Wåra Rötter Tjust Släktforskarförening Nummer 3 • 2011 • Årgång 25 Gamlebyveckan sid 3 Det stora gästabudet sid 6 Släktforskardagarna i Norrköping sid 10 föreningsnytt Tjust Släktforskarförening Locknevi marken Text & Foto: Hans Wilensjö Ordförande: Hans Wiberg tel: 0490 - 214 28 e-post: [email protected] Sekreterare: Valdy Svensson Tel. 0490 - 188 18 e-post: [email protected] Kassör: Yvonne Andersson-Gullberg Tel. 0490 - 202 36 e-post: [email protected] Föreningens adress: Tjust Släktforskarförening c/o Stadsbiblioteket Box 342 593 24 Västervik Postgiro: 494 76 67 - 4 Föreningens org. nr: 833600 - 7128 Medlemsavgift 150 kr./år Familjemedlem 50 kr./år Internetadress: www.tjustanor.com Redaktörer för Wåra Rötter: Hans Wilensjö Kristinebergsgatan 2 T 593 35 Västervik Tel. 0490 - 321 46 e-post: [email protected] Eva Johansson Helgerum Berggård 590 93 Gunnebo Tel. 0490 - 138 19 e-post: [email protected] Tor Wiklund Kolsebro Ekdalen 597 97 Åtvidaberg Tel. 0120 - 202 59 e-post: [email protected] Kerstin Johansson och Valdy Svensson hade fullt upp hela tiden med besökare som ville ha uppgifter om sina rötter. Årets händelse i Locknevi är marken i hembygdsgården. Varje år är Tjust släktforskarförening välkomna att företräda oss för framförallt hemvändande Locknevibor som börjar söka sina rötter. Kerstin Johanson, Valdy Svensson, född i Locknevi, och undertecknad hade förmånen att representera föreningen. Som vanligt var det många vid vårt släktforskarbord som ville veta mer kring sina förefäder. Valdy hade en gammal intressant karta över Locknevi som gav många trevliga diskussioner. Wåra Rötter nr 4 – 2011 kommer i december Material senast 15 november 2011 Omslagsbild: Släktforskardagarna Norrköping Foto: Hans Wilensjö Upplaga: 600 exemplar Utgivning: 4 gånger per år Tryck: Östkustens Tryckeri AB, Västervik 2 Wåra Rötter 3/2011 Många medlemmar från Vimmerby och Hultsfred med omnejd hade frågor om Vimmerby Hultsfred släktforskarförenig skulle komma igång igen. En nackdel är att täckningen på 3Gnätet är så dåligt så sökprogrammen på kyrkböcker inte fungerar, men vi har ju de fina sökskivorna PLF, dödboken, med flera andra bra sätt att få fram information Trevligt att så många är intresserade att börja med sin egen forskning och kanske gå kurser. INNEHÅLL I DET HÄR NUMRET Sid. 2 Sid. 3 Sid. 4-5 Sid. 6-7 Sid. 8 Sid. 9 Sid. 10 Sid. 11 Sid. 12 Locknevi marken. Veckokursen i Gamleby. Kulturvandring med Törnsfalls hembygdsförening. Det stora gästabudet, Ragnar Asplund. Så kom riksarkivet till. Socknen blev församling. Nya medlemmar. Höstens program. Tackbrev från Tommy Rosenlind. Släktforskardagarna i Norrköping 2011. Namnskick i äldre tider. Släktkurser. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera innehållet. Citat ur Wåra Rötter får göras om källan anges. För återgivande av signerade artiklar samt illustrationer krävs tillstånd av författaren/illustratören/fotografen. Författarna är själva ansvariga för innehållet i artiklarna. Redaktionen ansvarar inte för insänt material. föreningsnytt Årliga veckokursen i Gamleby 1-5 augusti Text & Foto: Hans Wilensjö Det har kommit många positiva kommentarer i utvärderingen från årets Gamlebyvecka. Vår ordförande fick beröm för en fin genomförd och välplanerad kursvecka med bra föreläsare. Mycket arbete ligger bakom detta arrangemang. Min släkt m. m: Elinor Elmberg hade en engagerande förläsning, en genomgång kring programmet med många tips.. Fader okänd: Elisabeth Reuterswärd redogjorde för kvinnans rättigheter under åren fram till våra dagar, då hon av någon anledning blev ”belägrad eller hade köttsligt umgänge” utan att vara gift, kvinnans skyldigheter och sättet att ta reda på vem fadern var m.m. Elisabeth gav många ledtrådar hur det går att söka fram vem som var fadern. Ett par intresserade damer som lyssnar på Lars Danielsson kring soldater, hur man finner uppgifter i arkiven. Arkiv Digital: Niklas Hertzman ledde en redogörelse steg för steg hur man letar i de gamla kyrkböckerna på de fint fotograferade sidorna. Landsarkivet Vadstena: Clas Westling pratade om Länsarkivets historia och vad de kan erbjuda oss forskare bara vi reser dit. Peter Danielsson. Läsning gammal stil: Stina Kanth och Margareta Roupe Wester får mycket beröm i utvärderingen. Grundlig genomgång, svårigheterna, och hur tyda den gamla texten i kyrkböckerna. Dessa är guld värda för oss forskare som är ganska nybörjare. Allmänt: En givande kursvecka, trevliga deltagare och meningsfullt innehåll. Skolan, maten med mycket grönsaker och framförallt trevlig personal. Från årets deltagare vidarebefordras ett ”stort tack till Tjust släktforskarförening. Önskar att Ni ordnar en vecka nästa år också”. Årets deltagare Kalmar läns museum: Peter Danielsson trollbinder som vanligt sina åhörare genom sin kunskap kring gamla tider och då framförallt kunskapen kring knektar eller allt om det gamla militärlivet här i Sverige. Här gavs massor av tips till oss som har soldater eller sjömansfolk i vår släkt. Läsning av gammal stil med Stina Kanth. Wåra Rötter 3/2011 3 Kulturvandring med Törnsfalls hembygdsförening 7 maj 2011 en när Christina Stephansdotter dör här 1762, hennes son Magnus Kollberg bor här till sin död 1808. Här fanns Erik Hultman som 1813 flyttade till ”Fattig-gläppa”, vilket är fattigstugan. 