1. No category

Nyheter om Inre rum och bidrag från deltagare
Nr. 2- 2010
• Neuropsykiatriska diagnoser Sid. 5 - 7
• Melankoli och magi Sid. 3
• Att vara bipolär Sid. 8
Bemötande och behandling av människor med
psykisk sjukdom är något som förändras över
tid. På Inre rum tycker vi att de historiska
perspektiven är viktiga, och i våra utställningar
visar vi hur människosyn, religion, vetenskap
och politiska strömningar påverkat synen på
människans psyke genom tiderna.
I vårt arbete blickar vi även framåt. Vi tror att fördomar
och negativa attityder kan minska genom kunskapsutbyte
och möten mellan människor. Inre rum arbetar på flera
plan med att göra brukarens röst hörd. Vi håller föredrag,
tar plats i massmedia och sociala medier och är aktiva i
den nationella attitydkampanjen Hjärnkoll. Även Inblick,
tidningen du håller i din hand, är en del i detta arbete.
Förändring och förebyggande hälsoarbete behöver inte
bara komma uppifrån. Visst är det viktigt att psykiatrin
utveckas och får tillräckligt med resurser. Politiska beslut
om exempelvis sjukförsäkringsregler och rehabilitering
påverkar också i hög grad människors möjligheter till återhämtning. Det finns mycket att göra inom detta område.
Men det finns också saker vi kan göra i det lilla. Genom
att lyssna, dela erfarenheter och inse att psykisk ohälsa
kan vara en naturlig del i det stora mysteriet att vara människa. Det är faktiskt så att minst en av fyra drabbas av
någon form av psykisk ohälsa. Mer än varannan har en
familjemedlem eller nära vän som haft psykiska problem.
På Inre rum känner vi nu, efter snart fyra års intensivt
attitydarbete med brukarperspektivet i fokus, att något
är på väg att hända. Människor börjar öppna upp allt
mer för samtal kring dessa frågor. Media visar intresse för
att skriva om psykisk sjukdom i andra sammanhang än
negativa. Våra föreläsare är enormt efterfrågade och vår
utställning Psykets historia välbesökt och uppskattad.
Vi hoppas nu kunna fortsätta arbeta i samma andra även
i framtiden. I slutet av 2010 är vår projekttid över, men
vi arbetar hårt för att säkra Inre rums framtid, permanenta verksamheten och fortsätta dela med oss av all den
kompetens som finns samlad här.
Linda Weichselbraun
Arngrim bärsärk sägs ha härjat i Bjarmaland, nuvarande norra
Ryssland. Detalj ur Olaus Magnus Carta Marina, 1539.
Inblick i historien
Uttrycket bärsärkagång används när någon i vilt
ursinne ger sig på omgivningen. Ibland sätts likhetstecken mellan bärsärkagång och psykisk ohälsa.
Gamla isländska sagor beskriver bärsärkagång
som ett sinnestillstånd. I en isländsk saga från
1200-talet berättas om Arngrim bärsärk och hans
söner som härjade i Bjarmaland. När bärsärkagången kom över dem fick de brottas med träd
och stora stenar tills det gick över.
Bärsärk betyder björnskjorta eller utan skjorta.
Bärsärkar förekommer ofta i de gamla isländska sagorna. De bråkade, plundarde och våldtog. Ibland
beskrivs de som krigare i björnskinn, som stred i
våldsamt raseri, utan rustningar.
Aktuellt
Från Inre rum
Vad är Inre rum?
Inre rum verkar för att sprida ökad
förståelse och kunskap om psykisk
ohälsa, samt att ge brukare av
psykiatrin en egen röst i samhället.
Vi arbetar med fokus på personliga
erfarenhetsperspektiv. Kunskapen
förmedlas bland annat genom
utställningar, föreläsningar, utbildningar, direkta möten, media och
webben. Fram till 28 november
2010 visas vår utställning Psykets
historia - en resa genom 4000
år på Naturhistoriska museet i
Göteborg.
Alla med egen erfarenhet av psykisk
ohälsa och som känner att ämnet
är viktigt är välkomna att engagera
sig i Inre rum.
Behövs attitydförändring?
I dag, på tvåtusentalet, omgärdas
psykisk sjukdom fortfarande av
många fördomar och tabun. Detta
trots att psykisk ohälsa drabbar
minst 25 procent av befolkningen
någon gång i livet.
En EU-kartläggning för några år
sedan visade att 42 procent av
svenskarna ansåg att människor
med psykisk ohälsa utgör en fara för
andra. Fjorton procent menade att
den som fått en psykisk sjukdom har
sig själv att skylla. Sådana föreställningar kan leda till stigmatisering,
minskad delaktighet, diskriminering
och försämrade möjligheter för
återhämtning. Så visst behövs en
attitydförändring - både hos allmänhet, media och samhället i stort.
Kontaktinformation:
Tel: 0707 - 69 61 22
e-post: [email protected]
Besöksadress:
Garverigatan 2
416 64 Göteborg
Mer information finns på:
www.inrerum.com
Inre rum - ett projekt med
stöd av Allmänna Arvsfonden
2
Visa din konst hos Inre rum
Konstnärliga själar - se hit!
Nu söker Inre rum nya utställare till vårt internetgalleri.
Varje månad presenteras en ny
konstnär med ett tiotal bilder samt
en presentationstext i Inre rums galleri på internet. Alla konstnärer har
egen erfarenhet av psykisk ohälsa.
För vissa av utställarna är konsten
en huvudsyssla, andra har skapandet
som hobby eller verktyg för personlig utveckling. En som använt konsten i sin återhämtning är oktober
månads utställare Anette Nordin.
“Min inre strid”, skulptur av Anette Nordin.
“Efter min 5 år långa vårdtid på
psyket har jag i min återhämtning
[email protected]
använt konsten som ett läkande uteller ring till oss på Inre rum,
trycksmedel. Upptäckten att smärtan läker om den uttrycks i ord, bild telefonnummer hittar du nere till
eller lera gör att jag är säker på att vi vänster på denna sida.
måste prata och lyssna på det som
också är obehagligt”, skriver Anette i Webb-galleriet hittar
sin presentation.
