Wåra Rötter Många besökare på Arkivens dag sid. 3 Släktforskarnas egen tidning sid. 10 Ösjöfors pappersbruk Tjust Släktforskarförening Nummer 4 • 2014 • Årgång 28 Sönerna dräpte faderns fiende Sidan 6 sid. 12 Tjust Släktforskarförening Ordförande: Hans Wiberg tel: 0490 - 214 28 e-post: [email protected] Sekreterare: Valdy Svensson Tel. 0490 - 188 18 e-post: [email protected] Kassör: Ann Persson Tel. 070 - 334 98 27 e-post: [email protected] Föreningens adress: Tjust Släktforskarförening c/o Stadsbiblioteket Box 342 593 24 Västervik Postgiro: 494 76 67 - 4 Föreningens org. nr: 833600 - 7128 Medlemsavgift 150 kr./år Familjemedlem 50 kr./år Internetadress: www.tjustanor.com Ordföranden har ordet Nu har hösten kommit och med den mer arbete framför datorn. Själv har jag startat en utbildning i släktforskning i Odensvi med åtta deltagare så intresset för släktforskning finns fortfarande. Det som oroar mig mer är att besöken i vår forskarlokal minskar. Jag hoppas att vi med gemensam kraft kan ändra på det. Våra möten är välbesökta, kanske av den anledningen att vi har intressanta föreläsare vilket vi hoppas att kunna fortsät- Redaktionen har ordet Har du skickat in ett bidrag som inte publicerats än? Hör av dig till mig och påminn, för jag kan ha missat ditt mail vid planeringen av tidningen. Om du skickat text och bilder men inte har fått svar kan det bero på att ditt mail fastnat i spamfiltret. Det kan hända om ett mail kommer från en tidigare okänd avsändare och har bifogade filer. Hör i så fall av dig igen i ett mail utan bilagor, eller ring. I det här numret av Wåra Rötter startar vi en artikelserie om mord och dråp i Redaktörer för Wåra Rötter: Hans Wilensjö Mobil: 070-326 53 56 e-post: [email protected] Eva Johansson Tel. 0490 - 138 19 e-post: [email protected] Tor Wiklund Tel. 0120 - 202 59 e-post: [email protected] Layout: Bo Sandberg Tel. 0490 - 321 83 e-post: [email protected] Wåra Rötter nr 1 – 2015 kommer i mars Material senast 15 februari Omslagsbild: 1878 dräptes en torpare i Ekhult i Ukna socken. Två bröder greps och befanns skyldiga. Efter avtjänat straff emigrerade de till Amerika men först planterade de två träd vid hemmet i Ekhult. Upplaga: 600 exemplar Utgivning: 4 gånger per år Tryck: Östkustens Tryckeri AB, Västervik 2 Wåra Rötter 4/2014 ta med. Vi vill gärna ha förslag på ämnen att föreläsa om. Vi har ett jobbigt 2015 framför oss med att hitta en ny ordförande och ny sekreterare. Därför hoppas jag att det finns några som är villiga att efterträda. I så fall, kontakta valberedningen. Föreningen firar 30-årsjubileum under 2015 vilket vi på något sätt ska uppmärksamma. Hans Wiberg Tjust i äldre tider. Vi börjar med dråpet i Ekhult 1878. Läs den spännande historien på sidan 6-7. Några fler känner vi till men naturligtvis långt ifrån alla. Har du själv upptäckt ett liknande brott i din släkt i Tjust, där ond bråd död ingår? Hör av dig till redaktionen. Antingen kan du skriva om det själv eller lämna uppgifter så skriver jag en artikel. Det ska vara brott begångna för minst hundra år sedan, gärna längre tillbaka. Eva Johansson Nya medlemmar Marie-Louise Jobeus Fröjden, Skedshult 590 98 Edsbruk Kerstin och Ove Sohlman Pionjärvägen 15 590 93 Gunnebo Sylvia Ström Bredgatan 7 593 30 Västervik Margareta Oscarsson Älvdansgatan 47 B 593 52 Västervik Björn Guding Odengatan 10 593 32 Västervik Anders Nilsson Hasselvägen 4 590 90 Ankarsrum Nya tidskrifter har kommit under hösten, finns i forskarrummet och på hemsidan: tjustanor.com INNEHÅLL I DET HÄR NUMRET Sid. 2 Ordförande har ordet. Nya medlemmar. Sid. 3 Ett välbesökt psykmuseum i Västervik. Arkivens Dag. Sid. 4 Ny vet vi mer om sjömansforskning. Vad folk dog av förr. Sid. 5 Vad släktforskar du om. Sid. 6-7 Sönerna dräpte faderns fiende. Sid. 8-9 En olycksdrabbad släkt. Sid. 10 Lars Oswald berättade om soldater. Släktforskarnas egen tidning. Sid. 11 Föredrag - Kullen vid gamla vattentornet. De späda barnen dog. Sid. 12-13Ösjöfors pappersbruk. Sid. 14 Boktips till släktforskare. Sid. 15 Notiser från förbundet, Arkiv Digital, Svar. Sid. 16 Program våren 2015. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera innehållet. Citat ur Wåra Rötter får göras om källan anges. För återgivande av signerade artiklar samt illustrationer krävs tillstånd av författaren/illustratören/fotografen. Författarna är själva ansvariga för innehållet i artiklarna. Redaktionen ansvarar inte för insänt material. Ett välbesökt psykmuseum i Västervik Årets tema på Arkivens dag den 8 november var orostider i krigens skugga. Västerviks fina Psykmuseum, där det förr var ett sinnessjukhus drivet av staten, var under lördagen välbesökt. Roger Eriksson och Carina Anderson höll Psykmuseet öppet den 8 november. Kent Widén besökte Psykmuseet under Arkivens dag. Bakom honom står skyltdockor som visar skötare i ljus sommaruniform, kvinnlig sköterska i högtidsdräkt, och skötare i vinteruniform på det forna sjukhuset. Många besökare på Arkivens dag I förenings forskarsal hade vi öppet under Arkivens dag den 8 november. För ett stort antal besökare visade vi dokument från orostiderna i början av 1900-talet, både böcker och handlingar. Ransoneringskorten från tiden för andra världskriget diskuterades då många hade minnen från beredskapstiden, när de flesta männen var förlagda på olika orter i Sverige. En del hade egna minnen från när fäderna reste till nya okända mål för att försvara Sveriges gränser. Text och foto: Hans Wilensjö Här hade Roger Eriksson och Carina Anderson gjort i ordning några fina häften som berättade om de vedermödor som vi upplevde, vi som är födda före och under 1940-talets krigsår och som vi minns med skräck. Vi samtalade om hur vi som barn hade upplevt mörkläggningsgardiner för fönstren och hungriga magar. Pappa som kom hem bara under korta permissioner, där han i persedelsäcken hade både otäcka saker som skarpa skott men även en svart och hård nötchoklad som vi med hungriga magar fick äran att smaka på. Krigstidsminnen Själv minns jag hur far åkte iväg igen till beredskapen och jag vinkade av honom vid det frustande ångloket. På hemresan bakom hästtrillan grät mor och det gick inte att trösta henne. Hemma igen under de kallaste åren på 1940-talet var det att med mor smyga ut till utedasset och tända fotogenlampan i det mycket kalla dasset, ibland under -20 grader. Ja så fick mamma släcka lampan och smyga in i köket igen. Inget ljus för den dumma Hitler kunde ju se oss. Det var säkert många skräcknätter som vi som barn fick uppleva. Mor fick ta in hönsen i köket för att de inte skulle frysa ihjäl de kallaste nätterna i början på 1940-talet. Snickarverkstan Kent Widén var en av besökarna på Psykmuseet och han var mäkta imponerad över den fina utställningen och de fina verktyg som patienterna troligen själva tillverkat i snickeriet. Han har arbetat inom byggnadsindustrin och är mycket kunnig om vilka verktyg som använts i snickeriverkstaden en gång i tiden, när det stora Sankta Gertruds sjukhus en gång byggdes. Gör gärna ett besök på detta fina museum. Se vidare på www.psykmuseet.se Text och foto: Hans Wilensjö En av forskarsalens böcker handlar om hur infanterister skulle utbildas 1909. Kerstin Larsson diskuterade med Kerstin Johansson i forskarsalen. Wåra Rötter 4/2014 3 Nu vet vi mer om sjömansforskning De svenska sjömanshusen startades på 1700-talet, det första i Stockholm 1748. 1753 tillkom sjömanshuset i Västervik. Det är tack vare sjömanshusen vi kan hitta de anfäder och släktingar som arbetat till sjöss. Om detta berättade Jan Hermansson vid det välbesökta medlemsmötet den 17 september. Han är chef för sjömanshusmuseet i Uddevalla. Hos sjömanshusen registrerades alla sjömän. Man vill kunna kontrollera att alla kom hem igen. Hade någon rymt straffades kaptenen. Står det ett R i sjömansrullan betyder det rymning. Från början var det en lista med namn på dem som var påmönstrade, det vill säga arbetade ombord. 