Hernösands Lazarett och Kurhus Förord Den byggnad som i våra dagar är landstingets sessionsbyggnad vid Storgatan i Härnösand, var en gång i tiden sjukhus för hela länets befolkning. Lazarett och kurhus var benämningen på denna inrättning, som var det första sjukhus som anlades norr om Gävle. Det stod färdigbyggt och öppnades för 200 år sedan. Vad var grogrunden för tillkomsten? Vilka människor fanns med i spelet kring Gustaf III om var länsresidens, kronobränneri och länslasarett för Västernorrland skulle placeras? Hur var villkoren för den tidens sjukvård? I denna skrift berättas om hur Hernösands Lazarett och Kurhus kom till och om gamla tiders samhälle, sjukvård och människor. Notiser och anteckningar från gamla arkivhandlingar har lämnat bidrag till dessa sidor, liksom historiska verk om Härnösand. Ambitionen har inte varit att ge en fullständig historisk och vetenskaplig dokumentation . I stället erbjuds läsaren en mera populär framställning om bakgrunden till länets första sjukhus och utvecklingen fram till att ett nytt sjukhus uppfördes och den gamla träbyggnaden kom att utnyttjas för annat ändamål. Skriften utges av Härnösands sjukvårdsförvaltning i samarbete med landstingsinformationen . ågon har svängt ett trollspö. Det är lätt att gripas av sådana tankar när man som besökare vandrar runt i det gamla lasarettet i Härnösand, numera landstingets sessionsbyggnad. Ingen tror att i dessa blåskimrande salar med eleganta trapphallar, utsmyckade med ångermanländsk vävkonst. funnits sjukhussängar med olyckliga människor som anfäktats av spetälskan, kopporna och allsköns venerisk smitta och där dårhusjon i sina celler oupphörligen ropat ut sin förtvivlan. Det är ofattbart att bara två sekler gått sedan allt detta var en verklighet. 1988 är det 200-årsjubileum. Som brukligt är blickas då bakåt. Lasarettets historia skall skisseras i korta drag. Notiser och händelser i tiden kommer att skymta förbi. Och det gamla Härnösand från Adolf Fredriks och Gustav lII:s dagar skall inte heller glömmas bort. I ! I ,-<.-J ' ! 0. I I I Kring 1840 ritades i tusch och akvarell nedanstående karta över lasarettsområdet i Härnösand, förmodligen inför en planerad tillbyggnad. Förklaringen till de olika byggnaderna och deras funktion lyder: 1. Lazarettet 2. Dårhuset .3. Fä- och foderhus 4 . Härbärge 5 . Sjöbod 6. Badhus 7. Sjöbod 8. Tomt tillhörig Assessor Hedlund och Räntmästar Harlin. 9 . Del av Oådeå bys utmark som mot erläggande av årlig gäld kan få begagnas när lazarettet utvidgas. a. Projektplats för den tillämnade tillbyggnaden. {le. I I rI l -3 REDAlV 1680 Men för att få det rätta perspektivet måste vi gå ytterligare något sekel tillbaka. Redan 1680 anlades ett hospital i Härnösand strax utanför södra tullen på en tomt gränsande till nuvarande landstingsbyggnaden. På en karta från 1699 har byggnaden måtten 19 x 10m. Av Erik Dahlbergs berömda Suecia Antiqua et Hodierna - kopparstick och planscher om Sverige och dess provinser - kan utläsas att det rört sig om en envåningsbyggnad med vind, täckt av s k sadeltak. Hospitalet underhölls av ångermanlänningarna genom frivilliga bidrag men hade även ett årligt anslag av 300 daler silvermynt och Serafimerordensgillet utövade därför också viss tillsyn. Vanföra, blinda, lytta, sådana med bristande själsförmögenheter, medellösa och personer odugliga till arbete var hospitalets klientel. Antalet intagna uppgavs 1746 till sju och 1769 vårdades blott fyra personer här. Sysslomän var präster, lärare och andra tjänstemän. Landshövdingen Örnsköld beskriver år 1769 hospitalet som "nedruttet". Det revs i samband med att ett nytt lasarett på samma tomt byggdes 1788. RYSSARlYAS IIÄRJlVllVGAR En särskild händelse i hospitalets historia förtjänar att bli ihågkommen; ryssarnas härjningståg år 1721 . Hela staden lades i aska. Det var en hemsökelse större än någonsin tidigare i historisk tid. Härnösand hade upphört att fungera. Kvar fanns i stort sett enbart kyrkans murar och hospitalet. Härnösandsbornas fasta punkt blev hospitalet som nu blev både rådhus, skollokal och kyrka; senare även sessionslokal för domkapitlet. På kyndelsmäss och ijulhelg då församlingsborn a mangrant samlades fick inte alla plats utan portarna öppnades mot hospitalsgården och de karolinska psalmerna ekade ut mot den frusna Nattviken. Vem vet om inte minnen av detta slag ligger förborgade när härnösandsborna i århundraden o ch intill dessa dagar så frenetiskt och tappert velat slå vakt om sitt hospital och lasarett. Såväl i Härnösand som på andra håll i landet förekom att viss "professionell" medicinsk verksamhet utövades. Redan 1591 omtalas s k bardsk ärare. barberare som slutit sig samman i särskilda skrån eller ämbeten . Under tiden fram till l 700-talet var s k fältskärer eller kirurger verksamma. Sådana hade undergått fältskärsexamen. sedermera avskaffad; en lägre medicinsk utbildning främst inriktad på sårbehandling och enklare kirurgiska ingrepp. Flera sådana fältskärer var invandrade tyskar. Namn som Georg Diedrich Borg som slog sig ner i staden 1723 kan nämnas. En annan mera bemärkt är Jakob Detlof Eberstein som 1790 blev överkirurg vid svenska trupperna i Ule åborg. Flera blev även kirurgie magistrar och till dem hörde bl a Lars Meden, 4 Karl Adolf Dahlgren och Johan Gustav Wahl berg. Alla dessa blev också knutna till lasarettet. Barnmorskor hade börjat utbildas i mitten av 1700-talet. Från varje stad skulle enligt Collegium Medicum sändas "l ärnplig kvinna" till Stockholm för undervisning