtroende och minskad legitimitet i förlängningen påverka förutsättningarna för upprätthållandet av systemen[…]”62. Tilltron och förtroendet för systemet utgör således ett indirekt offer. Till skillnad från de förarbeten som reglerar insiderbrottslighet så beskriver lagstiftaren, i de förarbeten som reglerar bidragsbrottslighet, vid flera tillfällen också primär viktimisering. Den enskilde förmånstagaren lyfts fram; ett funktionellt välfärdssystem beskrivs som angeläget ”[…]inte minst för de förmånstagare som är beroende av ett sådant ekonomiskt skyddsnät[…]”63. Missbruket av välfärdssystemet beskrivs på sikt få ”[…] allvarliga negativa konsekvenser för dem som är mest beroende av att det finns ett fungerande socialt skyddsnät[…]”64. Vad det rent konkret skulle innebära för den enskilde förmånstagaren att systemen slutar ”slutar fylla sin funktion”65 diskuterar lagstiftaren inte i någon större omfattning. I Prop. 2006/07:80 nämns emellertid att felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen har en omedelbar effekt på statens finanser och att det ”[…]i förlängningen finns en risk att nuvarande ersättningsnivåer i välfärdssystemen inte längre kan upprätthållas[…]”.66 Det kan vidare diskuteras om ytterligare ett skyddsobjekt kan skönjas i de bidragsbrottsrättsliga förarbetena, nämligen något slags samhällelig lydnad eller lojalitet. Bland annat anförs att det finns behov av att ”[…] påverka allmänhetens inställning till vikten av lojalitet mot välfärdssystemen[…]67 och ”[…]av att påverka värderingar hos medborgarna[…]”68. Kriminalisering motiveras av att den kan ha en normbildande effekt.69 Illojalitet mot systemen, eller bidragandet till utfärdandet av felbetalningar, beskrivs vidare som ett hot mot systemens upprätthållande även om det enbart förekommer i liten utsträckning; redan en begränsad förekomst av ”[…]beteenden som inte leder till lagföring kan […] få negativa effekter genom att det påverkar förtroendet för systemen och systemens legitimitet hos medborgare i SOU 2006:48, s. 104. Prop. 2006/07:80, s. 59. 63 Prop. 2006/07:80, s. 57. 64 SOU 2006:48, s. 104. 65 SOU 2006:48, s. 104. 66 Prop. 2006/07:80, s. 39. 67 Prop. 2006/07:80, s. 40. 68 Prop. 2006/07:80, s. 51. 69 Prop. 2006/07:80, s. 51. 61 62 14 allmänhet[…]”70. En omfattande brottslighet som inte förhindras beskrivs medföra att ”[…] regelefterlevnaden riskerar att försvagas[…]”71. Sammanfattningsvis beskriver de bidragsstraffrättsliga förarbetena, i likhet med de insiderbrottsrättsliga förarbetena, samhällsekonomin som ett direkt offer. Även minskat förtroende och minskad tilltro till systemens upprätthållande och funktion pekas ut som en potentiellt skadlig verkan av bidragsbrottsligheten. Till skillnad från de insiderbrottsrättsliga förarbetena diskuterar de bidragsbrottsrättsliga förarbetena i större utsträckning primär viktimisering, och pekar ut den enskilde förmånstagaren som ett potentiellt direkt offer av bidragsbrottsligheten. Slutligen talar lagstiftaren, i de bidragsbrottsrättsliga straffarbetena, i förhållandevis stor omfattning om bristande lojalitet som ett slags tertiär viktimisering. Värderingar hos den enskilde (potentielle) förmånstagaren sätts i fokus, och bristande lojalitet förefaller således ses som ett slags skadeverkningsobjekt i sig. Detta kan jämföras med de insiderbrottsrättsliga förarbetena, i vilka den enskilde investerarens lojalitet och/eller lydnad inte diskuteras. 3.4. Brottsligheternas orsaker Förevarande avsnitt undersöker hur lagstiftaren diskuterar de bakomliggande orsakerna till insideroch bidragsbrottsligheten. Varför begås brott? Frågan kan bl.a. besvaras utifrån ett individperspektiv och ett samhälleligt perspektiv, och tar således sikte både på hur lagstiftaren diskuterar den enskilde lagöverträdarens motiv och/eller egenskaper, och vilka bakomliggande samhälleliga förklaringar som ges till brottsligheten.72 3.4.1. Insiderbrottslighetens orsaker Vad gäller insiderbrottslighet besvarar inte lagstiftaren varför-frågan. En straffrättslig reglering på området bedöms nödvändig, men de bakomliggande orsakerna till att någon utifrån insiderinformation handlar på värdepappersmarknaden problematiseras inte, vare sig på individeller samhällelig nivå. Det är givetvis vanskligt att, enbart på grundval av ovanstående, spekulera över anledningen till att lagstiftaren inte besvarar varför-frågan. Inte heller den doktrin som studerats diskuterar i någon omfattande mån insiderbrottslighetens orsaker. Madeleine Leijonhufvud, professor i straffrätt vid Stockholms universitet, har emellertid anfört att aktörerna på värdepappersmarknaden aldrig kan göras helt jämspelta, och att investerares strävanden efter att skaffa sig så mycket kunskap som möjligt, som bl.a. kan vara av betydelse för kursutvecklingen, Prop. 2006/07:80, s. 59. Prop. 2006/07:80, s. 39. 