1. No category

Strategirapport för Regionalt
samarbete med Afrika söder om
Sahara (samarbetsstrategi) 2014
2015-04-24
Ärendenummer: 14/000798
Sammanfattning av måluppfyllelse och insatsportföljens
genomförande
Övergripande bedömning av måluppfyllelse
Övergripande bedömning av insatsportföljens
genomförande
Bedömning av måluppfyllelse och insatsportföljens genomförande per sektor
Bedömning av
måluppfyllelse
Sektor
Bedömning av insatsportföljens genomförande
Fred och Säkerhet
Miljö och Klimat
Ekonomisk Integration
Anti-korruption
Institutionell Kapacitetsutveckling
1. Övergripande bedömning av måluppfyllelse och
insatsportföljens genomförande
Övergripande bedömning av måluppfyllelse
Övergripande bedömning av insatsportföljens
genomförande
Utbetalt belopp inom strategin
2014:
512 MSEK
Totalt strategibelopp:
528 MSEK
Avtalat belopp:
566 MSEK
Strategiperiod:
2010-2015
Antal avtalade insatser 2014-1231:
142 stycken
varav 117 aktiva
Utbetalt belopp inom andra
*
anslagsposter som gick till
landet/regionen 2014:
73,2 MSEK
(forskning)
(totalt delegerat belopp 2014)
*Med andra anslagsposter avses ap 1. Humanitära insatser, ap. 5 Stöd genom svenska organisationer i det civila samhället,
ap. 32 Forskningssamarbete.
Analys och bedömning
 Bedömningen för 2014 överensstämmer med bedömningen som gjordes för 2013.
Strategigenomförandet fortlöper enligt plan, med vissa utmaningar på
antikorruptionsområdet (se under sektoravsnittet).
 Utfallet 2014 var högre (512 MSEK) än strategivolymen (370 MSEK) för året. Detta var
möjligt eftersom flera framgångsrika samarbeten, liksom en färdigberedd garanti som
1
STRATEGIRAPPORT
behövde en subvention av garantipremien, hade pausats i avvaktan på eventuella ytterligare
medel. Utfallet inkluderar också ett extra-ordinärt stöd om 20 MSEK till AUs ebola-insats
(ASEOWA). Portföljen är väl konsoliderad och bidrar till att uppfylla strategimålen.
Samtidigt är det finansiella utrymmet begränsat för nya insatser där så skulle kunna vara
motiverat, t.ex. inom områdena antikorruption och energi. Det skulle också finnas en
potential för regionala garanti-insatser inom t.ex. energi och handel.
 Aktörssammansättningen i portföljen motsvarar i stort strategins intentioner. Fokus är på
AU/RECs och s.k. likvärdiga (mellanstatliga) organisationer (t.ex. flodkommissioner). Där
så är möjligt och befogat ges direktstöd till AU/RECs1 i syfte att bidra till ägarskap,
kapacitetsbyggnad och stärka organisationens genomförande av sitt mandat och strategiska
plan. I de fall kapaciteten inte är tillräcklig, eller andra s.k. ”samverkande organisationer”
har en komparativ fördel för att uppnå resultat, ges i stället stöd till/via regionala nätverk,
andra mellanstatliga sammanslutningar, civilsamhällesorganisationer, FN och WB. Stödet
till AfDB är för närvarande begränsat (GTF och AGF2) och kommer ses över i samband
med en ny strategi (t.ex. inom områden såsom energi, infrastruktur, privatsektorutveckling
& handel, antikorruption och kapitalfykt). Stödet till UNECA har pausats, bl.a. med
hänsyn till utredning av oegentligheter i ett enskilt projekt, men kommer sannolikt snart att
återupptas.
 Tydliga resultat för människor som lever i fattigdom förblir en utmaning både att uppnå
och att dokumentera, även om undantag finns där organisationens mandat täcker både
normgivande och operativa funktioner samt regionala och bilaterala nivån3. Resultaten är
annars ofta långsiktiga och indirekta och syns t.e.x i form av kontinentala och regionala
beslut som fattas och (gradvis) genomförs. Det regionala samarbetet, med
kapacitetsutveckling som kärna, förutsätter långsiktighet, uthållighet och flexibelt stöd.
Stöd till institutionell kapacitetsutveckling, t.ex. i form av personal, system, arbetssätt och
arbetsverktyg, leder till att AUC/RECs har möjlighet att uppfylla sina mandat och agera
t.ex. i samband med politiska kriser, såsom Sydsudan (IGAD) eller Burkina Faso (AU
tillsammans med FN och ECOWAS).