i barnmorskevetenskapen. Collegium Medicum var föregångare till Sundhetskollegium (1813) och sedermera till medicinalstyrelsen (1878) och socialstyrelsen i våra dagar. Handelsman Stafs hustru Sofia Hagström blev Härnösands första barnmorska. Efter fullgjord utbildning tog hon upp barnmorskeverksamhet i september 1751. Hennes efterföljare var färgareänkan Helena Lindroth, rådmansänkan Brita Lenaeus och länsmanshustrun Elisabet Grönqvist, född Lodin. FÖRSTE UTBILDADE LÄKARElV Härnösand fick sin förste läkare med universitetsexamen år 1744. Det var med dr Nils Gissler som därmed blev landets förste läkare norr om Gävle. Han var en länets son, född i Torps socken i Medelpad år 1715. Gissler hade under sin Uppsalatid blivit Linnes vän; han blev även medlem av Vetenskapsakademien. Sin tjänst förenade han med ett lektorat i logik och fysik vid gymnasiet. För sitt värv som läkare erhöll han inga inkomster. Lektoratet avlönades däremot. Denna egendomliga kombination av lektorat och läkartjänst bibehölls ända till 1838. Gisslers insatser var berömvärda i många avseenden. Han var en folkets man som oegennyttigt offrade sig för sina patienter. Den egna välfärden kom i andra hand och som ofta med människor av denna resning slutade han sitt liv i armod och tragedi. Sina egna barn kunde han inte hjälpa. Tre av dem dog i kopporna. Genom Gisslers ansträngningar kunde Härnösand få sitt första apotek. 1748 upprättades Härnösandsapoteket som filial till Gävleapoteket. Snart råkade emellertid Gissler i delo med apotekaren Reftenius. Den kommersiellt lagde apotekaren fann snart apoteksröreisen mindre lönande och ägnade sigjämsides åt en kryddbod och en speceri- och tobakshandel. Detta stämde mindre väl med Gisslers höga ideal och processer öppnades. Gissler drog det kortare strået och apotekaren kunde sluta sin bana som en förmögen härnösandsborgare; en av hans fastigheter fanns kvar så sent som inpå 1940-talet. På Gisslers rekomm endation övertogs apoteket så småningom av Samuel Norrbin, grundaren av SundsvalIs första apotek. nÄLSOBRUlVlV Nils Gissler var den som tog initiativ till att öppna ett brunnshus år 1764. Han fann en hälsobringande källa på den tomt där nu Västernorrlands Allehanda har sitt tidningshus. Namnet Brunnshusgatan får därigenom sin naturliga förklaring. 5 Det ryska härjningståget i maj l 721 var en katastrof för Härnösand. Ryssarna tände eld på staden, det mesta brann ned - det dåvarande hospitalet var en av de få byggnader som stod kvar. Det gamla rådhuset blev till aska. Ett nytt stod färdigt 1727. Det stod kvar på sin plats vid torget fram till 1920, då det flyttades till Länsmuseet Murberget. Fotot är från omkring 1910 och tillhör Länsmuseet Murberget. Vissa år frekventerades hälsobrunnen av inemot IOO-talet gäster. Här firades också årligen de kungliga födelsedagarna, främst Gustavsdagen den 6 juni. Morgonen började arla vid pass klockan 6 med bön och kanonsalut. Eftermiddagen och aftonen ägnades åt musik, dans och diverse förlustelser allt under det att de kungliga skålarna utväxlades. Efter Gisslers bortgång kom hans efterträdare som lektor, Åman, att inneha befattningen som brunnsintendent. För sitt besvär erhölI han rätt att tilI husbehov hämta ved från stadsskogen. Denna IilIa notis ger om något en glimt av hur en s k ståndsperson fick leva även under den överdådige Gustav lII:s dagar. I mycket var Nils Gissler långt före sin tid. Därom vittnar bl a det "Förslag till Lasarettsinrättning i Härnösand" som han som "provlncial-medlcus" avgav den 18 maj l 763. Han ger i detta en levande beskrivning av de eländiga förhålIanden i hälsohänseende som rådde i provinsen och hur dessa tingens ordning skulle ändras. Den 21 juli 1788 togs den första patienten in, 'fattig och sjuk av venerisk smitta', står det att läsa i den första patientjournalen. Man kan följa hela sjukdomsförloppet. På ett annat ställe anges lepra som sjukdom. Denna första journal, handskriven och daterad fram till årsskiftet 1797-98, finns bevarad och förtäljer om alla de patienter som togs in under de första åren. Han vädjar till en början om "2 högst 3 sängar, för att äga tillfälIe att få tjänliga lärlingar uppövade i åderlåtande och sockenapoteks handhavande jämte undervisning om de gångbara farsoters motande och skötande m m. Att bibringa och upphjälpa medicinens förtroende i landet. ..", I väntan på en hospitals- och lasarettsbyggnad i staden erbjuds rum i en fattighusbyggnad. SkulIe flera rum erfordras ställer han 3-4 rum samt uthus i den egna gården till befolkningens tjänst utan vederlag. "Till sängar, spisning, ved, kokerskan och nödiga medikamenter samt för stadskirurgens biträde, kok- och spiskärl vill man antaga tre personer i var månad, som gör i 12 månader 36 personer, en summa av 3000 daler kopparmynt årligt understöd, vilken summa man likväl tror genom försiktig hushållning kunna bliva mindre ... " Summan, menar Gissler. skulIe kunna anskaffas genom be sparingar av "fattigmedel" inom Ångermanland och Medelpad. "Lasarettskollektens halva andel" skulle också få behållas. Likaså räknade han med bidrag från de båda städerna och från de talrika bruken i landskapen. ETT LÄIVSLASARETT I VAHDAIVDE Nils Gisslers storartade förslag blev inte förverkligat vid denna tidpunkt men hans tankegångar går igen i Kungl Maj:ts skrivelse i september 1765 där varje län som så ville skulle kunna inrätta sjukhus och få tillgodogöra sig insamlade lasarettsmedel och frivilliga sammanskott som eljest skulle ha tillfallit