Familjecentralen Vårby
FoU-Södertörn Skriftserie nr 101 Familjecentralen Vårby Socialtjänstens förebyggande arbete i den mångkulturella förorten Marianne Engqvist Eva Nyberg Marcela Puga Förord Den här rapporten försöker illustrera familjearbetet på en familjecentral som genomförs av socialtjänstens personal. På den aktuella familjecentralen utgörs socialtjänstens personal av en kurator och en familjebehandlare. Familjecentralen ligger i ett bostadsområde där de svenska familjerna är lätt räknade och socialtjänstens arbete präglas i stor utsträckning av familjeproblem som följer av ofrivillig migration. Särskilt intressant är studiens slutsatser om hur familjecentralens organisation med samlokalisering av barnmorskemottagning, barnavårdscentral, öppen förskola och socialtjänst i praktiken möjliggör ett psykosocialt stöd som faktiskt inte existerar om ett sådant samarbete saknas i vår omsorg om de minsta barnen. Initiativet till denna studie av familjearbete togs av personalgruppen vid Familjecentralen Vårby som inbjöd FoU-Södertörn till samtal om utvärdering. Samtalen rörde initialt vilka av familjernas livsområden, vilka aspekter av arbetet med familjerna och vilken personalsamverkan man önskade granska. Materialet till studien har växt fram i en dialog mellan kurator, familjebehandlare och undertecknad forskningsledare vid FoU-Södertörn. Det utgörs av en berättelse om arbetet med varje familj. Slutsatser och rapportering har vi kontinuerligt samarbetat kring, främst med kurator/familjebehandlare/forskningsledare tillsammans, men genom några möten också med de andra personalkategorierna vid familjecentralen. För mig som FoU-medarbetare har det varit väldigt stimulerande med det interaktiva samarbete som detta projekt är ett exempel på. Arbetssättet innebär ett ömsesidigt lärande. Samarbetet med personalgruppen på Familjecentralen Vårby har varit öppet och generöst, en önskesituation när man ska granska en verksamhet tillsammans. Kurator Marianne Engqvist och familjebehandlare Marcela Puga har båda mångåriga anställningar och erfarenheter från det förebyggande arbetet vid familjecentralen som inneburit ett arbetsliv i ett mycket speciellt bostadsområde. I slutet av 2011 slutar Marianne sin anställning för att bli pensionär. Det har varit mycket givande och lärorikt att samarbeta med Er kring alla dessa berättelser om familjerna, och tillsammans med Er ha fått reflektera över arbetet med dem. Förhoppningsvis kommer den här rapporten att ge en bild av det socialt förebyggande arbetet på familjecentralen till alla dem som personalgruppen önskar ett närmare samarbete med. För man har egen erfarenhet av nära samverkan på jobbet och vet vilka vinster den kan ge för barn och föräldrar. Rapporten ger en väldigt tydlig illustration av vinsterna med samverkan, tycker vi som gjort den. Vårby i september 2011 Eva Nyberg Forskningsledare FoU-Södertörn 2 Innehåll Sid. Familjecentralen Vårby – socialtjänstens arbete på en familjecentral i den mångkulturella förorten ……………………………… 4 Familjecentralen Vårby – att utvidga dokumentationen i utvärderingssyfte … 6 Länkningen till socialtjänsten inom Familjecentralen Vårby .......................... Sammanställning av dokumentationen – de länkade familjerna ……………. Sammanfattning av problembild hos familjer länkade till socialtjänst ……… 9 9 11 Den externa remitteringen – finns ett specialistnätverk kring familjecentralens psykosociala stöd? …………………………………….. 12 MVC och BVC utanför familjecentralen – hur ser då remitteringen ut? ……. 15 Länkning och extern remittering från en familjecentral – i jämförelse med hälsovård inom annan organisatorisk ram …………………………………. 18 Familjerna som sökte hjälp själva hos familjecentralens socialtjänst – utan att länkas av samarbetspartners …………………………………... Vad karakteriserar de icke länkade familjerna? ……………………………. De icke länkade familjerna i sammanfattning ……………………………... 21 21 24 Familjen som söker hjälp hos socialtjänstens personal på familjecentralen i det mångkulturella området – exempel på barnfattigdomen ……………… Den fattiga familjen som uppväxtvillkor .......……………………………… Presentation av några familjer där fattigdomen står fram ur olika aspekter …. 26 27 28 Sammanfattning ……………………………………………………………. 31 …………………………………………………………………. 35 Referenser Bilaga 1. Frågeformulär/enkät vid länkning till det psykosocialt förebyggande arbetet inom Familjecentralen Vårby …………………….. 36 Bilaga 2. Familjecentralen Vårby: sammanställning av material från de länkade familjerna under perioden januari – juni 2010 ………………... 37 Bilaga 3. Frågeformulär/enkät för familjer som själva söker hjälp inom det psykosocialt förebyggande arbetet inom Familjecentralen Vårby …….. 39 Bilaga 4. Familjecentralen Vårby: sammanställning av material från de icke länkade familjerna under perioden januari – juni 2010 …………… 40 3 Familjecentralen Vårby Socialtjänstens arbete på en familjecentral i den mångkulturella förorten Den mångkulturella förorten – motsägelsefullt beskriven Familjecentralen Vårby ligger i kommundelen Vårbygård i Huddinge kommun. Den är en mångkulturell storstadsförort, det är till och med så att få personer som bor här är födda och uppvuxna i Sverige av svenska föräldrar. I ett tidsmässigt utsnitt kan förorten Vårby beskrivas: 9500 invånare, varav 900 är barn 0-5 år och 200 kvinnor är gravida. Till Vårbygård åker inte så många personer som inte bor där – denna förort har inget stort köpcentrum i mitten, inte heller något annat som attraherar. Ett speciellt kännemärke för den mångkulturella förorten sammanhänger med den enda typ av invandring Sverige haft sedan 70-talet, flyktinginvandringen. Den förtätning av personliga erfarenheter av krig och förföljelse som präglar området ger det en speciell stämning. Det skapar en vi-känsla genom samhörigheten kring uppfattningen att ”vi är de som förlorat allt och måste börja om”. Men ingen sanning utan att motsatsen är lika sann. Även känslor av vi-och-dom finns i området, ”dom” kan vara grannar som tillhör en i hemlandet förtryckande religion, eller etnisk grupp. Den mångkulturella förorten är en plats där motsägelsen är legio. Arbetslösheten är stor, men exemplen på framgång i arbetslivet finns parallellt. De traumatiska erfarenheterna kan bli ett långvarigt handikapp, likaväl som det kan vara möjligt att leva med dem i ett vardagsliv där de inte stör för mycket. Några personer drabbas hårt av den strukturella rasismen, och hindras av oskrivna föreställningar, medan andra krånglar sig fram utan sådana hinder. En stor del av flyktingarna i Sverige bor i sådana bostadsområden åtminstone under de första åren i det nya landet. En grupp personer som ökat i antal på senare år är de långvarigt asylsökande, och de som fått avslag på sin asylansökan. Det gör förorten ytterligare till ett centrum för svåra erfarenheter när konsekvenserna av en utdragen asylprocess läggs till en tunga ryggsäck från hemlandet. Den mångkulturella förorten härbärgerar många av dem som representerar det moderna uttrycket utanförskap i samhället. På senare tid har också attityden svängt mot personer med utländskt ursprung i den bemärkelsen att intresset minskat för frågor som kulturperspektiv, traumaperspektiv, flerspråkighetsfrågan m fl migrationsrelaterade ämnen. Migration har förvandlats från ett samhälleligt internationellt fenomen, alltid förekommande, till ett problem. Det sjunkande intresset för migrationsfrågan, för flyktingskap, för etniska relationer etc. leder till mindre resurser för arbete med dessa frågor, på alla nivåer, såväl inom förvaltning som vård, omsorg och pedagogik. Migration är inte längre en kunskaps- och erfarenhetsbaserad specialitet. Att arbeta i den mångkulturella förorten – än sen då? Vad händer då med personal inom social service i den mångkulturella förorten, sedd i ljuset av denna utveckling? Eftersom arbetet med migrationsinriktning gått förlorad som 4 specialitet ställs förväntningar på att det sociala arbetet ska genomföras på samma sätt som i områden utan inslag av migrerad befolkning. Integrationspolitiken, som följde på den tidigare invandrarpolitiken med de invandrarpolitiska målen jämlikhet, valfrihet och samverkan, har snarast kommit att innebära att migrations- och traumaerfarenheter förbises som konsekvenser för det fortsatta livet i ett nytt land. Alla ska behandlas lika och normen för den behandlingen inbegriper nog inte reflektion och stöd till migrationsrelaterade problem. Det betyder att personal i de mångkulturella förorterna jobbar i uppförsbacke. Deras påpekanden att de boende i dessa områden inte får en god service ökar snarast synen på dessa personer som ett problem, som inte individuellt lever upp till kraven på en svensk samhällsmedborgare. I globaliseringens tidevarv blir det, ganska motsägelsefullt, att värna om något man kallar ”det svenska” som styr arbetet. De här slutsatserna om den förändrade övergripande attityden mot inflyttade personer och familjer från andra länder, och dess konsekvenser för resurstilldelning för stöd till dessa grupper, kan dras utifrån den nutidshistoriska skildringen av invandringen till Sverige i Samuelsson (1999). Marginalisering av familjer med utländsk bakgrund – och av personal som arbetar med dem? Minskat intresse för arbete med flyktingskap, kulturella möten, med traumatiserade barn och deras föräldrar medför en ökad acceptans för negativa attityder mot de personer som representerar dessa uppgifter. Det innebär att också personal inom hälsovård och psykosocialt arbete som arbetar med de inflyttade till Sverige får tyngre arbetsuppgifter, av två skäl. Dels för att målgruppen för arbetet får en svårare situation och blir sämre behandlad både privat och institutionellt, dels för att nya och bättre resurser uteblir då man inte satsar på denna målgrupp. Det kan leda till att också personalen upplever sig marginaliserad i samhället, i en parallell process med de invandrade familjerna. Marginaliseringen förstärks genom den segregerade bosättningen, de personer som arbetar med flyktingar är genom den ganska få inom varje yrkesgrupp. En sådan diskussion förekom under den studiedag som RKC, Röda Korsets center för tortyrskadade flyktingar, anordnade under oktober 2010 i samband med sitt 20årsjubileum. Deltagarna i den konferensen var personal från hela landet med arbetsuppgifter inom rehabilitering med tortyr- och krigsskadade människor. Det är en allvarlig situation arbetsmässigt. Man tvingas göra ett sämre jobb med den större arbetsbelastningen och man saknar remitteringsmöjligheter på grund av kompetensbrister hos remissinstanser, som därigenom inte blir det i praktiken. Personalen blir mer isolerad i sitt jobb i den mångkulturella förorten. Familjecentralen som självklar arbetsform i texterna - men hur ser det ut i praktiken? Inom både hälsovårdsarbete och socialt arbete med de minsta barnen och deras familjer finns en modell som förespråkas i så gott som alla offentliga dokument och policyskrifter om hur ett effektivt förebyggande arbete ska bedrivas, inte minst för att identifiera och stödja de minsta barnen i sociala riskmiljöer (SOU, 2008). Det är familjecentralen. Det framkommer bla i Lundström Mattssons (2004) sammanställning av sådana texter. I samma skrift finns en analys av socialarbetarens (kuratorns) roll i familjecentralssammanhanget och drar några slutsatser om några fördelar ur familjens 5 synvinkel som präglar familjecentralens arbetssätt med dess främsta kännemärke – samverkan mellan medicin-socialt arbete-pedagogik. Det medför tillgänglighet i flera avseenden med relevans när familjerna har behov av hjälp och stöd. Det handlar om tillgänglighet i tid, man får komma snabbt när man söker hjälp, om geografi, familjecentralen finns nära i det lokala bostadsområdet. Det handlar också om tillgänglighet metodmässigt, ett eklektiskt arbetssätt ger familjen hjälp med det de ber om utan att man avgränsar sitt uppdrag med konsekvens att familjen börjar att ”bollas” runt mellan olika hjälpinstanser där var och en sätter hårda gränser för sitt uppdrag. Just detta tvärvetenskapliga arbetssätt med familjecentralen som arena har också länge särskilt förespråkats i den mångkulturella