1
Under 2014 har tydliga resultat uppnåtts t ex när det gäller i) afrikanska länders samarbete
runt klimatdata och dess betydelse för klimatanpassning, men också i att utveckla en
försäkringslösning mot extrem torka, ii) politiskt momentum för, samt genomförande av,
flera viktiga beslut rörande förenklade handelsprocedurer och frihandelsområden, iii)
publicering av Mbeki-panelens rapport om illicita finansiella flöden, iv) ökad förmåga hos
AU, ECOWAS och IGAD att agera t.ex. i samband med krisen i Sydsudan, Boko Harams
härjningar, AU:s fredsbevarande verksamhet i Somalia, det folkliga upproret i Burkina
Faso och ebola-utbrottet.
Gäller i fallen AUC, ECOWAS, IGAD och EAC.
2
Governance Trust Fund (GTF) samt Africa Guarantee Fund (AGF)
3
TradeMark East Africa, Cooperation on International Waters in Africa (CIWA), Pungwe river
2
STRATEGIRAPPORT
 I syfte att ytterligare stärka resultatstyrningen finns ett behov att komplettera den löpande
tekniska dialogen med en mer strategisk och politisk dialog på hög nivå med ett flertal
regionala organisationer, inte minst inom fred och säkerhet men även vad gäller miljö och
klimat. Det handlar både om multilateral / givargemensam dialog och bilateral svensk
dialog, beroende på vad som är mest effektivt i det enskilda fallet. Under 2014 hade Sida
god erfarenhet av samarbete med UD i den strategiska dialogen om Nilen, något som
förhoppningsvis kan fortsätta framöver. Under 2015 leder Sverige tillsammans med Japan
den s.k. AU:s Partner Grupp (AUPG) i Addis, vilket är ett dialogforum med AUC på
ambassadörsnivå. Detta kan vara en möjlighet till mer strategisk dialog.
 Ytterligare ett sätt att stärka de regionala resultaten är genom tydligare synergier och
samordning mellan det bi-laterala, regionala och i någon mån också det globala
utvecklingssamarbetet. En stor utmaning för ”regionala resultat” är fortsatt genomförandet
av regionala beslut på nationell nivå. En strategisk styrning av det bilaterala biståndet till
stöd för utvalda regionala resultat, vilka sammanfaller med nationella prioriteringar, skulle
vara önskvärt. De regional sektionerna önskar att AFRIKA tar en ledande roll i detta.
 I samband med processen att formulera ett resultatförslag för en kommande regional
strategi kommer Sida göra en djupare genomlysning av portföljsammansättningen, också i
förhållande till ev nya mål-/ resultatformuleringar. Som ett led i detta arbete pågår ett antal
studier och översyner, däribland en ”political economy”-analys av AU/RECs, en
tankeprocess med afrikanska aktörer för att identifiera nya strategiska ansatser för
antikorruption, en analys av nuvarande stöd till fem tankesmedjor framförallt på området
fred och säkerhet, en genomlysning av Sidas erfarenheter av stöd till flodkommissioner,
kartläggning och analys av energisektorn samt en kartläggning av det regionala stödet till
civilsamhällesorganisationer inom Fred & Säkerhet.
 Det finns fortsatt positivt momentum för regionalt samarbete, även om många utmaningar
kvarstår. Ett flertal positiva kontinentala och sub-regionala politiska beslut fattades under
2014 t.ex. inom handelsområdet, däribland slutförhandlingar för trepartsavtalet om
frihandel ( vilket berör 26 länder inom SADC, COMESA och EAC), tre slutförhandlade
och påskrivna EPA avtal, WTOs avtal om handelsprocedurer är under genomförande och
arbetet med det kontinentala frihandelsområdet (CFTA) har accelererat. Därtill har Afrika
tagit fram en gemensam position rörande de nya utvecklingsmålen (SDGs), lanserat sin
Agenda 2063 samt håller på att förbereda sig för den stora klimatkonferensen i Paris i nov
2015.
 Konflikter, nationella val och Ebola har dock skapat instabilitet och ökat riskerna i portföljgenomförandet under året, liksom ökat behovet av en närmare uppföljning. Ebola-utbrottet
i Västafrika har lett till tillfälligt lägre kapacitet att genomföra planerade insatser i regionen
hos många partners, inklusive AU. Å andra sidan har AUs Ebola-mission (ASEOWA) fått
mkt positiv uppmärksamhet. Konflikterna i Sahel och på Hornet tar fortsatt mkt kapacitet i
anspråk hos AU, ECOWAS och IGAD vilket minskar fokus på mer långsiktiga
utvecklingsfrågor. Boko Haram har å ena sidan lett till ett viktigt AU beslut om en regional
insatsstyrka, men har å andra sidan negativt påverkat hela regionen liksom valen i Nigeria.
Inom EAC regionen är de kommande valen i samtliga länder ett stort orosmoment och
konflikten i Sydsudan påverkar flera samarbeten och möjlighet för utvidgad integration
och utveckling.
3
STRATEGIRAPPORT
 Kopplingen mellan det humanitära och det långsiktiga utvecklingssamarbetet är tydlig i
flera insatser i den regionala portföljen, t.ex. Trade Mark East Africa (TMEA) och Africa
Risk Capacity (ARC). TMEA har t.ex. stöttat tullmyndigheten i Sydsudan att kraftigt
förenkla införsel av humanitär hjälp. ARC har under 2014 sålt sina första försäkringar och
också gjort sina första utbetalningar vilket uppskattas ha begränsat skador av torka till ett
värde av 200 MUSD.
2. Bedömning av måluppfyllelse och insatsportföljens
genomförande per sektor
Sektor
Avtalat 2014, i MSEK
Utfall 2014, i MSEK
Fred och Säkerhet
157
157
Miljö och Klimat
120
120
Ekonomisk Integration
102
102
Anti-korruption
9
9
Institutionell Kapacitetsutveckling
98
98
2.1 Sektor 1: Fred och Säkerhet
Bedömning av måluppfyllelse
Indikatorer
Antal insatser i sviktande
stater baserade på
4
konfliktananalys
Utgångsläge 2014
58
Bedömning av insatsportföljens genomförande
Utfall 2014
58
Det svenska
bidraget 2014
Går ej att
uppskatta.
Mål 20XX
Mål föreslår
sättas för den
nya strategin,
om relevant.
Sektormål: Ökat regionalt samarbete för att förhindra, lösa och hantera effekterna av
väpnade konflikter.
Stödet avser konflikthantering, kapacitetsuppbyggnad, bekämpning av lätta vapen, system för
tidig varning, säkerhetssektorreformer, demobilisering samt kvinnor i konflikt, med störst
fokus på konflikthantering och kapacitetsutveckling.
Riskerna i förhållande till sektormål och portföljgenomförande är fortsatt höga i ljuset av den
politiska komplexitet, bräcklighet och oförutsägbarhet som utmärker många konflikter på
kontinenten. Antalet, omfattningen och effekterna av pågående konflikter har fortsatt att öka,
vilket också resulterar i ökat behov av humanitär hjälp. Den förvärrade konfliktsituation under
2014 har haft konsekvenser för genomförandet av verksamheten på många områden.
Möjligheten för samarbetspartnerna (däribland AU, IGAD och ECOWAS) att effektivt
tillgodogöra sig kapacitetsutvecklingen har minskat i takt med att åtagandena på kontinenten
har ökat. Samtidigt är det tydligt att samma partners spelat en viktig roll i förhållande till t.ex.
4
Vi har här uppskattat att samtliga avtalade insatser (100%) inom sektorn Fred och Säkerhet, dvs totalt 30 stycken, samt 25%
av övriga avtalade insatser, dvs 0,25 * 112 = 28 stycken, är baserade på ngn form av konfliktanalys, dvs totalt 58 insatser.
4
STRATEGIRAPPORT
ebola-utbrottet, inbördeskriget i Syd-Sudan, det folkliga upproret i Burkina Faso och insatsen
mot Boko Harams härjningar, vilket sannolikt är ett resultat av tidigare och pågående stöd till
kapacitetsuppbyggnad, inklusive personalkostnader.
Portföljen är, trots de utmaningar som föreligger, på rätt spår, konsoliderad och i linje med
strategin. Sammansättningen vad gäller strategiskt val av aktörer och finansieringsmodaliteter
är relevant och väl avvägd. Förstärkningen av AUC och RECs, särskilt IGAD och ECOWAS,
är kärnan i sektormålet som syftar till att skapa hållbara system för regionalt samarbete för att
på lång sikt hantera och förebygga konflikter på kontinenten. Det direkta stödet till AU RECs
kompletteras av stöd till ”samverkande organisationer” (WANEP, KAIPTC, International
Alert, Rädda Barnen, m.fl) som har ett direkt samarbete med AU/RECs.
Samarbetet med AU och IGAD har expanderat som planerat inom JPA/JFA5-ramverken
(gender6, demokratisk samhällsstyrning, säkerhetssektorreformer och medling7). Den väl
fungerande samordningen mellan givarna, där Sverige har varit en föregångare, är i sig en
viktig faktor som stärker organisationernas kapacitet och möjlighet att agera inom sina
mandat. AUC:s fredsbevarande verksamhet i Somalia är en av få framgångshistorier på den
konfliktfyllda kontinenten, liksom hanteringen av det folkliga upproret i Burkina Faso. Även i
Mali och CAR menar AU att man kunde gå in i ett mycket tidigare skede än vad som hade
varit fallet om det internationella samfundet genom FN skulle ha agerat först.
Det nyligen etablerade programmet till förmån för jämställdet och kvinnors situation i
konflikter på AUC:s avdelning för fred och säkerhet har bidragit positivt till en ökad
uppmärksamhet på dessa frågor liksom på genomförandet av säkerhetsrådets resolution 1325.
Utnämningen av det särskilda sändebudet för kvinnor i konflikt är ett resultat av den täta
dialog partners (däribland Sverige) har haft med AUC8. Sverige har gjort flera uttalanden med
avseende på kvinnor och 1325 i AU:s freds- och säkerhetsråds sessioner.
Samarbete med ECOWAS inom deras fred och säkerhets ramverk har inletts, men fortsätter
att vara en utmaning mot bakgrund av den mycket långsamma takten i ECOWAS
partnersamarbete och avståndet till Abuja.
Utöver den operationella (”tekniska”) dialogen som regelbundet förs i syfte att följa upp
pågående stöd och förväntade resultat finns ett behov av att stärka den politiska och
strategiska dialogen på hög nivå med AU/RECs. Denna saknas fortfarande i stor utsträckning,
utom när det gäller kvinnors situation i konflikter (se ovan). Detta är ett område där UD kunde
vara behjälpligt i att ytterligare stärka strategiresultaten, t.ex. när det gäller genomförandet av
den afrikanska säkerhetsarkitekturen (APSA) liksom ökad grad av egenfinansiering, helt i
enlighet med de politiska beslut som fattats av kontinentens stats- och regeringschefer. Denna
dialog bör ske multilateralt / givarsamordnat där detta förväntas få störst effekt (t.ex. inom
EU-kretsen) men kan också ske bilateralt där så är mest relevant.
Stöd till civilsamhällsorganisationer (CSOs) i deras roll för att stärka AU/REC:s freds- och
säkerhetsagenda har fortsatt under året inom en rad områden, däribland ”tidig varning”,
fredsbyggande, konfliktprevention och utbildning i AUs instrument för god samhällstyrning. I
5
Joint Programming and Joint Financing Arrangements
6
AUC Genus, Fred och Säkerhet programmet; Insats ID 31100054
7
IGAD JFA för Fred och Säkerhets-avdelningen; Insats ID 51030027
8
Därtill kommer sändebudet från en organisation (Femmes Afriques Solidarité; FAS) som Sverige har stött i många år.
5
STRATEGIRAPPORT
samband med förberedelserna för den nya strategiperioden (från 2016) har nu överväganden
om vilka partners och samarbeten som bör ses över och eventuellt fasas ut för att öppna upp
för nya samarbeten inletts. I detta arbete ingår en genomlysning av fem tankesmedjor i
Sydafrika som länge fått svenskt stöd, samt en skrivbordsstudie av Sidas helpdesk för Fred
och Säkerhet rörande nuvarande sammansättning av CSO portföljen.
Slutsatser:

Under 2014 syntes tydliga resultat av Sveriges och andra internationella partners
långsiktiga stöd till AU/REC:s kapacitetsuppbyggnad i dessas sätt att agera t.ex. i
samband med krisen i Sydsudan, Boko Harams härjningar, AU:s fredsbevarande
verksamhet i Somalia, det folkliga upproret i Burkina Faso och ebola-utbrottet.

Sammansättning, relevans och balans i portföljen med avseende på tematik, geografi och
aktörer är tillfredsställande. Inga särskilda förändringar är nödvändiga på kort sikt men
inför en ny strategi (2016 och framåt) görs en genomlysning av portföljsammansättningen,
t.ex. när det gäller civilsamhällesorganisationer och tankesmedjor.

Kapacitetsutvecklingen av AUC och RECs är grundbulten i sektormålet för att skapa
hållbara system i syfte att bättre hantera och förebygga konflikter på kontinenten. Denna
kräver långsiktighet och givarsamordning för att inte motverka sitt eget syfte.

En förstärkt strategisk dialog med AU/IGAD (på politisk nivå) skulle kunna stärka
strategiresultaten ytterligare. Även CSOers möjlighet till påverkansarbete bör ses över.

För 2015 kommer genomförandet av portföljen att fortsätta enligt plan, men med
förberedelser för en ny strategi. För 2016, det första året i den nya strategin, kommer
förändringar i portföljsammansättning, nya aktörer och ett antal nya insatser förekomma.
2.2 Sektor 2: Miljö och Klimat
Bedömning av måluppfyllelse
Bedömning av insatsportföljens genomförande
Sektormål: Ökat regionalt samarbete för att främja miljömässigt hållbart utnyttjande av
naturresurser samt begränsningar av, respektive anpassning till, klimatförändringarnas
effekter.
Sektormålen bedöms som relevanta för ett hållbart utnyttjande av utvecklingspotentialen inom
Afrikas miljö och klimatområde. Majoriteten av kontinentens befolkning är direkt beroende
av ekosystemtjänster, en resursbas som hotas av överutnyttjande, svag naturresursförvaltning
och av klimatförändringar.
Ambitioner till ökade insatser i Västafrika samt på Hornet har under året bidragit till en i
huvudsak geografiskt balanserad portfölj som är konsoliderad runt sektorns tre delmål:
6
(i)
Gränsöverskridande vattenresurser (havs och sötvatten),
(ii)
Hållbart nyttjande av naturresurser,
(iii)
Tryggad livsmedelsförsörjning
(iv)
Klimatanpassning.
STRATEGIRAPPORT
Portföljgenomförandet bedöms bidra till att sektormålen uppfylls. Några nämnvärda resultat
är:

samarbete med AUC och AfDB inom ramen för ClimDev som bidrar till en mer samlad
och vetenskapligt förankrad afrikansk röst i globala klimatförhandlingar9;

ett samarbete mellan tio länder för att lära lokala skogsbrukare att komma åt
investeringsmedel från globala klimatfonder (majoriteten av de utbildade är kvinnor)10;