1873 noteras den sist boende, vilket var änkligen Jaen Peter Jansson som avled i bröstsjukdom. Vi fick även höra om de boende i husen som finns här idag, Svensborg byggt 1845 och Stensborg 1912. I ett vackert vår väder med en intensiv fågelsång genomförde ett 30-tal personer en kulturvandring från Falla såg till Törnsfalls kyrka. Vandringen gick på den mycket gamla stensatta kyrkvägen utmed sjön Hjortens västra sida Under århundraden har kyrkobesökarna vandrat denna väg från södra delen av Törnsfall till sin kyrka. Det är först in på början av 1900-talet med moderna fortskaffningsmedel som vägen har övergivits. Nu är vägen en del av Tjustled etapp nr 4. Ordföranden i Törnsfalls hembygdsförening Anders Johansson hälsade vandrarna välkomna medan solen sken på de nyutslagna björkarna. Falla Såg Samling skedde vid ”Falla såg” där det gång i tiden låg en såg. Idag finns ruiner kvar av den stensatta dammen, längre upp i bäcken finns ytterligare en damm. De övriga märken som idag återstår är en stor stenbädd där sågen legat. Vattnet kom från två sjöar lilla och stora Svinnaren. Det mest troliga är att sågen endast kunde drivas vid snösmältningen. Hur sågen såg ut eller vilka som utnyttjade den vet vi inget om idag. På östra sidan om vägen låg Sågqvarnstorpet, idag återstår endast en raserad jordkällare. Vi fick höra berättats om de boende i Sågqvarnstorpet och några i samlingen hade släktingar som bott där. Sågqvarntorpets omnämns första gång- Ruinen av dammen vid Falla såg. 4 Wåra Rötter 3/2011 Torpruinen Soluppgång Vi vandrade norr ut och nästa stopp blev vid torpruinen Soluppgång. Första gången det dyker upp är på en karta från 1847, Soluppgång var är en backstuga på Svinnersbo ägor. Anna Maria Jakobsson har forskat om Soluppgångs historia och berättade om människorna som bott där. Arbetskarlen Anders Hansson f.1817 levde där med sin hustru Albertina Josefina f.1835. Makarna hade gift sig 1864. De fick tre barn. Albertina Josefina blev änka efter 12 års äktenskap. Maken Anders avled 1876 och dottern Christina Sofia 1877, 9 år gammal, båda av lunginflammation. Sonen Johan Viktor drunknade i Hjorten 15 år gammal ,1880. Albertina Josefina blev ensam med yngsta dottern Johanna Matilda som efter att varit piga på olika ställen, åter kom hem och vårdade modern år 1893 när hon avled. Anders Hansson hade ett tidigare äktenskap, år 1843 gifte han sig med den 47 år gamla pigan Juliana Törnqvist från Sjösveden under Duvekulla. Anders var då 26 år och dräng i Kråkebo, makarna bosatte sig i Svinnersbo Hustrun omnämns sedan som sjuklig och oförmögen och avlider 1863 67 år gammal. Vi tittade även på den rika floran runt torpruinen där det finns gamla kulturväxter, som syren, kaprifol, aklejor och marken är täckt av vintergröna. Hembygdsföreningens ordförande Anders Johansson märkte upp platsen med en skylt där torpet legat. A.M Jakobsson berättar om den rikliga floran i Hamprötsla. Skylten över där torpet Soluppgången legat. Skälstenen mellan Hamprödsle och Svinnersbo. Rest av ekgrindstolpe med järnhake. Sällskapet vandrade vidare mot Hamprösle. Vi noterade att gränsen mellan Svinnersbo och Hamprösle var utsatt med skälstenar och att det finns rester kvar av grindstolpen. En man i sällskapet kunde berätta att det på 1950-talet fanns tre grindar på den korta sträcka vi gått. Hamprödsle Väl framme vid Hamprödsle intog vi medhavd matsäck, som kunde kryddas med kraftigt växande gräslök. Bakom logen har det funnits en oxvandring, idag endast stenplattan kvar där det växer frodigt med gräslök. Här finns även den gamla ladugården, höns- och grishuset kvar, dessa kommer inom snar framtid att förfalla. På tomten en visthusbod och två boningshus, alla byggnader från 1700-1800-talet. Hamprödsle är ett fornnordiskt namn, vilket vi kan förstå då det finns rösen från äldre järnåldern strax intill gården. Rödsle betyder ”röjning i skogen”, och hamp eller hämp (dialekt) odling av hampa. Anders berättade att Hamprödsle omnämndes vid vintertinget 1651. Engwall i Hammerwätzla och hans son Lars stod anklagade för att stulit en oxe av Giöstaff i Hult. De hade tagit oxen på prästens storäng och ledde sedan honom till ”kyrkiowijken”, Kyrkvik. Där bands oxen vid ett träd och slogs ihjäl. Oxhuden sänktes därefter i sjön. De anklagade nekade men erkände sedan inför sittande rätt och dömdes till lagstadgat straff. Vid ett senare ting stod far och son åter inför rätta, nu gällde det stöld av 2 bistockar från Herr Nils i Torniswalla samt 3 getter i Sömstad. Sonen Lars förklarade att han aldrig skulle stjäla men att fadern många gånger tvingat honom till stöld. Herr Nils i Torniswalla var Nicolaus Petri Westerlander, kyrkoherde i Törnsfall 1633, död 1653. Hamprödsle har tillhört Blekhem och här har funnits brukare fram till början av 1950-talet, nu ägs det av privatpersoner. Vid Hamprödsle finns en artrik blandskog som ek, asp, ask, körsbär, apel, en, hagtorn och nypon. I hagarna finns över trettio arter som gynnas av bete