1. No category

Lulebygdens
Forskarförening
MEDLEMSTIDNING – Nr 77, februari 2012
l Ordföranden har ordet
Nya medlemmar Sid 3
l En hemvändande
Edeforsbo
Sid 4
lKronotorp i Edefors
socken
Sid 5
Olle Malmsten
Foto: NORRBOTTENS KURIREN
OLLE MALMSTEN
– en forskaprofil är borta
Olle Malmsten – en forskarprofil är
borta. Jag vet inte längre om jag först
lärde känna Olle via jobbet, han var
flygare åt Swedair och jag jobbade
inom försvarets vädertjänst, eller om
det var i bibliotekets forskarrum under tidigt sjuttiotal. När jag tog mina
första stapplande forskarsteg på
sistnämnda ställe, så var det i stort
sett bara Julius Sundström och Olle
Malmsten som mer frekvent vistades
där. Båda två var väldigt hjälpsamma och delade generöst med sig av
sina forskarrön och erfarenheter. Bl
a minns jag att Olle tog upp mejsel
och skiftnyckel ur sin portfölj och
visade hur man på egen hand kunde
reparera de ibland dåligt fungerande
mikrofilmsapparaterna.
Vare sig vi träffades i tjänsten,
på biblioteket eller i något arkiv, så
hade Olle alltid något intressant att
berätta. En gång fick jag veta att den
barack jag då jobbade i på Vidselfältet, hade han för länge sedan utkvitterat från ett nedlagt krigsflygfält
för flygklubbens räkning. En annan
gång berättade han om spåren av en
medeltida by i skogarna nordost om
Alvik. Det visade sig vara resterna
av Alviks nedre fäbodvall, den s k
”Paal-våln”, vid Brännkölbäcken,
där man ännu idag kan se lämningar
efter stugor och källare som kanske
är medeltida.
Jag minns också en kafferast på
museets arkiv i Bergnäset, när han
frågade om jag hade hört historien
lKarlshälls samhälle
Sid 9
lKulturhus blev eldens rov
Sid 12
lSS i Luleå
Sid 13
l Nya medlemmar
Medlemsmöte Sid 15
l Upprop: manusbrist!
Sid 16
om hur dåvarande flygvapenchefen
Nordenskiöld sparkade ut honom ur
flygvapnet. Olle som då var värnpliktig fältflygare hade fått straffkommendering som flygledare på ett tillfälligt upprättat krigsfält och under
den tjänstgöringen anmält flygvapenchefen för att han inte följt gällande
inflygningsregler. Efter en vecka
blev han inkallad till flygstabschefen
Axel Ljungdahl och anmodad ta tillbaka sin anmälan med orden: ”Man
Fortsättning på sidan 3
2
Lulebygdens Forskarförening – Nr 77, februari 2012
Föreningens syfte
Lulebygdens
Forskarförening
Besöksadress:
Residensgatan 6 E, Luleå
Telefon: 070/299 54 24
Telefontid: Måndag: kl 9-11
”
Torsdag: kl 9-11
Övrig tid går bra att malia till
nedanstående e-mailadress
e-postadress:
[email protected]
Hemsida:
www.lulebygden se
Webbansvarig: Marita Lindell
e-post: [email protected]
Post skickas till adress:
Lulebygdens Forskarförening
Residensgatan 6 E
972 36 Luleå
Öppettider:
Ytterdörren öppen kl 07.00-20.00
alla dagar. Innerdörren låses som
tidigare med egen nyckel .
Annonspriser
Åttondels sida
100 kr
Kvartssida
200 kr
Halvsida
300 kr
Helsida
500 kr
Sista sidan, enstaka nr 1.500 kr
Sista sidan helår (4 nr) 5.000 kr
Medlemmar får kostnadsfritt marknadsföra sina alster i tidningen.
Detta är begränsat till 40 mm/1 sp
respektive 20 mm/2 sp. Detta under förutsättning att ett exemplar
av als-tret lämnas till föreningen.
Medlemsavgifter
Styrelsen 2011
Ordförande:
Per Wänkkö
Tel 0920-22 62 76, 070/669 94 76
E-post: [email protected]
Vice ordförande:
Gunnar Johansson
Tel 0920-22 75 93
Kassör:
Gunnel Jägare Sandin
Tel 0920-26 78 19
E-post: [email protected]
Sekreterare:
Carin Vallgren
Tel 0920-22 86 13
E-post: [email protected]
Övriga ledmöter:
Eivor Nordqvist
Tel 0920-25 61 20
E-post: [email protected]
Sture Karlsson
Tel 0920-22 30 39
E-post: [email protected]
Kent-Åke Lundebring
Tel 0920-26 86 31
E-post: [email protected]
Suppleanter:
Ingrid Vikström
Tel 0920-340 72
E-post: [email protected]
Kjell Mäki
Tel 073-040 31 64
E-post: [email protected]
Vuxen 150 kr/år
Ungdom tom 25 år 40 kr/år
Familj (samma hushåll) 190 kr/år
Vid inbetalning uppge alltid namn, adress, födelsedag,
telefon, gärna mobil och e-post (inkl namn mm på familjemedlemmar som omfattas av familjeavgiften).
Lulebygdens Forskarförening
grundades 1989 för att främja
och höja intresset för bygdeperson- och släktforskning
inom gamla Storlule socken
samt att arbeta för bättre betingelser för sådan forskning.
Nästa nummer
utkommer
vecka 20/2012
varför manuskript
måste vara inskickade
SENAST
DEN 9 MAJ
Ge ett bidrag till
Julius Sundströms
Minnesfond
Förvaltas av
Lulebygdens Forskarförening.
BG 5862-5955
Stipendiegruppen/lulebygdens
Forskarförening
Gerd Olovsson, tel 0920-25 44 64,
e-post [email protected]
Anders Sandström, tel 0929-304 26
FONUS kan förmedla telegrammen
Avgiften betalas till PG 36 64 01-8
Vid internetbetalning: Komplettera dina
uppgifter genom att skicka dem med e-post
till medlemsansvarig
e-post: [email protected]
Kom ihåg att meddela adressändring!
Lulebygdens Forskarförening – Nr 77, februari 2012
Ordföranden
har ordet
Hej
Du har nu fått ännu ett nummer av
vår tidning i din hand. Vår redaktör
Åke har dock inför det här numret,
liksom inför en del tidigare nummer
av tidningen, varit mycket bekymrad
på grund av brist på inslag. Det här
numret liksom förra numret består
därför av endast 16 sidor mot tidigare 20 eller 24 sidor. Jag vill därför
uppmana alla medlemmar att tänka
igenom om man möjligen har något
material som kan passa i tidningen.
Det behöver absolut inte vara något
långt inslag. En blandning av något
längre inslag och kortare notiser gör
bara tidningen intressantare.
Vi har hittills kunnat anlita Luleå
kommuns tryckeri för allt tryck, inklusive tryckning av föreningens tidning. Som ni kanske har sett i dagstidningarna har kommunen emellertid beslutat att tryckeriet fr.o.m. 1
mars inte får ta på sig några uppdrag
från utomstående. Det här innebär att
vi måste hitta ett annat företag som
kan ta på sig tryckningen av tidningen och annat material. Det kommer
förmodligen också att medföra högre
kostnader. Förhoppningsvis ska dock
nästa nummer av tidningen komma
ut enligt planerna.
