Tjust Släktforskarförening 30 år sid. 4 Bara tre hus på Kullen 1858 sid. 6 Bonden dödades efter auktionen sid. 12 30-årsjubileum 2015 Sjömannen som försvann Sidan 8 Wåra Rötter Tjust Släktforskarförening Nummer 1 • 2015 • Årgång 29 Tjust Släktforskarförening Ordförande: Hans Wiberg tel: 0490 - 214 28 e-post: [email protected] Sekreterare: Valdy Svensson Tel. 0490 - 188 18 e-post: [email protected] Kassör: Ann Persson Tel. 070 - 334 98 27 e-post: [email protected] Föreningens adress: Tjust Släktforskarförening c/o Stadsbiblioteket Box 342 593 24 Västervik Bankgiro: 425-8059 Föreningens org. nr: 833600 - 7128 Medlemsavgift 150 kr./år Familjemedlem 50 kr./år Internetadress: www.tjustanor.com Redaktörer för Wåra Rötter: Hans Wilensjö Mobil: 070-326 53 56 e-post: [email protected] Eva Johansson Tel. 0490 - 138 19 e-post: [email protected] Tor Wiklund Tel. 0120 - 202 59 e-post: [email protected] Layout: Bo Sandberg Tel. 0490 - 321 83 e-post: [email protected] Wåra Rötter nr 2 – 2015 kommer i juni Material senast 15 maj Omslagsbild: Sjömannen som försvann. Axel Victor Svensson omkring 1905. Upplaga: 600 exemplar Utgivning: 4 gånger per år Tryck: Östkustens Tryckeri AB, Västervik 2 Wåra Rötter 1/2015 Wåra Rötter är hotad Det här kanske är det sista numret av Wåra Rötter, i den form tidningen nu har. Vi hoppas att det inte är så, men risken finns. Anledningen är att PostNord (tidigare Posten) infört nya portoregler och tagit bort det särskilda föreningsportot. Kostnaden för att dela ut vår tidning kan därmed stiga så mycket att vi kanske inte kan fortsätta skicka ut den på samma sätt som i dag. Föreningsbrevportot innebär att föreningar kan skicka post som understiger 100 gram för ett porto på 6:50 per försändelse. När detta föreningsporto nu tagits bort ökar portot per tidning till 13 kronor. Alltså det dubbla. Ökad kostnad Föreningsportot togs bort den 1 januari i år. Detta nummer av Wåra Rötter kostar alltså 13 kronor per styck i stället för 6:50 att skicka ut. Om alla cirka 600 exemplar skulle skickas med PostNord skulle det innebära en extra kostnad på 3900 kronor. Riktigt så mycket blir det inte eftersom en del distribueras med Lokalposten. Men kanske gör det en ökad kostnad på 2 500– 3 000 kronor per nummer, eller omkring 10 000–12 000 kronor per år. Det har vi som förening knappast råd med. Detta drabbar alla släktforskarföreningar, och även andra föreningar, som ger ut ett medlemsblad liknande vårt. Vi hoppas att Sveriges Släktforskarförbund får möjlighet att förhandla med PostNord om portot och kan komma till en överenskommelse som minskar denna kostnadsökning. Portoförändringen har gjorts samtidigt som viktgränsen för det lägsta portot höjts från 20 till 50 gram. Varje nummer av Wåra Rötter väger 72 gram. Digital tidning? Det finns flera alternativ att överväga. Vi kan göra tidningen på tunnare papper, så att vi kommer under 50 gram per tidning. Det skulle troligen innebära ungefär som vanligt kopieringspapper. Vi kan minska antalet sidor från 16 till 12 eller 8 per nummer. Då blir det färre artiklar att läsa till förmån för information om verksamheten. Vi kan publicera delar eller hela tidningen enbart digitalt i framtiden. Hur ställer du dig till det? Föreningens styrelse kommer att diskutera olika alternativ och besluta hur vi ska göra. Kan du tänka dig att läsa Wåra Rötter digitalt? Svara på e-post och lämna din mailadress till någon av oss i redaktionen. E-postadresser finns i spalten bredvid här. 30-årsjubileum Vår förening bildades 1985 och firar 30-årsjubileum i år. Detta kommer vi att uppmärksamma i varje nummer att Wåra Rötter under 2015. Den första artikeln kan du läsa på sidan 4. Senare i år kommer 30-årsjubileet att firas i vår förening och mer information om det får du i kommande nummer av Wåra Rötter, som på något sätt kommer att ges ut. Vi återkommer i fler artiklar till de 30 år som gått sedan starten 1985. Eva Johansson Nya tidskrifter har kommit under vintern, finns i forskarrummet och på hemsidan: tjustanor.com INNEHÅLL I DET HÄR NUMRET Sid. 2 Redaktionen har ordet. Sid. 3 Vallonerna grundade bruken i Tjust. Sid. 4 30-årsjubileet. Sid. 5 Vad släktforskar du om. Sid. 6-7 Bara tre hus på Kullen 1858. Sid. 8-9 Sjömannen som försvann. Sid. 10 Märtha och Gerard Frisk gifte sig 1921. Sid. 11 Varje rote höll en soldat. Fynda i porträttfynd! Sid. 12-13Bonden dödades efter auktionen. Sid. 14 Boktips till släktforskare. Sid. 15 Veckokursen på Gamleby Folkhögskola vecka 31 - 2015 Sid. 16 Program våren 2015. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera innehållet. Citat ur Wåra Rötter får göras om källan anges. För återgivande av signerade artiklar samt illustrationer krävs tillstånd av författaren/illustratören/fotografen. Författarna är själva ansvariga för innehållet i artiklarna. Redaktionen ansvarar inte för insänt material. Vallonerna grundade bruken i Tjust Vallonerna kom till Sverige för 400 år sedan och fick igång bruken i både Tjust och på andra håll i landet. De bidrog till landets utveckling och har lämnat tydliga spår efter sig. Om vallonerna och bruken i Tjust berättade Claes-Göran Petersen vid månadsmötet i januari, inför ett 50-tal deltagare. Vid 1600-talets början bodde det bara cirka en miljon invånare i Sverige. Vi behövde då kunnigt folk för att få fart på användningen av våra naturtillgångar och för de krig våra kungar här uppe i Norden ville föra. Från dåvarande Vallonien i södra Belgien, där floden Liège delar landet, var det ett antal kunniga smeder som kom till vårt land. En av de första som kom hit var William de Besche. Han i sin tur fick hit Louis de Geer som grundade Finspångs bruk omkring 1618. 2013 skrev Erland de Flon en bok om Henry de Try, som vi tipsade om i Wåra Rötter nummer 1, 2014. Henry de Try De inflyttade vallonerna värvade hit fler valloner från Liège, däribland en herre född cirka 1601 som senare var inblandad i Överum och Ankarsrum och väl mest är känd som Gusums mässingsbruks grundare. Henry de Try var till att börja med anställd av Louis de Geer, och blev efter några år hans bokhållare. Henry de Try var gift med Catharina de Besche som var en kvinna som visste vad hon ville. När Louis de Geer flyttade till Stockholm försökte Henry de Try finna nya möjligheter att utveckla det mässingsbruk som i Norrköping höll på att gå omkull. Gusum ansåg han som en bra plats för att fortsätta tillverkningen där och bruket lever mer eller mindre även i våra dagar. Han fortsatte att leta bra förutsättningar för vidare utveckling och såg då Överum som en lämplig plats med både vattenkraft, skog för att göra kol och närhet till hamn i Dynestadsjön eller Gamleby. Här kunde man frakta både till och från Överum. Malm skeppades från Utö, liksom stycken (det vill säga kanoner) som var en stor och viktig exportprodukt. I Västervik kunde så exporten vägas och beskattas. Även i Ankarsrum hade Henry de Try sin hand med vid starten genom att begära privilegiebrev från kronan. Både Överum och Ankarsrum har därefter haft både uppgångar och fall men båda bruken är fortfarande i gång, men med fredligare tillverkningar. I Överum tillverkas jordbruksmaskiner och i Ankarsrum elmotorer. Kom till Norrköping Henry de Try är först nämnd i Sverige i en skatteförteckning över personalen vid Nyköpings myntverk 1630, gällande året innan. Så här står det: ”Mäster Hendrich myntsmed vill nichts heller vara vid” vilket innebär att han anser sig vara befriad från beskattning eftersom han inte är svensk. I förteckningen anges han också som gift. När myntverket lades ner omkring 1630 kom Henry de Try till Norrköping och de Geer-industrierna. Louis de Geer hade valt staden till sitt residens 1627. Mäs�singsbruket, som räknar 1627 som sitt anläggningsår, blev ett av landets märkligaste företag, som tilldrog sig utlänningars stora beundran. Arbetarantalet ökades genom nya invandrarkontingenter. Norrköping blev Sveriges stora industristad. Hans Wiberg tackade Claes-Göran Petersen med tulpaner. Pistolen ska vara tillverkad av en vapensmed i Vallonien. Foto: Hans Wilensjö. Genom Henry de Try fick mässingsbruket ett uppsving och blev framgångsrikt. 