1841 kom nya bestämmelser som innebar att uppgifterna utökades och varje sjöman fick en sjömansbok, ungefär som dagens pass. Sjömansrullorna gäller besättningar på fartyg över 75 ton, vilket innebär de flesta fartyg i yrkestrafik. 1864 fanns det ett sjömanshus i varje stapelstad och i varje svensk besittning utomlands. Digitaliserade arkiv Varje sjöman fick ett inskrivningsnummer som följde med hela livet så länge man var till sjöss. Jan Hermansson och Claes-Håkan Rydberg diskuterade sjömansforskning vid månadsmötet den 17 september. Foto: Eva Johansson. Söker du uppgifter om sjömän som varit till sjöss efter 1939 finns de på Landsarkivet i Göteborg. Många sjömansrullor är numera digitaliserade hos Arkiv Digital och tillgänglig som sökbar databas hos Svar. Fram till 1934 var det bara män som registrerades i sjömansrullorna, även om en hel del kvinnor arbetade till sjöss, framför allt på fartyg i kustsjöfart. 1960 övergavs sjömanshusen och arbetsförmedlingen tog över registreringen av sjömän. Fotografier Mellan 1891 och 1976 fick varje fartyg ett unikt registreringsnummer. Det kan man få tag i genom Svensk Skeppslista och via numret sedan få fram mer uppgifter om fartyget. På sjömanshusmuseet finns drygt 15 000 fotografier på fartyg. Har du en förfader som varit med om ett haveri eller annan olycka till sjöss finns det möjlighet att ta del av sjöförklaringen. De förvaras på Riksarkivet. Eva Johansson Leif Eriksson berättade om historisk sjukvård Oktober månads medlemsmöte bjöd på föredrag av förre apotekaren Leif V. Eriksson från Norrköping som talade om sjukvård förr i tiden. En mycket intresserad åhörarskara fyllde möteslokalen till sista plats. Idag har vi en mycket låg barnadödlighet i Sverige. År 2000 var risken att ett barn i Sverige skulle dö under sina första Leif V. Eriksson talade bland mycket annat om smittkoppsvaccinationer. 4 Wåra Rötter 4/2014 fem levnadsår bara 0,76 promille, enligt Världshälsoorganisationen WHO. Annat var det förr i tiden då ungefär hälften av de som föddes inte fick uppleva sin 20-årsdag. Många svåra sjukdomar härjade, både på landsbygden och i städerna. Förr i tiden kunde det vara kloka gummor och gubbar som anlitades för att bota sjuka, ofta med hjälp av örter och läkeväxter, till och med magi och häxkonst användes. Leif V. Eriksson talade om Karl IX:s betydelse för sjukhusvården, om skyttegravssjukan och hygienens och penicillinets betydelse inom sjukvården. Pest och kolera Vi talar ibland om att välja mellan pest och kolera, när vi bara har två dåliga alternativ. Pest kommer från en bakterie som heter Yersinia Pestis. Sverige drabbas av en pestepidemi under åren 1710-1713. Folk i alla samhällsskikt blev sjuka och dödligheten var mycket hög. Kolerabakterien heter Vibrio Cholerae och drabbar tarmarna. Den sjuke får häftig diarré som snabbt torkar ut kroppen. Döden kan komma mycket snabbt, efter bara några timmars sjukdom. Under 1800-talet hade vi flera koleraepidemier i Sverige. Den första startade i juli 1834 och koleran återkom sedan flera gånger under 1850- och 1860-talet. Särskilda kolerakyrkogårdar inrättades och finns i många socknar. Sjukdomar Under föredraget fick vi också veta mer om tyfus, dysenteri, syfilis, mässling, difteri, tuberkulos, spanska sjukan och andra sjukdomar som drabbade våra förfäder. Leif V. Eriksson avslutade sin mycket trevliga och roande föreläsning kring sjukdomar med en kort frågestund. Valdy Svensson tackade för en mycket underhållande föreläsning om och kring våra sjukdomar. Text och foto: Hans Wilensjö Vad släktforskar du om? Frågorna: 1. Vad forskar du om? 2. Vad är din mest intressanta upptäckt? 3. Hur länge har du släktforskat? Peter Björn 1. Jag är född 1962 och är egenföretagare så släktforskning blir det oftast på kvällar och helger. Jag forskar i första hand om min egen släkt men ibland så hjälper jag andra. Jag har varit mycket intresserad av emigrerade släktingar och har funnit en hel del, bl a så har jag fått kontakt med min pappas syssling fru Marilyn Westre i Urbandale, Des Moines Iowa. Marilyns morfar, Karl Sigfrid Jonsson, emigrerade från Hjorted 1893. Sommaren 2013 var jag och min dotter och hälsade på henne. Vi hälsade också på min frus mors syssling Jeannine Bjornsson Reid i Saint Louis, Jeannines far Lennart Gottfrid Bjornsson tjänstgjorde vid Pearl Harbour, vid japanernas anfall och när alla tog tag i sina vapen så tog Lennart upp sin filmkamera, dessa originalfilmer är de som man idag kan se i dokumentärer samt i spelfilmen Tora Tora. Jeannines farfar Petrus Gottfrid Björnsköld emigrerade från Västra Ed 1903, Björnsköld blev Bjornsson over there. Min mor var född i Finland 1938 men där har jag kört fast då jag inte vet födelsedatum på varken min mormor eller morfar men när jag var liten så visade min mor en släktbok som sträckte sig tillbaka till 1600-talet. Boken var skriven på finska och är försvunnen men jag hoppas en dag hitta något om den där boken, det får bli min nästa utmaning. Just nu så kämpar jag med en båtsman i Misterhult, Anders Andrake född cirka 1744, jag har fått mycket hjälp av hjälpsamma medlemmar i Föreningen. 2. Ja man hittar mycket roligt och mycket tragiskt när man forskar. Till det roligare hör att jag upptäckte att jag var släkt med Prins Daniel. En soldat vid namn Samuel Jacobsson Löfwenborg född 1694 i Gävle och dös 1766 i Björktjära i Bollnäs är Prins Daniels och min gemensamma anfader. Min farmor var född i Hanebo i Hälsingland och hennes gren var ganska fast i dessa trakter liksom Prinsens moders anfäder. Jag har hittat annat roligt också bl a min farfars emigrerade syssling, Helen Marion Rydberg, som gifte sig med en Hollis W Gates i USA. Även brodern, Oscar Rydberg gifte sig med en kvinna vid namn Alice May Gates, Kanske det finns något litet arv att hämta där?... Andra roliga saker är när jag hittar nu levande avlägsna släktingar som jag känner, jag brukar då bjuda in dessa till mitt webbaserade släktträd på Ancestry. 3. Intresset började för cirka två år sedan och inriktade sig i början på mina närmaste förfäder men allt eftersom jag kom underfund med hur man gör, och efter ha gått en kurs för Eva Johansson, så har jag idag kommit ganska långt med ett släktträd på över 4200 personer. Min dotter Vera Björn är utgångspunkt i trädet så min frus släktingar är också med. Jag tycker det är jätteroligt och väldigt stimulerande. 2. Den äldsta som jag hittat är Jonas Dillberg född omkring 1687 med hustru Elisabeth Kling född 1675. Årtalen har jag räknat ut efter dödstalet. Deras son Abraham Dillberg född 1716 i Lörstad Blackstad gift med Maria Agneta Jacobsdotter de bosätter sig i Yxered, Hjorted. Deras son Hans Abrahamsson hittar sin kvinna i Frödinge, Lisen Månsdotter. De får 11 barn 9 söner och 2 döttrar Sara och Anna tvillingar, endast dottern Sara finns med i husförhörslängderna men inte Anna, hittar henne vid faderns bouppteckning är då 29 år, hon får 232 kronor i arv. Hon finns inte med senare någonstans, kanske hon var handikappad? Det som är roligt är att en av förfäderna Ingeborg Stina Uhr född i Nyserum, Frödinge, gift med Petter Hansson son till Hans Abrahamsson finns det nu ättlingar i rakt nedstigande led som idag bor i samma by, det blev stor överraskning för dem. Många i släkten emigrerade i mitten på 1800-talet och framåt till Nord Amerika det blev några få kvar i familjerna oftast den som brukade gården. Tänk ingen av emigranterna har hört av sig till Sverige, det har också känns underligt. 