Wåra Rötter Tjust Släktforskarförening Nummer 3 • 2012 • Årgång 26 Landsarkivet i Vadstena sid 6 ”Trollpackan” i Rumma var av hederlig släkt sid 10 Gamlebyveckan 2012 Gammal kärlek rostar aldrig sid 8 sid 12 Tjust Släktforskarförening Ordförande: Hans Wiberg tel: 0490 - 214 28 e-post: [email protected] Sekreterare: Valdy Svensson Tel. 0490 - 188 18 e-post: [email protected] Kassör: Yvonne Andersson-Gullberg Tel. 0490 - 202 36 e-post: [email protected] Föreningens adress: Tjust Släktforskarförening c/o Stadsbiblioteket Box 342 593 24 Västervik Nya medlemmar Inga-Britt Bernström Hasselvändan 10 593 37 Västervik Internetadress: www.tjustanor.com Redaktörer för Wåra Rötter: Hans Wilensjö Kristinebergsgatan 2 T 593 35 Västervik Tel. 0490 - 321 46 e-post: [email protected] Eva Johansson Helgerum Berggård 590 93 Gunnebo Tel. 0490 - 138 19 e-post: [email protected] www.algonet.se/~hogman/soldatforskning.htm Hans Högmans mycket omfattande sida om soldatforskning. www.statarmuseet.com/Historia.html om Statarmuseet i Skåne och statarsystemets historia. www.etgenealogy.se/ Elisabeth Thorsells hemsida om bland annat emigrantforskning www.konkordiahuset.se Anna-Lena Hultmans hemsida slaktforskning.info/ en allmän hemsida om släktforskning med en hel del information www.scangen.se/ skånsk släktforskningssida med möjlighet till personsökning www.domboksforskning.se/ Marita Perssons sida om domboksforskning Har du tips på bra hemsidor för släktforskare? Skicka e-post till någon av oss i redaktionen (se rutan till vänster). På Locknevi marknad Text: Valdy Svensson Återigen var vi på Locknevi marknad och visade släktforskning den 12 augusti. Det var Leif Pettersson och jag. Inslaget tycks vara populärt, vi hade många besök. Somliga ville ha information om hur man forskar och vilka program och skivor som finns. Andra ville söka i sin släkt. Det är synd att bredbandet fungerade så dåligt. För min del var det en riktig höjdardag. Förutom att träffa släktforskare fick jag träffa många av mina släktingar och goda vänner från min hembygd. Ett stort tack till Locknevi Bygdegårdsförening för dess generositet och varma mottagande. Tor Wiklund Kolsebro Ekdalen 597 97 Åtvidaberg Tel. 0120 - 202 59 e-post: [email protected] Nya tidskrifter har kommit under sommaren och finns i forskarrummet Wåra Rötter nr 4 – 2012 kommer i december Material senast 1 november 2012 Omslagsbild: Thomas Sellrot har plockat fram en gammal mantalslängd från Tjust. Foto: Tor Wiklund Upplaga: 600 exemplar Utgivning: 4 gånger per år Tryck: Östkustens Tryckeri AB, Västervik 2 Wåra Rötter 3/2012 Thorbjörn Lund Albert Tengers väg 12 593 36 Västervik Tips på hemsidor för släktforskare Postgiro: 494 76 67 - 4 Föreningens org. nr: 833600 - 7128 Medlemsavgift 150 kr./år Familjemedlem 50 kr./år Mats Hallerby Kumla Allé 45 B 135 53 Tyresö INNEHÅLL I DET HÄR NUMRET Sid. 2 Sid. 3 Sid. 4-6 Sid. 7 Sid. 8 Sid. 9 Sid. 10-11 Sid. 12-13 Sid. 14-15 Sid. 16 Nya medlemmar. Tips på hemsidor. På Locknevi marknad. Plötslig död i Helgerum 1856. Landsarkivet. Medverkan vid bygdedag i Dalhem. Vad forskar du om? Frågor om fastigheter i Lofta. Gamlebykursen. Släktforskardagarna i Gävle. ”Trollpackan” i Rumma var av hederlig släkt. Gammal kärlek rostar aldrig. Vi kommer från torpare och bönder. Prästerna bokförde alla flyttningar. Program höstens 2012. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera innehållet. Citat ur Wåra Rötter får göras om källan anges. För återgivande av signerade artiklar samt illustrationer krävs tillstånd av författaren/illustratören/fotografen. Författarna är själva ansvariga för innehållet i artiklarna. Redaktionen ansvarar inte för insänt material. Plötslig död i Helgerum 1856 Text: Evert Danesten När någon dog plötsligt och oväntat kunde rykten lätt komma igång om att ett brott begåtts. Området söder om Gåsfjärden är glest befolkat och mest bestående av jord och skogsbruk. Men här har brutits kopparmalm i Solstad gruva från 1740-talet till 1921, och i Flivik finns en omfattande stenindustri sedan 1880-talet. Min far, Viktor Emanuel Danesten född Nilsson, var nästan hela sitt liv engagerad i stenbrytningen, från 1930 som förman och arbetsledare hos A K Fernströms Granitindustrier. Mina egna anor är från trakterna av Hjorted, Misterhult, Västrum, Gladhammar och lite Östergötland. Farfars far hittades död Min farfars fars, Nils Magnus Jaenssons, far Jaen Nilsson var född i Konglebo 1789 och hans mor Maria Nilsdotter i Yxnevik 1795. De fick sex barn varav Nils Magnus var nummer tre i barnaskaran. Nils Magnus föddes den 9 januari 1824 i Bjulebo i Västrum socken. Han var först hemmabrukare i Bjulebo fram till 1854 då han flyttade till Stora Järö. På båda ställena var han frälsebonde och kusk hos baron Karl Raab på Helgerum. Han dog ung under lite oklara omständigheter. Vid den här tiden tillhörde Ankarsrums bruk Helgerum och många transporter skedde mellan dessa orter. Den 17 september 1856 hade Nils Magnus varit i Ankarsrum med varor, hemkommen därifrån fann man honom liggande död intill fordonet. Hästarna hade stannat vid den så kallade Stenbogrinden vid Helgerums magasin. Vid en besiktning av kroppen fann man inga skador varför man antog att Nils dött av slag. Då det tydligen försvunnit pengar, gick ryktet att en smed, anställd på Helgerum, tagit pengarna och ganska omgående åkt till Amerika. Men detta är obekräftade rykten och visar bara på vilka historier som kan uppstå efter en sådan händelse. Tre månader innan Nils hade avlidit dog parets dotter i en ålder av elva månader. Hustrun Anna-Lisa Olofsdotter hade nu endast fyraårige sonen Johan Alfred kvar. Ann-Lisa blev kvar på Stora Järö till sin död 1875. Farmors far drunknade Gåsfjärden är känd av båtfolket som ett mycket oförutsägbart och nyckfullt vatten. Av egen erfarenhet vet jag att när man kommer in ifrån ytterskärgården till Gåsfjärden, så blir ofta vinden starkare och byig och vågorna mer svårbemästrade. En annan olycka handlar om min farmors far Sven Magnus Jonsson född den 27 december 1817 i Kristdala. Sven arbetade i Solstad och i Skälö gruvor. En aprildag 1861 skulle han frakta förnödenheter till Skälö gruva rakt över Gåsfjärden. Det bar sig inte bättre än att han kapsejsade med storökan och drunknade. Trots efterforskningar hittades aldrig hans kropp. Svens hustru Anna Helena Persdotter dog i augusti1862 i feber. Samma dag, den 24 april, drunknade ytterligare två personer. Det var Sven Erik Dahlgren, Solstad gruva, 86 år, och Sven Johansson, Byggverket, 43 år. Snett över vår nuvarande gräsmatta gick landsvägen fram till troligen 1930-talet, och magasinet ligger nedanför till höger. Grinden över vägen, där Nils Magnus Jaensson påträffades död, kan ha funnits