stockholm
ULPRESEMTERN! Skidor, Skridskor, Sparkstöttingar, kälkar, Luftbössor, gymnastikapparater, Skjutvapen, Ammunition m. m. M A U R I T Z W I D F O R S S ' Kungl. Hofleverantör H .A . - B . F Ö R S T K L A S S I G A Dubbelbössor. Drillingar, Studsare. Från K r . 4 0 : till K r . 400: - . Åfven på b e k v ä m a a f b e t a l n i n g s v i l l k o r . STOCKHOLM, KLRRRBERGSGRTRN 31. Filialer: Drottninggatan 88 & Karl Johans Bazar, Slussen. Katalog och upplysningar på begäran gratis och franco. C. Två n y a roliga karrikatyralbum F O L K E W E S T E R , Drottninggatan 3, Stockholm 1. Viking-Fickur af EINAR NERMAN: Scenens barn och andra, Stjärnor , utkomma J A K T G E V Ä R för damer och herrar, gå rätt i köld och värme. Verket matematiskt riktigt konstrueradt. Eleganta boetter af guld, silfver och nickel. Bese prof hos urmakaren. Lämpligaste j u l k l a p p . Begär prisboken >Råd vid köp af fickur •. samt t i l l j u l e n 1913. Sveriges Urmakare A.-B. P. A. N O R S T E D T & SÖNERS FÖRLAG. S T O C K H O L M C 4. MEDALJER af GULD, S1LFVER och BRONS ..Husbondens röst? FÖRENINGSMÄRKEN försilfrade, oxiderade, förgyllda, emaljerade. ä r v å r t v a l s p r å k . Betänk hvilken särskild betydelse detta har fdr Eder vid inköp inom denna bransch. Ett dåligt instrument kan ej i längden motsvara Edra anspråk vare sig med afseende å stabilitet eller konstnärligt återgifvande. METÅLLFABRIKSAKTIEBOLAGET Ett godt instrument däremot blir en källa till ständig, men omväxlande förströelse af allra angenämaste art. Instrument af modernaste typ från 50 k r . ; dubbelsidigt inspelade skifvor från k r . 1: 50. M T Stor specialrepertoar för Julen 1 " T M C. C. SPORRONG & Co. SKANDINAVISKA GRAMMOPHON A.-B. Operahuset, Stockholm. REGERINGSGATAN 23, STOCKHOLM H ö g s t a P r e c i s i o n Se med Edra egna ögon att Ni får Mazettis ögon Ni delikat, n O M E G A IBRIKSMÄRKE FABRIK5MARKE är d å s ä k e r p å att a l l t i d e r h å l l a kraftig o c h Varnas hälsosam cacao. för efterapningar af p å s e etikett! MAZETTIS SPlS=CHOKOLADER O RAND PRIX. - Briissel 1897. PARIS 1900. Milano 1906. Öfver S m i l l i o n e r O m e g a - u r i b r u k - med eller utan mjölk särdeles fina och välsmakande. en och E. L U N D Q U I S T S (I KLICHÉERNA FRÅN W A R N E R S I L F V E R S P A R R E S NYA GRAFISKA A K T I E B O L A G BOKFÖRLAG DISTRIBUTION) T R Y C K T H O S P. P A L M Q U I S T S A K T I E B O L A G , S T O C K H O L M 1913 PRENUMERATIONSANMÄLAN. STRIX, tidning för världskultur och humor, skall fortfarande utgifvas. ÅRET 1914 skall särskildt bli föremål för Ledarnes uppmärksamhet, ty det behöfs sannerligen. Utan Strix' förädlande inflytande stode mänskligheten i dag på korallens eller lancettfiskens rätt låga ståndpunkt. Detta är intet underskattande af eder andliga kapacitet, utan tvärtom ett öfverskattande. Tidningens utgifvare inser med diabolisk klarsynthet, att I stån på branten af såväl ALKOHOLISTISK som POLITISK undergång. Alkoholistisk, emedan I stån och dillen mellen förbudets för- och nackdelar, och politisk, emedan I icke insen, att hvarje förbud är ett anfall på er frihet, och att endast frie män kunna bevara sitt politiska oberoende. Och endast kvinnor, som ÄLSKA, kunna vara sina män behjälpliga att vidmakthålla detta oberoende. När vi MÄN komma hem trötta efter skärmytslingar med barbarer, vilja vi mötas af kvinnor med ljufva famnar och BESLÖJADE ÖGON och icke af kortklippta, litterära, matlagningsokunniga, af rösträttsskrän hesa, till mödrar odugliga ANDROGYNER. Strix skall ägna sig åt raskulturen och ta de mått och steg som dess utgifvare finner lämpliga för att åt vår germanska ras bevara den urkraft, af hvilken han själf är ett sannt och ädelt uttryck, äfven som orakad eller i öfrigt till det yttre indisponerad. VI komma att ägna oss åt politiken mer än förut. Ty vår utgifvare är en mogen man, som ser lika långt som den så kallade SJU HURRANDE FAN, den där vi klassiskt uppfostrade män veta vara densamme som Lucifer, hoc est Jusbringaren eller Justillbringaren — för att tillfredsställa äfven vårt lands västkust, där vi sedan förra seklet ha många och fyndiga prenumeranter och välvilliga medarbetare. AF STRIX UTGIFVARE kommer kronoskatt hädanefter icke att kunna utfås annat än möjligen med lagens tillhjälp, såvida han icke får fullständig garanti att hans representant i riksdagen motsvarar det förtroende han ödslat genom underlåtenheten att rösta på en fullkomligt obekant prisse. Men han följer icke endast sin egen senators tystnad i riksdagen med intresse, han följer andras, och har fortfarande för afsikt att genom välskrifna HEXAMETRAR och VRÅNGBILDER, afskaffa misshagliga eller lancera trefliga individer. Valmännen torde därför ge noga akt på dem, som gilja till den hedrande befattningen, och inse att det icke är nog kvalifikation att ha råd att bjuda på matsnus. Ty Strix vill ha själsadel och hög kultur hos riksdagsmännen. Med hög kultur menar Strix själsadel och har alltså gjort sig skyldig till ett slags pleonasm, hvilket ords betydelse Andra Kammarens Talman med vanlig älskvärdhet torde öfversätta för behöfvande bänkar. Strix kommer allt framgent att hålla på ett godt förhållande till främmande makter — äfven konkurrenter — men kommer hänsynslöst och afslöjande slå ned på hvar och en som stör den diplomatiska freden. Och Strix tillåter icke att främmande och grofva händer röra vid Sveriges hjärta. — Vi kunna reda oss själfva, vi svenskar, vi utplånas icke så lätt från jordens yta. — OM LITTERATUR OCH KONST vill Strix yttra sig, då omständigheterna kräfva det. Se vi en bra sak, ämna vi konstatera faktum och glädjas. Se vi en dum, tiga vi. Men se vi brackan framträda med stolta låter, slå vi till och välja de uttryck vi finna för godt. Se vi lumpenheten framträda renodlad, hata vi och handla under inflytande af den känslan. Denna tidnings utgifvare är icke längre en ung man och kan icke mera spela pajazzo. Han vill uttrycka sina sympatier och antipatier starkare än förut. Han kommer alltid att älska ett godt skämt, beklaga dumhet och afsky oredlighet. För att visa att han inser sin begränsning uttrycker han här sin hittills ouppfyllda önskan att kunna vara konsekvent i dessa sympatier och antipatier, såvidt det gäller uttrycken för dem. STRIX KOSTAR PER ÅR: Kr. 6: 20. Detta är ju ganska billigt. Ingen millionär eller ännu bättre situerad medmänniska torde dra sig för att prenumerera. STRIX' POLITISKA PROGRAM är naturligtvis beroende af den tillfälliga regeringens ortodoxa eller anarkistiska hållning. Råder anarkin, äro vi samhällsbevarande och skjuta skarpt för att få behålla våra surt förvärfvade pangar. Men slöar prenumerantstocken till och bli regeringens ledamöter oformliga af fetma på grund af verkligt eller simuleradt oförstående af faror som hota, ämna vi ögonblickligen valsa in som ett samhällsomstörtande och farligt element. Ty Strix har allas, icke minst lösnummerköparnes sympatier och är DEN ANDRA STATSMAKTEN. Dagspressen är den tredje och den må gärna för oss behålla denna obemärkta ståndpunkt, så länge den icke genom schnylle och schmak kan höja sig till vår nivå. Hvilken möjlighet inom närmaste geologiska perioder torde vara utesluten. Vi beklaga faktum, men det kvarstår. Sammanfattningen af Strix' af det politiska läget beroende programmöjligheter torde i det ögonblick detta skrifves kunna formuleras sålunda: Pro primo: Fullständig tankefrihet för helårsprenumeranter. Pro secundo: Religionsfrihet för hofpredikanter, kristna och andra trosbekännare. Pro tertio: Frihet att inköpa hvad som hälst, när som hälst, af dem som vilja sälja hvad som hälst när som hälst. Däri inbegripet alkohol och piptobak. Pro quarto: Obegränsad frihet äfven för helårsprenumeranter att inköpa lösnummer. Pro quinto: Fosterlandets försvar, en mur af metall. Pro sexto: Frihet för hvar och en att efter förmågan älska sitt fosterland och ha egna tankar om denna metalls beståndsdelar. Pro septimo: Internationell höflighet med klokhet som basis. Pro octavo: Bort med ordnar — utom Serafimerorden! Pro nono: Hit med oegennyttiga män! Pro decimo: Konst och glädje! Albert Engström. L. S. Cointreau JULKÅSERI. Det het stundar från arbete karameller och otta, skall man s e ri ett ljust Den lackdoft en naiv kinder. yngling vägarne det och med dina läppar, broder! med han gör Snön skola vara ä rnatt. Och herdarne. njuta många vackra köld af just veckor detta! vara jul jag, t y jag läsbarnets rodnad p å d å den E r in i den den. rektur Jag tisk och vetet ären mycket Jag mina långt som ä r rien. jag, den åt Tanken jag, som själf mig E r er in i p å julafton, egäntligen upp Och måste ä r satt att får och med emigranten på entusiasmålmed- men jungfru j a gä r d e t icke. just får njuta två jular, Men skänka E r jungfrun den rätta nu, att jag ä r o mockså f a rv i l l ! med kan skänka ett hems O c h samma den värme, möjlighet rätta o c h lustiga I , mina läsare, och ena och icke Medan ä rockså söker p l i k t att näs- i Kristenheten lika Den sakta Den jag ensamma och känsla hvad hjärnor I börja säger ären