Om du är intresserad av att ställa ut,
kontakta Annica Engström på e-post
du i vänstra menyn
på www.inrerum.com
Psykopedia - Inre rums databas på nätet
Vill du hitta information
om ämnen som rör psykisk
ohälsa? Prova att söka i Inre
rums databas Psykopedia på
www.inrerum.com.
På Psykopedia kan du skriva in
valfria sökord, exempelvis psykos,
depression, anhörig eller psykofarmaka, och få massor av information
om det du söker. Faktablad, böcker,
filmer, föreningar, historisk fakta,
personliga erfarenheter och mycket
mer finns samlat på Psykopedia.
Till databasen söker vi nu även fler
personliga erfarenhetsberättelser
inom ämnet psykisk ohälsa. Har du
berättelser du vill dela med dig av,
e-posta till [email protected].
Det går också bra att kontakta oss
per telefon eller komma och besöka
oss. Kontaktuppgifter hittar du till
vänster på denna sida.
Databasen Psykopedia
hittar du i vänstra menyn
på www.inrerum.com
Inblick produceras av Inre rums informations- och mediagrupp.
Redaktion nr 1-10: PeO Bergman, Håkan Eneström, Linnea Fridh, Tim Holmberg,
Håkan Kristensson, Christian Linde och Mats Mårdsjö.
Redaktör/Redigering/Ansvarig utgivare: Linda Weichselbraun
Melankoli och magi i ny utställning
Nu har Inre rums nya satellitutställning Psyche - då och nu
gett sig ut på turné. Under
hösten kommer den att finnas
till beskådande bland annat
på biblioteket i Skene och på
Lundby bibliotek i Göteborg.
eller depression - har följt människan genom historien. Ibland
har melankolin betraktats som en
form av skarpsinne, ibland som en
dödssynd. Tårar har betraktats både
som svaghetstecken och eftersträvansvärda känsloyttringar. I dag ser
vi kanske allt mer på nedstämdhet
som något att medicinera bort. Ett
exempel på detta är att över en halv
miljon svenskar dagligen använder
antidepressiva mediciner.
Utställningen rör sig också i gränslandet mellan tro och vetande, myt
och verkliget. Vi berättar om tider
då vansinnet sågs som gudomligt
och tider då man trodde att balansen
mellan olika kropssvätskor kunde
påverka människans psyke.
Ordet psyche härstammar från antiken
och betyder sinne, själ eller fjäril. Här som
grafitti återfunnen i den romerska staden
Pompeji som ödelades av ett vulkanutbrott
år 79 f. Kr.
Den nya utställningen handlar, precis som vår stora utställning Psykets
historia på Göteborgs Naturhistoriska museum, om synen på psyket
under olika tider. Vi tar bland annat
en titt på melankolins historia.
Detta själstillstånd med många
namn - melankoni, nedstämdhet
En annan del av utställningen
handlar om ritualer, vidskepelse och
tvång. Vad är skillnaden och var går
gränsen? Vad är okej att tro på och
när blir en föreställning sjuk? Svaren
beror på i vilken tid och i vilken
kultur man befinner sig.
Genom hela utställningen löper
även nutida erfarenhetsberättelser
från Inre rums deltagare, alla med
egen erfarenhet av psykisk ohälsa.
Under sommaren och hösten har
utställningen visats på Göteborgs
Ur utställningen: en ask med minttabletter
att stärka sig med när man behöver lite
extra manlig kraft. Ett exempel på modern
vidskepelse?
Stadsbibliotek, Frölunda Kulturhus
och Kulturhuset Kåken i Härlanda.
Närmast väntar biblioteket i Skene
och biblioteket i den göteborgska
stadsdelen Lundby. Efter detta kommer utställningen att fortsätta turnera runt i Västsverige. Kontakta Inre
rum om du är intresserad av att vi
sätter upp den på en speciell plats.
I höst har Inre rum också börjat producera ny utställning. Denna gång
går vi djupare in i psykosens värld.
Hur kan en psykos upplevas? Hur
har psykotiska människor behandlats genom tiderna? Håll utkik efter
denna spännande utställning som
blir klar under senhösten.
Linda Weichselbraun
Inre rum utbildar i konsten att förmedla och beröra
Vi på Inre rum satsar mycket
på utveckla vårt eget berättande. Vi lär också ut denna
konst till andra, bland annat
utbildar vi personalgrupper i
retorik.
Först ut i höst att genomgå en retorikutbildning i Inre rums regi är Personliga ombud i Göteborg med omnejd.
Ansvarig för utbildningen är Anneli
Jäderholm, själv föreläsare med egen
erfarenhet av flertalet psykoser. Men
hur kommer det sig att en brukare av
den psykiatriska vården plötsligt blir
verksam inom det retoriska gebitet?
i regression och hade förlorat den
språkliga förmågan, säger Anneli.
Själv säger Anneli att hon haft en
bra lärare i Mia Strand på ABF Vux,
där hon gick en grundläggande retorisk utbildning för några år sedan.
Hon har även erfarenhet av flera
slutenvårdsvistelser, och under dessa
har hon fått goda kunskaper om gesternas, tonfallets och kroppsspråkets
betydelse.
Förutom peronalgrupper utbildar
Inre rum även personer med egen
erfarenhet av psykisk ohälsa i retorik
och berättande. Vi ansvarar för
grundutbildningen av VG-regionens
attitydambassadörer inom den
nationella kampanjen Hjärnkoll.
Ambassadörerna har även möjlighet
att få individuell coachning i manusarbete, retorik och Power Pointpresentationer.
– Det är viktigt hur vi går, står och
bemöter andra. Det blev extra tydligt för mig då jag som patient var
Redaktionen, Inre rum
3
z
Nyheter
från psykiatrins värld
Stora skillnader i livsvillkor
Socialstyrelsen har nyligen kartlagt
livsförhållandena hos vuxna med
funktionsnedsättning, som antingen
har insatser enligt socialtjänstlagen,
(SoL) eller lagen om stöd och service
till vissa funktionshindrade (LSS).
