Europeiska
unionens råd
Bryssel den 24 januari 2017
(OR. en)
9771/96
DCL 1
PECHE 318
BORTTAGANDE AV SÄKERHETSSKYDDSKLASSIFICERING
för dokument:
av den:
Ny status:
9771/96
13 september 1996
Offentlig
Ärende:
22:a mötet i Internationella fiskerikommissionen för Östersjön (IBSFC)
(Warszawa den 16-22 september 1996)
- Gemenskapens ståndpunkt i förhandlingar om förvaltning av lax i
Östersjön
För delegationerna bifogas ovannämnda dokument för vilket säkerhetsskyddsklassificeringen tagits
bort.
Dokumentet finns bara i pappersversion och kan fås från rådets centrala arkiv.
9771/96 DCL 1
/ub
DGF 2C
SV
EUROPEISKA UNIONEN
RÅDET
Bryssel den 13 september 1996 (20.9)
(OR. en)
9771/96
RESTREINT
PECHE
318
RAPPORT
från
av den
till
:Arbetsgruppen för extern fiskepolitik
:6 september 1996
:Ständiga representanternas kommitté
Föreg. dok. nr
:9353/95 PECHE 321
9770/96 PECHE 317
Ärende
:22:a mötet i Internationella fiskerikommissionen för Östersjön (IBSFC)
(Warszawa den 16–22 september 1996)
–Gemenskapens ståndpunkt i förhandlingar om förvaltning av lax i Östersjön
1.Som förberedelse för den ståndpunkt som skall intas av gemenskapen vid det kommande mötet i
IBSFC diskuterade arbetsgruppen ingående frågan om förvaltning av lax i Östersjön.
2.Kommissionens företrädare framhöll sin institutions synpunkter i denna fråga och
–hänvisade till det senaste yttrandet från Rådgivande kommittén för fiskeriförvaltning (ACFM)
och riktade uppmärksamheten på den fortsatta oron över den låga tillgången på vild lax,
trots att antalet stim av vild lax i några älvar nyligen har ökat, och de fortsatt negativa
följderna av M74-syndromet på såväl vild som odlad lax.
9771/96
DG B III
tb/AGS/lj
S
1
–ansåg att även om 1997 års totalt tillåtna fångstmängd (TAC) i Östersjön för både vild och odlad
lax inte är något perfekt förvaltningsredskap för detta fiske, bör den reduceras som en del
av en global handlingsplan för lax för 1997–2000( 1) i linje med ACFM:s rekommendationer
och med tanke på IBSFC:s mål (ökning av naturlig produktion av vild Östersjölax till
åtminstone 50 % av den naturliga reproduktionskapaciteten för varje älv före år 2010).
3.Den finska delegationen, påminde om vikten av laxfisket i Östersjön för den finska industrin och
–hävdade att även om de nationella åtgärder (säsongsvisa stängningar) som har vidtagits de
senaste åren har medfört stora uppoffringar för marknadsaktörerna, så har de medfört en
betydande ökning av vild lax i älvarna runt Bottenviken och på så sätt åstadkommit bättre
resultat( 2) än förvaltningen genom TAC, som inte var något lämpligt förvaltningsredskap
för detta speciella fiske( 3),
–förklarade att en minskning av 1997 års TAC för lax under dessa omständigheter var
oacceptabel med tanke på de allvarliga socioekonomiska återverkningar som detta skulle
medföra,
–kunde emellertid överväga möjligheten att minska 1997 års TAC för lax i Östersjön inom ramen
för handlingsplanen för lax, så som den lades fram av kommissionen, om den förbättrades
enligt följande riktlinjer( 4):
(1)Denna handlingsplan (utkast) som kommissionen föreslår skall läggas fram som gemenskapens
ståndpunkt vid IBSFC finns i bilaga I.
(2)Den finska delegationen delade ut ett memorandum av den 30 augusti 1996 från det finska vilt- och
fiskeriforskningsinstitutet om nyligen gjorda upptäckter (sommaren 1996).
(3)Den finska delegationen gjorde delegationerna uppmärksamma på ACFM:s kommentarer om denna
aspekt. Den finska delegationen påpekade också att förvaltning av beståndet genom TAC skulle
ha föga inverkan på beståndet av vild lax med tanke på de nuvarande proportionerna mellan
odlad och vild lax i Östersjön (90/10).
(4)Jfr skrivelsen om den finska ståndpunkten (bilaga II).
9771/96
DG B III
tb/AGS/lj
S
2
=Kompensation för minskningen av TAC i form av en särskild gräns för det tillåtna fisket( 5)
för Finland i Bottenviken och Finska viken.