kommer upp med en tråd. fjäder, från någon D e t var Förstklassig Restaurant. Musikkafé. röra betyda, s i g med. lämplig utnyttjat jul att mina skulle ju kunna som men icke e n julklapp. man kunde e n stor att d e t följde parodierna och jular vända e n inre, rätt mig. behöfven rota i hjärnceller! af järnbläck. men Men de lefva efter lyckliga, ihåg ett lokomotiv återvändande n e j därtill. efter utnyttjade fick den flötet. att jag allflic- p å grund r ä t t f å j u l b o c k a r att minne och ihjäl början, fjärdingen sakta kamrerns och figurer, finner, ä r legio. genomdallras fryser gamle litet b a k o m i mitt Och antal dalar ned på märkte, min Deras Jag Jag ä r det Den Speciella Julhisto- glad. snön tragiska egäntligen om. O, julen t v å gången intåg under 25 å rg a n s k a energiskt. Era gör Zevs! sitt I finna Jag Det dra händelse var fyra kunde icke det efter i mitt J a gs k r e k Hotel Continental Goda rum. den jultidningar. fattigvård. har hederlig men is och att upplefva att julen g ö r en skolen värkligen Jag som julstämningen kärlek han att m a n den D e tä r v i , julstämningen, dessa skrifva har rädd ä r lyckligtvis antikverad kor- bli jag mitt y r k e innan tändstickorna julafton något, J u l b e r ä t t e l s e . en dålig läsa innan m ö r d a r n e läsare, fåvitsk med säga tillhör det ä r vanligen vara infaller den 2 4 och af f ö r b l y g f ö r att icke, vid litet a f v e m o d . kan goda andra h a nI läst Den godt, önsk- bara svårt den månader i hvar tid kom- önskar utstrålar från honom, tinar upp hur Emellertid en som strömma ä rnämligen Men Alla nämligen o m intet o r d T yden hans hjärna vara o c h ett stort, godt, ä f v e n mjuka. Jag två önska kan förstår humbug. lä- den. a t tj a g barn julklappar. som mina någon i fantasien. tror själf. innan skrufva lyckligare, som försaka igenom han själar Ni goda stian. lyckliga, ädelmodigt Men njuta julstämningen, måste säger blott hårda o c h bloss I,mina sitta redan i n o v e m b e r julstämning, till fån I läsen långt hälsad» Ur värme, som tan p å mig njutas. kommer tala o m julgrisar Möjligen måste rätta Jag g å upp I bör som tryckt måste p åden december. »Var måste — Detta, och med o c hs t j ä r n e n a t t innan julen Detta: skrifvet sätta den gånger. som sig i halsen ningar, och skrifva denna skämttidningsredaktör, åt orgelmusik. blir b l å n ä r krubban D e tstockar gnistrande sare, som Och fri- öfver godt. att medel mer streck! och ena ljuf af s m å Detta efter granar användande kärleken. d e ns e r julbloss h anjutit s å m y c k e t a f d e s s a s a k e r Hela om perspektiv o c hh ö r och längtar s e rglögg, på granskogen. se stjärnan egentligen mina Mänskligheten hvita af snö, som skall tre och känner och Få jul. o c hä p p l e n . ligga mjuk mjuka är till med å r och dragas sig med lif, n ä r j a g signalerna själf S T O C K H O L M . Midt emot Centralstation. Moderata priser. = och underlättade alltså lokomotivets arbete. Jag fick det af en jude, som gick med låda, som de gjorde på den tiden. Jag kommer ihåg att han fåfängt hade sökt nattkvarter i bygden, men min mor förbarmade sig öfver honom och lät honom bo hemma. Han hette Berwald och hade rymt från Ryssland för att undgå militärtjänsten. Hvad jag minns det väl! Bönderna ville slå honom för att hans förfäder hade tagit lifvet af Kristus, och han var ofta illa ute nere i Småland. Men gumman mor tog honom under våra vingars skugga, och han hade aldrig träffat så hyggligt folk. Hvar morgon tog han fram sin lilla bönbok och lindade dess remmar efter de eviga föreskrifterna om hufvud och armar — hette de icke Tefillin? — nå, detta står som ett dunkelt minne för mig. Detta imponerade på min mor och senare på mig. Han var bättre än rallarne, som gått och läst och slogs med knif. Alltid skall jag minnas juden Berwald som en bra man, en tacksam och glad ung man. Sedermera har jag läst »der Pojaz» af Franzos och har funnit de polska judarna vara värda ett allvarligt studium. Men detta blir ju ingen julhistoria. Icke ens ett företal till en julhistoria. Emellertid kräfver samtiden och tidningen en julhistoria af mig, och här får ni den. Jag ber särskildt att den får betraktas som absolut oberoende af det långa företalet. JULHISTORIA. Före detta lotsen Uddsten berättar: — Ja, Engström, en läser ju i tidningarne hvar dag om mycke elände och förlisningar och saker och ting. Sannt är det, men det beror mäst på hur skutorna är byggda. Jag talar inte om ångbåtar, för det är en jävla sorts kaffebrännare, utan jag talar om båtar, båtar, jävvlar, som har nockar och röjlar och fall på nagelbänken. Engström ska inte tro, att det är så lätt att bygga en båt — det vet jag bäst. För jag har varit med! Som för exempel Hoppets Välgång, som de byggde nere på Väddön — jag sa åt dom att det skulle bli olycka med det namnet, och det blef olycka. Hon förlorade, ny och färsk som hon var, utanför Söderarm samma år som hon var byggd. Hvad är nu Hoppets Välgång för ett namn? En båt ska ha antingen karlnamn eller fruntimmersnamn. Ska han inte? Jo, så jävlar i min mjälte! För — vet Engström, hur en ska göra när en hugger kölstycket, det är det viktigaste i skutan, för det skall gå underst. Då tar en några trollgubbar med sig, som har märken på trän, som skall huggas, och så hugger en första hugget. Faller då första spånen med barken oppåt, skall skutan ha ett karlnamn, och faller spånen med barken nedåt, skall hon heta som ett fruntimmer. Det för- — I hadde la et hälsefurs kalas, når mormor di va dö? — I hälvitte heller! Dä hadde närapå vart bätter käringa inte hadde dött. Ja feck bara en fjärding brö mä lite smör i stoppliåla å så ett dreckesglas brännevin. Men ja butte te mek e hälsefurs bra snusdåse på vägen, när vi geek te korgarn mä käringa. Låt ej julglädjen störas högsta anspråk på en verkligt god sådan. Pris kr. 13: 50 pr 100 st. af en dålig cigarr utan rök Bremer Cigarren (Som prof 7 st. för en krona.) "Emir", stor aromrik Cigarr, som tillfredsställer en finsmakares Tillverkas af Europas största och mest ansedda fabrikant för HUGO LUNDGRENS CIGARRIMPORT, Stureplan, Stockholm. ^ X ^ i ^ - ^ l l ^ står har Och väl de Engström, döpt tar skuta, de så alla fel därför rat gick sej, om åt inte skall och var var hade väl för Sjöblom, lotsen, Men det blef en dar, och under ningar ombord på det skall länge Ja — vara. jag blef den eller det hon att både snåla, Men ena lägga kan jag Herre Gud, och som sa här Hop- på andra, ha och kla- sitt beck! han med ta plank, ut skutan. varade fina blef god i åtta bland- vän med eget väl lättar ta vi, — med och såg bra tack Sjöbloms ajöss, dej en lustresa och var så har var stinn af gått — borta en Jag vi Rhum jag sig med måste och följer månad. söp i Båten strand. till käringen, men det gaf han iväg att du, till L u - gå! whisky, så med! Och Han kunde s k r i f v i t e l l e r t e l e g r a f e r a t till s i n a f ö r m ä n n e r fall så Sjöblom! gaf tycker följa för hel sjöfart, och — i land, för eka kapten: dej ut och sa Båten och det Då inte k l a r a Sjöblom iöljde ha natt, n ä r sätt. skulle tänkte: värsta bara Nu Vi kan Och han — en d e t s a m m a slet sig Sjöblom, under Men Men kapten: Och med koppar. drack och kaptenen. karl- tro. skulle Sjöblom Hoppets Välgång minns. pangar till L u b e c k afsatt, Så till skulle väl silfver och skulle g å som låg så lugn! glömt som storm tiden det fruntimmersskuta så läggas Hoppets Välgång som Roslagen en hälseke. de Ja, är ju hvarken mastfoten. D ä r bondredarne i döper den, var hon detta skutor och förlorar pets Välgång att faen eller i i. Han Lubeck. h a d e de Sjöblom hittat vid U r ö n , d ä r var borta, alltså var den han låg och högg i drunknad. Det Borstbindare Lagerström, som tre fyra gånger å rad varit intagen på sjukhuset för delirium, fick för hvarje gång han blef utskrifven en förmaning af doktorn att ej använda sprit, så ock denna gång, hvarpå han svarar: — Ja, nu sist hade jag bara druckit öl, och jag är alltid törstig. Hvad skall jag nu dricka? — Limonad t. ex. — Lemonad, nej, då har jag hellre dille. Réglisse Florent Hvad skall jag li(\cta V göra för min Tag naturligtvis det gamla bepröfvade, lösande medlet R é g l i s s e F l o r e n t , som därtill smakar så bra, att det är en glädje åt det. Ni får välja bland fem sorter : : : Påte vanillée. . . P å t e k l a violette P å t e å 1'anis . . . P a s t i l l e s å la menthe P a s t i l l e s å l'anis . 