Så till någonting hel annat. I god
tid före jul skickade vi över en beställning till kommunen på nya frisläppta mikrofichekort. Totalt rör det
sig om drygt 400 kort som i allmänhet
täcker hela 1930-talet och i många
församlingar stora delar av 1920-talet. Så snart vi får korten kommer de
att sorteras in i pärmarna.
I föregående nummer undrade jag
om det bland medlemmarna finns
ett önskemål om informationsträffar
rörande databaserna Arkiv Digital,
Genline och SVAR eller de olika
släktforskarprogram för datorer som
finns. Jag har inte fått någon reaktion
på min fråga vilket jag måste tolka
som att det inte finns något behov av
sådana träffar.
När jag skriver de här sista raderna har jag precis kommit hem
efter att ha varit på 2012 års första
tisdagsträff och lyssnat på ett mycket
intressant föredrag av Jan Wikström.
Tyvärr var vi bara sex åhörare men
den stränga kylan kanske avskräckte
många. Hoppas vi blir fler nästa månad. Program för den träffen och för
det kommande årsmötet hittar du på
vår hemsida och i föreliggande tidning på sidan 8.
PER
Olle Malmsten...
Layout och produktion:
ÅKE ÖSTLING
Tel 0911-21 17 78
[email protected]
forts från sid 1
anmäler inte ostraffat flygvapenchefen!” Olle vidhöll dock sin anmälan
att Nordenskiöld gjort en inflygning
mot givna instruktioner och efter ytterligare en vecka åkte han ut ur flygvapnet. Kriget skördade dock många
offer bland flygvapnets piloter p g a
bristfällig utbildning och undermåliga flygplan, varför Olle åter togs
till nåder. Jag fick till och med flyga
3
rotetvåa åt Nordenskiöld när han vid
något tillfälle behövde flygeskort
under kriget, avslutade Olle belåtet
historien.
Jag vet inte när han började med
släkt- och lokalhistorisk forskning,
men troligen redan på 1960-talet,
långt innan det blev den folkrörelse
det är idag. Hans forskarområde
sträckte sig från adel till präster, borgare och bönder, ja inte ens Europas
furstehus var honom främmande.
Hans egen antavla lär ha fört honom långt in i medeltidens mytiska
förflutna. Långt före DaVinci-koden kunde han berätta om tradition
runt Maria Magdalena och hennes
eventuella efterkommande i Frankrike. Dessutom kunde han anlägga
nya perspektiv på gamla frågor och
ta upp nya frågor som ingen tidigare beaktat. Ett exempel på detta
är dokumenteringen av klottret på
korbänkarna i Gammelstads kyrka.
Han var heller inte rädd för att ta upp
egna forskarresultat till omprövning,
något som vi amatörforskare brukar
ha svårt med och kanske skulle göra
lite mer ofta.
Under senare år träffades vi kanske inte alltför ofta, det nästan bara
på forskarföreningen årsmöten, men
vi höll kontakt per telefon. Jag brukade dessutom varje år skicka ett julkort till honom och hans fru och fick
alltid ett telefonsamtal från Olle någon av dagarna mellan jul och nyår.
Den här julen bröts dock traditionen
eftersom Olles röst tystnade för alltid den 14 december 2011. Jag och
många andra saknar honom, men
vi kommer aldrig att glömma hans
generositet gentemot andra forskare
och hans positiva livsinställning.
Text:
ANDERS SANDSTRÖM
Vidsel
Tisdagsträffar
6 mars och 3 april
Program ej klart
Håll utkik efter utförlig annons
på hemsidan där aktuella program kommer att anges.
4
Lulebygdens Forskarförening – Nr 77, februari 2012
En hemvändande Edeforsbo
Text: ROLF BOSTRÖM
Jag vill berätta om min farfar så som jag själv minns
honom och som det berättats av mina farbröder och
min far och även av min
granne Torsten från Ojs.
Gustav Adolf Boström i Svartlå (kallad
G A Boström) föddes
1876 25/2 i Spikberg.
Föräldrar var torpare Nils
Fredrik Boström och Johanna Maria född Roslin.
Gustav Adolf var äldst i
en stor syskonskara men
fyra bröder dog i den fruktade lungsoten. Kvar i livet blev därför bara Gustav Adolf , två systrar och
Axel Willhelm, han som
sedermera startade sågverk i Svartlå.
Rolf Boström
Gustav Adolf fick som äldst av
syskonen tidigt bidra med familjens
uppehälle genom skogsarbete och
flottning i bl. a. Spikselån.
Han träffade sin blivande fru i
Vuollerim. Hennes namn var Erika
Selberg och bodde i Station, 3 km
nedströms Porsi kraftverk på norra
sidan. De gifte sig 1899 14/1. Sedan började ett omväxlande liv. De
Erika, Frida och Gustav Adolf Boström.
Fotograf: Lea Wikström
nygifta flyttade till Holmträsk (nuvarande Snesudden) och bodde i AB
Bodträskfors hus och sysslade sysslade följaktligen med skogsarbete åt
det bolaget. I Holmträsk föddes deras första barn 1902,Henning.
G A som Gustav Adolf numera
kallades, hade fått tips om ett hemman i Jutsajaure c:a 20 km norr om
Porjus och nära berget Sörstubba i
Muddus. Dit ville hanflytta.
Den 28/3 anlände familjen till sitt
nya hem i Jutsajaure. Till Jutsa Nr
1 hörde stora skogar med mängder
av villebråd . I närheten fanns stora
myrmarker och fiskevatten . Men
platsen låg ganska avskilt från andra
byar.
Efter ett antal år när många pojkar
fötts i familjen började även de att
jaga med far.
På 1910-talet och långt fram i tiden fanns det oftast mycket arbete
nära Jutsa. G A hade alltid två hästar.
Han och sönerna körde fram stora
mängder timmer och ved till järnvägen. Jutsa ligger ju vid inlandsbanan.
När Suorvas första damm byggdes
blev det ännu mer arbete. GA och
sönerna var naturligtvis där med sina
två hästar .Alla transporter gick med
häst de 10 milen från Porjus.
Henning, den äldste av bröderna, berättade om dessa körningar
att det var ett mycket hårt jobb. Där
var ibland svår storm längs Stora
Lulevattnet, oftast djup snö och någon egentlig väg fanns inte. Vid hård
skare på vårvintern fick man hugga
ett spår för så att inte kälkarna skulle
spåra ur i storm, berättade Henning.
Mina föräldrar Elsa och Ernst Boström år 1935.
GA började ändå se sig om efter
något annat när livet var så hårt här
uppe nära fjällvärlden. Vid en glad
afton på en krog i Gällivare mötte
han en man som hette Olofsson. De
berättade om sina hemman .De diskuterade och GA bytte sitt hemman
mot hans hemman i Kroksjö 3 mil
norr om Umeå.
Familjen flyttade till Kroksjö,
alla utom Henning. Han hade träffat
sin blivande fru, Ester. Och Olofsson med familj kom till Jutsa. Men
Olofssons fru grät mycket när hon
upptäckte att hon hamnat mitt i skogen.