ökad resiliens genom ett innovativt försäkringssystem i samarbete med AU där
medlemsländerna försäkrar varandra mot konsekvenserna av naturkatastrofer vilket även
bidrar till minskat beroende av givare.11
Förståelsen för värdet av marina ekosystem och potentialen av att hållbart utnyttja den ”Blå
Ekonomin” bedöms ha ökat genom Sidas stöd till regionala marina konventioner (Abuja och
Nairobi konventionerna)12 och genom synergier med insatser under forskningsportföljen.13
Detta är viktigt inte minst i områden där gas och olja påträffats längs Afrikas kuster. Sverige
är en av få givare med ett regionalt fokus på marina frågor och bedömningen är att en
betydande efterfrågan finns på insatser inom detta område. Sonderingar under året för ett
utökat marint samarbete har dock inte gett önskade resultat beroende på bristande
genomförandekompetens hos flera partners samt osäkerhet om regeringens prioriteringar
under nästa strategi. Även utvinning av mineraler samt fossila bränslen (olja, kol, gas) på land
orsakar allt större miljö- och klimathot och är en snabbt växande utmaning vilket kan påkalla
en anpassning av portföljen framöver, givet inriktningen i den kommande strategin.
Insatser med direktavtal med AU/REC förblir underrepresenterade p.g.a. bristande
genomförande kapacitet hos dessa mottagare jämfört med s.k. likvärdiga institutioner,
exempelvis flodkommissioner, som ofta strävar mot samma målbild som AU/REC.
Sidas förmåga att ge flexibelt stöd till komplexa och långsiktiga processer bedöms vara en
orsak till god måluppfyllelse under året. Långsiktig kapacitetsuppbyggnad av
flodkommissioner är en svensk profilfråga i stödet till gränsöverskridande vattenresurser.14 I
samarbete med Världsbanken och Tyskland har Sida genomfört en erfarenhetsammanställning
och förbereder ett seminarium på Världsvattenveckan i augusti 2015 i Stockholm. Synergier
mellan insatser i olika sektorer bidrar också till måluppfyllelsen, exempelvis genom
investeringsfrämjande stöd till vattenkraft som möjliggör ökad regional elhandel (sektor
ekonomisk integration och handel, näringsliv och finansiella system). Genom att ytterligare
använda Sidas garantiinstrument samt mer frekvent lyfta insatsdialogen från teknisk till en
hög politisk nivå bedöms effektiviteten i måluppfyllelsen kunna öka. Det senare skulle bäst
möjliggöras genom ett tätare samarbete med UD i Stockholm och relevanta ambassader
(ackrediterade till regionala institutioner samt i medlemsländer).
9
ClimDev Special Fund (CDSF) och UNECA-ACPC, Plus ID 51030015 och 29000388
10
AFF, Plus ID 51000123
11
Africa Risk Capacity (ARC), Plus ID. 51050046 och 50000006
12
UNEP Marine, Plus ID 51050049
13
WIOMSA, Plus ID 5100010401
14
CIWA, OKACOM, PUNGWE, ECOWAS Water Centre, IUCN Ouagadougou
7
STRATEGIRAPPORT
Fortsatta politiska spänningar inom Nilen-samarbetet är ett exempel på hur realiserade risker
försvårar måluppfyllelsen i insatser. Misstankar om korruption och otydlig finansiell- och
resultatredovisning är också realiserade risker som bromsat genomförandet under året.
Slutsatser:

Under året (2014) har tydliga resultat uppnåtts när det gäller afrikanska länders samarbete
runt klimatdata och dess betydelse för klimatanpassning, men också i att utveckla en
försäkringslösning mot extrem torka, samt att på lokal nivå ge ökad kunskap till
skogsbrukare hur söka investeringsmedel från globala klimatfonder. Fokus på marina
frågor (den blå ekonomin), vilken AU också ägnar stor uppmärksamhet, har stärkts genom
svensk stöd, och Sveriges långsiktiga stöd till flera flodkomissioner har t.ex. resulterat i
ökade investeringar i förnyelsebar energi.

Sammansättning, relevans och balans i portföljen med avseende på tematik, geografi och
aktörer är tillfredsställande.

Politisk dialog på hög nivå kan stärka resultaten ytterligare, särskilt inom konfliktkänsliga
samarbeten.

Hållbar utveckling inom miljö och klimatområdet förutsätter uthållighet och flexibelt stöd.

Växande utmaningar finns inom för Sida nya områden såsom utvinning av mineraler och
fossila bränslen.

Potential för att använda Sidas instrument för innovativ finansiering kvarstår men är
resurs- / arbetskrävande.