1848 lämnade han bruket efter en schism med en annan vallon, och kom sedan till Gusum. Platschef vid de Geer-verken var vid denna tid Carl de Besche, enda sonen till mäster William de Besche och gift med de Geers dotter Ida. Det var således hustruns kusin, som var Henry de Trys chef i det dagliga arbetet. Som borgare i Norrköping köpte han sig flera stadsfastigheter och hade stort hushåll. Han hade också rätt att skaffa sig bänkplats i församlingskyrkan mot fastställd avgift, och blev redare som ägare och delägare till två fartyg. Kontrakten De flesta vallonkontrakten har förkommit, även om ett flertal finns bevarade – bland annat i Louis de Geers efterlämnade bruksarkiv – liksom i Belgien. Då uppgjordes sådana kontrakt liksom andra juridiska handlingar av auktoriserade notarier eller tjänstemän vid stadens styrelse. På stadsarkivet i Liège finns flera samlingar av sådana akter, i vissa fall från 1500-talets senare hälft. Andra vallonbruk i Tjust är Eds bruk, Rumshult, Falsterbo, Tovehult och Bolhult som mest kända bruk i våra trakter. Claes-Göran Petersen avslutade sin intressanta föreläsning kring valloner och många i publiken ville fråga om sina anor. Även Överums museum var med på mötet och rekommenderade ett besök på plats där. Hans Wilensjö Henrik de Try skänkte ljusstakar till Tryserums kyrka, ljusstakar som ännu finns kvar i kyrkan. Wåra Rötter 1/2015 3 30 år med Tjust Släktforskarförening 30-årsjubileum 2015 Första årsmötet hölls i september 1985 och det kunde man då läsa om i VästerviksTidningen den 20 september. Tor Wiklund, då fotograf på VT men numera i Wåra Rötters redaktion, tog bilden på fyra av styrelsemedlemmarna. Den 8 maj 1985 samlades några släktforskare i Västervik för att bilda en lokal släktforskarförening. Nu har det gått 30 år och det är dags att jubilera. Från början var de omkring 30 släktforskare som nappat på Holger Kanths inbjudan på anslagstavlan på biblioteket. Till årsmötet i september hade antalet medlemmar växt till nästan det dubbla och vid årsskiftet samma år var antalet medlemmar 83. I dag närmar vi oss medlemssiffran 600. Den nya föreningen fick namnet Wästerviks Släktforskarförening, WSF, men bytte sedan namn till Tjust Släktforskarförening. Bland dem som kom till det första mötet bildades en interimstyrelse som sedan blev ordinarie styrelse. Holger Kanth blev vår förste ordförande, ett uppdrag han hade till 2005 med avbrott för några år kring millennieskiftet. Kassör blev Lars Oswald och som sekreterare valdes UllaLena Johansson. Övriga ledamöter var Inger Dahlkvist och Göran Johansson, och suppleanter var Anne-Marie Andersson och Gun Hjalmarsson. Holger Kanth deltog för vår räkning vid ett möte i Göteborg då Sveriges Släktforskarförbund bildades 1986. Tjust Släktforskarförening blev genast medlem i förbundet. Forskarsalen Vid det första årsmötet i september 1985 planerades den kommande verksamheten. Under 1986 gjordes bland annat studiebesök på tingshuset, en torpvandring i Hallingeberg och besök på hembygdsmuseet i Ankarsrum. Ett möte hölls på Kulturhuset då Anders Thornström informerade om Krigsarkivets samlingar. Samarbetet med biblioteket har varit bestående under de gångna åren. Vid starten hade vi inte vår forskarsal men hade ändå möjlighet till forskning på biblioteket och tillgång till mikrokortläsare där. På biblioteket fanns katalog över kyrkböckerna i socknarna och genom den be- Föreningsveteranerna Inger Dahlkvist, Ulla-Lena Johansson samt Holger och Stina Kanth uppmärksammades med blommor vid 25-årsjubileet 2010. Till vänster ett flygblad från föreningens allra första början 1985, med inbjudan till den som släktforskar att bli medlem. Till höger medlemsbladet Wåra Rötters första nummer 1987 som då ännu inte hade något eget namn. 4 Wåra Rötter 1/2015 ställde man mikrokorten eller filmerna. Den 20 november 1986 fick vi flytta in i forskarsalen i källaren, där vi fortfarande är kvar. Medlemmarna hade ett stort engagemang och lade ner ett stort arbete på att registrera och samla information som kunde vara till nytta för många släktforskare. Lars Oswald satte redan tidigt igång med att kartlägga alla de 125 soldattorpen i Tjust och varje soldat som bott där. I arbetet hade han hjälp av Stina Kanth och Malin Johansson. Materialet finns kvar i pärmar i forskarsalen. Även kyrkböckerna i Tjust skrevs av och innehållet samlades i ett pärmarkiv. På så sätt blev det lättare för de medlemmar som forskade i socknarna i Tjust. Datorer och medlemsblad Vid det första medlemsmötet 1988 förevisades en databas med ett vigselregister från en socken. Lars Oswald som då skrev mötesreferatet i Västerviks-Tidningen konstaterade: ”Jag tror att vi får anledning att återkomma i framtiden om datorer i släktforskningen, även om vi arbetar med äldre ting så är vi en förening i tiden.” Det första numret av vår medlemstidning kom ut i januari 1987. Den var kopierad och till stor del skriven för hand. Tidningen hette då Wästerviks Släktforskarförenings medlemsblad. Redaktionskommittén bestod då av Ann Marie Andersson, Inger Dahlqvist och Börje Hellmar. I tidningen fanns en tävling för att få fram namnförslag och det vinnande blev Wåra Rötter, som började användas från och med nr 2 1987. Uppgifterna i den här artikeln kommer från dokument som finns bevarade från föreningsstarten och från tidningsklipp som Hans Wilensjö samlat på en cd-skiva. Eva Johansson Vad släktforskar du om? Frågorna: 1. Vad forskar du om? 2. Vad är din mest intressanta upptäckt? 3. Hur länge har du släktforskat? Inger Brännström Leif Berglund 1. Som barn fick jag höra historien om att det inte gick att följa vår släkt bakåt längre än till farfars farmor. Hon, som hette Helena, hade kommit vandrande från Ukna och hamnat på Älö i Misterhults skärgård, där hon födde sitt barn. Fruarna hade varit snälla och hjälpt henne. Hon hade aldrig talat om vem som var far till barnet, hon hade inte gift sig, hon hade inte någon kontakt med sin ursprungsfamilj. Sonen Nils Erik, min farfars far, tog sig namnet Hammarberg eftersom han inte visste vem hans far var. Och hur var det då? Det framgår att Nils-Eriks mor hette Maja Lena Johansdotter och att han var född på Skavdö, han var född 18 maj, döpt 23 maj. Längs till höger visar att Maja Lena skulle ha varit 25 år då han föddes och då skulle hon ha varit född 1813, men i andra, senare anteckningar är hennes födelsedatum 29 september 1815. Hon har flera efternamn i senare anteckningar. Jeansdotter, Månsdotter och Andersdotter, men födelsedatum, efternamn och att hon var född i Ukna finns alltid med. 1. Jag forskar rätt så brett. På min far, mor, svärfar och svärmor. De är från olika håll i Sverige. Min far till största delen från Jämtland, Västernorrland och Västerbotten. Min mor till största delen från norra Västmanland och södra Dalarna. Svärfar och svärmor till största delen från Kalmar och Kronobergs län. Han från glasbruk och hon från jordbruk. 