förorten där bilden av olika tillstånd av ohälsa ofta överskrider de vetenskapliga gränserna. Men trots att organisationsformen familjecentral förespråkas så flitigt och synnerligen entydigt är den inte alls någon självklarhet idag i det förebyggande arbetet med barnfamiljer. Vad som förebygger psykisk hälsa Den svenska barnpsykiatern Marianne Cederblad har gjort en del stora undersökningar av barns psykiska hälsa och vilka faktorer som kan betraktas som riskfaktorer i ett barns livsvillkor. Kanske inte lika vanligt är att försöka identifiera skydds- eller friskfaktorerna, de förhållanden som entydigt främjar ett barns hälsa och utveckling. Cederblad har dock gjort detta också, i sin bok Från barndom till vuxenliv (2003). De skyddsfaktorer utanför familjen som Cederblad identifierar presenteras nedan. Av listan framgår att för de föräldrar som riskerar att leva utanför många sociala sammanhang på grund av att de är nyanlända flyktingar eller anhöriginvandrade, kan familjecentralen främja, och under viss period kanske till och med delvis ersätta, de naturliga sociala sammanhang som man just lämnat. Skyddsfaktorer utanför familjen: ¾ ¾ ¾ ¾ ¾ ¾ ¾ ¾ Mycket uppmärksamhet under spädbarnsåret Andra vårdare förutom modern Mor/farföräldrar deltar i vården Släkt och grannar ger känslomässigt stöd Lärare och/eller präst som ger råd och stöd Värderingsgemenskap – känsla av sammanhang Nära vänrelationer Medicinsk och social service samt skolgång Familjecentralen Vårby – att utvidga dokumentationen i utvärderingssyfte I förorten Vårby söder om Stockholm är mödrahälsovård (mvc), barnhälsovård (bvc), öppen förskolepedagogik (öf) och förebyggande socialt arbete (kurator / familjebehandlare) samordnad och samlokaliserad i en sådan familjecentral. Precis i enlighet med alla aktuella rekommendationer. Personalen på familjecentralen finner också denna organisationsform av arbetet tillfredsställande i förhållande till de boendes behov. Deras beprövade erfarenhet stöder med andra ord denna arbetssituation som nu har 3 år på 6 nacken. Tilläggas bör att man dessförinnan haft ett nära och strukturerat samarbete sedan 15 år tillbaka, inom projektet Vårbys barn. Familjecentralen Vårbys personalgrupp omfattar 9 personer: 2 barnmorskor vid mvc, 3 barnsjuksköterskor vid bvc, 2 förskollärare vid öppna förskolan och 2 personal inom socialtjänsten (kurator och familjebehandlare). (Barnmorskorna utgör den minsta mottagningen inom intraprenaden i Stockholms läns landsting för barnmorskor sydväst/sydöst.) Socialtjänstens råd och stöd vid familjecentralen – arbetssätt för det förebyggande psykosociala arbetet Socialtjänstens personal på familjecentralen består av alltså av två personer – en kurator och en familjebehandlare. Det interna arbetssättet ser ut så att mödrahälsovården i första hand länkar ”sina” familjer till kuratorn och barnhälsovården länkar ”sina” till familjebehandlaren. Inom samarbetet kurator - familjebehandlare träffar man ibland familjer tillsammans. Ibland länkar man också till varandra när man behöver varandras kompetens, liksom till övriga samarbetspartners inom familjecentralen. I en del ärenden förekommer också en extern remittering, vilket kommer att beskrivas nedan, som komplement eller som enda insats. Utvärdering efterfrågas av personalen Familjecentralens personalgrupp tycker att de saknar dokumentation av sitt arbete utöver den verksamhetsberättelse man producerar varje år och som främst innehåller en viss statistisk rapportering av arbetet. Man efterfrågar utvärdering utifrån två syften, dels att visa ”utåt” fler aspekter av arbetet än vad verksamhetsberättelsen innehåller och vad det leder till för familjerna, dels att själva få mer information för att få material till det egna utvecklingsarbetet. Den här rapporten redovisar en utökad dokumentation av socialtjänstens förebyggande arbete vid familjecentralen, dvs kurator och familjebehandlare. Dokumentationen har genomförts i fyra faser tidsmässigt, då nya frågor väckts under arbetets gång och stimulerat till ny materialinsamling och ny analys. Det har överraskat oss hur mycket intressant kunskap som ligger dold i den sammanfattande reflektionen över en arbetsprocess med en familj. Nedan redovisas de områden vi valt att belysa, men i texten som helhet har de fått en sammanhållen framställning. 1/ Länkning – en speciell form av samverkan I en första systematisering av familjecentralens arbete önskade arbetsgruppen illustrera samverkan. Man ville ge en bild av hur man använder sig av möjligheten att länka familjerna, beroende på deras behov och problem, mellan sig i de fyra organisatoriska sammanhang som familjecentralen innehåller. Länkning är motsvarigheten till vad man inom medicin kallar remittering, men länkning bygger mer på fortsatt samarbete kring den länkade än vid remittering (tex Andersson Holmer, 2003, Lundström Mattsson, 2004). 7 När personalen vid familjecentralen för över en familj till annan vårdgivare kallas det fortsättningsvis remittering, därför att den kan, men behöver inte, innebära ett fortsatt samarbete kring familjen. Materialet som presenteras här är en beskrivning av den del av länkningen som sker till familjecentralens kurator och familjebehandlare, de som representerar det förebyggande sociala arbetet, dvs. socialtjänstens råd och stöd. Denna länkning går alltså från mvc, bvc eller öppna förskolan till familjecentralens socialtjänst. 2/ Samverkan hälsovård – socialtjänst utan familjecentralen som ram i en jämförelse Som komplement till denna beskrivning av de egna erfarenheterna har familjecentralens kurator genomfört ett antal intervjuer med hälsovårdspersonal som arbetar utan familjecentralen som organisatorisk ram, men i områden med liknande bostadsstruktur som Vårby. Man var intresserad av en jämförelse mellan familjecentralens länkning och remitteringen i andra organisationsformer när det gäller tillgängligheten på psykosocialt stöd för familjerna. 3/ Men familjerna som inte länkades då? Efter en systematiserad redovisning av länkningen till socialtjänsten väcktes frågan: Men de familjer som inte blivit länkade, utan kommer till kurator och familjebehandlare på eget initiativ, skiljer de sig på annat sätt också från de länkade familjerna? Nästa material som redovisas är därför ett antal familjer som kurator och familjebehandlare arbetat med under samma period men som kommit på eget initiativ, dvs. som inte var länkade. 4/ Den mångkulturella förorten – ett drivhus för barnfattigdomen? Vid en genomgång av de familjer som sökt stöd hos socialtjänsten på familjecentralen, såväl om de länkats dit eller kommit på eget initiativ, visar sig många familjer ha mycket begränsade resurser – de är fattiga. Inte minst gäller det den grupp som genomgår en mycket lång väntan på uppehållstillstånd. Inför frågan om hur livet ter sig för barnen i dessa familjer skapades ett material av personalens berättelser kring sitt arbete med några familjer som kan inordnas i denna kategori. Familjearbetet ur ett ”barnfattigdomsperspektiv” har därför fått ett eget avsnitt sist i rapporten. 8 Länkningen till socialtjänsten inom Familjecentralen Vårby Undersökning av länkningen inom familjecentralen Den statistik som presenteras avser de 44 familjer som socialtjänst (kurator och familjebehandlare) arbetat med under januari – juni 2010, och som länkats från mödraoch barnhälsovårdens (mvc, bvc) barnmorskor och barnsjuksköterskor och från öppna förskolans (öf) förskollärare. Kurator och familjebehandlare har under samma period även arbetat med 40 familjer, som själva tagit kontakt, utan att bli länkade från annan profession inom familjecentralen. Denna rapport innehåller en kartläggning även av dessa ärenden, efter redovisningen av de länkade fallen. Nu visade det sig vid genomgången av det förebyggande sociala arbetet vid familjecentralen under det första halvåret 2010, att flertalet av de familjer som kategoriseras som icke länkade, även de vid ett tidigare tillfälle länkats till kurator/familjebehandlare från mvc/bvc/öppna förskolan. Den länkningen kan ligga ett flertal år tillbaka i tiden. Kontakten har sedan avslutats och familjen söker nu hjälp igen, direkt hos socialtjänstens personal. Hur genomfördes undersökningen av de länkade familjerna? En blankett (se bilaga 1) konstruerades i samarbete mellan familjecentralen och FoUSödertörn, som konsulterades av familjecentralens personal inför planering och genomförande av den utökade dokumentationen i utvärderingssyfte. Blanketten fylldes i av kuratorn och familjebehandlaren, en blankett för varje familj som länkades till henne. Den är kortfattad och innehåller endast några grundläggande frågor, dem som personalen uttryckte intresse för att få mer systematiserad information om. De handlar om familjekonstellation, problembild som framträder, behov av hjälp och stöd och om kuratorn själv tar extern hjälp med familjen. Det är kvinnan/mamman som är huvudperson i blankettens uppgifter. Det beror på att det är ett samtal med mamman som givit upphov till länkningen, alltså det handlar om mammans formulering av familjeproblemen. En sammanställning av dokumentationen, fråga för fråga, finns i bil. 2. Det är den sammanställningen som använts vid formulering av slutsatserna, samt en del reflektioner över organisation och arbetssätt på familjecentralen. Sammanställning av dokumentationen – de länkade familjerna Vem länkade? 44 kvinnor aktualiserades till kurator och familjebehandlare. Av dem kom 29 stycken från barnmorskorna, 13 stycken från barnsjuksköterskorna och 1 från en av pedagogerna vid öppna förskolan. Det är många kvinnor som länkats till kuratorn, speciellt från barnmorskemottagningen. Här kan det vara mycket intressant att jämföra med en mottagning som inte finns inom ramen för en familjecentral men i ett bostadsområde av samma karaktär som Vårby, den 9 mångkulturella förorten. Hur många gravida kvinnor uppmärksammas med sitt stödbehov inom det psykosociala området när man inte har den psykosociala specialkompetensen inom de egna väggarna? Att det framför allt är barnmorskemottagningen som länkar, tolkar jag som att det finns en beredskap att upptäcka familjer i behov av stöd på ett mycket tidigt stadium, vilket är i linje med diskursen om att det är till fördel för barnet/fostret med en tidig problemupptäckt. Av de 44 ”remitteringarna” till kurator och familjebehandlare blev det 3 som aldrig kom. Kvinnan uteblev eller gav flera återbud till första besöket. Det är inte ovanligt att föräldrar ångrar sin överenskommelse om att söka hjälp inom det psykosociala området, det handlar om att prata om känsliga förhållanden som man kanske behöver en lång startsträcka för att ta steget att våga formulera för andra. Exempelvis hade en av kvinnorna önskemål om att få råd om maken som hon misstänkte höll på att ut veckla ett missbruk. En kvinna avslutade kontakten, som kuratorn menade, ”i förtid”. Det betyder att personalen menade att hjälpbehov, som man hade kunnat bistå med, kvarstod. Sammanfattningsvis är det mycket få kvinnor som inte inleder någon kontakt när sådan föreslagits av den som står i första ledet på familjecentralen och möter alla föräldrar. Det betyder att tröskeln att söka speciell hjälp är låg, troligen kan det hänföras till kuratorns tillgänglighet i de avseende som nämnts ovan. Den svenska familjen i minoritet Några ”helsvenska” familjer, 3 stycken, finns med i materialet. Vårby är inte bara ett mångkulturellt område utan också ett bostadsområde med ständig inflyttning av nyligen anlända flyktingar. Det fördjupar och ökar de migrationsrelaterade problemen. Oro och behov bland besökarna på familjecentralen Både under rubrik oro för familjen och behov formuleras problem som tycks listade i ordning efter vilket allvar de tillmäts ur barnets synvinkel. Nedan presenteras problemen samt i vissa fall korreleras med varandra. Existensproblem i det praktiska livet 8 familjer har problem med bostad och ekonomi. 6 familjer har problem med uppehållstillstånd och har fått avslag på sin ansökan om tillstånd från Migrationsverket. Migrationsrelaterade existentiella problem För 10 kvinnor är migrationen en källa till kris och konflikt. Problem i parrelationen 16 kvinnor berättar om svåra problem i parrelationen. Av dem uppger 4 att de är utsatta för våld av sin partner. 