Tydliga resultat för människor som lever i fattigdom förblir en utmaning, både att uppnå
och dokumentera. Resultaten är långsiktiga och indirekta.
2.3 Sektor 3: Ekonomisk Integration, handel, industri och finansiella
system
Bedömning av måluppfyllelse
Bedömning av insatsportföljens genomförande
Sektormål: Ökat regionalt samarbete med syfte att främja regional och internationell handel
samt ekonomisk integration.
Medan de övergripande trenderna i Afrika fortfarande präglas av ökad regional och
internationell handel, förstärkt av positiv tillväxt, är variationerna stora mellan olika regioner.
Bilden av Afrikas regionala integrationsprocess nyanseras ytterligare av framväxande kritiska
frågekomplex. Noterbart är ökad politisk känslighet kring suveränitet och supranationella
institutionella ramverk för regional integration. Nationellt ’policyutrymme’ har fått en ökad
dignitet. Detta förefaller stå i konflikt med den linjära utvecklingsmodellen för regional
ekonomisk integration som tidigare varit legio. Detta kan å andra sidan kontrasteras mot
framåtrörelsen inom trepartsavtals-processen (ett frihandelsområde mellan SADC, EAC och
COMESA) och politiska utfästelser kring ett kontinentalt frihandelsområde (Continental Free
Trade Area; CFTA) vid 2017, liksom regionala infrastrukturplaner.
8
STRATEGIRAPPORT
Sammansättningen av sektorportföljen bedöms spegla ambitionerna i strategin. En
nyckelkomponent är målet att stärka kopplingen mellan normativa agendor (dvs de politiska
beslut som fattas på multilateral och AU/REC-nivå) och operativt (genomförande) arbete.
Medan uppfyllelse av sektormålet i stor utsträckning beror på externa faktorer som
inrikespolitik, den regionala politiska ekonomin och globala processer, bedöms
måluppfyllelse och genomförande av enskilda insatser vara i fas med planeringen. Dessa
inkluderar Trade Law Centre (Tralac)15 som ger analytiskt handelspolitiskt stöd utifrån en
afrikansk utblick och Trade Policy Training Centre in Africa (Trapca)16 som stärker
kapaciteten bland relevanta afrikanska institutioner. Båda dessa insatser har informerat
afrikanska länders/REC:s positioner i förhandlingsarbete, bidragit med analys av möjliga
förhandlingsutfall och utbildat afrikanska förhandlare.
Under 2014 var portföljen väl sammansatt i syfte att ge stöd till både genomförande av
regionala och globala normativa ramverk såsom Världshandelsorganisationens (WTO) Trade
Facilitation Agreement (TFA) och CFTA, samt uppkommande svenska initiativ som
satsningen på hållbar energi i Afrika genom samarbetet med ”Power Africa”. Medan de
Ekonomiska partnerskapsavtalen (EPA) mellan EU och afrikanska subregioner i strategin
betonas som relevanta för uppfyllandet av sektormålet, har det i praktiken visat sig svårt att
driva dessa som enskilda insatsspår. Det ärt dock värt att notera att överenskommelser träffats
i tre subregioner under 2014, nämligen EAC, ECOWAS och SADC. Andra aspekter av
strategin som visat sig svåra att föra framåt är de delar som drivs mer av genomförandekanal /
aktör än resultat. Exempel på detta är COMESA och SADC. Portföljen har under
strategiperioden därför lagt större tonvikt på det senare.
Finanssektorintegration och handel med jordbruksprodukter är alltjämt centrala delar av
sektorportföljen som under 2014 också började använda garanti-instrumentet17 i
genomförandet.
Strategin påtalar att ”insatser för förenklade handelsprocedurer ska övervägas för att stimulera
till ökad handel och för att minska korruptionsrisker”. Till följd av WTO:s ministermöte 2013,
där medlemsstaterna nådde samsyn kring avtalet om förenkling av handelsprocedurer (TFA),
var Sida därmed väl placerat att dra nytta av detta momentum och svara upp mot behoven i
Afrika. Det nya Trapca Trade Facilitation Training Facility18 fokuserar på att stärka minst
utvecklade länders och låginkomstländers förståelse av det normativa ramverket, dvs själva
avtalet och den nödvändiga institutionella arkitekturen för genomförande och efterlevnad av
detsamma. Detta kompletteras av stöd till Världstullorganisationens (WCO) Customs
Modernizations Programme19 och TradeMark East Africa20 som riktas mot operativt
genomförande, exempelvis institutionellt kapacitetsbyggande av tulladministrationer
respektive fysisk infrastruktur för gränshandel (såsom hamnar och gränsstationer). Samtidigt
inleds ett samarbete med AUC:s avdelning för handel och industri som syftar till att analysera
återstående brister och behov av stöd till enskilda MS för genomförandet av TFA.
15
Tralac, ID 51050073
16
Trapca, ID 51050051
17
African Guarantee Fund, ID 51050091
18
Trapca Trade Facilitation Training Facility, ID 51050092
19
World Customs Organization – Regional Implementation of the Columbus Programme Phase II, ID 51050065
20
TradeMark East Africa (TMEA) Core Support, ID 51050059
9
STRATEGIRAPPORT
Strategin innehåller också stöd till effektiva och säkra energisystem på försöksbasis, som en
del av det regionala handelsstödet. En tillförlitlig tillgång på elektricitet är centralt för
ekonomisk tillväxt och en fundamental del av utveckling mot hållbara samhällen. Sida har
finansierat kapacitetsutveckling till regionala kraftpooler i flera år för att underlätta en
gränsöverskridande integration av elnät och möjliggöra krafthandel. Svenskt stöd har riktat
sig till East African Power Pool (EAPP) 21 under COMESA, som på senare tid tyvärr har
brottats med institutionella utmaningar, liksom till den mer framgångsrika Southern African
Power Pool (SAPP) 22 under SADC.
Tittar man närmare på SAPP framgår det att upprättandet av en energimarknad möjliggör ett
förbättrat energianvändande, reducerat antal elavbrott och därmed en stabilare tillgång till
elektricitet för industrier och hushåll. SAPP etablerades redan 1995 men det är först nyligen
energihandeln tagit fart. Under 2014 ökade antalet bud för att köpa energi dramatiskt på
SAPP:s energimarknad, vilket illustrerar en växande acceptans av, och förståelse för,
fördelarna med en regional energimarknad. Det begränsade utbudet av elektricitet möjliggör
för närvarande endast export av en mindre del av produktionen. Trots detta är bedömningen
att som ett resultat av det svenska stödet kommer SAPP under 2015 ta steget mot finansiell
självförsörjning baserad på inkomsterna från elhandeln.
Grundat i den trovärdighet och det nätverk som sprungit ur det långsiktiga svenska regionala
engagemanget är den regionala portfolion väl placerad att intensifiera satsningar inom
energisektorn, energiproduktion inkluderat. En sådan satsning passar väl in i Sveriges
engagemang för hållbar energi i Afrika och samarbetet med Power Africa. Medan
utmaningarna för ett effektivt stöd till en institutionell arkitektur för energihandel är mindre i
södra Afrika, är de stora i den östafrikanska regionen.
Slutsatser:

Under året som gått (2014) syns tydliga resultat av det regionala utvecklingssamarbetet
inom denna sektor med avseende på politiskt momentum för, samt genomförande av, flera
viktiga beslut rörande förenklade handelsprocedurer och frihandelsområden (t.ex. i form
av en påskyndad tidtabell) liksom en ökning av regional elhandel.

Sammansättning, relevans och balans i portföljen med avseende på tematik, geografi och
aktörer är tillfredsställande.

En nyckelkomponent i portföljen är är målet att stärka kopplingen mellan normativa
agendor (politiska beslut) och det praktiska genomförandet av detsamma.
Sammansättningen i portföljen bedöms framgångsrik i detta avseende.

Vissa delar av strategin som drivs mer av genomförandekanal än resultat har visat sig
svåra att föra framåt. Portföljen har under strategiperioden därför lagt större tonvikt på det
senare.