2. Har inte hittat mor och son på Skavdö någon mer gång. 1841-43 bodde de på Ekenäset, på Älö?? 1843 flyttade de till Lekarmåla, Christinelund och bodde där till 1855 då flyttar Nil-Erik, 17 år till Kalsebo. Maja Lena hittar jag sedan 1856 i Klintemåla, och där tappar jag spåret efter henne. Nils-Erik flyttar sedan runt i skärgården, är dräng på Vinö, Örö Marsö. År 1864 tar han ut lysning och från 1865 bor han med sin familj i backstugan i Ham- burg på Ävrö. Hans hustru Lena Maria Nilsdotter var född 1826, 12 år äldre än honom, hon har sedan tidigare 2 söner födda - 50 och - 54. De fick 3 gemensamma barn, Matilda -68, Edla -69 och Karl Fredrik -72. Lena Maria var alltså 46 år då Karl Fredrik föddes! De 2 utdragen ur kyrkböckerna i början av denna epistel är från 1876-82, de är från samma sida, men här dyker ju faktiskt Maja Lena upp som inhyses piga hos sin son! Hennes dödsdatum är 1880-03-21, hon blev alltså 65 år. Längre till höger på hennes rad står skrivet: ”ingenstädes skrifen på många år”. Så var har hon varit från 1865 till 1880. Ni kan tro att jag snöat in på att försöka hetta henne både i Ukna, före 1837 och de där åren efter Klintemåla! Det har nog gått åt en del timmar, har sökt i en massa socknar i norra Tjust men hittar inte någon som stämmer med namn och födelsedatum. Kanske ville hon av någon anledning sopa igen spåren efter sig själv och bytte namn, och, eller födelseår och datum??.. Kanske är det som jag fick höra som barn, man kommer inte längre än till farfars farmor.... 3. Eftersom jag är nybörjare inom släktforskning, gick kurs hösten 2014 så vill jag inte ge upp riktigt än. Kanske någon annan släktforskare saknar en kvinna från Uknatrakten född på 1810-talet och försvunnen 1837? Det vore kul att hitta nya släktingar i Ukna! 2. Bland annat att man och hustru lämnar sin tvååriga dotter som fosterdotter i Sverige när de emigrerar till USA. Åtta år senare åker hustruns syster och svåger till USA och då är dottern med. Det visar sig då att systrarnas föräldrar var fosterföräldrar till dottern. Senare emigrerar även systrarnas moder till USA. Via en bouppteckning får jag bekräftat att mina uppgifter om boplats i USA är riktiga. 3. Min far dog hösten1986 och bland hans efterlämnade papper fanns det en släktutredning som han fått från en kusin. Den var på hans mor som var syster till min farmor. Den var fyra generationer bakåt i tiden till slutet av 1700-talet. Det blev min start och det var våren 1987. Blev medlem i DIS 1991 i samband att jag köpte Disgen för Mac. Numera använder jag PC. Har nybörjarkurser i släktforskning och även grundkurser i användandet av Disgen 8.2d. Vill du vara med i enkäten? Kontakta Eva Johansson på e-post: [email protected]. Två - tre medlemmar får i varje nummer svara på tre enkla frågor. Wåra Rötter 1/2015 5 Bilden till vänster: Tack vare att Ingbritt Andersson från Hultsfred begav sig till utställningen på museet för att möjligen hitta sin mormors hus, som skulle ha legat nära gamla vattentornet, har projektet fått tillgång till den här bilden från 1914. Personernas namn och födelsedata fanns och därigenom var det lätt att hitta adressen i kyrkböckerna. Huset finns kvar än i dag, numera är det ett gårdshus för förvaring. Då, för hundra år sedan, var det en familjebostad bestående av ett rum med spis eller kamin. På Kullen fanns många sådana små bostäder som ofta hyste en ofattbar mängd människor. Bilden till höger: Bilden från mitten av 1920-talet visar huvudbyggnaden i fastigheten där gårdshuset ligger då Ernst och Betty Friberg ägde det. Vissa hus hade namn som ofta härrörde från den första ägarens förnamn, andra betecknades som Nybygget med nummer. Fastigheten här var Nybygget 8, idag har alla hus på Kullen adresser med numrerade gatunamn. Bara tre hus på Kullen 1858 Vid sista medlemsmötet för året den 10 december blev vi, förutom kaffe och glögg, serverade ett intressant arbete om den första bebyggelsen kring gamla vattentornet i Västervik, i folkmun kallat Kullen. Det var Britt-Marie Widén och Britt Karlsson som visade bilder och berättade. Det började med att man bildade en studiecirkel med sju personer som träffades under två år. De flesta hade på något sätt anknytning till området. Deltagarna hittade varandra genom medlemskapet i släktforskarföreningen. De har skaffat fram gamla kartor med god hjälp av Lars Oswald. Första kartan från 1858 visade att det endast fanns tre fastigheter i området. Man har försökt kartlägga de första nybyggarna genom att studera husförhörslängder, födelseböcker, dödböcker och flyttlängder från mitten av 1800-talet, var de kom ifrån och vad de sysslade med. Kommer från Kullen Våren 2013 anordnade studiecirkeldeltagarna en utställning om Kullen tillsam- mans med Västerviks Museum. Utställningen fick stor respons från allmänheten och besökande skolklasser. Nu fortsätter Britt Karlsson, Barbro Friberg och BrittMarie Widén projektet genom att intervjua äldre personer och gräva fram ytterligare uppgifter om området. Britt-Marie Widén är själv född på Kullen, men inte uppväxt där. Hennes mamma Ingrid Widén är både född och uppvuxen där och har haft mycket att berätta. Barbro Friberg bor fortfarande kvar i sin farfars hus på Södra Bangatan. Släktforskarnas årsbok kommer i sommar Släktforskarnas årsbok 2015 kommer ut i juni. Årsboken har i år fått inriktningen att främst förmedla metodiska kunskaper, nya sätt att använda källor eller på andra sätt kunna ge ny kunskap till den som släktforskar. I årsboken 2015 ingår artiklar om hur man söker i polisarkiv, i 1500-talets skattelängder, i Svenskt Biografiskt Lexikon, i länsstyrelsens arkiv och i soldatrullor med mera. Du kan läsa om forskningen om en av samhällets utsatta vid mitten av 1900-talet, om hur banden mellan jorden och släkten formats och om en gårds historia, om ett häxeriåtal i början av 1700-talet och om skilsmässor inom adeln under tidigt 1800-tal. 6 Wåra Rötter 1/2015 Vi får veta att det inte var ovanligt att man gifte sig av kärlek på 1700-talet, att ingenjören K. J. Nilson var den förste i Sverige som systematiskt skapade allmogegenealogier och att tarmsjukdomen rödsot skördade tusentals liv bland våra förfäder. I flera av artiklarna bidrar författarna med sin kunskap om släktforskning med hjälp av egna exempel. Det handlar bland annat om släkten Bjurling i Bjurfors, adelssläkten Koskull, släkten Björnstedt och de emigrerade bröderna Eriksson från Hajom. Bland författarna finns både forskare inom historia, arkivarier och erfarna släktforskare. Eva Johansson Bilden till vänster: Ekonom, som startade 1921, är ett exempel på alla