Likheter och skillnader
1/11 Om hiv, sex & sånt Om oönskade graviditeter INSIKT 1/11 8 Skolan har en nyckelroll Om antalet oönskade graviditeter ska minska krävs en samlad nationell satsning. 9 OMSLAGSFOTO: Sarah Philipson 4 P-piller och kondom räcker inte Fler alternativ behövs för att sänka antalet oönskade graviditeter menar Kristina Gemzell Danielsson. 11 ULRICA ZWENGER ”Abortregistret kommer att bli verklighet” Anders Milton är övertygad om fördelarna med ett abortregister. 22 Likheter och skillnader Hur gör man för att undvika oönskade graviditeter på Island, i Danmark, Norge och Finland? ”Jag har hiv, andra har sina problem” När Tonis hemlighet blev känd försvann känslan av ensamhet. 16 24 Långtifrån bara offer Trots krig och våldtäkter har Kongos kvinnor inte slutat kämpa. 20 Gonorrén ökar igen Mest oroande är att många bakteriestammar blivit resistenta. ”Varför så tyst” får unga att tala Filmen om hur det är att leva med hiv. 25 26 Venhälsan fyller flera behov Intervju med Anders Karlsson, en av Venhälsans grundare. 28 Säkraresex.se Nu lanseras Lafas nya hemsida. 29 REGIONNYTT Vuxnas bemötande är viktigt Barn med hiv bör leva som alla andra, menar Christina Ralsgård. 29 äger rum kl 14–16 i Lafas lokaler på Västgötagatan 2 vid Medborgarplatsen. Anmäl dig på lafa.nu. arbetat med sexualitetsfrågor kan behöva en introduktion i ämnet. Under våren har Lafa därför erbjudit eftermiddagskurser för bland annat lärare i bild, idrott och hälsa och religion. – Vårens kurser fylldes snabbt och har varit väldigt populära, därför kommer vi fortsätta med den här satsningen i höst, säger THÉRÈSE JUVALL, utbildningsansvarig på Lafa. Böcker, Kortfattat, Krönika På gång på Lafa Tolkutbildning Tanka nytt! I APRIL startar Lafa en utbildning för tolkar i samarbete med HivSverige, Noaks Ark och Transvoice – Stockholms tolkförmedling AB. Syftet är att höja tolkarnas kompetens i sex- och samlevnadsfrågor för att de ska kunna ge bättre stöd vid samtal som rör sexualitet, hiv/STI, smittspårning och hbt-frågor. Projektet löper under tre år och målsättningen är att utbilda 50 tolkar om året. TVÅ AV VÅRENS onsdagsseminarier återstår. Den 6 april talar sexualupplysaren LUIS LINEO om killars frågor och tankar om sexualitet. Hur hanterar unga tonårspojkar idag frågor om maskulinitet, sexualitet och normer? 4 maj presenterar läkaren LENA MARIONS nya rön och kunskap om sexuellt överförda infektioner och preventivmedel. Båda seminarierna är kostnadsfria och INSIKT – om hiv, sex & sånt ges ut av Lafa, enheten för sexualitet och hälsa inom Stockholms läns landsting Telefon 08–737 35 50 Fax 08–737 36 40 Postadress: Box 175 33, 118 91 Stockholm Besöksadress: Västgötagatan 2, Stockholm 2 INSIKT 1/11 Redaktörer Martina Junström [email protected] Telefon 08–737 35 41 Hanna Ådin (föräldraledig fr o m nov 2010) Ansvarig utgivare: Gunilla Neves Ekman Introduktionskurser fortsätter i höst Den nya läroplanen LGR 11 ger skolan utrymme att arbeta på nya sätt med frågor som rör sex och samlevnad, vilket innebär att ämneslärare som inte tidigare Redaktionskommitté: Karolina Höög Martina Junström Thérèse Juvall Lis-Marie Kanon Gunilla Neves Ekman Robert Pantzar Olle Waller Hanna Ådin (föräldraledig) www.lafa.nu Layout: Lotta Continua [email protected] Prenumeration och adressändring: Claes Sjöstedt [email protected] Telefon 08–737 35 50 Tryckt hos Sjuhäradsbygdens Tryckeri, Borås ISSN 1104-0912 ☎ LEDARE INSIKT ringde till … Mejla mig gärna! STEFAN GADD KARLSSON, lärare på Östra Real, som skrivit magisteruppsatsen ”En värld är varje människa”. Där analyseras sättet av ta upp sexualitet i samhällskunskapsböcker utifrån ett queerteoretiskt perspektiv. Varför har du intresserat dig för den här frågan? – Skolverket publicerade 2006 en stor kritisk rapport som visade att läromedel i bland annat samhällskunskap knappast har något hbtq-perspektiv alls. Jag var nyfiken på att se vad som hänt sedan dess. Jag ville också bredda frågan genom att beröra synen på sexualitet och könsidentitet i stort. Vad kom du till för resultat? – Jag delar in läromedlen i två huvudgrupper. Den ena är fortfarande konservativ och heteronormativ. Där hade inget hänt förutom att man eventuellt nämnde rätten för homosexuella par att gifta sig. Böckerna i den andra gruppen är ofta skrivna lite senare och där ser man fler försök till att problematisera frågan om könsidentitet. Slutsatsen blir att det finns en ur ett hbtq-perspektiv svag men ändå positiv utveckling. Jag hoppas att den fortsätter. Många lärare lutar sig i hög grad fortfarande på läromedlen. Står det inget om hbtq är chansen liten att dessa frågor tas upp i undervisningen. Varför är det viktigt att också läromedel i ett ämne som samhällskunskap har ett queerperspektiv? – Sexualitet och könsidentitet är ju också kunskapsområden och viktiga analysvariabler för att förstå varför samhället ser ut som det gör. Har man inte med genusperspektivet blir analysen av frågor som man behandlar i samhällskunskapen ganska ihålig och ytlig. Man lär sig egentligen inte att se maktstrukturerna i samhället. Därför är det viktigt även i samhällskunskapen att läromedlen är inkluderande. Vad hoppas du att uppsatsen ska leda till? – RFSU har publicerat den, det är jag glad för. Jag jobbar som expert på Skolverket och där är mycket på gång just nu. Där hoppas jag att uppsatsen ska få spridning. I de nya kursplanerna heter det att sexualitetsperspektiv ska finnas med i all undervisning. I vår kommer man att ha fortbildningar för lärare om nya läroplanen Gy 11. Fördelen med forskning är ju ofta att man får empiriska bevis för hur saker och ting ser ut i verkligheten. Min uppsats kanske inte omvänder någon men den kan ge stöd för alla som vill ha en förändring mot en något mer inkluderande undervisning. LOTTA JONSON TEMAT I ÅRETS första nummer av INSIKT är oönskade graviditeter. Arbetet med att förebygga oönskade graviditeter liknar på många sätt det förebyggande arbetet med hiv och sexuellt överförda infektioner: det handlar om kunskaper, attityder och beteenden. Mer konkret handlar det om att öka kunskapen om utbudet av olika preventivmedel, ge saklig och korrekt information och hjälpa unga människor att hitta till rätt mottagning. På individuell nivå behöver ungdomar få god rådgivning för att hitta ett graviditetsskydd som passar just dem och deras livssituation. På konferensen ”När alla barn är välkomna” som anordnades av Smittskyddsinstitutet i höstas diskuterades dessa frågor ur ett nordiskt perspektiv och jag tror att många svenska deltagare fick anledning att reflektera över hur vårt arbete med oönskade graviditeter kan utvecklas och förbättras. På sidorna 5–7 beskriver gynekologen Kristina Gemzell Danielsson utifrån sin forskning hur rådgivningen till unga kvinnor skulle kunna förbättras. Hon betonar bland annat vikten av att lyfta fram andra preventivmetoder än p-piller och att ge ungdomar som passerat ungdomsmottagningsåldern information om vart de kan vända sig för rådgivning. På Lafa kommer vi under våren att skicka ut ett brev till alla 23-åringar i Stockholms län med information om vart de kan gå när de blivit för gamla för ungdomsmottagningen. Informationen finns också på webbplatsen 23plus.nu och i en folder som finns på länets ungdomsmottagningar. LAFAS NYA WEBBPLATS säkraresex.se, erbjuder mycket information om olika typer av preventivmedel och var man kan få rådgivning. Vi vill också bidra till att öka kunskapen och hjälpa ungdomarna att bli bra preventivmedelsanvändare genom frågelådan ”Fråga Olle & Karolina”. Längre fram kommer det att bli möjligt för besökarna på säkraresex.se att chatta med Olle Waller och Karolina Höög och också att diskutera med varandra i ett forum. ATT HA GODA kunskaper om ungdomars tankar och erfarenheter när det gäller sexualitet är grunden i allt preventionsarbete. I vår publiceras resultatet av UngKAB-studien som har undersökt kunskap, attityder och beteenden om sex hos ungdomar och unga vuxna i åldern 15–29 år. UngKAB är Sveriges största studie kring unga och sexualitet där över 15 000 unga har svarat på frågor om sexualitet och hälsa. Studien har genomförts av Ronny Tikkanen och Jonna Abelsson, forskare på Göteborgs universitet på uppdrag av Enheten för hivprevention vid Smittskyddsinstitutet. Inom ramen för Stockholms regionala kunskapsnätverk för hiv/STI-prevention som samordnas från Lafa kommer studien att presenteras i seminarieform under våren. Det blir då särskilt fokus på resultaten från Stockholmsregionen och på hur resultaten kan användas i det praktiska arbetet. Håll utkik efter mer information på lafa.nu! UNDER VÅREN OCH sommaren kommer Lafa att arbeta med ett uppdrag som ligger oss mycket varmt om hjärtat: en hbtpolicy för landstingets alla verksamheter och bolag. Frågan om en hbt-policy för landstinget har funnits med länge på den politiska agendan och nu ska den arbetas fram. Vi välkomnar alla förslag och idéer till policyn, mejla mig gärna! GUNILLA NEVES EKMAN Gunilla Neves Ekman, chef på Lafa 1/11 INSIKT 3 ▼ OÖNSKADE GRAVIDITETER P-piller och kondom räcker inte Det är kvinnor mellan 20 och 24 år som gör flest aborter. De är högfertila, ekonomiskt utsatta och för gamla för ungdomsmottagningen. De måste få bättre hjälp att hitta en preventivmetod som fungerar, anser Kristina Gemzell Danielsson, överläkare och professor i obstetrik och gynekologi. Hon är kritisk till att de många alternativen till p-piller och kondom hamnar i skymundan. TEXT: ANNA DAHLQVIST FOTO: ULRICA ZWENGER UNDER FÖRSTA halvåret 2010 stod kvinnor mellan 20 och 24 år för drygt en fjärdedel av alla aborter i Sverige. De följdes av kvinnor mellan 25 och 29 år medan tonåringarna kom på tredje plats med sina sjutton procent av ▼ F ÖR TONÅRINGARNA finns ungdomsmottagningen och skolhälsan när det är dags att diskutera preventivmedel. För dem som har fött barn faller det sig naturligt att prata med barnmorskan på mödrahälsovården. Däremellan är det lite som ett ingemansland. Mellan tjugo och trettio år, då oönskade graviditeter är som vanligast, är det många som inte vet vart de ska vända sig för att få råd om preventivmedel. – Det är mycket fokus på tonåringarna men den här lite äldre gruppen tappar man bort. Ungdomsmottagningarna måste vara noga med att informera om vad det finns för alternativ efter tonårstiden, säger Kristina Gemzell Danielsson, överläkare och professor i obstetrik och gynekologi vid Karolinska Institutet i Solna. ILLUSTRATION: DIANA REYBEKIEL 1/11 INSIKT 5 OÖNSKADE GRAVIDITETER MER OM CHOICE CHOICE står för Contraceptive Health Research Of Informed Choice Experience. Det är ett internationellt utbildningsprogram som har tagits fram för att utvärdera och förbättra preventivmedelsrådgivning. Det finansieras av läkemedelsföretaget MSD. Inom ramen för CHOICE har en noggrann, strukturerad preventivmedelsrådgivning med fokus på hormonella preventivmedel testats i elva olika länder. I Sverige deltog 1 900 kvinnor. 26 procent av de svenska kvinnorna valde en annan metod än de tänkt från början. Den vanligaste ändringen var från p-plåster och p-piller till p-ring. Undersökningen visade också att valet av preventivmetod påverkas av landstingens ungdomssubventioner. I de landsting där p-ringen ingår i subventionen valde 24 procent av kvinnorna under 25 år den metoden. I de landsting där p-ringen inte subventioneras var siffran femton procent. ▼ aborterna. Det är en ordning som med några variationer stått sig sedan 1980. En av förklaringarna till att just 20 till 24åringarna dominerar är också, enligt Kristina Gemzell Danielsson, att de tillhör en ekonomiskt känslig grupp. Ofta har de precis flyttat hemifrån, många studerar, andra söker jobb. 6 INSIKT 1/11 – Vi vet att kostnader för preventivmedel har betydelse för användningen. Därför tycker jag att man ska se över subventioner av preventivmedel. Det finns olika regler för subventioner i olika delar av landet idag. Tendensen med ett relativt stort antal oönskade graviditeter strax efter tonåren är inte unik för Sverige. I Västeuropa är medelåldern för förstföderskor 29 år och i den siffran gömmer sig ytterligare en förklaring. Numera föder kvinnor inte barn under den period i livet då de är som mest fertila – mellan 20 och 24 år. FÖRÄNDRINGSPOTENTIALEN i den här åldersgruppen är stor. I alla fall om man frågar Kristina Gemzell Danielsson. Förutom att fånga upp den här gruppen och öka deras ekonomiska möjligheter så måste preventivmedelsrådgivningen bli bättre. Det är den viktigaste pusselbiten; att hitta en individuell lösning som fungerar. – P-piller är det i särklass vanligaste preventivmedlet och många kvinnor känner inte till något annat alternativ. Bristande information är ett problem. Rådgivningen går för snabbt och då finns det inte utrymme att gå igenom de olika möjligheterna, säger Kristina Gemzell Danielsson. Hon anser att p-piller i många fall inte är lämpligt för kvinnor i den här åldern, de som är tjugo år och strax över. Orsaken är att många har en oregelbunden livsstil med T v