och slåtter. Området är nu utan hävd men har fortfarande ett högt botaniskt värde. Hjortviken Nu försatte vi vandringen åter på den gamla kyrkvägen utefter sjön Hjorten På avstånd såg vi att flaggan var hissad i Hjortviken, Anders berättade att Hjortviken hade legat på Aveslätts ägor. Här hade det bott torpare som även varit dagsverksarbetare. Torparen Gustav Andersson med fru och 10 barn var de som bott här längst åren 1905 - 1950. Hjortviken är nu åretruntbostad och privatägt. Hamprödsle gamla bostadshus. Här på udden ut i Hjorten skall även en backstuga vid namn Kojan legat. Där fann vi arbetskarlen Anders Sundgren med enkan Stina Cajsa och hennes två barn boende. Barnen flyttade i unga år ut från hemmet, Anders avled 1830 och Stina kommer till fattigstugan 1836 . Kojan försvinner sedan ur husförhörslängderna. Bryggaretorpet Vid nästa paus hade vi kommit fram till Bryggaretorpet. Det är ett gammalt båtsmanstorp med anor från slutet av 1600-talet. Torpet ligger under Aveslätt och namnet kommer av att den förste som bodde här var båtsman Bryggare. Här föddes Johan 1720, son till båtsman Niels Bryggare och hustru Elisabeth Eriksdotter. Den sist födde här är Bengt Valdemar f.1921 och son till arbetaren Herbert Valdemar Lundgren och hustru Anna Elisabeth Jansdotter. Efter några år av förfall är det nu en pittoresk och trivsam sommarstuga. Sjön Aven ligger norr om Bryggaretorpet, idag helt igen växt. Ave betyder ”mindre grund vattensamling”, på kartor från 1700-och 1800-talet finns tre fasta fångstredskap utmärkta. Aven var kanske inte så grund, en midsommardag för 200 år sedan drunknade en man när han rodde över sjön. Nu gick färden vidare och vid korsningen Hjortviken, Kvisterum och Törnsfall fanns en vätskedepå. Där stod Vanja Mattson i sin medeltidsklänning och bjöd på lingondricka och kakor, vilket avnjöts efter väl förtjänad vandring. Sista etappen fram till Törnsfalls kyrka gick sedan bra. Alla var trötta men nöjda och frågor kom var nästa års vandring skall ske i Törnsfall. Törnsfalls hembygdsförening genom Anna Maria Jakobsson / foto Hans Wilensjö Bryggaretorpet från slutet av 1600-talet. Gammal järnskodd vagn. Wåra Rötter 3/2011 5 Det stora gästabudet Text: Ragnar Asplund Lördagen den 24 mars 1923, dagen före sin 31-årsdag, gifte sig min farbror Karl Aspelund med Anna Klein i den lilla byn Libbyville i södra Alaska. Bruden var 17 år gammal och tillhörde den aleutiska urbefolkningen. Vi vet en hel del om evenemanget. En skollärarinna i byn, Alyce E Anderson, skrev en lång tidningsartikel i en lokaltidning, där händelsen utgör höjdpunkten och refererades i detalj. Tidningens lokalreporter torde ha varit den ambulerande skollärarinnan Alyce E Anderson (1868 – 1940). Hon tycks ha arbetat i flera byar i Bristol Bay-området under decennierna på båda sidor om år 1900 och lärde många barn att läsa och skriva. En äventyrslysten dam, som fann sig väl tillrätta i vildmarken, och hade små behov av bekvämlighet. Skrev om sina äventyr, bland annat många resor på isvidderna med hundspann. I början av artikeln berättas att Mr Conrad fraktat ned en julgran från ett område 40 miles [ungefär 6 svenska mil] uppströms Naknek River till byn Naknek, områdets centralort. Vid den tiden på året torde transport med hundspann ha varit det enda som stått till buds, och uppdraget bör ha tagit åtminstone två dagsresor. Byn Naknek ligger på en tundra vid Kvickak Bay i södra Alaska och 1923 kan den ha haft något hundratal invånare. Växtligheten begränsas till botaniska levnadskonstnärer, framför allt inom familjen ljungväxter, som inte avskräcks av permafrosten. Buskar och träd tvekade i det längsta att slå sig ner där, men idag kan man se en och annan trotsig, kuvad och hukande gran i byn. Omkring 1925 reste hon med The Coffee Trade, som hade regelbundna turer med hundspann mellan byarna i Bristol Bay, då man fraktade förnödenheter av olika slag, bl a kaffe. Vintern ansågs som en gynnsam tid för resor, eftersom de låglänta områdena vid Bristol Bay på flera ställen var avskurna av älvar eller var vattensjuka, så att de var svåra att passera på sommaren. Vi läser vidare i lokaltidningen: ”Den sjuttonåriga bruden [Anna Klein] var den populäraste unga damen i Bristol Bay. Sedan fortsätter referatet: “Det största evenemanget någonsin i Bristol Bay var bröllopet mellan Anna Klein och Karl Aspelund den 24 mars 1923 i brudens svåger Mr. Fred Krauns rymliga hus i Libbyville.” Byn Libbyville, någon svensk mil norr om Naknek, hade vuxit upp omkring en fiskeindustri och kan inte ha haft många invånare vintertid. Och i den äldre byn Koggiung, nära Libbyville, torde befolkningen under vintern knappast ha uppgått till mer än något femtiotal, sedan 39 personer dukat under i spanska sjukan fyra år tidigare. 