Den regionala portföljen är väl placerad att intensifiera satsningar inom energisektorn,
inklusive innovativ finansiering för energiproduktion.
21
East Africa Power Pool (EAPP), ID 71800167
22
South Africa Power Pool (SAPP) Phase 3, ID 51050055
10
STRATEGIRAPPORT
2.4 Sektor 4: Antikorruption
Bedömning av måluppfyllelse
Bedömning av insatsportföljens genomförande
Sektormål: Minskad förekomst av korruption, vilket Sida i samband med halvtidsöversynen
och i enlighet med övriga sektormål uttolkat till: ”Ökat regional samarbete som syftar till att
motverka korruption och främja demokratisk samhällsstyrning, med inriktning på
gemensamma regionala utmaningar”.
Korruption utgör ett viktigt hinder för hållbar tillväxt och demokratisk samhällsstyrning i
Afrika söder om Sahara. Den nuvarande utbredningen av korruption i de flesta av regionens
länder har synnerligen negativa effekter vad gäller att åstadkomma fattigdomsminskning samt
för att konsolidera rättsstaten och det demokratiska systemet. Korruptionen innebär ett kraftigt
läckage av begränsade resurser och en tendens till snedvridning av hela samhällsutvecklingen.
Verksamhetsmålet är angeläget, komplext och bör ses långsiktigt. Svårigheterna att uppnå
målet är många och inkluderar bristande politisk vilja, starka ekonomiska intressen till förmån
för status quo, svaga institutioner, få mekanismer för offentligt ansvarsutkrävande och
begränsad rättighet för medborgarna att få tillgång till information. Några tydliga indikationer
på att korruptionen har minskat i Afrika under den senaste tioårsperioden finns inte.
Den nuvarande insatsportföljen omfattar följande insatskategorier (motsvarande delmål):
(i)
Stärkt politiskt åtagande för att bekämpa korruption,
(ii)
Stärkta tillsynsmekanismer på nationell och regional nivå,
(iii)
Stärkta möjligheter för att åstadkomma ansvarsutkrävande, bland annat genom
ökad medborgerlig tillgång till information samt oberoende och kraftfulla medier.
Under 2014 har flera insatser krävt väsentligt mer handläggningstid än normalt (däribland
AUABC, SOTU och EAJA23). Orsakerna har varit otillräcklig rapportering, fördröjda
revisionsrapporter (rörande insatser med flera lokala partners), konflikter inom avtalsslutande
organisation samt ett fall av allvarliga oegentligheter i medelshanteringen. Det senare ledde
till anmälan hos berörd enhet vid Sida-Stockholm och har därefter krävt kontinuerlig
uppföljning och en rad särskilda aktiviteter under hela året. Av dessa skäl har utrymmet för att
genomföra nya beredningar, planerade studier eller ta andra initiativ (såsom en särskild
satsning på att integrera anti-korruptionsperspektivet inom större insatser på andra tematiska
områden) – varit begränsat. Dessa utmaningar förklarar i stor utsträckning att bedömning av
måluppfyllelse och insatsportföljens genomförande i ”trafikljuset” fått färgen gul.
Samtidigt finns positiva resultat att rapportera i andra insatser såsom Afrobarometern och
AFROSAI-E (organisation för riksrevisionerna i engelsktalande länder på kontinenten).
Afrobarometern har efter 15 års vetenskapligt grundat arbete med breda opinionsundersökningar rörande demokrati och samhällstyrning på kontinenten (varav nästan lika
många år med svenskt stöd) blivit en tung referens som citeras och används alltmer av viktiga
media, beslutsfattare och forskare. Det faktum att allmänhetens uppfattning i viktiga
utvecklingsfrågor publiceras (såväl nationellt som kontinentalt) förbättrar också
förutsättningarna för ansvarsutkrävande och förebyggande av korruption. AFROSAI-E har
under de senaste fem åren utvecklat ett gemensamt ramverk för kvalitetskriterier som varje
23
Africa Union Advisory Board on Corruption (AU ABC), Oxfam - State of the Union (SOTU) och East Africa
Journalist Association (EAJA)
11
STRATEGIRAPPORT
revision ska uppfylla och utser varje år ”bästa revisionsrapport” mellan medlemsorganisationerna.
Dialogen med AU, UNECA liksom andra centrala aktörer på regional och nationell nivå
kommer även fortsättningsvis att utgöra ett viktigt instrument för att stärka det afrikanska
politiska åtagandet (liksom hanterandet av riskerna) när det gäller kontinentens agenda för
anti-korruption. Lanseringen i januari 2015 av AU/UNECAs särskilda rapport (från den s.k.
Mbeki-panelen) om Illegala Finansiella Flöden (IFF) från Afrika förväntas i detta
sammanhang leda till stärkt intresse hos många aktörer, liksom till nya idéer angående
konkreta åtgärder på området. Svenskt stöd under flera år till bl.a. UNECA har bidragit till
panelens resultat.
Under 2014 har också en flerstegsprocess med deltagande från afrikanska tänkare och
praktiker på området inletts, i syfte att identifiera nya angreppssätt och strategiska ingångar
för framtida satsningar på anti-korruption. Detta slags insatser ska fokusera på områden som
är särskilt viktiga ur ett utvecklingsperspektiv, som har en länk till det regionala perspektivet
och som representerar något genomförbart – inom en rimlig tidshorisont och utan alltför stora
finansiella åtaganden. Denna analysprocess kommer att avslutas före mitten av 2015 och
förväntas resultera dels i konkreta idéer för en förnyelse av portföljen, dels i underlag till det
kommande strategiarbetet.
Under innevarande strategiperiod har Sida förelagts att sammanlagt använda ett belopp om
minst 150 MSEK för korruptionsbekämpande åtgärder. Vid slutet av 2014 hade totalt 126
MSEK utbetalts för detta ändamål och planerade utbetalningar för strategiperiodens sista år
(2015) uppgår till cirka 25 MSEK. I tillägg till de utbetalningar som görs direkt till ”sektorn”
kommer också de indirekta bidragen som görs inom andra sektorer men med en tydlig positiv
effekt på anti-korruption (såsom stödet till Världstullorganisationen). Därmed torde målet om
150 MSEK komma att uppfyllas med råge.
Slutsatser:

Ett flertal positiva resultat av långsiktigt svenskt stöd kunde dokumenteras under 2014,
däribland färdigställandet av Mbeki-panelens rapport om illicita finansiella flöden,
publicering av Afrobarometerns (Round 5-6) resultat i kända tidskrifter med bred
spridning på kontinenten och AFROSAI-E’s gemensamma ramverk för kvalitetssäkring
av riksrevisioner.

Insatsportföljen har under 2014 ställts inför en rad problem både när det gäller
genomförande och resultat. Även om dessa i huvudsak har lösts så kommer fortsatt
uppföljning att krävas under 2015.

Sektormålet i sin ursprungliga formulering (”impact”) kommer sannolikt inte att uppfyllas
under perioden medan den uttolkning av målet som Sida i samband med MTRen föreslog
(”process”) har goda chanser att uppnås .