Vilken förändring för familjen
Boström! I Kroksjö fanns mycket
folk omkring dem. De bodde nära
en skola. Barnen fick många kompisar. De äldre sönerna kunde pröva på
nya yrken. En tog körkort och blev
busschaufför, en annan började som
lärling hos en målare.
Men GA själv trivdes inte så bra
på det nya stället .Han började längta
tillbaka till sina rötter. Släkten var
långt borta. En bror bodde som tidigare nämnts i Svartlå, en syster
bodde i Haradstrakten och en bodde
i Jokkmokk.
Snart hade Boström gjort det igen!
På något vis hade han fått tips om ett
a
5
Lulebygdens Forskarförening – Nr 77, februari 2012
Kronotorp i Edefors socken
Text: ARNOLD LAGERFJÄRD
Under 1800-talet och fram till 1930-talet bodde majoriteten av Sveriges befolkning på
landsbygde. Arbetsplatserna hos bönder m fl räckte inte till, så fattigdomen var utbredd.
Barnkullarna var stora.
Många unga familjer fick löfte att bryta mark och nyodla på kronomark och på
bolagshemman. Så bildades många kronotorp och bolagstorp. Det var ett hårt liv, särskilt
de första åren innan man fick tillräcklig åker. Man började ofta vid någon sjö. Medan man
började bygga och röja fick man livnära sig på fiske och jakt. O P Pettersson har gjort
en underbar uppteckning på en nybyggarfamiljs kamp ovanför sjön Malgomaj i södra
Lappland.
I boken beskrivs den rikliga tillgången på fisk och de stora fångsterna vid snarning av
fågel.
I Edefors socken i Lule älvdal var nog tillgången på fisk och vilt inte lika riklig. Som
biinkomst hade man tjärbränning. Så ökade också möjligheterna till timmerhuggning och
flottning.
I början av 1920-talet tog man upp ett femtiotal kolonat efter malmbanan. Under 20och trettiotalen byggdes småbruk upp, mest på privat mark. De var ofta för små för att
försörja en familj. I landskapet Norrbotten är befolkningen koncentrerad till kustlandet
och älvdalarna. Efter andra världskriget har i stor utsträckning boställena mellan
älvdalarna avfolkats. Mycket är borta, mycket har blivit fritidshus.
KRONOTORPEN
Inom Edefors socken fanns som mest omkring 40
kronotorp av två typer. En äldre typ fanns, där innehavaren
betalade ett lågt arrende, 20 till 40 kronor per år. Men då
a
hemman till salu, den här gången i Svartlå vid Lule älv.
Torsten, deras blivande granne, mindes när hela familjen
kom förbi Ojs till sitt nya hem på den plats där Kristina
Larsson bor. Det var i Augusti 1927.
Erika och GA arbetade c:a 10 år i jordbruket men sedan drog de sig tillbaka och min far Ernst tog över. Erika
och GA byggde sig en egen liten stuga vid väg 97 och där
bodde de tillsammans. Äntligen ett lugnare liv!
Men Erika var dock inte så stark längre. Hon var sjuk
en lång tid och dog 1944 26/2. GA bodde kvar ensam
kvar några år men sedan flyttade han till det nya pensionärshemmet i Harads. Nu var han tillbaka nära sin födelseort. Han dog 1950 17/6.
Jag minns själv GA som en gladlynt äldre man som
tyckte om att ha folk omkring sig, ibland ville han träffa
bara barn. Jag minns tydligt när han besökte oss i min
barndom och samlade oss barn omkring sig. Han tog
fram sin hemlighetsfulla plåtask fylld med Tiger Brand,
stoppade omsorgsfullt sin pipa och rökte. Han berättade
minnen från alla sina platser och sjöng den fina medeltidsballaden ”Det blåser kallt, kallt väder ifrån sjön”. Det
han berättade mest om när han tänkte tillbaka på sitt liv
var ändå Jutsa, det han saknade mest av all sina platser.
Så minns jag honom, mannen med den kraftiga mustaschen, GA Bostrom,min farfar. l
fick man själv bygga och underhålla alla byggnader. En
nyare typ var K54, där det årliga arrendet kostade 600 á
700 kronor. Men då betalade Kronan en del kostnader för
nybyggen och underhåll av byggnader.
Rodrik Larsson i Bovallen, född 1901, var under lång
tid kommunalfullmäktig samt invald i olika institutioner.
Han hade mycket stor kännedom om Edefors kommun
och dess befolkning. Han var bl a i styrelsen för Edefors
hembygdsförening och gjorde uppteckningar om olika
förhållanden.
En gäller kronotorpen i kommunen och deras
bosättare. Han reserverar sig för eventuella fel eller
ofullständigheter eftersom det varit svårt att få fram
exakta uppgifter. Uppteckningen är troligen gjord några
år in på 1970-talet.
ALPAS
Karl Blomberg med hustru Lovisa
1892-1918
Adolf Lindström f 1898 med hustru Hilda f 1894
1918-1949
Mågen Bengt Nilsson f 1923
1949-1965
Senare fritidshus för styckjunkare Allan Burström,
Boden.
RÖRTJÄRN
Hans Petter Broström med fru
Isak Bergman f 1863 d 1940 med hustrun
Emma, f 1865 och avliden 1920
i Brasilien
Jan Petter Boström, ogift 1860-1900
1900-1909
1910-1943
a
6
a
Lulebygdens Forskarförening – Nr 77, februari 2012
Senare rivet.
LERBÄCKEN, gamla typen
August Lidén, soldat, f 1/7 1864
d 17/5 1937med hustru Hilma
f 1864 d 1932
1899-1930
Harald Lidén f aug 1901
med fru Sonja, f 1905
1930-1971
Hon flyttade till Boden i oktober 1971.
LERBÄCKEN 2, nya typen
Rodrik har skrivit Lermyr bredvid torpets namn.
Ekonomihus byggda 1920. Bostad byggd 1936.
Mangårdsbyggnaden brann 1972 i september.
Nils Nilsson f 1890 m fru Svea
f Lidén 1892 d 1930 1920-1930
Viktor Andersson f 1888 d 1967
m fru Tilda f 1891 1930-1952
Sigge Andersson f 1923 m fru Edit f 1921 1952-1961
Flyttat till Bodträskfors.
Bengt Erik Boström f 14/3 1932
m fru Hjördis f 1932
1961TELBERG 1, nya typen
K P Karlsson m fru Maria
Johan Axel Karlsén f 1888 d 1960
m fru Beda f 1895 d 1948 Thure Nilsson m fru Ivor Uno Tankred Öström f 1917
m fru Berta f 1918
TELBERG 2
Nils Karlsson m fru
Gustav Broström f 1880 m fru Elida Halvard Broström m fru Elsa Fastigheten nedbrunnen.
-1914
1914-1952
1952-1965
1965-1915
1915-1940
1940-
BODTRÄSKÅN 1, nya typen
Kronojägare Arvid Elming
f 4/10 1864 d 6/9 1916 m fru
Amanda f 4/3 1870 d 13/2 1956
1895-1904
Axel Wahlberg f 1880 d 1958
m fru Ida f Strömberg 1887 d 1964 1912-1948
Börje Ersson f 1917 m fru Ellen f 1917 1948-1950
Ruben Storbjörk f 1913 m fru Birgit f 1915 1950-1961
Senare fritidshus för en Forsén.