6 Wåra Rötter 3/2011 Den unga bruden skulle få en värdig brudgum. Rapportören är kortfattad i sin beskrivning men full av entusiasm: “Brudgummen, en ung, 30-årig man arbetar också vid Libby McNeill året runt och han är en fin och aktningsvärd ung man.” Dagen efter sin bröllopsdag skulle Karl Aspelund fylla 31 år. Det hade hänt så mycket på de tio år som gått sedan han lämnade Sverige. I brevet till föräldrarna från december 1922 hade han skrivit ”… jag är nog ensam och alena ännu huru länge är nog hårdt att säga.” Det brevet hade ännu inte nått hans mor. Befolkningen i början av 1900-talet bestod mest av ursprungsbefolkningen, aleuter, men några nordeuropeer flyttade dit i början av 1900-talet. Skolan i byn kan ha haft några tiotal elever. Vi läser vidare i tidningen och får en glimt av livet i Naknek vintern 1923. Barnen uppförde ett julspel, som gladde föräldrar och lärare. Vid nyår hade man en stor fest i byn. En insamling till en skolorgel gav 416 dollar men bara 40 dollar av dessa behövdes för orgelköp. Överskottet togs tacksamt emot för att täcka andra behov. Äldste sonen Carl, omkring 1926. Karl Aspelunds svåger Fred Kraun och hans hustru Nina. Hon och hennes yngre syster bor hos Mr. Kraun, chef vid Libbyville Cannery.” Annas familj hade varit förföljd av olyckor. Storasyster Nina var Fred Krauns hustru och paret Kraun hade låtit Anna och hennes lillasyster Mary bo hos sig efter att spanska sjukan dödat båda föräldrarna och flera av syskonen i familjen. Av syskonskaran, som hade bestått av nio barn, var tre ännu kvar i livet. Fred Kraun var ”winter watchman” d v s föreståndare för en fiskeindustri och ansvarig för anläggningen under den del av året då inget fiske bedrevs. Paret hade en tryggad ekonomi och kunde upplåta sitt hem till Ninas nödställda systrar. Och dessutom: ”Den gångna vintern har Mr. Kraun hållit såväl Nina som hennes båda systrar i skola i Naknek.” Att organisera “ … det största evenemanget någonsin i Bristol Bay … ” måste ha varit en av livets höjdpunkter för värdparet. Och förberedelserna inför gästabudet var omfattande. “En del av gästerna, alla tillresta med hundspann, en del femtio miles [omkring 8 – 9 svenska mil], kom på fredag kväll, andra på lördag. Mr. Kraun ordnade nattkvarter för alla.” Man kan ha inkvarterat gästerna, helt eller delvis, i fiskeriets lokaler. Alla resande med hundspann måste vara förberedda för att övernatta i det fria, och tak över huvudet kunde duga, även om det var utkylda industrilokaler. Hundarna övernattade alltid utomhus, oavsett väder, och stapelföda under deras resor var rå, torkad lax. Det vanliga var att man hade en stapel med lax på hundslädarna och hundarna fick en fisk på en eller ett par kilo var per dag. Vår reporter, Mrs Anderson, har givit levande beskrivningar av hur inkvartering under resor med hundspann kunde te sig. Det brukade finnas hus i byarna där sig. De flesta byarna var små, bebodda av någon eller några få familjer och på miltals avstånd från varandra. Men nu var det fest i Bristol Bay! Karl och Anna Aspelund med dottern Viola den 12 augusti 1934. resande kunde samlas. Från en resa berättar hon: ”Vi stannade där hela natten. Det kom andra samtidigt och snart var rummet fullt. Kvinnorna i enkla sängar efter väggarna och männen sträckte ut sig på golvet, pratade och skrattade länge och en del sov. Snart var det tid att packa och ge sig av, mer än 30 grader kallt. Det var hårt för männen att göra hundarna klara och spänna för, och göra allting klart för kvinnorna så att det kunde ta plats och svepa in sig. Hundarna var otåliga att få komma iväg.” Så kan det ha tett sig i det nattkvarter där bröllopsgästerna samlades. Tiden från fredag kväll fram till vigseln användes för vila och för att umgås med vänner och bekanta långväga ifrån. Dyrbara stunder. Den vanligen förhärskande isoleringen och ödsligheten går knappt att föreställa “Vigseln ägde rum på lördag kl. 4 e.m. och förrättades av pastor Chris Neilson, i Koggiung.” Officianten bodde inte på orten utan anlände liksom gästerna med hundspann. Ceremonin verkar ha förrättats enligt Episkopalkyrkans formulär. Den amerikanska Episkopalkyrkan hade utgått från den Anglikanska kyrkan. Vi vet inte vilket samfund Karl och Anna tillhörde eller sympatiserade med. Under de närmaste decennierna efter 1869 var den Rysk-Ortodoxa kyrkan ännu helt dominerande. Ännu 1912, mer än 40 år efter att Alaska övergått till Amerika, berättade dr Linus Hiram French från en av sina resor i området, att man överallt tillämpade ”den ryska kalendern” och hade bilder av ryske tsaren eller ryska präster på väggarna. Under 1900-talet växte sakta flera protestantiska kyrkor fram. Förberedelserna för bröllopet måste ha pågått länge. Butiker i den mening vi lägger i ordet fanns inte i Libbyville, även om fiskeindustrierna brukade ha viss handel med varor, som kunde fraktas upp med deras transportfartyg. De flesta varor man ville beställa från egentliga Amerika, ”the lower 48” som man säger i Alaska, måste ha beställts tidigt på hösten, så att de kunde levereras med fartyg från Seattle före isläggningen. Och här hade man verkligen bjudit till för att skapa något extraordinärt. ”Efter vigseln följde en delikat middag för 41 personer.” Mrs Anderson är lyrisk i sin beskrivning: “Om någon skulle tro att maten måste vara ensidig vid världens ände följer här menyn: Hönssoppa, krabbsallad, majonäsdressing, rostad rådjursstek, potatismos, sparris, stuvade morötter, äppelpaj med vaniljsås, plumpudding, glasskaka, oliver, inlagda