Serafimerlasarettet i Stockholm. Denna institution som inrättades 1752 med åtta vårdplatser för landet som helhet, Finland inräknat, kunde inte på långa vägar tillgodose landsortens behov. Landshövdingen Örnsköld (1762 - 1769) tillfrågade allmogen i landskapen. Tingen i Ångermanland och Medelpad enades om att Härnösand vore den lämpliga förläggningsorten för ett länslasarett. Jämtarna var däremot motspänstiga och föredrog 6 en placering i trakten av Frösön. Länets uppfattning delgavs regeringen 1769. Samtidigt föreslogs då också att Gisslers tidigare förslag om att inrätta några vårdplatser i Härnösands fattighus skulle bifallas. Därav blev dock intet. Något lasarettsbygge i Härnösand kom inte till stånd de närmaste årtiondena. Däremot blev på landshövdingen Falkengrens tillskyndan några sängplatser inrättade i Sundsvall under överinseende av provinsialmedicus Johan Salberg år 1776. Dessa fanns i bruk till 1783 då Salberg flyttade till Härnösand som läroverkslektor. Fram till 1788 saknade sedan länet någon sjukvårdsinrättning. Bekymmer av annat slag plågade landet under 1770-talet. Missväxten blev svår och ren hungersnöd rådde år 1773. Därmed följde också farsoter och krigssjukdomar som åsamkade landet den största dödlighet som hittills hade konstaterats. Totalbefolkningen under denna tid var med våra mått blygsam såväl i Härnösand som Sundsvall. Drygt 1000 invånare i vardera staden var det ungefärliga antalet. Härnösand hade en mera efter dåtida mått överklassbetonad prägel , tjänstemannainslaget var påfallande. Sundsvall däremot var närmast att jämföra med en fiskarestad. Inte förrän i mitten av 1800-talet överflyglade Sundsvall befolkningsmässigt Härnösand. Mattias ffiörning var borgmästare i Härnösand 1757-1784. Han var stadens riksdagsman under flera riksdagar och agerade energiskt och framgångsrikt för Härnösand som stapelstad {l 765) och sedermera som plats för länsstyrelse, kronobränneri och länets sjukhus. (Porträtt tillhörigt Härnösands kommun.) Frågan om var lasarettet skulle ligga och när det skulle byggas kom i hög grad även att förknippas med länsresidensfrågan. Sundsvall hade från 1762 med den nya länsindelningsreformens införande varit residensstad. De båda landshövdingarna Örnsköld och Falkengren hade även varit förespråkare för Sundsvall som residensstad. I mycket kanhända av personliga bevekelsegrunder. Denna tvekamp mellan de två städerna som alltjämt råder tycks ha grundlagts under detta tidsskede. Härnösands borgmästare Mattias Kiörning (född 1734, död 1787) tog dock hem spelet i samtliga partier i riksdagen. En stark och målmedveten personlighet med mästerlig diplomatisk talang styrde Härnösands öden för lång tid framåt. Hans hängivenhet för Gustav III och hans särställning som en av borgerskapets förnämsta företrädare i riksdagen kom att betyda en hel del. Kungen lyssnade till hans råd. Allt detta gjorde att han redan under Adolf Fredriks regering kunde få Härnösand förklarad som stapelstad år 1765. Det bottniska handelstvånget upphävdes och Härnösand fick bedriva sjöfart även till utlandet. Det kom staden att blomstra. Det viktigaste var emellertid att han fick Gustav III att inse att ett kroriobränneri. sådana kunde ge kronan inkomster, skulle förläggas till Härnösand . Enligt Kiörnings ord "i hjärtat och inte i ändan av länet". Att därmed också residensfrågan löstes år 1776 och senare förläggningsorten för lasarettet föll sig naturligt. Ett krav från regeringen var dock att landshövdingens bostadsfråga skulle lösas av staden. Till en början upplät Kiörning sin gårdsfastighet vid Stora torget som landshövdingeboställe. 7 ffung Gustav III var en annan huvudaktör när frågan om länsresidenset var som hetast. Sundsvall var residensstad sedan l 762, men efter skrivelser och ffiörnings uppvaktningar hos Gustav III beslutade ffungl. Maj: t i februari l 776 att landshövdingesätet för Västernorrland skulle flyttas till Härnösand vid nästa landshövdingevakans. l 778 skedde flyttningen. (Porträtt tillhörigt ffonstakademien, Stockholm.) Själv kunde han genom hustrun få en boplats på Sten hammar. Så föll till slut alla brickor på plats. Och nu några ord om den gamla lasarettsbyggnaden, Hernösands Lazarett och Kurhus som det står i en inspektionsrapport från 1867. ''ETl' STYCKE UTMÄRKT 1700·TALS· ARKITEKTUR" Historien börjar med en anhållan hos Överintendentsämbetet om upprättande av ritningar till ett lasarettshus av timmer. Initiativet kom sannolikt från Serafimerordensgillet. Skrivelsen är daterad 1785. Den är undertecknad av Joachim Beck-Friis som jämte K F Scheffer var chef för rikets hospitalsväsen år 1773. Tillsammans med denne hade han uppdraget att efter franskt mönster upprätta förslag tilllasarettsväsendets ordnande. Ritningar upprättades och sändes över till Härnösand för kostnadsberäkningar. Dessa utfördes av stadsbyggmästaren Svedberg och sedermera lät Olov Tempelman utföra en gransk- _,7 r -Ii ". J 8 ning. Professor Tempelman är den som står bakom tillblivelsen av stadens parad byggnader residenset och gymnasiet, sedermera Härnösands rådhus. Dessa båda monumentalbyggnader i nyklassisistisk stil stod färdiga 1791 och påminner härnösandsborna om ett ärorikt skede i dess historia, Gustav lII:s tidevarv. Den tredje byggnaden från denna tid, lasarettsbyggnaden i trä, stod färdig att tas i bruk 1788. Även den "ett stycke utmärkt I 700-talsarkitektur, imponerande främst genom sin lugna och kraftiga byggnadskropp", skriver härnösandssonen och f d landsantikvarien