10 Förändrad familjestruktur är aktuell för 4 kvinnor. I två fall betyder det att ett äldre barn, som hittills bott i hemlandet, kommer till Sverige för att bo med sin mamma. I de övriga innebär det att maken funderar på och planerar att ta hit en familj han har i hemlandet. I några fall sammanfaller den förändrade familjestrukturen med en svår parrelation. Problem med ursprungsfamiljen Relationen till uppväxtfamiljen får aktualiserad betydelse, som vi vet, när unga människor blir föräldrar. Tidigare eventuella problem i ursprungsfamiljen känns åter närvarande. Ett flertal kvinnor, 9 stycken, berättar om sin ursprungsfamilj på ett sådant sätt att den bedöms som en dysfunktionell uppväxtmiljö. 1 kvinna har förlorat kontakten med sin ursprungsfamilj. En annan ser en tidig förlust av föräldrarna som ett närvarande svårt problem inför eget föräldraskap. Egen psykisk ohälsa bedöms 19 kvinnor ha. Problem med reproduktionen 9 kvinnor söker stöd i samtal på grund av problem kring reproduktiva frågor. Det handlar om svårigheter att bli gravid, svårt att acceptera graviditeten, missfall i olika perioder av graviditeten eller att ett foster dött. 6 av dem har också psykisk ohälsa. Anknytningsproblem mellan mor och barn I 11 fall bedöms föreligga anknytningsproblem mellan mor och barn. I 4 fall förekommer kvinnan också i kategorin egen psykisk ohälsa. I 3 fall finns både anknytningsproblem och problem med reproduktionen. Trauma från erfarenheter i hemlandet gör sig påmint i 1 fall trots långvarig behandling och kontakt med RKC, Röda Korsets center för torterade flyktingar. Hot från grannar är skälet till att familjen söker hjälp i 1 fall Konflikt mellan förälder och förskola utgör problemet i 1 fall. Sammanfattning av problembild hos familjer länkade till socialtjänst Sammanfattningsvis är det en mycket stor del av besökarna vid familjecentralen som blir länkade till socialtjänstens personal, kurator och familjebehandlare, inom familjecentralens ram. Synnerligen intressant är att så stor del av länkningen till kuratorn sker från Barnmorskemottagningen. Det betyder att familjerna som behöver stöd och hjälp inom det psykosociala området upptäcks mycket tidigt. Barnmorskorna har en stor kompetens på att hitta dem. Det är mycket troligt att det handlar om den ömsesidiga kännedom om varandras yrkeskompetens som växer fram ur närheten mellan olika yrkeskategorier på en familjecentral. Sammanfattningsvis är det också en tung problematik som de länkade familjerna uppvisar. 11 Egen psykisk ohälsa och problem i parrelationen är de vanligaste problemen och förekommer i nära hälften av familjerna. Anknytningsproblem mellan mor och barn och problem med reproduktionen är också stora problem till antalet, och inte minst naturligtvis, för den drabbade individen. De olika problemen är naturligtvis inte varandra uteslutande, ett flertal familjer i materialet uppvisar en komplex problembild som innehåller flera av dessa tunga livssituationer som problemen innebär. Det är lätt att förstå att de barn som växer upp i dessa familjer befinner sig i en riskzon för hälsa och utveckling om inte hjälp och stöd finns. Här kan man anknyta till Cederblad (2003) ovan med sin definition av faktorer i det privata och det professionella nätverket som viktiga skyddsfaktorer, eller ”friskfaktorer”, för barnet under uppväxten. En fråga blir då om familjecentralen som professionellt nätverk förmår ersätta det privata nätverk som saknas, eller till och med är en belastning, för så många av dessa kvinnor. Vi undersöker därför nätverket kring familjecentralen, dvs de externa remitteringsmöjligheterna när det psykosociala stödet inom familjecentralen inte räcker utan hänvisning till specialister behövs. Samtidigt är det viktigt att påpeka att familjecentralens gemensamma yrkeskompetens innebär att service finns inom medicin, pedagogik och psykosocialt arbete, och att den interna länkningen innebär ett kontinuerligt samarbete kring familjerna. Den externa remitteringen – finns ett specialistnätverk kring familjecentralens psykosociala stöd? Vårdcentralen en viktig samarbetspartner Det visar sig att den lokala vårdcentralen är kuratorns mest frekventa samarbetspartner. 10 kvinnor, så mycket som en fjärdedel av de familjer som länkades till kuratorn, får tid på vårdcentralen genom familjecentralens försorg. Det tycks som om vårdcentralen i Vårby fungerar som första linjens vårdgivare inom såväl medicin som psykiatri. För 3 av familjerna är remitteringen allmän till vårdcentralen, för 4 stycken rör remitteringen en läkarkontakt, i 3 ytterligare fall är det en kontakt med vårdcentralens kurator som remitteringen gäller. 4 kvinnor remitterades direkt till specialistpsykiatri, den öppna psykiatriska mottagningen. Oron för kvinnornas psykiska ohälsa i samband med graviditet och förlossning motiverade remiss till ”specialist-mvc” (Psykosomatiska teamet vid specialistmödravården vid kvinnokliniken) i 2 fall. För 3 kvinnor åtgärdades våldsproblematiken inom familjen genom en remiss till Kvinnofridsenhet i 1 fall och i 2 fall genom kontakt med kvinnojour. I 2 familjer föranledde en överbelastad mamma intyg angående utökad tid på förskola från familjecentralens kurator. Kontakten med den egna organisationen – Barnenheten inom socialtjänsten I 5 fall har kontakt tagits med Barnenheten inom den egna organisationen, den som till vardags brukar kallas ”myndighetsdelen”, dvs där utredningar genomförs efter anmälan eller ansökan. Det har rört sig om konsultativ kontakt eller en anmälan. Med avseende 12 på den närhet som ”borde” föreligga mellan det förebyggande och det utredande arbetet måste det ses som en begränsad kontakt. En förklaring till att remitteringen till Barnenheten är fåtalig, kan vara att arbete med gravida, dvs med ofödda barn, känns främmande. Dock fanns äldre barn i flera av familjerna också. Det måste också finnas en benägenhet att satsa på de yngsta åldrarna inom den enhet som arbetar med utredningar för att man ska kunna matcha familjecentralens tidiga upptäckt av de små barnen med psykosociala problem. De små barnens problembild ser ju helt annorlunda ut än de äldres, den är framför allt mindre högljudd. Kontakten med den egna organisationen – andra enheter än Barnenheten Kuratorn har beställt ett nätverksmöte för 2 familjer – i kommunen finns en central enhet som arbetar med nätverksmöten. I 3 fall har familjens existens i ekonomiska termer föranlett kontakt med enheten för försörjningsstöd. Remittering som innebär konfliktlösning Några familjer som söker hjälp befinner sig i en konfliktsituation som medför en stark känsla av utsatthet. Så initierar kuratorn i 1 fall 3-partssamtal på en förskola, där föräldrarna känner sig missförstådda, och initierar kontakt med hyresvärden i 2 fall, i ett av dem hade familjen blivit hotad till livet av en granne. Migrationsverket har kontaktats i 1 ärende. Kringkontakter per telefon För 4 familjer har behoven varit både stora och varierande och de har medfört särskilt många kontakter per telefon. Föreslagits kontakt - men tar den själv Det vanligaste är att kvinnorna gärna tar emot hjälp att nå kontakt med den myndighet eller institution som man kommer överens om bäst kan komplettera det stöd som familjecentralen ger. Personalen vet också att många hinder uppstår på vägen när familjer med språkproblem på svenska, och i utsatta positioner på andra sätt, ska skaffa sig en vårdkontakt på egen hand. Att detta ofta misslyckas har skapat en speciell term för vad som händer i dessa lägen – familjer ”bollas runt” mellan olika myndigheter och institutioner. Deras problematik verkar aldrig vara någons uppdrag (tex Andersson Holmer, 2003). Så det är bara i 3 fall som kontakt har föreslagits men kvinnan beslutat att ta kontakten själv. Det gällde för 1 familj kontakt med familjerådgivningen och för 2 familjer vårdcentralen. 13 Men den vanligaste modellen: ingen remittering utan egen kontakt med familjen I 17 familjer förekom ingen remittering. Det är nästan hälften av de länkade familjerna som fick hjälp inom familjecentralens ram, av de två personer som representerar det förebyggande sociala arbetet, kurator och familjebehandlare. Nu framgår inte av materialet om det stora antalet familjer som får en insats inom familjecentralens ram ”egentligen” hade behov av en remittering även i dessa fall, eller om den hjälp de fått är den mest adekvata och räcker, dvs motsvarar deras behov. Tänkbart är att en hel del familjer kan få tillräcklig hjälp inom familjecentralen eftersom den erbjuder en så bred kompetens inom tre områden: medicin, pedagogik och psykosociala insatser. Tänkvärt är likaså att den externa remitteringen faktiskt inte motsvarar behov av densamma, helt enkelt genom att det finns för få institutioner att remittera till, och de som finns ofta har en lång väntelista eller andra hinder för kontakt. Denna vetskap ingår i personalens beprövade erfarenhet och får konsekvenser för arbetssätt och rutiner. 14 MVC och BVC utanför familjecentralen – hur ser då remitteringen ut? Några intervjuer med hälsovårdspersonal utan familjecentralen som organisationsform I ett försök att jämföra länkningen till psykosocial kompetens inom en familjecentral med den remittering som står till buds för hälsovårdspersonal som inte ingår i en familjecentral genomförde kuratorn vid familjecentralen några intervjuer med barnmorskor vid mödravårdscentral och sjuksköterskor vid barnavårdscentral som arbetar under sådana villkor. Hon ville undersöka tillgängligheten på psykosocialt stöd, i form av möjligheten att remittera/hänvisa familjer som behöver mer när barnmorskans eller bvc-sjuksköterskans kompetens inte räcker. Den personal som tillfrågats arbetar i bostadsområden som är jämförbara med Vårby befolkningsmässigt. Samtliga områden är grannar till Vårby i södra storstockholmsområdet. 2 övergripande slutsatser av intervjumaterialet: 1/ När familjer/kvinnor/barn remitteras ”försvinner” de vanligen för remittenten. Inget vidare formaliserat samarbete med remissinstanserna finns, annat än i undantagsfall. Det finns helt enkelt ingen motsvarighet till samarbetet inom familjecentralsformen. 2/ Man uppger de möjligheter som finns – inte i vilken utsträckning de utnyttjas. Det förefaller inte ingå i den årliga verksamhetsberättelsen att uppge antalet remitterade familjer/kvinnor/barn. 2 barnmorskemottagningar – med information från de arbetsledande barnmorskorna Det handlar om 2 ganska stora barnmorskemottagningar med 6 barnmorskor, och de arbetar mot 3 barnavårdscentraler vardera. Informanten på den ena barnmorskemottagningen beskriver remitteringsmöjligheterna enligt följande lista: − Familjesociala mottagningen (Huddinge sjukhus, tar emot gravida med missbruksproblem) − Psykosomatiska specialistmödravården vid kvinnokliniken − Öppenvårdspsykiatrimottagningen, finns i samma hus som barnmorskemottagningen − Samverkansteamet för psykiskt sköra deltar mödravården i − Samtalsmottagningen inom socialtjänsten, hänvisar eller följer med till − Kvinnorådgivningen inom socialtjänsten, hänvisar eller följer med till Barnmorskan kommenterar samarbetet med öppenvårdspsykiatrin och samverkansteamet för sköra som ”bra”. Något samarbete med Barn- och ungdomspsykiatrin fungerar ej. När mvc hänvisar familjer till BUP får man svaret att det är ”inte deras ärende”. 