Under 2016 förväntas en omfattande förnyelse ske av portföljen, dels till följd av
pågående studier och analys, dels som en konsekvens av arbetet med den nya strategin.
12
STRATEGIRAPPORT
2.5 Sektor 5: Institutionell kapacitetsutveckling
Bedömning av måluppfyllelse
Bedömning av insatsportföljens genomförande
Sektormål: Regionala organisationers institutionella kapacitet förbättrad för att leverera
effektivt på sina mandat och för att samordna och säkerställa genomförandet av den
afrikanska politiska dagordningen.
Sektorn omfattar endast de bidrag som har institutionell kapacitetsutveckling som sitt
huvudsyfte, men det bör noteras att kapacitetsutveckling är en övergripande fråga som
återkommer i de flesta insatser även i andra sektorer. Portföljen är varierad och innehåller
både direkt stöd till AUC/RECs och ett brett spektrum av organisationer24 som har en
stödjande roll gentemot AUC/RECs, AUs organ, s.k. ”likvärdiga organisationer” och ibland
direkt mot medlemsländer. Sammansättning, relevans och balans i portföljen anses
tillfredsställande. Fokus är på AUC, EAC, ECOWAS och IGAD.
Stödet till AUC och RECs fokuserar på grundläggande aspekter av institutionell
kapacitetsutveckling, såsom styrning och ledning, IT baserade system (både hård och
mjukvara), ekonomisk förvaltning samt resultatstyrd planering, budgetering och rapportering.
Insatserna bör ses i ett långsiktigt perspektiv liksom förväntan på resultat och effekter, inte
minst för att den politiska miljön sätter begränsningar för genomförandetakten. Institutionell
utveckling och kapacitetsuppbyggnad inom AUC/RECs startar från mycket låga nivåer. De
flesta RECs har stora kapacitetsbrister, otydliga och komplicerade regelverk, en starkt
hierarkisk arbetskultur, svag administration och otillräcklig egenfinansiering. De är alla i
första hand policyskapande och normgivande och styrda av minsta gemensamma politiska
nämnare som deras medlemsländer kan enas om.
För AUC har det samlade givarstödet till administrativa reformer, där EU och Sverige
dominerar, inneburit effektivare verksamhetsprocesser, däribland effektivare upphandling och
förbättrad finansiell styrning, inklusive en övergång till internationell standard (IPSAS;
International Public Sector Accountying Standards). Genom svenskt och givarkoordinerat
stöd har också en process mot stärkt resultatstyrning inletts. IGAD har med nordiskt stöd
lyckats samla flera tidigare projektfinansierade stöd under ett program för institutionell
kapacitetsutveckling samt utöva en tillfredsställande styrning över sina medel. Stödet till
EAC:s partnerskapsfond har bl.a. stärkt sekretariatets kapacitet att bereda och samordna
viktiga och omfattande integrationsförslag för en gemensam tullunion, en gemensam marknad
och protokollet för en gemensam monetär union.
En viktig del av det svenska stödet har under lång tid varit att arbeta med förbättrad
givarsamordning, bl.a. i syfte att skapa förutsättningar för transparent, förutsägbar och
långsiktig extern finansiering, men också för en samordnad politisk och teknisk dialog. Med
tanke på det ökade intresset hos många givare för AUC/RECs finns också en stor risk för
ökad fragmentering av det stöd de får, med höjda transaktionskostnader, minskad effektivitet
och sämre resultat som följd. Sveriges ledarroll i det institutionella stödet till AUC har t.ex.
24
Africa Disability Alliance (ADA) till stöd för “AU Dekaden till förmån för människor som lever med funktionshinder; Plan
Sverige i koalition med ett par andra CSOer som söttar AUs Komitte för barnets rättigheter och välbefinnande, Oxfam –
SOAWR som bl.a. följer upp genomförandet av Maputo-protokollet i ett anral av AUs medlemsstater, Electoral Institute in
Southern Africa (EISA) som följer val på hela kontinenten och stöttar AUC:s valenhet, ger m.fl.
13
STRATEGIRAPPORT
lett till bättre givarsamordning och stärkt planering av reformer. Inom EAC har dialogen
öppnat för koordinering och gemensam resultatuppföljning av EUs bistånd under EDF10 och
övriga givares stöd till EAC:s partnerskapsfond. Inom IGAD kan den stärkta institutionella
kapaciteten möjligtvis få som resultat att IGAD klarar testet för att ta emot direktfinansiering
från EU under EDF 11.
Kapaciteten och de finansiella behov mellan AUC och olika RECs skiljer sig åt markant.
Medan ECOWAS har en självfinansieringsgrad på c:a 80% (genom sin s.k. ”community levy”
når AUC upp till c:a 50% och IGAD endast till c:a 15%25. De s.k. AU organen (dvs
fristående organ inom AU såsom parlamentet, MR komissionen, domstolen, m.fl.) har ofta
mycket begränsade personella och finansiella resurser för att genomföra sitt mandat. Den
afrikanska expertkommittén för barnets rättigheter och välfärd (ACERWC26), som f.n. ligger
inom AUC-sekretariatet och får svenskt stöd via Plan Sverige, är ett typexempel. Situationen
vid EAC är betydligt bättre (c:a 40% egenfinansiering), även om sekretariatet är starkt
beroende av konsulter. I ECOWAS är ekonomin inte en stor fråga, utan samarbetspartners
stödjer särskilda områden eller avdelningar av strategisk betydelse eller som är
underfinansierade.
Egenfinansiering är en av de viktigaste dialogfrågorna, och samtidigt en av de största riskerna,
inom portföljen. Samtliga RECs (med undantag av ECOWAS) står inför utmaningen att i
betydligt högre utsträckning säkra medlemsstaters bidrag till finansiering och öka sin andel
gentemot givarnas. AU har under en längre tid utrett möjligheterna till s.k. ”alternativa
finansieringskällor” och förväntas lägga ett förslag om detta till AU toppmötet i januari
201527. Engagemang från ledningen i att flytta reformagendan framåt och stödja personalen i
sitt arbete, inklusive en ökad grad av delegering av resurser och beslutsfattande är en annan
stor utmaning för AU och de flesta RECs.
Personalfrågor, inklusive rekrytering, styrning, resultatuppföljning och belöning är ett annat
område som utgör en stor utmaning för AU och de flesta RECs. Det finns även en brist på
systematisk mätning av prestationer för att kontrollera om planerade insatser de facto har
medfört avsedda förändringar / förbättringar i institutionell styrning och ledning. Till
exempel, har stödet till institutionell utveckling av IGAD pågått sedan 2009/10 (nu i sin andra
fas), men dialogen handlar fortfarande om relativt grundläggande institutionell kapacitet
såsom en översyn av organisationsstruktur, rekrytering till vakanta tjänster och
budgetprocessen. Å andra sidan har AUC under 2014 intensifierat arbetet med att förbereda
en omorganisation som vi förstår omfattar inte bara själva strukturen (antal avdelningar och
deras bemanning) utan också befattningsstruktur och arbetsbeskrivningar. Tyvärr lämnar
dialogen om detta en del övrigt att önska men i o m tillsättandet av en ny chef för avdelningen
för administration och personalfrågor finns det hopp om att denna förbättras framöver. Det är
också viktigt att understryka att Sverige tillsammans med andra givare i stor utsträckning
25
Observera att dessa siffror är uppskattningar då det dels skiljer sig år från år, dels är svårt att få en tydlig bild av det exakta
budgetutfallet (och ibland också av budgeten). Därtill finns i så gott som samtliga fall ett stort mörkertal av s.k. ”off-budget
funding” som inte tagits hänsyn till i angivna procenttal.
26
African Committee of Experts on the Rights and Welfare of the Child
27
Vid detta toppmöte fattades sedan ett principbeslut om att AU över tid ska mobilisera 25% av kostnaderna för peace
keeping operations (PKOs), 75% av programbudgeten och 100% av den s.k. operativa (dvs administrativa) budgeten från
medlemsstater. Idag bekostas 100% av PKO av externa medel (det mesta av EU, samtididgt som AU är noga med att
understryka att det är afrikanska liv som sätts på spel vilket är ett bidrag som måste värderas mycket högt) liksom 95 – 98%
av programbudgeten medan målet om att AU ska finansiera 100% av sin operationella budget redan är uppnått.En mer
konkret förslag om HUR detta mål ska uppnås ska tas fram och förväntas presenteras vid toppmötet i Sydafrika i juni 2015.
14
STRATEGIRAPPORT
finansierar personal på AUC (t.ex. c:a 200 personer på avdelningen för fred och säkerhet och
ytterligare c:a 100 personer på andra avdelningar, som del av olika projekt och program)
vilket i sig skapar en kapacitet att hantera mandat, program och kriser som annars inte hade
funnits.
Bedömningarna av två större insatser som skulle ha varit fortsättningar av tidigare samarbeten
lades på is under 2014. Detta inkluderar programstöd till UNECA samt stöd till ACBF. Båda
har under 2013 och 2014 gått igenom långtgående omstruktureringsprocesser. Förhoppningen
är att beredningarna kan tas vidare mot beslut under 2015.
Inför en ny strategi behövs en skarpare och mer strategisk analys av hur Sverige på mest
effektiva sätt stöttar institutionell kapacitetsuppbyggnad, också i ljuset av den politiska
verklighet som styr dessa organisationer. Den s.k. “Political Economy Analys” (PEA) av
AU/RECs som lanserades under 2014 förväntas öka förståelsen av den politiska ekonomin
och därmed ge ett bättre underlag för att kunna erbjuda stöd där verkligt ägarskap och
momentum finns.
Slutsatser:

Resultat av samarbetet inom ”sektorn” institutionell kapacitetsuppbyggnad under 2014
omfattar bl.a: förbättrad finansiell styrning (AUC, IGAD), ökad förmåga att genomföra
sitt mandat genom t.ex. personaltillskott (AUC, IGAD) eller stöd genom konsulter eller
s.k. ”samverkande organisationer” (EAC, ACERWC), stärkt extern uppföljning
(”watchdog”) av AU beslut (ADA, Oxfam SOAWR), beredning av omorganisation
(AUC) samt stärkt personalstyrning (AUC).

Sammansättning, relevans och balans i portföljen anses tillfredsställande, inte minst i
ljuset av hur långsamma och politisk färgade dessa processer är. Inför en ny strategi
behövs emellertid en skarpare och mer strategisk analys av hur Sverige på mest effektiva
sätt stöttar institutionell kapacitetsuppbyggnad, också i ljuset av den politiska verklighet
som styr dessa organisationer.

Dialogen är effektiv tack vare bra samordning och samverkan mellan givare, särskilt inom
vissa områden, men engagemanget från AUC och RECs behöver stärkas, särskilt i frågan
om resultatstyrning, ägarskap och egenfinansiering.
3. Givarkontext
Givarsamordning och Sveriges andel av stödet varierar mellan olika regionala organisationer.
För mer detaljerad information om detta hänvisas till AU- och REC-rapporterna som delgivits
separat som komplement till denna strategirapport.
EU-gemensamprogrammering existerar inte på regional nivå. EU har hittills inte heller
institutionaliserat givarsamordning och samverkan för den regionala nivån, som ju omfattar
en mängd olika aktörer. Emellertid har EU i flera regioner bjudit in till konsultationer i
samband med den indikativa programmeringen av EDF 11 (från 2016) där betydande stöd
kommer utgå direkt till, inte bara AUC, utan flera RECs. EU fortsätter att vara en huvudaktör
för kapacitetsuppbyggnad, regional ekonomisk integration, fred och säkerhet och
naturresursförvaltning på regional nivå.
15
STRATEGIRAPPORT
Givarkoordineringen för stödet till AUC är uppbyggd kring de fem ”pelare” som AUC:s fyraåriga strategi (2014 – 2017) lyfter fram och fungerande i stort sett bra, även om viss
”pelarkoordination” ersatts av en givarkoordinering på avdelningsnivå där det varit mer
pragmatiskt att göra så. Givarna önskar att AUC mer proaktivt skulle driva dialogen och
koordineringen, samt i högre utsträckning dela information om pågående och planerade
processer. Sveriges delade ordförandeskap tillsammans med Japan i den s.k. AU Partner
Gruppen (AUPG) kan vara en plattform för Sverige att på hög politisk nivå driva på i
strategiska frågor såsom just partnerskap, transparens, egenfinansiering och resultat.
ECOWAS givakoordinering lämnar mycket övrigt att önska och verkar endast fungera
tillfredställande inom området Fred och Säkerhet.
När det gäller IGAD, fungerar givarkoordineringen mycket bra inom ramen för de två JFA28
där Sverige deltar (dvs. Fred & Säkerhet samt Institutionell Kapacitetsupppbyggnad).
Däremot förblir IGAD en fragmenterad och projektstyrd organisation inom många andra
verksamhetsområden, speciellt i sitt arbete med resiliens. I samband med att IGAD tar fram
en ny strategi för perioden 2016 – 2020 har Sverige starkt uppmuntrat till att denna ska
åtföljas av en tydlig strategi för resursmobilisering och givarkoordinering.
I EAC är partnerskapsfonden en bra plattform för samarbete mellan ett tio-tal givare. Den
därtill kopplade högnivådialogen på ambassadörsnivå förstärker givarsamarbetet och intresset
att vara en del den koordinerade givargruppen. EU, WB och AfDB är inte del av
partnerskapsfonden, men är inbjudna att delta i högnivådialogen för stärka koordineringen
även med dem. Ett arbete har även påbörjats för att länka EUs bistånd under EDF10 (och
sedermera EDF11) till övriga givares stöd till partnerskapsfonden för bättre samordning och
resultatuppföljning.
Inom SADC finns det grupper för givarkoordinering inom de flesta tematiker. Graden av
koordinering varierar och i de flesta fall är det en givare som driver koordineringen snarare än
sekretariatet som är svagt. EU, såsom huvudaktör inom kapacitetsutveckling av SADC:s
sekretariat är också en viktig koordinator och har tagit på sig rollen som den som delar
information och bjuder in till möten på olika nivåer.
Försök till givarkoordinering har gjorts inom COMESA, men varken sekretariatet, EU eller
någon annan givare har varit drivande. Eftersom Sverige inte ger stöd till sekretariatet har det
inte varit aktuellt att ta en aktiv roll.
28
Joint Financing Arrangement (JFA)
16