=Ingen utvidgning av området (till baslinjerna) eller sommarförbudets varaktighet.
=Ingen gräns för produktionen av unglax.
4.Den danska delegationen delade i stort sett den finska delegationens oro speciellt med tanke på en
ytterligare minskning av TAC under 1997. Den danska delegationen kunde emellertid godta en
mindre minskning av TAC under 1997 som en del av den globala lösningen i den föreslagna
handlingsplanen för lax tillsammans med en gräns för utsläppet av unglax genom traditionell
teknik men inte beträffande tekniken med "senarelagt utsläpp".
5.Den svenska delegationen, vars åsikter till stora delar delades av den tyska delegationen, erkände
de eventuella nackdelarna med den förvaltning genom TAC och det positiva bidraget från
kompletterande nationella tekniska åtgärder och hävdade att det, bland annat för unionens
internationella trovärdighet, var viktigt att stödja alla åtgärder i linje med ACFM:s yttrande på
TAC-nivå för att nå de grundläggande målen såsom att bevara den biologiska mångfalden i
Östersjöområdet och öka beståndet av vild lax.
6.Följaktligen talade denna delegation för en minskad TAC för lax till 300 000 exemplar under 1997
som del av en global lösning inom ramen för den ovannämnda handlingsplanen för lax.
Delegationen konstaterade att planen innehåller många positiva delar och efter ytterligare
granskning av textens lydelse gjorde delegationen ett antal specifika kommentarer om
(5)Rent fiske av odlad lax som har nått sista året av sin förökningsförmåga.
9771/96
DG B III
tb/AGS/lj
S
3
–behovet av att styra över traditionellt utsläpp av unglax mot senarelagda utsläpp,
–behovet av en övergångsperiod (5–6 år) i händelse av ett upprättande av stängda områden
("laxask"),
–val av tidpunkt för en eventuell ökning av storleken på maskor (efter en övergångsperiod),
–ett tidigt upprättande av en övervakningsgrupp.
7.Andra delegationer ansåg i allmänhet att kommissionens ståndpunkt i förhandlingarna bör
återspegla oron i de berörda medlemsstaterna, bland annat den finska delegationens oro
rörande de socioekonomiska återverkningarna av ytterligare minskningar av TAC för lax.
Emellertid ansåg några delegationer som hänvisade till det vetenskapliga yttrandet från ACFM
att det bör vara möjligt för gemenskapen att förhandla fram en mindre minskning av TAC för lax
som en del av det globala paketet.
8.Arbetsgruppen sammanfattade och
–noterade den förståelse som uttryckts för den finska delegationens synpunkter,
–höll med om att gemenskapen bör säkerställa att frågan om förvaltningen av lax i Östersjön
behandlas på ett globalt plan på lång sikt (globalt paket) som tillåter minsta möjliga
minskning av TAC under 1997 i enlighet med det vetenskapliga yttrandet från ACFM,
–noterade att den finska delegationen vidhöll möjligheten att föra upp frågan på Corepernivå
den 18 september 1996 med tanke på tidpunkten för IBSFC:s diskussioner.
___________________
9771/96
DG B III
tb/AGS/lj
S
4
BILAGA II
Finlands ständiga representation vid Europeiska unionen
Bryssel den 11 september 1996
Handlingsplanen för lax i Östersjön
De delar i handlingsplanen för lax som kommissionen föreslog i arbetsgruppen för extern fiskepolitik
den 6 september 1996 kan godtas med undantag av följande punkter:
1. TAC för lax
De finska restriktionerna för laxfiske under den huvudsakliga fiskesäsongen (totalförbud i finska
vatten däribland fiskezonen från och med den 1 mars till och med slutet av juni) har medfört en mycket
omfattande ökning av vild lax i älvarna runt Bottenviken. Enligt vetenskapliga prov och beräkningar
är ökningen av lax i älvarna i storleksordningen 30 000–50 000 exemplar. Denna siffra måste
jämföras med att endast 15 000 exemplar vilda laxar skulle räddas (proportionerna mellan odlad och
vild lax i Östersjön är 90/10) om TAC minskades till att omfatta 300 000 exemplar. Detta skulle
samtidigt innebära att fångsten av 135 000 odlade laxar förhindrades. Våra nationella åtgärder är
alltså betydligt mer effektiva och bör medge en högre TAC-nivå till dess att systemet med senarelagt
utsläpp har införts.