15 I denna kommun har mödra- och barnhälsovården tidigare organiserats i familjecentralsform, vilken upphörde för några år sedan. Informanten har kommentarer till utvecklingen av samarbetet kring det psykosociala arbetet efter nedläggningen av familjecentralerna. Hon anser att det blivit en stor skillnad. Hon menar att samarbetet med socialtjänsten försämrats och blivit mer formaliserat. Så formulerar informanten vad man saknar i sitt vardagsmöte med sina patienter: Någon som har tid att reda ut vad som är problemet, sortera, hjälpa och hänvisa till rätt hjälp. Målgruppen har stora behov, stor okunskap om mycket i livet och samhället, patientmötena tar mycket tid. I den andra barnmorskemottagningen listar informanten, likaså en arbetsledande barnmorska, följande institutioner som man har möjlighet att remittera till: − Samverkansteamet för psykisk sköra, i denna samverkan har mvc många ärenden att ta upp, 5-10 stycken för närvarande. − Samarbetet med socialtjänsten sker genom att mvc lämnar ”orosanmälningar” till socialtjänstens mottagningsgrupp, nyligen har tre överlämnats. Dock finns ingen särskild person knuten till mödravården som kontaktperson. − Remisser kan skickas till kurator på vårdcentralen. Feedback saknas dock. − Man har också upptäckt att det är möjligt att hänvisa till områdets ungdomsmottagning för gravida under 23 år. − Samarbetet med psykiatrin har varit gott men har fallit det senaste halvåret på grund av omorganisation. Mvc saknar representation av socialtjänsten i mötena inom Samverkansteamet för psykiskt sköra. Det är många familjer barnmorskorna inte kan hänvisa. De bedömer att behovet av hjälp när det gäller psykosociala insatser handlar om 2-5 familjer per barnmorska. 2 barnavårdscentraler – med information från vårdutvecklare och barnsjuksköterskor På den ena barnavårdscentralen listar man möjligheterna till remittering så: Kurator på vårdcentralen är möjlig att remittera till, hon finns också ”i huset”. ”Samverkansteamet för psykiskt sköra under graviditet och tidigt föräldraskap” deltar bvc i, men saknar att någon från socialtjänsten i området deltar. Barn- och ungdomspsykiatrin vill i första hand att familjerna söker själva, men det är möjligt att remittera. Bvc har möten med representant från socialtjänsten terminsvis och tar upp familjer. Samtidigt rapporterar informanterna om en del samarbetsproblem: Sjuksköterskorna önskar ett närmare samarbete med mödrahälsovården. 2 barnmorskor är ansvariga för överrapporteringen till bvc men möten som bokas blir inte alltid av. Vid remittering till kuratorn på vårdcentralen uppstår ofta ett problem med att få familjerna att komma. 16 Samarbetet inom ”Samverkansteamet för psykiskt sköra under graviditet och tidigt föräldraskap”: här saknar man representation från socialtjänsten, som över huvud taget är mycket otillgänglig. I mötet med socialtjänsten en gång per termin uppstår problem då det inte är personalen som deltar i mötet som familjerna får träffa om man remitterar. Bvc har försökt få igång ett samarbete med förskolorna och försöker bjuda in till möten, men intresset verkar lågt. På den andra barnavårdscentralen har man under det första halvåret 2010 hänvisat 4 barn till socialtjänsten för hjälp. Ingen annan remittering har förekommit. Vid behov får familjer extra tid hos läkaren på bvc. Möjlighet att hänvisa till Barn- och ungdomspsykiatrin finns, men informanten menar att många föräldrar tackar nej till annan hänvisning än till sjukvårdspersonal. Sammanfattning av rapportering om remittering vid mvc och bvc utanför familjecentralens ram Mödra- och barnhälsovården är traditionellt effektiva arenor för preventiva och uppsökande insatser i kraft av att man når så hög procent av alla familjer. Det blir tydligt att detta förhållande inte utnyttjas i de områden som rapporterats ovan och som inte ingår i ett familjecentralsammanhang. Så blir också remitteringen slumpvis, låg till antalet och sker inte i ett uppföljande samarbete. Sammanfattningsvis har inte några erfarenheter tagits till vara som gjorts om nödvändigheten av ett tvärvetenskapligt perspektiv. 17 Länkning och extern remittering från en familjecentral – i jämförelse med hälsovård inom annan organisatorisk ram Organisation och arbetssätt av hälsovården för små barn – i enlighet med forskning och beprövad erfarenhet… Familjecentralen i Vårby är en fullskalig familjecentral. Samlokaliseringen av de i familjecentralen ingående verksamheterna och en aktiv länkning, dvs. en nära samverkan, dem emellan karakteriserar den. Det är denna typ av förebyggande verksamhet som förordas i de flesta policytexter om prevention av psykisk hälsa tidigt i livet. I en jämförelse med några barnmorskemottagningar och barnavårdscentraler i närområdet presenterar dessa en traditionell problembild av samverkan. Där gör personalen sitt bästa för att hitta samverkanspartners inom det psykosociala fältet som motsvarar behoven hos deras familjer. Det stöter ofta på patrull, inte ens barn- och ungdomspsykiatrin verkar numera definiera de yngsta barnens psykiska hälsa som sitt uppdrag. Intressant är att det faktiskt ser ut som om den hälsovård som står utanför en familjecentral till och med har en till omfattningen mindre extern remittering än Familjecentralen Vårby, där man har en egen psykosocial resurs inom de egna väggarna. Det är svårt att förstå hur en situation accepteras som innebär avsevärda svårigheter för föräldrar att få hjälp i situationer som innebär risk för barnets psykiska hälsa, när man faktiskt sitter på kunskap om lämpliga förändringar. Kuratorns reaktion på en av kollegornas berättelser om sina svårigheter att skaffa adekvat hjälp till familjer inom det psykosociala området var också: ”Att prata med denna bvc-sjuksköterska känns om att gå tillbaka till tiden, när vi började jobba ihop med bvc.” I uppsatsen Det spökar i barnkammaren (Asker & Gessler Doberhof, 2005), en beskrivning av arbetssätt och organisation på familjecentralen i Vårby, citeras också en av personalen: ”Vi är stolta över vår familjecentral. Vi är jättestolta över att det samarbete vi har fungerar så bra, att vi utvecklas.” Men personalens motivation för denna utveckling behöver nog understöd i de egna organisationernas erkännande att hälsovårdsarbetet med de små barnen i Vårby faktiskt har stöd i forskning och beprövad erfarenhet. …och med stöd hos brukarna Få kvinnor tycks utebli när de länkas från den medicinska personalen till socialtjänstens råd och stöd på familjecentralen. De kommer till besöket hos kuratorn. Länkningen till psykosociala insatser tycks enkel när personerna finns samlokaliserade med dem som länkar. Även här kan jämföras med de barnmorskemottagningar och barnavårdscentraler utanför familjecentralens ram, som fått komma till tals. Ofta uteblir familjerna från besök de remitteras till, alternativt man vet inte om familjen har ”kommit fram” eftersom man saknar en gemensam uppföljning. Det tycks som om även ett tredje ben i den evidensbaserade praktiken kan vara uppfyllt på familjecentralen – arbetsformen har stöd i brukarnas erfarenhet. 18 Familjerna som länkades – i sammanfattning Några slutsatser om de familjer som länkades till socialtjänstens råd och stöd från medicinsk och pedagogisk personal under första halvåret 2010 inom Familjecentralen Vårby är särskilt intressanta. De flesta kvinnorna kommer från barnmorskorna, vilket kan tolkas som att en stor kompetens utvecklats i att hitta kvinnor med behov på det psykosociala området – annars skulle de hinna gå längre på familjecentralen för att bli aktualiserade för länkning. Det handlar om en kompetens som utvecklas i ett nära samarbete som ger stor ömsesidig vetskap om varandras arbetssätt. Kvinnorna har en tung problematik, med inriktning mot existentiella frågor. Psykisk ohälsa, svårigheter i parrelationen, erfarenheter av svår uppväxt, problem med reproduktion och anknytning till sitt nyfödda barn, samt migrationsrelaterad problematik finns hos dem i olika blandningar. Problembilden kräver en specialkompetens som, överraskande nog, snarast blivit obefintlig i utbildningssammanhangen för olika människovårdande yrken på senare tid. Trots att en mycket hög procent av befolkningen så småningom kommer att ha en bakgrund med ovanstående ingredienser i sin livserfarenhet, själva eller i tidigare generation. Den externa remitteringen Kurator och familjebehandlare arbetar själva med de flesta familjer som länkats till dem men en hel del remitteras också externt. Här visar sig den lokala vårdcentralen vara en tillgång. Det är få remitteringar externt över huvud taget. Få möjligheter nämligen att få familjen någon annanstans, kanske främst på vuxensidan. Det säger dock materialet inget om utan är en synpunkt från personalen. På barnområdet kunde man förvänta ett tätt samarbete med Barnenheten inom kommunen, i kraft av att man tillhör samma organisation. Här förefaller dock traditionella svårigheter i samarbetet föreligga, främst svårigheter att sammanjämka olika arbetssätt så att det blir till gagn för familjerna. Inga specialkrav på ingång till att få hjälp, ansökan om hjälp och anmälan är olika rutiner för en familj att komma i kontakt med socionomer inom socialtjänsten. Familjerna kan nog anpassa sig till olika rutiner. Men de socionomer som arbetar utifrån olika utgångspunkter har svårt att samarbeta med varandra och kunna använda varandra som en resurs. Det är ett utvecklingsområde. Några personalreflektioner från familjecentralen över undersökningen av länkningen Kuratorn skriver: Efter vårt möte (om resultatet av undersökningen) har vi (personal på familjecentralen) pratat vidare och lyft fram länkningen inom familjecentralen. Det blir tydligare för oss hur mycket vi länkar hela tiden i det vardagliga arbetet och hur användbart det begreppet är, som ju innefattar samarbete. Vi ser att vi har avgränsat undersökningen till en viss del av all länkning inom familjcentralen under första delen av 2010. 19 Det pågår ju en hel del andra länkningar inom familjecentralen: Mvc till bvc, mvc och bvc till öf, öf till mvc och bvc. Föräldragruppsarbetet samplanerar vi, och arbetar över yrkesgränserna i alla grupper för att komplettera våra kompetenser som service till familjerna, men det är väl inte direkt länkning? Kan man i denna rapport få med något om barnmorskornas och sjuksköterskornas förändrade yrkesroll, att länkning/samarbete tar tid? Vi pratade om det när vi planerade undersökningen att de skulle registrera alla sina ”diffus oros-länkningar”. Detta föll ju under våren på grund av överbelastning av personalen. Det är ett fåtal länkningar från öf. Vi tror att mycket problem fångas upp av mvc-bvc tidigt och att öf huvudsakligen blir ett komplement som resurs för att åtgärda och avhjälpa problem. Därmed kan man också tänka att länkningen sker mellan nivåerna inom preventionsbegreppet, från förebyggande – uppsökande – avhjälpande – förebyggande. Familjecentralens arbete genomförs helt enkelt på flera preventionsnivåer. 20 Familjerna som sökte hjälp själva hos familjecentralens socialtjänst – utan att länkas av samarbetspartners Rapporten hittills har ägnats den del av det förebyggande familjearbetet som aktualiseras hos socialtjänstens personal genom länkning från övriga samarbetspartners inom familjecentralen. Men en hel del familjer söker hjälp direkt hos socialtjänstens personal. Under motsvarande tidsperiod som för de länkade familjerna (januari – juni 2010) redovisas nedan de som kom på eget initiativ direkt till kurator eller familjebehandlare. De som kom på eget initiativ var nästan lika många som de som länkades – 40 familjer. Kurator och familjebehandlare har i jämförelsesyfte gjort en övergripande granskning av dessa 40 familjer. Ovan nämndes att det faktiskt rörde sig om få nya bekantskaper – majoriteten hade tidigare förekommit i kontakt med socialtjänstens personal vid familjecentralen – då länkade från mvc, bvc eller öf. 40 familjer sökte hjälp direkt hos socialtjänstens personal Av de 40 familjer som sökte hjälp hos kurator eller hos familjebehandlare: • • • • • var 11 familjer helt nya för personalen – ingen kontakt tidigare med dem 15 familjer hade vid ett tidigare tillfälle länkats från mödravårdscentralen 4 familjer hade vid ett tidigare tillfälle länkats från barnavårdscentralen 3 familjer hade vid ett tidigare tillfälle länkats från öppna förskolan 7 familjer får kategoriseras som ”bortfall” när det gäller information. Det rör sig om enstaka besök, information, bostadsfrågor etc. och personalen har svårt att minnas tillräckligt från deras besök för att de ska bli relevant beskrivna. En ”förkortad metod” för denna kartläggning För granskningen av materialet från de familjer som sökte socialtjänsten på eget initiativ användes en liknande blankett som för de länkade familjerna, men något förkortad. Den finns i