de småindustrier som växte upp i området kring gamla vattentornet vid förra seklets början. Det låg på Smedjegatan. Fotografiet har lånats ut av Västerviks Museum. Bilden till höger: Tidigt foto på gamla vattentornet på Kattkulleberget. Vattentornet blev klart 1905 och togs i bruk året efter. Tidigare hette platsen Kvarnberget eftersom det låg en väderkvarn här. Vi ser Smedjegatan och till höger de numera rivna lokstallarna. På och kring Kattkulleberget fanns flera fastigheter som nu är helt borta. Platsen har varit en inspirerande lekmiljö för barn genom tiderna, men innehållet har förändrats från ”amerikaångare” , indianer och cowboys till nutidens lekar. Fotografiet har lånats ut av Västerviks Museum. Modern dog Britt Karlssons mormor var född i fastigheten Östralund 2. Britt Karlsson berättade med inlevelse om hur svårt familjen haft det. Hennes mormors föräldrar hade gift sig unga 1875. De hade flyttat in till Västervik från Västrum. Familjen växte. Hennes mormor var yngst, född 1892. Året innan hade en syster dött. 1893 dog modern i tuberkulos. Fadern stod ensam med sju barn. Första tiden blev det äldsta dottern, på sitt femtonde år, som fick försöka hålla samman familjen. När hon så gifte sig och flyttade hemifrån kunde inte fadern klara det hela utan barnen blev utackorderade i olika familjer av kommunen. Det har senare visat sig att en broder reste till USA och två bröder bosatte sig på Nya Zeeland. Mormodern blev fosterbarn hos en barnlös familj i området. Målet med projektet är att ge ut en bok. Allt beror på hur man lyckas med finansiering. Valdy Svensson Släktforskardag i Ronneby Skriv om din släkt i Södermanland Öppet hus på Släktforskningens dag Den 28 mars ordnar Blekinge Släktforskarförening en släktforskardag på Ronneby Brunn. Medarrangörer är Kalmar Läns Genealogiska Förening, Person- och Lokalhistoriskt Forskarcentrum i Oskarshamn samt Kronobergs Genealogiska Förening. Bland deltagarna finns flera av de organisationer som brukar vara med på de årliga släktforskardagarna i samband med förbundets årsmöte. I Ronneby deltar även ett par danska släktforskarföreningar. Har du anknytning till Södermanland i din släkt? Då kan du skriva en släktberättelse och vara med i den berättartävling som nu ordnas av Nyköping-Oxelösunds Släktforskarförening i samarbete med Södermanlands Nyheter. Senast 1 maj ska tävlingsbidragen vara inne. Ett urval av dem kommer att publiceras i Södermanlands Nyheter och det vinnande bidraget i tidningen Släkthistoriskt Forum. Läs mer på www.genealogi.se. Lördagen den 21 mars är det dags för den årliga Släktforskningens dag i Sverige. Som vanligt har då Tjust släktforskarförening öppet hus i forskarsalen under stadsbiblioteket. Där finns då föreningsmedlemmar som hjälper dig och svarar på frågor om släktforskning. Årets tema är Norden, det vill säga släktforskning i de skandinaviska länderna. Befinner du dig inte i Västervik så passa på att besöka en annan förening. Släktforskningens dag arrangeras över hela landet och många släktforskarföreningar har aktiviteter av olika slag denna dag. Britt Karlssons mormor Olga blev tidigt föräldralös och växte upp som fosterbarn på Kullen. Vid 13 års ålder fick hon gå den långa vägen ut till sitt arbete på Grantorpets Tändsticksfabrik, som var arbetsplats för åtskilliga Kullenbor. När vädret tillät kunde man ro över sjön från Barlastudden och på vintern gick det ibland att gå över isen. Här är Olga 16 år och har träffat sin blivande make. Wåra Rötter 1/2015 7 Sjömannen som försvann Axel Viktor Svensson gick ut på sjön och hörde aldrig av sig igen. Först 70 år senare kom ett brev till pastorsexpeditionen i Västervik. Axel Viktor föddes 1882 i Gladhammar som nummer sju i en barnaskara om elva barn. Fadern Gustav Viktor Svensson var statdräng på gården Böljerum, men hade sina rötter på Hasselö i Loftahammars skärgård. Där hade alla före honom bott och försörjt sig som havsfiskare och på lite jordbruk. Den äldste kände förfadern Sven Jönsson föddes där på 1660-talet. Jag brukar säga att Gustav Svensson var den förste som ”klev i land”. Redan som 17-åring flyttade han till fastlandet, närmare bestämt till grannsocknen Lofta för att tjäna dräng på en gård. Gustav var gift tre gånger, Axel Viktor föddes i det tredje äktenskapet. Modern var Kristina Charlotta Johansdotter, född 1850 i Äskestock i Västrum. Makarna var baptister och lät inte döpa barnen vilket nogsamt har antecknats av dåvarande prästen i Gladhammar. Det gillades inte heller av alla barnen, några av dem lät döpa sig i svenska kyrkan som vuxna. Axel var morbror till min mormor. Sjön i blodet Att Axel Viktor hade sjön i blodet var ju inte konstigt med tanke på varifrån han härstammade. Vid mantalsskrivningen 1900 arbetade han på Södra Malmö i Loftahammars skärgård som dräng. Därifrån flyttade han 1902 till Amiralitetsförsamlingen i Karlskrona för att göra sin värnplikt i flottan. Han tjänstgjorde vid 1:a och 5:e Matroskompaniet som 2:a klassens sjöman fram till hösten 1905 då han återvände till Västervik. Föräldrarna hade lämnat Gladhammar 1897 och bodde då i Jenny i Västervik. 27 mars 1906 skrevs Axel in i Västerviks sjömanshus som nr 2777 och gick sedan till sjöss. Han tillbringade flera år på olika fartyg som gick med frakt först i Sverige men sedan mellan olika världsdelar. Han berättade på äldre dagar att han bland annat varit i Valparaiso, Rio de Janeiro och San Fransisco. Han rundade Cap Horn tre gånger. Vid ett av tillfällena berättade han att ”vågorna var högre än masterna på skeppet”. Modern Kristina dog i februari 1909 och det har berättats att han var hemma sista gången det året. Han var inte närvarande vid bouppteckningen, men är nämnd i den och det utsågs en person som skulle bevaka hans intressen. Om han 8 Wåra Rötter 1/2015 Axel Victor Swanson cirka 1915. Ethel Weeks 1915. Ethel och Axel Swanson 1952. var tillbaka i Västervik 1909 eller inte kan inte säkert sägas, jag är tveksam, det finns ingen notering om det någonstans. Det har också berättats att han inte kom överens med fadern och att det var anledningen till att han höll sig borta. Australien Den 26 oktober 1909 anlände han enligt egen uppgift till Melbourne på skeppet ”Archibald Russel”, en brittisk fyrmastad bark som hade lastat i Hamburg. Men det är nog en efterkonstruktion för att kunna intyga att han bott i Australien i två år. Fartyget anlände till Melbourne först i december 1910 enligt den förteckning över skeppets hamnar och last som man kan söka fram på internet. Där finns också bilder på fartyget. Han har dock intygat 1912 i sin ansökan om att få medborgarskap i Australien att han stadigt har bott i Australien i två års tid, både i Melbourne och i Sydney. Den 2 augusti 1912 blev han australiensisk medborgare. Från 1912 till 1915 arbetade han på flera olika kustfartyg som gick med frakt mellan städerna på östkusten. Han gifte sig i augusti 1915 med sömmerskan Ethel Maud Weeks som föddes 1894 i Australien dit hennes föräldrar flyttat från England. Hennes farfar var född i Bristol och hennes morfar i Leeds. Första världskriget Fyra dagar efter giftermålet tog Axel Victor Swanson, som han nu kallade sig, värvning i armén. Den 23 december avseglade han från Sidney