3. Släktforskat sedan 2009 men inte förrän de sista 3 åren har jag suttit nästan varje dag och letat i kyrkböcker, skrivit ned vad jag hittat. Började faktiskt med ”PredikarLena” som fick sin fristad i Jungfrubo, Skeppehult, hon bodde där i 20 år innan hon kom till fattighuset i Svinhult. Hade inte då tillgång att leta i alla källor som jag har idag. Inger Möjegård 1. Forskar i tre släkter, dels min egen släkt, mina barns förfäder och just nu min mans släkt. Den släkten finns i norra Kalmar län både på fadern och moderns sida. Själv hade jag ingen aning om denna släkt, mycket intressant har det varit att leta i kyrkböcker och delge honom detta. En riktigt stor släkt. Vill du vara med i enkäten? Kontakta Eva Johansson på e-post: [email protected]. Tre medlemmar får i varje nummer svara på tre enkla frågor. Wåra Rötter 4/2014 5 Sönerna dräpte faderns fiende Johan Magnus Johansson ville åt jordlotten som Per Anders Kry fått köpa. De blev osams och till slut dräptes Kry av Johanssons båda vuxna söner. Silfverduks torp. De lastade på timret, Carl Magnus körde iväg med lasset och storebror Paulus kom efter. Han slog sällskap med några bekanta. Detta hände i Ukna socken dagen före nyårsafton 1878. I dödboken står det ”Mördad” som dödsorsak, men riktigt så enkelt var det inte, skulle det visa sig. Redan dagen efter dråpet greps de två bröderna av kronolänsmannen Richard Svensson. Både Johan Magnus Johansson och Per August Kry hade torp på Ekhults utjord i Stjälkhammar. Några år tidigare hade Kry fått köpa en bit mark i anslutning till sitt torp. Den marken ville Johan Magnus Johansson också ha, och köpet ledde till en varaktig osämja mellan de båda grannfamiljerna. Sommaren året innan hade Kry och Johansson varit osams och vid ett handgemäng dem emellan hade Kry ryckt ut Johanssons enda tand. Sönerna hade skyndat till sin fars hjälp. Äldste sonen Paulus försökte mäkla fred men fick till svar av Kry att fred kunde det inte bli förrän en av dem blivit lik. Per August Kry var 43 år gammal när han dog. Han var född i Gärdserum och gift med Clara Josefina Alexandersdotter som var fem år yngre. Tillsammans hade de tre döttrar. Den yngsta hade precis fyllt två år veckan före dådet. 1875 hade de flyttat in från Gärdserum. Hans far Sven Kry var före detta soldat i Korshult i Gärdserum. Johan Magnus Johansson var Uknabo, född 1813, och gift med Stina Cajsa Andersdotter från Gärdserum. De hade två söner och fyra döttrar, den yngsta var 18 år. Slogs med trästången Enligt Carl Magnus vittnesmål vid tinget den 4 januari mötte han efter en stund grannen Kry gåendes på vägen, med en käpp som krycka. Kry hotade honom med käppen och sa ”nu är den tjänlig” och rusade sedan fram och slog honom flera gånger med käppen. Carl Magnus sa att han då fått ett djupt sår i huvudet. Han hade värjt sig med hjälp av ett redskap på lasset, ett så kallat timmerrede, en stång av trä som troligen var en stolpe fastsatt i sidan av vagnen för att hålla timret på plats. Snart hade Paulus anlänt och då hade Kry i stället vänt sig mot honom, med följd att Paulus blev rädd och sprang åt sidan från vägen. Carl Magnus sprang efter, kastade timmerredet mot Kry men träffade inte. När Kry kom emot Carl Magnus tog denne livtag på antagonisten och båda föll om- Lastade timmer På måndagsmiddagen den 30 december 1878 var Kry på väg till en annan granne, en torpare i Hägerstad. Vid halvtolvtiden gav han sig av och tog vägen förbi Johan Magnus Johanssons torp norrut i byn. En stund senare fick hustrun, den nyblivna änkan, bud om att hennes make låg död på vägen vid Johanssons bostad. Det var torparen Anders Petter Abrahamsson och drängen Jonas Petter Jonsson som hittat den döde Kry och kontaktat grannen Silfverduk som sett till att liket blev hemforslat och sedan anmält händelsen till kronolänsmannen. De båda bröderna Carl Magnus och Paulus Johansson skulle forsla hem timmer från en hage i närheten. Hagen var belägen mellan deras torp och grannen 6 Wåra Rötter 4/2014 kull på vägen. Carl Magnus hamnade underst. Paulus skyndade fram, tog fatt i timmerredet och slog Kry i huvudet. Carl Magnus slapp fri och Kry låg kvar på vägen. Bröderna trodde att han var avsvimmad och begav sig snabbt därifrån. När de sedan fick veta att Kry hittats död hade de blivit mycket förvånade. Ostraffade Carl Magnus visade upp sitt sår i håret på huvudet, sju centimeter långt. Men åklagaren kunde snabbt konstatera att det inte kunde uppstått i slagsmålet med Kry. Såret hade skarpa kanter och det fanns varken blod eller hår på timmerredet. Dessutom fanns det vittnen på att Carl Magnus haft såret redan före dråpet. Paulus berättade i sitt vittnesmål att han på håll sett Kry misshandla Carl Magnus och skyndat för att undsätta sin lillebror. Han medgav att han blivit rädd för Kry och sprungit undan men sedan fattat tag i timmerredet och slagit Kry i huvudet för att denne skulle släppa hans bror. Asken som bröderna planterade innan de emigrerade till Amerika är numera ett stort och högt träd. Även Paulus menade att Kry bara hade svimmat. Ingen av bröderna var tidigare straffad eller hade på annat sätt varit i delo med rättvisan. Paulus var 28 år och gick som dräng hemma på torpet. Vid det första rättegångstillfället konstaterades att de båda två var läskunniga. Paulus kunde inte skriva men Carl Magnus kunde ”något skrifva”. Carl Magnus var 20 år gammal. Vad hände egentligen? Den 25 januari återupptogs tingsförhandlingarna, då obduktionsrapporten blivit klar. Provinsialläkaren J F F Hacksell i Gamleby utförde obduktionen den 11 januari. Hans undersökning visade att brödernas berättelse inte stämde. Kry hade nämligen både krossår med skarpa kanter i huvudet och djupa vassa sår i vänstra handen. Såren kunde bara ha gjorts med ett skarpt tillhygge, till exempel en yxa. Dessutom fanns spår av ett kraftigt slag mot huvudet, troligen från timmerredet. Paulus höll emellertid fast vid sin historia, han hade bara använt timmerredet av trä. Han hade inte haft någon yxa med sig och menade att Kry måste ha slagit huvudet mot en vass sten. Åklagaren kallade in tre vittnen: godsägaren Claes Julius Waernmark på Melby samt far och son Peter August och Carl Peter Silfverduk. Waernmark berättade att han följt med åklagaren till torpet för att hämta de två bröderna på nyårsaftonen. Carl Magnus hade då legat till sängs i sviterna av de skador han fått vid slagsmålet med Kry. Paulus hade direkt erkänt att han slagit Kry med timmerredet men båda bröderna hade varit lugna och frimodiga. Waernmark och åklagaren hade senare besökt platsen för brottet och kunde konstatera att någon vass sten inte fanns i när- Här på Lars-Magnusgården i Ekhult bodde bröderna. heten av där kroppen legat. De såg blod på två ställen. Far och son Silfverduk berättade att Abrahamsson och Jonsson kommit till dem och sagt att det låg en död karl på vägen, att de begett sig till platsen och hittat Kry död. Han låg då framstupa med ansiktet i en blodpöl. Det fanns också blod under kroppen och under vänstra handen. Vid en ny rättegångsdag den 15 februari fortsatte bröderna att neka till att ha haft något annat tillhygge än timmerredet. Åklagaren ville därför uppskjuta målet ytterligare för att få fram fler vittnen, om någon kunde vittna om ifall någon av bröderna haft en yxa med sig. Men något sådant vittnesmål kunde inte uppbringas. Straffarbete Efter ny rättegångsdag den 17 mars föll domen för dråp i hastigt mod. Domen blev förhållandevis mild. Namnskylten sattes upp av dåvarande ägaren på 1960-talet. Den påminner om de två bröderna Paulus och Carl Magnus som lämnade hembygden efter