här. Byggnaden till höger ska vara det Helgerums magasin som omtalas av Evert Danesten. Fönstret på övervåningen fanns inte från början, det har tillkommit efter 1918. Bilden är tagen från den gamla landsvägen från Helgerums slott. Här hittades Nils Magnus Jaensson Text och bild: Eva Johansson Evert Danesten kontaktade mig för en tid sedan för att fråga om jag känner till var hans farfars far kan ha mött döden, eftersom jag bor i Helgerum. Enligt ClaesGöran Petersen, kunnig hembygdsforskare i Västrum och Tjust, är Helgerums magasin den logbyggnad som fortfarande står kvar på Helgerums gård. Det är den ena av två kvarvarande gamla ekonomibyggnader på gården. På 1850-talet gick landsvägen från Helgerums slott och Västrum förbi magasinet, fortsatte uppför en backe och gick sedan snett över det som idag är vår gräsmatta. Vägen fortsatte bort till torpet Stenbo som inte varit bebott sedan sent 1700-tal. Rester av Stenbotorpet finns kvar än idag, ungefär en kilometer bort. Därför kan det som då kallades Stenbogrinden ha varit intill magasinet. Någon annan byggnad eller något torp ska inte ha funnits här. Vid den här tiden fanns inte huset som sedan blev mangårdsbyggnad på gården, det byggdes 1918. Vägen drogs om, troligen på 1930-talet, så att den senare gick nedanför boningshuset i stället för framför. Det kan man se på gamla kartor. Rester av den gamla vägen finns kvar bortanför gräsmattan. Wåra Rötter 3/2012 3 På landsarkivet finns de gamla böckerna Text: Eva Johansson Foto: Tor Wiklund Den allra äldsta bevarade domboken från Tjust härad börjar med ett protokoll från oktober 1604. Då hölls tingsförhandlingen vid laga ting i gamla Västervik å Johan Skyttes vägnar. Först kommer en uppräkning av de tolv nämndemännen och sedan följer domen. Thomas Sellrot, enhetschef på landsarkivet i Vadstena, läser för oss ur boken. - Det går ganska bra att läsa den här tyska handstilen, tycker han. De flesta släktforskare kanske någon gång besökt ett landsarkiv, även om de flesta arkiv numera är tillgängliga på nätet. Mest besök har landsarkivet i Vadstena sommartid, men det är sällan fullt i forskarsalen. Man kan boka plats om man vill, om man inte kommer från någon kommun i närheten av Vadstena. Här finns kyrkböckerna från drygt 500 församlingar i Småland och Östergötland. Det är här de står arkiverade, de som vi läser via Arkiv Digital, Svar eller Ancestry. Originalen skyddas När man kommer till landsarkivet får man först skriva in sig och får då en numrerad skrivbordsplats i forskarsalen i anslutning till entrén. Inne i det som idag är forskarsal bodde soldaterna på 1600-talet i Vadstena slott. Varje arbetsplats har antingen dator eller kortläsare. Sedan beställer man in de volymer man vill titta i. Det är bra att förbereda sig så att man vet vad man vill ha. - Man kan få hjälp av oss på landsarkivet att hitta det man söker, berättar Thomas Sellrot. Kyrkböckerna lämnas egentligen inte ut, de får man läsa via datorn eller mikrokort. - Skälet är att vi vill skydda originalböckerna, de ska inte användas varken av besökare eller oss personal. Men ibland är det ju svårläst och då kan vi ta fram originalboken för att det ska vara lättare att se vad det står. 4 Wåra Rötter 3/2012 Tjust härads dombok från 1605 är den äldsta bevarade domboken från Tjust. Här kan man läsa om hösttinget 1604. Intill forskningssalen finns flera hyllor med förteckningar över vilka arkiv och volymer som finns på landsarkivet. Vet du till exempel att du vill läsa i en dombok från Tjust häradsrätt hösten 1843 så hittar du den rätta volymbeteckningen i en lista. Här finns också bouppteckningsregister för vissa tidsperioder, för Tjust häradsrätt fram till 1875. Den äldsta bouppteckningen från Tjust är från 1690. Från den äldsta tiden är det bara enstaka bouppteckningar som bevarats. Thomas Sellrot visar oss runt i ett av de stora arkivrummen. Hylla efter hylla, från golv till tak, med kyrkböcker från senare hälften av 1600-talet fram till 1991. Flera hundra hyllmeter. I nästa rum står domböcker och mantalslängder i tjocka volymer, vissa knappt hanterbara som böcker. Bland domböckerna finns det en del mycket gamla exemplar. - Det är en fantastisk papperskvalitet i de äldsta böckerna, fram till omkring 1820. Då gjordes papperet av lump. Sedan började man med cellulosa, då blev det sämre kvalitet som är sprödare och lätt går sönder. Domböckerna Släktforskat har man gjort i alla tider. Kanske var det förr vanligare i familjer som vill kunna visa upp sina anor. I forskarsalen på landsarkivet finns det plats för släktforskare som vill se gamla dokument som inte är tillgängliga via nätet. - Förr, när släktforskarna kom till landsarkiven för att släktforska, fanns det ett större intresse för domböcker och bouppteckningar, vet Thomas Sellrot. Idag har besöken minskat, i takt med tillgängligheten på nätet, och vi lämnar inte ut lika många volymer domböcker och bouppteckningar längre. Domböcker är alltid offentliga. Titta i saköreslängden i slutet av domboken, det fungerar som ett register till rättegångsprotokollen. Domböckerna är digitaliserade i begränsad omfattning. - Vi gör en del släktutredningar, till exempel på begäran av en bouppteckningsman när en person avlidit utan bröstarvingar. Ibland kan de bli ganska omfattande. Det mest intressanta materialet tycker han är domböckerna, som kan berätta en hel del om sin tid och sin bygd och de människor som levde då. Även Göta hovrätts domböcker finns numera på landsarkivet i Vadstena. 70-årsgränsen Generellt gäller en sekretessgräns på 70 år. Det är den senaste uppgiften i en volym som bestämmer om sekretess ska gälla eller inte. Om till exempel en bok över obefintliga från sent 1800-tal har anteckningar om något från 1950- eller 60-talet, vilket händer, så är den inte tillgänglig. - Huvudregeln är att vi lämnar ut så mycket vi kan. Det vi tar hänsyn till är om en uppgift kan vara till men för någon, då gäller sekretess. Men uppgifter som som inte anses kunna skada någon får man se. På plats i Vadstena kan man få ut yngre handlingar. Det man inte får se är missbruksrelaterade dödsorsaker, uppgifter om adoptioner och könsbyten. Uppgifter om adoption får bara den adopterade själv se. På landsarkiven finns inte bara gamla handlingar utan också moderna. Till exempel folkbokföringen fram till 1991. De uppgifterna kan man få se om man kommer till Vadstena. Då får man hjälp av någon av de anställda på folkbokföringsenheten, som gör en sekretessbedömning efter att man redogjort för varför man vill se uppgifterna. På landsarkivet i Vadstena finns mängder med gamla kyrkböcker, domböcker, andra dokument och mycket annat. Thomas Sellrot visar oss runt inne i arkivrummen. Wåra Rötter 3/2012 5 Fler arkiv Inte