BODTRÄSKÅN Skogstorp nr 2, gamla typen
P O Högling f 1862 m fru Erika f 1864 -1904
Isak Larsson f 3/6 1873 d 1945 m fru
Emma Sofia f 5/5 1880 d 17/2 1958 1904-1940
Helmer Johansson m fru Maja 1940-1947
BODTRÄSKÅN BJÖRNUDDEN, nya typen
Nils Strömberg f 1845 d 1915
m fru Anna f 1849 d 1926
1875-1917
Axel Strömberg f 1877 d 1951
m fru Edla f 1866 d 1925
Bror Strömberg f 1901
m fru Selma f 1897 d 1967
Bertil Eriksson f 1928
m fru Saida f 1932
Senare fritidshus.
1917-1930
1930-1956
1956-1962
KLUSÅBERGET, nya typen
Joakim Strömberg f 1873 d 1945
m fru Maria f 1874 d 1959
Karl Strömberg f 1912 m fru Ellen Halvard Strömberg f 1915 m fru Britta Senare fritidshus.
TALLBERG, gamla typen
Johan Hansén f 1885 m fru Lisa
Albert Karlsson f 1901 m fru Augusta Sigurd Bergman m fru Anny Senare öde.
1915-1937
1937-1945
1945-1966
1915-1928
1928-1935
1935-1940
NYA SPIKBERG, gamla typen
Nils Sundström m fru Maria Sofia -1894
Johan Petter Ström f 10/11 1851 d 8/11 1930
m fru Elisabeth Helena f 20/5 1859
d 28/10 1922
1894-1915
Edvard Ström f 4/10 1884 m hustru Maria 1915-1920
Abel Ström f 1897, ogift 1920-1930
Senare rivet.
KARLSRO, gamla typen
Zakarias Karlsson f 1858 d 1929
m fr Edla f 1863 d 1945
Sigvard Eriksson
m fru Agnes f 1904 HAPTRÄSK
Karl Norberg f 16/4 1891 d 6/6 1961
m fru Ester f 3/10 1895 d 12/2 1970 Senare nedlagt.
HAPTRÄSK GRUNDTJÄRN
Ville Vestman f 1882 d 1956
m fru Hanna f 1884 d 1958
Hilding Lundberg m fru Cecilia 1904-1929
1932-1960
1925-1948
1909-1949
1949-
LÖVUDDEN 1, gamla typen
Erik Eriksson f 1853 d 1930
med hustru Maria
1883-1910
Karl Johan Eriksson f 1882 d 5/11 1956
m fru Anna Justina f 1875 d 15/1 1957 1910-1950
Allan Lindmark f 1914 med hustru Edit 1950-1954
Senare fritidshus.
LÖVUDDEN 2, gamla typen
Petter Olov Isaksson f 1857 d 18/2 1939
m fru Eva Elisabeth f 22/8 1863
d 5/3 1941
1885-1929
Manfred Isaksson f 1907 m fru Sally f 1910 1929-1935
a
7
Lulebygdens Forskarförening – Nr 77, februari 2012
a
Petter Adolf Engfors f 1893
m fru Hildur Ottilia f 4/2 1894
d 16/4 1970 Adrian Eriksson med hustru Linnea
Uno Tankred Öström f 1917
m fru Berta f 1918
Senare fritidshus för fanjunkare Lejonklo.
1935-1945
1945-1955
1955-1965
KVARNHULT
Nils Lindholm
med hustru Lea f 1908 d 1935 Senare rivet.
KVARNÅDAMMEN
Erik Långström f 1860 d 1930
m fru Anna f 1863 d 1948
Johan Långström f 1893
m fru Frida f 1908 d 1959
1930-1935
1890-1930
1930-1958
MYRBERG, gamla typen
Petter Olov Pettersson f 1870 d 1930
m fru Hilda f 1876 d 1951 Sonen Gunnar Pettersson f 1915
1897-1930
1930-1951
ÅBACKA ELVSTORP, nya typen
Nils Johan Vikström f 1852 d 1917
m fru Johanna f 1856 d 1899 Robert Vikström f 29/9 1884 d 1965
m fru Justina f 15/6 1892 Ture Vikström f 1924
m fru Kerstin f 1928
Senare fritidshus.
1880-1916
1916-1961
1961-
GÖRJEÅTORPET, gamla typen
Oskar Nilsson Sandling f 1844 d 1921
m fru Maria f 1845 d 1939
Axel Nilsson f 1878 d 1948
m fru Mia f 1880 d 1928
Senare rivet.
FLARKÅN BJÖRKLIDEN
Artur Vahlberg f 1881 d 1935
m fru Erika f 27/4 1881 d 1960
Dottern Viola f 1910 Senare rivet.
-1921
1921-1948
1906-1935
1935-1960
FLARKÅTORPET
Karl Gabrielsson f 1875
m fru Maria f 1876
1910-1932
Hugo Vahlberg f 1892 d 1950
m fru Paulina f 1899
1932-1936
Didrik Bergdahl f 1906 m fru Anna f 1910 1936-1944
Senare rivet.
KÖLTRÄSK
Per Nilsson, same -1876
Nils Johan Sundholm f 1851
m fru Brita f 1852 1876-1926
Enligt Martin Boström, Bredträsk. Lakaträsk, levde
de under mycket enkla förhållanden. Inga tapeter på
väggarna men i kammaren vitkalkade väggar. På dessa
hade man med hartass gjort röda fläckar som förhöjde
helhetsintrycket. Ingen klocka men på fönsterposten
hade de streck. Genom dessa kunde de av solens ställning
avgöra hur mycket klockan var. Torpet är rivet.
LAKATRÄSK SARKASTORP
Karl Nilsson
Karl Ludvig Hansson m fru Kristina d 1950
Felix Johansson med hustru Elma köpte gården.
Öde sedan 1963.
PULLISTORP
Karl Sigfrid Lundgren f 1875 m fru Maria f 1877
byggde gården 1912 (Rodrik brukade använda ordet
gård för bostadshus, t ex om en villa i staden).
Sigurd Lundgren f 1902 m fru Anna f 1911 1935-1966
Torpet nedlagt.
KROKTRÄSK
Ville Hansson med hustru Maria
-1910
Leo Hansson med hustru Agda
Svanberg
Nedlagt 1930.
NORR OM LAKATRÄSK, gamla typen
Abel och Elida Isaksson
1910-1935
Nils Isaksson, ogift 1935-
GULLTRÄSK MILD
Johan Hansson Mild f 1873 d 1959
m fru Maria f 1875 d 1961
Nedlagt.
1919-1948
SANDTRÄSK FRIDHOLMS TORP
Först kronojägarboställe till 1906.
Johan Helmer Fridholm f 6/10 1881 d 1931
m fru Emma Matilda f 1884 d 1954 1906-1931
Vilfrid Fridholm f 1912
m fru Gunhild f 1917
1931-1946
Signar Öhman f 11/11 1898
m fru Olga f 31/7 1898
1946Jorden brukades senare av Sandträskgården.