tillsammans med sitt infanteriregemente till Egypten där de landsteg i Tel-El-Kebir i februari 1916. I Egypten övades de i flera månader och skeppades i juni från Alexandria till Marseille i Frankrike. Därifrån fördes de direkt till frontlinjen. Den 3 november 1916 blev han allvarligt skjuten i bröstet och fördes till sjukhus i Rouen i Normandie. Några dagar senare fördes han över till England ombord på ett sjukvårdsfartyg. Där vistades han till mars 1917 då han återvände till fronten i Frankrike. I september 1917 blev han skjuten i höger arm men var tillbaka i stridslinjen igen i februari 1918. Hans kompani var i högsta grad involverade i skyttegravskriget. Axel hade tur som överlevde. Regementet lämnade Frankrike 31 januari 1919 och kom först till England. De lämnade England 8 april 1919 och var tillbaka i Sydney 25 maj. Strax därefter begärde han och fick avsked. I England begärde han 1919 permission för att besöka Sverige. Hans begäran avslogs då han inte kunde bevisa sitt svenska ursprung. I Sverige stod han kvar som värnpliktig i flottan till 31 december 1916 och fördes därefter över till Landstormen. I kyrkobokföringen fördes han 1917 över till boken över obefintliga och han avfördes från sjömanshuset i Västervik 1921. I faderns bouppteckning 1931 är han inte nämnd. Jag har inte hittat någon formell dödförklaring. Axel Swanson dekorerades med två medaljer: British War Medal och Victory Medal. Hemkomsten Efter sitt avsked 1919 återgick han till arbetet på kustfarten men 1922 fick han arbete vid motsvarande Televerket och där stannade han till sin pensionering. Axel och Ethel fick tre barn, Glades Rose, Iris Ada och Victor Reginald. Femton barnbarn kom till världen och alla dessa bildade familjer så det finns numera många ättlingar i Australien. Axel avled 1953 i Burwood, New South Wales och Ethel 1968. Axel hörde aldrig av sig till Sverige, varken till fadern eller syskonen. Hemma i Sverige hade man hört att han kunde finnas i Australien, men då inga livstecken kom så trodde alla att han var död. Det är antecknat sjömanshusets liggare omkring 1915 ”vistas i Australien”. Brevet till Västervik Sonen Victor ville veta mera om sitt svenska ursprung och också veta om det fanns släktingar. Det enda han egentligen visste var att fadern kom från en plats som hette Västervik. Av en slump kom han i kontakt med en svensk som rådde honom att skriva till pastorsexpeditionen i Västervik och berätta sin historia. Och kontakt blev det med en gång med släktingar, en kusin som bodde i Jenny hade dessutom börjat släktforska. Så snart kom Victor med sin hustru Betty till Sverige, inte bara en gång utan vi hann att träffa dem två gånger på deras resor till Sverige. Många dagar vistades de i Västervikstrakten. Numera är båda borta och kontakterna hålls vid liv med dottern Lynne bland annat via Facebook. Epilog När Gustav Svensson dog 1931 på ålderdomshemmet i Västervik hade han 53 barnbarn. Jag har forskat fram barnbarnsbarnen och även många i de följande leden. Det vimlar av Svenssonättlingar i Västervikstrakten, så många att det skulle vara spännande att anordna en släktträff. Och med hela släktgrenen i Australien skulle det tillkomma minst ett 40-tal släktingar. Barbro Stålheim Källor bl.a: Kyrkböcker, bl.a. Karlskrona Amiralitetsförsamling Riksarkivet SVAR – Västerviks Sjömanshus National Archives of Australia (motsvarande vårt Riksarkiv) www.naa.gov.au Sonen Victor Swansons levnadsberättelse över fadern. www.bruzelius.info/Nautica/Ships/Fourmast_ships/Archibald_Russell(1905).html Ansökan om medborgarskap 1912. Värvning 1915. Wåra Rötter 1/2015 9 Märta och Gerhard Frisk gifte sig 1921 Åren 1986-87 gick jag Vävlinjen på Gamleby Folkhögskola. En vårdag blev jag tillfrågad om jag ville ta med vinsten på vårt lotteri till Birgit Johansson som hade vunnit. Jag ringde upp Birgit för att höra var hon bodde och att jag ville lämna över en vinst. Det visade sig att det var i Framnäs i Almvik. Då blev det extra spännande att göra ett besökt där, min farfar Hugo och farmor Ida bodde där när jag var liten och jag har många fina minnen därifrån. Det visade sig att Birgit och Gösta Johansson tillsammans med Birgits mor Märta och hennes man David Andersson hade köpt Framnäs efter mina farföräldrar och att Märta var kusin till min far, så alltså var Birgit och jag sysslingar. Birgit hade mycket att berätta om vår släkt och talade om att Sara Wid, som levde 1825-1902, var konstväverska i Locknevi. Märta hade fått en pläd av sin gammelmormor Sara när hon föddes och att den skulle följa släkten så länge det fanns en tråd kvar av den. Jag fick låna med mig pläden hem för att se om det var möjligt att göra en vävnota på den. Vilken känsla att sitta där med lupp och räkna trådar på en pläd som vävdes för cirka 100 år sedan av min farmors mormor! Då vaknade mitt intresse för släktforskning. Det blev många besök i Framnäs. Birgit och Göstas dotter och måg såg till att jag fick kopior på alla foton av släkten och däribland från bröllopet mellan Märta och Gerhard Frisk den 11 september 1921 i Månstorp i Locknevi. Märta kom från Månstorp och Gerhard Frisk från Blackstad. Eftersom Birgit visste namnen på alla personerna på fotot vill jag dela med mig av detta. Märta levde 1900-1988 och Gerhard levde 1895-1940. Märta började att brodera unika tavlor på vävtapet när hon var 69 år och fick beställningar från när och fjärran, väntetiden var cirka två år. Detta får mig att tänka på tv-programmet ”Vem tror du att du är”. Mitt intresse för hantverk kommer från min far och hans förfäder och när Locknevi kyrka renoverades 2005 så deltog jag där som tapetserare. Brudparet Märta och Gerhard i Månstorp, Locknevi (H) 1. Artur 1915-04-04, Annas son 2. Sennie 1911-02-17, Annas dotter 3. Alvar 1915-05-01, Min far 4. Ruth 1910, Min faster 5. Karin, Adels dotter 6. Ture 1907-12-23, Annas son 7. Ruth, Adels dotter 8. Judith 1904-02-26, Adels dotter 9. Karl Frisk, Brudgummens far 10. Henny, grannfru till Månstorp 11. Signe 1890-12-17, farmors syster 12. Erik i Olstorp 13. Hulda Frisk, Brudgummens mor 14. 15. 16. 17. 18. 19. 20. 21. 22. 23. 24. 25. 26. Nika, Karls fru Herbert Frisk, Brudgummens bror Edith 1906-04-03, Adels dotter Karl 1892-03-03, Farmors bror Gerhard Frisk Kurt 1917-07-11, Karls son Albin Karlsson, Adels man Frits i Olstorp Märta, Adels dotter Anna, kusin till farmor Adel 1881-10-22, Farmors syster Anna 1883-09-04, Farmors syster Karl Johan Alfred, Annas man 27. 28. 29. 30. 31. 32. 33. 34. 35. 36. 37. 38. Axel 1919-11-26, Annas son Erik 1920-09-19, Adels son Maria Lovisa 1856-03-24, Fars mormor Alrik 1894-08-02, Farmors bror Ida 1887-12-17, Min farmor Hugo 1889-04-15, Min farfar Alfred 1856-02-26, Fars morfar i Månstorp Britta 1918-02-14, Adels dotter Karin, fosterflicka hos Nike Karl Karl 1910, Adels son Linnéa 1913-03-25, Annas dotter Bror 1908-06-04, Adels son Iréne Odhelius Märta Andersson broderade många bilder, bland annat denna 1980. 