bara offentliga handlingar arkiveras på landsarkiven, utan också en hel del privata arkiv. Det kan vara gårdsarkiv, företagsarkiv och även enskilda släktutredningar som släktforskare gjort. Sådana släktutredningar kan man få titta på. I Vadstena finns bland annat företagsarkiven för Ankarsrums bruk och Överums bruk. Dagen innan vi besöker landsarkivet har en sändning med gamla ritningar levererats från Överum. I företagsarkiven kan ofta ingå uppgifter om de anställda. - För de offentliga handlingarna regleras tillgängligheten i lag, men inte för de privata arkiven. Det kan arkivbildaren själv bestämma, till exempel vilken tidsgräns som ska gälla för arkivet, berättar Thomas Sellrot. Vilka arkiv som finns kan sökas i NAD på Riksarkivets hemsida. Magnus Hellstrand på landsarkivet hjälper till att ta fram gamla domböcker och annat du vill se. Fakta: Landsarkivet i Vadstena är det första av Riksarkivets landsarkiv och har funnits på Vadstena slott sedan 1899. Slottet är från Gustav Vasas tid. I Vadstena finns 43 anställda och 55 000 hyllmeter arkivmaterial. Huvudman för arkivet är staten. Kommuner och landsting har egna arkiv. Behöver man hjälp med sökning kostar det 125 kr/kvart. En del böcker är så tjocka att de knappt kan hanteras som böcker. Därför finns landsarkiven: • rätten att ta del av allmänna handlingar • legala behov (de äldsta handlingarna är lagfarter) • forskningsbehov • att bevara vårt gemensamma kulturarv Medverkan vid bygdedag i Dalhem Den sista juni var Tjust släktforkarförening inbjudan till Dalhem för att visa hur släktforskning går till via nätet. Hembygdsföreningen hade denna dag ordnat olika utställningar i form av äldre fina bilar, gamla renoverade råoljemotorer och andra maskiner. En utställning av gamla foton och dopklänningar visades i kyrkan. Loppis och servering var andra inslag vid detta välordnade hemvändarmöte, som fick en stor publik. Hans Wiberg och Hans Wilensjö var närvarande från vår förening och kunde i den gamla skolan i Dalhem visa hur det idag går till att släktforska. Här var det många från orten som önskade uppgifter från sin forna hembyggd. Våra representanter hade fullt upp så att kaffet fick intas under sökningarna. Det är alltid trevligt att få besöka gamla, tyvärr idag avfolkade, vackra delar i norra Kalmar län. 6 Wåra Rötter 3/2012 Text och foto: Hans Wilensjö Hans Wiberg hjälper en intresserad besökare att leta efter sin släkt. Vad släktforskar du om? Frågorna: 1. Vad forskar du om? 2. Vad är din mest intressanta upptäckt? 3. Hur länge har du släktforskat? Jan Hansson Nils Ottervik Birgitta Karlsson 1. Nu forskar jag om släkten på min mammas sida, jag följer mormor och morfar bakåt. Den släkten finns i Kråksmåla och Fagerhults socknar här i Kalmar län. 2. Min svärfar berättade för mig om sin farfar som kom från ett barnhem i Stockholm, och ingen visste vems hans föräldrar var. Men det har jag hittat. Hans mamma kom från Stora Rör på Öland, jag har hittat den släkten ner till 1700-talet. Nu har jag fått kontakt med efterlevande släktingar, som blev väldigt förvånade. I sommar har en släktträff ordnats. 3. I två år. 1. Jag forskar på min pappas sida i de skånska socknarna Huaröd och Hörröd. Det blir mycket forskning om socknarna också, inte bara om släkten där. 2. Okända släktingar som jag hittat och som lever idag. När man kommer längre bort än nästkusiner, då har man dålig koll annars, men nu har jag hittat en del avlägsna släktingar. Släkten är stor i de socknarna. Jag har också hittat släktingar som arbetade för Nobel i Baku i Azerbadjan vid 1800-talets slut. 3. I slutet av 1980-talet började jag släktforska, på den tiden när man fick köpa mikrokort. Utan internet hade jag inte fortsatt forska så mycket. 1. På min morfars och min farmors sida är jag klar och nu har jag börjat på farfars sida. Han kommer från Gladhammars socken. Min farmor är född i Trollhättan men hennes familj kom från Hedemora. Min mormors sida har jag också forskat på, men det har jag bara på papper än och ska skriva in i släktforskningsprogrammet. 2. Jag har inte hittat något speciellt, annat än en del gamla släkthistorier som det visat sig att de inte stämmer. 3. I sju år ungefär, jag släktforskar ihop med min man. Vi började med mikrokort nere i forskarsalen i källaren men nu forskar vi på nätet. Vill du vara med i enkäten? Kontakta Eva Johansson på e-post [email protected]. Tre-fyra medlemmar får i varje nummer svara på tre enkla frågor. Frågor om fastigheter i Lofta Text och foto: Hans Wilensjö Hembygdsgården I Lofta, som ligger utmed vägen mellan Lofta kyrka och Gamleby, har öppet under sommarveckorna med olika teman. Det går samtidigt att få dricka en kopp kaffe och äta tillhörande våffla i den vackra hembygdsparken. Tjust släktforskarförening deltog som medarbetare varje onsdag under juli månad och det kunde ibland bli välbesökt. Onsdagen den 11 juli blev det för oss från föreningen fullt hus med mycket frågor, bland annat hur man kan få reda på vilka som har bott i de olika fastigheterna i socknen. Här har de olika hembygdsföreningarna ett stort arbete framför sig genom att försöka finna från när huset byggdes tills det eventuellt revs eller fortfarande finns Från vänster Barbro Magnusson, Birgitta Torstensson, Anders Torstensson. Valdy Svensson visar Birgitta Bertilsson hur man söker efter äldre personer via datorn. kvar. Det är ju mycket lämpligt att gemensamt ha en studiecirkel som tar fram personforskning samt skriver ner när de beboddes av de olika personerna. Gärna illustrerat med några gamla foton av huset och framför allt någon som bebott husen. Wåra Rötter 3/2012 7 ”Kursen har utvecklat min släktforskning” Text: Eva Johansson Foto: Hans Wilensjö Årets släktforskningskurs på Gamleby folkhögskola hölls vecka 31 som vanligt. Närmare 30 personer deltog i kursen, som bjöd på både föreläsningar och övningar. Flera av kursdeltagarna har gått kursen mer än en gång medan det är första gången för andra. Två kursdeltagare från Gamleby är Birger Rydberg och Jan-Olov Pettersson. - I många år har jag tänkt att jag skulle gå kursen och nu blev det av. När jag sökte var det ganska förutsättningslöst, så jag hade inga speciella förväntningar. Men jag är mycket nöjd med den här veckan, det var en både intressant och trevlig kurs, tycker Birger Rydberg. Variation på föreläsare Han nämner olika föreläsare, en del fångade honom mer än andra. - Det var stor variation på de olika inslagen, både i innehåll och att en del var ganska teoretiska och andra mer konkreta. På det hela taget var det mycket bra och jag lärde mig mycket nytt. Något som han uppskattar är också att träffa andra släktforskare på kursen, och få tips av varandra. Själv började Birger Rydberg