BJÖRKBERG, Lakaträsk
Först kolonat: Anton Andersson f 1869
d 1936 m fr Karolina f 1867 d 1949 Kronotorpare Emil Andersson f 1902
m fru Agnes f 1908
Yngve Fors
Senare öde.
1919-1936
1936-1955
1955-1962
a
8
a
Lulebygdens Forskarförening – Nr 77, februari 2012
SVANABÄCKEN
Frans Ferdinand Nyström f 1875 d 1943
m fru Hilma f 1887 d 1969
Sonen Karl Nyström f 1906
med hustrun Göta Torpet nedlagt.
1919-1943
1943-1950
GRUNDTRÄSK 1
Hellgren Gustav Vestman f 1888
m fru Anna f 1891
Sonen Leo Vestman f 1920
Torpet rivet 1960.
GRUNDTRÄSK 2
Edvard Andersson f 1886 d 1926
m hustrun Amanda
Oskar Karlsson med hustrun Edla
Karl Hugo Karlsson, ogift LAPPTRÄSK 1
Lars Olov Sandberg med hustru
Albert Lindström d 1940
med hustrun Johanna
Dottern Signe
och dottersonen Ingvar Lindström Torpet rivet senare.
1915-1926
1926-1960
1960-1965
1878-1897
1897-1940
1940-1945
LAPPTRÄSK 2
Lindvall
-1899
Johan Isaksson f 1873, dotterson till Lindvall,
m fru Hilma f 1888
1899-1945
Enligt uppgift var gården över 300 år, senare riven.
LILLA LAPPTRÄSK
J P Brännström f 1846 d 1927
m fru Sara d 1915 1868-1918
Det fanns en halvfärdig stuga före 1868. När paret
Brännström våren 1868 kom till Lilla Lappträsk ledde de
en ko, som Sara fått i hemgift från sitt hem i Lillpite. Allt
bohag bar man. Kon blev året därpå ihjälriven av en björn
på Tvärberget, där kolonat 4 var beläget. Björnen blev
senare skjuten. Detta enligt uppgift av Arvid Nyström,
Svartlå.
Olov Johansson m hustru Hilma
1918-1929
Konstantin Hansén f 1878 d 9/5 1950
m hustrun Anna f 1884
1929-1934
Senare revs torpet..
SUNDUDDEN, Holsvattnet
Albin Pedersson med hustrun Anna
Albin Hansén med hustrun Selma STADSKÖLEN 1
Banvakt Johansson,
kallad ”Smålands-Johansson”
STADSKÖLEN 2
Kalle Strand med fru Frida
1917-1935
1902-1935
1915-1949
RÅGRAVEN
Nils Anton Öhman f 1870 d 1938
m fru Hilda Johanna f 1874 d 1952 Gustav Robert Öhman f 1909
med hustrun Elina f 1917 Sven Ingvar Öhman f 27/3 1935 Jorden arrenderad av Bertil Öhman.
1899-1938
1938-1961
1961-
Rodrik Larsson avslutar uppteckningen på följande sätt:
Som synes har uppgifterna om vilka som bebott torpen
i en del fall blivit ofullständiga. Men vi har försökt
få med alla för att få en helhetsbild på placeringen av
,kronotorpen inom Edefors socken.Det är bara några få
som numera är bebodda och brukade. Det är med vemod
man ser ruinerna av dessa gårdar som bara för 50 år
sedan var bebodda av ibland stora familjer. Det fanns
då inte några skogsbilvägar. De familjer som hade sina
torp långt in i skogarna fick bära sina förnödenheter efter
smala stigar och ibland över spångade myrar. Men det var
ett gästvänligt folk som bodde i dessa gårdar, och de var
som en oas i öknen för den skogs- och flottningsarbetare,
som kom förbi. Oftast bjöds han på kaffe och mat, och
behövde han natthärbärge så blev det alltid någon utväg.
Och ändå levde många av torparna under knappa
förhållanden. Detta är en svunnen epok som väl aldrig
kommer igen. Men vi ska aldrig glömma dessa idoga
människor, som förde en heroisk kamp för sitt levebröd
utan att få en rättvis uppskattning, avslutar Rodrik. l
Nu finns vi på Facebook, gilla oss!
Gilla oss på
Facebook
OBS! Du måste logga in på Facebook och leta fram vår sida
”Lulebygdens forskarförening. Glöm inte; ”Gilla” oss. Gillaknappen finns efter sidrubriken. Alla händelser på hemsidan
länkas till Facebook-sidan.
ÅRSMÖTE
söndag 11 mars 2012 kl 15.00
i Kyrkans hus, Martasalen
Program:
X ÅRSMÖTE
X FÖREDRAG av Frank Arne Bergman
om och kring hans arbete med boken
”I vårat Notviken”
X FIKA. Föreningen bjuder
Välkomna!
STYRELSEN
Lulebygdens Forskarförening – Nr 77, februari 2012
9
Foto: HENNY TEGSTRÖM
Arbetarbostäder för Luleå Träsliperi i Karlshäll. Bilden från 1920-talet.
Från Luleå kommuns stadsarkiv.
KARLSHÄLLS SAMHÄLLE
K
arlsviksområdet, nära älven
och vid utloppet till Bottenviken, har länge varit
föremål för en internationell verksamhet.
Det började på Karlsviksudden
med framtagning av sparrar och
mastvirke för export till England.
Den verksamheten skedde i hantverksform.
Större fart blev det 1875 sedan en
ångsåg uppförts på platsen. Kring
denna uppstod ett litet samhälle med
disponentbostad, arbetarbostäder
och servicelokaler. Kommunikationerna med staden upprättshölls
sommartid med med ångslupar.
Vintertid låg isen redo för den närmaste vägen.
Sågen lades ned 1902 i samband
med en strukturrationalisering när
bolaget hade övertagit den engelska
sågen på Altappen. Ramarna flyttades till den bättre belägna sågplatsen på Altappen närmare havet.
Text: E BERTIL PERSSON
Verksamheten där upphörde i och
med den stora branden 1908.
Nytt liv skapades i Karlsvik
1904 då järnväg hade byggts mellan Gammelstad och Karlsvik. Ett
tackjärnsverk med modernaste teknik började uppföras samma år och
togs i drift 1906. Samhället utvecklades med nya bostäder för arbetare
och tjänstemän. Affär och skola, inbyggd yrkesskola och en aftonskola
för teknikerutbildning till de som
ville framåt.
Tillverkning av tackjärn, en
bulkvara, klarade inte krisen efter
första världskriget. En neddragning
gjordes 1921. Men det hjälpte inte
och 1925 var allt över och driften
lades ned.
En fjärde industriell etablering
skedde 1911-1912 då Luleå Träsliperi med magasin och egen hamn
uppfördes i Karlshäll.
För driften av träsliperiet uppfördes samtidigt Sikfors vattenkraft-
verk i Piteälven. Kraftledning drogs
fram till Bergnäsudden där transformatorstation med ställverk uppfördes. Från denna fördelades kraften
till träsliperiet, järnverket, LKAB
och Luleå stad. Träsliperiverksamheten låg nere från 1940 till 1946
på grund av kriget och avspärrningarna. Driften fortsatte till 1962 då
sliperiet stängdes för gott.