att ha avtjänat sina fängelstraff för dråpet 1878. Domaren konstaterade att man inte kunnat utröna hur det befann sig med tillhyggena men att Paulus slag mot Kry varit dödande. Den bevittnade osämjan mellan Kry och familjen Johansson angavs som förmildrande omständigheter. Paulus dömdes till straffarbete i tre år och sex månader. Brodern Carl Magnus dömdes till straffarbete i ett år och sex månader. Dessutom skulle de betala ersättning på 100 kronor till Krys änka och kostnader för vittnenas inställelser, besiktning och 50 kronor per år till Krys två minderåriga barn tills de fyllt 15 år. Bröderna avtjänade sina straff. Båda två emigrerade sedan till Amerika. Innan de avreste planterade de två träd hemma vid torpet, en lönn och en ask. På 60-talet satte dåvarande ägaren Evert Agnafors upp en skylt mellan de då ganska stora träden. Träden finns kvar och växer utmed Tjustleden, framför brödernas föräldrahem. Paulus blev farmare i Buffalo och dog där 1922. Carl Magnus bytte namn till Charles Johnsson och gifte sig i USA med Augusta Larsson från Tranemo i Västergötland. De bodde i staden Waverly i Minnesota och fick sex barn. Carl Magnus dog 1935. Deras yngsta syster Johanna hade emigrerat redan 1882. Strax efter att domen avkunnats dog brödernas mor, i april 1879, enligt dödboken av nervfeber vilket innebär tyfus. Både Krys änka och brödernas far bodde kvar i Ekhult. Johan Magnus Johansson dog 1889 och torpet övertogs då av dottern Clara och hennes make. Änkan Clara Alexandersdotter Kry flyttade 1928 till sin ena dotter i Linköping, hon var då 91 år. Eva Johansson Wåra Rötter 4/2014 7 En olycksdrabbad släkt Fyra små barn blev föräldralösa när föräldrarna drunknade 1842. Många fler olyckor drabbade den här släkten, som Irene Fredriksson i Västervik skriver om. Hans Fredrik Edlund föddes den 3 oktober 1807 i Tångered i Loftahammars socken. Han blev så småningom mina barnbarns farfars farmors farfar. Hans Fredriks far hette Hans Olof Edlund, var född 1777 och skeppare till yrket. Modern Catharina Margaretha Törnberg föddes 1771 och var dotter till organisten Thörnberg i Loftahammar. Hans Fredrik växte upp utan sin far, som omkom genom drunkning den 1 maj 1807. Cajsa Greta, som modern kallades, blev alltså änka efter bara drygt sju månaders äktenskap. Hon gifte om sig fem år senare med båtskeppare Erik Löfgren, född i Gryt. Även han omkom genom drunkning ”vid” Norrköping 1820 och Cajsa Greta blev återigen lämnad ensam ”sjuk och utfattig”, med sonen Hans som nu hade hunnit bli 13 år. Hon avled i juli 1830 av ”lungsjukdom”. Hans lärde upp sig till skomakare. I Tångered träffade han sin blivande hustru Johanna Andersdotter, född 1802, och de gifte sig den 6 januari 1832. Johanna var då höggravid med sonen Hans Petter som kom till världen den 16 februari. Den 27 januari 1835 föddes ytterligare en pojke som fick namnet Adolf Fredrik, barnbarnens farfars farmors far. År 1837 flyttade familjen till Hasselö, till ett torp i Brevik vars ägare hette Per Bendtsson. Där försörjde Hans sig och sin familj förutom som torpare, även som skomakare och fiskare. Adolf Fredrik Edlunds gravsten. 8 Wåra Rötter 4/2014 Familjen utökades i april 1839 med tvillingarna Clara och Petronella och i maj 1841 med en liten pojke som fick namnet Anders Viktor. Den lille brodern fick dock inte leva så länge, han avled endast tre månader gammal av ”slag”, vilket kan betyda hjärnblödning eller hjärtslag. Drunknade Lördagen den 2 juli 1842, tidigt på morgonen när barnen och grannarna ännu sov, begav sig föräldrarna ut i en liten båt för att ta upp skötar. När de inte återkommit framåt morgonen eftersöktes de och hittades döda på havsbotten, fadern på måndagen och modern på onsdagen. De begravdes båda den 10 juli i Loftahammar. Hur gick det för barnen? När detta hände var Hans Petter tio år, Adolf Fredrik åtta år och tvillingarna Clara och Petronella tre år. Efter föräldrarnas bortgång splittrades barnaskaran och de togs först om hand av släktingar och faddrar. Föräldralösa barn togs om hand på olika sätt beroende på var de bodde. På landet var det vanligt att man placerade barn i socknen där de fick vandra runt hos olika familjer för att fördela försörjningsbördan. Detta var troligen det som skedde med Hans Petter och hans syskon. Man kan undra om de kunde hålla kontakt med varandra under årens lopp. Eftersom de först blev placerade hos släktingar så får man hoppas att de träffades ibland. Hans Petter Äldste pojken Hans Petter kom till Mahts Johan Teurnberg, hans hustru Stina Cajsa Gröning och deras fyra barn i Nybygget i Aleng Loftahammar. Mahts var skräddare till yrket och kusin till Hans Petters far. Redan året därpå, elva år gammal, var han enligt husförhörslängden hos skomakare Anders Elander och hans hustru Stina Nilsdotter i Sjöshult i Bågvik. Året därpå fanns han hos torparen Hans Larssons familj i Måsehult under Bjursund. År 1845 flyttade han återigen, men med samma familj, till Svederna under Bjursund. 1850 flyttade han till Humlebo och året därefter till Horsvik, Bjursund. Då har Hans Petter hunnit bli 19 år. Två år senare var det åter dags för flytt, då till Eds Kapell (Östra Ed) där han arbetade som dräng, först vid torpet Tomåla och senare vid torpet Sandvarp i Licknevarp. Hans Petter träffade den 13 år äldre Brita Carlsdotter som var piga i Ödesäng. Brita hade sedan tidigare en son som var född 1846, fader okänd. Hon födde ytterligare en son den 15 juni 1857, Johan Petter, som Hans Petter är far till. Två månader senare gifte sig paret i Tryserum där Brita är född. Familjen bosatte sig på Stora Ålö i Gryts skärgård och fick 1861 en liten flicka som döptes till Emelie Ottilia. Hans Petter försörjde sig och sin familj dels som torpare, dels som arbetare och de bodde på flera olika ställen i Gryt. Den 14 april 1876 avled Brita 56 år gammal. Dödsorsaken är ”bröstfeber” (lunginflammation). 14 år senare, den 10 september 1890 dog också Hans Petter. I dödboken har prästen skrivit ”Hansson, Hans Peter, arbetare från Hägerö. 58 år 6 mån. 25 dagar. Olyckshändelse, föll från lass under vagn”. Britas son, Anders August Åman dog 1932 på Hosum Skattegård i Gryt. Johan Petter och Emelie Ottilia har jag för närvarande inga fler uppgifter om. Adolf Fredrik Näst äldsta barnet, Adolf Fredrik, kom till Väderskär och fick först bo hos Erik Olofsson Nylund och hans hustru Stina Cajsa Andersdotter, som var moster till de föräldralösa barnen. Han flyttade också mellan flera familjer på Väderskär och försörjde sig som dräng och senare i livet som havsfiskare. 1857, när han var 22 år, kom han till Jungfrusund och blev dräng hos Jaen P. Carlsson. Året därpå gifte han sig med dottern i huset, Catharina, född 1832. De bosatte sig på Väderskär. I november samma år blev Adolf Fredrik far för första gången när dottern Carolina kom till världen. Sonen Carl Anton föddes fyra år senare och efter ytterligare fyra år, den 9 oktober 1866, fick Adolf Fredrik och Catharina en dotter till som fick heta Amanda Charlotta, mina barnbarns farfars farmor. 