släktforska på mikrokortens tid och startade med att utforska sin pappas släkt och varifrån hans efternamn kommer. Inspirationen kom från hans svärfar som var släktfors- kare och hittade några av Birgers anor i Östra Ed. Numera forskar han också om sin mors släkt. - Det bästa är när man går framåt i olika familjer och kan hitta nu levande släktingar, till exempel sysslingar man inte visste fanns. Det är så roligt när man sedan träffas, man känner att man har mycket gemensamt och kommer från samma ursprung fast man inte känt till varandra. Utveckla och förbättra Jan-Olov Pettersson är en av veteranerna på kursen. I år var tredje eller fjärde gången för honom som deltagare. - Kursen har utvecklat min forskning, både genom alla de föreläsare jag lyssnat på och de andra deltagarna jag träffat. Att träffa andra släktforskare är en viktig del av den här veckan. Jag är jättenöjd, säger han. Något som kan utveckla kursen menar han är mer inslag om historiska kartor, och gärna mer om den praktiska användningen av Arkiv Digital med alla genvägar och alla funktioner som man kanske inte hittar när man forskar på egen hand. Ett annat inslag Jan-Olov Pettersson gärna skulle se i framtiden är om hur man gör sin forskning tillgänglig för andra intresserade. I 30-40 år har han släktforskat, om sin egen och om sin frus släkt. Intresset för historia växte och han läste till arkeolog De två kursdeltagarna Birger Rydberg och Jan-Olov Pettersson från Gamleby pratar minnen från sin barndom i skärgården. på sin fritid. Då valde han att skriva sina uppsatser om förhistorisk järnframställning i södra Östergötland. - Oavsett om jag forskade om min egen eller min frus släkt hamnade jag antingen i Mormorsgruvan eller Beresbogruvan i södra Östergötland. Det väckte mitt intresse för gruvhantering, och därifrån har jag kommit in en hel del på gamla kartor. Jag använder mig mycket av Lantmäteriets historiska kartor på nätet. De tror jag att det skulle vara intressant för alla kursdeltagare att få veta mer om. Läsning av gammal stil Text: Valdy Svensson Foto: Hans Wilensjö Ett stående och önskat ämne varje år är läsning av gammal stil. I år var det Margareta Roupe Wester och jag som skull ta oss an det. Margareta skulle lära ut grunderna och jag skulle ta fortsättningen. riktigt drivna. De sistnämnda tyckte ju det var alldeles för lätt, medan de andra tyckte det var på lagom nivå. Det gladde mig särskilt att vår yngsta deltagare sa att hon upptäckt att det går att läsa en text som från början ser omöjlig ut, bara man är envis och har tålamod. Vi hoppas att deltagarna blev nöjda. Vi delade först in deltagarna i två grupper, med 15 i vardera. Margareta övade och nötte på bokstäverna med hjälp av overheadbilder. När man tillräckligt behärskade det gick man över till mindre ord för att slutligen översätta en enklare text. Det gick strålande bra. Jag hade försökt hitta texter av olika slag från vigsel- och dödböcker, sockenstämmoprotokoll och testamentshandlingar. Jag delade mina kursdeltagare i två grupper, de som kunde läsa lite och några 8 Wåra Rötter 3/2012 Margareta Roupe Wester och Valdy Svensson föreläste om gammal stil. Intensiva släktforskardagar i Gävle Text: Eva Johansson Ett viktigt uttalande om folkbokföringen, nya idéer i föreningsarbetet och massor av ny information och nya kontakter. Årets släktforskardagar hölls i Gävle sista helgen i augusti. Tjust Släktforskarförening representerades av Hans Wiberg, Hans Wilensjö och Eva Johansson. Dessutom deltog vår medlem Leif Pettersson, som numera är anställd av Svenska Släktforskarförbundet. Han sålde böcker och cd-skivor till mängder av besökare i Rötters Bokhandel på mässområdet. Där presenterades flera nyheter, bland annat cd-skivan Begravda i Sverige 2, och en ny handbok om soldatforskning. Ändring i folkbokföringen Folkbokföringen kan i framtiden komma att ändras så att den enbart baseras på kommun och fastighet, inte församlingstillhörighet. Detta protesterar släktforskarförbundet emot och årsstämman antog ett uttalande där regeringen uppmanas att besluta att ”folkbokföringen ska ske i historiskt stabila distrikt som följer Svenska kyrkans församlingsindelning”. Uttalandet diskuterades på ordförandekonferensen: – Det här är väldigt viktigt för framtida släktforskning, menar Hans Wiberg. Försvinner församlingsindelningen, som utgör de tidigare socknarna, då försvåras släktforskningen betydligt. Frågan drivs tillsammans med Sveriges Hembygdsförbund. Leif Pettersson från Tjust Släktforskarförening sålde böcker i Rötters bokhandel på släktforskardagarna, bland annat tillsammans med Eivor Grafsund och Siv Bergman. Foto: Hans Wilensjö. Årets släktforskardagar var lika välbesökta som tidigare. Foto: Eva Johansson. Studiecirklar och tidningar På cirkelledarkonferensen diskuterades bland annat att i studiecirklar ta upp hur man gör sitt forskningsresultat tillgängligt för andra. – De allra flesta vill nog att andra i familjen och släkten ska ta del av de resultat man fått fram. Men då behöver det presenteras på ett sätt så att den som inte är släktforskare kan förstå och ta det till sig. Hur gör vi det? Kanske kan vi starta studiecirklar som fortsättningskurser efter att man lärt sig grunderna, säger Hans Wilensjö. Redaktörskonferensen gav många nya uppslag på artiklar och idéer till utveckling av våra föreningstidningar. Vi fick information om bra gratisprogram. En undersökning visar att bara en fjärdedel av föreningstidningarna informerar om förbundets verksamhet. Detta hoppas vi kunna ändra på från och med nästa nummer av Wåra Rötter. På släktforskardagarna prenterades också den nya internationella delen av förbundets gravinventering. Anpassning av databaser Årsstämman hölls på lördagen med 128 ombud närvarande från de 168 föreningarna i förbundet, bland andra Hans Wiberg och jag. På stämman behandlades en motion från sex föreningar som innebär att man vill att förbundets utgivning av dvd- och cd-skivor anpassas till macdatorer, bland annat för att öka tillkomsten av nya och unga släktforskare. Förbundets svar är att det skulle innebära en mycket stor kostnad att konvertera materialet. Motionen antogs inte, men ett tilläggsyrkande om vikten av anpassning för mac kom med i protokollet. Ett förslag från ett av ombuden är att lägga ut konverteringen som ett examensjobb på en högskola. Förbundsordföranden Barbro Stålheim omvaldes för ytterligare två år. Nya i styrelsen är Bo Peter Persson från Linköping, Eri Larsson från Helsingborg och Carina Strömberg från Härnösand. Digitalisering pågår Allt fler arkiv digitaliseras. Bland utställarna fanns flera företag och föreningar med detta i sin verksamhet. Affärsmodellerna är olika, alltifrån gratis till att man får köpa en