grönsaker, kaffe och te, nötter och karameller.” Festen ville aldrig ta slut. Efter att middagen var över lyftes stolar och bord åt sidan och dansen började. Vid midnatt stod bord åter dukade. Och gästerna var lyckliga. “Många önskningar om lycka och framgång till brudparet följdes av gåvor i form av matservis, symaskin samt $175.00, insamlade bland gästerna som uttryck för deras uppskattning.” ”Alla stannade till söndag. Efter frukost och mat till hundarna på söndag morgon reste gästerna, var och en till sitt. En del till Naknek. Andra till Koggiung, Coffee Creek, och Graveyard, Branch River och King Salmon. Besöket hade rönt uppskattning av alla.” Och så slutade den kanske lyckligaste helg Karl och Anna skulle få uppleva. Inom kort skulle en ny fiskesäsong börja. Snickerier och reparationer, beställa förnödenheter, rekrytera snickare och andra hantverkare. Det var så mycket som skulle beställas med när vårljuset återvände. Men någonting viktigt hade hänt denna vår. Nu var det bestämt, nu och för alltid. Karl och Anna var gifta. De hade varandra. Och de hade ett hem. I brevet till modern i december 1922 hade Karl övervägt hur framtiden skulle bli. ” … på samma gång reflekterar jag att jag ogärna kan uppgiva min utkårade häller, men i värsta fall hon kan ju lära svenska och så kan vi ju taga en trip till gamla Sverige …” Nu visste Karl vad han skulle berätta om för sin mor i nästa brev. Han hade valt ” … ett enformigt och öde land att slå sig ned i … ”. Ingen från hans hembygd hade funnits i hans närhet denna stora dag. Ingen hade någonsin dristat sig så långt hemifrån. Men här var han hemma. Här skulle han leva och se sina barn växa upp. Här skulle han åldras och dö en gång. Vilka tankar hade Karl om framtiden? Vad såg han i sina drömmar och hur blev det? Det skulle dröja många år innan jag fick tillfälle att ta reda på det. Tidigare utgivningar om Karl Aspelund: ”Min farbror reste till Amerika”, Wåra Rötter nr 1 - 2011. ”Den vittbereste Carl Klein”, Wåra Rötter nr 2 - 2011. Det hus som Karl Aspelund byggde i Naknek, Alaska och som han beskriver i brev hem till föräldrarna i augusti 1934. På baksidan av bilden har Karl skrivit “Ej complete”. Går också att läsa på hemsidan: www.tjustanor.com under fliken medlemsinfo. Wåra Rötter 3/2011 7 Så kom Riksarkivet till När Sverige på 1600-talet blivit en stormakt behövdes en ärorik historia för att underbygga bilden av landet som gammalt och viktigt. Någon historieforskning skedde inte innan dess men nu började man intressera sig för fornfynd och andra historiska dokument. Sverige var bland de första länderna i världen att inrätta ett statligt riksarkiv och en riksantikvarie som ansvarig. Det blev historikern Johannes Bureus som fick uppdraget. Från statens sida fanns också en förståelse för att dokumentera samtiden för framtida historieforskning. 1618 fick Riksarkivet sina första direktiv för verksamheten. Den första uppgiften i början av 1600-talet blev att inventera och katalogisera runstenarna. I dag har Riksarkivet betydligt fler uppgifter i sin verksamhet, bland annat att tillhandahålla arkivmaterial för oss släktforskare och andra som vill utforska arkiven. Socknen blev församling Förr hette det socknar och sedan blev det församlingar. Socknen som begrepp lever i dag kvar i hembygsföreningarna och i släktforskningen. Men varför hette det socken? Enligt kyrkohistorien är socknen det geografiska område där folk bodde som sökte sig till samma kyrka på 1100- och 1200-talet. Varje by med minst sex gårdar fick rätt att bygga sin egen kyrka, och kyrkorna kunde ligga tätt på slättbygderna men glesare i skogsbygderna. De kan ha sett olika ut på olika håll i landet. Kring Mälaren och i Hälsingland var det samma indelning som i det hedniska samhället, med tingsområden som kallades hundarets tolfter. Det omfattade de som hörde till samma tingsplats. På till exempel Gotland byggde stormännen själva kyrkor och gav upphov till socknar. Sockenbildningen blev klar vid 1200-talets början. Då hade den kristna kyrkan övergått från att vara en missionerande kyrka till en folkkyrka. Källa: Berndt Gustafsson: ”Svensk kyrkohistoria” Nya medlemmar Bertil Andersson Brantestad 142 598 95 VIMMERBY Clas Sjögren Långdansgatan 178 603 66 NORRKÖPING Janne Rocksberg Mörtgränd 4 F 593 40 VÄSTERVIK Barbro Gustafsson Ekholmsvägen 67 589 29 LINKÖPING Maj Borgemo Rastaborgsgatan 8 593 41 VÄSTERVIK Yngve Strand Jurastigen 36 A 593 43 VÄSTERVIK CD-skivor till hjälp i släktforskningen Person- och Lokalhistoriskt Forskarcentrum i Oskarshamn ger ut fyra cd-skivor med sökprogram och dataregister från kyrkoböcker i Kalmar län och närliggande områden. Innehållet är sökbart på namn, datum med mera. CD-1: Innehåller födelseregister, vigselregister och dödsregister för Vimmerby och Västerviks kommuner samt södra Östergötland. CD-2: Innehåller födelseregister, vigselregister och dödsregister för Hultsfred, Högsby, Mönsterås och Oskarshamns kommuner, samt några församlingar i Östra Jönköpings län. Lennart Strand Fredriksdalsgatan 9 593 37 VÄSTERVIK Sven-Åke och Lars-Inge Palmhoff Strömsgatan 16 593 30 VÄSTERVIK CD-3: Innehåller