1. No category

Krutbrännaren
Nr 2 ∙ 2009 ∙ Årg 18
ÖLANDS
BOTANISKA FÖRENING
Krutbrännaren
Årgång 18, 2009 nr. 2
ISSN 1103-2839
Tidskriften utges av Ölands Botaniska Förening
och utkommer med fyra nummer per år.
Medlemsavgiften för 2009 är 100:- och för familjemedlemmar 10:- (för i utlandet
bosatta dock 130:-). För medlemmar yngre än 25 år är avgiften 50:-. Beloppet sättes in
på föreningens postgironummer 636 59 31-2. Medlemmar erhåller tidskriften Krutbrännaren. För endast prenumeration är avgiften 110:-. Äldre nummer av tidskriften kan
beställas från Thomas Gunnarsson till ett pris av 25:- per nummer.
Redaktionen består av Thomas Gunnarsson (red.) och Håkan Lundkvist (ansv. utg.).
Manuskript och synpunkter skickas till Thomas Gunnarsson (adress se nedan).
Adressändringar och frågor om distribution tillskrives Thomas Gunnarsson.
Föreningsärenden och frågor därom kan tillskrivas någon ur styrelsen:
Ulla-Britt Andersson (ordf.)
Kummelvägen 12, 386 92 Färjestaden.
Tel. 0485 / 332 24
E-post: [email protected]
Tommy Knutsson (v.ordf.)
Ned. Västerstad 111, 380 62 Mörbylånga.
Tel. 0485 / 420 14
E-post: [email protected]
Thomas Gunnarsson (sekr.)
Kummelvägen 12, 386 92 Färjestaden.
Tel. 0485 / 332 24
E-post: [email protected]
Elna Hultqvist (kassör)
Slottsgatan 23, 387 32 Borgholm.
Tel. 0485 / 106 24
E-post: [email protected]
“Ölands svampflora”
Ett pågående projekt där vi försöker
kartlägga svampfloran på Öland. Avsikten är att få fram så kompletta sockenfloror som möjligt för att därigenom
få en bild över arternas utbredning och
frekvens. Är du intresserad så skriv eller
ring till Tommy Knutsson.
Tomas Burén
Adelgatan 11 C, 393 50 Kalmar.
Tel. 0480 / 251 89.
E-post: [email protected]
Kenneth Erlandsson
Fatabursvägen 11 A, 393 53 Kalmar.
Tel. 0480 / 198 46.
E-post: [email protected]
Håkan Lundkvist
Frösslunda 312, 380 62 Mörbylånga.
Tel. 0485 / 440 83
E-post: [email protected]
Helena Lager
Sandgårdsborg 105, 386 92 Färjestaden.
Tel. 0485/450 55
E-post: [email protected]
Projekt Ölands hotade växter
Hjälp oss inventera sällsynta och hotade
växter på Öland. Vill du ha en aktuell
rödlista, eller äldre fynduppgifter som
behöver kontrolleras skriv eller ring till
Thomas Gunnarsson.
Omslagsbild: Klotullört Filago vulgaris, Vickleby kyrka ost, juli 2009.
Samtliga foton detta nummer: Thomas Gunnarsson
Krutbrännaren 2 (18) 2009
Utflyktsmål på Öland – Gynge alvar väster Möckelmossen
av Ulla-Britt Andersson
Vill du besöka ett område av Stora Alvaret
som ligger lätt åtkomligt, rymmer många
ovanliga arter och spännande miljöer
kan vi rekommendera området väster
Möckelmossen. Stanna på p-platsen norr
om alvarvägen mellan Bårby-Alby ca 1
km väster om informationscentrat vid
själva Möckelmossen. Du kan börja att
exkurera på själva parkeringen där flera
tuvor med stenmalört Artemisia rupestris
växer. Arten blommar på sensommaren
och är något aromatisk. Även den vivipara
(=axgroende) arten knölgröe Poa bulbosa
växer på p-platsen.
Gå över stättan och granska den öppna
slitna marken de närmaste 10-20 metrarna.
Har det regnat på högsommaren brukar
där finnas några exemplar av kalkkrassing Sisymbrium supinum. Du känner igen
arten på de grågröna, parflikade bladen och
växtsättet, den växer tätt tryckt mot underlaget. Har du GPS kan du dra nytta av de
koordinatangivelser som finns löpande i
texten. Annars får du använda kompass
och börja med att gå rakt norrut. Besöker
du lokalen i slutet av maj månad kan du
njuta av blommande tuvor med öländsk
fjällnejlika Viscaria alpina var. oelandica,
de första brukar dyka upp efter ett 100-tal
meter. Passa på, böj dig ner och dofta
på den nyutslagna nejlikan, du blir rikt
belönad. En annan fjällart som hittat till
alvaret är fjällgröe Poa alpina. Du känner igen den på de korta, blågröna bladen
som sitter vid stråbasen och som omges
av vissna bladslidor.
Passerar du områden med öppet vittringsgrus kan det löna sig att speja efter
gaffelfibbla Pilosella dichotoma. Den
brukar exempelvis växa på ett område
ca 150 m åt NO från stättan 6267291,
1543254 tillsammans med äkta vätfibbla
Pilosella cymosa var. gottlandica. Gaffelfibblan har rikligt med stjärnhår under
bladen vilket den äkta vätfibblan saknar.
I närheten växer alvarglim Silene uniflora
ssp. petraea med blågröna blad och ett
kraftigt rotsystem som förankrar den i
uppfrysningsmarken.
På områden med vittringsgrus som under
vintern står under vatten kan inte många
arter härda ut. Men bågsvingel Festuca
rubra ssp. oelandica tillhör undantagen.
Den känns bland annat igen på sina styvt
böjda, blågröna blad. Även alvargräslök
Allium schoenoprasum var. alvarense
klarar den tuffa miljön. Besöker du lokalen i månadsskiftet maj-juni blommar
den öländska solvändan Helianthemum
oelandicum var. oelandicum och färgar
stora delar av alvarmarken i gult. Men
solvändan föredrar alvarmarker med vittringsgrus som inte är vattendränkta under
vintern. Ofta finner man den endemiska
arten ölandsmåra Galium oelandicum i
samma miljö. Den har 6-8 uddspetsade
blad i krans och bildar täta mattor av icke
blommande skott. Vissa år blommar en
35
Krutbrännaren 2 (18) 2009
viol, som närmast liknar styvmorsviol
Viola tricolor, rikligt i vittringsgruset.
På områden med lite mer slutet växttäcke
blommar i mitten av maj bergskrabba
Globularia vulgaris och fältvedel Oxytropis campestris tillsammans med kattfot
Antennaria dioica. I samma område blommar drygt en månad senare liten sandlilja
Anthericum ramosum som har blommor
med sex vita kalkblad. De typiska smala,
spetsiga, lite blågröna bladen brukar dock
gå att se tidigare. De är tydligen välsmakande vilket betesdjuren uppskattar.