i Kalmar Manne ltofren. Medel till byggnaden hade sedan I 766 insamlats i länet genom årliga kollekter samt de sedvanliga frivilliga gåvorna vid befordringar, bröllop och begravningar, de s klasarettsmedlen. Hela huset hade beräknats kosta 2.200 riksdaler. Huvudbyggnaden hade när den stod klar 1788 yttermåtten 36 1/4 x 17 1/2 alnar (= 21,5 x 10,4 m). Bottenvåningen bestod av förstuga och sju rum medan övervåningen hade nio rum. Under byggnaden fanns två källare. Fasaderna var panelade och oljemålade. , I ,. o, ., Otr] VA·N1NG,,~jJ Planritningen här intill är från 1888 med Alb. Thurdin vid ritstiftet. Den visar rumsindelningen för de två våningsplanen i sjukhusbyggnaden. Etthundra år hade gått sedan öppnandet och många förändringar hade skett. Som synes fanns kakelugnar i mångfald. Den administrativa ledaren för sjukhuset kallades syssloman och hade sin bostad i övre våningen. Operationsrummet låg intill doktorns mottagningsrum i nedre våningen i den tillbyggnad som uppfördes 1870-71 vid östra gaveln. Tillbyggnaden revs vid ombyggnaden på 1960-talet. 9 Lasarettet var inrymt i bottenvåningen och bestod av två större och ett mindre sjukrum jämte badrum samt kök, skafferi och ett bostadsrum för sköterskan. Hospitalet var inrymt i övervåningen som även innehöll bostad på tre rum och kök för sysslomannen. Är 1853 byggdes huset till åt öster och fick därmed en total längd av l 16 fot (= 34,4 m). Det indelades då i en vårdavdelning i vardera änden och ekonomiutrymmen i mitten. Värmekrus från sjukvård förr i tiden. De var tillverkade i stengods och fylldes med hett vatten. Den västra avdelningen bestod av fyra rum: två sjuksalar med sex sängar vardera, en sal med två sängar vartill kom ett bostadsrum för avdelningssköterskan. Övre våningen hade samma rumsindelning men användes helt till vårdplatser. Östra avdelningen som utgjordes av 1853 års tillbyggnad innehöll på nedre våningen en stor sal med 13 sängar, ett enskilt rum samt ett bostadsrum för sköterskan. Övervåningen upptogs aven något rymligare sal med 13 platser, ett enskilt rum samt operationsrum. Ekonomiutrymmena bestod på nedre våningen av kök, bostadsrum för kokerskan samt ett stort badrum innehållande "apparat för ångbad och badkar av järn bleck" . Till badrummet ledde en varmvattenledning från en i köket inmurad panna. I övervåningen låg sysslomannens tjänstebostad bestående av fem rum. Den östra avdelningen användes som lasarett medan den västra nyttjades som "kurhus" d v s för patienter med veneriska sjukdomar. KAKELUGIVAR VÄRMDE Uppvärmningen var överallt anordnad genom kakelugnar. Vädringen skedde i allmänna salarna genom ventilluckor i kakelugnarna och fönstren som även hade öppningsbar ruta. På de enskilda rummen saknades alla ventilationsanordningar. 1867 var rum, trappor och korridorer försedda med fotogenlampor. Avträdena bestod av " nattsto lar" inställda i skåp försedda med ventilationstrummor till skorstenarna. Desinfektionen åstadkoms "medelst karbolsyrad kalk, förvarad i särskild apparat å locket" . 1870-71 uppfördes ytterligare en tillbyggnad bel ägen vid husets östra gavel. Denna revs på 1960-tal et i samband m ed att byggnaden restaurerades. Skulle en sammanfattande bedömning göras av vå rd p latse rnas antal under årens gång finner vi att i början fanns 9 sängar, 6 för fattiga och 3 för sådana som kunde betala för sig själva. Legosängsavgiften för dessa var 4 skilling om dagen . 1820 utvidgades vårdplatserna till 16 och samtidigt flyttade mentalpatienterna in i ett annat trähus på tomten. Antalet patienter uppges 1839 uppgå till 30. Är 1844 flyttades mentalpatienterna från lasarettet till det nyuppförda mentalhospitalet. Då utökades vårdplatserna till 45. Under åren 1789-1807 intogs 378 patienter av vilka 275 ut- 10 .\ skrivits såsom friska, 54 såsom förbättrade, 32 såsom obotliga och 17 såsom döda. Är 1850 vårdades på lasarettet 155 personer och underhållsdagarnas antal var 5.877. Tio år därefter vårdades 475 personer och antalet underhållsdagar var då 19.025. Lasarettsprotokollen finns kvar med ett par undantag sedan lasarettets början år 1788. Några noteringar må göras. Legosängsavgiften som 1788 var 4 skilling om dagen hade under årens lopp ökats och var enligt ett direktionsprotokoll 5 december 1855 uppe i 12 skilling banko. Det beloppet ansågs ej lämpligt att höja. Mathållningen sköttes till en början genom eget hushåll. Utspisningen för varje patient uppgick 1855 till 17 skilling och 6 rundstycken för varje dag. Efter 1856 utbjöds mathållningen på entreprenad och fortsatte därmed till 1885 då sjukhuset ånyo åtog sig egen mathållning. Antalet vårdplatser ansågs under 1853 motsvara behovet men under årens lopp inträdde platsbrist igen. Kurhusavdelningen behövde utvidgas och år 1870 togs en obduktionssal i tvätthuset tillvara för 10 sängplatser. Även på tvätthusets rymliga vind kunde rum apteras för 8 sängar ytterligare. Ijuni 1882 installerades en telefon för en årsavgift av 80 kronor. Den nya hospitalsstadgan 1883 innehöll bestämmelser som gjorde att lasarettet inte längre kunde uppfylla de krav som ställdes. Allt detta gjorde att landstinget så småningom beslöt inköpa ett område mellan södra sundet och södra landsvägen för att där uppföra ett helt nytt sjukhus. En epok var avslutad. Om det nya sjukhusets tillblivelse berättas kortfattat i nästa kapitel i denna skrift. lVYA ROLLER Härnösands stad förvärvade den gamla lasarettsbyggnaden och den nyttjades som s k fattighus fram till 1915. Staten övertog