födelseregister, vigselregister och dödsregister för Kalmar, Nybro, Torsås och Emmaboda kommuner, samt några församlingar i Blekinge och Kronobergs län. CD-4: Innehåller födelseregister, vigselregister och dödsregister för Borgholm och Mörbylånga kommuner, dvs hela Öland. CD-skivorna kan köpas av PLF, enklast via hemsidan på www.plfoskarshamn.se. Gå till undersidan CD-skivor i menyn. På nya sidan av Webbshop Det går också att köpa den genom förskottsinbetalning eller vid besök i Oskarshamn. Kontakta PLF för vidare information: Britt Maria Ekstrand, telefon 0491-18655, mobil 0708-25 02 21. Medlemmar i Tjust Släktforskarförening betalar 300 kr för CD-1. Normalpris är 400 kr. 8 Wåra Rötter 3/2011 Rune Karlsson Viborgsgatan 5 593 35 VÄSTERVIK Kerstin Söderström S:ta Gertruds väg 137 593 41 VÄSTERVIK Program hösten 2011 Onsdag 28 september Pratkväll Tid: 18.00 Plats: Brandstationen, Västervik Onsdag 14 oktober Tid: 18.45 Plats: Ukiken Statsbiblioteket Hans Hanner berättar om passhandlingar 1820 till 1860. Kaffe, lotteri, anbyten. Onsdag 26 oktober Pratkväll Tid: 18.00 Plats: Brandstationen, Västervik Onsdag 16 November Tid 18.45 Plats: Utkiken Stadsbiblioteket Lars Oswald fortsätter om sin soldatforskning. Kaffe, lotteri, anbyten. Onsdag 30 november Pratkväll Tid: 18.00 Plats: Brandstationen, Västervik Onsdag 14 december Tid: 18.45 Plats: Utkiken Stadsbiblioteket Lucia kaffe (Föreläsare eller underhållning ej fastställt) Kaffe, lotteri, anbyten. Välkommen till våra träffar hälsar Styrelsen. För ev. reservation om tider och plats se vår påminelse om träffen i Västervikstidningen under föreningar lördagen före aktuell träff. Anteckna träffarna i Din kalender. Besök också vår hemsida www.tjustanor.com Västervik 9 maj 2011 Till redaktörer för Wåra Rötter, Tjust Släktforskarförening Hej! Som medlem i Tjust Släktforskarförening vill jag tacka för all hjälp jag fått med att spåra min mors barndom och uppväxt här i Västervik, och vill här gärna lämna följande berättelse till kommande utgåva av ”Wåra Rötter” Jag kom redan före ett års ålder som fosterbarn till ett arbetarhem i södra Stockholm. Mina fosterföräldrar, (vars egen dotter var närmare 15 år äldre än jag), tog mycket väl hand om mig och jag hade en bra och lycklig barndom. Så långt tillbaka som jag kan minnas, träffade jag min riktiga mamma regelbundet då hon besökte mig ungefär en gång i månaden. Hon berättade då ofta om Västervik där hon själv vuxit upp och om min storebror Bertil som föddes i Västervik, men som också blivit fosterhemsplacerad hos en småbrukarfamilj i sydvästra Småland i närheten av Ljungby. Varken min bror eller jag blev adopterade av våra respektive fosterföräldrar. Min bror och jag växte alltså upp på var sitt håll och även om vi visste om varandra så träffades vi inte förrän i 20-årsåldern. Då träffade vi även vår far som hunnit gifta om sig och fått en dotter som alltså är vår halvsyster. Trots ett flertal syskon var jag därför ändå något av ett ensam - barn. Vi syskon en god bra och nära kontakt, vi träffas regelbundet numera. ”Mamma Tojan” som jag kallade min mor - hon hette egentligen Berta Viktoria Wiman (född 1916) - blev själv fosterbarn här i Västervik som ett - åring och adopterades sedermera vid sex års ålder av fabrikören Josef Fredrik Johansson (född 1888 i Gamleby) och hans hustru Gunhild Augusta (född Karlsson 1888 i Gladhammar). Familjen var bosatt på Smedjegatan 6, och fabrikör Johansson (som genom adoptionen) av ”Tojan” således var min juridiske morfar, drev där tekniska fabriken Econom som bl.a. tillverkade tvål, tvättmedel samt läskedrycksfabriken Renett. När jag gick i pension för några år sedan började jag fundera på att lämna Stockholm, där jag bott och verkat under 66 år och i stället flytta till Västervik. Genom en god vän, som hade ett hus i Verkebäck, hade jag haft förmånen att vistas här under semestrarna och lärde då känna Västervik som en trivsam och lagom stor stad. Så småningom fick jag ”napp” på en trevlig lägenhet på Norra Bangatan med bekvämt gångavstånd till centrum. Från min balkong såg jag bl.a. en gammal industribyggnad och - skorsten som, skulle det visa sig, var just Smedjegatan 6 där Econom och Renett haft sin verksamhet. Jag hade alltså flyttat in i samma kvarter som min mamma vuxit upp i! Tommy Rosenlind Norra Bangatan 10 C 593 31 Västervik Wåra Rötter 3/2011 9 Text & Foto: Hans Wilensjö Ja så var årsstämman över för detta år för släktforskarna i Norrköping. Fredagen 26 augusti Som vanligt hölls ordförande-, studieledare- och redaktörskonferenser. Vi vistades i fina lokaler, tidigare fabrikslokaler, som förr inhyste ullspinneri. Motala ström rinner nästan igenom de gamla fabrikslokalerna. Vackert renoverat men mycket trappor och kulvertar. Vår ordförande deltog i ordförandekonferensen och enlig Hans Wiberg förflöt det lugnt och städat. Hans Wilensjö deltog i redaktörskonferensen där fotograf FotoJanne från Helsingborgs Dagblad gjorde oss uppmärksamma på hur man kan göra foton mera innehållsrika samt att ha balans i våra foton. Det gäller även att tillfråga personerna som ska vara med på bild i tidskrifter m.m. Väldigt viktigt att försöka att inte få med konstverk och dylikt. De kan senare stämma tidskrifter för brott mot Upphovsrättslagen. Ofta säger en bild mer än tusen ord och han tyckte i allmänhet att våra tidningar innehåller mycket text och för lite bilder. Efter lunch kunde vi gå efter eget önskemål. I mitt fall så lyssnade jag på Kulturarv Östergötland där vi släktforskare bör samarbeta med hembygdsföreningarna med vår kunskap. Sedan lyssnade vi på ”Upphovsrätt” vad gäller egentligen för CD-skivor, foton, text och register?”