Rapporten visar att denna grupp
har betydligt sämre levnadsvillkor
än genomsnittssvensken, med sämre
ekonomi och lägre utbildningsnivå.
Den största orsaken till svag ekonomi
är bristande förankring på arbetsmarknaden. Endast tio procent av
gruppen har en plats på arbetsmarknaden, jämfört med 80 procent
av befolkningen i stort.
– Särskilt utsatta är psykiskt sjuka
20 – 29-åringar, som ofta lever på
ekonomiskt bistånd, säger Socialstyrelsens överdirektör Håkan Ceder.
I studien undersöktes även läkemedelsanvändningen hos personer i
undersökningsgruppen med autism
eller utvecklingsstörning. Resultaten
visar att 20 procent av dessa använder mediciner mot psykoser eller
schizofreni.
– Det är osäkert om läkemedlen
förskrivs på rätt grunder. Resultaten
tyder på att läkemedlen används
för att hantera beteendestörningar
trots att det är osäkert om de har en
lugnande effekt för den här gruppen,
säger Karin Flyckt på Socialstyrelsen.
Håkan Eneström
Större risk att dö i förtid
Psykiskt sjuka dör betydligt oftare än
andra i sjukdomar som går att förebygga eller behandla. En lungcancerpatient med psykisk sjukdom löper 50
procents större risk att dö till följd av
cancer än andra. Det visar Socialstyrelsens utvärdering av vuxenpsykiatrin
i Sverige. Där sägs bland annat att
dödligheten i hjärtinfarkt minskat med
10 procent under de senaste fem
åren. Denna förbättring i överlevnad
finns inte alls hos psykiskt sjuka.
Håkan Eneström
4
Terapi via nätet ökar snabbt
Terapi via nätet - kan det
verkligen vara effektivt?
Ja, flera studier visar att det
faktiskt fungerar bra vid vissa
typer av besvär. Metoden
har nu blivit så etablerad
att flera landsting erbjuder
behandling via internet.
Att må psykiskt dåligt är vanligare
än vad många tror. Uppskattningsvis 20 procent av befolkningen
lever med ångest, oro, fobier eller
paniktillstånd. Drygt 30 procent
beräknas ha problem med sömnen,
lika många drabbas någon gång i
livet av depression. För närvarande
beräknas uppemot 450 000 personer
i Sverige lida av depression.
Med tanke på dessa siffror är det
lätt att föreställa sig att många blir
utan professionell hjälp. För hur
skulle vården räcka till?
Internet är dock en värd där seriösa
aktörer samsas sida vid sida med
mindre seriösa. Det är därför viktigt
att kontrollera vem som ligger bakom en sida, samt vilken kompetens
som finns till hands, exempelvis i
form av legitimerade psykologer
eller läkare.
Det är också att rekommendera att
man väljer en terapimetod som är
väl beprövad. Den terapiform via
nätet som undersökts ganska väl
•
•
•
•
Fler får möjlighet till hjälp
Du bestämmer över tiden
Övningar görs i egen takt
Kostnadseffektivt
vetenskapligt är KBT, kognitiv beteendeterapi. KBT via nätet har visat
sig vara effetkivt vid bland annat
social fobi, ångest, depression, stress
och sömnbesvär.
Flera företag som erbjuder terapi
via nätet har samarbeten med olika
landsting. Vill man slippa betala
dyra pengar för nätterapin kan man
höra med sitt landsting om de har
några sådana samarbeten. I många
fall kan man då få terapin på samma
villkor som annan läkarvård, bland
annat träder högkostnadsskyddet in
när man på ett år betalt sammanlagt
900 kr för sjukvård.
Vid svårare besvär kan det behövas
mediciner eller någon annan form
av terapi där man har en levande
människa framför sig istället för en
dataskärm. Men terapi via internet
kan i vissa fall vara bra och ge fler
chans att få hjälp.
Fördelar
På 1800-talet tog läkarna över prästernas
roll som de som skulle behandla psykiska
sjukdomar. Nu tar datorn över en del av
läkarnas jobb.
Ett annat sätt för den som vill testa
på terapi via internet utan att lägga
ut en massa pengar är att försöka
komma med i en forskningsstudie.
Nackdelen är kanske att metoden
är under försök, men å andra sidan
brukar kontroll och uppföljning
vara seriös. På www.studie.nu
presenterar flera universitet samt
Karolinska institutet aktuella studier
inom KBT-behandling via internet
som man kan anmäla sig till.
Linda Weichselbraun
Nackdelar
•
•
•
•
Ingen eller liten personlig kontakt
Ofta mycket text att läsa
Kräver en hel del självdiciplin
Ej lämpligt vid svåra psykiska problem
Neurodiversitet - en demokratirörelse i tiden
Istället för att låsa sig vid
medicinska synsätt, som ofta
betonar brister och svagheter,
kan man se det positiva med
neurologisk och psykologisk
mångfald. Det menar förespråkarna för ND eller neurodiversitet, en rörelse som
växer sig allt starkare.
Begreppet neurodiversitet kommer
från USA. Grundtanken inom NDrörelsen är att icke-typisk utveckling
av psyket eller hjärnan är en normal
avvikelse från majoritetsbefolkningen och att den bör respekteras
som en mänsklig variation. Vad det
handlar om är olika personlighetstyper, som alla är värdefulla och kan
bidra till samhället.
Den brittiska intresseorganisationen
DANDA, som verkar för personer
med neuropsykiatriska diagnoser,
räknar med att minst tio procent av
befolkningen är starkt neurodiversiva. Till denna grupp hör till exempel personer med diagnoser som
ADHD eller Aspergers syndrom.
Personer som räknas som neurodiversiva har ofta en ojämn begåvningsprofil, vilket innebär att man
kan ha lätt för vissa saker och svårt
för andra. Inom ND-rörelsen ser
att människor med olika diagnoser
själva i första hand bör föra sin egen
talan istället för att företrädas av
andra, exempelvis experter, myndighetspersoner eller anhöriga. Det
är en demokratisk kamp. De som
stöder ND vill att deras livsstil och
sätt att förhålla sig till livet och världen skall uppfattas som likvärdiga andras.