och nedtill: Kristina Gemzell Danielsson, överläkare och professor i obstetrik och gynekologi vid Karolinska Institutet i Solna. mycket stress och därför är de mer benägna att glömma ett piller då och då. När p-pillren är så pass lågdoserande som idag räcker det att glömma ett enda för att bli gravid. I det internationella projektet CHOICE som Kristina Gemzell Danielsson var med och genomförde i Sverige testades en speciellt utformad strukturerad rådgivning. Kvinnor som var öppna för p-piller, p-ring och pplåster valdes ut och barnmorskan gav dem råd med hjälp av ett särskilt formulär. Målet var att noggrant gå igenom olika varianter av hormonella preventivmedel. – Många av dem som hade tänkt välja ppiller eller p-plåster valde istället p-ring. Undersökningen finansierades av ett läkemedelsföretag men, enligt Kristina Gemzell Danielsson, det var inte därför rådgivningen begränsades till hormonella preventivmetoder. Några av de mer okända preventivmetoderna: – För egen del hade jag gärna tagit med alla metoder och från början var planen att de skulle göra det i Tyskland men då blev det alldeles för omfattande. Det krävdes många fler kvinnor och det klarade vi helt enkelt inte. Men kvinnorna som var med hade tidigare erbjudits andra icke-hormonella alternativ. Alternativen är många; förutom de hormonella som p-piller, p-plåster, p-ring finns till exempel p-dator, pessar och spiral. Och för att komma fram till den perfekta individuella lösningen måste kvinnan få ta ställning till alla, poängterar Kristina Gemzell Danielsson. – Många tror till exempel fortfarande att det inte går att använda spiral om man inte har fött barn. Men det stämmer inte, det är ett utmärkt preventivmedel. KONDOMEN ÄR ETT kapitel för sig. Den har blivit alltför omhuldad i Sverige, tycker Kristina Gemzell Danielsson. Problemet är att kondomen har rekommenderats som enda preventivmedel – särskilt när det handlar om kvinnor i den mest fertila åldern mellan 20 och 24 år. – I den åldern behöver man ett mer effektivt preventivmedel än kondom. Det kan man ABORTSSIFFROR Året 2009 gjordes 37 524 aborter i Sverige. –19 år: 22,5 aborter per tusen kvinnor. 20–24 år: 33,4 aborter per tusen kvinnor. 25–29: 26,3 aborter per tusen kvinnor. Källa: Socialstyrelsen sedan kombinera med kondom för att skydda sig mot sexuellt överförda infektioner. I andra länder, till exempel Holland, har man satsat på information om BÅDE kondom och någon säkrare metod. I Sverige har det blivit en pedagogisk miss, säger Kristina Gemzell Danielsson. Att Sverige har de högsta aborttalen i Västeuropa ser hon inte som ett problem i sig, utan det är de oönskade graviditeterna som är bekymret. – Det är så onödigt. Vi måste satsa mer på att folk ska slippa hamna i den situationen. ■ ■ P-plåster innehåller samma hormoner som kombinerade p-piller. Placeras på magen, skinkan eller armen och byts ut efter en vecka. ■ P-ringen är en plastring som sätts in i slidan som en tampong och byts efter tre veckor. Innehåller samma hormoner som kombinerade p-piller. ■ P-dator är en metod då kvinnan själv testar när hon närmar sig ägglossning genom ett urintest med mätsticka. ■ Pessar är en silikonskål med spermiedödande medel som förs in i slidan före samlag. 1/11 INSIKT 7 OÖNSKADE GRAVIDITETER Skolan har en nyckel Utredningen om oönskade graviditeter fick ett varmt mottagande när den kom 2009. Men förslagen om hur oönskade graviditeter ska förebyggas har ännu inte lett till några stora förändringar. Nu höjs allt fler röster för en samlad satsning på nationell nivå. Socialministern ”måste ta på sig ledartröjan” heter det bland annat. DET ÄR SNART två år sedan ”Arbetsgruppen för förebyggande av oönskade graviditeter” kom med sina förslag. Med undantag för förslaget om ett abortregister möttes den av rungande applåder (se artikel om abortregistret, motstående sida). Genomtänkt och välbehövligt var några omdömen. Men vad hände sen? Inte mycket menar RFSU:s generalsekreterare Åsa Regnér. – Det har skett några förändringar på skolans område och det är vi glada för. Men när det gäller de flesta av förslagen har det inte tagits några initiativ, säger en mycket kritisk Åsa Regnér. Det var socialministern och kristdemokraten Göran Hägglund som beställde utredningen och som utsåg läkaren och den förra psykiatrisamordnaren Anders Milton till ordförande för arbetsgruppen. Förslagen handlar bland annat om en mer kontinuerlig sex- och samlevnadsundervisning, undervisning om sexuella frågor på SFI (svenska för invandrare), subventionerade ppiller för unga, satsningar på sterilisering och ett nationellt abortregister. På frågan om vad som har hänt med förslagen har Hägglund svarat att det mesta hänger på landstingen och kommunerna. Göran Stiernstedt som är chef för vård och omsorg på Sveriges kommuner och landsting (SKL) säger att utredningen inte har lett till någon stor aktivitet. – Vi har tagit upp både subventioner av ppiller och steriliseringarna med våra medlemmar men de visade inget intresse, säger Göran Stiernstedt. Han tillägger att det inte är ett lågprioriterat område men menar att det krävs att någon tar tag i frågorna och driver dem om det ska ske några stora förändringar ute i kommuner och landsting. – Det skulle kunna vara staten och det skulle kunna vara vi på SKL men vi har inte resurser att driva detta. Vi informerar våra medlemmar om att utredningen finns men något mer systematiskt arbete gör vi inte. Hägglunds hänvisning till kommunerna och landstingen fick RFSU:s Åsa Regnér att kräva ett tydligare politiskt ledarskap på statlig nivå och att ännu en gång föra fram behovet av en nationell handlingsplan för sexuell hälsa och rättigheter. – Sådana handlingsplaner finns på andra håll, till exempel i Finland och de har också ett bättre resultat än vad vi har. Det är Hägglunds roll att driva den här frågan, att samla aktörerna och sätta press på dem, säger Åsa Regnér. Åsa Regnér Göran Hägglund Göran Stiernstedt JOHAN ÖDMANN I FOLKHÄLSOINSTITUTETS ”Kunskapsunderlag om sexualitet och reproduktiv hälsa ” som kom i februari i år konstateras det att arbetet mot oönskade graviditeter i Sverige har stagnerat och att det saknas en samlad strategi, en sådan som redan finns för hiv och andra sexuellt överförda infektioner. Utredaren Anders Milton säger att socialministern ”måste ta på sig ledartröjan.” – Han ska slåss för de här frågorna och påverka sina kollegor i regeringen. Milton och hans kolleger i arbetsgruppen vill att Socialstyrelsen får ansvar för att samordna arbetet med att förebygga oönskade graviditeter, ett förslag som i praktiken får samma effekt som en nationell handlingsplan. När Insikt bollar frågan om en nationell handlingsplan för sexuell hälsa och rättigheter vidare till socialminister Göran Hägglund blir svaret att det redan finns ett flertal handlingsplaner som berör området, bland annat mot spridning av hiv/aids och bekämpning av 8 INSIKT 1/11 prostitution och människohandel. ”Det är ett ganska brett område och det är lite svårt att omedelbart se vad en sådan handlingsplan ska innehålla”, skriver Hägglund i ett mejl. TILLBAKA TILL 2009 års utredning. Anders Milton tycker att utredningen överlag fick ett mycket bra mottagande men konstaterar att det genast blir komplicerat när det krävs att många aktörer agerar. I det här fallet handlar det om socialdepartementet, utbildningsdepartementet, landstingen och kommunerna. När vi pratar om ett av förslagen, det som handlar om att införa undervisning om sexuell hälsa, relationer, jämställdhet, värderingar och sexualitet på SFI säger Anders Milton ironiskt att han inte blivit ”nedsprungen av politiskt sakkunniga som sagt ‘vilket bra förslag’.” Själv tycker han att förslagen som handlar om sex- och samlevnadsundervisningen i grundskolan är särskilt viktiga. Han vill se en kontinuerlig undervisning, en slags livskunskap, under hela skoltiden. Fokus anpassas efter elevernas ålder. – Först och främst är det grundläggande attityder och värderingar som ska förmedlas. Om respekt för andra och sig själv, om att kunna säga ja och nej. Även Åsa Regnér lyfter fram förslagen som berör skolan. – Vi vet att sex- och samlevnadsundervisningen är oerhört viktig. Den egna kunskapen utrustar unga med ett kritiskt tänkande. Det behövs en mer sammanhållen plan för sexMonica Ideström och samlevnadsundervisningen i skolorna. Alla pratar om skolan. Så även Monica Ideström som är enhetschef på Enheten för hivprevention och sexuell hälsa på Smittskyddsinstitutet. – I Finland har de något som kallas hälsokunskap och de lärarna har ansvar och kompetens för sex- och samlevnadsundervisningen. I Danmark arbetar ideella organisationer mer i skolan. Bägge vägarna behöver värderas, konstaterar hon. Monica Ideström var med och arrangerade ”När alla barn är välkomna” – en konferens med nordiska perspektiv på förebyggande av oönskade graviditeter som gick av stapeln i november förra året. Uppdraget kom från Socialdepartementet och nu arbetar hon och kollegorna med förslag på hur det framtida arbetet ska se ut, utifrån de nordiska erfarenheterna. – Jag tänker mig att konferensen var en pusselbit, en del av ett pågående arbete där även Miltons utredning ingår. Jag tror att det finns en agenda, säger Monica Ideström. Utvärderingar av preventivmedelsrådgivning, kartläggning av barnmorskornas möjlighet till fortbildning, översyn av subventioner av preventivmedel är några förslag Monica Ideström och hennes kollegor kommer att överlämna till Göran Hägglund före den sista april. – Vi måste stärka ungdomsmottagningarna genom att utvärdera deras verksamhet och peka på vikten av obligatorisk fortbildning och kompetensutveckling för de barnmorskor som förskriver preventivmedel. Någon bör ta ansvar för att de får den kunskap som behövs. ENHETEN FÖR HIVPREVENTION och sexuell hälsa har nyligen flyttats från Socialstyrelsen till Smittskyddsinstitutet. Men att just den enheten fick i uppdrag att arrangera konferensen är inte helt logiskt. Även om det finns en naturlig koppling mellan att förebygga oönskade graviditeter och sexuellt överförda sjukdomar (STI) så ingår inte arbetet med oönskade graviditeter i deras uppdrag, berättar Monica Ideström. – Det finns ingen naturlig enhet eller ens myndighet som handlägger den här frågan. En nationell policy för SRHR (sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter) där frågan kopplas till förebyggande av STI skulle kunna leda till ett ökat fokus på frågan. ANNA DAHLQVIST ”Abortregistret kommer att bli verklighet” Ett nationellt abortregister var det i särklass mest kontroversiella förslaget i Anders Miltons utredning. Politiker från höger till vänster var stenhårda i kritiken mot det ”integritetskränkande” registret. Men Anders Milton är övertygad om att det bara är en tidsfråga innan abortregistret blir verklighet. Och förslaget har stöd inom kvinnovården. DET INKRÄKTAR PÅ integriteten, öppnar för en skam- och skuldkultur och avskräcker kvinnor från att söka abort. Så löd några av reaktionerna när politikerna sågade förslaget om ett abortregister. Ett fåtal kristdemokrater var de enda som reagerade positivt men ställda inför ett kompakt motstånd från andra partier tvingades de ge sig. – I dag är förslaget politiskt dött. Det blir inget abortregister under den här mandatperioden men förr eller senare kommer vi att få ett abortregister, säger en bergsäker Anders Milton. Enligt honom handlade den politiska reaktionen mer om Ipred och FRA än om själva abortregistret. Uppslitande debatter om signalspaning (FRA-lagen) och internetoperatörers skyldighet att lämna ut abonnentuppgifter (Ipred-lagen) satte integritetsfrågan högst upp på dagordningen lagom till förslaget om abortregistret kom 2009. – De som arbetar inom kvinnovården har en annan inställning. Jag tror inte att det finns en enda barnmorska, gynekolog eller förlossningsläkare som inte vill ha ett sådant här register, säger Anders Milton. Idag registreras aborter utan personnummer. Det är just det Milton vill ändra på och frågan om personnumrets vara eller icke vara är orsaken till konflikten. Jan Brynhildsen är överläkare, docent och ordförande för familjeplaneringsgruppen inom Svensk förening för obstetrik och gynekologi. Han är en av dem som har krävt ett ▼ roll 1/11 INSIKT 9 ULRICA ZWENGER Anders Milton ▼ abortregister och i likhet med Milton bedömer han att det finns en positiv inställning till förslaget inom kvinnovården. – Vi har en skyldighet att följa upp våra patienter och utveckla vården. Abort är kanske det vanligaste ingreppet som görs i vårt land och vi är förbjudna att följa upp aborterna, konstaterar Jan Brynhildsen. Argumenten för ett register med personnummer är bland annat att det skulle bli enklare att studera samband mellan fosterskador och läkemedel, liksom att kartlägga risker för abortkomplikationer. Förespråkarna menar också att ett abortregister ger en möjlighet att undersöka betydelsen av till exempel socioekonomisk och kulturell bakgrund. Med den kunskapen går det att rikta insatserna för att