72 Lindgren a.a. s. 135. 70 71 15 ”[…] måste uppfattas som fullt legitimt, ja t o m önskvärt[…]”73. Leijonhufvud beskriver marknadsanalys och möjligheten att göra bättre placeringar än andra som en drivkraft bakom marknaden, och som anförts ovan beskrivs, i de studerade förarbetena, den funktionella marknaden som en förutsättning för att den samhällsekonomiska nyttan ska uppnås fullt ut.74 Kanhända är denna förståelse bidragande till att de insiderbrottsrättsliga förarbetena inte diskuterar insiderbrottslingarnas egenskaper och värderingar. I SOU 2014:46 beskrivs visserligen straffrättsliga påföljder betydelsefulla då dessa ”[…] på ett mer tydligt och kraftfullt sätt markerar samhällets avståndstagande mot marknadsmissbruk[…]”75, men lagstiftaren beskriver inte exempelvis bristen på lojalitet och/eller moral hos den som handlar med insiderinformation som en bakomliggande orsak till brottsligheten. Som kommer att framgå nedan fokuserar lagstiftaren i större omfattning på individuella egenskaper och värderingar då denne förklarar de bakomliggande orsakerna till bidragsbrottsligheten. 3.4.2. Bidragsbrottslighetens orsaker Vad gäller orsakerna bakom bidragsbrottsligheten diskuteras dessa i förhållandevis stor utsträckning i förarbetena. Främst förs orsaksdiskussionen på en individuell nivå, men även samhälleliga orsaker diskuteras. I Prop. 2006/07:80 återkommer lagstiftaren vid flertalet tillfällen till en undersökning vilken beskrivs ha visat ”[…] att det finns tendenser till att olika befolkningsgrupper uppvisar en mer eller mindre tillåtande attityd i förhållande till sjukförsäkringen, bl.a. att yngre personer och kvinnor tenderar att visa mindre restriktiva attityder till sjukskrivning[…]”76. Vidare anförs att ”[…]det finns värderingar hos många medborgare som inte är förenliga med villkoren för att få del av välfärdssystemen[…]” och att det ”[…] i olika utsträckning uppfattas som acceptabelt att missbruka systemen [bland befolkningen]”.77 Vidare görs gällande att det är svårt att belägga att ”[…] den som har uppfattningen att det i vissa situationer är acceptabelt att utnyttja välfärdssystemen också handlar utifrån sin uppfattning[…]”, men att det ”[…]dock [är] väl känt att människors handlande i hög grad styrs av uppfattningen om vad omgivningen anser som accepterat och inte accepterat”[…].78 Det finns, enligt lagstiftaren, ett ”[…] behov av att påverka allmänhetens inställning till vikten av lojalitet mot välfärdssystemet[…]” och ”[…] ett behov av att påverka värderingar hos medborgarna[…]”79. Att införa en straffrättslig Leijonhufvud, Madeleine, Insiderbrott och svindleri: en studie av straffrättslig reglering till skydd för värdepappershandeln i USA och Sverige, Juristförl., Stockholm, 1988, s. 34. 74 Avsnitt 2.3.3. & Leijonhufvud a.a. s. 34. 75 SOU 2014:46, s. 197. 76 Prop. 2006/07:80, s. 27. 77 Prop. 2006/07:80, s. 40. 78 Prop. 2006/07:80, s. 40. 79 Prop. 2006/07:80, s. 51. 73 16 reglering i förening med andra åtgärder beskrivs markera att ”[…] samhället ser allvarligt på denna typ av beteende [fusk, missbruk eller brott]”.80 Lagstiftaren konstaterar således att delar av befolkningen, främst yngre personer och kvinnor, accepterar visst utnyttjande av välfärdssystemen och att värderingarna hos medborgarna behöver förändras, men att samhället ser allvarligt på och inte accepterar ett missbrukande av systemet. Vem eller vilka som utgör samhället i detta sammanhang förklaras inte närmare, men den befolkningsandel vars värderingar är i behov av förändring verkar alltså, enligt lagstiftaren, inte falla inom samhällsbegreppet i detta avseende. De bidragsbrottsrättsliga förarbetena talar alltså i stor utsträckning om befolkningens värderingar, attityder och brist på lojalitet som centrala orsaker till