Detta blev även dödsstöten för
Karlshälls samhälle som sakta fasades ut tills branden den 1 november
2003 satte de definitiva punkten.
För arbetarstammen projekterades ett stort bostadsområde i Karlshäll. Detta kom endast att förverkligas till en mindre del troligen av
finansiella skäl. Även dåtidens projekt hade en benägenhet att bli betydligt dyrare än som förutsetts vid
beslutens tagande. Området projekterades av en ung arkitekt på modet,
Sigurd Lewerentz, som insupit nya
idéer från England under sina praktikår i Tyskland.
a
10
a
Lulebygdens Forskarförening – Nr 77, februari 2012
Lewerentz
Sigurd Lewerentz föddes på Sandö
glasbruk utanför Kramfors där fadern var delägare och disponent.
Gymnasiestudierna genomfördes
vid Södra Latin i Stockholm där han
dock aldrig avlade studentexamen
av ekonomiska skäl har det uppgivits. Glasbruket hade drabbats av
ett flertal eldsvådor som undergrävde faderns ekonomi. I stället skulle
Sigurd så fort som möjligt tillägna
sig en yrkesutbildning. 1903 började han på dåvarande Chalmers Tekniska Läroanstalt. Redan på hösten
1904 inträffade den fjärde branden
vid glasbruket.
Impuls från Tyskland
Efter 10 terminer på Chalmers erhöll han i juni 1908 avgångsbetyg.
35 elever examinerades men endast fyra från Husbyggnadslinjen.
Efter examen och förlovning for
Lewerentz till Tyskland för praktikanställningar. Det blev i Berlin och
München och via Deutsche Werk-
bund han fick sina impulser för den
framtida verksamheten. I München
fick Lewerentz möjlighet att deltaga
i arbetena med trädgårdsstäderna
i Nürnberg och Hellerau utanför
Dresden. Bostäderna var avsedda
för arbetarfamiljer. Som nyhet lanserades bostadsköket som familjens
vardagsrum. Idéerna hade hämtats
från Englands industristäder av tyska studiegrupper. Även efter andra
världskriget kom engelska städer att
sprida sig. De s k New Towns som
bl a blev förebilden för Vällingby.
Storköket som arbets- och vardagsrum var dock inte okänt i den svenska bondearkitekturen. Storstugan
gick där tvärs hela huset med fönster i båda långfasaderna.
Arkitektyrket stod inför en förvandling vid den här tiden. Man
började intressera sig för vardagsarkitektur och bruksföremål.
I detta hägn växte egnahemsrörelsen fram. Lewerentz hade med
den något äldre kollegan Torsten
Stubelius bildat egen firma 1911.
Köket viktigast
Ett samarbete som pågick till 1916.
I den samtida bostadsdiskussionen
utgjorde köksutformningen en väsentlig del.
Lawerentz & Stubelius kom att
rita projekt i Nuyvång, Helsingborg
för Eneborg och Pålsjö, Forsbacka
och Karlshäll. För samtliga ställen
arbetade man efter samma upplägg.
I Nyvång kom endast få hus att uppföras efter originalritningarna, men
den nye arkitekten behöll idéerna i
stort. I Helsingborg utfärdes endast
Eneborg och Forsbacka kom ej till
stånd.
Under olympiasommaren 1912
ordnade Nationalföreningen mot
emigration en utställning som skulle visa en samlad bild av egnahemsbyggandets aktuella läge. I denna
utställning deltog Lewerentz & Stubelius med sina projekt Nyvång utanför Åstorp i Skåne och Karlshäll
för Träsliperi AB i Luleå.
Inget av de båda projekten kom
att fullbordas helt efter planerna.
Situationsplan över arbetarebostäder vid Luleå Träsliperi AB i Karlshäll
a
Lulebygdens Forskarförening – Nr 77, februari 2012
a
Området i Nyvång blev föremål
för en bevarandeplan som syftade
till att bevara samhällets ursprungliga karaktär.
I Hem i Sverige 1913 sid 9-25,
”Arbetarebostäder vid svenska industriella verk” presenterades ett stort
antal bostadsområden för arbetarfamiljer. De orter som presenteras är
Jonsered, Huskvarna, Åtvidaberg,
Nyvång, Sandviken, Bergslagets
(STORA) i Falun, Borlänge och
Kvarnsveden, Grängesberg, Malmberget, Kiruna och Karlshäll. Texterna tycks till stor del vara en
avskrift från utställningskatalogen
från 1912.
Intressant läsning är även Janne
Ahlins biografi ”Sigurd Lewerentz”
där hans olika verk beskrivs.
Karlshälls samhälle
För Karlshäll upprättades en byggnadsplan på den glest tallbeväxta
sandheden mellan järnvägen till
Karlsvik och industriområdet på
sluttningen ned mot Notviken.
Planen omfattade 30 byggnader
orienterade kring ett torg och längs
en huvudgata. Den första etappen
skulle bestå av 11 hus (se planen
på föregående sida) med två och tre
sammanbyggda bostäder. Huvudgatan låg i syd-nordlig riktning och
bytte anslutningssida till det i mitten liggande torget.
På så sätt kunde torgets nordsida avgränsas med ett tvärställt
trefamiljehus, vilket skulle dämpa
inblåsningen av den kalla nordanvinden.
11
Fasad av den tredelade byggnaden.
Plan av mellandel och tillhörande vindsrum.
Vid torget arrangerades en trädgrupp, sittbänkar och lekplats samt
brunn och en tvätt- och bagarstuga.
Till varje bostad hörde ett trädgårdsland med uthus.
Varje lägenhet hade ett storkök
och kammare, förvaringsutrymmen
samt ett enkelrum på vinden. Köket hade fasta hörnbänkar och ett
bord, spis, diskbänk och garderob. I
trapphuset förstuga och skafferi.
Dåtidens moderna kök.
På entrébron ett par bänkar att vila på. I uthuset förvaringsutrymme
och avträde.
Endast åtta hus
Vindsrummet under yttertaket var
avsett för en skiftgående husfader
som behövde dagssömn eller för
en inneboende arbetskarl. Parhusen
hade en murstock i centrum till vilken de båda spisarna och kamrarnas
kakelugnar var anslutna.
Endast åtta hus, varav två trefamiljs, kom att uppföras längs
gatan fram mot torget. Husen uppfördes av torrtimmer på plintar med
torpargrund med ut- och invändig
brädfodring.
En del förenklingar genomfördes.
Fönsterluckorna togs bort, torvtaket
ersattes med tjärpapp. Det senare
innebar att vindskivorna blev något
överdimensionerade och att takfoten blev något rudimentär i förhållande till byggnadskroppen i övrigt.
Ytterväggarna kläddes med liggande fasspånt, vilket var vanligt i
sågverkssamhällen.
a
12
Lulebygdens Forskarförening – Nr 77, februari 2012
Den tredelade byggnaden under sin
glans dagar.
a
Tre flerfamiljshus
I stället för resterande hus byggdes
tre större flerfamiljshus i Karlsvik.
Dessutom fanns ett par ungkarlsbaracker troligen uppförda under anläggningstiden. När fabriken byggdes ut 1927 hade järnverket lagts
ned och erforderliga bostäder kunde
övertas från bruket.