förebygga oönskade graviditeter till utvalda grupper. – I Danmark, där de har ett abortregister, vet man till exempel att abortfrekvensen bland kvinnor födda utanför Västeuropa är avsevärt högre än bland dem som är födda i Västeuropa. Man har sett liknande mönster i Nederländerna, berättar Anders Milton. KRITIKEN HAR FRÄMST handlat om integritetsfrågan. Ordföranden i socialutskottet, centerpartisten Kenneth Johansson säger att hans parti ”befarar att det kan bli integritetskränkande.” – Jag bedömer att vi kan nå väldigt långt med att förebygga oönskade graviditeter även 10 INSIKT 1/11 utan ett abortregister, säger Kenneth Johansson. På frågan om vad som gör just ett abortregister integritetskränkande svarar han att han ”hyser farhågor för att vi ska få för många register.” Folkpartisten Birgitta Ohlsson som idag är EU-minister var mycket kritisk när förslaget kom. Hon menade att det fanns en risk att kvinnor inte skulle våga göra abort i Sverige. Istället skulle registreringen kunna öppna för en svart abortmarknad och abortresor till utlandet. Hennes partikollega Barbro Westerholm som är Folkpartiets socialpolitiska talesperson är av samma åsikt. – Abort är väldigt personligt och det finns alltid en risk att information som lagras utnyttjas på ett felaktigt sätt, säger Barbro Westerholm. MOTSTÅNDET MOT abortregistret är ett svek mot kvinnorna. Det anser både Anders Milton och Jan Brynhildsen. – Tjugofem procent av Sveriges kvinnor gör någon gång en abort och vi kan inte erbjuda dem optimal vård. Det är en genusfråga, säger Jan Brynhildsen Han tycker också att den tystnad som indirekt stöds av motståndarna till registret underblåser föreställningen om att abort är någonting skamligt – Vi fortsätter att stigmatisera de kvinnor som går igenom en abort. I februari i år kom Folkhälsoinstitutet med ett så kallat kunskapsunderlag om sexualitet och reproduktiv hälsa. Även där föreslås ett abortregister enligt samma modell som Miltons. Men en annan viktig aktör, RFSU, har tagit ställning emot ett abortregister. – Än så länge överväger oron för att kvinnor inte ska våga söka abort om de registreras, säger RFSU:s generalsekreterare Åsa Regnér. Anders Miltons övertygelse står fast. Abortregistret kommer att bli av. Jan Brynhildsen är mer tveksam och konstaterar att ”i nuläget verkar all politisk vilja saknas”. Barbro Westerholm tvekar inte över sin uppgift: – Läkarna söker kunskap och det är fullt legitimt men som politiker måste jag se detta ur individens perspektiv och ett abortregister är alltför integritetskänsligt. ANNA DAHLQVIST ÄVEN OM tillgången till abortregistret skulle omgärdas av stränga regler och endast få användas för utvärdering av abortvården och forskning finns det ingen hundraprocentig garanti för säkerheten, menar Barbro Westerholm. Överläkaren Jan Brynhildsen säger att han kan förstå oron och skepsisen. – Men många länder har den typ av register vi efterfrågar, bland annat Finland och Danmark. Är deras krav på integritet mindre än de svenska? Låt oss sitta ner och förutsättningslöst diskutera frågan och se hur man kommit till rätta med integritetsskyddet på andra håll. Men Barbro Westerholms viktigaste argument är att hon anser att den information förespråkarna är ute efter går att få utan ett abortregister. – Det går att göra studier där man frågar ett antal kvinnor om de vill vara med och svara på frågor och sedan avidentifierar man dem. I och med att det är möjligt kan man inte säga ja till ett sådant allomfattande register. Jan Brynhildsen håller inte med. Enligt honom är det ”näst intill omöjligt” att få ett tillräckligt stort material med den metoden. ENLIGT Statens folkhälsoinstituts Kunskapsunderlag för Folkhälsopolitisk rapport 2010 ”Målområde 8 SEXUALITET OCH REPRODUKTIV HÄLSA” kan de senaste årens minskande antal tonårsaborter bero på det förebyggande arbetet utifrån den nationella handlingsplanen mot klamydia. Förutom en övergripande nationell strategi för bland annat förebyggande av oönskade graviditeter föreslår Folkhälsoinstitutet regeringen att även upprätta ett kvalitetsregister för abortvården. OÖNSKADE GRAVIDITETER Likheter och skillnader i arbetet mot oönskade graviditeter På konferensen ”När alla barn är välkomna” hösten 2010 i Stockholm diskuterades frågan om bästa möjliga sätt att förebygga oönskade graviditeter. För att få en bild av hur arbetet går till i våra nordiska grannländer ställde Insikt ett antal frågor till representanter för Danmark, Finland, Norge respektive Island: Niels Sandø, Dan Apter, Ulla Ollendorff och Sóley Bender. INTERVJUER: GUDRUN RENBERG NIELS SANDØ, Danmark Ansvarig för sexuell hälsa och abort vid danska Sundhetsstyrelsen (motsvarande svenska Socialstyrelsen) i Danmark. Han har deltagit i arbetet med Danmarks aborthandlingsprogram. Var får unga mellan 15 och 29 år preventivmedel i ditt land och vem skriver ut dem (läkare eller annan)? – Danmark har ett välfungerande familjeläkarsystem och det är familjeläkaren som skriver ut hormonella preventivmedel. Det finns inte ungdomsmottagningar som i Sverige. Från 15 år kan man söka läkare och få preventivmedel utan att föräldrarna informeras. Kondomer köper man i butiker och på apotek. Det finns inte fri tillgång till kondomer. Är preventivmedel subventionerade för unga? – Nej. Tror du att subventionerade preventivmedel är en viktig faktor för att undvika oönskade graviditeter i ungdomsgruppen? – Jag tror att priset har betydelse. Det visar sig till exempel att om unga flickor ska välja mellan p-piller eller p-ring så väljer de p-piller, eftersom det kostar mindre. Det innebär en större risk att bli gravid, eftersom man lätt glömmer ett piller ibland. Och socialt utsatta grupper som fått p-ring gratis tar gärna emot den, men när de ska betala själva väljer de p-piller. Men viktigare för ungdomar är kondomer. Där skulle tillgången kunna bli bättre för unga. Hur är skolans sex- och samlevnadsundervisning uppbyggd? Är den strukturerad och ingår i läroplanen, eller är det upp till varje lärare/skola? Har lärare utbildning att undervisa i ämnet? – Den är strukturerad och ingår i läroplanen med mål för vad man ska lära sig. Men det finns inte särskilda timmar för undervisningen, det måste skolan ordna själv vilket leder till stora skillnader mellan skolor och kommuner. Det är inte obligatoriskt i lärarutbildningen, så en del har utbildning i ämnet, en del inte. Jag menar att det vore bra om lärare fick mer utbildning i detta, men det är inte Sundhetsstyrelsens område. Hur skulle du beskriva attityderna till abort i ditt land? (Lagligt, men skamligt? Allmänt helt okej?) – Svårt att säga, men jag tror inte det anses så skamligt med abort. I en undersökning om vad kvinnor känner inför det, säger de att de skäms mest för att inte ha skyddat sig mot graviditet men inte för själva aborten. En undersökning visar att ungefär hälften av de unga kvinnorna, 15–24 år, som genomgick abort inte hade skyddat sig alls. Hälften hade använt p-piller. Hur skulle du beskriva attityderna till att bli ung förälder i ditt land? – Också svårt att veta men jag tror att det inte är så accepterat. Det kan nog vara lite pinsamt att bli förälder när man är under 20 år. Vad är utmärkande för det förebyggande arbetet i ditt land enligt dig? Styrkor, svagheter? – Jag menar att vi inte har ett så stort problem. Och en styrka vi har är skolans sex- och samlevnadsundervisning, som är strukturerad. Många vuxna säger att de lärt sig mycket som de fått användning för där. En brist är dock att sexualundervisning helt saknas i gymnasiet. Familjeläkarsystemet är också en styrka, där känner läkaren hela familjen och kan bygga upp förtroende till ungdomarna. Men en orosfaktor är att många unga tar risker och skyddar sig dåligt. Det kan dels bero på själva åldern – den som är ung känner ofta att ”det händer inte mig”. Det verkar också som att många inte förstått hur menstruationscykeln fungerar och tror att de har en ”säker” period när de inte alls har det. En svaghet hos oss är också att tillgången till kondomer för unga inte är så god. Det borde finnas mer lättillgängligt i miljöer där många unga rör sig. Där har inte Sundhetsstyrelsen så mycket ansvar, vi leder nationella kampanjer men tillgång till preventivmedel och sexualrådgivning sköts lokalt av kommunerna. ■ 1/11 INSIKT 11 OÖNSKADE GRAVIDITETER Aborter i Norden per 1 000 kvinnor 15–19 år 1974–2007 Källa: Gissler M, STAKES 2008 35 30 Danmark 25 Finland 20 Island 1) 2) Norge 15 Sverige 10 1,2) Abortsiffror för Finland och Island bara t o m 2006 5 0 1967 1977 1987 1997 inte lika öppet eller lika konsekvent som i Finland. När till exempel RFSU gjort jämförelser säger de att kondomer i butik ligger mycket mer synligt i Finland än i Sverige. Hormonella preventivmedel subventioneras inte direkt heller. Första förpackningen p-piller ges ofta gratis till unga kvinnor, men efter det måste de betala fullt pris själva. DAN APTER, Finland Chefsöverläkare och gynekolog vid Väestöliittos klinik för sexuell hälsa. (Väestöliitto är en enskild organisation som liksom RFSU är medlem av IPPF, International Planned Parenthood Federation.) Var får unga mellan 15 och 29 år preventivmedel i ditt land och vem skriver ut dem (läkare eller annan)? – Det är ganska olika. I princip är det läkare som skriver ut recept, men även skolsköterskor och andra hälsovårdare kan påbörja en behandling med p-piller. Sedan kommer läkare in i ett senare skede av behandlingen. Kondomer köps i butik. Är preventivmedel subventionerade för unga? – I ganska liten utsträckning. Men trots att kondomer inte subventioneras så är kondomanvändningen högre i Finland än i övriga Norden – vi har en ganska stark kondomanvändningstradition, kan man säga. Det kan bero på att kondom har predikats i femtio år i Finland … Visst, det har det gjorts i Sverige också, men 12 INSIKT 1/11 Tror du att subventionerade preventivmedel är en viktig faktor för att undvika oönskade graviditeter i ungdomsgruppen? – Ja, de har en viss betydelse. Åtminstone brukar förändringar i systemet påverka användandet, men sedan brukar så småningom en viss nivå uppnås och stanna där. Jag tror ändå inte att det har en avgörande betydelse, det ser inte ut så. Viktigare verkar tillgången till preventivmedelsrådgivning vara. I Finland är det gratis inom den offentliga sektorn för alla åldrar. Läkarbesök för preventionsändamål är gratis, enligt folkhälsolagen från 1972. Det tror jag är mycket viktigt, framför allt för unga. Hur är skolans sex- och samlevnadsundervisning uppbyggd? Är den strukturerad och ingår i läroplanen, eller är det upp till varje lärare/skola? Har lärare utbildning att undervisa i ämnet? – Den är bra i Finland sedan 2004. Nu är den obligatorisk i läroplanen inom ett eget ämne som heter Hälsa eller Hälsokunskap, med egna utbildade lärare och särskilda studieböcker samt betyg. När vi hade det som i Sverige, det vill säga att undervisningen i 2007 detta skulle integreras med andra ämnen, ledde det till att det ofta föll bort och blev lite slumpmässigt. Det var då i hög grad beroende på skolans eller rektorns beslut och intresse. Nu fungerar det bättre. Det är åtminstone definierat vad eleverna bör lära sig. Och undervisningen ska ha en så kallat holistisk synvinkel, det vill säga hela den sexuella utvecklingen inklusive känslor ska belysas och diskuteras på ett mångsidigt sätt. Att enbart tala om preventivmedel och könssjukdomar har ju visat sig fungera sämre. Sexualundervisningens nedgång och uppgång syns också ganska klart i abortstatistiken. Från mitten av 70-talet till mitten av 90talet sjönk aborttalen kontinuerligt bland ungdomar, men från mitten av 90-talet ändrades både sexualundervisningen och servicen till det sämre, vilket syntes mycket klart i statistiken. Vi hade en femtioprocentig uppgång av aborter mellan 1995 och 2002. Men från 2004 till 2008 ser vi en klar nedgång. Och hela tiden lägre tal än i Sverige. Sambandet är inte hundraprocentigt bevisat men tidsmässigt passar det in och så väldigt många andra faktorer finns inte som kan förklara saken. Så sannolikt finns ett starkt samband. Hur skulle du beskriva attityderna till abort i ditt land? (Lagligt, men skamligt? Allmänt helt okej?) – Abortlagstiftningen från 1970 har en strängare ordalydelse än i övriga nordiska länder, men i praktiken skulle jag säga att det råder fri abort även i Finland. Däremot finns 40 Källa: Gissler M, STAKES 2008 Aborter i Norden per 1 000 kvinnor 20–24 år 1974–2007 35 30 Danmark 25 Finland 20 Island 15 Norge 1) 2) Sverige 10 1,2) Abortsiffror för Finland och Island bara t o m 2006 5 0 1975 1980 det nog skillnader i attityder. Antalet som tycker att abort alltid är berättigad är större i Sverige än i Finland. Abort ses troligen i större utsträckning som någonting man bör undvika här än i Sverige. Hur skulle du beskriva attityderna till att bli ung förälder i ditt land? – Svårt att säga. Det är 12,7 aborter per tusen tonårsflickor i Finland och 24,4 i Sverige (2008). Men skillnaden när det gäller antalet