4 0 öre 3 5 ,, 3 5 ,, 30 30 „ „ alla lika bra, men försök först själf med en ask af hvarje F l o r e n t s Lakritspastiller verka dessutom lösande vid matsmältningen, äro läskande och uppfriskande, samt hafva för tusenden blifvit ett dagligt behof. R é g l i s s e F l o r e n t säljes öfver allt, på alla apotek, hos alla handlande och konditorer. Lager hos A . - B . W a h l u n d & G r ö n b l a d . Stockolm P e t e r s o n - D e t t h o w , Göteborg. var inte när prästen heter inte mer med hade öfver stund. sade D å Men tacksägelse Sjöbloms in i k y r k a n , svin och det. hållit döda om inte ingenting sa han: — med, och död. det För Och därmed blef fina alla ord hade kallat honom vets hjältar, som sin han hade en af hade det Ä hade ett hållit låda dä jag som är en död? byxerna att k a l l a på Jag tet kommer mej krokig för arm! ut. trodde och sagt pastorn om måste Sjöblom. att fått — Jo, jag köpte — Nå, hur — Nej, jag var att g ö r a ? där dumheten ombord än var Det kom nat han den något af en Mannen För han besparingar, bara med karl, som men där skall v a r ett man ägde ett och hade aldrig nom som till hade döden, och utan Och alla betraktade likasåsom döda all att i de tar en de af en och i man mig Var detta Jag vet Han piggnar när det till gäller Framför kåsör. ohyggligt, ste tala allt vill Det vet, att som mig Och om icke de ställning, i min en tanke- är, hittat gonting. att lägg. — T y han har en med- I början Hyran, pank, af båt. sjömanslif ny kostym, Men när är Bombay långt inne förstånd med och Singapore. i landet med p å en honom tagit din automobil. den r u n d t ett piilgin. kanske Hans om Men par lurande andra erfara Jag träffade sin åker. Det tänksam den och rundt Lingam, vackrare C lustiga och en närig. jag af en du bonden en de grå om rika möjligheter j a g vill ej vara bli M e n j a g tror att j a g skulle g ö r a därför och litet att jag politiker beroende mig äger 7 m mantal af som med skog. Albert Engström. jor- och äkta buskarne tala du när- tittar kan valkrets. T y soppa. ämnar vagn har gått åker på baksätet, någon riksdagsman. jordbruksminister, tala hans typisk Icke den dömd bonde måste passera talar under snusig nu. jag du få se ting. var ett som pantlånarn, kvadratroten v ä g , att den snusiga ögon andra: Han har glömt Hartle- kunna och alla pank, ut saker, intimare, och mare på hans käring, och att gånger som Du möter så trång för han flickor, han lifvet, blir h a n b o n d e o c h e k o n o m . pool, koka Jag sitt i land, nästa ut- intet. att spik, p å hvilken jag är fasa för ekonomiska må- och i c k e , att n å g o t s k a l l k o s t a n å - född döpt kåsör allt har af begripa nämligen ledsamma ännu han om julen? farliga till existens. lustiga strandhugg om jag intet. hans ur Medelhafvet läsare, Jag är slätt det jag icke. följa han efter och kan få underbara måste dör några att i gång. igenom så för- icke Madagaskar. kåsörens där- slåss, berättelser att l ä s a ö f v e r ty i West ofta, äkta mina rospigg land torfvan, snusig m u n eller i återvända p å det s ä t t e t . D e t h j ä l p e r icke honom, två i regel smugglingar på lifvet genom rospiggarne. gå eller Men icke anman under äro å r till och Sjöblom ä r det s ä k e r t , att land De händer afsatt. Nu som vill köpt också de några Sjöblom uppstånden. blef ho- ifrån Nej, i Hartlepool värdighet. en neger, land. Shanghai oförskyllan- des i Sådana på dömt den lif! varit pangar. prästen, land en jag världsomseglingar. han hjärtblogen i jag köpte hemman, störa se som gå stort h v a r d e r a f i c k a n o c h s k r e k att ville skulle Men jävla aldrig rätt på liter Hvad s å g ut stupat en — Berätta! pangar. O m kyrkbacken omedve- nej, j a g har aldrig varit i land pangar, till- i Singapore haf- S j ö b l o m stod ute särskildt i Singapore? aldrig i land. kostade i Suez, ta den det post. Men på sätt. förtjäna uppståndelse, baks på prästen församlingen gick han en själ, h v e m sagt af pastorn hela just faen H a n v a r full s o m fasingen? fint lyfter Det julafton, hvad hängslena håller, så släpar ä r inte jag kropp och förrän före eller Sjöblom! Å N ä ä , gubbar, s å l ä n g e söndagen gång en en man, gammal J a g visste par gånger. ville g ä r n a konstruerad än som gick instängd och plöjde i rospigg, miss- icke att h a n h a d e rest jor- Han sin byrå att den hade ä g a den, någon annan på därför Lingam jag en var sett. H A M P A G N E D E L B E C K & Co., Reims Leverantör till H . M. Konungen och H . K. H. Kronprinsen samt till samtliga hofven. Märket serveras å alla restauranter i landet. Bröllop i Borås. Direktör Arvidsson håller festtalet och prisar äktenskapet som den trygga hamnen och lifvets sanna glädjekälla. Förre ledamoten af riksdagens Första kammare reser sig och ropar: — Votering! Backstugusittaren Olagus i Mösen går med sin käring på hemvägen från julottan strax efter patron på Stora Löfåsa, som slagit åderkalång på sig. Mor Britt-Stafva: — Tänk, så godt di rike allti loktar! Olagus: — Unnra på dä, di som bara äter godt. Cigarettes E d . Laurens " L E K H É D I V E " H. M. Konungens och H. K. H. Kronprinsens Hofleverantör. 23 Grands Prix och Hedersdiplom. Kunde jag måla en fästens kväll, ett samkväm på Holen, gården vid Siljan, en konstnärsborg av timrade stugor, gamla och grå ocb vördnadsvärda som åldrade barder, mätta av år, men ännu med unga glimrande ögon! Kvällen är kylig, och brasan är tänd i målarestugan, flammar och sprakar i spisens gap som i skymmande portens valv i en mäktig mur kring en mörk och sovande borggård. Spridda i skumma vrår på väggbänksvepor och hudar gästerna sitta, än glammande högt, än sjunkna 1 drömmar. Vinet i glasen gnistrar, i vaserna dofta konvaljer, lundarnas liljor, älvornas spel av klockor med gullkläpp. Runt omkring på hyllor och skåp och på spisarnas kransar slumra i värdig ro väl hundrade åldriga småting: stop av tenn äller trä och glas och målade flaskor, nycklar och lås och beslag, linhuvudens gotiska småtorn, seldon av horn, båd' bågar och knän och snidade lokträn. Härliga mästervärk av flinka och skickliga händer, arv ifrån släkten som svunnit, alster av hembygdens egen skapande ande, som lekte en gång i sinnen och fingrar, minnen från vintrar som gått, från långa fridsamma kvällar — hör du ej knivens skrap och spinnrockens surr framför brasan? Kvällen är tyst — alla lyss till sagor, som brasan förtäljer. Högt hon sjunger, med brus av strid och av stormtid i stämman. Men den sjunker och dämpas alltmer, hon mumlar och viskar, tystnar och slocknar. Sagan är slut, allt är stillhet och vila. Då hörs en röst i ett hörn, någon gnolar halvhögt en visa, och 1 ett annat begynns ett sakta sorlande samtal. Någon reser sig, rätar de stela drömtunga lemmar. Värden höjer sitt klingande rop och springer från stolen, kubbstoln av jättefur, där han satt och dryftade tidens djupaste längtan och krav med skalden och tänkaren Torsten. Och sen glasen ha tömts, börjar stugan fyllas av toner — sång och musik och värs i fri och levande växling. Storgårdens fruga står upp, och klar klingar höga sopranen: »Längtan heter min arvedel> Hör, harpklang ur fjärran Och när sången förklingat, tar Gösta fram sin Amati, fader Sebastians Air går hög och bred genom stugan, manlig och stark som en flod och dock full av barnafrom andakt. Tora och lilla Jo sitta tysta och lyss i skymundan, vila nu vävande händer från skyttel och dunkande slagbom. Älst i laget, han stryker sitt snövita skägg, patriarken, blid som en åldring, men stark som en björn och frisk som en yngling. — Men till pianot fram — det har klang av den spröda spinetten — stiger fru Svea. Så är hennes namn, och hon bär det med heder, ståtlig och vida berest, så var ju svearnas kynne. Dropp-etyden går molnig och tung genom skymningens stillhet. Lenah lyss på sin Isbjörnsfäll, och en fläkt ifrån havet svävar kring henne, ett fjärran sus från de välvande djupen. — Ute på golvet i målarestugan står stora staffliet. Högväxt en yngling 1 blått och gult blickar ner ifrån duken, en karolin på vakt vid portens halvskumma lider. Gabriel stått modell, och själv nu bredvid konterfejet står han, har slitit sig loss från flitig pänsel och etsnål — gnolar och höjer sin röst och sjunger de urgamla visor, dansarevisor med hednaklang högtidlig och stridsglad. Alla som trolltagna lyss och stämma sen in i refrängen. Mångstämmig brusar den fram, och det är som om hyllornas grejor, kohorn och näverlurar och tennstop och lyktor av koppar gnolade med och fick röst och gav klang och levande ekon — hör: och de lekte, de lekte 1 nätter och alla sina dagar» — — Sången dör bort, och stilla är allt — blott en flämtande låga prasslar i spisen. — Men mästarn från Sundborn förhäxningen bryter, skämtar och ler, en pojke ännu med sextio somrars strålande sol i sin trofasta själ förvarad och sparad. — Karlar har Dalarna gott om. Där sitta forskarn och skalden, han, den kunnige kännarn av Dalarnas hävder och bygder, grånad yngling, som ock ibland med pänslarna leker — han, som i tal och dikt med kraft för böndernas talan, själv en bonde som älskar mer sin plog än sin panna. — Men var är Anders i Mora och var Fridolin? Dessa båda höra om några väl hit. Två andliga furstar 1 Dalom, färgens och ordets benådade barn och allsmäktige herrar. — Fästen är slut, det är sent. Och den, som skrev dessa rader, tackar på hemvävd hexameter varmt för trevnad och fägnad. — Ute på grästäckt gård i den gyllene nattens förtrollning stannar den glammande skaran stum. Fram langas ett bockhorn — mystisk, av längtan full, all försommarns nattljusa längtan, moll-låten stiger mot skyn på tunga och skälvande vingar, stiger och svävar långt bort över sjö och skymmande skogar, bort över sovande byar och tysta blånande höjder. Länge vi lyss Men godnatt och farväl, ni sjungande vänner! Ännu med hågen full av hornets förtonande locklåt, vandra vi bort åt skilda håll till stugor och herbren. Karl-Erik "BLACK & W H I T E " WHISKY Forsslund. Rikst. 