hel databas på cd. Det nya företaget Logium (www.logium.se) skiljer sig från övriga genom att man köper innehållet från bara det dokument man är intresserad av, för en mindre summa. Än är det mest arkiv som rör bergshanteringen som digitaliserats, men fler ska komma. Genealogiska Föreningen har nu sökbart arkiv för inrikes pass. Företaget OBDR (Old Books Digitally Remastered) har digitaliserat gamla böcker om gods och gårdar samt polisunderrättelser från tiden kring förra sekelskiftet. Wåra Rötter 3/2012 9 ”Trollpackan” i Rumma var av hederlig släkt Text: Magnus Bäckmark Hustrun Sissela Bengtsdotter i Rumma i Hallingeberg behandlades illa av sin kyrkoherde. Det ledde till förhör som ger ledtrådar till hennes släktförhållanden. Det började annandag pingst, den 17 maj, 1714 i Hallingebergs kyrka. När församlingen sjöng tron gick kyrkoherden Samuel Rising som han brukade på gången. Den här gången gick han fram till en ålderstigen bondhustru, Sissela Bengtsdotter i Rumma, och frågade henne: ”Varföre sjunger tu icke?” Hon svarade: ”Jag är intet god för.” Det upprepades två gånger. Sedan utbrast kyrkoherden med högt rop: ”Vill tu icke sjunga, så opp och vik ur kyrkan!” När han kommit upp på predikstolen fortsatte han: ”Den jag talade med på gången, efter hon intet vånner sjunga, så förbanner jag tig, fan fört tig hit idag, fan före tig hädan. Förbannat skall vara tin ingång, förbannat tin utgång, förbannat i denna och den tillkommande väla [’wähla’, d.v.s. världen], tin trollpacke.” Tre gånger kal�lade han henne för trollpacka, och sade också: ”Tu vore värd att skjutas ihjäl för räver.” Hustru Sissela klagade med tårar sin ängslighet och kval. Den 7 juni reste den gamla kvinnan tillsammans med sina svärsöner Olof Hemmingsson och Måns Persson i Rumma till prosten i kontraktet, Johan Wallin i Odensvi. Bönderna ville framföra klagomål på sin kyrkoherde och berättade om den kränkande behandlingen som deras ”gamla svärmoder” fått utstå. Hon sades vara 80 år gammal och hade legat länge sjuk. Hon hade kunnat läsa i bok, var för Karta över Rumma 1786, från Lantmäteriet. 10 Wåra Rötter 3/2012 16 år sedan ifrån Ukna socken dit in [till Hallingebergs socken] kommen, varav hederligt folk född, hade hederlig släkt, var herr Bengt Trozelii i Lofta moster. Prosten visiterade Kontraktsprosten Wallin såg uppenbarligen allvarligt på det som bönderna från Rumma berättade. Redan den 12 juni gjorde han en prostvisitation i Hallingeberg tillsammans med kyrkoherden Claudius Austrin från Gladhammar och dennes klockare Claes Hansson. Efter kristendomsförhör av församlingsborna − största delen kunde tämligen utreda sig − infann sig sexmännen och de flesta bönderna av församlingen i sockenstugan. Wallin frågade om församlingen hade något att angiva. Omsider svarades att de hade intet att klaga över. Wallin läste då upp det han skrivit ned om klagomålet som berättats för honom. När Wallin hunnit till redogörelsen av hustru Sisselas hederliga släkt bröt Rising in, vänd mot henne: ”Vem tror tu på? Tror tu på Hans Andersson?” (Hans Andersson, född 1659, död 1724, köpman i Västervik, var en av traktens rikaste personer vid den tiden, ägde bland annat Ankarsrums bruk.) Rising försvarade sig med att Gud befallt att vi skola lova och prisa Gud i kyrkan. ”Gud straffade konung Saul då han intet lytt Guds bud. Olydnad är en träldomssynd.” Wallin bröt av Rising med orden: ”Allt har sin tid.” Kontraktsprosten lät hustru Sissela läsa två trosartiklar, dem hon väl kunde, och sedan instiktelseorden (instiftelseorden). På dem stapplade hon litet, övermåttan turberad som hon var i sådant sorl. Rising hotade henne: ”Efter tu lupit till Prosten och klagat uppå mig, löp ock så till Biskopen, jag skall sättja tig dit.” Hustru Sisselas mågar och anhöriga frågade om man skulle få kalla henne trupacke (trollpacka) och hålla henne därför. Rising sade: ”Jag skall bevisa mina ord av Skriften” och läta hämta kyrkobiblen fram. Wallin avbröt: ”Den historien han citerade är oss väl bekant.” Rising utföll då mot kontraktsprosten: ”Guds hämnd vare över tig!” − ”varöver allt folket med mig förskräcktes”, som Wallin skriver i sitt memorial kring detta i Odensvi prästgård dagen därpå. Den handlingen ligger alltjämt bland handlingarna rörande Hallingeberg i Domkapitlets i Linköping arkiv E IV:67, Landsarkivet i Vadstena, och är alltså källan till hela här refererade händelseförlopp. (Stavning i citaten är normaliserad.) Piga och dräng utdrivna ur kyrkan Wallin tog nu upp att han fått ett annat klagomål i vintras. Borgaren i Vimmerby Lars Sandberg hade då varit hos honom och angivit att Rising utdrivit hans tjänstepiga ur kyrkan. Under Risings förhör med församlingsborna hade han också bett henne att läsa. Hon hade då svarat: ”Jag har gått i kyrkan här, att jag skulle lära något gott, och intet att läsa; för prästerna hemma plägar jag gå fram och läsa.” Rising hade då öppnat stolsdörren och befallt henne: ”Efter du intet hörer hit, så packa tig ur kyrkan fanen i våld.” Medan hon utgack önskade han en förbannelse över henne. Rising svarade nu på detta att hon var en lättfärdig hora som vankat omkring i bygden med sin bolare, som han kallade Söre, och allestädes hade de legat tillhopa, där de övernattat. För slik odygd viste han henne ur kyrkan. Rising tillade att han själv ur kyrkan drivit en dräng som var född där i socknen men statt sig till en inkvarterad kapten i Västervik och fått gul klädning av honom. Drängen hade stigit (in) i främsta stolen i kyrkan som bönder står uti. Rising hade då frågat honom: ”Du junker, vem har fört tig främst i herrestola i kyrkan?” ”Jag står i min fars stol,” hade då drängen svarat samtidigt som han lät upp dörren för sin far. (Tyvärr nämns ingen av dem vid namn.) Rising befallde en bonde som stod innanför att häva ut drängen. Om inte drängen gick ut, så skulle Rising själv gå ut och inte hålla någon gudstjänst. Efteråt, vid utgången, hade han igen blivit förbannad över saken. Wallin noterade att Rising själv tyckte att hans handlingssätt var skäligt och tillbörligt. Vågade inte vittna Av Wallins anteckningar framkommer också att han av Olof i Spånga fått berättat för sig, antagligen när de församlade började gå hem till sitt, att ingen för kyrkoherdens förskräckeliga förbannelse fördristar sig att säga sanningen och den emot honom bevittna. De (församlingsborna) önskade samtliga att de måtte bliva fordrade till edgång först − och sålunda blevo likasom tvingade att säga sanningen, så kunde Pastor så mycket mindre förfölja dem om de emot honom talte sanningen, om de skulle nödgas att behålla honom längre. Till bilden hör att kyrkoherden Samuel Rising, var 75 år gammal (född 1639) och på sin ålder uppenbarligen mycket