1870 fick paret ännu en dotter, Alma Sofia. Familjen flyttade till Jungfrusund 1870 men kom tillbaka till Väderskär året efter. År 1873 avled äldsta dottern Carolina 14 år gammal. Dödsorsaken är ”nervfeber” (tyfus). Året efter ser femte barnet dagens ljus, Josef Eggert, som senare i livet blev grosshandlare i Västervik och berömd seglare. Adolf Fredrik blev änkling 1877, endast 42 år gammal. Hustrun Catharina födde en dotter som fick namnet Carolina efter sin döda syster men levde endast en dag. Efter fyra dagar dog även Catharina. Ensam med fyra barn mellan tre och femton år anställde Adolf Fredrik en piga vid namn Karolina Andersdotter, född 1841. Hon blev säkert en extra mamma i alla fall för de minsta barnen. Men tragedierna är inte slut. En vecka före jul 1882 omkom sonen Carl Anton, som var sjöman, på Atlanten. Dödsbudet kom dock inte förrän framåt våren. I maj 1883 har prästen skrivit i dödboken ”olyckshändelse, föll ned från övre masten på ett utländskt fartyg”. Dottern Alma lämnade Väderskär och flyttade till Stockholm 1893. Amanda födde en son i januari 1895, han fick namnet Karl Anton Kristian (fader okänd). På hösten samma år gifte sig Amanda med Fredrik Ludvig Andersson, hemmansägare från Hasselö. Ännu idag, fyra generationer senare finns fortfarande delar av släkten boende på ön. Adolf Fredrik hade nu bara sonen Josef kvar hemma på Väderskär. Han avled tisdagen 6 augusti 1907 och är begravd i Loftahammar. Petronella De två tvillingflickorna fick komma till varsin moster som var deras faddrar. Petronella kom till Per Samuelsson och hans hustru Ingeborg Andersdotter på Sladö. De hade sju barn men vid denna tid var de flesta utflugna och bara två flickor bodde kvar hemma. Ett år senare, den 11 augusti 1843, drunknade fyraåriga Petronella tillsammans med jämnårige lekkamraten Anders Johan. ”Drunknade, ehuru sorgfälligt vårdade! kl. 12 på dagen” skrev prästen i dödboken. Bägge barnen begravdes den 15 augusti. Amanda Edlund föddes 1866. Clara Systern Clara kom till Stora Grindö där mostern och morbrodern, Catharina Andersdotter och Jaen Andersson, bodde med fem av sina sju barn. Redan efter fyra år var hon tillbaka på Hasselö, hos Jakop Bendtsson med familj. 1847 flyttade familjen till Gränsö udde och Clara följde med men redan samma år kom hon tillbaka till Hasselö. Mellan åren 1850 och 1854 återfanns hon på Rågö och Hasselö och till sist åter igen på Gränsö, då hos Johan August Andersson och hans hustru Lovisa Persdotter i torpet Stensnäs. Hon stannade hos familjen till 1859 då hon som piga tillsammans med Johan Anton Lindqvister, hans fru Lovisa Charlotta Josephina Askenbeck och deras barn flyttade till Linnäs i Misterhult. Lindqvister hade varit inspektor hos överste kammarjunkaren och riddaren friherren Erik Knutsson Sparre och fru grevinnan Sophia J. Lewenhaupt på Gränsö slott. 1861 var det åter dags för flytt, även då tillsammans med familjen Lindqvister, till Sörby station i Floby utanför Falköping. Clara träffade här sin blivande make, Gustav Larsson, dräng i Lugarp, och de gifte sig den 8 juli 1864. De fick sex barn tillsammans: Johan född 1864. Han gifte sig 1886 med Maria Christina Andersdotter. De fick dottern Herta Maria och emigrerade till Amerika 1888. Fredrik Albert född 1867. Anna Lovisa född 1869. Hon fick dot- Josef Edlund blev senare i livet en känd grosshandlare och seglare i Västervik. tern Karin Emilia 1896 utom äktenskapet. 1902 gifte sig Anna Lovisa med Karl Vilhelm Johansson. Hon dog 1933. Dödsorsak sockersjuka, hjärtfel. Carl August född 1873. Han arbetade som stationskarl. Den 14 juli 1900 befann han sig i Gällivare och omkom genom olyckshändelse. I notiser i två olika tidningar nämns olyckan. ”Klämd till döds blef i lördags stationskarlen C.A. Gustafsson i Gellivare. Han skulle just passera öfver spåret af en eller annan tjänsteanledning då han kom mellan en växelmaskin och en vagn och ögonblickligen dödades”. ”Olyckshändelse. Stationskarlen K.A. Gustafsson i Gellivare blef i förgår,då han var sysselsatt med växling, öfverkörd av ett lokomotiv. Förfärligt stympad, afvled han om några timmar”. Han begravdes den 21 juli i Gellivare. Augusta född 1875, emigrerade 16 år gammal till Amerika. Anton född 1879, var lokputsare till yrket. Han förblev ogift men bytte namn till Lööf och bodde och arbetade i Stockholm. Han fick lungtuberkulos och avled den 23 augusti 1929 på Stora Ekebergs sanatorium utanför Skara och begravdes i Locketorp. Clara Larsson, född Hansdotter, avled 1911 och hennes man Gustav Larsson 1914. Båda bodde då i Buckarp i Hällestad i Skaraborgs län. Text och foto: Irene Fredriksson Wåra Rötter 4/2014 9 Lars Oswald berättade om soldater Novembermötet bjöd på både soldatforskning och föreningsfrågor. Omkring 50 medlemmar deltog. Några föreningsfrågor stod på dagordningen före kvällens föredrag. Mötet fastslog oförändrade medlemsavgifter för år 2015. Det innebär 150 kronor för enskild person och 200 kronor för familj. Förslag framfördes om kurs i bildhantering samt efterfrågan på nybörjarkurs. Ordföranden Hans Wiberg meddelade att Gamlebyveckan i augusti nästa år redan är fulltecknad då det gäller föreläsare. Till kursen kan man fortfarande anmäla sig. På programmet står bland annat läsning av gammal stil, gårdsforskning och emigrantforskning. Boken om Gagersrum visades och kan köpas till reducerat pris genom föreningen. 400 000 registerposter Kvällens föredragshållare Lars Oswald berättade om soldater, bland annat varför en del av våra förfäder kan ha konstiga konstiga men ofta charmiga namn i kyrkböckerna. Udda soldatnamn som till exempel Julafton, Oblyg eller Snygg är som regel från livgrenadjärer, dragoner, båtsmän och ryttare. 1985 började Lars Oswald att söka sina egna rötter och fann då att hans förfäder var soldater i flera led. Var namnet Oswald kommer i från går idag inte att få reda på. Själv var han med från början med att kartlägga soldater på riksnivå, först med Skövde garnison. Sedan starten har han ägnat massor av tid och arbete åt att efterforska och registrera de många solda- Lars Oswald avtackades med blommor efter föredraget om udda soldatnamn. terna. Men också att klä på dessa med hustru, barn och andra uppgifter som när soldaten blev antagen som soldat eller när han avskedades och eventuellt blev gratialist, som är lika med liten pension. Cirka 400 000 poster finns nu registrerade i soldatregistret. Enbart i Västerviks kommun var det 350 soldatrotar tillhörande Östgöta eller Kalmar regemente och cirka 120 båtsmansrotar från Tryserum till Misterhult. I februari I februari nästa år (se mötesprogrammet på sista sidan) kommer Lars Oswald åter för att fortsätta sin information kring våra soldater. För övrigt finns ett 20-tal A4-pärmar i vår forskarsal där allt arbete kring våra soldater finns samlade. Arkivet är indelat socken för socken med bynamn, rote och soldattorp med nummer och vilka som tjänstgjort från 1682, då Karl XI startade Indelningsverket, tills det lades ner cirka år 1903. Sannerligen ett mycket värdefullt arbete för oss att hitta åter våra förfäder, soldater eller båtsmän. Text och foto: Hans Wilensjö Släktforskarnas egen tidning Släkthistoriskt Forum är släktforskarnas egen tidning. Den har getts ut av Sveriges Släktforskarförbund i över 30 år för att ge röst åt släktforskarna själva, sprida kunskap och ge inspiration till utveckling i din släktforskning. Tidningen förmedlar kunskap som är till hjälp för oss som släktforskar. Därför finns det mycket tips, både om okända arkiv, ny litteratur och dokument som digitaliserats. – Vi ger svar på knepiga frågor och förmedlar nyheter från släktforskarvärlden. I tidningen hittar du också historiska artiklar som berättar mer om källmaterialen från de epoker släktforskarna djupdyker Maria Bratt är redaktör för Släkthistoriskt Forum. Foto: Urban Sikeborg. 