Som slutomdöme måste man säga att det bostadsområde som byggdes i Karlshäll både i utförande och
miljömässigt låg bland de främsta
för den här tiden.
1962 upphörde driften i träsliperiet. Markområdena inklusive
byggnader i Karlsvik och Karlshäll
avyttrades av SCA och övergick i
Luleå kommuns ägo. Området skulle bli industrimark och ansågs ej
heller tjänligt som bostadsområde
med hänsyn till bullermattan från
Kallax flygfält.
Intresset för att underhålla och
utveckla bostadsdelarna var minimalt och förslumning och rivning
trädde till. Karlsvik kom att räddas
i slutet av 1980-talet. Däremot var
det illa ställt med Karlshäll. I början
av 90-talet fanns två hus kvar varav
det ena utrymdes och revs.
När Malmbanans vänner 1994
fick sin nya utställningslokal ordnades en utställning om Karlshäll
och Karlsvik och den industriella
och den bostadssociala utvecklingen presenterades. Här fanns affär,
skola, ett aktivt föreningsliv, en inbyggd yrkesskola och en aftonskola
för de som ville och kunde gå vidare
med sin tekniska utbildning. Allt
frodades inom ramen för en dåtida
god bostadsmiljö.
Vid tiden för vår utställning 1994
fanns ett hus kvar. Det var ett 3-familjshus, tredelat och ombyggt för
Foto: E BERTIL PERSSON
Den återstående arbetarebostaden i Karlshäll den snöiga vintern 1993/94.
råde syntes inte vara representativt
som bevarandeobjekt.
De synpunkter som då framfördes mot ett bevarande var: De tre
lägenheterna var ombyggda till två,
inredning och fasader var ändrade i
stor grad, olämplig placering. Därmed ansågs frågan utagerad.
l
två familjer. Sedan länge var ytterväggarna klädda med Sidiplattor,
fönster bytta och andra ombyggnader genomförda.
Vi framförde frågan om ett bevarande på plats eller eventuellt flyttat
till en mer fullständig miljö. Ett ensamt hus i ett framtida industriom-
Kulturhus blev eldens rov
Text: E BERTIL PERSSON
Foto: CHARLOTTE VON FRIEDRICHS
Branden den 1 november 2003.
Kvällen den 1 november 2003
blev Luleå ett kulturhus fattigare.
Igen, kanske man skall säga. Och
fler tycks det bli! Luleå saknar en
historisk miljö. De små öar som
finns kvar spolas bort den ena efter
den andra och försvinner i havets
djup. Var finns Luleå kommuns bevarandeplan för intressanta byggna-
der och miljöer?
Det hus som gick i graven blev
92 år. Det var det sista huset i bostadsområdet som uppfördes 191112.
Idag återstår en avplanad grusplan som växer igen undan för undan. l
Lulebygdens Forskarförening – Nr 77, februari 2012
13
SMB PRESENTERAR
ÖVERRASKANDE KRIGSHISTORISKA FAKTA
SS i Luleå
Text: LARS GYLLENHAAL
En av de större myterna om
de så kallade ”tysktågen”
genom Sverige 1940-43 är
att det första och enda förbandet som med vapen och
allt fick genomkorsa Sverige
var Engelbrecht-divisionen
sommaren 1941. I själva
verket var det en SS-bataljon som året före blev först
med att transitera, med start
i Luleå. Senare anslöt sig två
furirer från ett Luleå-regemente till SS.
Det var nästan ett år före Engelbrecht-divisionen som SS-soldaterna anlände till Luleå. Men av någon
anledning är händelsen än idag inte
särskilt känd eller omskriven. Mer
exakt var det på morgonen den 4
oktober 1940 då det tyska lastfartyget Isar anlände till Luleås hamn
med en last av 1030 SS-soldater
och deras beväpning och fordon.
Det var inte heller helt ”vanliga”
SS-soldater, utan man kom från
en del av SS som kallades SS-Totenkopfverbände (SS-TV), alltså
SS-dödskalleförbanden. Soldaterna
utgjorde den andra bataljonen av
Totenkopfstandarte (dödskalleregementet) ”Kirkenes”, uppkallad efter
Totenkopfdivisionens sköldemblem
Någonstans mellan Stettin och Luleå togs denna bild av SS-soldaterna
ombord på fartyget Isar. Soldaterna till vänster bär ännu dödskallar på
kragarna, övriga SS-runor. Dödskallar på kragen förekom bara inom SSTotenkopfverbände (SSTV) och divisionen “Totenkopf”.
Bildkälla: ERICH KÖRNER via RUNE RAUTIO
Nordnorges östligaste stad. Deras
resa hade börjat i Stettin den 29
september och man var nära Visby
den 1 oktober. Därefter eskorterades fartyget en lång sträcka norrut
av den svenska marinen genom minerade vatten.
Totenkopf, d.v.s. dödskallen, var
samtliga SS-soldaters mössemblem
men det var bara ett fåtal förband
inom SS som hade dödskalle i sitt
namn och bar SS-dödskallen även
på kragen. Ursprungligen hade dödskalleförband enbart vaktat koncentrationsläger, men 1939 hade de
flesta omorganiserats till stridande
förband.
Luleå tog alltså emot massmördare? Många kom inte från koncentrationslägertjänst utan var nyrekryterade eller hade förflyttats från
olika infanteriförband inom SS.
Men högst sannolikt hade flera av
männen som kom till Luleå tidigare
vaktat koncentrationsläger. Dessa
personer hade spärrat in och bevakat
oskyldiga civila. Men hur många av
dem som kom till Luleå och hade
mördat lägerfångar är svårt att besvara. Generellt var förhållandena i
koncentrationslägren före 1940 och
senare rätt olika, några regelrätta
förintelseläger kan SS-männen som
kom till Luleå inte ha arbetat inom,
eftersom sådana ännu inte existerade 1940.
När tyskarna klivit ombord på
tåget som skulle föra dem till nordnorska Narvik rullade de först in
på Luleås järnvägsstation och anmärkte senare i ett kompaniblad:
”Man ville ju se något av Sverige.
Redan på Luleås järnvägsstation
fick vi en syn som hette duga. En tät
kedja av vakter hade dragits samman. Gevären redo, handgranaterna
rätt krigiskt instoppade i bältet och
stålhjälmarna på sned på samma
sätt som de engelska Tommies bar
sina. ”
Samma dag, den 4 oktober,
klockan 15.30 stannade tåget till
vid den lilla gränsorten med namnet
Riksgränsen och den svenske tågvakten klev av. Någon timme senare
var man framme i Narvik. Slutdes-
a
14
a
Lulebygdens Forskarförening – Nr 77, februari 2012
tinationen, det otillgängliga Vardö i
Norges nordöstligaste hörn, nådde
man först nästan två veckor senare.
När ”Kirkenes” följande sommar sattes in mot Murmansk i
Sovjet-unionen hade det bytt namn
till SS-infanteriregemente 9, något
senare fick det även ett nytt namn,
”Thule”, som enligt Himmlers tro
var det nordliga urhemmet för den
ariska rasen. I slutet av 1941 inlemmades en del personal i division ”Nord” varefter återstoden av
”Thule” skickades till östfronten
söder om Leningrad och tillfördes
division ”Totenkopf ”, där det slutade sina dagar.