bilaga 3. En sammanställning av dokumentationen i blankettform av dessa familjer finns i bilaga 4. Vad karakteriserar de icke länkade familjerna? Den svenska familjen i stark minoritet – även bland de icke länkade I materialet är två familjer ”helsvenska”, dvs både mor och far har svenskt ursprung, i tre familjer är den ena föräldern svensk. Migrationsrelaterade problem Som i materialet med länkade familjer förekommer migrationsrelaterade problem i ett stort antal av de familjer som söker hjälp på egen hand, nämligen i 24 av de 40 familjerna. Det rör sig bla om att • den ena föräldrar tar hit barn från hemlandet som fötts i tidigare äktenskap, 21 • • • • • tvingas vänta på uppehållstillstånd i åratal, få svårt med samlevnaden när de kulturella olikheterna mellan makarna är stora, få svårt att se barnens behov när man inte är van vid ett fokus på barn i ursprungssamhället, en mycket pressad livssituation sammanhänger med våld i familjen, mannen eller kvinnan känner sig fångad i isolering då han / hon anländer till Sverige för att gifta sig De tidigare länkade familjerna i jämförelse med de som kommer för första gången, på eget initiativ Av de familjer som står för den mest långvariga kontakten med socialtjänstens representanter på familjecentralen, är de som länkades redan av barnmorska. Ett flertal av dem är stora familjer med svåra och långvariga både vuxen- och barnproblem. Hälften,15, av de tidigare länkade ärendena kan kategoriseras som långvariga med svåra problem, och de återkommer också då och då under flera år. De som söker själva utan att ha någon tidigare länkning, dvs. är helt nya ärenden, har mer avgränsade problem. Dessa familjer är också mindre, dvs barnaskaran. De långvariga fallen med tung problematik Bland de tidigare länkade familjerna är det 7 av 40 familjer som har fler än tre barn, alltså minst fyra. Ett flertal föräldrar, särskilt bland dem som länkats från mvc, har också varit gifta tidigare, och en del av barnen är födda i tidigare äktenskap. Några exempel på familjer som återkommit med hjälpbehov Isra har i tidigare äktenskap två pojkar som är 10 och 7 år gamla. Med sin nuvarande make, som kommer från ett annat land i västra Asien än hon själv, har hon två pojkar som är 1 år respektive några månader gammal. Under första graviditeten år 2000 länkade mvc modern till kurator på familjecentralen på grund av oro för mammans hälsa och relationsproblem med dåvarande maken, som mamman beskrev som våldsam. Kontakten varade i 7 år innan den avslutades. 2009 länkade öppna förskolan mamman till kurator igen då de ansåg att en av pojkarna var i behov av BUP-kontakt. Mamman talar mer om den nyfödda babyn som gråter mycket, hon vill sluta amma då hon är gravid igen uttrycker farhågor om hur hon skall orka med barnen framöver. Under sin nästa graviditet, 2010, separerar mor och far. Kontakten med kurator på familjecentralen kan ses som kontinuerlig igen från 2009 men avslutas 2010 i och med Isras flyttning till annat bostadsområde i kommunen. Isra aktualiseras på familjecentralen i sitt nya bostadsområde. Anna och Tommy är en av de mycket få svenska familjer som aktualiseras för socialtjänstens personal på familjecentralen Vårby. De har tillsammans 4 barn mellan 1,5 och 7 år. Familjen länkades från mvc 2008, då föräldrarna hade svåra relationsproblem. Kontakten kring samlevnadsfrågor och parrelation pågick en tid och föräldrarna remitterades till familjerådgivning. Familjen avslutades. När de nu återkommer 22 2010 är det åter relationsproblem mellan föräldrarna som är huvudproblemet, och mamman beskriver flera misshandelstillfällen från pappans sida. I samtalen på familjecentralen motiveras familjen för kontakt med kvinnofridsteamet, vilken pappan men inte mamman tackar ja till. För övrigt görs en anmälan till barnenheten för utredning av barnens situation. Man tänker sig nog att familjen återkommer framöver i samband med nya krissituationer i familjen. Föräldrarna Amina och Ali kommer från ett nordafrikanskt land. De har en dotter, 4 år, boende hos sig i Sverige men de andra fyra äldre barnen bor hos morföräldrarna i hemlandet. Föräldrarna motiverar det med att de båda är sjukliga och inte orkar ha barnen här. Familjen länkades från mvc för 10 år sedan och kontakten med kurator vid familjecentralen varade då i fyra år. Under 2008, i samband med yngsta flickans födelse, återupptogs kontakten då föräldrarna behövde stöd när man upptäckte att flickan har en synskada. När föräldrarna återkommer till kurator 2010 behöver de hjälp med att reda i systemet med sjukersättning och kontakt med Försäkringskassan. En ny kontakt inleds, där föräldrarna gärna pratar om ekonomi men familjecentralens personal vill arbeta med föräldraskapet då man drar slutsatsen att dessa föräldrar har svårt att se till sina barns behov. Nu pendlar den yngsta flickan mellan Sverige och morföräldrarna i hemlandet och för närvarande har föräldrarna valt att lämna henne i hemlandet och ta sin äldsta dotter till Sverige i stället. Elena är ensamstående mamma från ett land i f.d. Sovjetunionen och har två barn, en pojke på 7 år och en flicka på 3 år. Hon har ingen kontakt med barnens far. Elena länkades till familjecentralens kurator 2008 då hon mådde dåligt på grund av att ha varit långvarigt asylsökande. Hela familjens hälsa har påverkats av livssituationen som ständigt asylsökande och vårdkontakterna är många. Efter hjälp med vårdkontakter, med kontakt med Migrationsverket, med dispans till förskoleplats för sonen, avslutades familjen under en tid. När mamman återkommer 2010 fortsätter samtalen med kurator på familjecentralen och i slutet av 2010 får familjen uppehållstillstånd, efter mer än sju års väntan. Familjer med separerade föräldrar, tidigare eller aktuell skilsmässa I sjutton av de 40 familjerna sammanhänger problemen med separation eller skilsmässa mellan föräldrarna. Den kan ha några år på nacken eller vara aktuell just nu. De fyra fallen som kort beskrivits ovan innehåller exempel på hur skilsmässan blir en del av familjeproblemen, från att en del föräldrar förefaller vara mer särbos än frånskilda efter separation till att barnen i vissa familjer inte har någon kontakt alls med sin pappa. I stort handlar huvudproblemet, som föräldrarna söker hjälp för, om separationsrelaterade frågor i de familjer där föräldrarna skilt sig. Vårdnad, umgänge och boende för barnen är sådana frågor som föräldrarna har svårt att lösa. Problem i parrelationen utan separation Precis som för de länkade familjerna som redovisats tidigare, är allvarliga relationsproblem mellan föräldrarna, ofta med våldsrelaterade inslag, det vanligaste problemet. I tretton av de 40 familjerna finns allvarliga relationsproblem mellan de 23 vuxna. Även de nya familjerna som inte sökt hjälp tidigare visar mycket problem med vuxenrelationen, även om just den gruppen har en större variation i problembilden än bland de familjer som tidigare länkats till socialtjänstens personal på familjecentralen. Om man lägger ihop problemen med genomförda skilsmässor mellan föräldrarna med relationsproblemen där föräldrarna fortfarande lever tillsammans så kan man konstatera att samlevnadsproblem mellan föräldrar utgör huvudproblem i 75% av de 40 familjerna. Så präglar det också kurators / familjebehandlares arbetssituation så att föräldrars konflikter tar mycket av deras resurser i anspråk. Problembilden hos ej tidigare länkade familjer – utöver problem i parrelationen Som nämnts ovan finns en större variation bland de 11 familjer som var nya för personalen inom familjecentralens socialtjänst än bland de tidigare länkade familjerna. Problemen utöver relationsproblem mellan föräldrarna var: Uppfostran ett konfliktämne mellan föräldrarna. Stöd i den förestående förhandlingen i vårdnadskonflikt. Önskemålen om förskoleplats snabbt, eller utökad tid på förskolan. Moderns psykiska ohälsa. Remitteringar – men 11 familjer som inte remitterades utan hade sin kontakt med personalen på familjecentralen enbart En hel del externa remitteringar gjordes, följande kan redovisas: Förskoledispans i tre familjer, det kan gälla barn utan uppehållstillstånd som ”egentligen” inte har rätt till förskola. Kvinnofridsteamet i tre familjer. Anmälan till utredning (barnenheten) om barn som riskerar att fara illa i fem familjer. Förskolekontakt angående att ett barn som inte mår bra i förskolan i två familjer. Ökad tid på förskola behövdes för barnen i två familjer. Samspel mor-barn problematiskt, behov av deltagande i gruppverksamhet. Kontakt med familjerätt. Kontakt med syo-konsulent för en mamma. Kontakt med kurator på vårdcentralen för mammans räkning i tre familjer. Trappan-remiss för barnet i en familj (barnet bevittnat våld). Kontakt med familjerådgivning, Läkarkontakt för mor. Men i 11 fall hade familjen enbart kontakt med personalen på familjecentralen. Ingen remittering alls förekom. De icke länkade familjerna i sammanfattning Intrycket från den första undersökningen, 44 familjer länkade till familjecentralens socialtjänst från övriga enheter inom familjecentralen, mvc, bvc och öppna förskolan, består: När mvc har en möjlighet till armkrok med socialtjänsten så greppar de tag 24 ordentligt och i många ärenden. Bland de ärenden som tidigare länkats till kurator och familjebehandlare, så kom även då många från mvc. Även i det här materialet kompletterar bvc och öppna förskolan, de hittar de familjer som mvc inte funnit när det gäller behov av socialt stöd. Familjerna som länkats tidigare och nu återkommer, många har också flera återkommanden bakom sig, är stora familjer, många har många barn, ofta kombinerat med långvariga problem i parrelationen. Man föder alltså nya barn till en problematisk relation. 75% av de 40 familjerna i det här materialet uppvisar relationsproblem i form av tidigare eller aktuell skilsmässa, alternativt man lever i en konfliktfylld relation. Internationell forskning visar att mammors utbildning är det som framför allt medverkar till att de får ett varierat liv med både föräldraskap och arbete. Hur kan de utländska kvinnorna komma in i ett utbildningssammanhang? Kan det tänkas att antalet graviditeter skulle begränsas även i Sverige om de fick vara del av ett sådant, eller ett arbetssammanhang? Familjer som lever med mångårig ansökan om asyl, och samtidigt många barn, behöver särskilt uppmärksammas. Det finns en familj i materialet som har väntat på uppehållstillstånd mer än 7 år. Vilken mening är det att utsätta barn för ett sådant lidande? En rimlig slutsats av denna kartläggning generellt är: I det mångkulturella området passar den förebyggande funktionen som socionom/socialtjänstpersonal på grund av sin tillgänglighet vad gäller plats, tid och personlig närhet. Ett traditionellt utredningsarbete ger inte samma stödmöjligheter på sikt eftersom man här arbetar efter formen utredning-avslut. En hel del av de svåra familjerna med en tung situation behöver just tillgängligheten. I många situationer med extern remittering finns en ömsesidig förståelse och en samdefinierad uppgift att ge familjer service och förebygga problem och psykisk hälsa hos barn. Men ibland försätts familjecentralens förebyggande socialtjänstpersonal i en märklig position. Inte sällan får denna personal fungera som talesman för familjer som inte får bra hjälp hos ibland samma myndighet som man faktiskt själv företräder, dvs andra enheter i socialtjänsten som försörjningsstöd, barnenhet etc. När familjer inte får sina intressen tillgodosedda utan att ha förebyggande personal med sig, då får man nog se detta som en organisations- och arbetsledarfråga. Det är inte rimligt att behöva fungera som försvarsadvokat, eller tolk av rättigheter, inom den förebyggande socialtjänsten. 