72 & 11600. L O F B E R G & Co:s All ni. tel. 3337, 1822. VINHANDELS A.=B., Stockholm Stataren Efraim inträder på söndagsmorgonen t i l l inspektorn med följande förslag: — Dä vure fäll inte möjelitt å få låna ett kvarter brännevin? Si ja sulle gå te Joan på Höjda, han legger på sett sista, å ja töcker dä ä så usehlitt å komma tomhändt! Pröfva de af läkare förordade svenska Nerv- och Kraftnärings-preparaten E N E R Q O N , E N E R G O N K A K a O , E M E R G O N M A L T O S och E N E R G O N C M O K L A D K A K O R . De förtaga nervositet, öka prestationsförmågan, motverka öfver ansträngning, stärka nerver och muskler. Säljas i Apotek och Drogaffärer. Tillverkas af A.B. Pharmacia, Stockholm. Kontrollant Professorn Fil D r . K . A. Vesterberg. men hr Lindman har k ä n t på sig, att han skall b l i hjärtligast välkomnad af denne sin forne kollega, och därför har han sagt ja t i l l hans inbjudan. Jordbruksministern lär för öfrigt vara lyckad som poet v i d dessa tillfällen. Åtminstone uppgifves han stå i paternitetsförhållande t i l l följande impromptu från i fjol: Huru de tillbringa sin julafton. Nu blir det jul igen, och det kommer sålunda åter att en stund bli frid på jorden cch människorna en god vilje. Denna goda vilja består ju i allmänhet i mat och dryck, och julbjudningarna äro julens ädlaste krydda. De tilldraga sig också helgens största intresse, och Strix tror därför att Sveriges allmänhet icke utan deltagande skall läsa följande, om huru det kommer att gå till i många goda hus i vårt land den 24 december: Mandeln i min gröt kännes alltid söt, äfven om den är bitter, bara jag sitter, där jag nu sitter. H. exc. hr statsministern kommer att fira julafton i sitt nya hem i Lärkstaden med en kärleksmåltid tillsammans med redaktören för Dagens Nyheter d:r Otto von Zweigbergk. Det blir middag med champagne, en artighet, som hr von Zweigbergk kvitterar med att ha hr Staaff t i l l sin gäst på kvällen vid ett samkväm utan vin. Trefnåden då skall emellertid höjas af herrarna Sohlman, hvilka redan nu glädjas åt att få sticka fötterna under det zweigbergkska bordet. A t t en dag som denna för ecklesiastikministern skall blifva betungande, är ganska säkert; särskildt elementarlärarna känna j u för honom en tillgifvenhet, som knappast kommit någon hans föregångare t i l l del från det hållet, och vetskapen härom har också tvungit honom att engagera en vice värd, som kan hjälpa honom att mottaga den långa rad af uppvaktningar från kyrka och skola, han v ä n t a r . Äfven för detta tillfälle har han emellertid lyckats att finna en lika tjänstvillig som lämplig kammarherre i kanslirådet Per Elof Lindström, vilken har den lyckan att af dessa ämbetsmannakårer omfattas med samma kärlek som doktor Fridtjuv Berg. T i l l att bereda sina gäster en sann och upphöjd trefnad l ä r visst hr statsrådet låta uppföra något klassiskt skådespel, för hvilket ändamål framstående medlemmar af Sveriges folkskollärareförening ställt sig t i l l hans disposition. Detta divertissement är visserligen något främmande för dagens betydelse, och en biblisk scholcomaedia från medeltiden hade kanske gjort sig bättre, men denna lilla originalitet kommer däraf att hr statsrådet som bekant ä g n a r klassieiteten sin speciella protektion. Finansministerns gröt får säkert tillräckligt socker, ty frih. Adelswärd har inte kunnat säga nej åt direktör Tranchell, som inviterat sina gynnare och vänner t i l l en liten ringdans kring granen. Det blir nog en animerad afton, inte minst därför att h. exc. herr ministern för utrikes ärendena äfven lofvat komma, främst dock för att få diskutera v å r konsulära representation med direktör Sommelius från Helsingborg, som inte heller kunnat motstå hr Tranchells inbjudning. Konsul Wilhelm Westrup i Lixnd och gamle J ö n s Bengtsson i Gullåkra ha också sagt ja; det ä r vackert att se, huru i julens t i d vännerna söka upp hvarandra. F. kommendören Ankarcrona och d:r Sven Hedin hafva mottagit inbjudning t i l l diner hos statsrådet Jakob Larsson, hvilken ä m n a r tillbringa förmiddagen med glöggdrickning i sjöofficerssällskapets paviljong på Skeppsholmen. Äfven amiral Sidner skall v i d detta tillfälle tömma ett glas i sina vapenkamraters sällskap. Krigsministern doktor Bergström hade egentligen tänkt flytta tillbaka t i l l den lyckliga tid, då han redigerade Dagen, och sålunda önska sin forne högt aktade hufvudredaktör, juris utriusque kandidaten Harald Sohlman, en god j u l , men öfversten Fredr i k Björkman har uttryckt en vördsam afsikt att tillsammans med öfverstekammarjunkaren frih. Gripenstedt och general Nordensvan öfverlämna n å g r a rosor åt hr statsrådet, och då har denne måst cedera från sin föresats; kanslirådet Malmroth kommer emellertid att på nådigste befallning framföra hans julhälsning. V i d hr jordbruksministern Peterssons julbord blir konteramiralen A r v i d Lindman den mest värderade gästen. F ö r r e statsministern är en alltjämt persona gratissima på många håll, och det har r å d t en ädel täflan mellan hr Petersson från Påboda, statsministern, general Tingsten samt landshöfdingarna Trolle och Eoos — för att endast n ä m n a n å g r a — om att få honom t i l l sällskap v i d rimmandet på gröten, n I Malmtorgsgatan I Rikstel. 25 50 A11 ni tpl Allm. tel.fiOOfi 62 96 Den frejdade ledamoten af F ö r s t a kammaren, redaktör C. G. Ekman i Stockholm och Eskilstuna hade tänkt sig att jula tillsamman med lektor K a r l Starbäck, men huru frestande denne än kunnat finna ett LA FLEURISTE Julkärfvar samt många vackra julnyheter till alla priser. Dagligen smakfulla blomsterarrangemenls - . rtungl H o f . B l o m s t e r n a n d e l . på la^er. samtal i kulturella ämnen med en sådan värd, har han tackat nej. Han v i l l nämligen inte försaka den angenäma helaftonssittning han förberedt tillsamman med Svenska Morgonbladets redaktion, en egoism, som framkallat missräkning äfven på annat håll: det svenska fotbollspelets vänner hade nämligen hoppats på hans medverkan v i d den match, som skall blifva deras julglädje. Borgmästare Lindhagen har också befunnits vara en mycket eftersökt person. Stockholms magistrat har sålunda uttryckt en varm önskan att en gång få se honom i sin midt, men som han är en blyg man och ej g ä r n a rör sig i främmande omgifningar, föredrar han att dricka en toddy hos redaktör Hjalmar Branting, där han hoppas att få trycka äfven frih. Erik Palmstierna och Värner Eydén t i l l sitt hjärta. Denna tillgifvenhet gör, att han också afböjt den varma anmaning konsul Axel Swartling i Norrköping riktat t i l l honom att med sin närvaro förljufva hans kväll. F ö r r e polismästaren Kuhenson firar däremot dagen i stillhet — sedan han inte får sälja brännvin längre, har han inget intresse för julen — men dok- tor Ivan Bratt får det så mycket brådare. Han skall omkring och önska alla källarmästare i staden god j u l , och redan det förefaller ansträngande för en vanlig människa, äfven om han åker i bil. Men d:r Bratt tillhör j u de utvalda, som hinna med allt, och det förvånar därför inte att han tillsamman med de andra medlemmarna af nykterhetskommittén skall deltaga i den lysande festbankett, som Stockholms restauratörförening ger för sina välgörare. A l l a dessa kungliga sakkunniga komma dock inte att n ä r v a r a . Återbud har nämligen sändts af ett par, därför att v ä r d a r n a ej velat förbjuda kortspel för kvällen. Nykterheten har, som bekant, alla andra dygder i följe. Albert Eanft kommer att fira en vacker julafton i kretsen af sina närmaste vänner. Han har nämligen inbjudit alla hufvudstadens biografägare samt bestyrelserna för Barnens dag och De gamlas dag, och Daniel Fallström har lofvat skrifva en dikt t i l l gästernas ära. Det blir en omväxlande kväll; bl. a. kommer hr Kanft att förevisa Brunkebergsteaterns films med Ringvall och de andra artisterna på den kinematograf, som han i n r ä t t a t i sin salong t i l l vinnande af ombytets förnöjelser. Brindejonc, Chevilliard och Sundstedt ha under sina irrfärder i år undvikit den svenska luftens friherre, baron Carl Cederström, som gifvit flyglektioner ute på landet. Cederström har emellertid läng- VARGARDA I I . M . KONUNGENS HOFLEVERANTÖR. HAFREGRYN SUNDHETSMJÖL tat att sammandrabba med dem och slutligen inviterat dem t i l l sitt julbord. Han tror också att de skola komma så här på vintern, då de ej behöfva frukta att bli utmanade på aeroplan. I en interview i Aftonbladet kan han sedan berätta huru han knäckt de franska konkurrenterna om den svenska folkgunsten, t i l l slut vinner han liksom de stockholmska polismännen en lysande seger öfver utlänningarna. Sverige åt svenskarna! Äfven operachefen tänker denna dag omgifva sig med en utsökt krets af sina och K . teaterns vänner. F r ä m s t naturligtvis hr Wilhelm Petersson-Berger, hvilken