förlossningar i samma åldersgrupp är mycket mindre, 8,5 i Finland och 5,5 i Sverige. Jag skulle säga att attityderna är ungefär desamma – det vill säga, man undviker oftast att bli förälder i tonåren. Vad är utmärkande för det förebyggande arbetet i ditt land enligt dig? Styrkor, svagheter? – Finland har haft det lägsta antalet aborter i Norden sedan slutet av 70-talet, vilket kan bero på att det här satsades en hel del på att förebygga oönskade graviditeter. Det har varit en väsentlig del av den offentliga hälsovården. Medicinalstyrelsen gav tidigt direktiv kring preventivmedelsrådgivningen och det byggdes upp centraler i hela landet för det. Service blev tillgänglig för hela befolkningen. Utgångspunkten var nog i högre grad att det är viktigt att undvika aborter än i grannländerna. Abortlagen ändrades också tidigare här än i övriga Norden vilket ökade talen lite tidigare här – men åtgärderna kom då också lite tidigare och framför allt lite starkare. En styrka här är den starka betoningen på 1985 1990 1995 2000 användning av preventivmedel, både kondom och hormonella p-medel. Sedan är nog överlag attityderna mer konservativa i Finland vad gäller sexuella frågor. Det som i Sverige diskuteras i termer av ”knullkompisar” och dylikt är inte lika vanligt i Finland. Sexualundervisningens omfattning och betoning hos oss menar jag är en stor styrka också. Men vår svaghet är servicen, som borde vara mycket bättre i praktiken. Vi har till exempel långa väntetider till läkare, och det är onödigt omständligt att få recept på p-piller. Främst handlar det om hur stora resurser som läggs ned på förebyggande arbete inom ungdomshälsovården. Vi har 350 olika system, det vill säga kommuner – inte som i Sverige ett mindre antal län/landsting. Det är en nackel, menar jag. En större enhetlighet skulle vara bättre. ■ TABELLERNA på sidorna 12–15 är hämtade ur den statistik som redovisades vid första paneldebatten under den nordiska konferensen ”NÄR ALLA BARN ÄR VÄLKOMNA”, anordnad av Socialstyrelsen och Smittskyddsinstitutet i Stockholm 25–26 november 2010. Dokumentation från konferensen finns på www.hivportalen.se 2005 2010 ULLA OLLENDORFF, Norge Senior rådgivare vid Helsedirektoratet (ungefär Socialstyrelsen) i fackgruppen för sexuell hälsa. Hon har deltagit i arbetet med att genomföra en handlingsplan för oönskade graviditeter och abort samt en ny strategi för sexuell hälsa som kom år 2010. Var får unga mellan 15 och 29 år preventivmedel i ditt land och vem skriver ut dem (läkare eller annan)? – Gratis kondomer har delats ut sedan 1999. Det kan de unga få vid skolhälsovården och våra ungdomshälsostationer (ungdomsmottagningar) som finns i alla kommuner. Gratis kondomer delas också ut på högskolor, universitet och andra platser. För att göra kondomer ännu mer tillgängliga kan ungdomar och unga vuxna från 2010 beställa kondomer gratis och anonymt på internet. Förutom läkare kan skolsköterskor och barnmorskor vid skolhälsovården och ungdomshälsostationerna sedan 2001 skriva ut p-piller till unga kvinnor i åldern 16–19 år, och sedan 2006 även alla andra hormonella p-medel utom spiral och p-implantat. 1/11 ▼ 1970 INSIKT 13 OÖNSKADE GRAVIDITETER Källa: Gissler M, STAKES 2008 Födslar i Norden per 1 000 kvinnor 15–19 år 1974–2007 70 60 50 Danmark Finland 40 Island 30 Norge Sverige 20 10 0 1970 1975 1980 ▼ Är preventivmedel subventionerade för unga? – Ja. Alla kommuner måste ge unga kondomer gratis. Det har delats ut 2–3 miljoner fria kondomer per år, men en utvärdering har visat att pojkarna tyckte att det ändå inte det var lättillgängligt nog. Därför införde vi den här möjligheten att beställa på nätet, som har använts mycket. (www.gratiskondomer.no) Fram till 2005 var p-piller gratis för unga kvinnor 16–19 år. Men sedan 2006 subventioneras alla hormonella p-medel – med undantag av p-stav och spiral – med 100 kronor per kvartal för alla kvinnor i åldersgruppen. Tror du att subventionerade preventivmedel är en viktig faktor för att undvika oönskade graviditeter i ungdomsgruppen? – Ja. Aborttalen gick ned mycket i åldersgruppen 15–19 år under perioden 2001–2005. Från 2006 kom en uppgång som antagligen beror på många olika faktorer, bland annat för att det mest använda p-pillret togs bort från den norska marknaden efter larm i media om allvarliga biverkningar. Under 2010 gick aborttalen bland tonåringar ned igen. Ett pågående forskningsprojekt för att se om gratis hormonell prevention till unga kvinnor (20–24 år) har effekt på abortstatistiken visade att aborterna gick ned med hälften i de försökskommuner där kvinnorna fick erbjudandet. Projektet visade också att kvinnor skyddar sig mycket mer systematiskt om det är gratis. Vidare såg man en fördubbling av användandet av p-stav och spiral när kvinnorna kunde välja fritt bland alla hormonella p-medel. 14 INSIKT 1/11 1985 1990 1995 2000 Hur är skolans sex- och samlevnadsundervisning uppbyggd? Är den strukturerad och ingår i läroplanen, eller är det upp till varje lärare/skola? Har lärare utbildning att undervisa i ämnet? – I Norge är sexualundervisningen integrerad i skolans läroplan. Norska Utdanningsdirektoratet (ungefär Skolverket) har huvudansvaret för utformning av kompetensmål med undervisningen, material, upplägg och lärarutbildningens utformning. Helsedirektoratet har bidragit med ett pilotprojekt som kallas ”Uke Sex” (Vecka Sex) i år, efter en dansk modell där man i andra veckan i februari satsar speciellt på sexualundervisning i skolan. Runt 300 norska skolor deltar i projektet. Sexualundervisning är viktigt. Ungdomar behöver kunskap och träning för att kunna handla ”rätt” i sexuella situationer, och skolans sex- och samlevnadsundervisning är ett viktigt led i detta. Hur skulle du beskriva attityderna till abort i ditt land? (Lagligt, men skamligt? Allmänt helt okej?) – Attityderna till abort skiljer sig mellan olika befolkningsgrupper och mellan människor med olika livssyn. Diskussioner om abort kommer och går med jämna mellanrum. Ett nytt förslag om att sänka gränsen för tidpunkten i graviditeten för ultraljudsundersökning är nu på gång. Det leder självklart till en ny, allmän diskussion om abort. Hur skulle du beskriva attityderna till att bli ung förälder i ditt land? 2005 2010 – Vi har få tonårsföräldrar. Genomsnittsåldern för förstföderskor ökar också, precis som i Sverige. Det är en allmän utveckling i hela Europa. De flesta unga kvinnor i Norge går högre utbildning och önskar eller planerar för barn först när de är färdigutbildade. Vad är utmärkande för det förebyggande arbetet i ditt land enligt dig? Styrkor, svagheter? – Vår styrka är att vi under lång tid har haft nationella handlingsplaner med dithörande medel i statsbudgeten, vilket gjort det möjligt att genomföra långsiktiga och strategiskt riktiga satsningar. En ny femårsplan sattes igång 2010. Den bygger på att det förebyggande arbetet måste ta sin utgångspunkt i sexualitetens positiva sidor – det vill säga, genom att stärka sexuell autonomi, och skapa möjligheter för ungdomar att få glädje av sin sexualitet och själva ta kontroll över sin sexuella hälsa. Grundstrategierna är att se till att det finns tillgång till kunskap och handlingskompetens, att rådgivning och vägledning i sexuell hälsa är lättillgänglig liksom prevention, testning och behandling för klamydia. Men mycket kan förbättras. Vi har inte varit tillräckligt bra på att ha en löpande uppföljning av om planerna haft önskad effekt. Vi vet till exempel lite om i vilken grad vi når fram till grupper som är särskilt sårbara för oönskad graviditet och vilka metoder som fungerar bäst för dessa grupper. Det handlar bland annat om etniska och sexuella minoriteter. Vi har också mycket kvar att göra när det gäller att få ned klamydiaförekomsten bland unga. ■ 800 Källa: Epinorth 2009 Klamydia per 100 000 invånare 700 600 Danmark 500 Finland 400 Island Norge 300 Sverige 200 100 0 1999 2001 SÓLEY BENDER, Island Professor vid vid Islands universitet och Islands främsta specialist inom sexuell och reproduktiv hälsa med tjugo års forskning inom området. Hon är sjuksköterska i botten och bedriver även undervisning samt abortrådgivning. Var får unga mellan 15 och 29 år preventivmedel i ditt land och vem skriver ut dem (läkare eller annan)? – Unga får preventivmedel av sin allmänläkare eller gynekolog. Det är bara läkare som kan skriva ut hormonella preventivmedel, men jag driver att även sjuksköterskor och barnmorskor ska få göra det. Jag tror att det kommer att bli så framöver. Vi har inte särskilda ungdomsmottagningar. Är preventivmedel subventionerade för unga? – Nej. Tror du att subventionerade preventivmedel är en viktig faktor för att undvika oönskade graviditeter i ungdomsgruppen? – Kostnaden är alltid en faktor när det gäller att skydda sig vid samlag, men det finns andra 2003 2005 2007 2008 faktorer. En nationell studie som jag genomförde 1996 med 17–20-åringar visade att 67 procent önskade att det skulle kosta mindre. Och vi kan se efter Islands ekonomiska kris att kostnaderna för preventivmedel har mer än fördubblats, samtidigt som vi ser en ökning av andragångsaborter. samhällsklimatet sådant att vi inte längre pratar om ”oäkta” barn, utan alla barn är välkomna. Och det finns ett stort stöd i samhället, ekonomiskt och annat, för unga föräldrar. Men å andra sidan vittnar många unga kvinnor som blivit mammor om att de ofta får nedvärderande, kritiska kommentarer. Hur är skolans sex- och samlevnadsundervisning uppbyggd? Är den strukturerad och ingår i läroplanen, eller är det upp till varje lärare/skola? Har lärare utbildning att undervisa i ämnet? – Det är inte ett eget ämne utan integreras i skolans övriga undervisning. Det leder till att variationen är stor – på en del skolor fungerar det väldigt väl, på andra inte. Från 1999 finns ämnet livskunskap, men det kan handla om allt mellan himmel och jord – från hur du klarar din ekonomi till sexualkunskap. Lärarna får inte heller särskild utbildning i detta. Vad är utmärkande för det förebyggande arbetet i ditt land enligt dig? Styrkor, svagheter? – Tyvärr menar jag att vårt preventiva arbete har stora svagheter. Vi saknar framför allt en nationell handlingsplan för de ungas sexuella och reproduktiva hälsa. Island har höga tal när det gäller tidigt föräldraskap liksom för klamydia, och unga här begår sin sexualdebut mycket tidigt – tidigare än i övriga Norden – vilket i sig är en riskfaktor. Så vi har saker att arbeta med. Att vi saknar ungdomsmottagningar och att sexualundervisningen i skolan är ostrukturerad och ojämn tillhör de frågor som en nationell handlingsplan skulle behöva ta tag i. Det lite ironiska är att redan i abortlagstiftningen 1975 skrevs viktiga mål in, som till exempel att reducera tonårsgraviditeter med hälften. Men det som har fattats är insatser och praktiska åtgärder för att uppnå dessa – det vill säga, en handlingsplan. Men nu finns förslag om att slå samman folkhälsoinstitutet och hälsodirektoratet (ungefär motsvarande svenska Socialstyrelsen), vilket jag tror blir en förändring i rätt riktning. ■ Hur skulle du beskriva attityderna till abort i ditt land? (Lagligt, men skamligt? Allmänt helt okej?) – Enligt lagen måste man ha tillstånd, men jag skulle säga att i praktiken råder fri abort upp till tolfte veckan. Jag tror man kan säga att den allmänna inställningen är att det är kvinnans rätt att ta detta beslut, det vill säga en ganska positiv attityd. Hur skulle du beskriva attityderna till att bli ung förälder i ditt land? – Det finns två sidor av detta: å ena sidan är 1/11 INSIKT 15 RAPPORT UTIFRÅN KVINNOR I KONGO: Långtifrån bara offer Kriget är slut men våldtäkterna i Kongo fortsätter. Förutom traumat innebär det risk för ökad hivspridning. Men för att ändra på situationen måste även kvinnorna där få bli delaktiga i det förebyggande arbetet. I nuläget tas deras kunskaper och erfarenheter inte tillvara. KONGO-KINSHASA (Demokratiska Republiken Kongo) plågades av ett tioårigt och blodigt inbördeskrig fram till 2005, karakteriserat som en av de svåraste humanitära kriserna i modern tid. Ett ”Afrikas första världskrig” eller ”det glömda kriget” som det också kallats. Miljoner människor dödades, många tusen kvinnor och barn har våldtagits. Och trots att konflikten officiellt är över, har strider och våld i östra delen av landet fortsatt. 