25 Familjen som söker hjälp hos socialtjänstens personal på familjecentralen i det mångkulturella området – exempel på barnfattigdomen Att välja ett annat perspektiv på målgruppen familjer som söker hjälp hos socialtjänsten inom familjecentralen kan vara fruktbart ur ett förändringsperspektiv. Den mångkulturella förorten vi här har rört oss inom i vår kartläggning bebos av många fattiga barn. De som har föräldrar som väntat i åratal på uppehållstillstånd, de som har arbetslösa föräldrar, de med föräldrar som inte anses meriterade för att skriva under ett hyreskontrakt – dessa barn tillhör den grupp som återkommer i årliga rapporter om barnfattigdomen. En hel del av dem är helt medellösa. Ett steg till i undersökningen av dessa barns livssituation är en kartläggning av hur deras materiella resurser påverkar deras situation, i avseenden som umgänge med kamrater, fritidsaktiviteter etc. I Rädda Barnens rapport om barnfattigdomen i Sverige (2010) definieras tre grupper barn som särskilt utsatta och som inte nåtts av den ”allmänna välfärdsutvecklingen”: • Barn med utländsk bakgrund • Barn i storstädernas förorter • Barn till ensamstående Som komplement till rapporten har Salonen (2011) gjort en fördjupningsstudie av i vilken grad den svenska familjepolitiken förmått att bemästra fattigdomsfrågan och utjämna barnfamiljernas ekonomiska villkor under senare år. Hans slutsats landar i att familjepolitiken ”uppvisar en allt svagare fattigdomsbekämpande förmåga” (sid.11). De barn som presenterats i den här kartläggningen, som är målgrupp för familjecentralens resurser för socialtjänstens förebyggare, tillhör ofta alla tre kategorierna ovan; de har rötter i annan kultur än den svenska, de bor i ett miljonprogramsområde och deras föräldrar är ofta separerade. Faktiskt är det nog så att en större del av dessa barn skulle kunna betecknas som helt medellösa, med tanke på att den mångkulturella förorten rymmer de familjer som kallas papperslösa och de har, med en kvalificerad gissning, vårt samhälles lägsta inkomster. Vad betyder det då att vara fattig? - skyddslöshet Det är vanligt att beskriva det fattiga barnets vardag med materiella brister eller att barnet inte kan delta i aktiviteter. Att inte kunna följa med på skolutflykter kanske är det klassiska exemplet, som väl handlar om skam. Att vara fattig är något att skämmas för i förhållande till sina rikare kamrater. Det är självklart inte bra för barnet personligen. Mera skadligt är dock troligen konsekvenserna av de vuxnas utsatthet i den fattiga familjen då denna utsatthet leder till att barnet upplever brist på vuxet beskydd. Det handlar om att fattiga barn lever med fattiga föräldrar, och därmed utsätts även för den ”vuxna fattigdomen”. I samtal med socialtjänstens personal vid familjecentralen, kurator och familjebehandlare, har nedan några slutsatser dragits som karakteriserar den fattigaste familjen som uppväxtvillkor för en ung människa. Det är en sammanfattning utifrån den beprövade erfarenheten men också utifrån det material som redovisats i den tidigare kartläggningen 26 av personalens arbete med enskilda familjer som länkats till dem, alternativt själva sökt deras hjälp och stöd. - - - - - - En billig bostad kan man hitta genom generösa grannar, landsmän osv. Men man kan inte vara säker på att dessas välvilja består. Om inte så står man när som helst på gatan med sina barn. Vänner och landsmän som har det litet bättre ställt är en möjlighet att bli bjuden på mat som går utöver den som är den billigaste man kan hitta. Besök hos vänner och landsmän blir också viktiga därför att det finns mera resurser för barnens lek och sysselsättning där än i den egna lägenheten. Man tar inte heller emot besök i den egna lägenheten så barnens sociala liv är beroende av andras goda vilja att ge dem en fristad för lek och stimulans. Relationerna i familjen blir mycket ansträngda. Föräldrarnas relation har svårt att klara desperationen inför det ständiga problemet med överlevnaden, som blir en källa till konflikter och inte sällan våldshandlingar. Tålamodet med barnen blir litet och barn som lever med vuxna i konflikt använder samma kontaktmodell i förhållande till andra barn som de vuxna gör sinsemellan. Den fattiga vuxna med en känsla av att vara beroende av andra för sin, och sina barns, överlevnad är också benägen att snabbt förena sig med en ny partner när den gamla relationen krackelerar. Det innebär stor risk för att hamna i ännu ett förhållande som inte fungerar, vilket också får konsekvenser för barnen. Man kan säga att den fattiga föräldern lever mera på hoppet än litar till sitt goda omdöme. Den fattiga föräldern är deprimerad och frustrerad över sin oförmåga att sörja för sin familj, och den psykiska ohälsan leder till en avskärmning från barnens krav på närhet. Risken för att hamna i kriminalitet är större om man är fattig, för såväl gammal som ung. Ett sammanfattande tema av dessa konsekvenser av fattigdom är att denna livssituation sammanhänger med att bli beroende av andras välvilja, eller godtycke. Det är då barn upplever att föräldrarna har tappat sin skyddande kraft. Den här rapporten får avslutas med en redovisning av arbetet med några familjer där fattigdom och låga inkomster kombineras med andra dramatiska problem, som kan hänföras till konsekvenser, eller orsaker, till fattigdomen. Familjerna har sina rötter i andra kulturer än den svenska, vilket också kommer att ha betydelse för hur livssituationen utvecklar sig. Den fattiga familjen som uppväxtvillkor Tysta och följsamma barn Följsamhet och passivitet karakteriserar de barn som finns i de fattiga och även på andra sätt än materiellt resurssvaga familjerna. Personalen beskriver situationer där modern står på familjecentralens tröskel, gråtande och övergiven, och ber om hjälp. Barnen står bredvid, också när samtalet fortsätter om den katastrofala familjesituationen. De ger inte intryck av rädsla men av litenhet, och undviker att ställa krav på den förälder som ändå upplever att hon har svårt att klara överlevnaden i de flesta avseenden. När barnen finns i rummet stör de inte, säger personalen om de akuta krissamtal där man inte har 27 möjlighet att på förhand planera för barnen under samtalstiden. Även i andra studier har det framkommit hur barnet i familjen i svår kris tystnar och undviker att ställa till problem för sina föräldrar (Nyberg, 1993). Hos det späda barnet kan man anknyta till begreppet ”failure to thrive” när barnet ger upp kontaktförsöken som inte blir bemötta av den vuxna (Allmänna Barnhuset, 2010, Nyberg, 1998). Om jag hade anmält mer… De familjer som krävt omfattande och långvariga kontakter med kurator och familjebehandlare vid familjecentralen väcker funderingar, förstås, om man kunde arbetat på annat sätt och då nått resultat man skulle varit mera nöjd med. Den förebyggande personalen står ofta inför vägvalet i bedömningen om barnet skulle gynnas av att anmälas till utredningsenheten för barn och ungdom, dvs till myndighetsdelen inom den egna organisationen. Den förebyggande socialarbetaren har alltid stått inför det valet (Lundström Mattsson, 2004), att arbeta med familjen själv eller att genom en anmälan överlämna familjen för utredning. Men olika perioder karakteriseras av olika kriterier för vad man väljer. Några förhållanden som sammanhänger med detta val just nu är att psykologisk service försvunnit i och med att landstinget inte längre har ett specialistteam för mödra- och barnhälsovården, att det i varje ärende är osäkert om familjecentralens personal kommer att inbegripas i utredning och insatser, att det interna samarbetet förbättrats kontinuerlig sedan samlokaliseringen av alla familjecentralens enheter för några år sedan. Presentation av några familjer där fattigdomen står fram ur olika aspekter Nedan presenteras kontakten med några familjer där fattigdom, i olika bemärkelser som beskrivits i livsvillkor ovan, tar sig uttryck i olika kombinationer i vardagslivet. Det vanligaste problemområdet är relationen mellan föräldrarna som konsekvens av den påfrestande livssituationen. Miriam från Tunisien – den hämtade hustrun Miriam gifte sig som 19-åring med en man mer än dubbelt så gammal som hon själv. Hon var gravid då hon flyttade till sin man i Sverige, där han hade en tidigare familj och barn som var lika gamla som Miriam. Barnmorskan på mödravårdscentralen länkade familjen till kurator med oro för den unga blivande mamman. Men kuratorn nådde inte fram till föräldrarna då ingen av dem uttryckte några problem med den nyanlända kvinnans situation. Men det var ändå till familjecentralens kurator som mamman kom, flera år och 2 barn senare, då det blivit kris mellan föräldrarna med våldsamma inslag från faderns sida. Miriam berättade nu att hon levt kontrollerad och förtryckt, och också blivit fysiskt misshandlad under en längre tid. Efter besök av polis och socialjour hade fadern nu lämnat hemmet och lämnat in en ansökan om äktenskapsskillnad. 28 De två små flickorna i familjen, fyra och två år gamla, hade varit i hemmet hela tiden och bevittnat våldsamheterna som förevarit. Det var barn som inte krävde någon uppmärksamhet längre. Så inleddes en långvarig kontakt mellan familjecentralens socialtjänstpersonal, både kurator och familjebehandlare, där mamman fick praktisk hjälp inom det juridiska och sociala området, med skilsmässa, ekonomi, bostad m.m. Barnen bedömdes som understimulerade och förskoleplatser ordnades. När Miriam hade möjlighet att känna sig som, kanske inte fri men befriad från det liv ”i bur” som hon själv såg sin tillvaro som gift, fanns det spärrar som fortsatte begränsa hennes liv. Hon blev sittande hemma och klarade inte att organisera sin tillvaro. Miriam var en hårsmån från vräkning. Hon tog inte sina barn till förskolan. Det var svårt att förstå Miriams hinder för att börja sitt eget liv. Det kan dock vara betydelsefullt att sakna referenspunkter för hur man ordnar det. Miriam hade aldrig haft möjlighet att koordinera sina drömmar och sitt hopp med ett praktiskt vardagsliv. Det var svårt att hjälpa henne och kontakten med familjecentralen blev gles. När Miriam kom till familjecentralen igen i kris och rädsla hade det gått ca 8 år sedan hennes första besök vid ankomsten till Sverige. Barnens pappa var åter i Sverige. Den här gången remitterades Miriam till kommunens ”kvinnofridsteam” och anmälan gjordes till barnenheten. Remi från Nigeria – att söka trygghet i parrelationen Barnmorskan länkade Remi till familjecentralens kurator vid en kontroll. Remi var gift med en man från ett grannland till Nigeria och han hade planer på att gifta om sig med en kvinna från hemlandet. I familjen fanns då en 3-årig pojke. I samband med en kritisk diskussion blev Remi slagen av mannen, socialjouren tillkallades och Remi beslutade sig för skilsmässa. Mannen flyttade utomlands. Remis ekonomiska situation var svår då hon stod ensam med hennes och f.d. makens skulder. Men hon hade ett arbete på en vårdinstitution och sonen gick på förskola. Det var inkörsporten till en drygt årslång kontakt med familjecentralens kurator som handlade om en långvarig krisbearbetning med känslor av ensamhet och övergivenhet i fokus. Kontakten avslutades då vardagen började fungera för Remi. Hon återkom till kuratorn, åter länkad av barnmorskan, hon levde åter i en dålig relation, med en man hon gift om sig med och stod inför en ny skilsmässa. Sonen bodde nu med sin pappa i ett annat land. Under ett besök i hemlandet hade Remi träffat en ny man, som nu var den hon gärna såg sin framtid tillsammans med. Hon var osäker på vem som var pappa till det barn hon väntade nu, en situation som medförde känslor av skam, depression och tankar om suicid. Hennes sökande efter trygghet i parrelationen leder till nya existentiella problem för Remi. Situationen fungerar också isolerande eftersom hennes grupp av landsmän, de närmaste kontakterna hon har, kan vara mycket moraliskt fördömande. En ny och långvarig stödkontakt med familjecentralens kurator inleds, liksom med vårdcentralen i området. Maken flyttade och Remi stod ensam med ett litet barn igen. Hon har ett spädbarn som reagerar på hennes avskärmning med skrikighet och viktproblem. När barnets pappa måste resa till hemlandet för att söka uppehållstillstånd i Sverige föreslår Remi att han tar barnet med sig. På familjecentralen tar man upp frågan och avstyr arrangemanget. 