10 Wåra Rötter 4/2014 i, säger Maria Bratt, som är redaktör för Släkthistoriskt Forum. – I tidningen skriver vi om spännande personöden och intressanta släkter. Släktforskare får chansen att berätta hur de har kommit fram till intressanta uppgifter eller hittat ett ovanligt öde i släkten. Det allra roligaste är när jag får in ovanliga släktberättelser där ett öde kan sättas i ett intressant historiskt sammanhang. Finns det dessutom ett spännande källmaterial i botten och fina bilder så är chansen stor att det kommer med i tidningen. Tema och porträtt Alla tidningarna har ett längre eller kortare tema, till exempel stormaktstiden, emigratio, fotografier och invandrarforskning. – Det senaste numret har temat folknöjen och handlar bland annat om hur du får reda på mer om artister i släkten. Vi gör ett besök på Magi-Arkiv i Nyköping och har ett reportage från Ockelbo, där släktforskarföreningen har kommit in i en intensiv fas i rekonstruktionsarbetet av sin gamla kyrkobokföring, som brann upp 1904. I senaste numret av Släkthistoriskt Forum kan du läsa om hur du hittar uppgifter om artister i släkten. Har du ett porträtt och kan berätta om personen? Just nu pågår en artikelserie kallad ”Ett porträtt – en historia” där läsarna skickar in en släktberättelse med ett porträtt som utgångspunkt. Tidningen kommer ut med fem nummer varje år. Prenumerationspriset är 225 kronor per år för medlemmar i förbundets medlemsföreningar. Mer information finns på Rötter på www.genealogi.se. Där kan prenumeration beställas direkt på hemsidan, eller ring 08-440 75 51. Eva Johansson De berättar om Kullen vid gamla vattentornet Kullen kallas det område som ligger vid gamla vattentornet i Västervik. På medlemsmötet onsdag den 10 december har du möjlighet att få veta en hel del om vilka som bodde där förr i tiden. Då kommer Britt-Marie Widén, Barbro Friberg och Britt Karlsson och berättar om Kullen och visar gamla bilder. För tre år sedan började de forska om det här området. Då var även Lars Oswald med i arbetet. Målet är att det så småningom ska bli en bok. Nu vill de inspirera andra att forska om sina bostadsområden. De har kartlagt vilka det var som slog sig ner här vid Södra Bangatan allra först och var de kom ifrån. Det skedde i mitten av 1800-talet. – Väldigt många människor har bott här genom tiderna så vi har koncentrerat oss på de första familjerna nu, berättar BrittMarie Widén. Från Kullen Själv är hon född men inte uppväxt där men hennes mamma Ingrid Widén är född och uppväxt på Kullen. Barbro Friberg bor fortfarande kvar där, i sin farfars hus. Britt Karlssons mormor bodde här som barn, familjen kom från Västrum. Det första huset kallades Lybeck och det står fortfarande kvar. Vid mötet får vi veta varför det hette så, och varifrån många andra namn kommer. Fastigheten Lybeck finns fortfarande kvar. Huset byggdes 1853 av en skeppare. Till våren Några föreläsare är redan bokade till vårens medlemsmöten, se programmet på sista sidan. På årsmötet den 11 mars kommer begravningsentreprenör Jan-Peter Brinkby på Fonus i Västervik och berättar om begravningsseder. Vid mötet i april får vi besök av Sigrid Oldenburg som är en professionell berättare från Ljungbyholm utanför Kalmar. Hon berättar om folktro och säger från Småland. Läs mer på www. sigridoldenburg.se. Har du själv tips på intressanta föreläsare? Kontakta styrelsen eller någon av oss i redaktionen så vidarebefordrar vi det till styrelsen. Eva Johansson De späda barnen dog Många barn som föddes förr dog tidigt av sjukdomar som vi idag har bot mot. Säkert var också undernäring och dålig hygien en viktig faktor. Statistik om detta finns hos Tabellverket som sedan blev Statistiska Centralbyrån. Kring 1750 dog en femtedel av alla barn i Sverige innan de fyllt ett år. Först i slutet av 1800-talet hade spädbarnsdödligheten minskat till hälften, det vill säga tio procent. Siffrorna gick stadigt neråt, men med en ökning under nödåren 1773, 1837 och 1868. 1773 dog nästan vart tredje spädbarn. Många barn dog också under sitt andra levnadsår. Hade de överlevt det hade de större chans att leva till vuxen ålder. Under andra halvan av 1700-talet var medellivslängden 34 år för män och 37 år för kvinnor. Den stora spädbarnsdödligheten drog ner medellivslängden betydligt. Den som överlevde till 20-årsåldern Många barn dog vid förlossningen eller under sina första år. Bild från Wikimedia. kunde förvänta sig att leva till närmare 60-årsdagen. På 1890-talet var medellivslängden 51 år för män och 54 år för kvinnor. Idag är den cirka 80 år för män och 84 år för kvinnor. Man kan söka i Tabellverkets gamla statistik på http://www.ddb.umu.se/tjanster/tabellverk/ på internet. Eva Johansson Wåra Rötter 4/2014 11 Trumslagare Dristig startade pappersbruk Vart ska i åka idag ? Det var en vanlig fråga på 60- och 70-talet. Ofta blev det en liten utflykt med hela familjen i bilen på söndagen. Kaffekorgen packades och förväntningarna var stora. Ett sådant ställe sitter kvar i mitt minne. Vi åkte från Vimmerby den vackra vägen mot Ydrefors nära gränsen till Östergötland. Där fanns ett gammalt pappersbruk där man kunde se hur det gick till vid papperstillverkning förr i tiden. Det var fängslande att se vad som kunde åstadkommas av gammal lump. Det blev fina pappersark. Utflykterna gjordes långt innan jag hade börjat släktforska. Då upptäckte jag att jag hade rötter i Rumskulla och att det var en anfader som grundat pappersbruket. Jag åkte då till stadshuset i Vimmerby för att söka i den kände släktforskaren Leonard Karlssons arkiv. Han hade lagt hela sin livsgärning i olika arkiv. Tråkigt nog har nästan hela hans forskning brunnit upp. Men det lilla som räddats finns i Vimmerbys arkiv. Turligt nog fanns ett kuvert som stod Rumskulla på. Det var noggranna anteckningar på en massa papperslappar som rörde både släkten och pappersbruket, som jag kunde kopiera. Ett fantastiskt arbete då man måste forska på plats, långt före internet. Jag citerar Leonards inledning: ”1715 föddes i Norrhult, Rumskulla en flicka Maria Svensdotter som med tiden kom att bli gift tre gånger, alla gånger med trumslagare, överlevde den siste av dessa och dog 1803, 88 år gammal, som är stammor för många släkter.” Österhult i Rumskulla var trumslagarboställe åt 1:e trumslagaren vid Ydre kompani av Östgöta regemente till fots. Gift med tre trumslagare Den 4 februari 1715 föds Maria, dotter till Swän i Norrhult, Rumskulla. Moderns namn är ej angivet i födelseboken. Den 20 juni 1732 gifter sig Maria med 1:e trumslagaren Nils Bergström. Maria är då ännu inte 18 år. De får dottern Greta den 27 december 1733. Tiden därefter är obekant. I generalmönsterrullan för 1740 står det antecknat att Nils Bergström är ”commenderad” varför man kan dra slutsatsen att han kan ha dött. I dödboken för Rumskulla finns ingen notering. Den 5 februari 1744 gifter sig änkan Maria Svensdotter med trumslagaren Carl Bergström, båda från Österhult. Den 18 augusti 1744 föds deras dotter Kjerstin. Men Marias lycka blir inte långvarig. Efter knappt två års äktenskap drunknar om aftonen den 22 januari 1746 trumslagaren Carl Bergström i en öppen råk i sjön Östra Lägern i Ryds socken. Han hittas på 20 famnars djup den 25 januari. Han blev endast 23 år. Maria är nu 31 år och ensam med två små flickor. Ur generalmönsterrulla framgår att förste trumslagaren Carl Bergström ersätts den 4 mars 1746 av Lars Larsson Dristig. Han är född i Attarp i Svinhult i Östergötland den 6 september 1727 av rusthållaren Lars Håkansson Lundberg och Lisbetta Larsdotter. Fadern har varit livgrenadjär i Knapparp i Ryd i Ydre kompani. Lars Larsson Dristig blir Marias tredje make. De vigdes i Svinhult vid midsommar den 22 juni l748. I morgongåva utlovades l6 lod silfwer. I soldattorpet Österhult föds min ana Maria som deras första gemensamma barn, den 15 april 1749. Sedan kommer sönerna Samuel 1752 och Peter 1755. Jag känner inte till hur länge Dristig var trumslagare. När siste sonen Johannes föddes 1759 var de bosatta i Norrhult, troligen i Marias föräldrahem. Dristig hade då övertagit lantbruket. Dottern Maria gifter sig med bondesonen Anders Svensson i Slitshult, Södra Vi. Han blev nämndeman och kyrkvärd. Det gamla boningshuset från 1777. Här bodde Lars Dristig med sin familj efter att han startat bruket. 