bidragsbrottsligheten. Även brist på ansvar läggs fram som en bakomliggande orsak.81 Att den enskilde tar ansvar för att lämnad information är korrekt eller att ändrade förhållanden anmäls, beskrivs som nödvändigt för välfärdsstatens funktionssätt.82 Härvid diskuteras även i viss mån samhälleliga orsaker bakom bidragsbrottsligheten. Bland annat anförs att ”[…] det är viktigt att förmånstagare får information om vilka regler som gäller och att detta kan påverka regelefterlevnaden[…]”83. Komplicerade system och svårtillgänglig information pekas här indirekt ut som en potentiell orsak till brottsligheten. Dock görs emellertid även gällande att det ”[…]inte heller är givet att enkla system minskar risken för missbruk[…]”, och att ”[…]myndigheter, kommuner och arbetslöshetskassor redan idag tillhandahåller omfattande information om förmåner och gällande bestämmelser[…]”.84 Lagstiftaren förefaller således främst förklara brottsligheten med en medborgerlig brist på lojalitet och/eller oacceptabla värderingar hos delar av befolkningen. 3.5. Brottsligheternas subjekt Förevarande avsnitt syftar till att diskutera huruvida det, utifrån ovanstående avsnitt, går att utläsa hur lagstiftaren ser på insider- respektive bidragsbrottslingen som straffrättsligt subjekt. Inledningsvis kan konstateras att det finns vissa likheter mellan hur lagstiftaren diskuterar insider- respektive bidragsbrottsligheten. Det yttersta skadeobjektet förefaller exempelvis i båda fallen vara samhällsekonomin/den samhällsekonomiska nyttan. Det finns emellertid vissa skillnader mellan hur lagstiftaren beskriver de båda brottsligheterna, vilket eventuellt kan berätta något om hur lagstiftaren förstår insider- respektive bidragsbrottslingen. Jag syftar här främst på det sätt lagstiftaren talar om bidragsbrottslighetens Prop. 2006/07:80, s. 40. Se bl.a. Prop. 2006/07:80, s. 50. 82 Prop. 2006/07:80, s. 50. 83 Prop. 2006/07:80, s. 53. 84 Prop. 2006/07:80, s. 53. 80 81 17 orsaker i termer av allmänhetens inställning och medborgarnas värderingar. De medborgare vilkas värderingar inte är förenliga med villkoren för att få del av välfärdssystemen bör, enligt lagstiftaren, förändra sina värderingar. Motsvarande sätt att beskriva insiderbrottslighetens orsaker förekommer inte i de förarbeten som studerats. Som nämnts framhåller lagstiftaren, i de insiderbrottsrättsliga förarbetena, vikten av att markera samhällets avståndstagande från brottsligheten, men ställer inte upp som ett uttryckligt mål att även medborgarnas, eller investerarnas, värderingar måste förändras. Lagstiftaren betonar dock på flertalet ställen vikten av att, som förmånstagare, vara lojal systemet och, indirekt, av att dela samhällets värderingar (vilka som omfattas av begreppet samhället kommenteras dock aldrig). Det förefaller således, vid en jämförelse med beskrivningen av insiderbrottsligheten, finnas ett starkare element av klander i beskrivningen av bidragsbrottslingen och de potentiella förmånstagare som inte delar lagstiftarens värderingar. Den som vill ta del av välfärdssystemen bör ha värderingar som stämmer överens med lagstiftarens. Samtidigt används, som nämnts, olika ord vid beskrivandet av hur de båda brottsligheterna bör bemötas. Det är givetvis svårt att uttala sig om den bakomliggande synen på de båda straffrättsliga subjekten enbart på grundval av hur lagstiftaren beskriver att de båda brottsligheterna ska bemötas (bekämpande kontra förhindra och komma åt)85. Jag vill emellertid göra gällande att bekämpande, i högre utsträckning än exempelvis förhindrande, beskriver det straffrättsliga subjektet som aktivt. Huruvida bekämpande innefattar en större mängd klander än förhindrande låter jag emellertid stå osagt. Frågan varför ett större element av klander kan utläsas i lagstiftarens beskrivning av bidragsbrottslingen jämfört med beskrivningen av insiderbrottslingen är givetvis svår att besvara. Det har heller aldrig varit uppsatsens syfte att närmare undersöka detta. Jag anser det dock vara av intresse att presentera en förekommande teori som i viss mån kan användas i detta sammanhang, nämligen kriminologen George Volds gruppkonfliktteori86. Det finns givetvis även andra teorier som skulle kunna användas i detta sammanhang, men p.g.a. platsbrist presenteras enbart denna. Enligt gruppkonfliktteorin utgör