Föreningen Attention informerar om ADHD
och andra neuro-psykiatriska diagnoser.
Här på stolt marsch på Avenyn i Göteborg.
Foto: Madeleine Larsson Wollnick.
man det inte som meningsfullt att
skilja mellan friskt och sjukt när
det gäller olika begåvningar. Istället
menar man att skillnader människor
emellan är naturliga. Alla är inte
stöpta i samma form. Kravet att vara
normal, att vara som alla andra, kan
bli ett slags förtryck.
Om man frångår den medicinska
modellen av sjukdomar och funktionsnedsättningar och istället talar
om en naturlig mänsklig variation
– ja, då behöver man ju inte heller lägga tyngdpunkten på att bota
patienter, utan kan istället hjälpa
människor till ett bättre liv genom
sätt som de själva önskar.
Dessa tankar kan verka nya, men
man kan jämföra dem med samhällets förhållningssätt till homosexualitet. I Sverige klassades officiellt
denna sexuella läggning ända till
slutet av 1970-talet som en psykisk
sjukdom som skulle botas. I dag
ser de flesta av oss homosexualitet
som en naturlig variation inom det
mänskliga släktet. HBT-rörelsen är
på så vis en förebild för ND-rörelsen.
Den 18 juni varje år firas Autistic
Pride Day över hela världen. Initiativet togs av en amerikansk grupp
som kallar sig Aspies for Freedom,
Aspergare för frihet. Tanken med
Autistic Pride är att hylla den
mänskliga regnbågens alla färger och
att se potentialen och möjligheterna
hos människor med bland annat
autism och Asperger.
Christian Linde
Neurodiversitet är kopplat till begreppet empowerment och idén om
Forskare hittar samband mellan stress och demens
Stress känner vi alla till, och
vi vet att negativ sådan kan
påverka oss negativt. Nu
har Lena Johansson, forskare
vid Neuropsykiatrisk Epidemiologi vid Sahlgrenska
akademin, hittat ett samband
mellan stress i medelåldern
och demenssjukdomar senare
i livet.
I den så kallade kvinnoundersökningen har forskare under 35 år följt
kvinnor i Göteborg. Av de 1415
personer som vid tre olika tillfällen
svarade på frågor om stress fick 161
demens. För de kvinnor som upplevt långvarig stress i medelåldern
var risken för demens mer än dubbelt så stor.
Tendensen är tydlig och illavarslande. Negativ stress under lång tid
är destruktiv och kan alltså påverka
hjärnan så att vi drabbas av demenssjukdom som innebär glömska och
nedsatt språklig förmåga. Ungefär
sju procent av svenskarna över 65 år
lider av demenssjukdom, däribland
Alzheimers sjukdom. Lena Johansson påpekar dock att det behövs
mer forskning inom området innan
man säkert kan fastställa sambandet
mellan stress och demens.
Mats Mårdsjö
5
Personligt om neuropsykiatriska diagnoser
Att leva med ADHD - både begränsning och tillgång
Att ADHD och andra neuropsykiatriska diagnoser kan
föra med sig vissa begränsningar vet de flesta. Vad det
inte talas lika ofta om är att
vissa egenskaper också kan
vara värdefulla tillgångar.
Jag är en av många svenskar som lever med bokstavsdiagnoser. ADHD
sedan barnsben, på senare år även
OCD och Asperger. Sedan februari i år arbetar jag med it-support,
webbutveckling och fotodokumentation på kunskapscentret Inre rum.
Förutom detta är en viktig del i mitt
jobb att berätta om mina erfarenheter av psykisk ohälsa. Jag har hittat
en meningsfull plats i arbetslivet,
men vägen dit har varit som en
berg- och dalbana.
Sedan jag slutade grundskolan har
jag påbörjat åtskilliga utbildningar
och haft flera olika jobb. Ofta har
det inte fungerat i längden. På vissa
arbetsplatser har jag varit öppen
med att jag har ADHD, men det har
ändå inte fungerat eftersom rätt stöd
saknats.
I vissa perioder har jag stått utan
både arbete och annan sysselsättning.
Jag har då varit inskriven på Arbetsförmedlingen. Det har hänt att jag
fått en handläggare som tyckt att
mina problem varit för stora och därför inte brytt sig om att hjälpa mig.
När jag varit utan arbete har självkänslan vad gäller arbetsförmåga
körts i botten totalt. Att vara beroende av Försäkringskassan eller
Socialtjänsten är aldrig kul, speciellt
inte om man vill jobba och vara
oberoende. Känner man dessutom
att Arbetsförmedlingen inte bryr sig
får förtroendet för myndigheter sig
en rejäl törn.
6
Jag har lätt för att engagera mig,
men kan också bli överengagerad
och tappa koll på vad som är viktigt
prioriteringsmässigt.
ADHD drabbar cirka fem procent av alla
barn och medför ofta uppmärksamhetsproblem och hyperaktivitet. Illustration:
Henrik D. Ragnevi.
Kanske hade vägen in i arbetslivet
inte behövt bli lika krokig om jag
fått rätt stöd under uppväxt och
tidigt vuxenliv. Visst upptäcktes det
redan i skolan att jag hade särskilda
behov. Jag tog mycket plats och betraktades som ett problembarn. Men
ingen visste hur detta skulle hanteras
och jag blev utanför. I dag finns det
kunskap om hur man underlättar för
barn med ADHD, men det gäller
att få ut den i skolorna. Börjar man
redan där är mycket vunnet.
Själv önskar jag att jag redan tidigt i
livet fått bättre hjälp att förstå min
problematik. Men inte bara det –
mycket hade varit enklare om jag
också fått stöd i att utveckla mina
bra sidor, mina tillgångar.
För i mitt fall innebär ADHD och
mina andra diagnoser inte bara att
jag ofta kastar mig in i saker utan att
tänka efter, att jag har svårt att förstå
ironi och tolka socialt samspel eller
att jag blir missförstådd och känner
mig utanför. Mina speciella egenskaper kan också vara bra i många sammanhang. Jag är till exempel väldigt
social, rak och ärlig.