vresig och brysk. Drygt två år senare, hösten 1716, gjorde han sig skyldig till ytterligare en besinningslös utskällning i kyrkan som var kulmen på en längre tids motsättningar mellan honom och den adliga familjen Gyllenbreider. Den saken, som jag skriver om i Släktforskarnas årsbok 2012, ledde till hans avsättning från ämbetet 1720. Vresigheten hade antagligen åtminstone en del av sin förklaring i kyrkoherdens sjukdom; han skriver själv i en redogörelse till domkapitlet den 7 maj 1715 om den stora och långliga tryckande ”passion” som honom graverar (så) att han icke är människa (att) kunna gå över sin gård, utan han måste några gånger vila sig. Genealogiskt värdefullt i de här anteckningarna är noteringarna om hustru Sissela, som inte bara belägger henne som svärmor till de båda bönderna i Rumma, utan även som moster till Bengt Trozelius. Bengt Andersson,1 född ca 1610/1611, begravd 1667 10/3, 56 år, bonde i Tingstad, Lofta. Nämndeman, riksdagsman 16642. Gift (ej 1634 16/11 i Lofta3) med Ingrid Hansdotter, född cirka 1611/1612, begravd 1686 28/3, 74 år. Sochn” (enligt dödboken), begravd 1702 19/10, 63 år, arrendator i Ottinge, Lofta socken4, död i Skarpinge, Västra Ed, som han köpt kort före sin död (änkan fick lagfart på gården 17035), ”en förmögen man” (enligt dödboken). Hans gravhäll står uppställd i Västra Eds gamla kyrkas ruin. Barn (bland andra): Cecilia (Sissela) Bengtsdotter, född ca 1636/37, död i Rumma, Hallingeberg, och begravd 1730 20/9, 93 år gammal (”hustru Cicilia i Rumma”). Gift med Jon Månsson, från 1660/1666 (mantalslängder) bonde i Hyllela, Ukna, därifrån flyttad 1698 till Hallingebergs socken (flyttningslängd i Ukna C:1). Sisselas barn (åtminstone dessa): Karin Jonsdotter, född ca 1664/65, begravd 1739 11/2, 75 år. Kom från Hyllela, Ukna, vid sin vigsel. Gift 1686 31/10 med Olof Hemmingsson från Snötomta, Ukna (enligt vigselboken), bonde i Hyllela, Ukna, ännu 1692 (sons dop 6/11), sedan i Rumma, Hallingeberg, senast från 1696 (sons dop 15/3), begravd 1724 19/7. Gunnila Jonsdotter, levde 1715 (son född 6/11). Gift med Måns Persson, död 1717 5/5 , bonde i Rumma, Hallingeberg. Brita Bengtsdotter, född ca 1648/49, död i Skarpinge, Västra Ed, och begravd 1739 21/1, 90 år gammal, ”warit en hederligh och mycket gifwit emot de fattige, warit en gång gifft, aflat med sin man 7 barn” (enligt dödboken). Gift med Lars Persson, född ca 1638/39 ”i Trostad i Lofta Britas barn (bland andra):6 Bengt Trozelius, född ca 1671/72, död 1721 4/3 på sitt 50:de år (enligt dödboken), kyrkoherde i Lofta. Mats Karlsson skriver i Anbytarforum (aforum.genealogi.se) / Lofta / 2006-08-15 att han känner till fem av Bengts och Ingrids barn. Cecilia kände han inte till, men Brita. Mats redogör för att det vid vintertinget 1701 § 92 framgår att Johan Bengtsson och Hans Bengtsson i Tingstad är svågrar med Lars Persson i Skarpinge och redogör med fler domboksbelägg hur de övriga syskonens släktskap med varandra bevisas. 1 2 Berit Sjögren i Anbytarforum / Västra Ed / 2003-11-11 Den uppgiften förekommer på nätsidor, men det var P[er] Eriksson i Vida och Ingrid Hansdotter i Tingstad som gifte sig det datumet, enligt vigselboken. 3 4 Åtminstone barnen Per, född 1685 15/7, och Elisabet, döpt 1688 26/2, föddes där. 5 Berit Sjögren i Anbytarforum / Västra Ed / 2003-11-11. 6 Att en hans son var herr Bengt Trozelius nämns i Lars Perssons dödboksnotis. När Sissela Bengtsdotter i Rumma satt i kyrkbänken Hallingebergs kyrka för att lyssna på söndagspredikan fick hon utstå prästens hårda klander. Dramat utspelade sig annandag pingst 1714 i den gamla kyrkan. Den nuvarande är byggd 1760, så exakt hur det såg ut när prästen Samuel Rising skyllde henne för trollpacka vet vi inte. Foto: Tor Wiklund Wåra Rötter 3/2012 11 Gammal kärlek rostar aldrig Text: Valdy Svensson Foto: Hans Wilensjö Att gammal kärlek står sig har jag bevis på. Maria Hansdotter förlorade sin man i slaget vid Poltava. Trodde hon. Men han kom hem 13 år senare och då hade Maria gift om sig. Läs här hur det gick sedan. Min farfars morfars morfars farmors far Jochum Christiansson föddes i Hässleby utanför Mariannelund i början av 1670-talet. Han var bonde och rusthållare för Stora Fagerhult nr 118 i Hässleby. Han var också ryttare vid Livkompaniet Smålands Husarregemente och fick dra ut i krig omkring år 1700. Innan dess hade han gift sig med Maria Hansdottter från Lönås i Ingatorp. Paret hann få två barn, Britta och Hans. När han inte återvänt efter slaget i Poltava 1709 blev en ny ryttare tillsatt för roten. Maria Hansdotter nämns då som änka. Hon gifte sig sedan med bonden och fjärdingsmannen Lars Ingesson och bosatte sig i Lönås i Ingatorp. 1722 kom Jochum hem efter fångenskap i Ryssland, 13 år efter slaget vid Poltava. Han fann då att hans hustru nu hade en ny man och nya barn. Vad som nu skulle ske fick avgöras i Södra Vedbo häradsrätt den 23 oktober 1722. En förlikning träffades som innebar att Jochum förlorade sin hustru till den nye maken Lars Ingesson, som fick behålla henne. Vad hustrun själv ville framgår inte av tingsprotokollet. Trots överenskommelsen i domstolen blev inte Jochum nöjd. Ett år senare överföll han Lars Ingesson i avsikt att döda honom. Kanske var det svartsjukan som red honom. Enligt Södra Vedbo häradsrätts protokoll 1723 gick det till så här: ”Tänk att hitta ett sådant fint dokument i en gammal tjock Tingsbok från 1722”. Foto med tillstånd vid besök i Vadstena 2011. Vi kommer från torpare och bönder Text: Eva Johansson När vi släktforskar kan vi se i husförhörslängderna att det bodde massor av människor på landsbygden förr. Men hur många var de? Och hur såg deras liv ut? Det vet vi kanske inte så mycket om men en liten ledtråd kan siffrorna ge. Statistiska Centralbyrån, tidigare Tabellverket, har haft koll på befolkningen sedan långt tillbaka. Från 1750 och framåt finns en hel del statistik om livet i Sverige. 1749 gjordes den första folkräkningen i Sverige. Den redovisades 1750 och visade att det då fanns 1 780 678 personer i landet. Av dem var nästan en miljon kvinnor eller flickor, som alltså var fler än den manliga befolkningen. Tidigare hade man beräknar hur många människor som bodde i Sverige och år 1700 kommit fram till att det var 1 369 000 personer. 