. Roland Classon, Helsingborgs Dagblad, redogjorde för detta och sedan sin egen forskning. Inressant föredrag. Därefter ”Är Magnus son till Birger Jarl?” Eva Daskalaski från Evolutionsbiologiskt Centrum i Uppsala redogjorde för fyra av de personer som ligger begravda i Varnbergs kyrka i Västergötland. Två av personerna kan med stor sannolikhet vara släkt medan den äldre damen (frun i andra giftet för Birger Jarl) inte är mor till Magnus Ladulås. Graven öppnades i början av detta år. Eva redogjorde för hur 10 Wåra Rötter 3/2011 Böcker om släktforskning väckte intresse hos många av besökarna. arbetet går till att finna släktskapet mellan personer avlidna för cirka 500 år sedan. Ett mycket svårt arbete där träffsäkerheten inte är så hög. Lördagen 27 augusti Klockan åtta avreste vi, 37 personer, med Uknabuss från Västervik och vid klockan tio kunde vi promenera över Motala Ström under ledning av en musikkår och försöka tränga oss in i De Geerhallen. På utställningsplatserna var det redan fullt av förväntansfulla släktforskare från hela landet. Buss efter buss anlände och det gällde här att tränga sig fram till de utställare man var intresserad av. Dis och Arkiv Digital med flera hade stora ytor och hade egna föreläsningsplatser där kortkurser redovisades. Ett helt föredragsschema enligt programkatalogen var redan fullsatt när vi anlände och lite kritik till arrangören och förbundet är att man måste se till inför nästa år att lokaliteterna blir större samt kanske dra ner lite på antalet föreläsare. Intressanta teman var Fader okänd, När historien flyttar sig, Människor vid strömmen, historia kring Norrköping samt många flera. Ja inte var det svårt att fördriva tiden i De Geerhallen. Till centrum var det bara cirka 300 meter och många föredrog att inta lunch i det varma vädret på uteserveringarna, för det var tidvis fullsatt med matgäster inom mässområdet. Tror i alla fall att de flesta av oss fick ut mycket av denna dag i för dagen släktforskningens Mecka. Vid halvsju tiden klev vi av bussen i Västervik, trötta men huvudet full av idéer. Sveriges Släktforskar förbund firade för dagen 25-årsjubileum med jubileumsmiddag. Årsmötet flöt detta år lugnt och stilla under övervakning av våra egna utsedda medlemmar, vår ordförande Hans Wiberg och Torbjörn Westerberg. Det blev två nyval till styrelsen med Jan Henrik Marinder från Ludvika och Annika Gylling Otfors från Blekinge. Namnskick i äldre tider Text: Eva Johansson Ellicka föddes 1722 och var gift med soldaten Per Gierdsfelt i Nysunds socken. De fick döttrarna Stina, Sara och Maria, som är betydligt vanligare namn in i vår tid. I dag finns det cirka 200 personer i Sverige med namnet Ellicka, som tilltalsnamn eller extranamn. Hur man bildar efternamn eller famil- seåren så att man inte blandar ihop persojenamn skiljer en del åt under olika nerna när man släktforskar. Dessutom var epoker i vår historia, liksom namn- det vanligt att nya syskon i en familj fick döda äldre syskons namn. Dör den första skicket när barnens namn valdes. Anna som liten får en senare dotter henI Sverige hade vi patronymikon ungefär nes namn. Dessutom var variationen på namn fram till sekelskiftet 1900 men det försvann i lag så sent som 1966. Patronymi- inte så stor då som nu. I de flesta svenska kon innebär att barn får faderns namn som släkter finns det nog ett antal som hette efternamn, det vill säga Johan Perssons Anna Persdotter, Olof Jacobsson, Chrisson Erik heter Erik Johansson och inte tina Larsdotter, Hans Larsson med flera Erik Persson. Döttrarna fick samma namn mycket vanliga namn. Några namn som men med efterledet -dotter. Johan Pers- vi knappast ser idag, men som jag stött på sons dotter Anna fick därför heta Anna är till exempel Bryngel, Börta, Helvid och Ellicka för flickor och Barthold, Botel, Johansdotter. Grel och Gise för pojkar. Kanske kommer några av dessa namn tillbaka i kommande Barnens namn Det var också vanligt att barn fick generationer. Många barn fick två namn, precis som samma förnamn som mor- och farföräldrar och det kan därför finnas många som idag. Men ytterst få präster har markerat heter Erik Persson och Per Eriksson i en vilket namn som är tilltalsnamn, därför släkt. Det gäller då att se upp med födel- vet vi inte vad de kallats, vilket kan tyckas otympligt idag. Den 25 februari 1700 föddes en pojke i Fardhems socken på Gotland. Han fick namnet Bothel. 