Om någon behöver hjälp så engagerar jag mig genast. Det är oftast bra,
men ibland blir det fel. Eftersom jag
har svårt att känna av stämningar
märker jag inte om det blir för
mycket. Då kan det hända att den
jag vill hjälpa tycker att jag tar över.
Därför är det viktigt att arbeta
utifrån tydliga ramar. Jag behöver
struktur, planering, handledning,
uppföljning och klara arbetsinstruktioner. Får jag det kan jag använda
mig av mina styrkor. Jag är envis,
gillar att lösa problem och kan ta
mig an uppgifter med mycket fokus
och energi.
På min nuvarande arbetsplats Inre
rum är vi flera medarbetare med
neuropsykiatriska eller psykiatriska
diagnoser. Vi har olika behov, ibland vitt skilda. Men eftersom vi är
öppna med vår problematik och lär
varandra vilka förutsättningar vi behöver så funkar det ofta ganska bra.
Alla måste vi som individer anpassa
oss till samhället. Men samhället
kan också anpassas så att fler människor får plats i gemenskapen. En
väg dit är kunskap, en annan tolerans för olikheter.
Om handläggare på olika myndigheter får bättre kunskap om olika
psykiatriska och neuropsykiatriska
diagnoser kan en del av utanförskapet motverkas. Även allmänheten
är viktig när det gäller att skapa ett
samhälle tillgängligt för fler. Det
dagliga bemötandet, att bli sedd
som mäniska,
påverkar väldigt
mycket. Och
där kan alla
göra skillnad,
både du och
jag, med eller
utan diagnos.
Tim Holmberg
Man är inte sin diagnos
Att få en psykiatrisk diagnos
kan vara omtumlande. Ofta
behövs en period av reflektion för att smälta etiketten
man fått klistrad på sig.
Själv fick jag tidigare i år diagnosen
Aspergers syndrom. Beskedet kom
efter en längre neuropsykiatrisk
utredning. För mig var det mest positivt. Det gav en hel del självinsikt,
men satte också igång funderingar.
Vem är jag egentligen? Hur ser min
identitet ut?
Det är viktigt att skilja mellan
person och diagnos. Man är inte sin
diagnos. Jaget, självet eller personligheten är ju så mycket mer. Risken
med en psykiatrisk eller neuropsykiatrisk diagnos är att man identifierar
sig allt för mycket med den.
Christian Linde uppmanar oss att vägra acceptera ensidiga diagnos-karikatyrer. Vi är alla
människor, först och främst. Foto: Anneli Jäderholm
Här kan man jämföra med somatiska diagnoser. Ingen skulle väl
komma på tanken att säga att en
person med diabetes är sin diabetes.
Eller att man kan vara sin migrän.
Själv har jag Asperger, men jag är
inte min Asperger.
Men kring vissa sjukdomar och
funktionsnedsättningar finns många
fördomar. Själv minns jag från min
barndom under tidigt 80-tal att det
drogs vitsar om människor i rullstol
eller med CP-skador. I dag hörs inte
sällan skällsordet DAMP-unge på
våra skolgårdar.
Ibland stöter man på den felaktiga
föreställningen att personer med
samma diagnos är lika varandra till
personligheten. Så behöver det inte
alls vara. En diagnos är ett praktiskt
Vi måste vägra acceptera karikatyrer
och stereotyper. Att säga ”det vet
man ju hur aspergare är” kan jämföras med rasistiska och sexistiska
redskap för att identifiera vissa problem eller svårigheter, och genom
det hitta lösningar eller förhållningssätt. Mer är det inte egentligen.
uttalanden. Och man skulle ju aldrig
säga: ”det vet man ju hur människor
med cancer är”.
Än är vi inte kvitt felaktiga idéer och
fördomar, men en positiv trend är
ändå att samhället blivit lite mer tolerant. Det har blivit mer accepterat
att inte vara som alla andra.
Vi är alla olika. Alla har sina egna
förutsättningar och lever sitt eget liv.
Det bästa är om vi kan samsas om
utrymmet i samhället, sida vid sida.
Respekt är vad det handlar om.
Christian Linde
Mindre ångest med motion
Det känns som det var i går
jag skrevs in på den allmänna
psykvårdens avd.81 i Göteborg. Men det är inte sant,
det var ju över ett halvår sedan. Jag var där i fyra veckor.
Den ena dagen var den andra lik,
så därför tappade man tidsuppfattningen. Dessutom var jag sjuk och
ville helst gömma mig under täcket.
Men personalen tjatade om att jag
borde gå ut en halvtimme varje dag.
”Det är nyttigt för psyket”, förklarade man.
Efter fyra veckor orkade jag inte
med tjatet längre utan följde med
en grupp andra patienter ut. Efteråt
måste jag erkänna att motionen
faktiskt minskade min ångest.
Nästa gång gick jag ut själv, och
även det kändes bra.
En kompis har fått motion på recept
från sin läkare. Med receptet i handen tränar han i princip gratis på ett
gym. Ingen dum idé, för fysisk aktivitet är verkligen välgörande för själen.
Dessutom behöver man inte oroa sig
för biverkningar - lite träningsvärk
kan man stå ut med.
Håkan Eneström
7
Att vara bipolär
Att vara bipolär är som att
åka berg- och dalbana om
och om igen. Det finns inget
slut, bara nya upp- och nedgångar.
Jag kan vakna av att vara så lycklig
att jag skulle vilja ringa till varenda
en av mina vänner och förklara i detalj vilken lycka som uppenbarat sig
för mig. Det finns inga ord som kan
beskriva den lyckan. Den bara finns
där, och det är en underbar känsla.
in i mina självmordstankar. Men att
faktiskt ta livet av mig orkar jag inte,
den energin finns inte.
Kroppen är tung som bly. Jag ligger
och stirrar i taket och försöker hitta
något att fokusera på. Men det finns
inget mer än ett vitt tak. Jag blundar
Det värsta är att aldrig veta hur
morgondagen kommer bli. Jag kan
aldrig förbereda mig. Det gäller bara
att vara beredd på allt och ta dagen
som den kommer. Och har jag tur, så
överlever jag.