Om du fortsätter norrut kommer du efter
knappt 500 m till änden av en torrängsrygg. I en vät (grund vattensamling på
kalksten med tunn kalkgyttja som torkar
ut) alldeles söder om torrängsryggen
brukar dvärgkämpar Plantago tenuiflora
6267699, 1543140 vara årsviss. I väten
växer också råttsvans Myosurus minimus
och sumpförgätmigej Myosotis laxa ssp.
caespitosa. Du skiljer små dvärgkämpar
från råttsvans genom att blomstjälken är
tilltryckt hårig, hos råttsvans är den kal.
Dvärgviol Viola pumila med små, blåvita
blommor växer också i kanten av väten.
Alldeles i närheten på en kalkstenshäll
med moskuddar kan du med tur finna
alvarkösa Apera interrupta 6267675,
1543132. Men arten är inte årsviss och är
svår att få ögonen på. Går du upp längs
torrängsryggen och fortsätter åt NNO kan
du träffa på en del nya arter. I början av maj
är massblomningen av Sankt Pers nycklar
Orchis mascula och Adam och Eva Dactylorhiza sambucina något som lockar stora
skaror av besökare ut på alvarmarken.
Kommer du senare i maj blommar i stället krutbrännare Neotinea ustulata och
grönvit nattviol Platanthera chlorantha.
36
De tidigblommande starrarterna vårstarr
Carex caryophyllea och backstarr C.
ericetorum växer också i torrängen. Ofta
kan du också finna enstaka exemplar av
låsbräken Brotrychium lunaria. Längs
hela ryggen finns spridda bestånd av alvarmalört Artemisia oelandica exempelvis
vid 6267880, 1543128. Den blommar sällan men de typiska bladen avslöjar dess
existens. I norra delen av ryggen växer ett
bestånd med alvarstånds Senecio jacobaea
ssp. gotlandicus 6268069, 1543313. Den
blommar i mitten av juli men du kan se de
typiska nästan helbräddade bladen redan i
maj månad. Besökare på Öland frapperas
ofta av den färgrikedom som blommorna
på liten getväppling Anthyllis vulneraria
var. vulneraria har, från gult-purpurrött.
Går du knappt hundra meter åt NV kommer du ut på ett parti med grovt, bart vittringsgrus 6268145, 1543290. Man skulle
inte förvänta sig att hitta en orkidé i denna
miljö med detta är växtplatsen för purpurknipprot Epipactis atrorubens. Vill du se
den i full blom får du vänta till i början av
juli. Du kan i samma område i början av
maj hitta en del trevliga strandmaskrosor
Taraxacum Sect. Palustria bl.a. Langes
maskros T. langeanum och sumpmaskros
T. intercedens.
Är du nöjd på upplevelser kan du återvända till bilen men jag föreslår att du i
stället vänder kosan åt ONO. Du passerar områden med s.k. spricksträngsalvar
(jordfyllda sprickor i kalkstenen) där det
växer rikligt med toppjungfrulin Polygala
comosa 6268252, 1543454. Den vanligaste blomfärgen är rosa men det finns
också exemplar som har ljusblå-mörkblå
blomfärg. Färgmåra Asperula tinctoria
med tre, gnistrande vita kronblad växer i
Krutbrännaren 2 (18) 2009
samma miljö.
Vid koordinat 6268291, 1543624 kommer
du fram till en karst (kala kalkstenshällar
med mer eller mindre djupa sprickor). I
sprickorna växer ormbunkarna murruta
Asplenium ruta-muraria och kalksvartbräken A. trichomanes ssp. quadrivalens.
På kalkstenshällar med mosskuddar blommar på våren några tidiga annueller såsom
nagelört Erophila verna, stenkrassing
Hornungia petraea, grusbräcka Saxifraga tridactylites och alvararv Cerastium
pumilum. Har du tur kan du också finna
den mer sällsynta arten fågelarv Holosteum umbellatum på samma typ av lokal.
Något senare i slutet av maj blommar alvarfibbla Crepis tectorum ssp. pumila med
sina gula korgar i samma miljö. Kommer
du på högsommaren är vårblommorna
endast torra pinnar men blomningen av
vit fetknopp Sedum album färgar då alvarmarken i vitt och rött.
parti med en mängd mindre gråstenar som
ligger på alvarmarken. Runt stenblocken
växer fjällhällebräken Woodsia alpina
6268445, 1544100 på en av sina få växtplatser på Öland.
Vänder du nu söderut kan du se ytterligare
en ormbunke i en speciell miljö nämligen
kärrbräken Thelypteris palustris. Vid
koordinat 6267702, 1544215 växer arten i
vattenfyllda karstsprickor. Det ser egenartat ut när bladskivorna sticker upp ovanför
kalkstenen. Nu har du drygt en kilometers
vandring åt SV för att åter komma till parkeringen. På partier med vittringsgrus kan
du se små gulgröna tussar av trind enlav
Vulpicida tubulosus 6267526, 1544000.
Du kommer att passera ganska nära Jättestenen som gör skäl för sitt namn. Vill
du anta en utmaning kan du bestiga urbergsblocket. Du återvänder till parkeringen förhoppningsvis full av intryck från
Ölands spännande växtvärld.
Fortsätt ytterligare österut så kommer du
fram till en kalkstensplatå som sluttar åt
öster. Kalkstensplatån är vackert utbildad
längs en lång sträcka. På något vittrade
kalkstenblock kan du hitta spännande
kalkstenslavar såsom falsk guldskivlav
Psora testacea 6268372, 1543765 samt
alvar-placodlav Squamarina gypsacea
6268261, 1543791. Är du skarpögd kan du
också finna några exemplar av gotlandssolvända Fumana procumbens 6268305,
1543794. Ska du se arten blomma får du
vara morgontidig och komma i början av
juli. Varje enskild blomma är endast utslagen några timmar och redan runt 9-tiden
tappar de första sina kronblad. Det är tur
att arten bildar rikligt med blommor under
hela sommaren.
Fortsätter du åt ONO kommer du till ett
Purpurknipprot Epipactis atrorubens i frukt
37
Krutbrännaren 2 (18) 2009
Botanikdagarna i Jämtland 2009
av Ulla-Britt Andersson
Årets botanikdagar ägde rum 1-5 juli och
värdar var Jämtlands Botaniska Sällskap.
Vi var förlagda på Ava-Garden i Dvärsätt
ca 2 mil NV om Östersund.