Våra argument stöds av yttrandet från ICES (Internationella rådet för havsforskning) som anger att
förvaltning genom TAC inte är ett lämpligt redskap för förvaltning av lax. En TAC-nivå på
300 000 exemplar (kommissionens icke-officiella dokument) skulle innebära att 600 000–
700 000 odlade laxar inte fångades vilket skulle kunna medföra att de kom in i älvar med vilda bestånd
som därigenom kunde skadas.
I Finska viken är det finska laxfisket ett kustfiske och uteslutande odlad lax producerad i Finland tas
upp. Detta fiske bör behandlas som en havsodlingsaktivitet där odlad lax bör utnyttjas fullt ut. En
minskning av nu gällande TAC är därför fullständigt oacceptabel.
Den enda möjligheten för Finland att godta en minskning av TAC skulle vara att gemenskapen i
Warszawa framgångsrikt införde särskilda TAC-gränser för fisket i Bottenviken och Finska viken.
Dessa gränser skulle Finland få som kompensation för en minskad kvot. Dessa TAC-gränser skulle
motsvara minskningen av de finska kvoterna. Dessa tillåtna mängder skulle fiskas i sådana områden
och under sådana tider då inte några eller endast enstaka exemplar av vild lax förekommer. Sådana
områden har redan fastställts i Finland och omfattar till största delen kustområden, t.ex. havsområden
i närheten av uppdämda älvmynningar där det inte förekommer någon vild lax. Detta fiske skulle tillåta
Finland att fånga en del av den lax som härrör från Finlands årliga utsläpp av 2 miljoner unglaxar. I
annat fall skulle en minskad TAC orsaka socioekonomiska svårigheter. En sådan åtgärd skulle
dessutom vara bevarande eftersom den skulle minska förekomsten av odlad fisk i älvar med vild lax.
Med termen särskilda gränser menar Finland ett fiske där odlad lax fångas vid slutet av sin livscykel
(de skulle i annat fall dö och inte kunna föröka sig i en älv). Ett sådant fiske skulle vara uteslutande av
odlad lax och om någon vild lax fångades skulle det vara ytterst sällsynta exemplar. Ett sådant fiske
skulle vara fullständigt i linje med ett hållbart och ansvarsfullt fiske
9771/96
tb/AGS/lj
S
BILAGA II
DG B III
7
och Finland skulle åtaga sig att förse medlemsstaterna och kommissionen (tillsammans med de
avtalsslutande parterna i IBSFC) med information om vad Finlands laxfiske består av. Dessutom
samtycker Finland till att tillsammans med kommissionen granska den vetenskapliga informationen
samt möjligheter och områden för ett sådant fiske. Detta kunde på försök utgöra en lösning för 1997
för att finna vägar till ett framtida förvaltningsprogram som inbegriper senarelagt utsläpp.
2.Förlängning av sommarförbudet till baslinjerna
Detta är en åtgärd som i väsentlig utsträckning skulle beröra Finland på grund av vår långa kustlinje.
Kustfisket med fångstnät utövas till stor del utanför baslinjerna. På detta sätt skulle vår näst mest
betydande fiskemetod mer eller mindre utplånas. En sådan åtgärd skulle också ge upphov till
regionala skillnader längs vår kust. Förslaget har framförts utan några socioekonomiska eller
biologiska analyser eller råd från ICES. Finlands nationella åtgärder reglerar redan detta kustfiske
och tillåter att vild lax vandrar in i hemmaälvarna.
Dessutom kan sommarförbudet för långrevsfiske i Finska viken inte förlängas till 7,5 månader
eftersom det fullständigt skulle utplåna detta fiske. Finska viken tillåter inte fiske med drivnät som ett
alternativ på grund av havstransporterna och de begränsade områdena. På grund av sitt begränsade
område fryser Finska viken tidigt och hindrar i sig fiske under flera månader. En sådan faktor
begränsar inte fisket av lax i södra Östersjön.
3.Begränsning av produktionen av unglax
Finland och Sverige är de två länder som huvudsakligen producerar och släpper ut unglax. De flesta
utsläppen grundas på beslut i vattendomstolen som inte hastigt och oväntat skulle kunna ändras.
Dessutom skulle det framtida förvaltningsprogrammet för senarelagda utsläpp och begränsat fiske
kräva en stabil produktion av unglax. Minskade utsläpp skulle också medföra socioekonomiska
svårigheter. En del av våra utsläpp grundas på tidigare bestånd av vild lax som nu endast
reproduceras i våra produktionsenheter. Dessa bestånd kan ses som genbanker och en minskning
eller ett upphörande av utsläppen skulle innebära att dessa slutgiltigt utplånades.
___________________
9771/96
tb/AGS/lj
S
BILAGA II
DG B III
8