sedan byggnaden för att personal inom fångvården skulle få bostäder. När landstinget 1966 förvärvade fastigheterna vid Nattviken för att på området uppföra sitt nya centrala kansli kom gamla lasarettet åter i landstingets ägo och cirkeln slöts. Gamla träruekei på området revs för att ge plats åt kanslihus och vårdcentral. Olika alternativa lösningar för hur den gamla lasarettsbyggnaden vid Storgatan skulle nyttjas diskuterades, bl a var ett sjukhusmuseum på tal. Men med tanke på att kostnaderna för restaureringen skulle bli ganska höga bestämde man sig slutligen för att ordna sammanträdeslokaler i nästan hela huset. Restaureringen syftade till att återge byggnaden dess 1700talsstil. Arbetet skedde i intimt samarbete mellan byggherren I I Kosten till patienterna sköttes endera genom 'egen mathållning' eller entreprenad. Utredningar och kostnadsberäkningar föregick de olika besluten. På sidan 14 återges lasarettsläkaren E. Frieks redogörelse 188.3 över de förhållanden vid sjukhuset som borde beaktas av landstinget när beslut skulle tas om 'sp lsor äninq'. Det är en berättelse som målande beskriver utrymmen, kostnader, arbetsvillkor m m. landstinget. arkitekt och Riksantikvarieämbetet som för övrigt gett restaureringen ett mycket högt betyg. Vissa betydande ingrepp var nödvändiga att vidta för att återställa 1700-talsprägeln. Byggnadens inre förlänades en stil som harmonierar med dess yttre. I första våningen möts besökaren av hallens varma och ombonade miljö. Här finns också några sammanträdesrum och en mindre utställning om tidigare sjukvård. Bronsplattan på väggen intill en av enrreerna befäster för dagens besökare att den gamla byggnaden har kultur- och byggnadshistoriskt värde. På plattan står: 'Kulturhistoriskt minnesmärke. Skyddat enligt lag. ' Riksantikvarieämbetet har utfärdat byggnadsskyddet. Därmed tillhör byggnaden de byggnadsminnesmärken som skall bevaras för framtiden. Strikta bestämmelser omgärdar hantering i form av renoveringar och ändringar. Landstingssalen ligger på andra våningen. Den är hög i taket - två av de ursprungliga våningarna har utnyttjats. Här dominerar den lugna blå färgen i inredningen som exponerar hemslöjdsproduktionen inom länet såväl i väggpaneler som möbeltextilier. På samma plan finns samtalsrum och ett kontorsrum. Tredje våningen eller vindsutrymmena har apterats till åhörare- och pressläktare för landstingssalen och ett arbetsrum för pressen med skriv- och telefonhytter. Arkitekt för hela anläggningen har varit Thurfjells Arkitektkontor, som anlitat f. stadsarkitekten i Luleå John Berglund för restaureringsarbetet. Den utvändiga restaureringen har skett i samråd med f. landsantikvarien Bo Hellman. När gamla lasarettet uppfördes anslogs ursprungligen 2.200 riksdaler. Vid en beräkning år 1829 värderades byggnaden till 3.500 riksdaler. Kostnaden för dess förvandling till sessionsbyggnad vid I 960-talets slut blev omkring 2 milj kronor. Genom restaureringen har en kulturhistoriskt värdefull byggnad räddats åt eftervärlden. Den återinvigdes för sitt nya ändamål som landstingets sessionsbyggnad i mars 1969. En bild från den nutida användningen som sessionsbyggnad: landstingsmötet i mars 1983. 12 Protokoll och an dra handlingar frå n landstingets möten under förra seklet bidrar till vår bild av ett lasarett i gamla tider, Här återges två sidor ur landstingets handlingar 188.3, på denna sida förslaget till utgiftsstat nästkommande år och på nästa lasarettsl äkaren Frieks erinringar till förslaget om att lasarettet sk ulle övergå till 'egen mathållning ', Förslag till utgifts-stat vid lasarettet och kurhuset i Hernösand för år 1884. Ajlänin,r;ar: . 2,000: . 300: . 7flO: '" . HOO: Vaktmustaren . ÖOO: D rängen , tillika portvakt, lO!) kr onors löneförh öjning begäres flU(J : ~ undersk öterskor il 426 kr . ~f>() : H ushäl lorskan , ~6 kronors l öneförh öjning heg:ires . 4'i6: 300: 'I'v ätterskan . L äkaren Predikanten Sy sslomann en iifv ersköt erskan - -- - - Utspisningskostnad , Mrdikam cnicr R eseersättninqar i anl edning' af veneri sk smitt a Skrifmaterialier: tryck, tidningar och böck er telefonafgift . . . l ö(): 80 : - ,. 6,475: ti,SOO: 1,1300: 300 : ~30: Ved och lyse : WO: 5 10 : 100 famnar barrved å 7 kr . ... 30 björkved å 17 kr F otogen och lju s ~flO: 1,460: - Fa stighetens underhåll : Brandförsäkr ingsafgift er Gå rdspla nens och planterin gars und erhlill Vattenl edningsafgift , '" Diverse reparationer , , , . . . . 160 : 100 : 100: öOO: - - - -- 860 : - Inoentarier och beklädnad: H anddukar af linne, 4 dussin = 60 aln ar köks-, 4 » = flO L akan af linn e, 12 par = H1 2 » af domestik , 18 = 28t3 Örngott af 24 st . :>0 » af » 12 » 50 » N attröjor Tröjor och lif af halfyll e 24 7f> » Dragter af bomull sty g 6 » 72 » B omull sgam till str umpor, l ö skålpund Ull gam 1fl , Toffl or af läd er, 12 par il 4 kr . . t) il. 2,50 af filt K öksk ärl. knifvar, gafflar, porslin m. m In strument er och bandager il. 40 öre il 30 » il. 40 a 26 il. 25 a 25 » a 5r> » il 60 » ,., . .. . . . _.._.. 24: 15: 76: 72: 12: 12: 41: 43 : 23 : 45: 48: 15 : 50 : 300: 80 60 50 2f> 20 _ 77H: 25 Di verse utgifter, såsom: slipa, lagerhalm, fyllning af isk ällaren, karbolsyrad kalk, underh åll af gata 600: och gränd m, m , . Oförutsedda utgifter . 