29 Att skicka iväg barnet som en garanti för faderns återkomst blir svårsmält för den svenska personalen mot bakgrund av de västerländska anknytnings- och separationsteorierna för små barn. Afrikanska mammor är vanligen inte så bevandrade i dessa teorier men när man avråder Remi från att lämna sitt barn följer hon ändå personalens rekommendation. När kontakten avslutas denna gång är Remi alltså gift för tredje gången. Hon har återgått i yrkesarbete och fått sitt vardagsliv att fungera. Hennes pojke har återhämtat sig en hel del från ett tufft spädbarnsår. Inoka från Sri Lanka – minst av tre barn i skuggan av vuxenkonflikter När Inoka föddes var hans äldre systrar Nirosha och Shyam 7 och 4 år gamla. När det fanns giftermålsplaner för hans mamma träffade hon barnens pappa och blev gravid med Inokas äldsta syster. Men mamman gifte sig ändå med den man som det var planerat skulle bli hennes man och de flyttade till Sverige. När mannen fick reda på att han inte var biologisk far till Nirosha blev skilsmässan ett faktum och mamman levde ensam under en period. Kontakten med pappan till barnet återupptogs och han flyttade så småningom till Sverige, föräldrarna gifte sig och fick ytterligare två barn, Shyam och Inoka. Så kunde historien ha slutat bra och de tre syskonen fick en uppväxt tillsammans efter litet komplikationer med relationer och äktenskap emellan. Men det blev inte så. När barnmorskan länkade mamman till familjecentralens kurator strax efter giftermålet så fanns historien med den man som kom och gick under graviditeten med de äldsta barnet som ett störande moment mellan föräldrarna. Och så har det fortsatt. I skuggan av de vuxnas konflikter om hemarbete, kvinnosyn, förhållandet till landsmännens kritik, graviditeter, och den gemensamma historien med komplikationer har det tyckts som om de tre barnen med gemensamma krafter har tagit över dominansen i familjen. De vuxna har hela tiden brustit i att bli en gemensam kraft. Mamman har ägnat mycket av sin tid till egna vårdkontakter. En hel del talar dock för att de är starkt bundna till varandra i en negativ och destruktiv kommunikation. Inokas bidrag i utvecklingen av barngruppen som den dominerande kraften har varit att inte lyssna och lyda och ha svårt att sysselsätta sig med något meningsfullt. Nirosha har i kraft av sin väl utvecklade verbalitet blivit den som bestämmer och mellansyster Shyam är en avundsjuk person som spelar ut sin upplevelse av att vara förbigången. Det är troligt att Inoka mer ser den syskongrupp han är en del av som sin trygghet än föräldrarna vars samvaro är ett ständigt gräl. Särskilt i samband med att barnen frekvent uteblev från förskolan intensifierade familjecentralen genom sin familjebehandlare insatserna i familjen. Man försökte satsa på att få föräldrarna att fokusera på barnen genom samspelsbehandling som tex Marte Meo. Familjebehandlarens uppfattning är att Inoka, och också systrarna, blir lugnare och kan föra en dialog med henne men att föräldrarna inte förmår ta till sig sin egen roll i bristen på positiv kommunikation mellan barn och vuxna i familjen. Familjecentralens förebyggande personal har nu känt familjen i 5 år. Kontakten har ökat och minskat i intensitet under olika perioder men kanske kan kategoriseras som att hålla familjen under armarna utan att det blir så beständig förändring. 30 Sammanfattning Att bo eller arbeta i den mångkulturella storstadsförorten idag Ett kännemärke för den mångkulturella förorten sammanhänger med den enda typ av invandring Sverige haft sedan 70-talet, flyktinginvandringen. En stor del av flyktingarna bor i sådana bostadsområden åtminstone de första åren i Sverige. På senare år har alltmer ställts förväntningar på att det sociala arbetet ska genomföras i den mångkulturella förorten på samma sätt som i områden utan inslag av migrerad befolkning med erfarenheter av krig och förföljelse. Det kan leda till att personalen upplever sig marginaliserad i samhället, i en parallell process med de invandrade familjerna. Marginaliseringen förstärks genom den segregerade bosättningen, de personer som arbetar med flyktingar är genom den ganska få inom varje yrkesgrupp. Inom både hälsovårdsarbete och socialt arbete med de minsta barnen och deras familjer finns en modell som förespråkas i så gott som alla offentliga dokument och policyskrifter om hur ett effektivt förebyggande arbete ska bedrivas, inte minst för att identifiera och stödja de minsta barnen i sociala riskmiljöer (SOU, 2008). Det är familjecentralen. Men trots att organisationsformen förespråkas så flitigt och entydigt är den inte alls någon självklarhet idag i det förebyggande arbetet med barnfamiljer. Familjecentralen Vårby I förorten Vårby söder om Stockholm är mödrahälsovård (mvc), barnhälsovård (bvc), öppen förskolepedagogik (öf) och förebyggande socialt arbete (kurator / familjebehandlare) samordnad och samlokaliserad i en sådan familjecentral. Precis i enlighet med alla aktuella rekommendationer. Personalen på familjecentralen finner också denna organisationsform av arbetet tillfredsställande i förhållande till de boendes behov. Deras beprövade erfarenhet stöder med andra ord denna arbetssituation som nu funnits i 3 år. Men dessförinnan har man haft ett nära och strukturerat samarbete sedan 15 år tillbaka, inom projektet Vårbys barn. Familjecentralen Vårbys personalgrupp omfattar 9 personer: 2 barnmorskor vid mvc, 3 barnsjuksköterskor vid bvc, 2 förskollärare vid öppna förskolan och 2 personal inom socialtjänsten (kurator och familjebehandlare). Den här rapporten tillkom på personalens initiativ, då man kände behov av att dokumentera sitt arbete utöver den statistiska beskrivning av arbetsinsatserna som lämnas varje år. En utvärdering – efter personalgruppens behov och önskemål Den här rapporten redovisar en utökad dokumentation av socialtjänstens förebyggande arbete vid familjecentralen, dvs kurator och familjebehandlare. Dokumentationen har genomförts i fyra faser tidsmässigt, då nya frågor väckts som stimulerat till ny materialinsamling och ny analys. Nedan redovisas de områden vi valt att belysa. 1/ Länkning – en speciell form av samverkan I en första systematisering av familjecentralens arbete önskade arbetsgruppen illustrera samverkan. Man ville ge en bild av hur man använder sig av möjligheten att länka 31 familjerna, beroende på deras behov och problem, mellan sig i de fyra organisatoriska sammanhang som familjecentralen innehåller. Länkning är motsvarigheten till vad man inom medicin kallar remittering, men länkning bygger mer på fortsatt samarbete kring den länkade än vid remittering, det senare ett begrepp som inte fokuserar samarbetet på samma sätt (tex Andersson Holmer, 2003, Lundström Mattsson, 2004). Materialet som presenteras här är en beskrivning av den del av länkningen som sker till familjecentralens kurator och familjebehandlare, de som representerar det förebyggande sociala arbetet, dvs. socialtjänstens råd och stöd. Denna länkning går alltså från mvc, bvc eller öppna förskolan till familjecentralens socialtjänst. 2/ Samverkan hälsovård – socialtjänst utan familjecentralen som ram i en jämförelse Som komplement till denna beskrivning av de egna erfarenheterna har familjecentralens kurator genomfört ett antal intervjuer med hälsovårdspersonal som arbetar utan familjecentralen som organisatorisk ram. Man var intresserad av en jämförelse mellan familjecentralens länkning och remitteringen i andra organisationsformer när det gäller tillgängligheten på psykosocialt stöd för familjerna. 3/ Men familjerna som inte länkades då? Men de familjer som inte blivit länkade, utan kommer till kurator och familjebehandlare på eget initiativ, skiljer de sig på annat sätt också från de länkade familjerna? Därför redovisas också ett antal familjer som kurator och familjebehandlare arbetat med under samma period men som inte var länkade. 4/ Den mångkulturella förorten – ett drivhus för barnfattigdomen? Vid en genomgång av de familjer som sökt stöd hos socialtjänsten på familjecentralen, såväl om de länkats dit eller kommit på eget initiativ, visar sig många familjer ha mycket begränsade resurser – de är fattiga. Inte minst gäller det den grupp som genomgår en mycket lång väntan på uppehållstillstånd. Inför frågan om hur livet ter sig för barnen i dessa familjer skapades ett material av personalens berättelser kring sitt arbete med några familjer som kan inordnas i denna kategori. Familjearbetet ur ett ”barnfattigdomsperspektiv” har därför fått ett eget avsnitt sist i rapporten. Sammanfattning av problembild hos familjer länkade till socialtjänst Sammanfattningsvis är det en mycket stor del av besökarna vid familjecentralen som blir länkade till socialtjänstens personal, kurator och familjebehandlare, inom familjecentralens ram. Synnerligen intressant är att så stor del av länkningen till kuratorn sker från Barnmorskemottagningen. Det betyder att familjerna som behöver stöd och hjälp inom det psykosociala området upptäcks mycket tidigt. Barnmorskorna har en stor kompetens på att hitta dem. Sammanfattningsvis är det också en tung problematik som de länkade familjerna uppvisar. Egen psykisk ohälsa och problem i parrelationen är de vanligaste problemen 32 och förekommer i nära hälften av familjerna. De flesta problem är migrations- och flyktingrelaterade. Anknytningsproblem mellan mor och barn och problem med reproduktionen är också stora problem till antalet, och inte minst naturligtvis, för den drabbade individen. De olika problemen är naturligtvis inte varandra uteslutande, ett flertal familjer i materialet uppvisar en komplex problembild som innehåller flera av dessa tunga livssituationer som problemen innebär. Finns remitteringsmöjligheter till specialister för de här svåra familjerna? En familjecentral har, som vi sett, stor kompetens i att upptäcka familjer med psykosociala hjälpbehov. Därför behöver familjecentralen varierade remitteringsmöjligheter. Sammanfattningsvis finns dock få institutioner att remittera till, och de som finns har ofta väntelista eller andra hinder som försvårar kontakt för en hjälpsökande familj. Den mest frekventa samarbetspartnern finns på vuxensidan, den lokala vårdcentralen med kuratorsresurs. Konstateras kan också att kontakten mellan familjecentralens förebyggare och kommunens Barnenhet för utredningar är ett utvecklingsområde. I ca hälften av familjerna förekom ingen remittering utan de fick hjälp inom familjecentralens ram, av de två personer som representerar det förebyggande sociala arbetet, kurator och familjebehandlare. Nu framgår inte av materialet om det stora antalet familjer som får en insats inom familjecentralens ram ”egentligen” hade behov av en remittering även i dessa fall, eller om den hjälp de fått är den mest adekvata och räcker, dvs motsvarar deras behov. Tänkbart är att en hel del familjer kan få tillräcklig hjälp inom familjecentralen eftersom den erbjuder en så bred kompetens inom tre områden: medicin, pedagogik och psykosociala insatser. Mödra- och barnhälsovårdens samarbete med socialtjänsten och andra vårdgrannar utanför familjecentralens ram – några exempel från grannkommunerna Mödra- och barnhälsovården är traditionellt effektiva arenor för preventiva och uppsökande insatser i kraft av att man når så hög procent av alla familjer. Det blir tydligt att detta förhållande inte utnyttjas där hälsovården inte ingår i en familjecentral. Då blir också remitteringen slumpvis, låg till antalet och sker inte i ett uppföljande samarbete. Familjerna som sökte hjälp själva hos familjecentralens socialtjänst – utan att länkas av samarbetspartners En hel del familjer söker hjälp direkt hos socialtjänstens personal inom familjecentralen. Under motsvarande tidsperiod som för de länkade familjerna (januari – juni 2010) redovisas också de som kom på eget initiativ direkt till kurator eller familjebehandlare. De var nästan lika många som de som länkades – 40 familjer. Kurator och familjebehandlare har i jämförelsesyfte gjort en övergripande granskning av dessa 40 familjer: det rörde sig faktiskt om få nya bekantskaper – majoriteten hade 33 tidigare förekommit i kontakt med socialtjänstens personal vid familjecentralen – då länkade från mvc, bvc eller öf. De icke länkade familjerna i sammanfattning Många av de här familjerna har också flera ”återkommanden” bakom sig, så att kontakten med kurator och/eller familjebehandlare kan vara så lång som ett decennium, med varierande intensitet under åren. Det rör sig om stora familjer, många har många barn, ofta kombinerat med långvariga problem i parrelationen. Man föder alltså nya barn till en problematisk relation. 