Första dagen började med ett besök i
slåtterängen Ängsmon västra vid Torvalla. Lokalen låg hårt trängd inne i ett
bostadsområde. Huvudnumret var förstås
brunkulla Gymnadenia nigra, Jämtlands
landskapsblomma. De nyutslagna blommorna doftade tydligt av vanilj och såg
nästan svarta ut i gräset. När solen lyste
på dem upptäckte man att de i stället var
mörkt purpurröda. Årets blomning av den
rara orkidén var mycket riklig, på denna
lokal blommade just nu drygt 70 kullor.
Jämtland har ca 80% av världspopulationen av arten som förutom i Sverige
endast finns i Norge. Bengt Petterson
berättade om hur Länsstyrelsen försöker
att med lämplig skötsel få arten att fortleva. Brunkulla är extremt slåtteranpassad, slåttern måste dessutom ske sent i mitten av augusti. Därefter kan efterbete ske.
Enbart bete är inte gynnsamt då arten får
svårt att producera sina frön. Både ohävd
och för hård/felaktig hävd utgör hot mot
brunkullan.
Nästa lokal att besöka låg i ett gammalt
grustag vid Stugun. I en till synes trivial,
ung tallskog lyste det gult av blommande
smällvedel Astragalus penduliflorus.
Detta lär vara Sveriges rikaste lokal med
över 1000 buskar med smällvedel. Arten
har en egenartad utbredning och finns i
Norden endast på några lokaler i Sverige.
38
Man måste ner till östra Alperna för att
finna närmaste växtplats. Hur kan den ha
kommit till Sverige? Det fanns inget tillfredsställande svar på denna fråga. Smällvedel hittades första gången i Sverige på
1870-talet vid Byberget i Medelpad där
den fortfarande växer.
Bengt berättade att man hade planer för
lokalen med smällvedel vid Stugun. Arten
är konkurrenssvag och växer på sandiga/
grusiga marker, gärna med något rörligt
underlag. En hel del tallar skulle tas ner,
man tänkte “riva runt” i mosstäcket och
troligen också bränna för att gynna vedeln.
Vi hade redan från bussen sett spridda
ruggar med smällvedel efter vägen dit de
troligen kommit genom grus som lagts på
vid vägbygge.
Vid Långstrandberget nära Ammerån
gick vi in en ett ängsgranskog. Området
som sluttade starkt genomlöptes av flera
bäckstråk. Vi såg frökapslar och blad av
norna Calypso bulbosa. För att få se den
vackra orkidén i full prakt hade vi behövt
vara på plats cirka en månad tidigare.
På lokalen var huvudattraktionen gräset
skogsrör Calamagrostis chalybaea. Gräset hade en ganska smal vippa, de gröna
småaxen var violetta i spetsen och strået
var finludet nedom ledknutarna. För denna
art har Sverige ett speciellt ansvar då den i
världen endast finns i Sverige och Norge.
Vi fick lära oss att arten kunde uppträda
opportunistiskt och exempelvis dyka upp
längs kanten av nyanlagda skogsvägar. En
annan rar art som demonstrerades i dunklet
Krutbrännaren 2 (18) 2009
var lappranunkel Ranunculus lapponicus. I
området fanns dessutom guckusko Cypripedium calceolus. Samtliga dessa fyra
arter ingår i EU:s habitatdirektiv.
Sista lokalen för dagen var Prästberget
nära Hammarstrand. Flera bestånd av några egendomliga gråbinkor Erigeron acer
hade hittats på platsen för ett par år sedan.
De liknade mycket blekbinka E. acer ssp.
decoloratus vars närmaste lokal finns i
östra Finland. Växten var blekt grön till
färgen och ganska kal. Blommorna hade
vita strålblommor och få korgar på långa
skaft. Belägg togs av arten för att skickas
till expert för granskning. Det fanns gråbinkor med “normalt” utseende på platsen
och några som föreföll intermediära. En
konstig getväppling Anthyllis vulneraria
blev också granskad, fotad och belagd.
Den liknade finsk getväppling A. vulneraria ssp. fennica men hade också drag
av lapsk getväppling A. vulneraria ssp.
lapponica. Bladen hade påfallande stor
ändflik. Belägget skulle skickas vidare till
en finsk specialist för granskning.
Vi gick längs den trafikerade vägen och
i skrotstenen fanns en hel del plantor av
stickelfrö Lappula deflexa. Att växten hade
spridningspotential kunde deltagarna konstatera då de försökte befria sina skosnören
från de taggiga frukterna. Längs Indalsälven växte klådris Myricaria germanica.
Arten växer naturligt längs älvstränder
där den kan etablera sig på mark som
rensats ren av isen under vårvintern. Arten
kallades lokalt för strandljung och dess
olika sorters blommor demonstrerades
för oss av en inte okänd botanist vid
namn Ljungstrand. Även på denna lokal
planerade Länsstyrelsen olika åtgärder för
att gynna klådriset.
Nära älven på ett fuktigare parti fanns 100tals fröbollar av jämtlandsmaskros Taraxacum crocodes. Ett åtgärdsprogram för att
gynna den sällsynta maskrosen håller på
att tas fram. Under veckan i Jämtland såg
vi arten på olika lokaler. Vid Bleksjön
söder om Storsjön växte den i kalkbleke.
På andra lokaler fann vi den i slåtterängar
och längs bäckkanter. Korgen har orange
blommor som öppnar sig endast lite. Längs
älven fanns flera olika arter av viden Salix
sp. Den mest rara var mandelpil S. triandra
där hanplantorna som namnet antydde
hade tre ståndare.
Vi avslutade dagen med att klänga längs
en bergsida för att se mer stickelfrö,
tuvbräcka Saxifraga cespitosa och klippbräcka S. adscendens. Det var nog fler än
vi som sov gott i bussen på vägen tillbaka.
Det hindrade dock inte att vi senare på
kvällen åkte till en spännande vägkantslokal i närheten för att se vägarnika Arnica
chamissonis och vägstarr Carex praticola.
Därtill fanns också andra ännu ej bestämda
starr-arter som inkommit vid insåning av
vägkanterna.
Nästa dag var tyvärr vädret något sämre. Vi
började med att åka norrut till Brattmyrarna vid Hammerdal. Man förstår att det är
lätt att gå vilse bland dessa torvdiken men
nu var det både spångat och snitslat för vår
skull. Här växte finnstarr Carex atherodes
på en av sina tre kända lokaler i Sverige,
den har annars en östlig utbredning i
världen. Arten hade högresta strån med
håriga bladslidor och långa, slaka blad.
Den enda blommande axet blev flitigt
fotograferat bland mygg och regndroppar. Arten upptäcktes så sent som 1987 i
Sverige (Hälsingland). Med tanke på hur
svårtillgängligt det växte vid Brattmyrarna
39
Krutbrännaren 2 (18) 2009
inser man att arten måste vara förbisedd.