celebrerar aftonen ej endast med sin närvaro utan också med en t i l l grefve v. Stedingk dedicerad komposition; för att åt denna gifva det värdigaste utförande, har hofkapellmästaren Armas Järnefelt af personlig tillgifvenhet för kompositören åtagit sig att leda detsamma. Bland gästerna m ä r k a s för öfrigt John Forsell och åtskilliga andra, som under tidigare regimer utgjort operans stolthet och glädje. Men jag kan omöjligen i detta lilla förhandsreferat af julbjudningar få plats för dem alla. Endast ett par ord t i l l . Doktor K a r l Hildebrand har ett litet kafferep — äkta Santos — för högerredaktörer, d:r N . V . E. Nordenmark gör pensionsstyrelsen t i l l sina gäster och professor Torgny Segerstedt dricker på gammalt hedniskt sätt midvintermjöd med domprosten Lundström, rabbinen Klein och professor Holmström i Lund. Stämningsfullast blir dock j u l festen hos hr Theodor Bååth-Holmberg, hvilken t i l l - sammans med sin egen Cecilia och fröken Cecilia Milow kommer att anordna en hälsnings- och tacksägelsefest för herr Hinke Bergegren, Schröder och andra, som varit deras arbetsgifvare under året. Abbe Coignard. SVEA CHOKLAD rekommenderas. H. M . KONUNGENS HOFLEVERANTÖR. Gubben på lådan. A f Ludvig Nordström. hamnstäder består ett af ungdomens allra största nöjen i att, synnerligast på våren, hålla sig nere vid kajen, då båtarna komma. Och så var det äfven i min hemstad. Som barn kunde jag bara på ånghvisslan skilja de olika båtarna f r å n h v a r andra utan att se dem, men den färdigheten försvann med åren, liksom mycket annat af naturliga färdigheter, för den stigande kulturen! I stället lärde man sig studera skepparne, sådana de framträdde som k a r a k t ä r e r under tilläggs-manövern, och det var sannerligen inga föraktliga förstudier, som dessa kajvistelser skänkte. Åren ha g å t t sen dess. Många gamla hederliga kaptener ha nu sökt de eviga farvattnen och sålunda, äfven om de i lifvet aldrig blefvo annat än Krakauskeppare, ändock på änden upphöjts t i l l långtradare. Andra ha slagit sig i ro som hamnkaptener och ombudsmän, och deras platser ha intagits af nya, yngre ansikten. Men alltjämt, så vidt jag vet, för gubben på lådan kommando. F ö r m i t t minne har han vuxit ihop med sin båt. Den var inte af nyaste slag, den hade en förgången modells fallande stäf, böjd som en sabel, den var grof och säker, den var butter som skepparen själf. En varm sommardag, då man låg i skogsbacken och ur böckerna sökte leta fram meningen med detta lif, hvars sjögång man ä n n u inte pröfvat på allvar, hörde man plötsligt en djup ton sätta världsalltet i darrning; ljudet tycktes komma på en gång ur luften, ur marken och n r en själf, och då såg man ovillkorl i g t på klockan. Hon var fem minuter i ett, så visst som amen i kyrkan. Och reste man sig och steg upp på bärgknallen, i hvars lä man hvilat, så såg man den hvita ångaren med gul skorsten och två master säkert och för half maskin glida öfver fjärden i n t i l l kanalen, mellan hvars grönskande stränder den försvann. Den båten tillhörde stan så oupplösligt som en m å n g å r i g vana fordrade det; kring denna djupa, utdragna trumpetton knöt sig hela dagen som en historia kring sin klimax — åtminstone för alla i den stadsdelen, och t i l l dem hörde jag. Befann man sig händelsevis nere vid kajen, då båten lade t i l l , hade man godt tillfälle att ta skepparn i betraktande. Han satt längst fram p å kommandobryggan på en bordliknande utbyggnad i styrbords hörn, och däraf hade han sitt namn: gubben på lådan. T i l l figuren var han liten, lika bred som lång och med en mage, som dominerade utan plats för opposition. Om v å r a r n a , då det ä n n u låg is i sjön, var han insvept i en grundlig päls och hade mastiga stöflar på fötterna; om hösten var han stufvad i en ulster som en hästhandlare, och i båda fallen skyddades hufvudet af en oerhörd skinnmössa med öronlappar, om det knep. Men om sommaren hade gubben dubbelknäppt kavaj och skärmmössa, dock utan all utstyrsel, ty han var bra ändå! U r alla dessa ombonader tittade fram ett ansikte F. PAULIS Stockholms nya Tivoli. Kom och se — han skriker gällt — så ser ut i fredens tält! Opp och ner på lifvets Äfven du bör akta dig. ELECTA stig. Svenska folkets ben och märg granskas noga af Sundbärg. EAU DE COLOGNE ANGENÄMAST. FRISKAST. af en typ, som man tror skall försvinna men som nog kommer att finnas, så länge v i besvära jorden med vår tillvaro. Det var inte vackert som skönhet, men som k a r a k t ä r . Rödt, med en näsa som en svafvelhlå kötted och en mun med mungipor, så fulla af historier från fem världsdelar, och en utskjutande underläpp, så full af måttlöst förakt för alla, som aldrig sett dem, att de flesta höllo sig på afstånd. Ett par orörliga polisonger stodo som skyltvakter om denne nordiske Poseidon, och ett par ögon som knifeggar höllo utkik, och de sågo allt. Medan de sågo, malde läpparna sjit helvetens alla disponibla invånare mellan sig, och t i l l sist röt gubben ut dem som en harpun, hvilken blixtsnabbt flög i land och midt i gapet på den idiot, hvilken skulle lägga sladden om pållarn. Ja, det var en kärngubbe! Då jag började lossna med rötterna ur hamnstadens mark och göra resor, for jag ofta med honom. Jag vågade inte tala med honom de första åren, men lifvet ger oss j u alla så småningom en viss nödvändig framfusighet, och en vacker dag befann jag mig icke bara i samtal med honom utan t i l l på köpet sittande i hans egen hytt och kunde studera honom på n ä r a håll. — Super du? frågade han strax, och tillade: jag kallar dig du, för jag har sett far din, sen han inte var större än så. Tokdjäfvel, som han alltid har varit. Fan, hvad han ser gammal och maläten ut nu! Hur gammal ä r han? Hva? Femtinio! Äh! Ynkedom! H u r gammal tror du jag är? Fyllda sjutti-etre. Jo jo m ä n ! Hallå där! Ta opp en sån där djäfla munkbytta — Hva??? — Helvete, hör n i inte, hvad jag säger — Ja! Jag har, och nu drog han t i l l med en ny salfva, aldrig tagit ett öres underhåll af en käft, för sen jag var barn har jag födt mig själf. Jag mönstrade 1847 som kajutvakt, skepparn var läsare och snål som k i n håle. Sen kom jag t i l l Skeppardöden, ja, Gud ett sådant elände, men ett sånt hufvud som mitt!! Sätt brickan där! Är byttan uppkorkad? Häll i då! Tack, tack! Ja, det hufvet, det har gjort m å n g a förundrad, ska jag säga dig. Jag har inte ens så mycket som gått i folkskola, för det jag lärde mig läsa, det lärde jag mig själf hemma i far mins hem på vind och på kammarväggen? Sohlman: — Utan Z. med sitt väder vore jag ett klent geväder. — Kammarväggen? — K a m m a r v ä g g e n ! Ha, ha, ha! Nu gör han stora ögon, nu! Far min var storbonde, och han tapetserade k a m m a r v ä g g a r n a med stiftstidningen, och på den lärde jag mig läsa. P å vind låg det böcker, och nu, när jag är gammal och sitter därute på lådan, så tänker jag, och nu begriper jag, att det var skatter, det var skatter, som låg på far mins vind. Och där låg jag och läste, och det var både svenska och tyska och engelska och latin och grekiska och hebreiska och hva fan som hälst; jag läste, hvad som kom, och dom ville ha mig t i l l präst. Pass vackert, aldrig har du sett V å r Herre sitta och sofva i en bondkyrka. Nej, på Atlanten, där har Han och jag sett hvarann i ögat och gjort opp hvad v i hade oss emellan. Så var det med den saken, skål! Men på navigationsskolan ville dom kugga mig, för dom tänkte, dom skulle få det h ä r hufvet på kneken. Pass, matte! Det var en sån där förbannad kommendörkapten med, men den som fick ge sig, det var han, och hela bunten måste medge, att ett sånt hufvud fanns det inte maken t i l l . Ja, det säger jag själf, att hade det hufvet fått läsa och l ä r a sig ordentligt från början, ja, då vete fan, hvar jag skulle ha slutat. Hade jag gått in i flottan, så hade jag blifvit amiral, det kan du ge dig fan på. Och hvad jag hade tagit mig t i l l , så vete fan, hvad jag inte kunde ha blifvit. Så var det med den saken, och skål! — Svårt det är att tygla hästen, när man bunden är för rasten. David: Jakob rullar ner i fatet, säger allmänt svenska pratet. 