16 INSIKT 1/11 Jeanne Masimango-Manduma, för närvarande projektledare på Noaks Ark i Stockholm. På Internationella Kvinnodagen talade hon under rubriken ”Kvinnor som vågar” inom temat ”Kvinnor i Kongo”. Våldtäkterna har blivit en plågsam och farlig del av livet där. Men Jeanne vill betona att visserligen pågår ett stort lidande, och kvinnor är offer för våld och förtryck – men de kvinnor hon möter slutar inte kämpa. De lägger sig inte bara ned och gråter, utan organiserar sina liv. Det stora problemet är att deras röster inte hörs och deras erfarenheter inte tas tillvara. De porträtteras som offer i medierna, men är inte det, enligt Jeanne Masimango-Manduma. – Jag menar att det är kvinnorna som bär upp Kongo. Det är de som samlar sig, som bygger vägar, som säljer kycklingar på marknaden, som ser till att barnen får att äta och gå i skola … Ändå har de inget att säga till om ▼ Det menar Jeanne Masimango-Manduma, själv från Kongo. Hon har levt i Sverige sedan 1994 men har på senare år flera gånger återvänt till sitt hemland för att där arbeta med kvinnogrupper och organisationer som kämpar mot det sexuella våldet, och för att sprida kunskap om hiv. Jeanne Masimango-Manduma var volontär för RFSU Stockholm vid ett utbildningsprojekt om hiv i Kongo mellan 2006 och 2010. Sedan 2008 jobbar hon som projektledare på Noaks Ark i Stockholm. Våldtäkter som krigsvapen har använts förr, i till exempel Bosnien. Men under senare år har östra Kongo klivit fram som världens epicentrum för detta brutala beteende. Och i Kongo finns, som i hela södra Afrika, hiv. – Det var inte så förr, säger Jeanne Masimango-Manduma. När jag växte upp hörde jag aldrig talas om att någon blivit våldtagen. Nu möter jag det hela tiden. Varje gång jag är där hör jag nya, hemska berättelser. Det är som att våldtäkter blivit ”normalt”. MABE KAJUMBA TEXT: GUDRUN RENBERG FOTO: MALIN HOELSTAD Bildena i artikeln kommer ur boken ”Du kan glömma bort ditt eget barn”. I Bukavi, östra Kongo, ligger Panzisjukhuset, som delvis finansieras med Sida-pengar. Där vårdas kvinnor som blivit våldtagna. Varje morgon har de en egen morgonsamling. Här slår Valantine Kapore på trumman. (2009) RAPPORT UTIFRÅN Ur ”Du kan glömma bort ditt eget barn”. T h: I östra Kongo arbetar kvinnor hårdare än män. På landsbygden där avstånden är långa bär de ofta ofattbara bördor på ryggen. Ovan: I anslutning till Panzisjukhuset finns två så kallade Dorcas-boenden där kvinnor som utsatts för sexuellt våld får hjälp med eftervård. Kvinnorna på Panzisjukhuset lär sig enkla hantverk för att kunna försörja sig framöver. Här ska de sy barnkläder. (2009) ▼ och får inte ta någon plats i de hjälpinsatser som utförs. Inbördeskriget har sargat landet och dess infrastruktur, och försvårat omständigheterna för en redan fattig befolkning. Det har bland annat inneburit att kunskaperna om hur hiv sprids och hur infektionen kan motas med bromsmediciner har kommit att släpa efter ordentligt. – Det upptäckte vi när vi kom ner 2006 för att analysera läget. Vårt utbildningsprogram hade en alltför optimistisk tidsplan, så vi fick förlängt. Kunskapsluckorna var så stora. KUNSKAPSBRISTERNA i landet är överlag stora när det gäller hiv. Till det kommer det 18 INSIKT 1/11 faktum att kvinnor i hög utsträckning inte fått gå i skola. De är alltså hårdare drabbade. Detta, menar Jeanne Masimango-Manduma, är djupt allvarligt på flera plan. – Eftersom kvinnorna varken talar franska eller engelska på grund av att de inte fått gå i skola, utestängs de senare också i praktiken från mycket av den verksamhet som västerländska givare ordnar. Vid en workshop kan de helt enkelt inte delta för de förstår inte vad som sägs! Det blir en dubbel bestraffning som förstärker en ond cirkel, menar Jeanne MasimangoManduma. Dels kan dessa kvinnor nu som vuxna alltså inte komma till tals där deras kunskaper och insikter hade varit väldigt vär- defulla i kampen mot hiv. Dels får de inte själva ta del av väsentlig kunskap om hur hiv sprids. Och förutom en allmän kunskapsbrist råder dessutom en hel del förvirring på grund av desinformation från till exempel en del fundamentalistiska, religiösa rörelser. – Det sprids rykten om förgiftade kondomer, om att den som är hivsmittad aldrig mer får ha sex, med mera. Så det behövs verkligen saklig kunskapsspridning, säger Jeanne Masimango-Manduma. Dessutom förstärks de outbildade kvinnornas redan låga självkänsla än mer. De fick inte gå i skola som barn, de får inte gå kurser och utbildningar nu. – Jag reagerar alltid på detta när jag är där. Jag undrar: varför kan inte dessa workshops om hiv hållas på swahili i stället? Så att även outbildade kvinnor kan delta. Den som har utbildning och blir lyssnad på får bättre självkänsla, menar Jeanne Masimango-Manduma. Och den som har en stark självkänsla får en bättre förmåga att säga ifrån och hävda sina rättigheter. Vilket behövs. KONGO ÄR, liksom många länder, ett starkt patriarkalt orienterat samhälle. Kvinnor har få rättigher, och tar sällan plats i beslutande för- samlingar. Kongo är också, liksom de flesta afrikanska länder, starkt präglat av etnicitet. Olika stammar har olika kultur och stamsamhörigheten väger ofta tyngre än nationalitet. Ett exempel på det är kvinnan Kiza från en bergsby i östra Kongo som Jeanne Masimango-Manduma mötte. – Hon kom till mig och var förtvivlad. Hennes man hade dött. I hennes stam är traditionen den att då har alla män i släkten rätt att ha sex med dig. När de vill, och du får inte säga nej. Du kan tänka dig … Men Kiza ville inte vara med om detta. Hon hade fått nog, ingen skulle få röra hennes kropp utan hennes medgivande. Hon hade också lärt sig lite om hiv och vände sig nu till Jeanne Masimango-Manduma för att få stöd och hjälp med mer utbildning. Men Kiza avvisade genast ett förslag om att RFSU:s partnerorganisationer i landet skulle komma till byn och ge utbildning. ”Aldrig, de skulle döda er!” var Kizas kraftfulla reaktion. – Det är därför otroligt viktigt att lyssna på dessa människors egna erfarenheter, låta dem ta intitiativet till hur vi ska hjälpa. Så vi bestämde tillsammans att i stället välja ut en liten grupp från Kizas by, med både kvinnor och män, som vi utbildar först och som däref- ter åker hem och utbildar sina egna, berättar Jeanne Masimango-Manduma. TROTS GAMLA SEXUELLA traditioner där män har alla rättigheter och kvinnor inga håller även detta på att luckras upp i Kongo. Nu har kvinnor börjat ta sig älskare de också och kräver dessutom sexuell njutning. Många kvinnor lämnar sina män om de inte trivs med dem. – Det är något av en revolution! skrattar hon. Männen tycker att kvinnorna har börjat bli jobbiga nu … Men, betonar Jeanne Masimango-Manduma, det är fortfarande mannen i en relation som bestämmer om kondom ska användas vid samlag. – Det finns så många starka kvinnor där, som fast de inte gått i skola har så mycket kunskap och som själva vet bäst hur deras situation kan förbättras. De måste få ta plats, vara delaktiga, och tillåtas ta initiativ. – Det förekommer så många vackra ord från väst om genusperspektiv i samband med insatser mot hiv, men det är tyvärr långt kvar till förverkligande av dem, menar Jeanne Masimango-Manduma. ■ Ur ”Du kan glömma bort ditt eget barn”. Ovan: Maura Songolo läser högt för klasskamraterna på Dorcas-hemmet. Hon fick aldrig lära sig läsa i den byn hon föddes. Hon tvingades leva hos rebeller under inbördeskriget. Nu vill hon ta igen alla kunskaper hon missat. (2009) DU KAN GLÖMMA BORT DITT EGET BARN innehåller en mängd bilder tagna av MALIN HOELSTAD. Texten är skriven av CHRISTINA WAHLDÉN och boken är gjord på uppdrag av Svenska Röda Korset. Texten behandlar konflikter världen över och tyngdpunkten ligger på just Demokratiska Republiken Kongo. Carlssons Förlag, 2009. 1/11 INSIKT 19 STI – SEXUALLY TRANSMITTED INFECTIONS Gonorrén ökar igen Drypan kallades den en gång i tiden och var en välkänd underlivsplåga med sveda och flytningar, både bland män och kvinnor. I början av 1970-talet rapporterades årligen 40 000 fall i Sverige. Förra året smittades ”bara” 842 personer med gonorré. Men siffran är alarmerande främst därför att en stor del av bakteriestammarna har blivit alltmer resistenta. TEXT: LOTTA JONSON ILLUSTRATION: SCIENCE PICTURE CO/GETTYIMAGES LÄNGE VAR GONORRÉ den vanligaste könssjukdomen i Sverige. Men mot slutet av 1970talet och fram till 1997 minskade antalet anmälda fall drastiskt. Rädslan för att få hiv och ett ökat kondomanvändande var självklart bidragande orsaker men också att organisation och rutiner kring smittspårningen stramades upp. De senaste dryga tio åren har antalet gonorréfall sakta krupit upp igen, något som GONORRÉ HAR funnits sedan urminnes tider, den nämns redan i Bibeln. Förr, innan penicillinet upptäcktes, fanns ingen behandling. Sjukdomen läker ut efter ungefär tre–sex månader men kan ge livslånga skador och infertilitet. En av de vanliga komplikationerna är nämligen äggledareinflammation. Så vitt man vet har alltid en viss procent av alla gonorréfall passerat utan att ge några symptom. Hälften av alla kvinnor och 10–20 procent av de män som blir smittade vet inte att de är det. Däremot är de alla smittbärare och kan föra sjukdomen vidare under de månader som de bär på den. Ytterligare en siffra som kan vara av intresse: 54 procent av alla gonorréfall 2010 drabbade personer mellan 15 och 29 år. Gonorrésmittan kan förekomma både i livmoderhals och urinrör men också analt och i svalget. Ann-Kerstin Rudén tror inte att svalggonorrén var lika vanlig tidigare men ingen vet eftersom inga studier på sådant gjordes förr. – De flesta med svalggonorré har inga symptom, man får exempelvis inga besvär likt halsfluss. Idag är det troligtvis vanligare att unga tjejer suger av killar än det var på 60- och 70-talen. Risken finns alltså att de hinner sprida smittan innan sjukdomen läker ut av sig själv. Det är väldigt viktigt att man är frikostig med provtagning och också då svalgprov just eftersom det är så många som bär på smitta utan att veta om det. – Jag menar också att alla gonorrépatienter bör skickas till en venereolog så att patienten direkt får optimal behandling. Om de geografiska avstånden är för långa bör fallen åtminstone diskuteras per telefon. För med fler felbehandlingar ökar risken för ytterligare resistensutveckling, tror Ann-Kerstin Rudén. Ann-Kerstin Rudén har ingen förklaring till varför gonorrén blir allt vanligare igen. Största uppgången under förra året skedde bland män som har sex med män: 46 procentig ökning jämfört med motsvarande period 2009. – En del har rätt många sexuella kontakter. Det kan vara problematiskt; har man en gonorréinfektion med lite såriga eller irriterade slemhinnor och stöter på hivvirus så är risken naturligtvis större att bli hivsmittad. Sambandet är helt klarlagt. Så MSM-gruppen är viktig att försöka påverka med prevention. Det handlar som sagt inte om några jättelika ökningar ännu i absoluta tal, men resistensproblemen gör utvecklingen oroande. OLIKA GONORRÉSTAMMAR är olika känsliga och det är viktigt att kolla upp var smittan skett för att kunna följa utvecklingen. Av de totalt 842 rapporterade gonorréfallen 2010 var 567 smittade i Sverige och 266 utomlands (nio saknade uppgift). 76 av dessa sade att de fått sjukdomen i Thailand och 22 i Filippinerna. Oroväckande också det, eftersom det framför allt är i Asien som hanteringen av antibiotika sker på ett felaktigt sätt, menar Ann-Kerstin Rudén. Det finns numera två metoder att diagnostisera gonorré. Dels den gamla metoden med odling, som funnits sedan slutet av 1800talet. När man odlar, tittar man samtidigt på hur känsligheten för antibiotika ser ut, det vill säga man gör en resistensbestämning och ser direkt vilken gonokockstam det är och behandlar den därefter. Den andra metoden är molekylärbiologisk, det vill säga man riktar in sig mot att känna igen vissa delar av själva gonokockkromosomen. Den är snabb och fångar fler fall men med den går det inte att göra resistensbestämning. Vilken stam det LOTTA JONSON venereologer ser på med största allvar. Särskilt som resistensen mot antibiotika breder ut sig. – År 1997 upptäcktes 240 fall, förra året hade vi totalt 842 fall av gonorré. Det betyder en ökning på 28 procent jämfört med 2009. Ökningen var störst i Stockholms län. Naturligtvis är det långt kvar till 40 000. Det riktigt allvarliga problemet idag handlar hur som helst om gonokockernas allt större motståndskraft mot antibiotika. Tidigare kunde vi penicillinbehandla med god effekt. Men bakterierna har utvecklat resistens mot det ena efter den andra medlet som prövats genom åren. Nu är vi inne på den sista tänkbara antibiotikagruppen som finns, säger Ann-Kerstin Rudén, överläkare vid SÖSAM, Hudkliniken, Södersjukhuset. – Vi står inför ett jätteproblem framöver, det gäller också för många andra infektioner, till exempel tuberkulos. Och läkemedelsindustrin verkar inte vara intresserad av att utveckla nya antibiotika. De vill ju helst bara forska fram livsstils- eller blodtrycksmediciner som människor ska använda livet ut. Inte fem eller tiodagarskurer; det finns inga pengar att göra på den typen av läkemedel. Det gör problemet än värre, menar hon. Ann-Kerstin Rudén, överläkare på SÖS. handlar om tar man reda på sedan man enventuellt fått ett positivt svar. – Sverige är ett av få länder som har en fungerande smittspårning och det är viktigt i sammanhanget. Här är det nästan aldrig problem med att genomföra en sådan. Lagen säger att man måste uppge vilken man kan ha smittats av och vilka man kan ha fört smittan vidare till. Men vi kan ju inte tvinga människor att berätta allt. Däremot kan vi skicka en signal som säger: ”Vi ser allvarligt på detta. Om du inte vill berätta för oss, berätta själv för den du haft sex med så att han eller hon själv kollar upp saken!” – Jag har hittills ännu inte varit med om något gonorréfall där inte behandling hjälpt. Lyckligtvis. Men den där smygande risken för resistens skrämmer mig, avslutar AnnKerstin Rudén. ■ FAKTA GONORRÉ KAN YTTRA sig som inflammation i urinrör, livmoderhals eller ändtarm. Ibland är infektionen symptomfri och särskilt gäller det svalggonorré. Inkubationstiden är kort, från något dygn upp till en vecka. Kondom innebär ett gott skydd mot smitta, förutsatt att den används under hela samlaget. Gonorré klassas enligt smittskyddslagen som allmänfarlig sjukdom och kontaktspårning är därför obligatorisk. 