1,000: Summa Kronor 19,803: 25 13 Till Direktionen rör Hernösands lasarett! I enl ighet med di rektionens beslut fär j ag härm ed , till ut redn ing af fr ågan om egen hu sh ållning för lasarettet , göra följande erinringar: Af nödvändiga förr lidsrum finnas, utom syss lomannens, tv li du gliga källare med godt utrymme samt en god isk ällare med temligen inskränkt sådant . Deremot saknas helt och h ållet en användbar matbod för salt kött, fisk och annat, som ej an ses böra i k ällar e förva ras . Ett rymligt vindsrum - ell er afbalkning, som lätt och billi gt kan in redas till rum -- finnes visserli gen i tvättst ugan, och lasarettets egen vind lemnar äfven tillräckligt utrymme för inredningen af ett så dant af tillräckl ig storlek, men M da hafva den sto ra olägenheten att , till följe af sitt läge tä tt nnder ta ket , blifva under den varma iirstiden till förvaring af kött odn gliga och till förvar in g af an dra sake r såsom mjöl m. m. dåliga. Å tvätthusvinden finnes ytterliga re ett inre dt, med eldstad försedt , rum , hvars läge ofvan på li krumm et och med fönstret vändt lit bakg årde n med afträ dena gör det ännu oan vändbarar e än de föru tn ämnda. De fordua matbodarne, den ena syss loma nnens, togos efter lasarettets sista tillbyggnad i an spr åk för beh öflig utvidgning af vedboden . D et tyckes s ålunda endast iite rstä att för än dam ålet uppföra en ny lit en byggnad. Enligt sannolikhetsberäkning af byggmä stare bör priset på en tv årummig slidan med dubbla plankväggar och fyllning samt olj efnrgsm filad ej beräknas lägre än till 7 il 800 kronor. Lämpligaste , eller enda lämpliga, platsen härtill torde utan tvifv el befinnas vara vid planket i närheten af kurhustrappan och mid t för ink örsporten, således blide i köket s närhet och pli en plats, der utrymme t pli den förut in galunda för vidl yfti ga g årde n min st synes komma att inkräktas. Oberoende af huru stor del af uppköpen , som komme att göras af sysslomannen torde , i händelse af egen hushfillnin g, behofvet af ett qvinligt biträde lit kokerskan blifva oundgängligt. Nligot särskildt rum för denna person kan ej beredas, och inhysandet af henne hos kokerskan, när n ågou ny sådan antages (för närvarande torde det ej rimligen böra sättas i fråga), skulle möjligen komma att verka afskräekande pli lämpliga personers hlig att söka denna tjenst, och ho~ n ågon af sköterskorna medgifves det ej af det ringa utrymmet i deras bostäder. För närvarande är dock en nyantagen ogift tvätterska villig att lemna plats i sitt i tvättstugan belägna rum, och om de sedermera kommande tvättersk orna antagas pli detta vilkor, torde bostadsfr ågan för ett blifvande köksbiträde ej utgöra n ågot hinder. En annan ny ordinarie utgift med anledning af egen hush ållning torde möjligen komm a att blifva n ågon löneförh öjning lit sysslomannen till er sättning för ökade g öromå l . l afseend e pa an skaffand et af förn ödenheter , så, hvad beträffar de tvli vigtiga artiklarne kött och mjölk , har sla gt ar e förklarat sig villig att tvli gånger i veckan lemna fär skt kött och, bland andra, den nuvarande mjölkleverantören (åt entreprenören) at t fortfarande leverera mjölk. U nder de sednare åren har egen hu sh ållning införts på en ganska stor del af lasar etten och enligt uppgift -- se inspektionsber ättelse af medi cinalrådet Hallin .- utfalli t väl. Med stöd af denna erfarenhe t bord e väl någon tvek an om lämpligheten af att försöka detsamma på H ern ösands lasarett knappt komma i fråga , sli vida man ej hade anl edning antaga , att osäk erheten i till förseln här pli platsen är större än på någon af de andra. Å Sundsvalls lasarett, det med härvarande i detta afseend e väl mest lik st älda , har dock egen hush ållning utfallit väl. Sistlidne lirs medelpris för hvarje person derstädes. inbe gripet tjenstepersonalen och patienter på enskildt rum, utgjorde 56 öre, hvari äfven inbegripes öl och spirituosa; ltl81 lirs pris 48 öre. l H eru ösand s lasarett samma lir un gefär 64 och 62 öre. Obs.: skilnadeu pli helportions- och medelpris. Beräknad efter nu gällande pri ser synes helportion Ii nuvarande spisordning härstädes upp gli till ungefur 57 öre, med tillägg af ett par öre för bortgång genom förskämning, underm ål m. m. En bestämd förd el af egen hushlillning, oafsedt priset, är möjligheten sa. väl att bereda betjeningen en af spisordningen i n ågon m ån oberoende liten omve:ding i den . annars i längden väl enformiga matsedeln, som ock att kunna tillhandagli patienter pli enskildt rum med mat, som uligot mera motsvarar deras vanor. Man bör derjemte för patienter med dietportioner utan svårighet kunna utbyta kok öttet mot annat af motsvarande värde, om sådant skulle befinnas önskligt. Hernösand April 1883. E. Frick. 14 Uärnösand vid sekelskiftet en som besökte Härnösand i slutet av 1800-talet blev under de förhållanden som allmänt rådde inte bestört men trots allt illa berörd av att i länsresidensstaden rådde en så stor fattigdom. Staden var ingen idyll. Antalet fattiga och tiggare hade ökat mycket kraftigt under slutet av 1700-talet. Denna tendens fortgick även under stora delar av 1800-talet. Det fanns ett omfattande tiggeri på gårdarna; "soppkokningsanstalter" förekom litet varstans, finansierade med privata medel. först på 1880-talet kunde den sortens välgörenhet upphöra. FISKAR· ocn LÄRDOMSBYN BYTTE ANSIKTE Den industriella expansionen, sågverksrörelsens framväxt, i perioden 1860 - 1900 kom självfallet även att påverka länsresidensstadens utveckling. Befolkningen mer än fördubblades under den här tiden. Allt detta gjorde även att staden Härnösand förändrade karaktär. Lärdomsstaden hade fortfarande drag av den gamla fiskarbyn. Nu revs sjöbodarna, kajer började byggas, en