12 Wåra Rötter 4/2014 Startade pappersbruk För att få utkomst för sina söner ansöker Dristig om privilegium för papperstillverkning och år 1777 startas Ösjöfors Handpappersbruk. Dristig blir då bruksdisponent. För bondgårdens skötsel svarar sonen Peter. Sonen Samuel efterträder senare sin far. Johannes blir faktor. Det finns många hus på området. Förutom själva bruksbyggnaden fanns stallar och logar samt en mjölkvarn med bostad för mjölnaren. Ett mycket vackert bostadshus uppfördes nära bruket dit Dristig flyttade. Det blev mycket liv och rörelse. Pappersmakare från andra bruk kom och kunde förmedla sina kunskaper till nytta för brukets utveckling, gesäller kom och reste vidare. Papper av lump Då behovet av papper ökade anlades ett stort antal pappersbruk. I södra Sverige fanns i början av 1800-talet över 100, därav ett 50-tal i Småland. Tillverkningen av papper vid den tiden bestod uteslutande av lump av bomull och linne. Det ökade behovet av papper gjorde att det blev stora svårigheter att få lumpen att räcka till. Den insamlades ofta på långa avstånd från bruket av särskilt priviligierade lumpsamlare. För att få god papperskvalitet krävdes lämpligt vatten. Det fanns i Stångån, som kunde driva vattenhjulet. Handpappersbruken trängdes tillbaka då pappersmaskinerna installerades i landet. Den första var vid Klippans pappersbruk, som gjorde det möjligt att massproducera olika slags papper. En pappersmaskin kunde producera mer än 25 ton papper på en timme eller mer än vad tolv pappersbruk av Ösjöfors storlek kunde få fram på ett år. Produktionen av papper av enklare slag höll sig länge kvar vid handpappersbruken. Långt in i början Så här gick det till att göra papper för hand. Det visade Elsa Söderholm 1965. Lumpen till pappersmassan vägdes på en sådan här våg. förening ansvar för visningar av bruket under vissa söndagar sommartid. Tekniska museet framförde önskemål om ett breddat och mera lokalt ansvar för Ösjöfors. En stiftelse bildades 1984. I stiftelsen ingick Tekniska Museet, Vimmerby kommun, Svenska Cellulosa- och Pappersbruksföreningen samt Mo och Domsjö AB i Silverdalen. Stiftelsen kom att heta Ösjöfors Handpappersbruk. Efter bildandet av stiftelsen vidtogs upprustnings- och renoveringsarbete av byggnaderna. En varsam renovering inne i bruksbyggnaden genomfördes under insyn av länsstyrelsen i Kalmar län samt Kalmar museum. Åtskilliga arbetstimmar nedlades av många idealister i bygden. Hela Ösjöforsmiljön blev av länsstyrelsen i Kalmar län byggnadsminnesförklarad den 25 mars 1993. på 1900-talet svepte man in spik i Vimmerby järnhandel i handformat papper från Ösjöfors. Till 1841 På äldre dagar flyttar Lars Dristig och hustrun Maria tillbaka till Norrhult och sonen Samuel benämns som bruksägare. Lars Dristig dör 1800 och Maria 1803. Driften fortsätter i familjen Dristigs ägo till Samuel dör 1841. Samuel hade varit gift två gånger och var barnlös. Till min glädje ser jag att han skrivit i sitt testamente att såväl hel- som halvsyskon eller deras barn skulle ärva lika mycket. Det bevisar ju en fin familjesammanhållning. Lars Dristig och Maria Svensdotter är min farfars morfars mormors morföräldrar. De och sonen Samuel har hedrats med en gravsten i koret i Rumskulla kyrka. Kulturhistoriskt minne Ösjöfors var i drift till 1926 men förde en tynande tillvaro den sista tiden. Det hade då ägts av en familj Bergholm i tre generationer. Ösjöfors var ett av de sista handpappersbruken som lades ner. Bruket inköptes då av av direktören vid pappersbruket i Silverdalen Fredrich Eschmarch med tanke att det skulle flyttas till Skansen. Flytten blev inte av på grund av medelsbrist. Det stod under 40 år i förfall tills några pappersmakare från Tumba kom till Ösjöfors och såg en möjlighet att rusta upp bruket. De kontaktade Tekniska museet och påtalade vilket kulturhistoriskt minne Ösjöfors var. Sevede kommun och Kalmar läns norra landsting bidrog med en grundplåt för upprustning av bruksbyggnaden. Även länsarbetsnämnden bidrog med AMSmedel och anvisad arbetskraft. Efter upprustningen tog Rumskulla hembygds- Vattenstämpel på handgjort papper från Ösjöfors. Vattnet i Stångån drev det stora vattenhjulet. Pyroman Uppgifter om stiftelsen har jag erhålligt av förre kommunalrådet i Vimmerby Bengt Johansson, som varit stiftelsens ordförande. Senast jag var på denna underbara plats var i augusti 2003. Det kändes så rofyllt att sitta på verandan på det vackra gamla huset och fundera på tider som varit och min driftige anfader. Två år senare fanns endast bostadshuset kvar. Natten mellan den 26 och 27 augusti 2005 kom en pyroman och brände ner bruksbyggnaden. Där tog en 230-årig industrihistoria slut. Nu har stiftelsen upplösts och de kvarvarande byggnaderna sålts till en privatperson. Alla bilder här är tagna av Tor Wiklund 1965. Valdy Svensson Pappersbruket låg vackert vid Stångån. 2005 brände en pyroman ner dessa hus. Wåra Rötter 4/2014 13 Boktips för släktforskare Detaljrik bok om Gagersrums by Byn Gagersrum i Törnsfalls socken har fått sin egen bok, skriven av Karin Hallberg. Hon är både uppväxt i byn och sommarboende där. Här har hon samlat byns historia, från förhistorisk tid till nutid. Hon har intervjuat dagens bybor och forskat om dem som levt här tidigare. På över 260 sidor i stort format är detta en mycket välmatad bok. Kanske minns du berättelsen om Ville Svan i Wåra Rötter nummer 3 förra året. Den är bara en av många historier om folket i Gagersrum, och finns i en längre version i boken. Byn är omnämnd första gången i bevarade dokument år 1361, i ett pergamentbrev. Då fanns det minst en familj i byn. På 1500-talet ska Gagersrum ha bestått av två gårdar. En av Tjust härads äldsta kartor visar Gagersrum vid mitten av 1600-talet. Författaren har studerat kartan noga och bland annat hittat både skvaltkvarn, sågverk och ytterligare två kvarnar. Karin Hallberg har fått fram mycket om byns tidiga historia, om gamla vägar, kvarnarna och tegelbruket, om byastämman och skiftesreformerna. Storskiftet och laga skiftet har fått ett eget kapitel. När laga skiftet genomfördes fick tre av byns då sex gårdar flytta ut från bygemenskapen. Byborna Största delen av boken ägnas åt människorna. En av dem är skolmästaren Peter Georg Bergius som kom till Gagersum 1790. Han var också sadelmakare och järnhandlare. I boken får vi bekanta oss med torpen Författare: Karin Hallberg Titel: Gagersrum förr Förlag: Eget och gårdarna i byn och de som bott där, och bor där idag. Människorna blir levande för oss genom Karin Hallbergs berättelser. Mest handlar det om 1900-talets bybor, de finns det mest att berätta om. Själv är Karin Hallberg uppväxt i Karlsgården, som snart varit i släktens ägo i hundra år. Hennes farfar och farmor Gottfrid och Emilia Karlsson flyttade hit 1920, de kom då från torpet Kammartorp under Ankarsrum. Vi får också veta farföräldrarnas släkthistoria. Många detaljer Boken är en riktig skatt för den släktforskare som har anor i Gagersrum. Här finns också rikligt med bilder, både gamla och nya. En mer detaljerad genomgång av en by och dess historia är nog svår att finna. Karin Hallberg bor numera i Västerås. Hon har arbetat med boken under många år, och mest intensivt de senaste åren. Starten skedde dock redan 1989. Hon har haft hjälp av Anna Maria Jacobsson i sitt arbete med boken. Gustafs resa genom medicinhistorien Med hjälp av sin egen släkt har författaren Karin Edvall skrivit en dokumentärbok om medicinhistoria. I boken följer hon sin farfars far Gustaf Edvall från vaggan till graven. Hans familj drabbas hårt av sjukdomar och död. Gustaf Edvall föds 1862 i torpet Rosendal under Kråkvik i Eds kapellförsamling. Hans föräldrar heter Nils Petter Edvall och Eva Charlotta Larsdotter. De flyttar snart till torpet Brevik under Åsvik. Fem av nio syskon överlever till vuxen ålder. 