1/11 INSIKT 21 ATT LEVA MED HIV ”Jag har hiv, andra har sina problem …” Som liten lekte Toni att hon inte hade hiv. Men med åren har hon ändrat inställning. När hemligheten blev känd försvann känslan av ensamhet och i dag fokuserar hon på att leva samma vardagsliv som alla andra ungdomar. arje morgon och kväll tar Toni , 22 år, medicin för att hålla hivviruset i schack. Tabletterna är hennes trygghet och hon har stenkoll på dem. Hon är noga med att ta hand om sin kropp och utsätter sig inte för situationer med smittorisker. Därutöver är det ingen skillnad på hennes vardagsliv jämfört med unga utan hiv, tror Toni. Och det är så hon vill ha det. – Jag har en kronisk livslång sjukdom, men den kan behandlas. Jag måste leva mitt liv och det går vidare. Just nu upplever hon den bästa perioden i livet. Hon står stadigt på benen efter att ha kommit ut som hivpositiv inför vänner och en allt bredare allmänhet. Toni har hittat sig själv och den image hon vill ha, men vägen dit har inte varit spikrak. – Jag har jobbat mycket mer med mig själv än vad jag kan förmedla. V TONI SMITTADES när hon låg i sin mammas mage och är född med hiv. Som barn blev hon successivt sämre men hon överlevde tills de nya bromsmedicinerna kom i mitten på 1990talet. Tack vare dem började hon må bättre fysiskt. Men psykiskt var det tyngre. – När man är barn är det viktigt att allt är normalt. Jag kände mig onormal som hade en hemlig kronisk sjukdom, tog mediciner och besökte läkaren ofta. Biverkningarna gjorde att jag fick smalt ansikte, smala armar och ben. Sen dog mamma när jag var 7 år, och det var också ovanligt, säger Toni. Visst var hon rädd för att dö, men den dominerande känslan under barndomen var ensamhet. Efter mammans bortgång var Toni den enda i familjen som hade hiv; pappan och systern hade inte smittats. Varken hemma eller i skolan pratade någon om hiv. Toni reagerade med att inte låtsas om sjukdomen inför sig själv och hon blev tidigt duktig på att gömma den för andra. Den jobbigaste perioden var i de tidiga tonåren då hon började fundera på frågor om livet, relationer, sex och om hon någonsin skulle kunna få barn. De frågorna var alldeles för stora för att hon skulle klara av dem på egen hand. VENTILEN I ALLT det jobbiga blev stödet från kuratorn och hivskolan, en verksamhet som startade när Toni var 10 år. I den träffas barn med hiv för att lära sig om sjukdomen, prata med varandra, ställa frågor och se hur andra smittade har det. – Det var underbart att få träffa andra, kunna prata öppet och få perspektiv på min situation. Utan hivskolan hade det blivit mycket FOTO: ULRICA ZWENGER svårare att våga berätta för vänner och partners, säger Toni. Först i gymnasiet vågade hon berätta. – Då orkade jag inte vara tyst längre. Det känns fel att gömma sjukdomen både för min och andras skull. Jag har hiv, andra har sina problem. Varför skulle inte jag få prata om mina? I början trodde hon att folk skulle bli rädda, men snart upptäckte hon att både vänner och främlingar kom närmare för de fick något att fråga och prata om. – När jag hade avslöjat hemligheten försvann den ur världen. Det var så skönt. I bästa fall reagerar den som får veta positivt, frågar och vågar skämta om hiv. Men Toni har också mött många fördomar, till exempel FAKTA 130 barn lever med hiv i Sverige i dag. Cirka 180 unga vuxna mellan 18 och 26 år har hiv. Mellan 2005 och 2009 diagnostiserades 61 personer upp till 24 år med hiv. Elva av dem hade smittats i Sverige. Källa: Smittskyddsinstitutet 1/11 INSIKT 23 ▼ TEXT: ÅSA BOLMSTEDT ATT LEVA MED HIV ▼ från personer som tror att de blivit smittade för att de delat drink eller hånglat. – De flesta vet att hiv finns, men inte vad det egentligen är. De tänker inte på att det finns i Sverige och framför allt inte i den värld de själva lever i. Många tror att man bara blir smittad i andra länder, om man knullar runt eller tar droger. Jag önskar att det lärdes ut mer i skolan, men även till vuxna för de saknar också mycket kunskap. I DAG TYCKER Toni att det är både enkelt och tungt att ha hiv. Det är enkelt för att sjukdomen inte längre är dödlig med rätt behandling, men tungt för att den är stigmatiserad och ignorerad. Sjukdomen påverkar inte längre hennes tankar på en framtida familj. Hon menar att relationer alltid är svåra att hantera och att hivdiagnosen inte gör så stor skillnad. Hiv påverkar bara sexlivet, inte övriga delar av relationen. – Det krävs en viss öppenhet både från mig och från den andra. Jag tycker alltid att det är bäst att berätta tidigt. Ofta pratar man om grejer som är viktiga i livet och då tar jag upp det. Det kanske inte är den kvällen vi har sex, det får jag känna av. Visst har det hänt att personer nekat att ha sex med mig. Men om personen inte vill acceptera hela mig så blir inte jag intresserad, säger Toni. Det som stör henne mer är att hon inte får resa och jobba var som helst i världen, vilket känns förnedrande. – Sjukdomen har tvingat fram en styrka i mig och det tycker jag om. Utan hiv hade jag nog varit en ganska mesig person. Nu måste jag vara modig och stå upp för mig själv för ingen annan gör det. ■ HIVSKOLAN HIVSKOLAN ÄR en utbildningsverksamhet för alla hivpositiva barn och ungdomar i Sverige mellan 10 och 17 år. Man måste ha kännedom om sin egen hivinfektion för att få delta. Hivskolan genomförs som en tre dagars lägerskola på en kursgård nära Stockholm. Vistelsen är gratis. Hivskolan finansieras med anslag från de statliga hivmedlen. Barnen och ungdomarna får utbildning om hiv och smittskydd i grupp. De som deltagit under de drygt tio år verksamheten bedrivits säger att de lärt sig mycket om sin hivinfektion och om sig själva. De har också i många fall brutit sin känsla av ensamhet och fått möjlighet att prata om sin egen situation. Många ungdomar återkommer flera gånger och har sett hivskolan som ett ställe att hitta kraft och nya vänner. ”Varför så tyst” får unga att tala Ställa frågor om hiv, ge svar och väcka eftertanke. Det är målet med filmen ”Varför så tyst?” som handlar om att leva med hiv i Sverige i dag. I de skolor där den har visats har eleverna fått en bredare bild av hiv. NÄR HANS FICK sin hivdiagnos 1986 trodde att han skulle dö, men han har fått lära sig att leva och nu inser han att han måste planera för ett liv som pensionär. Mino diagnosticerades nyligen men flyr in i studier och ett och annat glas vodka för att slippa tänka. Jocke har accepterat att han har hiv, men det har inte hans familj. De vill varken att han berättar om sjukdomen eller att han är homosexuell. Patrik är inte smittad, men är ändå drabbad eftersom hans pojkvän har hiv och periodvis mår dåligt. I filmen Varför så tyst? berättar 24 INSIKT 1/11 de om hur det är att leva med hiv i Sverige i dag. Posithiva Gruppen, en stödförening för hivpositiva män som har sex med män, har gjort filmen. – Vi ville ha med tre generationer hivpositiva, med olika erfarenheter och som reagerat på olika sätt. Det är den första filmen om hiv bland män som har sex med män och det är lite märkligt för vi är ju den största gruppen hivpositiva, säger Anders Björnum, ordförande i Posithiva Gruppen och en av initiativtagarna till filmen. FÖRUTOM DE drabbade killarna medverkar Olle Waller från Lafa och Rita Rósen, sjuksköterska från Venhälsan på Södersjukhuset. De berättar att hiv fortfarande är omgärdat av hemlighetsmakeri och moralfrågor. Om öppenheten var större skulle kunskapen om hiv öka och det skulle förmodligen göra det lättare att leva med sjukdomen. I dag hör vi oftast om hiv i samband med tredje världen och när det kommer nya mediciner. Anders Björnum och hans kollegor visar filmen i samband med föreläsningar om hiv i gymnasieskolor. Under dessa berättar de hur många som har hiv i världen och i Stockholms län. Om hur hiv smittar och hur man skyddar sig – att både ta vara på sig själv och ställa krav på sin partner: ”inget gummi, inget knull”. De pratar om mediciner och biverkningar. Under själva föreläsningen och diskussionerna är det hiv som står i centrum. De poängterar att hiv kan drabba alla, inte bara homo- och bisexuella män. – Med filmen vill vi ge en positiv bild och visa att det går att leva med hiv, men att det fordrar en hel del arbete för att må bra. Vi vill inte framstå som offer. Det är inte synd om Vuxnas bemötande är viktigt – GENERELLT SETT har de som är födda med hiv lättare att acceptera sjukdomen, än de som förvärvat den själva. De är ofta mer traumatiserade, säger Christina Ralsgård, verksamhetsansvarig för Nationellt kunskaps- och resurscentrum för barn och unga med hiv. Hon menar att ungdomarnas förmåga att hantera sjukdomen till stor del beror på vilket bemötande de får i vården och från vuxenvärlden. En del får veta direkt att de inte ska prata om att de har hiv och det påverkar ungdomarna negativt. – Jag har själv sagt att hiv är en stigmatiserande sjukdom. Men jag undrar om det måste vara så, eller om det är vården som stigmatiserar genom de signaler vi skickar. Vuxna runt omkring barnen förstorar upp problemet. Vi tänker på hiv utifrån ett vuxenperspektiv. Då handlar det om sexualitet och smitta, men ungdomarna ser det inte så. De kan säga att fördelen med hiv jämfört med andra kroniska sjukdomar är att det inte syns. De tycker att det är schyst att det finns mediciner, som visserligen är äckliga, men som gör att de överlever. Framför allt är det i de nära relationerna som det blir tydligt att barnen och ungdomarna har ett problem. Flera brottas med att de vill berätta för vänner men låter bli av hänsyn till föräldrarna, som själva kan vara drabbade eller inte vill att det kommer ut på grund av risken för stigmatisering. – MEN BARNEN SKA inte behöva ta ansvar för föräldrarnas känslor. De måste leva ett liv som de mår bra av. Jag upplever att fler och fler är öppna med sjukdomen inför den närmaste kretsen och att de som berättar mår bättre än de som tiger. Jag får inga signaler om att de blir avvisade. Samtidigt har jag en känsla av att en del slarvar med att berätta för partners och med att använda kondom. Det blir för svårt för dem, säger Christina Ralsgård. Hon menar att det viktiga därför är att alla drabbade får kunskap om sjukdomen, verktyg och strategier att hantera den och vetskap om vad de har för rättigheter och skyldigheter – oss, men det är ett faktum att många kämpar med ensamhet, kärleksrelationer och om de ska säga något på arbetet. I dag är det psykosociala välmåendet svårast, säger Anders Björnum. Han upplever att kunskapsnivån bland eleverna är hyfsad. Många vet att hiv finns men inte vad det innebär. – Jag är så gammal att jag varit med om att pojkvänner dött i aids. Men det har inte dagens ungdomar. Inte ens alla lärare är så gamla att de minns tiden innan bromsmedicinerna. ”Oj, är det så här det är”, är den vanligaste reaktionen bland eleverna efter att de sett filmen. – De inser att hiv inte är någon dans på rosor. Innan tror många att hiv är en slags turboklamydia som kan botas med några piller. En tjej frågade hur många veckor man måste äta medicin. inställning, tycker Anders Björnum. Till exempel var det en elev som utgick från att om någon har hiv så berättar hon eller han det eftersom lagen kräver det. Och om den personen inte gör det så kan man ju alltid åtala honom eller henne efteråt. – Men vad hjälper det om man själv redan har blivit smittad? Visst har vi en lag som tvingar oss att berätta, men det gör inte att vi kan strunta i att skydda oss själva, säger Anders Björnum. Hans erfarenhet är att eleverna får en bättre förståelse för hiv efter att ha sett filmen och att de är intresserade. Många vill veta mer om hans personliga historia, de har inget emot om de drar över lektionstiden och vill ha fler besök. – Jag blir berörd av deras intresse, engagemang och alla frågor. Och av eftersnacket. Det kommer alltid fram någon efter lektionen och frågar vidare för att de känner någon som har hiv. Eller så är det de själva – det vet jag aldrig. ANNARS HANDLAR elevernas frågor mest om biverkningar, hur länge man kan leva med hiv och om relationer och möjligheten att få barn. Ibland har ungdomarna en lite underlig ÅSA BOLMSTEDT MARTINA JUNSTRÖM Att leva sitt liv precis som alla andra och på samma sätt som innan sjukdomsbeskedet. Det är viktigt för de cirka 300 barn och unga vuxna i Sverige som har diagnosen hiv. Men alla lyckas inte. Christina Ralsgård till exempel rätt till sexualitet, men att de inte får utsätta andra för smitta. – Först då kan de ta makten över hur de vill leva sitt liv för att må bra. ÅSA BOLMSTEDT VARFÖR SÅ TYST? FILMEN VARFÖR SÅ TYST? har tagits fram av Posithiva Gruppen i Stockholm. Läkemedels-bolaget Abbot Sverige har finansierat och elever på Dramatiska Institutet har filmat. Posithiva Gruppen är en kamrat- och stödförening för hivpositiva män som har sex med män. Ett skolbesök med filmvisning, föreläsning och diskussion är två timmar långt och kostar 1 000 kr. Posithiva Gruppen visar även filmen och föreläser för vuxna på till exempel behandlingshem och myndigheter. Mer info finns på www. posithivagruppen.se eller 08-720 19 60. 