2J£B!2= Lanolin-Creme-Tvål förlänar huden ungdomlig friskhet och skönhet. prisbelönta neutrala Stockholm: Drottninggatan 31. M . Z A D I G , M a l m ö . H . M. Konungens hofleverantor. En gång hade jag i mitt sällskap en gammal idealist och fritänkare af det enklare slaget. — Gubben är skrockfull som den och den! sa han. V i ska ta och skämta med honom. Det var en förhöstdag med morgonmist, blek sol på däck men dålig sikt på vattnet. — Är det verkligen sant, att det visar sig förebud af olika slag på sjön? frågade han gubben. Men gubben värdigades inte vända på hufvut ens, där han satt i sin hästhandlar-ulster. Han viftade bara med handen och svarade: — Osnutna landkrabbor är det värsta, Gud vet! Men efter en stund rullade han fram t i l l oss och tog oss båda i rockuppslaget. — Om n i hade sett så mycket underligt och märkvärdigt och obegripligt både på land och vatten som jag, så skulle n i vara fan så mycket roligare att resonnera med än n i nu är, för nu ä r n i sådana förbannade barnungar, att man aldrig ens skulle kunna n ä r m a sig ett allvarligt resonemang med er. Men se bara där borta! De där skärklabbarna! Ser n i dom? Nå. En dag för två år sen kom jag här i tjocka och gick med r ä t t nog god fart, för om det är någon, som känner det här farvattnet som sin själ, så ä r det, fan i mig, jag. Men det var ett hundväder. Och som jag står där, så kommer det En och ställer sig bredvid mig och hviskar n å n t i n g ! Jag slog ögonblickligen stopp i maskinen, och hade v i gått på i tre minuter t i l l med samma kurs, hade v i satt skutan på skäret. —• Men hvem var den däri — Ja, laga att du får si'n! sade gubben och plirade. Hvem han var a n g å r ingen mer än mig, men var viss på det, go' herrar, att hvar och en ha v i v å r ! Det var gubbens fasta öfvertygelse, och den hade han fått under stormar och strid om l i f och död ute på oceanerna; och säga hvad man v i l l , men nog var den ärligt förvärfvad, och det är j u det enda, som betyder något. Så säker var gubben på sitt däck, och där bräckte honom ingen, men en vårdag, då jag kom ombord, fann jag t i l l min häpnad en ny, ung skeppare. — Hvar ä r gamle kapten? frågade jag. — Han har slutat. Men där står han! svarade den nye. Och mycket r i k t i g t ! Nere på kajen stod gubben. I handen hade han en käpp. Västen flaggade, som hade han glömt magen, den gamla vackra magen, hemma, ansiktet var hopsjunket, ögonen voro så sorgsna som på en gammal trogen hund. — God dag på dig, sade han och skakade matt min hand. Gubben är skral nu. Han har lagt vipp. Barna v i l l inte, att jag ska segla längre. Dom ä r så snälla och omtänksamma, men fy fan, jag måste ner en gång om dan och se på skutan i alla fall. Och n ä r v i lagt ut, såg jag gubben stå kvar ända in i det sista. Men tror någon, att han kunde hålla sig. Nästa vår, då jag återkom, hvem klef ut ur hytten, i päls och stöflar och mössa? Jo, gubben på lådan! Magen hade krupit i västen igen, ansiktet stod som en ballong, och ögonen skuro som gammalt. — Nej, se farbror! — Ja, hvad fan! Tror du, ungspolingarna kunde sköta skutan! I helvete! H ä r blef ingen ordning ombord, och då var det gubben, som satte sig på lådan igen. Det var inget vidare med den saken, och där ä r det han som sitter tills han dör! Och där sitter han ännu, den gamle hedersgubben. Sven Hedin med gosselynne råkar ut för manligt kynne. Eliasson: — Vassego — för svenska barnen trampar jag i vykortskvarnen. Thulin: — Jag är ingen vanlig bräcka, kan ej köpas för en hacka. Serveras å alla 1. klass restauranger Serveras å alla 1, klass restauranger i Stockholm. i Stockholm. Rubenson: — Enfin seul, men må v i bida, se på Brattens tomma sida! Cederström: — Allmänhetens sista tanka: pressen gjort mig t i l l en anka. Fatalt. A f Artur Ranft: — Mulet, kulet, illa vulet. Än jag snurrar dock på hjulet. P.-B.: — Var jag kung blott för en dag, rent jag gjorde i ett drag. C. A r n d t z Möller. Lördagen den 12 oktober var det bestämdt, att Frans H:son Jahrl skulle g å på varieté med sin fästmö och hennes närmaste. Det var en märkesdag i dubbel m å t t o : dels var det tredje årsdagen af deras förlofning, dels hade H:son Jahrl denna dag i ett decennium beklädt sin kontorsbefattning hos firman Åquist & Söner v i d Hornsgatan. Under denna t i d hade han avancerat från yngste kontorist — rent ut sagdt en springpojksbefattning — med 75 kronor i månaden, t i l l chefens närmaste inom den af fyra personer bestående kontorspersonalen. Han visste, att det var beslutadt inom Åquist & Söner att t i l l tio-årsdagen hedra honom med en liten öfverraskning; så skedde ock. Innan chefen k l . half fem lämnade kontoret, kallade han i n F. H:son Jahrl på sitt rum, hvarvid han som ett ynnestbevis från firman öfverlämnade ett cigarretui af silfver med de tre initialerna vackert inflätade i hvarandra. D ä r p å gick han med ut i kontoret och sade med höjd röst: — Kamrer H:son Jahrl har nu i tio å r tillhört firman och lagt i dagen stort intresse och duglighet. Det ä r också en ansvarsfull befattning han innehar. Jag anhåller att n i för framtiden v i l l kalla honom kamrer. Godmiddag. Sedan direktören försvunnit hade det blifvit någon minuts tystnad, under hvilken H:son Jahrl hade hört ett brus som af ett vattenfall mot sina örhinnor. Han hade känt de öfrigas blickar riktade mot sig, som om han blifvit en ny person, som om en vallgraf öppnat sig kring honom där han stod borta vid kassapulpeten med silf veretuit ihanden. Tills prokuristen, den afundsjuke Löfström, hostat försmädligt: — Gratulerar t i l l upphöjelsen, herr kamrer! Sanningen var, att både cigarretuit och titeln blifvit en verklig öfverraskning för H:son Jahrl. Han hade snarare v ä n t a t sig en liten löneförhöjning och mest undrat öfver om Åquist & Söner skulle lägga på 500 med ens eller låta det stanna vid 250. Och dock kan man inte säga, att han egentligen var i misshumör n ä r han for hem i spårvagnen för att klä sig i smoking t i l l middagen. SPECIALAFFÄR FÖR 5 Malmtorgsgat. 5 Skinnbeklädnader STOCKHOLM Löneförhöjningen hade man sparat t i l l nyåret. Det h ä r var någonting alldeles extra. Han kände sig som n ä r han v i d elfva å r första gången kom ut på gatan i långbyxor Kamrer! Det skulle inte undgå att göra i n tryck på Hilda. Synd att man inte använde titeln kamrerska också. Hvarför gjorde man inte det, lika väl som man sade majorskan, doktorinnan o. s. v. Medan han klädde sig, hvisslade F. H:son Jahrl »Om jag var kung» och »Kulan u t i luften, tjö». Han tviflade inte på att middagen skulle b l i god och kvällen glad — sådan som en dag skall vara. Plötsligt föll det honom in, att det kanske vore bäst att redan försäkra sig om bra platser. Han gick t i l l telefon. — Är det Sveateatern? Har n i n å g r a på första parkett, första bänk? Ja, fem stycken för kamrer H:son Jahrl. Det var verkligen i en ganska champagnefärgad stämning som Jahrls kotteri — bestående utom de förlofvade af herr Sjöberg, en rödlätt fryntlig hedersman, som i egenskap af vaktmästare v i d förmyndarekamrnaren verkställt åtskilliga bouppteckningar och därför titulerades häradshöfding, gick med pincenez och ej sällan portfölj, hans hustru, en äkta stockholmsmatrona, »moster Clara», hos hvilken systerns godmodiga pondus tillspetsats i en magrare och ettrigare typ. I kaféet nyktrade damerna snart nog t i l l , vägrande att förtära annat än kaffe, medan herrarna läto ett par glas svart etikett glida ned. Häradshöfdingen underhöll därunder kamrern med historier, som tillhörde en minst lika gammal å r g å n g som den konjak de drucko. Båda flaggade starkt, och n ä r de sköljde ned det hela med en halfva Grönstedts blå, lät moster Clara undfalla sig en skarp anmärkning. Hvad den förlofvade fröken Sjöberg beträffar, en storväxt, ä n n u litet benig men vacker och klarhyad flicka — började hon återfalla i det misshumör, som var naturligast för heiine. Hvarken F. H:son Jahrl eller någon af de öfriga herrarna i kaféet ägnade henne för ögonblicket den uppmärksamhet, hon ansåg sig ha r ä t t att fordra, därtill hade hon från början yrkat på att kvällen skulle tillbringas på en r i k t i g teater, något som fästmannen dristat motsätta sig, då det gällde hans hedersdag. A t t gå på teatern med fröken Sjöberg var det v ä r s t a Jahrl visste. Ty hon föll alltid i extas öfver någon skådespelare och utgöt sig då hela aftonen öfver dennes stämma, blixtrande ögon eller vackra figur. Och sådant ä r nu en gång inte angenämt för en fästman att lyssna t i l l . H:son Jahrl hade småningom kommit att n ä r a ett afundsblandadt hat mot scenfolket. Varietéprojektet hade också funnit ett kraftigt stöd hos herr Sjöberg. N ä r man nu hade en förstklassig varieté i Stockholm, så! P å Norrmalmstorg ville kamrern ta en b i l , men detta afstyrktes af damerna. Det var ett godt program. Sådan var åtminstone häradshöfdingens åsikt. Hvar gång en chansoiiett kom frarn på scenen, jämkade han på sin pincenez, höll den med två fingrar ett par centimeter från ögat och smackade som en oonnaisseur: — H m ! Nicht iibel, nicht ubel. Hon ä r verkligen charmant, den lilla. Han yttrade sig äfven om detaljer och drog en del anekdoter om varietélifvet i Berns, obekymrad om att ett par nackben or på bänken framför hyssjade åt dem. Och den olycksalige F. H:son Jahrl supplerade då och då med en triumferande sidoblick på sin fästmö. Han tänkte på hvad han u t s t å t t under mångfaldiga teaterkvällar Fröken Sjöbergs stund kom emellertid också, då ett par räckgymnaster trädde i n på scenen. Hon sade visserligen ingenting, men hon åt med ögonen de smidigt atletiska kropparna, som slingrade sig om hvarandra och hvilkas muskulatur svällde i de sköra trikåerna, medan en gördel af paljetter glittrade kring höfterna. Och plötsligt utstötte hon en djup, perfid suck Under pausen svepte herrarna en halfva Cederlund, medan damerna nöjde sig med vichyvatten och moster Clara rent af talade om att gå hem. Detta kunde j u dock ej komma ifråga, n ä r man betalt sina dyra