Sedan kördes vi till Hagamarken Solberg som är en kalkbarrskog med en del
insprängda kärr. Ormbunken finbräken
Cystopteris montana hade finflikiga blad
som luktade blåsyra när de krossades.
Det skulle nog inte vara så nyttigt att
tugga i sig den till lunch! Trots sitt namn
stor låsbräken Botrychium virginianum
var arten extremt svårfunnen och dessutom liten till växten. Att finna den i en
stor skog måste vara en utmaning. Ett
myrkomplex med kalkpåverkan hade ett
stort antal intressanta arter bland annat
lappnycklar Dactylorhiza lapponica och
huvudstarr Carex capitata. Att den 3:e juli
se blommande hästhov Tussilago farfara,
visserligen vid en kallkälla, var också en
speciell upplevelse.
Vi for vidare mot Vackermyren, inom
naturområdet finns flera kända orkidémyrar.
Fältlunchen bestod av kolbullar, ett slags
pannkaka av mjöl, vatten och salt som
serverades med stekt fläsk och stektes över
öppen eld. Detta var förr i tiden stapelfödan
för skogsarbetarna. I området hade man
iordninggjort spångade vandringsleder för
att besökare ska få uppleva myrens alla
rara växter. Flitigt fotograferad blev den
minimala växten dvärgtätört Pinguicula
villosa. Den blommade med ljust blålila
blommor i kanten av tuvor med rostvitmossa. För att fastna på dess blad fick man
inte vara större än ett kvalster. Vi fick lära
oss att strängstarr Carex chordorrhiza var
alla mossvandrares vän. Arten band ihop
mosstuvorna så att de blev möjliga att gå
på utan att sjunka igenom. Snip Trichophorum alpinum vajade som vita mattor
över myren. På gamla sälgträd växte
lunglav Lobaria pulmonaria och doftticka
40
Haploporus odorus. Den sistnämnda lär
tränade inventerare kunna artbestämma
på långt håll enbart på lukten. Eftersom
vi skött oss bra under dagen fick vi ett
bonusstopp vid Örån. Vackra blåa och
svarta sländor flög längs den meandrande
bäcken och det blev en rofylld avslutning
på en händelserik dag.
Sista dagen erbjöds deltagarna en ansträngande fjälltur till blomsterfjället Ansätten.
De flesta nappade på detta erbjudande
vilket man inte behövde ångra. På fjället
och i dess omedelbara närhet har 384 taxa
av kärlväxter noterats. Hur många nya
skulle hittas under vår tur? Berggrunden
består av amfibolit som är basisk och
gynnsam för floran. Fjället användes tidigare som sommarbete för de kringliggande
byarna och myrarnas alla starr-arter slogs
med lie för att tillvaratas som vinterfoder.
Detta har också satt sin prägel på floran.
Leden upp till fjället började i byn Bakvattnet. Längs spångade stigar gick vi i
rask takt 6 kilometer upp mot fjället. Längs
vägen fanns flera skyltar som berättade
om floran och pekade ut en del intressanta
arter. Vid Ansättenstugan åt vi fältlunch,
beundrade vityxne Pseudorchis albida
innan själva fjället skulle undersökas. I
slalombacken blommade tromsögontröst
Euphrasia hyperborea fint. En annan art
som vi önskat att se var vitsippsranunkel
Ranunculus platanifolius, här stod den nu
fint i blom.
Uppe på fjället möttes vi av blommande
mattor med fjällsippa Dryas octopetala,
de såg ut som vita paraboler vända mot
solen. Vi fick lära oss att en fjällvandrare
alltid bör rasta vid en fjällsippsmatta, där
växer ofta andra rara växter. Bitvis var
fjället brant och bjöd på en del klättring
Krutbrännaren 2 (18) 2009
på berghyllor för hugade spekulanter.
Högst upp på 1091 m. ö. h. hade man en
fantastisk utsikt och såg snöklädda fjäll
långt in i Norge.
Uppe på toppen jagade tre makaonfjärilar
varandra, en osannolik händelse. Hos
fjällkattfot Antennaria alpina är hanplantor mycket sällsynta, man kan säga att
växten lever i matriarkat. Högst uppe
på de kala, vindpinade klipporna växte
klippstarr Carex rupestris. På norrsidan
av fjället blommade fortfarande en hel del
exemplar av gullspira Pedicularis oederi.
Vi fick också tillfälle att studera fjällyxne
Pseudorchis straminea och kunde jämföra med den mer rara arten vityxne som
vi sett vid lunchen. Flera bestånd med
bergdraba Draba norvegica blommade. Vi
fick lära oss att dvärgranunkel Ranunculus
pygmaeus ofta växer tillsammans med
snöbräcka Saxifraga rivularis. På en klipphylla hittades efter en del letande blommande klippveronika Veronica fruticans.
På en annan hylla hittades fjällelm Elymus
alaskanus. Utmärkelsen fjällets blåaste
blomma går helt klart till fjällgentianan
Gentiana nivalis. Hur kan en blomma ha
en sådan färg? Nöjda men trötta väntade
oss nu ånyo 6 kilometers vandring ner till
Bakvattnet. Inte mindre än ca 230 taxa
av kärlväxter hann vi registrera under vår
vandring. Åtminstone några nya arter för
området hittades under fjällturen.
är så bortskämda med söderut är hårstarr
Carex capillaris som också fanns på de
flesta av de lokaler vi besökte. När man
ser mängden och storleken på kattfot
Antennaria dioica kan man förstå varför
norrlänningarna motsätter sig en eventuell
rödlistning av arten, den finns verkligen
överallt! Månlåsbräken Botrychium lunaria visade sig också vara vanlig och
växte ofta i vägkanter. Just vägkanterna
imponerade med sin artrikedom. Hur
sköter de vägkanterna i Jämtland för att
få denna blomprakt? Tidig ängsgentiana
Gentianella amarella var. lingulata, som
hos oss på Öland är en raritet, verkade i
Jämtland närmast vara en trivialart. Den
växte ofta i vägkanter och t.o.m. i gräsmattor. Grönkulla Dactylorhiza viridis
gjorde verkligen skäl för sitt namn. På
Öland är blommorna normalt rödbruna
men i de jämtländska skogarna gick de
helt i grönt.
Sammanfattningsvis en fantastisk del av
Sverige som är väl värd ett besök. Den
enda nackdelen som vi kan se stavas
MYGG. Jämtarna har all anledning att
vara stolta över väl genomförda botanikdagar.
P.S. Jo, Ava Gardners filmstjärneaffisch
fanns överallt på vår förläggning.