1/11 INSIKT 25 MSM – Vår aidsverksamhet har förändrat vården i grunden. Den har fått folk att se människan i stället för att bara fokusera på en diagnos! Så säger Anders Karlsson, som var med och startade Venhälsan för snart trettio år sedan. Idag är den en väl sedd specialistmottagning med över 15 000 besök per år. VENHÄLSAN har engagerat Anders Karlsson under hans hela yrkesliv. Vid starten som ett provisoriskt landstingsprojekt november 1982 var han medicine kandidat. Efter många år som Venhälsans chef gick han nyligen i pension men tar fortfarande emot patienter någon dag i veckan. ”Bara jag inte kostar sjukhuset något så är det okej”, säger han. – Från början var vi en grupp homosexuella läkare som diskuterade killars hälsa. Män som hade sex med män var mer sjuka än andra. När det så började dyka upp artiklar i amerikansk press om en konstig lunginflammation och märklig cancer bland bögar visste vi att det bara var en tidsfråga innan samma sak skulle ske här. Då kläcktes idén om en mottagning för MSM dit alla hade råd att gå. – På den tiden fanns det utrymme för mer informella lösningar inom sjukvården. Vi tog kontakt med Erik Sandström som var överläkare och ansvarig för STD-verksamheten på SÖS. ”Hudklinikens mottagning står tom på kvällar och helger. Använd dem och utrustningen också!”, sade han helt sponant. MEN DET RÄCKTE inte med gratis lokaler och frivillig arbetskraft. Det kostade ju att analysera prover också. Efter diverse propåer dröjde det inte länge förrän både statsepidemiolog och länsläkare såg behovet och bidrog med pengar. Personal kunde anställas och fler patienter tas emot. Av de första hundra männen, som Venhälsan undersökte hade fjorton en patologisk lymfkörtelförstoring. 29 procent av de första 350 hade en eller flera behandlingskrävande sjukdomar. – Vi hade hoppats att vi skulle få upp ordentliga rutiner innan den första hivdiagnosen dök upp, men det dröjde bara en månad. Sen blev det fler och fler. Hade man lymfkörtlar på vissa karaktäristiska ställen så fanns ingen bot. Jag höll på att avsluta mina 26 INSIKT 1/11 studier. De övriga i gruppen hade sina olika läkartjänster så det blev jag som tog hand om mottagningen, berättar Anders Karlsson. DET LITE ANONYMA namnet Venhälsan valdes bland annat för undvika en direkt koppling till den dödsfarliga sjukdomen. Det var inte heller tal om en så utmanande beteckning som ”Bögmottagningen på SÖS” eller så. – Ven står ju för venereologi. Ordet användes mer tidigare än idag. Det kändes neutralt och bra. Och funkar även nu. Det händer förstås att någon ringer och frågar om vi opererar åderbråck men det är inte så farligt … Flera av de initiativ som Venhälsan tagit genom åren har knoppats av och blivit självständiga verksamheter. Aidsjouren är en. All ångest kring hiv visade tydligt att sjukdomen förorsakade allvarliga psykiatriska problem för dem som verkligen var smittade men också för alla som var oroliga för att bli det. – Jan-Olof Morfeldt kom till oss och pratade med folk medan vi andra tog prover. Den här delen utvecklades sen till Psykhälsan som ju fortfarande finns kvar, påpekar Anders Karlsson. Jan-Olof Morfeldt blev senare legendarisk chef för Noaks Ark, som för övrigt också initerades av Venhälsan. Under de hektiska åren i mitten av 80-talet gav Venhälsan ut broschyrer med råd om säkrare sex och var först att rekommendera bögar att inte ge blod. Personalen åkte runt och höll föredrag om smittspridning och risktagande. Det fanns läkare som inte ville behandla och distriktsköterskor som inte ville gå hem till hivsmittade. Så Venhälsan startade hemsjukvård med egna sjuksköterskor och föreningen Läkare mot aids. Och dessutom forskningsverksamhet som fortfarande pågår. – Jag minns första aidskonferensen 1985 i Atlanta. Den amerikanska hälsoministern LOTTA JONSON Venhälsan behövs! Anders Karlsson talade från podiet: ”Nu har vi definierat viruset. Fienden är funnen och snart besegrad. Om tre år har vi ett vaccin.” Jojo! Men jag är fortfarande optimist. När fler och fler hivsmittade fick aids insåg personalen på Venhälsan att det krävdes särskilda vårdplatser för dessa patienter. SÖS reagerade positivt och Venhälsan fick 1988 starta en vårdavdelning 53. År 1993 hade den totalt 48 personer anställda. När det var som värst dog en patient i veckan på avdelning 53. SÅ KOM DET magiska året 1996 då HAART, det vill säga kombinationsbehandlingar med olika läkemedel inleddes och man kunde med hjälp av blodprov mäta virusmängden och se om medicineringen hjälpte. Bara ett halvår därefter lades vårdavdelningen ner: ”Patienterna reste sig och gick hem” som Anders Karlsson uttrycker miraklet. Efter ännu några månader kunde hemsjukvården läggas ner. Idag har Venhälsan över 15 000 besökande varje år. Verksamheten är uppdelad i två delar. STI-verksamheten tar emot MSM på kvällsoch dagtid medan hivmottagningen riktar sig till alla hivsmittade, alltså även kvinnor, heterosexeulla män och intravenösa missbrukare. Men behövs Venhälsan verkligen fortfarande? – Absolut. Vår mission handlar om att ingen ska behöva förställa sig här. På varje STI-mottagning borde man ställa samma fråga: ”Har du sex med män, kvinnor eller både och?” Det verkar till exempel vara alldeles omöjligt att få vårdpersonal att inse att man kan ha kondylom i rumpan. Det har hälften av våra kondylompatienter. Så även om det naturliga är att hiv integreras med infektionssjukvården framöver finns det definitivt behov av STImottagningar riktade till MSM. Precis som det finns motsvarande för lesbiska kvinnor, betonar Anders Karlsson. LOTTA JONSON Bildkollage från Venhälsan genom åren. Tidiga brochyrer om bland annat säkrare sex. Säkerhetsnålen användes som logotype. Under ett hektiskt 1980-tal gjordes mycket av vårdarbetet på frivillig basis av bland andra Anders Karlsson och Erik Sandström. Båda bedriver fortfarande forskningsverksamhet där. (Läs om Sandströms projekt i Tanzania i INSIKT 1/10.) Dramatisk illustration på Dagens Nyheters ledarsida med ordet AIDS format av lik-kistor.”När det gällde pest och kolera är det alltid några som överlever, men när det gällde aids visste vi att alla skulle dö”, minns Venhälsans Anders Karlsson. Från en av de första stora upplysningskampanjerna om hiv/aids. Nedan: Tidningsrubriker från mitten av 80-talet då aidsskräcken i samhället var som allra störst. Ovan: Venhälsan fick först låna Hudmottagningens lokaler för sin verksamhet på kvällar och helger. 1988 öppnades vårdavdelning 53. Som mest hade den 48 personer anställda men kunde sedan stänga redan 1997. T h: År 1996 introducerades proteashämmare (HAART) som läkemedel mot hivvirus. Till en början bestod den dagliga dosen av ett stort antal kapslar/tabletter som måste tas på bestämt sätt och exakta klockslag. 1/11 INSIKT 27 SEN SIST Säkrare sex på nätet I april slår Lafa ihop trotjänarna kondom.nu och p-guiden.nu till en enda webbsida för unga och unga vuxna - säkraresex.se. INTERNET ÄR ett av de populäraste sätten bland ungdomar att få kunskap om kropp och sexualitet enligt den årliga enkäten Ungdomsbarometern. Särskilt unga killar uppger att de föredrar att leta upp svaren på sina frågor framför datorn. Kondom.nu lanserades redan i början av 1990-talet och har sedan dess varit en välbesökt webbsida dit många unga mellan 15 och 20 sökt sig bland annat för att ställa frågor till Olle Waller, sexualupplysare på Lafa. Några år senare lanserades p-piller.nu, senare pguiden.nu, en webbsida mest för tjejer om sexualitet och preventivmetoder, där barnmorskan Eva Bergmark och senare barnmorskan Karolina Höög har svarat på frågor. NU LANSERAR LAFA Säkraresex.se, en webbsida om sexualitet med tonvikt på säkrare sex, för unga människor mellan 15 och 29 år. Med den här nysatsningen vill vi nå ut till unga människor med information och kunskap för att påverka attityder och inbjuda besökarna att diskutera och reflektera kring sexualitet och säkrare sex. I fokus står säkrare sex-budskap och preventivmedelsinformation. Andra teman är hur kroppen fungerar, sexualitet och oönskade graviditeter. Där finns förstås även information om för vad man behöver söka hjälp och vart i Stockholmsområdet man då kan vända sig. Sidans nav är frågelådan Fråga Olle och Karolina, där Olle Waller och Karolina Höög svarar på besökarnas frågor. De kommer även att en gång i veckan möta besökarna i en livechatt i bestämda frågor eller teman. På sidans forum kan besökarna diskutera med varandra. Säkraresex.se kommer även under sommarmånaderna att vara portal till Lafas kampanj Kondom08. MARTINA JUNSTRÖM 28 INSIKT 1/11 REGIONNYTT BÖCKER Knullträdet skjuter nya skott UNDER VÅREN relanseras Nationella Hivrådets informationssatsning Knullträdet, Facebooktestet som ska ändra unga människors attityder till att använda kondom. Universitetsstädernas studenter står i fokus för nysatsningen och hemsidan knullträdet.se har fått en engelskspråkig variant: ”The Shag Tree”. Kampanjen Knullträdet påbörjades i maj 2010. Den som gör testet blir snart varse att sex med en ny partner inte är fullt ut en så privat angelägenhet som man kanske skulle vilja tänka sig. Med stor sannolikhet har denna nya person haft sex tidigare med andra partners som i sin tur haft sexuella möten med andra. Svaret 12 personer, på frågan ”Hur många har du legat med” förvandlas med den här logiken till över 1 000 personer. Vet man då med sig att man inte alltid är så noga med kondom förstår man att risken för att smittas av en könssjukdom är rätt stor. Formeln bygger på statistik över hur många en genomsnittlig 25-åring haft sex med. Testet på knullträdet.se har gjorts av snart 100 000 personer. Hivrådet hoppas att många av dem efter att ha gjort testet funderar i banorna ”Så många – bäst att skydda sig”. Relanseringen innebär inga stora förändringar i själva testet, däremot har Natio- Trösterikt och trovärdigt nella Hivrådet annonserat i flera kårtidningar i flera av de stora universitetsstäderna, bland annat Uppsala, Lund, Malmö och Linköping. Man har också skapat en engelskspråkig variant av hemsidan www.shagtree.se och satsat på att få mer trafik på Nationella Hivrådets sida på Facebook. Där turas nu bland andra RFSL, RFSL Ungdom, Noaks Ark och RFSU om att sätta fart på diskussionen för att locka nya fans till sidan. Till sin hjälp har de flera bloggare som ställt upp som ”ambassadörer” för kampanjen. Knullträdet ingår i en treårig nationell informationskampanj riktad till ungdomar och unga vuxna kring säkrare sex. Denna första kampanj har kommit till för att medvetandegöra och skapa diskussion om sexuellt överförda infektioner och vikten av att skydda sig. Nästa fas inleds i sommar. Då handlar det om att ändra attityderna till kondom. MARTINA JUNSTRÖM Nu presenteras UngKAB UNDER 2010 genomförde Ronny Tikkanen och Jonna Abelsson, Göteborgs universitet, Sveriges största undersökning om unga och sexualitet, på uppdrag av Enheten för hivprevention och sexuell hälsa på Smittskyddsinstitutet. Runt 15 000 unga mellan 15 och 29 år svarade på en webbenkät, av dessa är cirka 3 000 bosatta i Stockholms län. Regionala nätverket för hivprevention i Stockholms län anordnar två seminarier i maj där stu- diens resultat presenteras, och där tillfälle ges att diskutera hur vi kan använda resultaten i det förebyggande arbetet. SEMINARIER FREDAG 6 maj kl 13–16 Lokal: Fataburen, Magnus Ladulåsgatan 63. FREDAG 27 maj kl 13–16 Lokal: Stora Nassa, Västgötagatan 2. SEMINARIERNA är kostnadsfria. Mer info och anmälan på lafa.nu SIGRID OCH STELLA går i nian. Båda tillhör de klassens populära tjejgäng. I Det händer NU finns inga direkt misslyckade tonåringar, knappast någon enda association till möjlig social dysfunktion. Befriande nog! Många böcker och filmer som skildrar ungdomars liv tar just fasta på utsatthet, mobbning eller dåliga relationer mellan barn och föräldrar. Men det gör inte Sofia Nordin. I hennes fina ungdomsroman, eller kanske snarare tjejdito, lever de inblandade ett välfungerande medel-Svensson-liv. Sofia Nordin har tidigare skrivit vuxenlitteratur men också flera ungdomsböcker. Natthimmel som kom 2009 nominerades till Augustpriset samma år. Då handlade det om Tilda och Jesper men också om kärnfamiljens väl och ve. Den här gången tar Sofia Nordin upp attraktionen mellan två unga tjejer