12 Wåra Rötter 3/2012 Ända fram till 1960 var det fler som bodde på landet än i stan, sedan blev det färre. När fjärdingsmannen Lars Ingesson var i Fagerhult på förrättning blev han överfallen av Jochum Christiansson som slog till honom i ryggen med en yxhammare. Lars syster gick emellan och skadade två fingrar, men räddade kanske Lars till livet. Vid rättegången hävdade Lars Ingesson att Jochum även kastat en kniv mot hans bröst men till detta nekade Jochum. Däremot erkände han slaget med yxan. Ett vittne som var inkallat vid rättegången infann sig inte och då begärde Lars Ingesson uppskov tills vittnet kunde lokaliseras. Hur domen sedan föll vet jag inte. Ytterligare 16 år passerade. Den 19 november 1739 avled Lars Ingesson i Lönås. Sedan dröjde det inte längre än till den l mars 1741 då avskedade ryttaren och Rysslandsfången Jochum Christiansson för andra gången vigdes vid Maria Hansdotter i Lönås. Då var Maria drygt 60 år och Jockum 70 år. Morgongåvan blev 16 lod silver. De fick bara några år tillsammans. Maria dog 1744 i Lönås, Ingatorp vid 66 års ålder och Jockum 1750 i Stenbro, Hässleby. Han blev 79 år, en aktningsvärd ålder om man betänker alla strapatser han utstått. En from önskan är att deras sista år ändå blev lyckliga. Det kändes verkligt högtidligt att med bomullsvantar ta sig an den tjocka domboken från Södra Vedbo häradsrätt och under nr 62, den 22 oktober 1722, läsa följande: Fler överlever Idag är vi vana vid att se en ålderspyramid där det inte är så stor skillnad på antalet vuxna i 20-årsåldern eller i 50-årsåldern. Förr var det annorlunda. Då dog fler tidigt och ålderspyramiden smalnade av för varje åldersgrupp. Dödligheten har minskat betydligt sedan dess. 1780 var det bara totalt 644 personer som var 90 år och äldre. 1996 bestod denna åldersgrupp av drygt 55 000 personer. Urbanisering De allra flesta av oss kommer från torpare och bönder. Städernas befolkning var marginell i jämförelse med landsbygdsbefolkningen i äldre tider. Det är den gängse bilden. Och den stämmer. År 1800 bodde 90 procent av svenskarna på landet. Från 1860 minskade siffran stadigt och år 1900 var det 79 procent som bodde på landsbygden. 1960 hade de som bodde i städerna gått förbi lands- Uplästes en förlikning af fölljande innehåld Nämbl: Anno 1722 d. 23 oct. hafwer Jochum Christiansson och Lars Ingesson i Lönås blifvit öfverens och förlikning sig emillan Träffad och gjord, angående en dhen tvistighet och som them dem emillan ähr Påkommit, at båda männerna äro blefne wigda wid hustrun Maria Hansdotter i Lönhås, så hafwa både männerna förlikt sig emillan, att Lars Ingesson behåller sin hustru Maria Hansdotter och Jochum Christiansson afstår och lebnar hustrun till Lars Ingesson. Bohaget bytes på det sätt att Lars Ingesson behåller sitt alt hwad som han hafwer haft i bohaget, som hans var när han vigdes och sonen Hans Jochumsson uttager sin tredjedehl, som emot dess Syster Britta Jochumsdotter förra uti bohaget är bytt. Men har stått inne hos des moder intill nu och sedan bytes bohaget mitt itu emillan. Jochum Christiansson och dess förra hustru Maria Hansdotter tager halfpart hvar och Lars Ingesson behåller hustruns. Uti wänsgåfva tager Jochum Christiansson den nya Brännvinspannan och en SölfwerKuppe /kopp ?/ och den gamble Brännvinspannan behåller Maria Hansdotter utan Låttesbyte, och hafwer wi oss ghjordt det oss emillan utan dhen ringaste Ryggelse och med namn och bomärke bekräfta, af Löhnåhs d 23 octobris 1722. Lars Ingesson Jochum Christiansson Till Vittnen; Daniel Brandt P. Collin ? Hvilket på begäran uti Protocollet infördt blef. bygdsbefolkningen, då bodde 48 procent på landet. Idag är det cirka 15 procent som bor i glesbygd, resten i tätorter. Flyttningen in till städerna var markant under senare delen av 1800-talet och fortsatte under 1900-talet. 1750 bodde 18 procent av befolkningen i de tre storstadslänen (Stockholm, Göteborg och Malmö med omgivande landsbygd). 1930 hade den andelen ökat till 27 procent. De län som tappade mest befolkning var Östergötlands och Jönköpings län. Siffrorna Fakta Folkmängd i Sverige År Kvinnor 1750 943 654 1800 1 226 685 1850 1 795 293 1900 2 630 005 Män 837 024 1 120 618 1 687 248 2 506 436 Hela texten från Tingsboken från 1722. gäller alltså inte emigrationen, bara flyttningen inom landet. Smittkoppsvaccinationen 1816-35 hade vi en stor folkökning i Sverige, då många fler barn överlevde sedan man börjat vaccinera mot smittkoppor. Denna folkökning spelade stor roll för Sveriges utveckling, till exempel utbyggnaden av skolor till de många barnen, industrialiseringen och hemmansklyvningarna. Totalt 1 780 678 2 347 303 3 482 541 5 136 441 Wåra Rötter 3/2012 13 Prästerna bokförde alla flyttningar Text: Eva Johansson Prästen skulle kontrollera sina församlingsmedlemmars vandel. Bara den som skötte sig och hade tillräckliga kristendomskunskaper fick ta nattvarden. Därför krävdes flyttbetyg från prästkollegan i den tidigare hemförsamlingen. Flyttningsattester och flyttningslängder blev allt mer förekommande under 1700-talet, efter en ny bestämmelse 1735. I socknarna ville man också skydda sig mot icke önskvärda individer. Socknen kunde vägra en person att få flytta in om det fanns risk att han eller hon skulle kunna belasta fattigvården. Kravet på flyttbetyg gällde inte överklassen, och inte heller alltid medelklassen. 1812 blev flyttbetyg obligatoriska för alla, och blev ett av flera verktyg för kontroll av befolkningen. Så här gick det till Den som ville flytta gick till prästen och begärde flyttbetyg. (En sådan här scen finns bland annat i Utvandrarna). Prästen skulle sedan undersöka den flyttandes frejd (det vill säga hur man skötte sig). När det var gjort utfärdades betyget och man bokfördes i utflyttningsboken. Därmed var man bortförd ur församlingen. I inflyttningsförsamlingen måste man gå till prästen och lämna sitt flyttbetyg. När anteckning skett i inflyttningslängden var man införd i den nya församlingen. Under mellantiden tillhörde man ingen församling alls. Efter 1735 gällde att flyttbetyget skulle lämnas in inom en månad, efter 1765 två månader, men efter 1805 hade man bara två veckor på sig. 1894 var det åter en månad som gällde. Många uppgifter Namn, födelsedata eller dopdata och hemort skulle anges, och mellan 1848 och 1865 ingick också att den flyttades föräldrar skulle antecknas. På 1700-talet skulle det också framgå hur länge man bott i utflyttningsförsamlingen. Vart man skulle flytta var man tvungen att veta eftersom inflyttningsförsamling också skulle finnas med. Familjen antecknades på ett formulär men barn som var konfirmerade fick eget flyttbetyg, ibland också hustrun. Ibland blev det fel uppgifter i den inflyttade församlingens husförhörslängd. Kanske inte så konstigt egentligen, om den inflyttade gått med flyttbetyget i fickan hela tiden och papperet nötts. Och ibland hände det att födelseförsamling och utflyttningsför- Utflyttningslängd för Hjorted 1858. Prästen har noterat var de utflyttade kom ifrån i socknen och till vilken socken de flyttar. Längst ner summerar han hur många män, kvinnor och barn som flyttat under året. Källa: Hjorteds kyrkoarkiv, SE/VALA/00134/B I/2 (1834-1866), bildid: C0027350_00096 14 Wåra Rötter 3/2012 samling förväxlades när de skrevs in. Bland det viktigaste på flyttbetyget var prästens anteckning om frejd. Prästen skulle höra sig för på sockenstämman eller läsa upp i predikstolen vilka som ämnade flytta, så att andra i församlingen kunde komma med information. För tjänstehjon skulle husbonden ge ett omdöme. 