Linnea Fridh
FAKTA
Jag köper allt jag vill ha, rusar fram
och tillbaka i lägenheten och påbörjar projekt efter projekt. Att äta eller
tänka hinns inte med. Allt är underbart och inga problem i världen
är problem nog att bekymra sig för.
Men lyckan varar inte för alltid.
Bipolär sjukdom
Bipolär sjukdom - också känd
som manodepressivitet - innebär
att man har ett stämningsläge
som svänger på ett sådant sätt
att det kan vara jobbigt både för
individen och omgivningen.
Nästa dag kan jag vakna med ångest
upp till halsen och första tanken
som slår mig är att jag vill gå ut i
badrummet, skära upp mina handleder och dränka mig i badkaret.
Vilken underbar tanke. Då skulle allt
vara slut. Inga mer problem, inga
mer dystra stunder och alla skulle
slippa meningslösa jag. Det är för
allas bästa, jag lovar.
Tankarna går trögt i huvudet, men
självmordstankarna är lika klara som
en stjärna på natten. I detalj målar
jag upp i huvudet hur jag ska gå
tillväga för att avsluta mitt meningslösa liv. Lägenheten ser ut som ett
bombnedslag, men energin till att gå
ut i köket och hämta dammsugaren
och sophinken finns inte. Jag ligger
kvar i sängen och fortsätter leva mig
och ser framför mig hur jag sjunker
ner i badkaret och hur fridfullt det
skulle se ut. Men inte heller depressionen varar för alltid.
Perioder av mani och depression
avlöser ofta varandra, men
sjukdomen har många skiftande
ansikten. Man talar därför idag
om ett spektrum av olika bipolära variationer.
För en del är manierna så svåra
att man helt tappar verklighetsuppfattningen och gör saker som
man ångrar i efterhand. Manier
kan också vara mildare och kallas då hypomani.
Linneas verklighet kan pendla mellan
två motsatta värdlar. Illustration: Annica
Engström
Vissa upplever att det är de
djupa depressionerna som är
det största problemet. För andra
är det de tvära kasten som är
svårast att hantera. Sjukdomsperioderna varierar från flera år till
bara ett par dagar.
Håkan Eneström
Kunskap kan motverka mani
Vid bioplär sjukdom är läkemedel
den vanligaste behandlingsmetoden.
Nu har Socialstyrelsen kommit med
nya riktlinjer som anger att hälso- och
sjukvården också ska erbjuda patientutbildning för att förebygga återfall
efter en manisk eller depressiv episod.
Denna utbildning ska fungera som ett
8
komplement till läkemedelsbehandling.
I studier har patientutbildning visat
sig kunna fördröja återinsjuknande
och minska antalet inskrivningar på
sjukhus på grund av manier. Antalet
depressiva episoder minskar dock
inte, däremot kan patientutbildning
förbättra förmågan att hantera
depressiva symptom. Vad som också
är vetenskapligt säkerställt är att
patientutbildning kan förbättra både
arbetsförmåga och social funkion hos
den som lever med bioplär sjukdom.
Linda Weichselbraun
Delaktighet viktigt vid medicinering
Flera procent av Sveriges
vuxna befolkning lider av
bipolär sjukdom. Själv fick
jag diagnosen när jag precis
fyllt 20 år.
Den vanligaste medicineringen
vid bipolär sjukdom är Litium.
I mitt möte med flera läkare har
alla menat att Litium är den mest
effektiva behandlingen. Men vad
många läkare inte berättar är att
biverkningarna kan vara mer negativa än den positiva effekt läkemedlet ska ge. Vanliga biverkningar vid
långtidsbehandling är bland annat
sköldkörtelförändringar, njurfunktionsförändringar och hudbesvär.
En annan vanlig biverkning är att
man kan bli psykiskt efter, vilket
kan resultera i att man inte kan
sköta sitt jobb eller sin skola lika lätt
som man skulle kunna göra utan en
Litiumbehandling. Man kan också
få svårare att hänga med i vardagliga
samtal och sysslor.
Detta är inget som de läkare jag pratat med har talat om, vilket får mig
att börja tvivla på att läkare har respekt för patientens egna åsikter. Jag
har många gånger visat min oro för
en Litiumbehandling men läkarna
jag haft kontakt med har menat att
bör ha i åtanke då man får förslaget om en Litiumbehandling.
Jag skulle önska att vissa läkare var
mer uppmärksamma på det man
säger gällande behandling och att
man skulle få vara mer med och
bestämma. Jag har haft vissa läkare
som varit väldigt uppmärksamma
på ens idéer och andra som inte
alls brytt sig utan varit helt säkra på
Litium eller inte litium? Rädslan för biverkningar
att
dem vet vad som är bäst gällande
kan orsaka tvekan. Lyhördhet efterlyses.
behandling.
biverkningarna inte drabbar alla och
att man borde ge det en chans.
Litium ges ofta som första val och
det anser jag vara dumt då det är
en så pass tung medicin. Statistik
visar att Litium är effektivt för just
bipolär sjukdom, så vad jag menar är
inte att Litium är en dålig medicinering utan att man borde pröva andra
alternativ före Litium erbjuds.
För en läkare kanske Litium är den
bästa behandlingen då symtom
på mani och depression försvinner. Men att leva med medicinen
är en helt annan sak. Huvudsaken
för läkarna har varit att stabilisera
humöret, vilket Litium gör, oavsett
de problem läkemedlet kan ge.
Självklart är det inte alla som får
biverkningar, men det är något man
Jag tycker det vore bra att få möjlighet att pröva annan medicinering
innan man går in på en Litiumbehandling. Att tillsammans med sin
läkare komma fram till en behandlingsmetod som passar är viktigt,
och jag hoppas att fler läkare ska bli
öppna för sina patienters egna idéer.
Linnea Fridh
FAKTA
Risken att insjukna i bipolär sjukdom med kraftfulla manier är
en till två procent. Räknas även
lindrigare former av sjukdomen in
stiger siffran till fem procent eller
mer. Bipolär sjukdom är lika vanlig
i hela världen och förekommer hos
människor i alla socialgrupper.
Källa: www.1177.se
- sjukvårdsupplysning på internet.