10 Wåra Rötter 1/2015 Varje rote höll en soldat Det yngre indelningsverket var i verksamhet mellan 1682 och 1903. Om detta och mycket annat om soldatforskning berättade Lars Oswald på medlemsmötet i februari, inför en talrik publik. Detta var andra delen av ett föredrag om hur man forskar om indelta soldater. Den första delen höll Lars Oswald på novembermötet. Indelningsverket infördes 1682, efter att Karl XI med knapp marginal vunnit slaget vid Lund den 4 december 1676. Sverige behövde en effektiv soldatorganisation för att kunna fortsätta föra krig. 1903 avvecklades det gamla Indelningsverket. De generalmönstringsrullor vi släktforskare kan söka uppgifter i är från denna tid, 1682–1903. Socknarna indelades i rotar och varje rote skulle kunna försörja en soldat. Soldaten skulle förses med bostad, ha en liten åkerareal samt kunna hålla en ko, en gris och lite höns. Häst eller dragare skulle rotebönderna hålla med. Det var också rotebönderna som skulle underhålla soldattorpen. Soldatregistret Personakter för soldater finns i vår forskarsal och täcker i stort sett norra Kalmar län och södra Östergötland, där soldaterna tillhörde Sevede eller Tjust kompani. Dokumenten berättar om när soldaten antogs, namn på hustrun samt alla barnen och framförallt var torpet fanns och vilket soldatnummer som torpet hade. Även hur många tjänsteår soldaten hade, samt när han avskedades, får vi veta. Att en soldat var avskedad betyder att han av åldersskäl eller sjukdom inte kunde tjänstgöra som soldat längre och hade fått avgå, ofta med en liten pension. De flesta soldater fick bra undervisning i att skriva, räkna och läsa, samt lärde sig olika yrken som till exempel skomakare, snickare, bagare och kunde i vissa fall på äldre dagar både undervisa i skolan och bli kyrkvaktmästare. Smålands husarer ingick i Indelningsverket. Bilden visar uniformerna på 1860-talet. Bild från Wikipedia. Uppgifterna, som också finns i Centrala Soldatregistret, är en fin källa för oss släktforskare att fördjupa oss i så snart vi träffar på en soldat, båtsman eller ryttare i den egna släkten. Hans Wilensjö I Porträttfynd får du hjälp med fotografier De flesta släktforskare har förmodligen en del gamla bilder utan någon ledtråd till vem bilden föreställer. Mängder av så kallade kabinettsporträtt togs vid förra sekelskiftet och många har bevarats i album eller i lådor, men utan påskrift. För dem som fick porträtten i sin ägo var det säkert så självklart vem fotografiet Vilka var de här två kvinnorna? Kanske är de systrar? Arvida Ljungqvist i Västervik har fotograferat dem och fotografiet har nummer 151601 i Porträttfynd. Bilden kommer från Björn Alnebo. föreställer att tanken på att skriva det på baksidan eller på albumsidan aldrig kom. Men när det gått flera generationer har i många fall den kunskapen försvunnit. På Rötter (www.genealogi.se) har släktforskarförbundet en avdelning som heter Porträttfynd. Gå till Faktabanken och välj sedan Porträttfynd. Här har närmare 150 000 bilder lagts in. Du kan själv ladda upp din bild direkt på hemsidan. Instruktionerna lotsar dig fram. Identifiering Många av bilderna har kunnat identifieras genom andra släktforskare, och många släktforskare har hittat porträtt på sina sedan länge döda släktingar. Fotografierna gjordes ofta i flera exemplar och spreds till släkt och vänner. Därför kan kanske någon annan känna igen just din bild, och vet vem som porträtterats. Känner du igen en bild kan du kommentera direkt i bildens formulär. Du kan också lägga in porträtt där personen redan är känd. Det kan vara till hjälp för någon annan släktforskare som kanske har samma fotografi men inte vet vem det föreställer. Sortering På de allra flesta fotografier finns angivet vilken fotograf som tagit bilden och var denne varit verksam. Bilderna sorteras på landskap och ort utifrån fotografen. Från Småland finns över 9000 fotografier och i skrivande stund 664 från Västervik. Dessutom finns det bilder från flera andra orter i Tjust. Av de bilder som lagts in från Västervik är Arvida Ljungqvist den fotograf som tagit de flesta. Eva Johansson En okänd ung kvinna fotograferad av Arvida Ljungqvist i Västervik. I Porträttfynd har hon nummer 56082. Känner du igen henne så ge gärna ett svar. Bilden kommer från Berit Hjalmarsson. Wåra Rötter 1/2015 11 Bonden dödades efter auktionen När auktionen var slut på fredagkvällen var drängarna fulla och började bråka. Det slutade med att auktionsutroparen och bonden Eric Jansson dräptes. Dråpet skedde den 16 april 1847 i Bälö i Hjorteds socken. Dråpet är dokumenterat i en bok av släktforskaren Lena Lassen, vars mormor var barnbarn till en av de dömda gärningsmännen. Två personer dömdes för dråpet, de två drängarna Johan Carlsson i Botorp och Johan Petter Nilsson i Blankaholm. Det var änkan Inga Månsdotter på Bälö som höll auktion. Som auktionsutropare anlitade hon grannen på gården, bonden Eric Jansson. Auktionen var uppenbarligen välbesökt. Många människor kom senare att vittna vid rättegångarna om vad som hänt. Bälö ligger en dryg kilometer söder om Botorp. Från Botorp kom Johan Carlsson och hans husbonde Magnus Hammargren, men även de fyra bröderna Hans, Nils, Carl och Anders Boman som kom att spela en viktig roll i händelserna. Johan Petter Nilsson var gift dräng i Blankaholm ytterligare några kilometer längre bort. På den tiden fanns inte E22, som nu skär igenom Bälö. Började gräla Alltihop startade med en träta tidigare på dagen. Det var Erik Jönsson i Solstad som med förakt sagt till Nils Boman att det växte dålig säd på deras lycka, och Nils ilsknade till. Auktionsutroparen Eric Jansson befann sig i närheten och gick emellan i bråket. Under en paus i auktionen hade Nils sedan tagit tag i Eric Jansson, fått omkull honom, slagit honom och rivit sönder hans rock. Därefter blev han utkörd sedan Jansson sagt att ”Bomännerna ska packa sig hem”. På gården hade Nils sina bröder och fler drängar. De var lindrigt nyktra, torparen Borgström sålde brännvin till auktionsbesökarna. Auktionen var slut framåt halvåtta på kvällen men många dröjde sig kvar. En stund senare kom bråket igång igen. De fulla drängarna störtade in i stugan där Eric Jansson och flera andra bönder samlats efter auktionen. Fulla och bullriga Vid den senare rättegången säger Nils Boman att han gick in i huset för att be Eric Jansson att inte ta så illa vid sig av det tidigare slagsmålet, att Nils inte menat så illa. Men det verkar han inte ha fått tillfälle att framföra. Drängarna var fulla, bullriga och otidiga. De fick var sin sup och blev sedan körda på porten. En av bönderna, Petter Persson i Snarås, fick dem nerför trappan till förstugan. Johan Petter Nilsson från Blankaholm blev skuffad, han blev arg och nere i förstugan fick han tag i ett ämbar som han kastade uppför trappan. Nils Boman fick hatten avslagen och blev sedan utdragen från förstugan av sin halvbror Hans. ”Buller uppstod” enligt domboksprotokollet. Det verkar ha varit rena kalabaliken den där kvällen. Dräpt När drängarna blivit utkörda skulle de hämnas. Ett par av dem fick tag på tillhyggen och började slå på den stängda dörren. Man kan tänka sig vilket rabalder och väsen det var, med en upphetsad hop onyktra ynglingar. De senare tilltalade drängarna var alla mellan 18 och 30 år. Vittnesmålen vid rättegången är delvis samstämmiga, men inte helt. Bönderna i kammaren rusade ut i förstugan för att se vad som pågick och för att få stopp på bråket. Eric Jansson och hans granne bonden Claes Jacobsson kom snart ut på gården för att jaga undan de fulla drängarna. Där Balö gård låg vid mitten av 1800-talet ligger i dag vägrestaurangen Baierhof alldeles intill E22, som skär genom den gamla gårdens mark. Foto: Eva Johansson. 