men storyn känns ändå märkligt allmängiltig. Det beror främst på att berättelsen också rymmer så mycket annat som är gemensamt för alla förälskelser i alla tider. Samtliga tillstånd är fint fångade med stor psykologisk trovärdighet. Vi känner alla igen de många olika faserna – allt ifrån den initiala upphetsande, magnetiska dragningen till objektet i fråga till det smärtsamma stadium när svartsjukan griper tag om hjärtmuskeln. Om kontrahenterna är gamla, unga, bögar, flator eller hetero har ingen som helst betydelse i det sammanhanget. DET ÄR Stella som berättar. Om sin justa mamma, om vilket läppstift som är bäst, äckliga drickablandningar på värsta festen och en hel del annat. Till en början känns framställningen både en aning ytlig och tröttsamt pladdrig men efter inte alltför många sidor djupnar det hela och figurerna börjar gripa tag i en. Stella är mitt uppe i sitt livs första omskakande förälskelse. Alla hennes tankar och alla hennes känslor har ett enda fokus: Sigrid. Först förstår hon inte riktigt vad det hela handlar om men det dröjer inte länge förrän hon inser att killar är noll, Sigrid allt. Visst skrämmer insikten men ändå är det det trevande positiva som styr. Och just när en eventuell kris skulle kunna vara i sikte får hon nätkontakt med Agnes, lyckligtvis. Agnes är en 84-årig lesbisk kvinna som en gång tvingades hålla sin kärlek till Maj hemlig och sedan förtränga den under många år. Agnes och Stella börjar mejla till varandra och så utvecklas berättelsen till att också bli en ganska trösterik och pedagogisk skildring av hur synen på homosexualitet i Sverige förändrats över tid. Hur många tonåringar vet egentligen att homosexualitet ansågs vara en psykisk sjukdom ända fram till 1979, det vill säga för bara drygt trettio år sedan? Berättelsen drivs alltså framåt på två plan och där dessa möts blir mormorgenerationen i Agnes tappning helt naturligt en guide för Stella. Det ger kärleksparet Stella och Sigrid styrka att öppet våga visa sina känslor, både för de egna föräldrarna och omgivningen i stort. ”Det händer NU” är med andra ord en historia med lyckligt slut – åtminstone så länge läsaren får följa med på färden. Rekommenderas å det varmaste till alla presumtiva unga förälskade, heteroeller homosexuella kvittar. LOTTA JONSON DET HÄNDER NU Författare: Sofia Nordin Förlag: Raben & Sjögren, 2011. 1/11 INSIKT 29 BÖCKER FOTSPÅR – OM HIV OCH OM ATT LEVA Författare: Steve Sjöquist Förlag: BILDA Förlag, 2010 Vardagligt men aldrig banalt FOTSPÅR I SANDEN är en sliten metafor för livets gång. Så som vattnet sköljer bort alla avtryck suddar tiden ut minnena av det som varit. Slutsats; det är inte mycket som spelar så där vansinnigt stor roll, allt är förgängligt. Men trots titeln, omslagsbildens barfotamärken och den vardagliga tonen i de tjugo krönikorna i Fotspår – om hiv och om att leva resignerar inte författaren. Aldrig någonsin blir tonen defaitistisk. Tvärtom, detta är i själva verket en kampskrift och ett brandtal för en mer humanistisk och demokratisk hållning, även om ljudnivån är lågmäld. Själv beskriver Steve Sjöquist sin bok som ”en samling tankar, erfarenheter, möten och reflektioner efter att ha levt ett långt liv med hiv” (Insikt, 3/10, sid 3). Men, säger han också, boken handlar inte ”bara om hiv utan om livet överhuvudtaget”. Steve Sjöquist har levt med hiv sedan han fick ett positivt provsvar 1987. Under ett par år – innan bromsmedicinerna förändrade läget radikalt för alla hivsmittade – fanns inget hopp om någon framtid. Mellan raderna framkommer vilken smärta det måste ha varit, men Sjöquist ger ingen plats för någon som helst tårdrypande sentimentalitet. Det viktigaste för honom verkar vara att beskriva möten mellan de människor, icke-smittade och smittade. För att vi alla ska förstå utestängningens mekanismer. Hiv är för Sjöquist bara ett av flera skäl till varför vissa människor vänder andra ryggen. Så här skriver han: ”Kanske är det så att vi, både för att förstå hivsituationen och för att förstå andra människor, för att bli lite mer insiktsfulla och toleranta, måste upptäcka vår egen sårbarhet. Om vi börjar se bräckligheten hos oss själva kanske vi förstår att livet kan förändra sig snabbare än vad vi kan greppa. Då kan vi lära oss att se på människor och livet på ett annat sätt, vi kommer ifrån ’vi och dem’föreställningen.” DET HANDLAR alltså om blandade funderingar med hiv som fond. Själva krönikeformen fungerar i de kortare texterna men kanske skulle helheten ha vunnit på om de längre avsnitten delats upp och bearbetats så att kapitlen fått en mer medveten struktur. Sjöquist är genomgående mycket personlig. Ibland kan en viss pratighet trötta men det är bara en randanmärkning. Här finns mycket att fundera över och en ödmjukhet inför tillvaron som aldrig blir banal, bara vacker. Och jag tror faktiskt att man blir lite godare av att läsa den här boken. Inte det sämsta! LOTTA JONSON Läsning med regnbågsfokus NYA DISKRIMINERINGSLAGEN ställer krav på arbetsgivare att arbeta aktivt mot diskriminering och för likabehandling. Men vad betyder det i praktiken och hur ska det gå till? Regnbågschefen – praktisk guide för chefer är en bok för dig som är chef eller arbetar med HR-frågor, skriven i samarbete med Sveriges chefsorganisation Ledarna och RFSL av Petra Elisson. Hon har en bakgrund som civilekonom och personalchef. Och sägs dessutom vara ”Sveriges första och enda regnbågskonsult”. I Över Regnbågen – röster ur en rörelse tar sexton forskare, akti- vister, journalister och kulturarbetare tempen på den svenska hbt-rörelsen lagom till RFSL:s 60-årsjubileum. 30 INSIKT 1/11 REGNBÅGENSCHEFEN – PRAKTISK GUIDE FÖR CHEFER Författare: Petra Elisson Förlag: Liber AB, 2011 ÖVER REGNBÅGEN – RÖSTER UT EN RÖRELSE Redaktör: Anna-Maria Sörberg Förlag: Bokförlaget Atlas, 2010 Lagenligt? Hur ser det officiella samhället på hiv? Vad säger lagen om sexuellt överförda infektioner? Ofta krävs det både medicinsk och juridisk kompetens för att förstå eller tolka olika styrdokument och lagbestämmelser. Inte minst kan det vara svårt att få en total överblick över läget. Därför har Smittskyddsinstitutet och Socialstyrelsen tillsammans tagit fram Hiv, STI och juridik i Sverige. Publikationen belyser många juridiska aspekter som rör hivinfektion och STI samt sätter dessa i relation till andra smittsamma infektioner som upptas i smittskyddslagen. ”Hiv, STI och juridik i Sverige” riktar sig till alla som arbetar med hiv- och STI-prevention. Men man hoppas att även en intresserad allmänhet ska ha nytta av den. Här är några av de frågor som tas upp: ■ Vad gäller för hivinfektion och andra STI i Sverige ur ett juridiskt perspektiv? ■ Hur hänger det förebyggande arbetet mellan olika aktörer ihop utifrån lagstiftning och deras respektive mandat och , ■ Hur beaktas individens rättigheter och skyldigheter i fråga om hiv och STI i olika lagrum? ■ Hur har hivinfektion hanterats i brottmål i Sverige? HIV, STI OCH JURIDIK I SVERIGE kan laddas ner som pdf på: www.smittskyddsinstitutet. se/publikationer/hivprevention-ochsexuell-halsa/hiv-och-juridik/ eller www.socialstyrelsen.se/nyheter/ 2010november/nyskriftomhivstiochlagstiftning KORTFATTAT KRÖNIKA MÅNGA LONDONBOR vet inte hur hiv sprids, visar en undersökning som Ipsos MORI, Storbritanniens näst största undersökningsinstitut, gjort för National Aids Trust. Över en tredjedel av de utfrågade var ovetande om att hivvirus kan överföras mellan två män som har sex utan kondom. 20 procent visste inte att hiv också kan smitta mellan en man och kvinna som har oskyddat sex. I undersökningen framkom också att en fjärdedel av alla Londonbor kände det som om relationerna skulle skadas allvarligt om en familjemedlem skulle få hiv. Nästan hälfen menade att det fortfarande finns många stigman runt hiv och 40 procent av de tillfrågade skulle känna sig obekväma med att arbeta tillsammans med en hivsmittad person. I en landsomfattande kartläggning framkom också att mer än hälften av alla inte vet att man kan få hiv om man använder samma injektionsspruta eller delar nål med någon som bär på hiv. National Aids Trusts vd DEBORA JACK säger att de senaste tio årens sjunkande kunskaper om hiv är oroväckande: – Eftersom antalet människor med hiv i Storbritannien närmar sig 100 000 så är det ytterst viktigt och avgörande för samhället att alla medborgare känner till alla fakta kring hur spridningen av hivsmitta sker. Detta för att skydda både sig själva och andra. Källa: Evening Standard STOR EUROPEISK MSM-STUDIE EMIS, The European MSM Internet Survey, har nu släppt sin första delrapport. Det delvis EU-finansierade projektet EMIS har samlat 180 000 enkätsvar från män i Europa som har sex med andra män och är den största studien i sitt slag någonsin. Frågorna handlade om sexuell identitet, sexuellt beteende och sexuellt överförbara infektioner och enkäten, som låg ute på över 200 webbplatser, var tillgänglig på 25 språk. Den färdiga rapporten beräknas publiceras i september 2011. NYA ANSIKTEN SMITTSKYDDSINSTITUTETS enhet för hivprevention och sexuell hälsa på har fått en ny chef. Det är MONICA IDESTRÖM, tidigare utredare på enheten med ansvar för bl a ungdomsmottagningsfrågor, som nu efterträder VIVECA URWITZ. Sverige har även fått en ny hivambassadör. Förre SIDAchefen ANDERS NORDSTRÖM utsågs redan i augusti förra året av regeringen till ambassadör med särskilt ansvar för Sveriges internationella arbete på hiv/aids-området. Monica Ideström (överst t v), Anders Nordström (t v). CHATTA MED RFSU NU ÄR DET möjligt att chatta med RFSU:s sexualrådgivare och få chans att ställa sina egna frågor om sex och relationer. Chatten är öppen en timme i veckan och ingen annan besökare på sidan kan se din konversation. Läs mer på www.rfsu.se SKÄRPT STRAFF FÖR SEXKÖP Regeringen föreslår ett höjt straffmaximum för köp av sexuella tjänster, från fängelse i sex månader till fängelse i högst ett år. Syftet med förslaget är att domen bättre ska spegla omständigheterna kring sexköpet. – Att den som utför en sexuell tjänst befinner sig i en skyddslös eller annars utsatt situation, kanske på grund av att hon eller han är ett offer för människohandel, bör tala för en strängare bedömning, säger justitieminister BEATRICE ASK i ett pressmeddelande. Åtgärd 33 Osynliga Synliga Aktörer exualupplysaren och författaren Erik Centerwall har myntat uttrycket ”Hemligheternas hav” som en metafor för allt det som finns där under ytan när det gäller sexuella begär, fantasier och queera blickar och vem som tänder på vad och vem gör vad med vem. Jag tänker på den metaforen när jag sitter på RFSL:s utbildningsdag kring Åtgärd 33 under rubriken Osynliga synliga aktörer. S UNDER DAGEN blir det så tydligt hur heteronormativ sexköpslagen från 1999 är i praktiken. Hur denna lag som i sitt uttalade mål strävar efter jämställdhet, i praktiken osynliggör hbt-personers erfarenheter av att sälja och köpa sexuella tjänster. Lagen ska ju inte göra skillnad på vare sig sexuell läggning, nationalitet eller kön när det gäller de som säljer och köper sex. Den som köper är kriminell och den som säljer är ett offer. Men det är som om män som säljer sex inte passar in i offerrollen och när det gäller män som säljer sex till andra män så är det inte säkert att det ens benämns som en transaktion mellan en köpare (en kriminell) och en säljare (ett offer) av sexuella tjänster. Knepigt! Jag tror att det handlar om synen på manlig sexualitet i allmänhet och manlig homosexualitet i synnerhet, det vill säga säljer en man sex till en annan man så gör han det naturligtvis frivilligt för att han är så kåt, sugen och glad och förekommer det någon form av betalning för de sexuella tjänsterna så är det väl bara att betrakta som en extra bonus av sex och njutning. Eller? När det gäller kvinnor som säljer sex till män så är de per definition offer och per defini- ULRICA ZWENGER AVGÖRANDE FÖR HELA SAMHÄLLET tion heterosexuella. De lesbiska och bisexuella kvinnor som säljer sex till män syns inte överhuvudtaget som jag förstår det, för om de har sålt sex till en man så räknas de som heterosexuella. SÅ FÖRFLYTER utbildningsdagen den 21 januari och jag får mig till livs den ena intressanta studien och föreläsningen efter den andra kring hur ”heterofieringen” av köp och försäljning av sexuella tjänster skymmer komplexiteten och aspektrikedomen kring dessa frågor och gör som jag ser det sexköpslagen lite tandlös. OLLE WALLER FAKTA RFSL:s uppdrag Åtgärd 33 (en av regeringens 36 åtgärdspunkter i handlingsplanen mot prostitution och människohandel för sexuell ändamål) innebar att de fick i uppdrag att ”undersöka omfattningen av och situationen för personer som köper och säljer tjänster inom gruppen homo- och bisexuella samt transpersoner och personer som är utsatta för människohandel för sexuella ändamål inom dessa grupper i Sverige”. Slutrapporten lämnades till Integrations- och jämställdhetsdepartementen 1 mars. 1/11 INSIKT 31 POSTTIDNING Lafa Box 175 33 118 91 Stockholm Anmäl ändrad adress!
© Copyright 2024