Genom ett ödets ironi finns två
män som varit furirer på luftvärnsregementet i Luleå (Lv7) med på
den enda kända bilden av svenska
frivilliga tillsammans med Heinrich
Himmler. Luleå-furirerna är tredje
respektive fjärde soldat från höger.
Den som syns bäst är tredje manen,
Karl Ågrahn, som en tid var vid
Totenkopfdivisionen och därmed
kan ha tjänstgjort tillsammans med
någon av de tyskar som transiterades genom Luleå 1940. Nästan helt
skymd av Ågrahn står Walter Nilsson, som tillsammans med Ågrahn
deserterat från Lv 7.
Walter Nilsson, som var född i
Boden, stupade 1944 som plutonchef i SS-divisionen ”Nordland”.
Heinrich Himmler hälsar på svenska och estlandssvenska frivilliga. Luleå-furirerna är tredje respektive fjärde soldat från höger. Den som syns
bäst är tredje mannen, Karl Ågrahn, som en tid tjänstgjorde vid Totenkopfdivisionen. Nästan helt skymd av Ågrahn står Walter Nilsson, som tillsammans med Ågrahn deserterat från Lv 7 i Luleå.
Bildkälla: MARTIN MÅNSSON
En tidigare aldrig publicerad bild som visar soldater ur 9. SS-infanteriregementet vid ishavskusten 1941. Flera på bilden kan alltså ha varit med om
transiteringen genom Norrbotten hösten 1940. Man kan notera tundraterrängen och ”snuskburkarna”.
Bildkälla: ERICH KÖRNER
Denna bild från sommaren 2011 är
tagen sannolikt precis där Totenkopfbataljonen anlände och lastades om till ett SJ-tåg. Det är Luleås
domkyrka man ser.
Foto: LARS GYLLENHAAL
Karl Ågrahn, ursprungligen från
Lycksele, lyckades däremot både
desertera en andra gång – i Kroatien
1943 – och överleva detta, möjligen
tack vare ett personligt ingripande
från Heinrich Himmler. Var det
månne en referens till att de träffats
och avbildats tillsammans som avgjorde saken?
Man kan väl även spekulera i
att Nilsson och Ågrahn varit med
och vaktat Luleås hamn eller järnvägstation under SS-transiteringen
1940. Eller att de åtminstone hade
kamrater på Lv 7 som varit med och
berättat för dem om den i medierna
helt nedtystade händelsen.
Mycket om andra världskriget
och Tredje riket återstår att klarlägga.
Vill du veta mer om Tredje riket
är boken Tredje riket från uppgång
till fall ett viktigt referensverk.
Gå in på
www.krigsmyter.nu/tredjeriket
för att läsa mer.
l
Anm.:
SMB: Svenskt Militärhistoriskt
Bibliotek.
15
Lulebygdens Forskarförening – Nr 77, februari 2012
Medlemsmöte med
stipendieutdelning
Eva Sandberg
Lävägen 131
976 34 Luleå
tel 070/314 85 94
Owe Wikström
Bränslanvägen 10
954 42 S:a Sunderbyn
Tel 0920/26 12 42
Laila Wikström
Bränslanvägen 10
954 42 S:a Sunderbyn
Tel 070/624 78 34
Jan-Erling Vikström
Alviksvägen 321
975 93 Luleå
Tel 0920/801 64
Stipendiaten Brage Lundström
Medlemsmötet den 12 december
2011 inleddes med att undertecknad
kortfattat informerade om några
nyheter, bl.a. att föreningen köpt in
ytterligare en dator för forskning.
Därefter följde utdelning av 2011
års stipendium till minne av Julius
Sundström.
2011 års stipendiat heter Brage
Lundström och stipendiegruppens
motivering var ”den gedigna
forskningsinsats som Brage utfört
och som resulterat i tre välskrivna
böcker. Dessa handlar förvisso om
Sjulsmark, som ligger på södra sidan
om den gamla sockengränsen, men
de är allmängiltiga och torde med
fördel kunna tjäna som förebild för
andra byaböcker. Dessutom berör de
angränsande områden på norra sidan
om sockengränsen som exempelvis
Bjursträsk.”
Brage är numera bosatt i Västerås.
Att han trots det stora avståndet
personligen infann sig för att motta
priset uppskattades mycket. Brage
tackade sedan för priset genom att på
ett mycket trevligt och intressant sätt
berätta om den forskning som han
för närvarande ägnar sig åt och som
handlar om hyttor och järnhantering
i Bergslagen. Föreningen fick också
motta en skrift i ämnet som Brage
skrivit.
Dagens föredragshållare var Nils
Harnesk från Norrbottens minne.
Nils höll en mycket intressant
föreläsning om Gammelstad med
rubriken ”Stad, marknadsplats eller
kyrkstad”. Han inledde med att
med hjälp av kartor illustrera hur
landhöjningen påverkat geografin
från tidigt 1000-tal och framåt. Bland
annat visade han att det område där
Gammelstads kyrka byggdes var
en ö. Olika händelser i kyrkbyns
historia redovisades. Nils berättade
också om några utgrävningar i
området och om bestämmelser som
gäller för sådana utgrävningar.
Mötet avslutades som vanligt
med en trivsam kaffestund.
Text och foto:
PER WÄNKKÖ
Nancy Sundström
Alviksvägen 208
975 93 Luleå
Tel 0920/804 22
Runo Lundström
Mogärdan 72
975 93 Luleå
Tel 0920/801 31
Maj-Britt Lundström
Mogärdan 72
975 93 Luleå
Tel 0920/801 31
Gustin Wikström
Landshövdingevägen 18
954 42 S:a Sunderbyn
Tel 0920/26 12 74
Eivor Selberg
Mässvägen 2
975 93 Luleå
Tel 0920/801 94
Staffan Carlsson
Skillingevägen 15
974 51 Luleå
Tel 0920/667 28
16
Lulebygdens Forskarförening – Nr 77, februari 2012
Avsändare:
Lulebygdens Forskarförening
Residensgatan 6 E
972 36 LULEÅ
Vid obeställbarhet
Återsänd till ovanstående adress!
Du som är forskare
i Luleå forskarförening
Berätta om din forskning i medlemstidningen
Det behöver självfallet inte bli någon total redovisning och naturligtvis inte omfatta allt intressant du hittat.
Men vare sig du forskar om din släkt eller någon enskild person, en viss by, en
fastighet eller en enskild gård, om jakt, fiske, idrott eller om järnväg, flyg, landsvägar eller broar, yrken som försvunnit eller dramatiska händelser, skärgårdens
öar och deras betydelse eller naturnamn som ändrats och försvunnit, så har du
säkert hittat något spännande och intressant eller “underligt”.
SKRIV GÄRNA kort om något avsnitt från din forskning eller en längre redovisning. Har du fått tillgång till gamla bilder så bifoga gärna dessa. De returneras
efter inscanning.
Även om du inte “kan skriva” så finns det säkert möjligheter att få det publicerat
till din egen och andras glädje.
Kontakta Åke Östling
[email protected] eller tel 0911-21 17 78, 070-560 32 65
SVERIGE
PORTO
BETALT