biljetter. Andra af delningens clou utgjordes af en »internationell universalkonstnärinna», hvars namn stod tryckt på programmet inom en dubbel ram. Hon kom in som en dufdrottning först och sjöng en romans, under det de hvita fåglarna sväfvade omkring henne och med sina ringar omgåfvo hennes hufvud som en gloria; därpå buktalade hon; så sjöng hon, iförd en hvit dräkt och med änglavingar på ryggen, mot en fond af svart sammet, Ave Maria, ett nummer som förskaffade henne moster Claras bevågenhet. Men blott för att ett par sekunder senare stå bararmad på scenen i en slags stram fäktarkostym med sidenknäbyxor och ge en uppvisning i punching ball. Härefter jonglerade hon med en hantel och en brinnande fackla — för att plötsligt låta båda försvinna inför åskådarnas ögon. Detta sista tric slog allra mest an, t y madame Naleschka gick ned bland publiken för att låta hvem som ville kontrollera, att hon ej kunde ha gömt dem någonstans i sin åtsittande kostym. F. H:son Jahrl hade fått ytterplats v i d gången, och han begagnade sig däraf . Det var föga besinningsfullt, men det var också länge sedan han ätit middag med så mycket avec, och han kände det som om han fick blod under ögonlocken, n ä r universalkonstnärinnan stod så h ä r inom räckhåll — —Men allt detta skulle m å h ä n d a inte blifvit så ödesdigert. Nornorna hade någonting v ä r r e i beredskap. Den internationella stod återigen på estraden, och nu frågade hon på franska, om ingen af publikum ville vara af den vänligheten att komma upp t i l l henne. Det blef tyst i salongen. Naleschka upprepade sin fråga på synnerligen bruten svenska, i det hon pekade på en stor koffert och n å g r a bänkar på ett bord. Hon behöfde någon, som ville fängsla henne, hvarefter hon skulle krypa i kofferten som skulle låsas med tre lås — och själf ta sig ut. Samma beklämda tystnad, hvarunder madame lät sina ögon spela öfver parketten. Hennes öfverläpp började kröka sig t i l l ett maliciöst leende och hon utbrast: — Verkligen inte en enda man som vilja, pas un seul! Då reste sig t i l l sällskapets förfäran F. H:son Jahrl. Han tänkte i detta ögonblick inte på sin värdighet som kamrer. Han tänkte blott på, att det var en skam att en skön fransyska skulle stå och vädja förgäfves t i l l en publik af svenska herrar och på att det skulle vara ganska skönt att fjättra madame Naleschkas händer och fotleder. Kanske blandade EN SAM IMR: AD. FAXE 8 SÖNER MALM0 nederlag i Stockholm: DROTTNINGGATAN Rikstel. 4 7 8 . 88 Allm. tel. 3 2 1 . sig också en undermedveten ärelystnad i hans djärfva beslut. Han ville själf en gång ha stått på en scen — Med högburet hufvud och blossande kinder passerade han förbi hela publikens front, munnen beslutsamt hopknipen. E n oerhörd rampfeber kom h j ä r t a t att klämta i bröstet. Tio å r p å en kontorsstol u t g ö r a inte någon lämplig förberedelse t i l l ett uppträdande som detta. Det var därför ej så underligt, om han råkade trampa fel på den smala, branta stigen upp t i l l estraden. Madame Naleschka sträckte ut en räddande hand, men det var för sent. Kamrer F. H:son Jahrl hade förlorat balansen och föll ned i orkestern, så att det sjöng i violoncellen Familjen Sjöberg reste sig som en man och lämnade lokalen. H:son Jahrl ä r t i l l äktenskap ledig. Huldran. Af Gustaf Ullman. När ännu i din moders hus jag såg dig spira, vän och ljus som liten älfva späd och fin, som solskenslek i åkerlin, — du var mig kär, så blid och god. Men ej ditt väsen jag förstod. I prakt och glans du växte opp, en mönstertös från tå till topp; men gåtfull som en huldras log din blick, och lockade och drog. — Så for jag bort för långa år i saknad, bittert tung och svår. Vi funno sent hvarann igen. — Dig hade älskat många män. När ändtligt huldran blifvit min, Från jag sett dig djupt i ögat in, Norrland. och fann — Den nyinflyttade patron: — Jag såg era pojkar häromsistens. Det är stora och granna pojkar n i har. Den störste är väl rätt gammal? Bonden: — Den störste är inte här, men han är så pass gammal, så han bar kappsäcken åt mej, när jag skulle t i l l heden och exercera beväring första året. HOTEL STOCKHOLM N Y T T just intet att förstå. Du är mig lika kär ändå. TERMINUS . Ml D T E M O T CENTRALSTATIONEN. | MODERNT"!- = | K O M F O R T A B E L T Lars-Henriks återkomst. A f Gustaf Ullman. Då Lars-Henrik återvände hem från sin mångåriga studieresa utrikes, beredde han sin moder, änkefrun på Heviks säteri, en mycket stor glädje. — Inte genom n å g r a utförda storverk eller hembragta skatter. Utan endast genom att komma. Änkefrun hade nästan uppgifvit hoppet att någonsin få återse sin älskling h ä r i jordelifvet; —och senare fanns j u r ä t t små utsikter i den vägen. Ty Lars-Henrik var af gj or dt och obotligt ett barn af denna världen. Men det värsta var, tyckte hans mor, att han ville b l i målare. I stället för att öfverta gården, b l i ortens främste kaxe och riksdagsman som hans pappa varit. — Och ändå kunde hon väl ha öfversett med hans kludderier, om han bara velat hålla sig hemma åtminstone någon m å n a d på året. Där stod hela huset på Hevik t i l l hans absoluta förfogande, med n y i n r ä t t a d atelier på vinden, fäktsal och allt, där hade han stort, präktigt stall, kunde få rida och köra så mycket han behagade. Men, — det var längese'11 Lars-Henrik behagade dylikt. Nu gick han och drog benen efter sig, — i ett par ytterligt eleganta benkläder och med g r å pariserdamasker, — med filthatten i nacken och en stor skissbok under armen. Visst tog han sig bra ut. Änkefrun beundrade inom sig allt det nymodiga och främmande i klädedräkt, talesätt och åsikter, som den unge resenären fört med sig t i l l det gamla hvitkalkade och landtligt enkla fädernehemmet. Egentligen tyckte hon, att han alltid var bra som han var. Hennes Lars-Henrik! Hennes enda verkliga bekymmer för hans skull gällde, hur man skulle kunna få honom att stanna kvar. — Nu har du r ä n n t i skogen fjorton dar, lilla Lars-Henrik, sade en höstdag änkefrun, och vet du, de undra nog inne i Heby, att du inte hälsar på. — I Heby? upprepade Lars-Henrik med en grimas. Det var som om namnet på det lilla samhället stött upp alla hans barndoms oangenäma minnen: skola, präst, tandläkare m. m. — K ä n n e r jag någon i Heby? — Nå, men Lars-Henrik! Apotekarns! — Ja! Lars-Henrik nickade på ett sätt, som skulle hufvudet ramla af, tjavisst, ja, apotekarns! — Jag träffade dem v i d kyrkan i går — kors, glömde jag hälsa dig från dem, frun och Sara? — Det måtte du gjort, ja. •— Nå, men då! Ja, lilla Sara, må du tro, har blifvit stor nu. — Ja, det går j u så. — Ja. Och så gör du väl en liten visit hos dem en dag, min gosse? Änkefrun klappade honom på kinden och lämnade honom; hon visste, det var inte lönt att truga. Och af pur oföretagsamhet dref Lars-Henrik iväg bort åt Heviks municipalsamhälle. Han hade som sagdt gått i småskola där och fått stryk af Hevikspojkarna. Något egentligt umgänge hade han inte haft där mer ä n i prästgården och hos apotekarns. Apotekarns ansågs mycket rika, om också inte fullt så rika som herrskapet på Heviks säteri; — men ännu rikare skulle de bli, när ett par gamla tanter fått gå bort. Så att med apotekarns kunde man visst umgås. Fast — inte var det roligt precis. — LarsHenrik kunde, där han makligt följde vägkanten under herrgårdsalléns bronsgyllne och kopparröda kronor, så innerligt väl minnas, huru han som pojkbyting brukat få springa ärenden t i l l apoteket. Ja, ibland högst egna ärenden, för inköp af lakrits eller johannesbröd. Men med hvilken bäfvan var det ej. han nalkats det stora röda huset med dess hvita knutar och orimligt höga stentrappa! — Apotekarens åskdundrande stämma mötte som en domares kundernas försagda frågor och rekvisitioner. Hans ögon gnistrade i det blåröda ansiktet, och n ä r han lutade sig mot en fram öfver disken, luktade han sprit så gräsligt. Mot pojken från Heviks gård for han j u inte ut alltför groft, — men kusligt var det alltid att stå vid hans disk. — Och frun, ja. •— Med henne var det bara det, att han nästan inte tordes se på henne. Hon var så vindögd, att man aldrig visste, hvart hon såg, och så förskräckligt stor och fet, att man fruktade att hon skulle förlora balansen hvilket ögonblick som helst. Och så var hon så välsignadt kärvänlig. Kyssar och omfamningar fick man minsann nog af hos apotekarfrun — liksom ovett inne hos apotekarn. — L i l l a Sara mindes Lars-Henrik mest som en mager, kattaktigt skygg och opålitlig unge, som klöstes n ä r hon var mindre, fuskade i krocket, när hon blef större, och alltid ljög värre än skomakarn. — Nå, tänkte han, mycket kan j u ha förändrats t i l l det bättre. D ä r blänkte de hvita knutarna fram. Löjligt nog var det med en liten ansats t i l l hjärtklappning, han klef upp för den branta trappan. Inifrån gormade apotekarens toddybas. Lars-Henrik steg in. — Gubben tycktes först inte k ä n n a igen den unge herrn. Han knep ihop de bistra ögonen och spände dem i Lars-Henrik. Men så löste sig hans min t i l l ett strålande välkomstlöje och han räckte handen och drog gästen t