Jämtland visade sig verkligen från sin
bästa sida, alla växter ställde upp och
blommade fint. Några saker som en person från södra Sverige imponeras av är
att varenda skog som vi besökte hyste
stora bestånd av guckusko Cypripedium
calceolus. Orkidén visade sig t.o.m. växa
i vägkanterna! En annan art som vi inte
41
Krutbrännaren 2 (18) 2009
De vilda blommornas dag 2009
av Ulla-Britt Andersson
ÖBF hade i år inbjudit allmänheten till
en vandring i sjömarken vid Sandbyborg,
Sandby socken. Det var ett 10-tal personer
som hörsammat kallelsen och söndagen 14
juni bjöds på ett försommarfagert Öland.
Dagen innan då vi förexkurerat hade regnet vräkt ner men nu sken solen. Vi gick
längs grusvägen ner mot havet, håller man
sig nära vägen stör man inte de häckande
fåglarna i området.
I en högörtsäng söder om vägen växte ett
bestånd rosmarinvide Salix repens ssp.
rosmarinifolia 6270448, 1550160 med
smala blad och ett stort antal par bladnerver. Honhängena var kortskaftade och
nästan runda. I en uttorkad rännil blommade dikesveronika Veronica catenata
6270362, 1550386 med rosa blommor.
Vi såg också blad av luddkrissla Inula
britannica.
Något söderut växte ett bestånd med alvarmalört Artemisia oelandica 6270343,
1550391. Vi kunde även demonstrera
blommande ullranunkel Ranunculus illyricus 6270312, 1550394 vid en stätta. Det
blommade rikligt med äkta ängs-skallra
Rhinanthus minor ssp. minor längs vägen
ner till havet. Arten är halvparasit och
utnyttjar olika gräsarter som extra näringskälla. Token Dasiphora fruticosa blommade och vi kunde demonstrera skillnaden
mellan blommorna, vissa buskar har fungerande hanblommor medan andra buskar
har honblommor. En del orkidéer blommade såsom ängsnycklar Dactylorhiza
incarnata var. incarnata, Johannesnycklar
42
Orchis militaris, krutbrännare Neotinea
ustulata, grönvit nattviol Platanthera
chlorantha och brudsporre Gymnadenia
conopsea.
I ett sprängt vattenhål blommade vanlig
vattenmöja Ranunculus aquatilis var.
aquatilis 6270411, 1550665 med vita
blommor. På alvarliknande partier där
kalkstenen gick i dagen fanns grusviva
Androsace septentrionalis, fliknäva Geranium dissectum och alvarfibbla Crepis tectorum ssp. pumila 6270386, 1550767. Vi
kunde också visa blommande strimklöver
Trifolium striatum 6270373, 1550876
som i år haft en otrolig blomning, vissa
år ser man inte arten alls. Vackert blommande toppfrossört Scutellaria hastifolia
6270290, 1550952 den är vanlig på Öland
men för övrigt sällsynt i landet. Några
exemplar av låsbräken Botrychium lunaria
växte nära vägen 6270242, 1551066 och
på en traktorväg blommade kalkkrassing
Sisymbrium supinum 6270236, 1551106.
I en liten vät söder om vägen blommade
dvärgkämpar Plantago tenuiflora 6270021,
1551222. Nere vid havet och nära toaletten
på en kalkfuktäng blommade fortfarande
några exemplar av majviva Primula farinosa liksom rosettjungfrulin Polygala
amarella. Tätört Pinguicula vulgaris och
honungsblomster Herminium monorchis
hade precis slagit ut.
På själva sandstranden fanns torra, gula
stjälkar av fågelarv Holosteum umbellatum 6269939, 1551472. Vi fikade på forn-
Krutbrännaren 2 (18) 2009
Kärrbräken Thelypteris palustris i karstspricka väst Möckelmossen
Öländsk fjällnejlika Viscaria alpina var.
oelandica hade ett “bra år” 2009
Gaffelfibbla Pilosella dichotoma växer på
Öland och Gotland, rödlistad EN
43
Krutbrännaren 2 (18) 2009
Blomsterfjället Ansätten besöktes under botanikdagarna i Jämtland
Gullspira Pedicularis oederi fortfarande i
blom på norrsidan av Ansätten
44
Bruinkulla Gymnadenia nigra blommade rikt
under botanikdagarna i Jämtland
Krutbrännaren 2 (18) 2009
Tätört Pinguicula vulgaris på östra Ölands sjömark Sandbymålet, Sandby socken
Alvarstånds Senecio jacobaea ssp.
gotlandicus, nästan helbräddade rosettblad
Fältnarv Sagina apetala från lokalen vid
Sandvik, Smedby socken
45
Krutbrännaren 2 (18) 2009
Även ungdjuren finner jordstjärnor intressanta. Sträv jordstjärna Geastrum berkeleyi, SV
Lundby, Löt socken
Slitet exemplar av blomjordstjärna Geastrum floriforme, norr Mellösa, Egby socken
46
Krutbrännaren 2 (18) 2009
borgen där taklosta Anisantha tectorum
ännu inte vissnat bort helt. I ett vattenhål
vid borgen flöt korsandmat Lemna trisulca
6269831, 1551273 omkring.
Några deltagare fortsatte att exkurera med
oss och inventerade en del av sjömarken
söder och väster om fornborgen. Öland är
unikt på det sättet att nästan oavsett var
man befinner sig på ön finner man en hel
rad intressanta och ovanliga arter.
Skåningar på väg norrut – två nya
arter för Öland
av Ulla-Britt Andersson & Tommy Knutsson
I en artikel i Svensk Botanisk Tidskrift 98:3-4 (2004) berättar Göran
Mattiasson och Kjell-Arne Olsson
om två skånska arter hårnarv Sagina
micropetala och klotullört Filago vulgaris. Båda troddes utgångna från
Skåne (och landet) men hade under de
senaste 10 åren upptäckts på allt fler
platser i främst den sydvästra delen av
landskapet. Båda är konkurrenssvaga
arter som föredrar människoskapade
miljöer och kan växa mellan stenar på
trottoarer, på grusplaner och i övergivna åkrar, växtlokaler som normalt
inte besöks av botanister.
Vid den pågående inventeringen av
Öland besökte jag (Tommy) den 17:e
juni 2007 parkeringsplatsen vid Sandviks camping, Smedby socken. I gruset
växte bl.a. rödnarv Spergularia rubra
en på Öland ganska sällsynt art. Där
fanns också gott om krypnarv Sagina
procumbens. Men bland alla små växter fanns en som stack ut. Den växte
mer upprätt och tedde sig annorlunda.
Ett belägg togs med och granskades vid
hemkomsten. Att det inte var krypnarv
framstod snart men var det hårnarv eller
fältnarv Sagina apetala som hittats? En
del karaktärer talade för den ena eller andra arten. Belägget skickades till Thomas
Karlsson på Naturhistoriska Riksmuseet
och svaret kom snabbt. Det var fältnarv!