Två erfarenheter av Litium:
Jag äter Litium för bipolär sjukdom
sedan tio år tillbaka. För mig verkar
medicinen stämningsstabiliserande.
Den gör att jag klarar av mitt
vardagsliv. Om man tänker sig en
stege där toppen är mani och botten depression, så håller medicinen
mig i mitten av stegen. Däremot ger
den ingen kick eller känsla av vällust. Jag märker faktiskt nästan inte av den alls, förutom
om jag inte tar den. Missar jag att ta mina Litiumtabletter så kan mitt mående försämras ganska snabbt.
Håkan Eneström
Jag har en schizoaffektiv störning
och fick vid ett tillfälle prova Litium.
Efter någon vecka svullnade jag
upp så mycket att jag nästan inte
fick upp ögonen. Jag såg grotesk
ut. Medvetandet förvrängdes och
jag blev helt passiv. När det började svullna upp mot halsen blev
jag rädd och ringde psyket. Jag
fick komma dit och medcinen sattes ut med en gång.
Jag har hört andra med samma problematik som mig
som svarat bra på medicinen, men för mig var det en
fruktansvärd upplevelse.
Anneli Jäderholm
9
z
Författare i gränslandet
Boktips
Den galne poeten i tornet
Friedrich Hölderlin
(1770 -1843)
tillhör romantiken
och räknas som
en av Tysklands
största poeter. Han
är även berömd
för att han blev
vansinnig.
Hölderlin är mest
känd för sin lyrik,
men skrev även
romanen Hyperion. Han hyste
en stor kärlek till
antikens Grekland,
och många av
Hörderlins torn i
hans diktmotiv är
hämtade därifrån. tyska Tübingen.
Hölderlin studerade teologi vid olika
universitet i Tyskland. Men han var
fattig och blev tvungen att försörja
sig som privatlärare till rika barn.
När Hölderlin förälskade sig i en
gift kvinna uppstod problem. Han
mådde dåligt och fick diagnosen
hypokondri.1801 fick han en huslärartjänst i Bordeaux i Frankrike, men
redan året därpå vandrade han till
fots hem till Tyskland, nu psykiskt
sjuk. Tillståndet förvärrades då han
nåddes av nyheten att kvinnan han
förälskat sig i dött.
Han återhämtade sig sedan under
en period, men insjuknade igen
1806. Den här gången gick Hölderlin in i ett fullständigt vansinne
som kom att vara resten av livet.
Han inhystes hos en snickare vid
namn Zimmer, i ett tornrum med
utsikt över floden Neckar i staden
Tübingen. Zimmer älskade litteratur och beundrade Hölderlin som
diktare.
Hölderlin levde i trettiosex år som
sinnessjuk och omhändertagen av
familjen Zimmer. Han dog 1843.
”Den vansinnige poeten i tornet” har
blivit en berömd legend i Tyskland.
Christian Linde
10
Den amerikanske science
fiction-författaren Philip K.
Dick (1928-82) intresserade
sig för de mentala tillstånden
psykos och schizofreni. Han
led själv i perioder av psykisk sjukdom och experimenterade även med droger.
PKD, som han kallas, har blivit mer
berömd efter sin död än under sin
levnad. Idag räknas han till de största moderna amerikanska författarna,
även utanför science fiction-kretsar.
Hans sätt att se på världen är unikt.
PKD är författaren bakom 80-talsfilmen Blade Runner med Harrison
Ford i huvudrollen. En annan film
som bygger på en text av honom är
Minority Report med Tom Cruise.
Även Matrix-filmerna med Keanu
Reeves är starkt influerade av hans
böcker.
I romanen Martian Time-Slip från
1964 skriver han om Jack Bohlen,
en ”ex-schizofren”. Och året därpå
skrev han en essä med titeln ”Schizofreni och I-Ching”. Dick menar
att schizofrena har tillgång till en
dimension i tillvaron som vi andra
missar. De erfar en annan verklighet. En av hans romaner handlar
om ett samhälle uppbyggt av ättlingar till frisläppta mentalpatienter.
PKD var själv patient inom psykiatrin hela sitt liv. Han upplevde
Foto: Anne Dick
många visioner i gränslandet mellan
det religiösa och psykotiska. Särskilt
akut blev detta under hans stora kris
våren 1974. ”Jag upplevde hur mitt
tankeliv invaderades av ett utifrån
kommande högre rationellt medvetande. Det var som om jag hade
varit vansinnig hela mitt liv och nu
plötsligt blivit förnuftig.”
Under slutet av 70-talet utvecklade
Dick egensinniga teorier om Jesus
och den tidiga kristendomen. Han
trodde sig leva parallellt i vår egen
tid och i det antika Rom. Det var nu
han skrev sina sista romaner, bland
annat VALIS. Boken handlar om
två personer som båda är Philip K.
Dick. Den ene har schizofreni, den
andre inte. Kanske speglar det Dicks
ambivalenta förhållande till psykiatri och psykisk sjukdom.
Christian Linde
Visste du att...
Den nationella attitydkampanjen Hjärnkoll lät i september 2010 undersökningsföretaget Novus Opinion göra en kartläggning av allmänhetens syn på psykisk
ohälsa. Här är några av resultaten:
• En av fyra har någon gång sökt professionell hjälp för psykiska problem.
• En av fyra vet inte var de kan vända sig vid problem med sin psykiska hälsa
• Tre av tio tycker att det är skamligt att ha psykiska problem.
• En av tre (32%) skulle inte eller är osäkra om de skulle berätta för en vän om
de fick psykiska problem. Samtidigt instämmer nio av tio att det är viktigt att prata
med någon som man litar på om man mår psykiskt dåligt.
Recension – Klaras resa, Göteborgs Stadsteater
Brilliant skådespeleri om angeläget ämne
En nödvändig, upplysande
och stärkande pjäs. Så kan
man sammanfatta mitt intryck
av Göteborgs Stadsteaters
pjäs Klaras resa, som jag fick
tillfälle att uppleva under det
offentliga genrepet i början
av oktober.