i l l sig. Sedan han länge och grundligt dunkat om honom, knuffade han honom åstad mot dörren: — och, och nu in t i l l gumman och tösen! De bli så glada, så glada, ska' du få se! Något förbluffad och åtskilligt öm i ryggen efter gubbens näfvar, steg Lars-Henrik i n i stora förstugan. En ung dam i studentmössa och cykeldräkt kom genast emot honom; precis som om hon stått på vakt. Det var Sara. Hon var sig så obehagligt lik, hade alldeles samma tunna, hvassa, kloka lilla ansikte, fast det liksom hissats högre upp. Hon räckte honom bägge h ä n d e r n a : — Nej, men se, vår k ä r a gamla Lars-Henrik! Hvad du har utvecklats! Lars-Henrik rodnade af häpnad. Hur kunde hon veta, att han utvecklats. Eller menade hon damaskerna? Plötsligt stod han inne i apotekarns salong. — Mamma kommer strax, hon är inne hos tant ett tag. Gamla tant, du minns väl? — Hm. Lars-Henrik mindes ett par stycken. Han såg sig om och kände sig litet illa t i l l mods. Det fanns så mycket fula saker på v ä g g a r n a och öfverallt. Hvad hade han där att göra? Sara tycktes läsa hans tankar. Hastigt grep hon hans arm. — K o m ! sade hon med en min af hemlighetsfullt samförstånd, kom du! Så ska v i talas vid om förr i världen, och dina resor och — • Pläddrande och snattrande förde hon honom ner genom trädgården. Då och då sneglade hon uppåt huset. — Astrakanerna? Du minns? Hon hade stannat under ett äppleträd och plockade hans lifrocks fickor fulla med frukt: — Hahaha, ja, du kommer väl ihåg, hur v i två snattade frukt tillsammans? skrattade hon. — Pardon, men det kan jag inte erinra mig. Jag blef alltid bjuden. — Nej, nu få v i gå opp och hälsa på mamma! afbröt Sara, och så leddes han in igen. Sara försvann, men snart slogs dörren upp, och in trädde apotekarfrun, följd af en skakande urgammal dam samt lilla fröken Sara. Men Lars-Henrik betraktade endast RADIUM-HÄRVATTNET RADIOPHOR EIN BARNLEK blir rakningen för den, som använder HYLIN'S flytande RAK-CRÉME - - RAKIN - - Hvilkas äro fingeraftrycken? Julnötter att knäckas af den landtliga ungdomen. Den som senast den 31 december insänder r i k t i g lösning erhåller i pris f r i resa t i l l Trosa samt dagtraktamente efter 3 kronor om dagen. Lösning i Strix' första nummer nästa år. frun. Fast han så innerligt g ä r n a skulle velat slippa den synen. Hon hade blifvit än tjockare och rörde sig med stor möda, och hu! så hon vindade med ögonen! Ett hiskligt leende for öfver de stinna dragen. Och så — — stora famnen! Med utbredda armar vaggade hon hän mot den högst prydlige och elegante Lars-Henrik och slöt honom t i l l sin barm. —Nå, det var då en sann och stor glädje, kära vår lilla Lars-Henrik! För din rara mor, för alla därhemma och för oss, i synnerhet för din lekkamrat och barndomsvän — ja, jag såg er nog, mina små vänner, hur n i skulle ner t i l l astrakanerna, det första, ni gjorde. Ändtligen slapp Lars-Henrik loss. Frun presenterade honom för arftanten: — Ja, si, tant kan väl inte minnas honom och han kanske inte heller minns tant. Men n i ska' nog också bli goda vänner, liksom Nu kom en tjänarinna med vin och kakor och frukt. Astrakanerna! tänkte Lars-Henrik och sjönk utmattad ned i en emma. Äfven apotekarn själf infann sig, och det dracks för Lars-Henrik och för gamla minnen och framtiden, som hör ungdomen t i l l . Och med brännande hufvud förstod Lars-Henrik, att hans moder velat locka honom i en fälla. Men den var illa gillrad. Han visste inte riktigt, hur han lyckats slita sig loss från apotekarns damer, och bryta upp. Men väl ute och utom synhåll från Heby, gaf han sig t i l l att springa. Han sprang, som flydde han för en mardröm. Så hade han inte sprungit på många år. Lifrockens skört, tunga af frukt, smällde om de välpressade pantalongerna. — Lars-Henrik beredde sin moder den stora sorgen att redan samma vecka företaga en ny studieresa t i l l utlandet på obestämd tid. P ARAGON AFDELNING Hoppa AF ej a f STOCKHOLM LEVERANSKRAFTIGASTE TRYCKERI FÖR DEN S J Ä L F K O P I E B Ö C K E R K A S S A B L O C K . F R A K T S E D L A R K O N N O S S E M E N T KONTOR OCH STÄtlDIQ K Y R K O G A T A JU VID VID KLARA KYRKA (JTSTALLti/liG V E S T R A HAR HÅLLPLATS B I L J E T T E R K O N T R O L L F O R M U L Ä R mindre SPÅRVAGNEN! CENTRALTRYCKERIET K L A R A Den konsekvente pedagogen ä r b e t y d l i g t sin f r u , och n u ä r o de i s m e k m å n a d e n . Hon: — M i n l i l l a g r i s ! Han: — M i n stora sugga! 15 CENTRALTRYCHERIET OCH DESS STAMPELFABRIK än På den internationella läkarekongressen i London, Augusti 1913, var SANATOGEN f det enda preparat, som erhöll Grand Pr»ix i afdelningen Närings* och Styrkemedel. Tillsammans med uttalanden af öfver I9.0CO läkare är denna utmärkelse en garanti för, att allmänheten i Sanatogen verkligen får valuta för sina pengar. Tillbakavisa därför alla efterapningar! Sanatogen säl\es å alla apotek och i drogaffärer i originalpaket ä 50, IOO Sr 250 gram till priser från kr. 2:— till kr. 9: 40. Prof och broschyrer gratis och franko från SANATOGENS Riks Tel. 12195. i B o a o GENERALAGENTUR Kungsgatan 59, STOCKHOLM. Allm. Tel. 63 95. PAUILLAC1899 Utmärkt Bordeauxvin = å 2:10 7, but. = PERCY F. LUCK & C:o H. A.-B. Förstklassiga Fotografi-Kameror och - Prisma-Kika re - levereras på särdeles förmånliga betalningsvillkor genom AKTIEBOLAGET för SPRIDNING af LITTERÄRA VERK. Torsgatan 8, Stockholm. Rikstel. 5988. Allm. tel. 5443. Ny illustrerad katalog utkommen. HALDA MILLEQRAF är en med hand- enkel ända till eller H a l d a ( ^ g ^ T R AOCA MARK och stark 1,000 mångfaldighetsappparat, kopior maskinskrifvet kunna original. F i e k u r f a t o r i k , utföras hvar- efter Prospekt ett från Svängsta. 1 • 1 f H Ä N G S L E N Don't W I S H - yöui? frien% * h Chrisimas^^GJ^J^ittligmv Meny Send therri Världens förnämsta Precisions- FICK-UR. 6umntesd:Saffl^guai^tnTö^oumVV?orl© j Till salu hos alla välsorterade Urmakare. S V E N S O N S SKINNMÖBLER Högsta kvalité. Låga, bestämda priser. UTSTÄLLNING: Mästersamuelsgatatt S Stöista spetstillverkning. You^ean jBrjjyoortrtefic! no higher compHment than to suggest tnatfhis palate is educated up to tbe Johnniä Walker standard of SMicJj TREFLIQA JULK L A P P S A R T I K L A R FÖR POJKAR O C H FÖR ÄLDRE F O L K KÖPES JOHN WAEKER & sgp,å, l t o , SCOTCH WhiSKV^DistILLErI, /RftMÅKKOCKi HOS KLARABBROSOA F O R S N E R S A . - B . STOCKHOLM. TAN 44. Epokgörande Nyhet! Det nya elddonet T Y S T Soliditet och tillförlitlighet > P Y R O X . fungerar som de gamla strykstickorna. Ett stift rifves mot etuiets plån, livarvid gnistor från plånet tända den med bensin fuktade packning, som sitter på stiftet. Lämpligaste julgäfva till herrar. »PYROX» kostar 1: 50 st. i U i i praktiska anordL Ä T T STOCKHOLM T \ I T T "M" A ' samt öfverlägsenhet St. 1:50. A K T I E B O L A G E T 27 DROTTNINGGATAN 27 G Å N G A N S L A G , n i n £ a r ä r o o r s a " l kerna till MEDMRNNISKOR! Qån torra fötterna Minska ningen genom SMITH PREMIERS o. varma om och skomakareräk- att alltid Garmans använda popularitet. Profmaskin från generalagenten läderolja! ANDERS SKOG, eller SMITH PREMIER SKRIFMASKINS- n.-B. Qarman, Stockholm 4. Göteborg Papperet i Strix' J u l n u m m e r levereras af AFFÄR, Stockholm. Husqvarna Hammerlessgevär (System Anson & Deeley) Finbruken, Stockholm, (Grycksbo, Klippan och Lessebo Pappersfabriker) E R I K LUNDINS JURIDISKA B Y RTA i (Ombud för Göteborgs. Malmö, Norrköpings och Helsingborgs m. fl. Köpmannaföreningar) Drottninggatan 2, Stockholm G Inkasseringar - Rättegångar Soliditetsu p p l y s n i n g a r å alla platser i Sverige och utlandet. Sterbhus- och Konkursutredningar m. m. äro i fråga om skjutförmåga och noggrann fabrikation fullt jämförliga med de förnämsta engelska, tyska och öfriga utländska fabrikat. Det tinnes därför numera el någon anledning tör en svensk jägare att köpa ett utländskt laktgevar. Våra hammerlessgevär levereras i flera olika förstklassiga utföranden, med eller utan ejektor P ä beställning tillverkas de äfven efter särskildt uppgifna mått. Begär vår specialpriskurant, som erhålles gratis och franko. H u s q v a r n a V a p e n f a b r i k s A k t i e b o l a g , Husqvarna. • THOMAS OWEN&C:o Hjerpens Pappersbruk Tryck- och a o CHAMPAGNE M. FRÅN F Ö R S T A GKNEBALAGENT: F L . V I N E R K L A S S UTLÄNDSKA FIRMOR. C H A R L E S RIKS 3 45. BEGÄR L A G E R P R I S K U R A N T . ALLM. 63 50. • a - a a skrifpapper Ny tillverkning. Hårdglättade. skaffenhet. £t£t% iftan ottt $u>taftam< 4tå3a>Tidc Aa* Särtocfo/'* "h>é* tim -tönt .en dt /hi/idi or FÖRSÄLJNING S K E R G E N O M ådd pofx.uituM odi Bcifcv .Jctcti vatcoin cdhcCufa mm EKELUND & LARSSON Set ocÅ oéna utaö/ita ingte NORRKÖPINGS 1 -:- B A C K M A N A af utmärktaste be- '•/i<ät(!/t intagmenatåtö* jwtgr ftamfot af(a amdta teåfrtt-tväfaz. • STOCKHOLM -:- Det moderna Viraspelet. Råd och anvisningar. 2:dra uppl. Pris 25 öre. s Elegant förpackning. PELKORT D e n b ä s t a J u l k l a p p N i k a n n a få J a g bringar E r här m i n a kära s m å S T O M A T O L . Tryckt hos P. Paltnquists Aktiebolag, Stockholm 1913
© Copyright 2024