75% av de 40 familjerna i det här materialet uppvisar relationsproblem i form av tidigare eller aktuell skilsmässa, alternativt man lever i en konfliktfylld relation. Familjer som lever med mångårig ansökan om asyl, och samtidigt många barn, behöver särskilt uppmärksammas. Det finns en familj i materialet som har väntat på uppehållstillstånd mer än 7 år. Vilken mening är det att utsätta barn för ett sådant lidande? En rimlig slutsats av denna kartläggning generellt är: I det mångkulturella området passar den förebyggande funktionen som socionom/socialtjänstpersonal på grund av sin tillgänglighet vad gäller plats, tid och personlig närhet. Ett traditionellt utredningsarbete ger inte samma stödmöjligheter på sikt eftersom man här arbetar efter formen utredningavslut. En hel del av de svåra familjerna med en tung situation behöver just tillgängligheten. I många situationer med extern remittering finns en ömsesidig förståelse och en samdefinierad uppgift att ge familjer service och förebygga problem och psykisk hälsa hos barn. Men ibland försätts familjecentralens förebyggande socialtjänstpersonal i en märklig position och får fungera som talesman för familjer som inte får bra hjälp hos ibland samma myndighet som man faktiskt själv företräder, dvs andra enheter i socialtjänsten som försörjningsstöd, barnenhet etc. Då ställer man sig frågan om det är rimligt inom den förebyggande socialtjänsten att behöva fungera som försvarsadvokat, eller tolk av rättigheter för klienter. Familjen som söker hjälp hos socialtjänstens personal på familjecentralen i det mångkulturella området – exempel på barnfattigdomen Den mångkulturella förorten vi här har rört oss inom i vår kartläggning bebos av många fattiga barn. De som har föräldrar som väntat i åratal på uppehållstillstånd, de som har arbetslösa föräldrar, de med föräldrar som inte anses meriterade för att skriva under ett hyreskontrakt – dessa barn tillhör den grupp som återkommer i årliga rapporter om barnfattigdomen. En hel del av dem är helt medellösa. Ett steg till i undersökningen av dessa barns livssituation är en kartläggning av hur deras materiella resurser påverkar deras situation, i avseenden som umgänge med kamrater, fritidsaktiviteter etc. Fattigdom som skyddslöshet och beroende av andras välvilja Det är vanligt att beskriva det fattiga barnets vardag med materiella brister eller att barnet inte kan delta i aktiviteter. Mera skadligt är dock troligen konsekvenserna av de 34 vuxnas utsatthet i den fattiga familjen då den medför att barnet upplever brist på vuxet beskydd. Det handlar om att fattiga barn lever med fattiga föräldrar, och därmed utsätts även för den ”vuxna fattigdomen”. I samtal med socialtjänstens personal vid familjecentralen, kurator och familjebehandlare, har nedan några slutsatser dragits som karakteriserar den fattigaste familjen som uppväxtvillkor för en ung människa. Rapporten avslutas med en beskrivning av familjecentralens möte med några familjer där fattigdom i olika bemärkelser präglar vardagslivet. Det vanligaste problemområdet är relationen mellan föräldrarna som konsekvens av en livssituation med praktiska och existensiella problem i samband med migration och flyktingskap. Referenser Allmänna Barnhuset (2010) Barnet som anhörig – hur kan vi forma hållbara strukturer för att uppmärksamma det späda barnets behov när en förälder har en psykisk sjukdom? Dokumentation från ett seminarium 1-2 februari 2010. Andersson Holmer, M. m.fl. Familjehuset – ett samhällsarbete med utsatta barnfamiljer. Del I. FoU-Södertörn Skriftserie nr 30:03: Del I. Asker, S. & Gessler Doberhof, S. (2005) Det spökar i barnkammaren. Stockholms universitet: Institutionen för socialt arbete. Uppsats, kurs Fältstudier. Cederblad, M. (2003) Från barndom till vuxenliv: en översikt av longitudinell forskning. Stockholm: Gothia. Lundström Mattsson, Å. (2004) Socialt förebyggande arbete – med familjecentralen som arena. FoU-Södertörn Skriftserie nr 41/04. Nyberg, E. (1993) Barnfamiljers migration. Familjers relationer i en förändrad livssituation. Avhandling. Stockholms universitet: Pedagogiska institutionen. Nyberg, E. (1998) Spädbarn och deras mödrar i ett mångkulturellt område. En spädbarnsverksamhet i samverkan. FoU-rapport 98-01. Stockholms läns landsting: Omsorgsnämnden, Barn- och ungdomspsykiatri, FoUU-enheten. Rädda Barnen (2010) Barnfattigdomen i Sverige. Årsrapport 2010. Salonen, T. (2011) Välfärd, inte för alla. Den ekonomiska familjepolitikens betydelse för fattigdomen i Sverige. Rädda Barnen. Samuelsson, W. (1999) Det finns gränser. Sveriges Utbildningsradio AB. SOU 2008:131. Föräldrastöd – en vinst för alla. Nationell strategi för samhällets stöd och hjälp till föräldrar i deras föräldraskap. 35 Bilaga 1. Frågeformulär/enkät vid länkning till det psykosocialt förebyggande arbetet inom Familjecentralen Vårby: Familjen presenterar problem de vill ha hjälp med, är allmänt hjälpsökande eller väcker min oro ordentligt. Indikerat förebyggande arbete. Familjen aktualiserad hos barnmorskemottagning / bvc / öppen förskola / socialtjänstens råd och stöd (stryk under) Av vem? …………………………………………………………. Oro för familjen därför att: ………………………………………. Familj: namn Familjen länkas till barnmorskemottagning / bvc / öppen förskola / socialtjänstens råd och stöd (stryk under) Till vem? ………………………………………………………… Familjen bedöms här ha följande behovsområden: 1/ ……………………………………… 2/ ……………………………………… 3/ ……………………………………… 4/ ……………………………………… 5/ ……………………………………… Extern remittering till ………………………………………………. Remitteringsförfarande: …………………………………………………………….. ………………………………………………………………………………………… 36 Bilaga 2. Familjecentralen Vårby: sammanställning av material från de länkade familjerna under perioden januari – juni 2010 Remittering, BMM: 29 st. BVC: 13 st. ÖF: 1st. Kom aldrig: 3 stycken Avbröt för tidigt kontakten: 1 Relationer vuxna: Tillståndsproblem migration: 6, 13, 17, 21, 30, 36 Förändrad familjestruktur aktuell: 1, 2, 15, 24 (äldre barn kommer, F vill ta hit tidigare familj fr hemlandet) Migrationen blir en kris: 3, 4, 14, 15, 33, 34, 36, 37, 39, 42 Svår parrel: 3, 5, 9, 10, 15, 22, 24, 26, 31, 32, 35, 36, 38, 39, 42 Dysfunktionell uppväxtfam: 2, 3, 4, 7, 8,15, 18, 26, 31 Förlorad kontakt m urspr-fam: 8 Förlorat fldrar tidigt: 39 Uppger våld i parrel: 2, 15, 24, 26 Mor-barnrelation, ankn-brist: 7, 14, 19, 20, 26, 31, 33, 34, 36, 37, 41 Egen psyk ohälsa: 1, 4, 5, 6, 7, 9, 10, 14, 15, 16, 18, 25, 28, 31, 34, 38, 39, 40, 42 Bostad ekonomi: 2, 8, 11, 13, 15, 18, 25, 42 Problem kring reproduktion (svårt bli gravid, svårt acceptera grav., foster dött, missfall): 3, 4, 16, 22, 25, 31, 32, 34, 38 Traumaerfarenhet m RKC: 28 Hotade av grannar: 29 Konflikt förskola: 27 Extern remittering: VC: 4, 18, 39, VC-läkare:1, 26, 28, 31 VC-kurator: 1, 31, 40 Kvinnofrid: 1 37 Försörjningsstöd: 2, 15, 36 MV: 13, Nätverksmöte beställs: 2 3-partssamtal m förskolan: 27 Kontakt kvinnojour: 2 Intyg utökad tid förskola: 20, 37 Barnenheten, kons eller anmälan: 4, 15, 19, 26, 36 Psyk. mottagn: 4, Specialist-mvc: 4, 28 Hyresvärd: 4, 29 Kringkontakter telefon (i särskilt stor utsträckning i dessa ärenden): 4, 13, 15, 29 Ingen remittering, egen kontakt: 3, 5, 6, 7, 8, 16, 17, 21, 22, 24, 30, 32, 34, 35, 38, 41, 42 Föreslagen kontakt men tar den själv: 9 (fam-rådg), 10 (vc), 25 (soc + vc) 38 Bilaga 3. Frågeformulär/enkät för familjer som själva söker hjälp inom det psykosocialt förebyggande arbetet inom Familjecentralen Vårby: Familjen presenterar problem de vill ha hjälp med. Familjen tidigare länkad från / ej tidigare länkad utan söker på egen hand Familj: namn Familjen vill ha hjälp med …………………………………………………………………………………… …………………………………………………………………………………… Familjen bedöms ha följande behovsområden: 1/ ……………………………………… 2/ ……………………………………… 3/ ……………………………………… 4/ ……………………………………… 5/ ……………………………………… Extern remittering till …………………………………………………………….. ………………………………………………………………………………………… Remitteringsförfarande: …………………………………………………………….. ………………………………………………………………………………………… 39 Bilaga 4. Familjecentralen Vårby: sammanställning av material från de icke länkade familjerna under perioden januari – juni 2010 Tidigare länkning? 15 fam tidigare länkade från BMM, 4 fam tidigare länkade från BVC 3 fam tidigare länkade från öppna förskolan 11 fam ej tidigare länkade – kommer på eget initiativ 2 familjer som inte länkats, och som bor i annan förort än Vårby, kommer genom att de besöker öppna förskolan, länkas inte men tar själva reda på att förebyggande socialtjänst finns på familjecentralen. Migrationsrelaterade problem: 24 familjer I en hel del familjer finns många barn: Från BMM: Familjer med mer än 3 barn: 6 stycken. Från BVC: Familjer med mer än 3 barn: 0 Från ÖF: Familjer med mer än 3 barn: 1 Ej tidigare länkade familjer: 0 familjer har mer än 3 barn. Familjernas nationalitet: Från BMM: 1 svensk familj, 2 familjer med svenska mödrar, make utländska rötter. Från BVC, ÖF: 0 familjer var svenska. Ej tidigare länkade familjer: 1 familj med svensk far medan modern har utländskt ursprung, 1 familj är ”helsvensk”. Familjer med separerade föräldrar, tidigare eller aktuell skilsmässa Från BMM: Separation eller skilsmässa tidigare eller aktuell i 9 familjer. Dock förefaller några av dessa föräldrar snarare vara särbos än frånskilda, gäller några fall där fadern lider av psykisk ohälsa. Från BVC: I 1 familj vill modern skiljas nu, i de 3 övriga familjerna är föräldrarna separerade. ÖF: I 1 familj står en separation mellan föräldrarna för dörren. Ej tidigare länkade: I 3 familjer är föräldrarna skilda. Ett flertal föräldrar, särskilt bland dem som länkats från BMM, har också varit gifta tidigare, och en del av barnen är födda i tidigare äktenskap. I stort handlar huvudproblemet, som föräldrarna söker hjälp för, om separationsrelaterade frågor i de familjer där föräldrarna skilt sig. Vårdnad, umgänge, boende för barnen är sådana frågor som föräldrarna har svårt att lösa. 40 Problem i parrelationen utan separation: BMM: I 6 familjer finns allvarliga problem i parrelationen, ofta våldsrelaterade problem. BVC: I 2 familjer finns allvarliga problem i parrelationen. ÖF: 0 familjer har problem med föräldrarnas relation. Ej tid länkade: I 5 familjer finns allvarliga relationsproblem mellan föräldrarna. Familjer med många barn och både vuxen- och barnproblem i familjen: 15 ärenden kan kategoriseras som långvariga ärenden med svåra problem, vilka återkommer då och då under flera år. Det är skillnad mellan de familjer som tidigare länkats och de som söker själva utan länkning. De förra som återkommer är de som är stora familjer som har stora problem. Det är mer avgränsade problem inom gruppen de som själva söker utan tidigare länkning. Problem i gruppen ej tidigare länkade (förutom problem i parrelationen): Uppfostran ett konfliktämne mellan föräldrarna. Vårdnadskonflikt med förestående förhandling. Önskemålen om förskoleplats snabbt, alt. utökad tid på förskolan: Modern sjuk – önskar mer tid på förskola, familjen har många barn – önskar mer förskoletid, familjen har många barn - försöker få en plats snabbare än lovats. Modern har psykisk ohälsa i 2 familjer. Remitteringar alla grupperna: Förskoledispans i 3 familjer, det kan gälla barn utan uppehållstillstånd som inte har rätt till förskola. Kvinnofridsteamet i 3 familjer. Anmälan till utredning om barn som riskerar att fara illa i 5 familjer, Förskolekontakt ang barn som inte mår bra i förskolan i 2 familjer. Ökad tid förskola behövs för barnen i 2 familjer. Samspel mor-barn, deltagande i gruppverksamhet. Kontakt med familjerätt. Kontakt med syo-konsulent för en mamma. Kontakt med kurator på vårdcentralen i 3 familjer, för mammans räkning. Trappan-remiss för barnet i 1 familj (barnet bevittnat våld). Kontakt med familjerådgivning, Läkarkontakt för mor. Familjer som ej remitterades någonstans, enbart samtalskontakt med familjecentralens socialtjänst: 11 familjer. 41
© Copyright 2024