1805 blev en husbonde tvungen att skriva orlovssedel, det vill säga ett arbetsbetyg. Var man inte skrivkunnig fick man ta hjälp av klockaren eller prästen. 1811 blev det förbjudet för prästerna att utfärda flyttbetyg för tjänstehjon utan orlovssedel. Detta gällde till 1894. Var omdömet i arbetsbetyget inte tillräckligt bra kunde prästen vägra skriva flyttbetyg. På flyttbetyget skulle också framgå om man var gift eller inte. Trolovning gällde som hinder för nytt äktenskap. Även kunskaperna i kristendom och läsförmågan skulle finnas med på flyttbetyget. Det kan alltså löna sig för släktforskaren ett leta fram flyttningsattesten i kyrkoarkivets bilagor till flyttlängderna. Står det inget om frejd kan det betyda att prästen inte ville skriva ut det, den som flyttade skulle ju själv kunna läsa det. ”Obestämd ort” När befolkningen och flyttningarna ökade under 1800-talet hände det inte sällan att folk begav sig av för att söka arbete där det fanns och kanske bara uppgav en församling som sedan inte blev inflyttningsort. Eller så kunde man säga som det var och prästen fick skriva ”obestämd ort”. 1862 kom förbud mot sådan notering. Efter 1873 skulle prästen i inflyttningsförsamlingen meddela utflyttningsförsamlingen, ifall man slog sig ner i en annan församling än den planerade. Flyttbetyget användes också för att kontrollera andra delar av livet. Prästerna fick inte skriva ut flyttbetyg om den som skulle flytta inte betalat sin skatt till kronan. Prästerna klagade på detta och det ändrades efter 1789, så att flyttbetyg kunde skrivas ut men saknades kvitto på betald skatt skulle det framgå på flyttbetyget. Mantalsskrivningen för skatteuppbörden skedde varje år, och hade den inte skett vid flyttningen skulle det också antecknas, så att ingen kom undan skatteplikten. Det dröjde till slutet av 1700-talet, innan flyttningslängder fördes generellt i församlingarna. Men flyttbetygen fanns långt innan. Prästen skrev också andra intyg Prästerna skulle skriva intyg i de mest skiftande situationer. Dessa fungerade i många fall som dagens ID-kort. De flesta arbetade där de bodde men det fanns också vandringsarbetare som drog iväg långt på vandringar men inte flyttade utan återvände hem regelbundet. Arbetsvandringarna tilltog under slutet av 1700-talet och ökade under 1800-talet. Till vandringarna krävdes respass och för att få det krävdes prästbetyg. Dessa kunde ibland användas som respass. Över dessa prästbetyg fördes inga längder men de antecknades i husförhörslängden. Intyg behövdes till exempel för dalfolkets vandringar till herrarbetet i Stockholm, hallänningarnas vandringar till jordbruksarbetet i Skåne, knallarna från Västergötland och vandringarna till Bohuslän under sillfisket från angränsande län. På 1860-talet behövdes rallarna för järnvägsbyggena. Prästerna utfärdade tiggarpass åt de fattigaste på 1600- och 1700-talet. Passen gällde oftast det egna häradet, man ville inte få in tiggare som inte hörde hemma i trakten. Om någon församlingsbo sökte statlig tjänst skulle prästen skriva ett frejdebetyg. Anledningen var att förhindra anställning av någon oliktänkande eller med bristfälliga kristendomskunskaper. Detta gällde efter 1735. Dessutom krävdes åldersbetyg, det gällde också för inträde vid universitet. Efter 1816 krävdes också åldersbetyg från prästen för de pojkar som sökte till läroverk. Prästbetyg krävdes också för att få vård på sjukhus. För brottslingar var prästen tvungen att skriva intyg med personuppgifter och frejd till häktningen. Hamnade man i fängelse skulle fängelseprästen skriva intyg om fången för att denne skulle kunna friges. I flyttningslängderna bokfördes de in- och utflyttade i tidsordning. I inflyttningslängderna kan man se vart i församlingen de flyttade, vilket underlättar för att hitta dem i husförhörslängden. Detta är inflyttningslängden i Hallingebergs socken 1887. Källa: Hallingebergs kyrkoarkiv SE/VALA/00122/B I/2 (1870-1893), bildid: C0027414_00094 Drängen Mathias Nilsson är både ”anständig, stilla och beskedlig” enligt flyttbetyget från år 1800. Det är utställt i Dalhem och han har tydligen tänkt flytta till Västervik men sedan ändrat sig och flyttat till Gamleby för det är där som flyttbetyget finns. Källa: Gamleby kyrkoarkiv, Bilagor till flyttningslängderna, SE/VALA/00094/H II/1 (1800-1818), bildid: C0027092_00038 I bilagan till flyttningslängden hittar du själva flyttbetyget. Här är det pigan Maria Mathilda Månsdotter som flyttar hem till Locknevi från Blackstad 1851. Hon är ”till frejden oklandrad” skriver prästen. Källa: Blackstads kyrkoarkiv, Bilagor till flyttningslängderna, SE/VALA/00035/H II/2 (1851-1867), bildid: C0026761_00052 Källa: Gösta Lext: Studier i svensk folkbokföring 1600-1946, Göteborgs universitet 1984 Wåra Rötter 3/2012 15 Tjust Släktforskarförening c/o Stadsbiblioteket Box 342, 593 24 Västervik Program hösten 2012 Onsdag 12 September Tid: 19.00 Plats: Museet Näktergalen, Vimmerby Vi ser på utställningen ”Brott och straff förr i tiden”, där Eric Carlsson och Gunilla Gustavsson tar emot oss. Buss avgår från Spötorget i Västervik kl. 18.00, begränsat antal platser i bussen. Föreningen bjuder på buss och entré. Anmälan till Kerstin Johansson tel: 076-899 56 14 eller [email protected] senast 10 september. Onsdag 26 September Tid: 18.00 Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket Pratkväll Onsdag 10 Oktober Tid: 18.45 Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket Anders Berg, hur man forskar om sjöfolk Onsdag 24 Oktober Tid: 18.00 Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket Pratkväll Onsdag 14 November Tid: 18.45 Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket Åke Andersson om Västerviks kommunarkiv Onsdag 28 November Tid: 18.00 Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket Pratkväll Onsdag 12 December Tid: 18.45 Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket Nils Ottervik visar Ancestrys funktioner. Luciakaffe Vid varje träff: kaffe, lotterier och anbyten. Anteckna träffarna i din kalender. För ev. reservation om tider och plats se vår påminnelse om träffen i Västerviks-Tidningen under föreningar, lördagen före aktuell träff. Besök också vår hemsida: www.tjustanor.com Vad släktforskar du om? Skriv och berätta om din släktforskning i Wåra Rötter! Vi vill ha in fler bidrag från våra många medlemmar.
© Copyright 2024