12 Wåra Rötter 1/2015 En stund senare låg båda två nedslagna vid vägen. Eric Jansson dog på natten av sina skador. Claes Jacobsson blev svårt skadad och fick troligen men för livet. Det kom att ta flera rättegångsdagar att reda ut vem som dräpt Eric Jansson. När han hittades till synes livlös var han blodig på huvudet och överkroppen. Obduktionsprotokollet visar att han fått två kraftiga slag mot huvudet av något trubbigt föremål. Dessutom hade han skärsår i ansiktet och bakhuvudet, och stora blåmärken på ryggen. Claes Jacobsson hade också fått skador och sår i huvudet och fått flera ben i kroppen krossade. I rätten Rättegången inleddes den 10 maj i Gamleby tingshus. De som stod anklagade är bröderna Nils, Carl och Anders Boman, Johan Petter Nilsson, Johan Carlsson och Sven Danielsson. Ingen av dem erkände dråpet även om några av dem medgav att de utdelat slag, som de menade inte kan ha varit dödande. Nils Boman sa att han sprang undan vid bråket och när han kom till Kvarnstugan, som låg ungefär 50 meter från boningshuset, så såg han en karl ligga på marken. Han såg Claes Jacobsson stå med en påk i handen, bli slagen av Sven Danielsson och stupa i marken. Carl Boman vittnade om att han sprang iväg från bråket men att han sett att flera hade tillhyggen och att Johan Carlsson blivit slagen. Johan Carlsson påstod att han fick ett kraftigt slag i huvudet när han kommit ut på trappan och att han sedan sprungit till en gärdsgård där han brutit av en stör. Med den hade han slagit till Claes Jakobsson så att denne stupat. Eric Jansson låg då redan nerslagen. Senare medgav han att han slagit Eric Jansson, men ”bara ett slag”. Johan Petter Nilsson berättade att när han kommit ut från förstugan har han brutit av en skakel från en vagn och med den bankat på dörren. Sedan hade han sprungit undan och när han kom tillbaka var både Eric Jansson och Claes Jakobsson liggande på marken. Sven Danielsson vittnade att han kom från Kvarnstugan när bråket redan var igång. Han mötte Johan Carlsson med en påk i handen och blod i håret. Han såg Eric Jansson bli slagen och stupa och slog själv till Claes Jakobsson i axeln, eftersom han kände sig hotad av honom. Flera av vittnena vid rättegången sa att den misshandlade Claes Jacobsson skulle ha uppmanat ”dräp dem” under jakten på drängarna. gen än de andra att skjuta skulden på andra. Vädjade om nåd Johan Carlsson och Johan Petter Nilsson överklagade i augusti domen till hovrätten och anförde då att läkaren inte helt kunnat fastställa vad som orsakat döden. De menade också att de slagit i nödvärn I fångjournalen från Malmö Centralfängelse berättas om Johan då de jagats av Peter Nilsson som dömts till sex års straffarbete. Han hade brunt Eric Jansson, som hår, blå ögon och var 168 cm lång. På nästa sida står det att han haft en yxa, och fått 10 prygel för otillåtet talande den 12 november 1850 och att av Claes Jakobs- han är fullt arbetsför. Källa: Malmö centralfängelse DIIIa:14 son. (1844-1854) Bild 1080 / sid 302 Arkiv Digital. Hovrätten biBåda två släpptes ut den 10 mars 1855. föll inte utan höll fast vid häradsrättens Johan Petter Nilsson återvände till sin dödsdom. De begärde att få sitt mål omhustru, de flyttade först till Totebo och seprövat genom att vädja till kungen, men dan till Pauliströms bruk och kom så småfick avslag. ningom till Storebro där de stannade kvar. Så blev det november 1848. De båda Fem barn till föddes i familjen. dömda satt kvar på länsfängelset i KalJohan Carlsson skickades hem till fömar. Nu trädde deras familjer in och väddelseförsamlingen Tuna när han lämnat jade om nåd. fängelset men dit kom han inte, i alla fall Johan Petter Nilssons hustru Carolina inte enligt flyttlängden detta år. Han kan Sophia Eriksdotter i Blankaholm bad om ha dött eller emigrerat före 1880 för då nåd för sin make som hon beskriver som finns han inte med i folkräkningen. tidigare nykter och fridsam. De har två Familjen Boman kom till Botorp från späda barn, det ena fött efter att maken Misterhult 1845. Brödernas far Lars Bohäktats. Prästen Petrus Hellvik i Hjorted man dog den 28 juni 1847, mitt under påinstämde i nådeansökan, för hustruns gående rättegångsperiod. Han var då bara skull. 55 år gammal och dog av nervfeber enligt Johan Carlssons båda föräldrar var dödboken, det vill säga tyfus. döda men hans vuxna syskon vädjade om Sedan de släppts från häktet hade brönåd för sin ogifte bror. derna Carl och Anders Boman försvunnit, men återkom senare. Ett par år efter faFängelsetraff Högsta domsto- derns död flyttade modern och en syster len meddelade till Boarum där storebror Hans var masen slutlig dom mästare. Nils och Anders blev drängar i den 20 decem- Getterum. Carl gifte sig och blev torpare i ber 1848. Båda Högsjöhorva under Bolhult. Eva Johansson förskonades från dödsstraff eftersom man inte kunde fastställa att de haft för avsikt att döda. I stället fick de 28 dagar på vatten och bröd, uppenbar kyrkoplikt Johan Carlsson hade svartbrunt hår och blå ögon och var 172 cm och dessutom sex lång. Vid frigivningen hade han tjänat ihop drygt 10 riksdaler och års straffarbete. Källor: hade ungefär lika mycket i egna medel så han släpptes ut med 20 Det avtjänade de Boken ”Dråpet i Bälö 1847” av Lena riksdaler på fickan när han förpassades till födelsesocknen Tuna. på Centralfängel- Lassen (2008) Källa: Malmö centralfängelse DIIIa:14 (1844-1854) Bild 1060 / set i Malmö. Kyrkoarkiven i Hjorted och Tuna, fångsid 300 Arkiv Digital. rullor från Malmö Centralfängelse Dödsstraff Utslaget efter den första dagens rättegång blev att Carl och Anders Boman släpptes men resten fick sitta kvar i häktet. Ny rättegångsdag var den 27 maj, och tingsförhandlingarna fortsatte även den 15 juni och den 6 juli. Nya vittnen trädde fram som berättade att både Johan Carlsson och Johan Petter Nilsson dagarna efter dråpet sagt att de slagits och delat ut stryk på auktionskvällen. Efter flera vittnesmål medgav Johan Carlsson och Johan Petter Nilsson till slut att det kunde vara deras slag mot Eric Jansson som lett till hans död. Först hade Johan Carlsson gett honom ett slag med stören så att han stupade, sedan hade Johan Petter Nilsson slagit till honom med skakeln. Men de har inte trott att dessa slag lett till hans död. Det är bara Johan Carlsson och Johan Petter Nilsson som fick sitta kvar i häktet tills domen fallit den 30 juli. Då döms de båda två att mista livet genom halshuggning. Johan Carlsson har gett Eric Jansson det slag mot tinningen som krossat huvudskålen och Johan Petter Nilsson har sedan slagit honom med skakeln, kom rätten fram till. Båda dessa slag anses ha orsakat hans död och båda anses som banemän. Dessutom skulle de betala skadestånd till änkan och till Claes Jakobsson och även betala ersättning för vittnen. De övriga dömdes till böter av olika belopp. Rätten konstaterade att Johan Petter Nilsson varit hårdhjärtad och mer benä- Wåra Rötter 1/2015 13 Boktips för släktforskare Boktips: Eva Johansson Emigranter i flera länder ”Jag