Hur hade denna rara art hittat till Öland?
Fältnarven fanns kvar på platsen 2008
med över 1000 individer. Den kalla och
torra våren 2009 var antalet plantor mer
blygsamt med ett 30-tal blommande. Den
grusade parkeringsplatsen har sett oförändrad ut sedan jag sprang där som grabb
på 1960-talet. Några nya grushögar finns
på platsen men det är tveksamt om de har
något samband med fältnarven.
Fältnarv är en ettårig art som är konkurrenssvag och rödlistad i hotkategorin
EN (starkt hotad). Den växer närmast i
Skåne där den är sällsynt. Vid den nyligen
avslutade florainventeringen i landskapet
blev arten funnen i 9 rutor. I dagsläget
finns den kvar på ca 5 lokaler (muntliga
47
Krutbrännaren 2 (18) 2009
uppgifter Kjell-Arne Olsson). Fältnarv är
vårgroende och de enskilda plantorna kan
bli 10 cm höga, exemplaren vid Sandvik
mätte endast 1-2 cm. Bladen är uddspetsade, smala och cilierade vid basen.
Blommorna är 4-taliga, kronbladen är
oansenliga eller saknas helt. Av de fyra
foderbladen är de två yttre något spetsiga
och de två inre trubbiga. Detta skiljer den
från den närstående arten hårnarv som
har foderblad som alla är trubbiga. Hos
fältnarv är foderbladen upprätta i frukt,
hos hårnarv är de rakt utstående vid fruktmognaden. Växtplatserna för fältnarv är
kulturpåverkade, sandiga/grusiga, soliga
och torra under sommaren. Någon typ
av slitage förekommer ofta vilket håller
marken öppen och gynnar växten.
För att nå den sydvästra delen av vår
inventeringsruta Ekelunda cyklade vi
(Ulla-Britt & Thomas) den 22:e juni 2009
från Vickleby kyrka och alvarvägen fram
till mittmuren på Stora alvaret. När vi
återkom efter 8 timmar ute på ett soligt
och torrt alvar hägrade mat och dryck. Men
en botanist kan aldrig slappna av och de
uppställda sopcontainrarna på parkeringsplatsen verkade lockande. I gruset växte
bl.a. purpurklätt Lychnis coronaria och
längre bort blå sommarbinka Erigeron annuus ssp. annuus. Men hallå! Vad var det
som stack upp ur gruset och något liknade
ullört Logfia arvensis men ändå inte. En art
som vi aldrig sett men vagt kom ihåg att
vi sett i floran, klotullört Filago vulgaris.
Vi räknade snabbt till ett 80-tal plantor,
de flesta små och tidigt i utvecklingen.
Hur framtiden för arten kommer att bli på
Öland återstår att se. Parkeringsplatsen
som delas mellan Vickleby kyrka och
Capellagården iordningsställdes 2008.
Gruset ska ha kommit från Rockneby
48
norr om Kalmar. Vi har vidtalat ansvariga
om den rara växtens existens så att den
ska ha möjlighet att fortleva på platsen
framöver.
Klotullört är en ettårig art som är konkurrenssvag och rödlistad i hotkategorin EN
(starkt hotad). Den växer närmast i Skåne
där hittades i 30 rutor (40 lokaler) vid
den nyligen avslutade florainventeringen
i landskapet. Årligen brukar åtminstone
några rapporter om arten komma in via
det skånska floraväkteriet. Klotullört
upptäcktes 2008 i Halland vid Tröinge
utanför Falkenberg, arten fanns kvar i ett
mindre antal 2009. Klotullört kan bli 30
cm hög och har en gaffelgrenad stjälk.
Hela växten är gråvitt ullhårig. Blommorna sitter samlade i små huvuden, 20-40
korgar tillsammans. Ullörter släktet Logfia
har färre blommor i sina huvuden, oftast
mindre än 10. Holkfjällen på klotullört har
en gulaktig spets. Den liknar den numera
i Sverige utdöda arten gulgrå ullört F.
lutescens. Holkfjällen hos denna art har
en purpurröd, utböjd spets. I Skåne har
klotullört ofta varit tillfällig på sin lokaler och försvunnit efter något eller några
år. Liksom för fältnarv är växplatserna
för klotullört kulturpåverkade, sandiga/
grusiga, soliga och torra.
Sensmoral, spana av grusiga parkeringsplatser, de kan vara mer spännande än
du tror!
Nu är frågan – vem blir den första att finna
hårnarv på Öland?
Litteratur:
Aronsson, M. (red.) 1999. Rödlistade kärlväxter i Sverige – Artfakta. ArtDatabanken, SLU,
Uppsala.
Mattiasson, G & Olsson, K.-A. 2004. Hårnarv
och klotullört – två återuppståndna ettåringar.
Svensk Bot. Tidskr. 98: 173-176.
Krutbrännaren 2 (18) 2009
Gasteromycetexkursion del V
Rara svampar som växer på ”ugly
places”
av Ulla-Britt Andersson
Helgen 4-5 april var det ånyo dags att
inventera röksvampar under ledning av
Mikael Jeppson. Under våren har ett par
nya fynd av stäppjordstjärna Geastrum
pseudolimbatum gjorts på Öland. Första
lokalen att besöka blev därför Gårdby
sandstäpp, Gårdby socken. Stäppjordstjärna växte alldeles i närheten av det
östra stängslet. Detta var det 7:e fyndet
av arten på Öland och Gårdby sandstäpp
kunde därmed lägga till, på sin redan
imponerande artlista, ytterligare en exklusivitet.
Nästa lokal var Dörby, gamla banvallen
söder byn, N. Möckleby socken. På vallen
växte storvuxna exemplar av den art som
närmast liknar fjällig stjälkröksvamp Tulostoma aff. squamosum. Men troligen rör
det sig inte om samma art som är beskriven
och finns nere i Centraleuropa under detta
namn. Denna röksvamp är funnen i några
svenska landskap och återstår att beskriva.
Även stjälkröksvamp Tulostoma brumale
växte på vallen.
Sedan körde vi upp mot Bredsättra och
det f.d. sandtaget vid Mosshaget. Lokalen
håller tyvärr på att växa igen. Men ännu
kan man uppe på kanten av sandtaget
och på partier med bar sand hitta en del
intressanta arter. Tre mycel av sträv jordstjärna Geastrum berkeleyi och två mycel
av dvärgjordstjärna Geastrum schmidelii
kunde räknas in. Sträv jordstjärna liknar
mycket dvärgjordstjärna men rökbollen är
tydligt knottrig (ser ut som sandpapper),
dvärgjordstjärna har en helt slät rökboll.