strandgata anlades. Rådhuset låg kvar på sin gamla plats vid stora torget. Likaså residenset. Trähusen var dock förhärskande. Bron från fastlandet över till ttärnön. Nybron, blev klar först 1894 och stenbron till Mellanholmen fanns kvar. Bäckmans källare, den legendariska från 1870-talet och belägen där nuvarande stadsbiblioteket ligger, hade fortfarande utskänkning. På somrarna åkte härnösandsborna ut till Rosenbäck vid Gerestabäcken , en liten idyll där var och en kunde förfriska sig; ett Djurgårdsbrunn efter härnösandsmodell. Handel och industri blomstrade. Dynastier började knoppas; Kempe, Verstegh , Ramström. Nätterqvist, bl a. Skräddaren Carl Modig bildade 1874 Bönhusföreningen, en föregångare till Evangeliska fosterlandsstiftelsen (EfS). Den 17 juli 1877 invigdes stadens första bönhus av biskopen Landgren. Alltsedan dess har Härnösand uppvisat en påfallande stor kyrksamhet. Modig var den som tände det första ljuset. Att han sedan även blev rikligen timligt belönad är en annan historia. 1880 byggdes en vattenledning från Bondsjön till hospitalet. 1892 uppfördes en högvattenreservoir. 1877 fick Härnösand telefonförbindelse med Sundsvall. Härnösand var den första stad i Europa som hade gatubelysning. Det var ett amerikanskt konsortium (sådana fanns även på den tiden) som valde Härnösand som experimentort. Ett kraftverk vid Gådeå kunde 1886 tydligen bevisa att experimentet var lyckat. Vid den här tiden började nya strömningar inom befolkningen att göra sig gällande; folkrörelsetanken fick fäste. Härnö- 15 sands arbetareförening fick sin lokal 1875, den som sedermera kom att kallas Brännaborg. Sven Hedin, märkligt nog, uppträdde här en gång. Västernorrlands museisällskap bildades. Det var upprinnelsen till det nu så uppskattade Murbergets museum. Theodor Hellman, intendenten och filosofie doktorn, var initiativtagare. Ostkustbanan var inte utbyggd. Det sägs att det var bekvämare att ta båt från Härnösand till Sundsvall; därefter tåg till Änge och ansluta till inlandsbanan om man skulle resa till Stockholm. Ett annat alternativ var att ta vägen över Långsele. Så kunde vardagen te sig för en besökare i dåtidens Härnösand. En sådan var Fritz Kaijser; nyutnämnd lasarettsläkare. Med ångfartyget Nyland anländer han till staden den sista juli 1898. Ingen möter honom; han har ingen bostad. Han är en främling. Men han skulle snart ta skadan igen . Kaijser blev under 30talet år framåt staden Härnösands dominerande personlighet. På innergården till gamla lasarettsbyggnaden stod ett antal trähus, som var i dåligt skick och revs när landstinget byggde i mitten av I 960-talet (lilla bilden). • Den stora bilden nedtill är från mitten av 1950-talet således innan landstinget förvärvade området ned mot Nattviken för att bygga sitt nya förvaltningscentrum. Åt vänster går Riks 1.3, som var den tidigare benämningen på E4. Wickmans Värm e hade lokaler i huset till vänster. På Storgatans högra sida står de gamla trähus, där earlströms Uraffär och Engströms Specerier fanns. Foto: Hovfotograf Lars Bergström 16 r= lVYTl' SJUKllUS PLAJYERAS Fritz Kaijser efterträdde Gustaf Ekehorn som lasarettsläkare i Härnösand 1898. Som en notering i marginalen kan nämnas att båda hade sökt lasarettsläkaretjänsten vid SundsvalIs sjukhus. Direktionen hade förordat Kaijser men dåvarande medicinalstyrelsen utnämnde Ekehorn. Enligt Kaijser skulle den utnämningen bero på att landshövdingen som på den tiden var självskriven ordförande i lasarettsdirektionen i Härnösand råkat i konflikt med Ekehorn och denna förflyttning skulle då vara en salomonisk lösning. Så här i efterhand kan konstateras att Härnösandsborna därmed gjorde ett lyckat personval. Kaijser har i olika sammanhang dokumenterat händelser och skeenden kring lasarettet och dess liv men även små avslöjande historier om sällskapslivet i Härnösand, om möten med "den tidens store", om de otaliga middagarna, om slädpartier i Nybrobacken och därmed "iråkade förlovningar" mellan lasarettsunderläkare och borgmästardöttrar. För en krönika som denna är hågkomster av det slaget dock av begränsat värde. Men sådant måste bevaras som värdefull dokumentation för framtiden. Kaijser har emellertid låtit trycka ett anförande som han höll den 13 september 1925 vid öppnandet aven tillbyggnad vid Härnösands lasarett. I det följande skall delar av det materialet komma till användning. Gustaf Ekehorn har 1897 utgivit en "Berättelse för åren 18931896 från Hernösands Lasarett jemte Beskrifning af det nya sjukhuset". Även denna dokumentation kommer i vissa delar att åberopas. Så märkligt det än kan låta var skälet till att ett nytt sjukhus byggdes i Härnösand helt enkelt att landstinget inte kunde enas om hur mentalsjukvården i länet för vissa akut insjuknade patienter skulle ordnas. I den hospitalsstadga som trädde i kraft 1883 föreskrevs nämligen att på varje lasarett skulle finnas korttidsplatser för akutsjuka mentalpatienter som inte omedelbart kunde beredas vård på hospital. Stadgans föreskrifter i detta avseende förebådade på sätt och vis den samordning som efter drygt ett halvsekel kom till stånd mellan kropps- och mentalsjukvård. Den ena utredningen följde den andra. Härnösands lasarettsdirektion föreslog 1885 att en "cellavdelning med 6 celler" skulle uppföras. Lektor Herman Wålander reserverade sig och föreslog i stället att lasarettet borde flyttas till den tomt där det nu ligger. Wålander tycks såvitt framgår av direktionens protokoll vara den förste som kommit med uppslaget