1742 fick han en son som också fick namnet Bothel och därför hette Bothel Bothelsson. Sju personer i Sverige i dag heter Botel eller Båtel, en av dem har det som tilltalsnamn. Soldatnamnen Många i Sverige i dag har kvar gamla soldatnamn som efternamn. Till exempel är Knall och Snygg inte ovanliga bland dessa. Men många andra namn finns också. Det var de indelta soldaterna samt båtsmän och dragoner som fick nya namn när de värvades. Det kunde vara ett ord som uttryckte någon egenskap, eller något med militär anknytning eller med koppling till den plats de kom ifrån. Om soldaten överlevde krigen, eller aldrig kom ut i krigstjänst, och därför till slut blev avskedad så gick oftast namnet i arv till nästa soldat på soldattorpet. Därför är det framför allt i senare tid som soldatnamnen fortsatt som släktnamn, när indelningsverket upphörde. Soldaterna vid Bohusläns regemente deltog 1807 i kriget mot Pommern. Vid mönstringen i Stralsund den 2 juni 1807 fanns soldaten Sven Oblyg med. Jo, han hette faktiskt så. Han var från Västergötland. En annan soldat i samma kompani heter Christian Granat och är lite yngre. De här två råkade jag få ögonen på när jag letade efter min egen anfader soldaten Arvid Roth, som kom från Hjertums socken och var placerad i Fräkne kompani i samma krig. Han tog värvning 1798 och tog avsked 1817. Då var han inte stridsduglig längre, enligt hans befäl. Och Sverige var ju inte längre i krig och skulle aldrig mer vara, fast det visste man ju inte då. Två soldater i Kalmar regemente i början av 1800-talet hette Carl Magnusson Fager och Johan Pehrsson Hök. Mellan 900 och 1000 personer heter i dag Fager respektive Hök i efternamn. Krona och Modig blev efternamnen på två av soldaterna vid Kronobergs regemente på tidigt 1800-tal. Det finns cirka 1000 personer i dag som heter Krona i efternamn och omkring 2000 som heter Modig. Wåra Rötter 3/2011 11 Tjust Släktforskarförening c/o Stadsbiblioteket Box 342, 593 24 Västervik SLÄKTKURSER De populära Släktforskarkurserna blir nu ännu mera populära i samband med att Du själv med hjälp av en kurs lär dig söka ute på nätet. Samtidigt är det mycket viktigt att Du har ett bra program att samla Dina hittade uppgifter för att visa senare. Tjust släktforskarförening har nu hela 8 datorer i vår klubblokal där undervisning numer sker. Här söker Du uppgifter från Arkiv Digital vilket är installerat i samtliga datorer. Även programmet Svar finns i några av dessa datorer. Vi har även kvar några ”kortläsare” varför Du som saknar kunskap i datorsökning fortfarande är lika mycket välkommen i vår kursverksamhet. Anmäler Dig gör Du fortfarande via studieförbunden. Kostnader för kurslitteratur och andra avgifter går via det studieförbund Du anmält Dig till. Det finna både dag- och kvällskurser. I vissa fall går det numera mycket bra att ordna kurser ute på landsbygden bara vi kan få tillgång till att koppla upp oss via nätet Hur och var söker Du och var finner jag mina forskarkällor? Att bara att sätta igång kan ge problem längre fram i sin forskning. Vad står T.ex. A1: för och B: eller C: i kyrkböckerna? Hur/var finner jag in & utflyttnings längder m.m. Varför så viktigt med att ange källorna? Jo detta för att som regel blir man först väldigt biten av släktforskning, sedan kommer som regel en kortare eller längre viloperiod, sedan tänker man återuppta sin forskning på nytt. Ja då kan en rad som ser ut som följer vara till stor nytta. ”Ad online födelseboken Västrum C1:3 (1828-1845) Bild 63/sida 123”. I detta fall har jag hittat en födelseuppgift i Västrums socken mellan åren 1828-1845 med en avfotograferad födelseboksbild i födelseboken, och originalsidan i kyrkboken är sida 123. I detta fall bör jag då hitta en födelseuppgift på barn NR 18 och döpt till Sophia Charlotta. Födelsedatum, dopdatum, faders namn (om barnet inte är OÄ oäkta) samt moders namn och i de flesta fall hennes ålder. Därefter kommer Dopvittnen (testades) uppräknade samt var de bor. Ofta kan man här hitta nära anhöriga till Sophia Charlotta. I sista kolumn kanske även dopförrättaren. Hur skriver jag in de upphittade uppgifterna? Oavsett om Du använder det gamla hederliga sättet, med papper och penna, eller sin egen dator. Oavsett vilket är det lika viktigt att så säkra uppgifter som möjligt ska in här i sin forskning. Av egen erfarenhet så vet jag att man ofta blir (ett fult namn) Släktforskar kåt och man söker sig så långt bak i tiden som möjligt och kanske missar mycket annat under resans gång. Att hitta bouppteckningar och annat smått och gott kring en person som levde och dog bara för ca 100 år sedan kan ofta ge mera trevliga uppgifter, än att hitta att man är släkt med ”Erik den fjortonde” för han hade mycket ofta så kallade kammarjungfrur eller ett helt harem, av kvinnor/älskarinnor som mer eller mindre födde hans barn både här och där i vårt avlånga land. Där för är det ofta lätt att man träffar på avkommor från nämnde Konung av Sverige. Av Tjust släktforskarförenings medlemmar bor mer än hälften utanför Västerviks Kommun och för Er så gäller samma som för oss i Västervik att medlemskap i vår förening, eller på bostadsorter utanför så är det inte nödvändig med medlemskap, men oftast blir de flesta medlemmar genom sitt intresse samt senare få hjälp/stöd i sin forskning oavsett bostadsort. Välkommen att lära Dig grunderna i Släktforskning Hans Wilensjö