Kopparbrun äggsvamp Bovista tomentosa
växte som sig bör i detta sandtag.
Väster skjutbanan som ligger söder om
Öjkroken, Köping socken hade också stäppjordstjärna blivit funnen hösten 2008. Två
fruktkroppar fanns kvar, arten växte nära
en talldunge. Betesmarken är välhävdad
men vissa partier har en viss kvävepåverkan. Underlaget är sand som fläckvis är
kalkrik. Flera arter av jordstjärnor är tidigare funna på lokalen bl.a. sträv jordstjärna.
På parkeringsfickan vid Hörninge mosse
hittades en skum jordstjärna som senare
bestämdes till säckjordstjärna Geastrum
saccatum.
Sedan for vi till den mycket spännande,
nyligen upptäckta lokalen SV Lundby, Löt
socken. På en till synes trivial betesmark
kryllade det av jordstjärnor. Området hävdas av ungdjur och har ett bra betestryck.
Man har för drygt 20 år sedan markberett
området och planterat tall men sedan omställt det till betesmark igen. På toppen av
plogfårorna hade vi tidigare i höst räknat
till minst 30 mycel av sträv jordstjärna.
Inte mindre än sex arter av jordstjärnor
trängdes om utrymmet, i oktober hade
vi hittat en sjunde art, kamjordstjärna
49
Krutbrännaren 2 (18) 2009
Geastrum pectinatum. Denna kunde vi
inte återfinna vid vårt besök men det fanns
ändå jordstjärnor så att det räckte till. Hur
kan det komma sig att denna mark hyser
ett så stort antal arter? Den ser absolut inte
spännande ut.
Nästa lokal att besöka var också nyupptäckt nämligen norr om Mellösa och öster
landsvägen, Egby socken. På en hästbetesmark, delvis kvävepåverkad, med partier
av bar sand hade Jan-Olof Petersson i
höstas hittat den mycket ovanliga arten
blomjordstjärna Geastrum floriforme.
Denna lokal var Mikael förstås intresserad
av att se. Lokalen påminde om de miljöer i
Ungern där man finner blomjordstjärna på
”ugly places” som inte alls ser lockande ut
att besöka. Men jordstjärnan fanns där och
blev förstås fotograferad. I höstas hade vi
också funnit dvärgjordstjärna på lokalen
men den återfann vi inte nu. Läderboll
Mycenastrum corium och skålröksvamp
Calvatia utriformis som också växte på
lokalen tydde på att kväveinnehållet i
marken bitvis var högt.
Som avslutning på dagen, det mörknar snabbt i början av april, åkte vi till
sandstäppen i Bredsättra socken. På en
betesmark fann vi dvärgjordstjärna men
också blommande klibbveronika Veronica
triphyllos. I betesmarken växte även
mångformig äggsvamp Bovista aestivalis
och sandäggsvamp Bovsita furfuracea.
Vid Övra Sandby kvarnrad gick vi in i en
igenväxande betesmark där vi ånyo fann
svartnande äggsvamp Bovista nigrescens.
Tyvärr visade sig ingen av dagens fynd
vara den ovanliga arten Bovista graveolens, den är i fält omöjlig att skilja från
svartnande äggsvamp. Bovista graveolens
(svenskt namn saknas) utmärks genom
50
att ha krökta pediceller som man måste
mikroskopera för att se. När vi skulle åka
hemåt kom lantbrukarna som äger marken
och släppte en hel flock med får i hägnet!
Äntligen skulle marken åter betas efter
flera år av ohävd. Det ska bli spännande
att se om några mer ovanliga röksvampar
kan dyka upp framöver.
Nästa dag beslöt vi oss för att inventera
uppe på norra Öland. Framför allt socknarna från Egby i söder till Källa i norr är
dåligt undersökta. Vi började med att åka
vägen ner till Nybyorde, Källa socken.
Något söder om Tingskullen såg det ut att
vara öppna marker som lockade oss. En
betesmark med enbuskar bjöd på minst 17
mycel av dvärgjordstjärna. Dessutom fynd
av Lycoperdon norvegicum (svenskt namn
saknas) som har några få tidigare fynd på
Öland. I ett nyröjt buskage av hassel fanns
minst 100 fruktkroppar av kragjordstjärna
Geastrum triplex. På kanten av ett f.d.
grustag växte stjälkröksvamp.
Därefter körde vi upp till Ramsnäs, Böda
socken där Elna Hultqvist tidigare gjort
en hel del intressanta fynd. Där växte ett
par mycel av fransig stjälkröksvamp Tulostoma fimbriatum. Det är den enda arten
stjälkröksvamp i Sverige som inte har
mynningsporen utdragen i en pip, istället
är mynningsporen oregelbundet fransad.
Där fanns också minst 100 fruktkroppar
av stjälkröksvamp. På ett slitet, sandigt
ställe växte liten diskröksvamp Disciseda
candida på typiskt sätt. Svampen sitter fast
med en mycelsträng men när den växer
fram vänder svampen sig 180 grader. Mycelsträngen lossnar och en por bildas där
sporerna kan spridas. Raffinerat uträknat!
På sandstranden återfann vi en av Ölands
få lokaler av mjölon Arctostaphylos uva-
Krutbrännaren 2 (18) 2009
ursi.
Därefter for vi söderut till Hagudden,
Böda socken där Elna också funnit en
del trevligheter. Några slitna exemplar
av stjälkröksvampar kunde möjligen vara
fjällig stjälkröksvamp. Där fanns också
en hel del kragjordstjärna och fransig
jordstjärna Geastrum fimbriatum bland
enbuskarna nära havet.
Ett slitet, sandigt fält vid Vedbylund såg ut
att ha potentialer. Men vi fann inget direkt
upphetsande. Vi fortsatte till ett sandigt
område söder om Löttorps samhälle men
inte heller där gavs några direkta fynd.
Nåja, man kan inte ha tur jämt. Dessemellan hade vi letat hårig jordstjärna
Trichaster melanocephalus i vägkanten
mitt emot Löttorps vårdcentral. Trots att
Mikael energiskt sökte genom buskarna
kammade vi noll. De berörda villaägarna
tittade storögt på oss.
Vi åkte då ner vid Bläsinge, Högby
socken mot Sörlångåsen. Där hade en
kraftig röjning av enbuskar i en betesmark
skett. Det var besvärligt för både kräken
och svampletare att ta sig fram. Vi fann
några mycel med dvärgjordstjärna och
även kantjordstjärna Geastrum striatum.
Dessutom beundrade vi en egendomlig
anläggning i sten som tydligen använts
för att hänga upp fiskenäten i.