Pjäsen handar om en ung kvinnas
väg mot sammanbrott. När det väl
brister får hon konvuliska uttryck
med krapmer, förföljelsemani, splittarad personlighet, hallucinationer
och personlighetsupplösning. Vi
får följa Klaras väg genom glimtar i
barndom och gymnasietid fram till
livet som ung studerande kvinna.
Den som är väldigt teatervan kan
göra reflektionen att början av första
akten, den så kallade framkörningsträckan, ägde vissa brister. Texten
var bitvis svår och fragmentarisk.
”Klaras resa” beskriver färden in i en allt mer abstrakt värld, hallucinatorisk och
utelämnande - en resa in i djup psykos. Pjäsen har urpremiär den 8 oktober.
Nu såg jag ju i och för sig föreställningen på genrepet, med allt vad det
innebär, och kanske blir inledningen
bättre efter premiären. Dessutom
tyckte flera i publiken som inte var
så teatervana att pjäsen var bra även
under framkörningssträckan.
En bit före första aktens slut lyfte
det. Skådespeleriet blev mer eller
mindre brilliant. Andra akten präglades genomgående av excellenta
skådespelarprestationer. I botten
fanns dessutom en vettig och relevant text.
PeO Bergman
Teaterhöst med psyket i fokus
Göteborgs Stadsteater har i
höst en genomgående trend
att lyfta fram psykiska sjukdomar och tabun runt ämnet
- ett försök till djupare förståelse och ett sökande runt existensen och det existentiella.
Förutom pjäsen Klaras resa (se recension ovan), sätts den uppmärksammade boken Jag vill inte dö, jag vill
bara inte leva av etikforskaren Ann
Heberlein upp som pjäs med premiär den 26 november.
Denna mästerliga titel för fram en
av livets underliga paradoxer - livet
och dess brutala koppling till döden,
Fokus på psyket och dess mysterier
finner vi även i Molièrs Den inbillningssjuke, en mycket lustig pjäs
om en man som söker sjukdomar,
våldsamt hypokondrisk. Han gifter
till och med bort sin dotter med en
läkare så han kan få ständig konsultation. Han mår som bäst när han
mår som sämst.
Argan, huvudperson i ”Den inbillningssjuke”
mår som bäst när han mår som sämst.
det finns ju inget mellanting, och
således ingen räddning.
Även Folkteatern tangerar ämnet
med Lars Noréns nyskrivna pjäs
”Skalv – terminal 11” som utspelar
sig på en psykiatrisk avdelning och
belyser människors oförmåga till
kommunikation, inte av lathet, inte
av ondska – utan av total oförmåga.
Håkan Kristensson
11
På Psyket
Ordet psyket, alltså psykiatrisk vårdavdelning, har alltid
haft en negativ klang. Vissa
ser kanske en bild framför
sig med gravt psykiskt sjuka
galningar när de föreställer
sig psyket. Jag tycker att det
är tråkigt att många har en
sådan felaktig bild.
Alla människor genomgår någon
gång en livskris, vilket kan medföra
olika stora problem. Människor på
psyket är vanliga människor som av
någon anledning drabbats av psykisk
ohälsa.
Vad man inte får glömma av är att
alla kan drabbas. Inom psykiatrin
finns det människor med allt från
ätstörningar till psykoser, men i
grund och botten är alla vanliga
människor.
Men alla människor är olika och
behöver individuell behandling
beroende på vilka problem man
har. Enligt min erfarenhet finns det
många som jobbar inom psykiatrin
som ser alla patienter som en och
samma person. Alla ska behandlas
lika. Detta anser jag vara fel. Psykisk
ohälsa har många olika ansikten och
bör behandlas enskilt efter det.
I och med psykets negativa klang
hade jag själv många fördomar.
Det var innan jag själv lades in och
träffade många andra patienter med
liknande problem, men med helt
vanliga liv.
På psyket kan man finna trygghet i
att vara tillsammans med människor man kan relatera till, vilket kan
vara svårt ute i det vardagliga livet.
Tryggheten kan både vara positiv
och negativ.
I en miljö där man delvis har samma
problem kan man känna sig förstådd. Alla har vi hamnat utanför
det normala och befinner oss i ett
gränsland där det är acceptabelt att
må som man gör. Det är en skön
känsla när man låter varandra må
som man mår. Det är svårare på utsidan, där man ofta visar upp en fasad.
Risken finns att man blir hospitaliserad, vilket medför att man finner
sig i den trygghet som avdelningen
ger och har svårt för att komma ut
och återgå till sitt vanliga liv. Att ta
permission då och då tycker jag är
en bra idé för att inte glömma det
liv utanför avdelningen som man en
dag ska återgå till.
Att få fler människor att inse att det
inte finns någon skam över att behöva hjälp av psykiatrin är något jag
tycker är viktigt att förmedla. Alla
kan någon gång hamna snett och
komma till psykiatrin, vilket inte
är något att skämmas över. Ibland
behöver man be om hjälp även om
det är svårt.
Men att be
om hjälp,
det är första
steget mot
tillfriskning.
Linnea Fridh
Personligt om bipolär sjukdom
”Avdelningen var låst. Jag
gick omkring med en papperskorg över huvudet. Helt
oväntat fick jag ett sammanbrott. Jag skrek, bultade huvudet i golvet och var utom
mig.”
Så skriver Arvid Lagercrantz i förordet till memoarboken Mitt galna
liv som kom ut i början av hösten.
Arvid Lagercrantz är mest känd
som journalist, politisk reporter
och tio år som VD för Sveriges
Riksradio. Under hela sitt vuxna
liv har han även levt med bipolär
sjukdom.
I boken berättar han öppet och
utan bitterhet om sitt liv, om lidandet och vad som hjälpt honom
framåt på vägen. Även hustrun
Aina får komma till tals och ge sin
bild av sitt liv som anhörig i skuggan av sjukdomen.
”Jag vet att många människor
har liknande problem. Låt oss
dela ensamheten. Mina maniska
perioder har blivit många. Jag har
fått elchocker, legat i bälte och fått
massor med psykosmedicin. Dessemellan har jag varit helt frisk. Jag
bjuder här på vad jag kallar Mitt
galna liv, skriver Arvid Lagercrantz.
Linda Weichselbraun