har själv fyllt sextio år. Först nu kan jag berätta den historia från Samara och New York som jag föddes att bära”. Så lyder det sista stycket i Erik Erikssons bok Vårt hjärta dog i New York. Det är en oändligt gripande historia, om svårmoden och sorgen som arv. Boken är både en dokumentär och en roman. Den handlar om författarens föräldrar och mor- och farföräldrar. Det väsentliga stämmer med verkligheten men berättelsen är utbyggd med allt det där som gör den till en god berättelse, men som vi inte kan veta. Och det är inte viktigt. Vi kan aldrig veta vad människor tänkt och sagt, men utan dessa inslag skulle berättelsen inte leva. Amerika och Ryssland Erik Eriksson följer sina farföräldrar och morföräldrar från barndomen och framåt, liksom sina föräldrar. Farföräldrarna Hedvig och Karl Gustaf Eriksson kommer från fattiga förhållanden i Örebrotrakten och Eskilstuna. De möts mycket unga och Hedvig hinner arbeta några år i USA och sedan återvända hem innan hon får med sig Karl Gustaf dit, tillsammans med hans bror Fredrik. De stannar i Amerika i sex år och där föds flera av deras barn, bland andra Mauritz som 1937 blir författarens far. I Samara vid Volgas strand i det inre av Ryssland växer Alvine Christensen och Oscar Peterson upp. Alvines far kommer från Danmark och och Oscars far från Sverige. De har kommit hit för att söka lyckan vid mitten av 1800-talet, gift sig med ryskor och blivit som ryssar. Alvines far är köpman, liksom hennes make Oscar. De tillhör den burgna borgerklassen i tsarens Ryssland. När bolsjevikerna tagit över flyr de till Sverige. Författare: Erik Eriksson Titel: Vårt hjärta dog i New York Förlag: En bok för alla Hans egen släkthistoria Sorgen och svårmodet finns i båda familjerna, och för alla inblandade innebär det tystnad och svårigheter att hantera sina känslor. Det är först när Erik Eriksson själv kommer upp i medelåldern som han förstår och kan ta till sig sin egen släkts historia, skriver han. Han har skrivit en väl sammanhållen berättelse, insiktsfull men också utlämnande. För mig som släktforskare ger den också ytterligare inblickar i människors vardagsliv under andra halvan av 1800-talet och tiden i början av förra seklet. Det känns nära och gripbart och trovärdigt. En mycket läsvärd bok. Eva Johansson Om ortnamn och kvinnor i Tjust Har du släkt från Kilmare i Gladhammars socken kanske du har funderat på varifrån namnet kommer. Det är besläktat med Marsbäcken och Marnäs norr om Västerviks stad. Namnet Kilmare har två delar. Efterleden -mare betyder ”grund vik eller fjärd, sumpig insjö, ofta belägen vid havet.” Förleden Kil- kommer från sjön Kilen som troligen fått sitt namn efter sjöns form. I namnen Marnäs och Marsbäcken har mar- samma betydelse. Det här, och mycket annat, kan vi lära oss i den lilla boken ”Ortnamn i Tjust”. Författare: Lennart Moberg Titel: Ortnamn i Tjust Förlag: Olof Möller förlag 14 Wåra Rötter 1/2015 Den är ett särtryck från årsskriften Tjustbygden 1947, återutgiven 1987. Författare är Lennart Moberg, docent i nordiska språk och ledamot av Vitterhetsakademin, uppväxt i Västervik. Han berättar om mängder av ortnamn i Tjust, vad de betyder och varifrån de kommer. En annan lokal bok av intresse för släktforskare kan vara ”Fyra kvinnor – två sekler” från 1995 som handlar om kvinnor i Västerviks skärgård. Kvinnorna är Anna Jeansdotter från Stora Askö, född 1794, hennes dotter Cajsa Lisa Andersdotter, och hennes dotterdöttrar Clara och CharFörfattare: Birgit Bergkvist och Inger Göransson Titel: Fyra kvinnor – två sekler Förlag: Bokboden lotta Carlsdotter. Författarna är barnbarn och barnbarns barn till de två senare. Här finns mycket för släktforskaren med rötter på Stora Askö att hämta, men också en hel del allmänt om livet i skärgården under 1800-talet. Som släktforskare har författarna använt sitt material väl, till nytta för fler. Eva Johansson Alla böcker som vi tipsar om här i Wåra Rötter går att få tag på, antingen i bokhandeln (pocket eller inbunden), som lån från vår forskarsal eller biblioteket, eller som begagnad bok på Bokbörsen på internet. Foto: Bo Sandberg VECKOKURSEN 27 - 31 JULI 2015 Anmälan senast den 1 juni till Gamleby Folkhögskola tel: 0493 - 131 00 Bredda din forskning Måndag kl. Tisdag kl. Onsdag kl. Torsdag kl. Fredag kl. 09.00 - 09.15 09.15 - 09.50 09.50 - 10.30 10.30 - 10.50 10.50 - 12.30 12.30 - 13.30 13.30 - 15.00 15.00 - 15.20 15.20 - 16.00 Välkomstanförande, Hans Wiberg Presentation av kursdeltagarna, Hans Wiberg Riksarkivet Svar, Maria Mahler Kafferast Fortsättning Lunch Fortsättning praktiska övningar Kafferast Fortsättning 09.00 - 10.30 10.30 - 10.50 10.50 - 12.30 12.30 - 13.30 13.30 - 15.00 15.00 - 15.20 15.20 - 16.00 Läsning av gammal stil, Margareta Roupe Wester,Valdy, Svensson, Ingeger Hammarqvist Kafferast Fortsättning Lunch Vad folk dog av förr, Leif Eriksson fd. apotekare Kafferast Fortsättning 09.00 - 10.30 10.30 - 10.50 10.50 - 12.30 12.30 - 13.30 13.30 - 15.00 15.00 - 15.20 15.20 - 16.00 Läsning av gammal stil, Margareta Roupe Wester,Valdy, Svensson, Ingeger Hammarqvist Kafferast Fortsättning Lunch Släktforskning i Finland, Gunnar Bergstedt Dis Kafferast Fortsättning 09.00 - 10.30 10.30 - 10.50 10.50 - 12.30 12.30 - 13.30 13.30 - 15.00 15.00 - 15.20 15.20 - 16.00 Läsning av gammal stil, Margareta Roupe Wester,Valdy, Svensson, Ingeger Hammarqvist Kafferast Hjälpmedel i släktforskning, Hans Wiberg Lunch Att forska i gårdars historia, Martin Dackling Kafferast Fortsättning 09.00 - 10.30 10.30 - 10.50 10.50 - 12.30 12.30 - 13.15 Läsning av gammal stil, Margareta Roupe Wester,Valdy, Svensson, Ingeger Hammarqvist Kafferast Kalmar läns museum, Peter Danielsson Lunch De som är intresserade av att lyssna på den konsert som ungdomarna ger i Aulan ska kanske planera för hemresan så att ni hinner lyssna på konserten som börjar 13.00 och håller på ca 30-45 min. Wåra Rötter 1/2015 15 Tjust Släktforskarförening c/o Stadsbiblioteket Box 342, 593 24 Västervik Program våren 2015 OBS! De nya tiderna för månadsmötena OBS! Onsdag 11 mars Tid: 18.15 Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket Månadsmöte Årsmöte. Begravningsseder förr och nu - Jan Peter Brinkby (Fonus). Onsdag 25 mars Tid: 18.00 Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket Pratkväll! Välkomna med frågor om ni har kört fast eller vill prata om dina egna erfarenheter inom släktforskning. Onsdag 15 april Tid: 18.15 Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket Månadsmöte Folktro och sägner från Småland - Sigrid Oldenburg. Vid varje träff: kaffe, lotterier och anbyten. Anteckna träffarna i din kalender. För ev. reservation om tider och plats se vår påminnelse om träffen i Västerviks-Tidningen under föreningar, lördagen före aktuell träff eller kontakta någon i styrelsen. Besök också vår hemsida: www.tjustanor.com 30-årsjubileum 2015 Inbjudan till Årsmöte 11 mars 2015 Plats: Utkiken Stadsbiblioteket, Västervik Tid: kl. 18:15 Begravningsseder förr och nu - Jan Peter Brinkby (Fonus). Föreningen bjuder på kaffe Lotterier Sedvanliga årsmötesförhandlingar Vad släktforskar du om? Skriv och berätta om din släktforskning i Wåra Rötter! Vi vill ha in fler bidrag från våra många medlemmar.
© Copyright 2024