Dagens näst sista stopp blev Slottsalvaret,
Räpplinge socken. Alldeles nära infarten
till alvaret, söder om vägen, hade vi tidigare i vintras hittat rulljordstjärna Geastrum corollinum. Denna hygroskopiska
jordstjärna (hoprullad i torka, utslagen
i väta) fanns mycket riktigt på plats.
Dessutom såg vi hårig jordstjärna och
stjälkröksvamp.
När mörkret nästan fallit gjorde vi ett
stopp vid det gamla sandtaget på gränsen
mellan Mörbylånga och Borgholms kommuner som vi benämner Rosti. Endast
stjälkröksvamp hittades på en sydvänd
slänt. Nöjda men trötta återvända vi hem
efter en fullspäckad helg. För Mikael
återstod flera timmars bilkörning hem till
Trollhättan.
Stort tack till Mikael för allt engagemang,
kunskap och inspiration som du delger
oss ölänningar som drabbats av röksvampfeber. Jag har hört att den sprids
med sporer.
Lokallista
Gårdby sandstäpp, Gårdby sn.
Geastrum pseudolimbatum
Dörby banvallen, N. Möckleby sn.
Bovista nigrescens
B. plumbea
Lycoperdon lividum
Tulostoma brumale
T. aff. squamosum
Mosshaget, Bredsättra sn.
Bovista tomentosa
Geastrum berkeleyi
G. schmidelii
T. brumale
Öjkroken väster skjutbanan och
Hörninge mosse, Köping sn.
Calvatia gigantea
Geastrum pseudolimbatum
G. saccatum
G. schmidelii
Lundby 400 m SV, Löt sn.
Bovista plumbea
B. nigrescens
51
Krutbrännaren 2 (18) 2009
Geastrum berkeleyi
G. fimbriatum
G. minimum
G. rufescens
G. schmidelii
G. striatum
Lycoperdon lividum
Mellösa 750 m norr byn,
Egby sn.
Bovista nigrescens
B. plumbea
Calvatia utriformis
Geastrum floriforme
Lycoperdon lividum
Mycenastrum corium
Bo öster landsvägen,
Bredsättra sn.
Bovista aestivalis
B. furfuracea
Geastrum schmidelii
Lycoperdon lividum
Övra Sandby, Bredsättra sn.
Bovista nigrescens
B. plumbea
Lycoperdon lividum
L. perlatum
Nybyorde NV-SV Tingskullen,
Källa sn.
Bovista aestivalis
B. plumbea
Calvatia excipuliformis
C. utriformis
Geastrum schmidelii
G. striatum
G. triplex
Lycoperdon lividum
L. norvegicum
L. perlatum
Tulostoma brumale
52
Ramsnäs, Böda sn.
Bovista aestivalis
B. tomentosa
Disciseda candida
Geastrum schmidelii
G. triplex
Tulostoma brumale
T. fimbriatum
Hagudden, Böda sn.
Geastrum fimbriatum
G. triplex
Tulostoma aff. squamosum
Vedbylund, Högby sn.
Bovista plumbea
Lycoperdon lividum
Löttorp 1 km SV kyrkan, Högby sn.
Bovista furfuracea
B. plumbea
Bläsinge Sörlångsåsen, Högby sn.
Bovista plumbea
Geastrum schmidelii
G. striatum
Slottsalvaret NO-delen,
Räpplinge sn.
Geastrum corollinum
Trichaster melanocephalus
Tulostoma brumale
Rosti, Glömminge sn.
Tulostoma brumale
Krutbrännaren 2 (18) 2009
Inventeringen
På kartan kan du se bokningsläget för den
pågående inventeringen av Öland. Som du
ser finns fortfarande en del obokade rutor
främst på den nordligaste tredjedelen av
ön. Trots att Ölands flora kan tyckas vara
välkänd har många oväntade fynd gjorts
under den senaste säsongen. Vi gör regelbundet gemensamma inventeringen av
någon spännande lokal. Dessutom har vi
inventeringsläger, främst på norra Öland,
då vi under en helg besöker en-två rutor.
Skulle du vilja vara delaktig i detta projekt? Hör av dig till Thomas Gunnarsson
(adress se omslaget sida två). Även om du
inte bokar en ”egen” ruta är det värdefullt
om du noterar dina öländska växtfynd på
www.artportalen.se På artportalen kan du
också se hur inventeringen framskrider
och hur olika utbredningsmönster för
arterna växer fram. Välkommen till ett
modernt floraprojekt som använder dagens
datateknik i florans tjänst.
#
# #
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
#
# #
#
53
Krutbrännaren 2 (18) 2009
Ölands Botaniska Förening
Program september - december 2009
Lördag 12/9
Lördag 26/9
oktober/november
Torsdag 3/12
Exkursion med tonvikt på alvarets sensommaraspekt. Samling
09.30 vid p-platsen ca 1 km väster Möckelmossen. Vandring 3-4
km. Medtag fika Ledare: Ulla-Britt Andersson
Exkursion.
Vi inventerar föreningens ruta vid Ottenby. Samling vid Norra
Lundparkeringen 09.30. Ledare: Ulla-Britt Andersson
Svampexkursion med inriktning på gasteromyceter. Anmäl ditt
intresse till Tommy Knutsson, 0485-420 14, e-post:
[email protected] senast 1/10 för mer information
Årets fynd. Bildvisning från året som gått. Föreningen bjuder
på kaffe och pepparkakor. Samling Folkhögskolan i Skogsby kl.
19.00.
Vill du delta i ”spontana” exkursioner eller få reda på vad som händer i
naturen? Anmäl dig till vår mail-lista genom att skicka
e-post till: [email protected]
Glöm inte att gå in på vår hemsida www.botanist.se
Där ser du bokningsläget i den pågående kärlväxtinventeringen, du får
tips vid artbestämning och annan nyttig information. Vill du delta mer
aktivt vid inventeringen? Anmäl dig till Thomas Gunnarsson se ovan.
54
Smällvedel Astragalus penduliflorus vid Stugun, Sveriges rikaste lokal för den rara arten
Klådris Myricaria germanica speglar sig i Indalsälven
Krutbrännaren nr. 2 / 2009
Utflyktsmål på Öland - Gynge alvar väster Möckelmossen
av Ulla-Britt Andersson........................................................sid 35
Botanikdagarna i Jämtland 2009 av Ulla-Britt Andersson...sid 38
De vilda blommornas dag 2009 av Ulla-Britt Andersson....sid 42
Skåningar på väg norrut - två nya arter för Öland av
Ulla-Britt Andersson och Tommy Knutsson.........................sid 47
Gasteromycetexkursion del V Rara svampar som växer
på ”ugly places” av Ulla-Britt Andersson.............................sid 49
Inventeringen........................................................................sid 53
Program.................................................................................sid 54