om förflyttningen men som brukligt är kunde detta inte anammas på en gång. Ytterligare utredningar måste först till. Ett förslag om ett gemensamt länshospital på 15 sängar blev framlagt. Anstalten skulle förläggas till Härnösand. I första hand 17 Fritz Kaijser var lasarettsläkare under den långa perioden 189819.3.3. Foto: Hovfotograf Lars Bergström 19.31. Bilden tillhör S:t Petri-Ordens arkiv. ansågs att den gamla lasarettstomten skulle tas i anspråk. Det förkastades. Nästa uppslag var att bygga på den tomt där staten redan hade Gådeåhospitalet. Inte heller den lösningen godtogs. Lasarettsdirektionen beslöt då att inköpa ett område mellan södra sundet och södra landsvägen . Köpeskillingen var 2.500 kronor och dessutom skulle betalas en årlig avgift på 25 kronor. På det tomtområdet ville direktionen låta uppföra ett länshospital. Byggnaden beräknades kosta 50.600 kronor. Lasarettsläkaren, vid den tiden Erik August Frick och mångårig i tjänsten, biträdde inte förslaget. Han ansåg att det skulle bli tungrott med två lasarett på så "stort" avstånd; dessutom menade han att det gamla lasarettet tjänat ut. I stället föreslogs att ett helt nytt lasarett skulle byggas på tomten. BESLUT OM HELT lVYTT SJUKlfUS En ny komrnltte tillsattes. Dess betänkande låg färdigt till 1888 års landsting. På landstingsmötet avslogs direktionens förslag om länshospitalet. Däremot förordades att ett helt nytt sjukhus skulle byggas med plats för 70 å 80 patienter. Där skulle då även inrymmas mentalpatienter. Direktionen anmodades komma in med kostnads- och ritningsförslag till det nästkommande årets landstingsmöte. Kostnadsberäkning fogad till landstingets beslut 1889 om nytt sjukhus; 'Huf vud bygnaden ....kr 116,500;Uppvärmnings-, ventilations- och evakuationsanläggningar i denna kr 23,500;Cellafdelning och tvättinrättning kr 28,500 ; Portvaktstuga kr 5,650 ; - ' 1890 års landsting beviljade till 'app arater för tvättstuga, kök, desinfektion och varm vatten beredning samt uppvärmning och evakuation af ekonomibygnaden .. kr 18,400 ; - ' År 1891 beviljade landstinget; 'Ytterligare anslag för bygnaden kr 21,850;Vatten- och afIoppsledningar m m .. ...... kr 14,015;Byggande af ett uthus kr 2 ,350;Byggande av ett likoch obduktionshus .. kr 2,750;Anläggande af elektr. belysning kr /3,00 l ;4 0 Inhägnad af tomten .. kr 4,185;Byggande af en landningsbrygga ...... kr 1,500 ; Inköp af inventarier .. kr 9 ,300 ; Arvode åt kontrollanten .. ........ kr 3,000 ; Summa Kronor Den 19 september 1889 beslöt landstinget att uppföra ett nytt sjukhus av sten och anvisade samtidigt medel i enlighet med det kostnadsförslag som utarbetats av "Hofintendenten Kumlien", Nya Aktiebolaget Atlas m n. För senare tiders läsare må kostnadsberäkningen i sin helhet citeras (till vänster). Denna prudentlighet i beräkningar och beskrivningar av sjukhusens och landstingets verksamhet är påfallande. Den tiden hade andra värdeskalor. Det är också därför som en krönikör har den största glädje att läsa hur lasarettsläkarna så noggrant och så målande beskriver sitt fögderi i årsberättelser och liknande. Sådana kan följas fram till mitten av I950-talet. Därefter utbreder sig torftigheten eller kanske det "rationella". Enligt Kaijser var hovintendenten Kumlien "en person, som sannolikt uppgjort ritningar till de flesta lasarett i Sverige". Hovintendenten själv skall enligt utsago ha påstått att Härnösands lasarett "var det finaste som då fanns i Sverige". Men låt oss nu se vilket lasarett Härnösandsborna fick. Säkrast är då att gå tillbaka till lasarettsläkaren Ekehorns beskrivning. Ekehorn meddelar att "efter slutlikvid med Bolaget Atlas var kostnaden vid 1895 års slut kronor 257.826:76". Ekehorn skriver att "den 12 juni 1893 kunde Inflyttning ske i det nya lasarettet". Han berättar om infarten, södra sundet, som "utgör södra och längsta delen av det smala havsband, som, grovt sett, i form aven svag båge från norr till söder skiljer Härnön från fastlandet. Denna del av sundet är omkring 9 km 264,50 l ;40 " lång, ej bred, men tillgänglig för stora ångare. Stränderna är till största delen beväxta med granskog". 18 "Tomten, som har en utsträckning av omkring 36.000 m". var förut en skogspark och har aldrig varit bebyggd." Stavningen är förstås korrigerad och även ordval ibland. Han beskriver minsta sten och tuva på tomten. Till sist talar han om att följande byggnader uppförts: "Den egentliga sjukhusbyggnaden Maskin- och tvätthus med dårstuga Iskällare Portvaktsstuga Lik- och obduktionsbyggnad Ett uthus Såsom blivande byggnader upptagas å planritningen L äkarebostad. kol- och koksbod. samt vedskjul Sjukhusbyggnaden är uppförd av sten enligt korridorsystemet. Det är en tvåvånings långbyggnad med en vindsvåning i mittelpartiet; huvudfasad åt sjön. Mot södra landsvägen skjuter ut en tvärbyggnad i tre våningar. Huvudingången ligger också här. " Sjukhuset var byggt för 90 platser. Redan 190 I gjordes vissa omändringar på vindsvåningen och platsantalet ökade till 102. Så har tid efter annan sjukhuset byggts om, byggts till och moderniserats. Kaijsers stora anförande vid öppnandet av tillbyggnaden i september 1925 ger oss en ingående beskrivning av sjukhusets historia under det nya seklets första 25 år. Om detta och om hur Härnösands sjukhus under senare årtionden förvandlats till en toppmodern sjukvårdsinrättning ges tillfälle att återkomma när sjukhuset om några år firar 100årsjubileum . Härnösands nuvarande sjukhus år J900. Fotot tillhör Länsmuseet Murberget. 19