23 år gammal lämnar Gustaf hembygden och kommer senare till Holmsund 14 Wåra Rötter 4/2014 utanför Umeå. Där slår han sig ner, bildar familj och bor kvar så länge han lever. Barnen dör Gustaf får 13 barn. Fem dör som barn,och två vid 20 och 34 års ålder. Första hustrun Augusta dör i tuberkulos ett år efter sin sista förlossning. Sedan gifter han om sig med Selma. Vi får följa familjens sjukdomshistoria genom barnen. Första barnet som dör är Ottilia, tre månader gammal. Hon får diarré, kräks och dör efter bara några dagar. Johan dör sex år gammal efter att ha fått coxit, också kallad höftsnuva. Olavus lever i elva månader. Dottern Adolfina och sonen Knut får polio men överlever. Senare dör Knut i sviterna av diabetes, tolv år gammal. Helge får flera sjukdomar, ligger länge på sjukhus, och dör efter en influensaepedemi. Eva Johansson Förklarar Karin Edvall har läst både barnens och de vuxnas sjukjournaler. Hon förklarar orsak och verkan, vilken bot som står till buds och varför de dör av det vi nu överlever. Hon gör historien begriplig. Karin Edvall har skrivit både en kvinnohistorisk faktabok och flera romaner med historiska motiv där någon av dem har koppling till hennes egen släkt. Hon är bibliotekarie och arkivarie och arbetar på Landsarkivet i Göteborg. Eva Johansson Författare: Karin Edvall Titel: Gustafs resa Förlag: Ord & visor förlag Inventera gravstenar i Tjust Årets släktbok Släktforskarförbundets gravstensiventering fortsätter. Har du tid och möjlighet att fotografera gravstenar på en kyrkogård du besöker kan du lägga in bild och uppgifter i inventeringens databas. Ett nytt pris har inrättats av Sveriges Släktforskarförbund. Priset heter Årets släktbok och ska delas ut på Släktforskardagarna sista helgen i augusti i Nyköping. Både vanliga tryckta böcker och digitala publikationer kan komma ifråga för detta pris. De ska ha publicerats under 2014 eller första kvartalet 2015. Sista nomineringsdag är den 31 mars och det är föreningarna som kan nominera. Har du ett förslag ska du alltså lämna det till styrelsen i Tjust Släktforskarförening. Läs mer på Rötter på www.genealogi. se. I socknarna i Tjust har kyrkogårdarna inventerats i varierande grad. Några kyrkogårdar där inventering knappast skett alls är Gladhammars, Ukna och Odensvi. Från dessa finns bara någon enstaka post inlagd. Från Västerviks nya kyrkogård finns ännu bara ett fåtal gravar i databasen, så här saknas många. Andra med förhållandevis få gravstenar inlagda är Dalhem, Lofta och Loftahammar. Gravstensinventeringen når du på Rötter på www.genealogi.se och där kan du direkt själv registrera de gravar du har fotograferat. Databasen växer hela tiden. Detta är ett av flera viktiga hjälpmedel för släktforskare. Emigrantforum är tillbaka Det finns många gravstenar kvar att inventera på kyrkogårdarna i Tjust. Foto: Eva Johansson. Skriv för Släktforskarnas årsbok Har du löst knepiga problem i din släktforskning? Har du haft nytta av mindre kända arkiv? Är du kunnig på ett speciellt område inom släktforskning eller historia? Nu är det dags att skriva för Släktforskarnas årsbok 2015. I boken behövs bidrag som är till både nytta och nöje för släktforskaren. Texterna ska förmedla metodiska kunskaper, nya sätt att använda källor eller på andra sätt kunna ge ny kunskap till den som släktforskar. Både kortare och längre artiklar behövs, och med varierat innehåll från många olika områden. Texternas längd bör vara mellan 10 000 och 50 000 tecken. Läs mer på Rötter på www.genealogi. se. Gå till sidan Publikationer, där finns mer information. I juni nästa år kommer Släktforskarnas årsbok 2015. Vill du medverka? Kontakta årsbokens redaktör Eva Johansson på e-post: arsboken@genealogi. se och berätta om din idé. Sista inlämningsdag för manus är den 1 januari 2015. Kryssa med släktforskare DIS Filbyter i Östergötland ordnar en släktforskarkryssning den 19-20 april. Kryssningen går mellan Stockholm och Åbo och sker med Silja Line. Under kryssningen kan du lyssna på föredragshållare och gå på en minimässa med utställare. På söndagkvällen inleder historikern Christopher O’Regan med ett föredrag. Under måndagen följer fler föredrag, till exempel om DNA-forskning, radioprogrammet Släktband i P1, historiska kartor med mera. Mer information finns hos DIS Filbyter på www.dis-filbyter.se. Nu har Emigrantforum på Rötter (www. genealogi.se) återaktiverats på den nya hemsidan. Det har inte varit tillgängligt sedan Rötterhemsidan gjordes om för ett år sedan. Du hittar Emigrantforum under Faktabanken. Här samlas information om emigranter, både i text och bilder, och det finns möjlighet till diskussion kring dessa. Emigrantforum har funnits sedan 2003 och i dag finns det omkring 2000 poster. Tekniken bakom databasen har nu förbättrats och det är enklare att lägga in ny information. Syftet är att detta ska vara ett forum för både svenska släktforskare och svenskättlingar efter emigranter. Nya digitaliserade handlingar Ständigt sker en digitalisering av nya arkivdokument, både hos Arkiv Digital och på Riksarkivet. På Arkiv Digital har en del mantalslängder uppdaterats för Tjust i oktober. Kyrkböcker för fängelset i Västervik 1932-1940 har fotograferats av, och Västerviks stadsräkenskaper för 1798. Här finns också en del nytt från Flottans arkiv för Kalmar län. Man arbetar även med att fotografera av bouppteckningar från tidigt 1900-tal. Riksarkivet har scannat församlingsutdrag från åren 1860 till 1930. Dessa utgör underlag för folkräkningarna och visar befolkningen familjevis, inklusive en del personuppgifter, bland annat inkomst. På Svar finns mer information och en kodnyckel för att tyda sifferkoderna. Wåra Rötter 4/2014 15 Tjust Släktforskarförening c/o Stadsbiblioteket Box 342, 593 24 Västervik Program våren 2015 OBS! Den nya tiden för månadsmötena OBS! Onsdag 14 januari Tid: 18.15 Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket Vallonforskning - Claes Göran Petersén. Onsdag 28 januari Tid: 18.00 Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket Pratkväll! Välkomna med frågor om ni har kört fast eller vill prata om dina egna erfarenheter inom släktforskning. Onsdag 11 februari Tid: 18.15 Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket Lars Oswald fortsätter från höstens föreläsning med att berätta om soldater och båtsmän. Onsdag 25 februari Tid: 18.00 Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket Pratkväll! Välkomna med frågor om ni har kört fast eller vill prata om dina egna erfarenheter inom släktforskning. Onsdag 11 mars Tid: 18.15 Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket Årsmöte. Begravningsseder förr och nu - Jan Peter Brinkby (Fonus). Onsdag 25 mars Tid: 18.00 Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket Pratkväll! Välkomna med frågor om ni har kört fast eller vill prata om dina egna erfarenheter inom släktforskning. Onsdag 15 april Tid: 18.15 Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket Folktro och sägner från Småland - Sigrid Oldenburg. Vid varje träff: kaffe, lotterier och anbyten. Anteckna träffarna i din kalender. För ev. reservation om tider och plats se vår påminnelse om träffen i Västerviks-Tidningen under föreningar, lördagen före aktuell träff eller kontakta någon i styrelsen. Besök också vår hemsida: www.tjustanor.com God Jul och Gott Nytt År önskar Styrelsen och Redaktionen Wåra Rötter