straffrättslig lagstiftning en process genom vilken organiserade grupper försöker få igenom sina intressen. Om en grupp har stor politisk och ekonomisk makt, så kommer straffrätten i större utsträckning att manifestera denna grupps värderingar och intressen; en persons ekonomiska och politiska makt är avgörande för möjligheten att få rättssystemet att ingripa när personen utsätts för brott. Kort sagt, sannolikheten att rättssystemet ingriper för någon som viktimiseras är högre om denna har mer makt, och rättssystemet tenderar att ingripa mot Se vidare avsnitt 3.2. För vidare läsning: Vold, George B., Bernard Thomas J. & Snipes, Jeffrey B. (1998) Theoretical Criminology, New York: Oxford University Press (4th ed.). 85 86 18 personer med mindre politisk och ekonomisk makt.87 Insiderbrottslighet har visserligen varit kriminaliserad under en längre period än bidragsbrottslighet, men kanhända kan Volds teori överföras även på hur rättssystemet talar om olika straffrättsliga subjekt och offer. Det kan exempelvis tänkas att en grupp av straffrättsliga subjekt som har eller förstås ha mer ekonomisk eller politisk makt än en annan, kommer att beskrivas och förstås som mindre klandervärdig, alternativt ”lämnas ifred” av lagstiftaren i större utsträckning med avseende på bl.a. vilka värderingar denna grupp bör eller inte bör ha för att utgöra fullgoda medborgare. Som anförts tidigare har bl.a. Leijonhufvud gjort gällande att investerares marknadsanalyser samt möjligheten att göra bättre placeringar, utgör ett slags drivkraft bakom marknaden. Vidare presenteras i förarbetena den funktionella marknaden som en förutsättning för att den samhällsekonomiska nyttan ska kunna nås fullt ut.88 Investerare behövs, investerandet ses som avgörande för den samhällsekonomiska nyttan, och investerarna som grupp (oaktat att denna grupp kan bestå av alltifrån småsparare till riskkapitalister) besitter i detta avseende mycket makt. Det är visserligen svårt att tala om förmånstagare som en grupp, då i stort sett alla medborgare någon gång tar del av välfärdssystemens bidragsmöjligheter. Givet att potentiella bidragsbrottslingar som grupp har eller förstås ha mindre makt än insiderbrottslingar som grupp skulle emellertid beskrivningen av brottsligheternas orsaker och indirekt de straffrättsliga subjekten kunna förklaras med hjälp av gruppkonfliktteorin. Sammanfattningsvis fokuserar de bidragsbrottsrättsliga förarbetena i förhållandevis stor utsträckning på att diskutera klander i potentiella förmånstagares och potentiella bidragsbrottslingars värderingar. Motsvarande fokus återfinns inte i de insiderbrottsrättsliga förarbetena. Detta trots att det yttersta skyddsobjektet beskrivs vara det samma för insiderbrottsrespektive bidragsbrottslagstiftningen, nämligen samhällsekonomin. Bidragsbrottslingen pekas på detta sätt indirekt ut som mer klandervärd än insiderbrottsligen, och det ställs höga krav på att den enskilda förmånstagaren ska dela lagstiftarens värderingar. 87 88 Lindgren a.a. s. 149. Avsnitt 3.4.1. 19 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING Offentligt tryck Förarbeten Proposition 2006/07:80 Bidragsbrottslag Proposition 2004/05:142 Marknadsmissbruk Proposition 1990/91:42 om insiderhandel SOU 2014:46 Marknadsmissbruk II SOU 2006:48 Bidragsbrott Litteratur Gunnarsson, Åsa & Svensson, Eva-Maria, Genusrättsvetenskap, 1. uppl., Lund, 2009 Korling, Fredric & Zamboni, Mauro (red.), Juridisk metodlära, 1. uppl., Lund, 2013 Leijonhufvud, Madeleine, Insiderbrott och svindleri: en studie av straffrättslig reglering till skydd för värdepappershandeln i USA och Sverige, Stockholm, 1988 Lindgren, Sven-Åke, Ekonomisk brottslighet: ett samhällsproblem med förhinder, Lund, 2000 Neumann, Iver B., Mening, materialitet, makt: en introduktion till diskursanalys, Lund, 2003 Elektroniska källor Ekobrottsmyndigheten, Lagen om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument, publicerat 2010-10-04 och uppdaterat 2014-04-02. Tillgänglig på: https://www.ekobrottsmyndigheten.se/lag-och-ratt/brottsrubriseringar/lagen-om-straff-formarknadsmissbruk-vid-handel-med-finansiella-instrument/ (Hämtat: 2015-10-20). Finansinspektionen, Marknadsmissbruk. Tillgänglig på: http://www.fi.se/Tillsyn/Statistik/Marknadsmissbruk/ (Hämtat: 2015-10-20). 20
© Copyright 2024