341. - Institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik
Institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, CLINTEC Enheten för logopedi Logopedprogrammet Examensarbete i logopedi ______________________________________________________________________ Uppföljning av ungdomar som haft en måttlig till grav språkstörning i förskoleåldern – En deskriptiv studie Andrea Dahlman Elizabeth Hultby Examensarbete i logopedi, 30 högskolepoäng Vårterminen 2011 Handledare Fritjof Norrelgen Elisabeth Fernell Uppföljning av ungdomar som haft en måttlig till grav språkstörning i förskoleåldern – En deskriptiv studie Andrea Dahlman Elizabeth Hultby Sammanfattning. Syftet med studien var att kartlägga språklig förmåga och läs- och skrivförmåga hos ungdomar som i förskoleåldern bedömts ha en måttlig till grav språkstörning. Eftersom andra utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningar är vanligt förkommande hos ungdomar som har språkstörning gjordes också en kartläggning av nedsättningar inom autismspektrumområdet, uppmärksamhet och begåvning, samt avseende förekomst av dyslexi. I studien ingick 15 försökspersoner, 9 pojkar och 6 flickor i åldrarna 16-18 år. Normerade tester användes för att testa språk- och läs- och skrivförmåga. Psykologbedömning och föräldraintervju användes för att kartlägga andra funktionsnedsättningar. Resultaten visade att 87 % hade språkliga avvikelser och läs- och skrivsvårigheter av olika grad. Andra funktionsnedsättningar sågs inom flera områden såsom nedsatt begåvningsnivå och diagnoser inom autismspektrumområdet, ADHD och dyslexi. Slutsatsen var att de flesta ungdomar som i förskoleåldern haft en måttlig till grav språkstörning har kvarstående språkliga avvikelser, läs- och skrivsvårigheter samt andra funktionsnedsättningar. A follow-up of adolescents who as preschoolers had a moderate to severe language impairment - A descriptive study Andrea Dahlman Elizabeth Hultby Abstract. The aim of this study was to record language abilities and literacy skills of adolescents who at preschool ages had a moderate to severe language impairment. A recording of disorders within Autism Spectrum, attention deficits, learning disability and dyslexia were also presented as the occurrence of other developmental disorders are not unusual for children who have had a language impairment. 15 subjects were tested, 9 males and 6 females between 16-18 years. Standardized tests were used to test language and literacy skills. A cognitive examination and interviews with parents were used for information about other developmental disorders. The results showed that 87 % of the subjects had language impairments and difficulties with literacy skills. Varying results were seen in level of learning disability, Autism Spectrum Disorders, ADHD and dyslexia. The conclusion is that adolescents who at preschool age had a moderate to severe language impairment have remaining language impairments, difficulties with literacy skills and even other developmental disorders. Språkstörning Språkstörning är ett relativt vanligt tillstånd hos barn. Internationellt räknar man med att 5-8% av barn i förskoleåldern har någon grad av språkstörning (Nettelbladt & Salameh, 2007). Prevalensen för grav språkstörning är ca 1-2 % (Leonard 1998). I allmän praktik ger logopeder barn diagnosen språkstörning om deras språkutveckling är påtagligt försenad i jämförelse med jämnåriga barn, medan övriga utvecklingsområden är relativt opåverkade hos barnet (Nettelbladt & Salameh, 2007). I forskningssammanhang används internationellt termen specifik språkstörning (Specifik Language Impairment, SLI). Vid användning av den termen används mer strikta diagnostiska kriterier än i klinisk praxis. Specifik språkstörning (SLI) innebär att ett barn inte utvecklar normalt språk, trots normal hörsel och intelligens samt att svårigheterna inte kan förklaras av en ogynnsam språklig miljö (Bishop & Adams, 1992; Bishop, 2008; Leonard, 1998; Nettelbladt & Salameh, 2007; Nettelbladt, Samuelsson, Sahlen & Ors, 2008). SLI är egentligen ett svårt begrepp att använda, eftersom symptombilden hos barn med språkstörning ofta är komplicerad (Nettelbladt & Salameh, 2007). Orsakerna till språkstörning är relativt okända, och förutom ärftlighet har man inte kunnat påvisa några direkta, etiologiska faktorer (Nettelbladt & Salameh, 2007). Man har kunnat se vissa riskfaktorer, det vill säga faktorer som inte ensamma kan orsaka en språkstörning, men som kan ha en negativ inverkan på språkutvecklingen och därför bidra till svårigheterna. Sådana riskfaktorer är tillväxthämning i moderlivet, alkoholkonsumtion, rökning eller infektioner hos modern, prematuritet, hörselproblem, miljö och kön (Nettelbladt & Salameh, 2007). Språkliga förmågor senare i livet Tidigare studier har visat att barn som haft en språkstörning som kvarstått efter 5,5 års ålder har en högre risk för språkliga avvikelser senare i livet (Bishop & Adams, 1990; Stothard, Snowling, Bishop, Chipchase & Kaplan, 1998). Bishop och Adams (1990) studerade 8,5 år gamla barn med en historia av språkstörning. Deras studie visade att de barn vars språkstörning kvarstått vid 5,5 års ålder ofta hade kvarstående avvikelser i talat språk, samt att deras läsförmåga, främst läsförståelseförmågan, var svag. De barn vars språkstörning inte kvarstått vid 5,5 års ålder, hade en normal läs- och skrivutveckling och inga kvarstående brister i talat språk. Stothard et. al (1998) studerade 15-16 år gamla ungdomar med en historia av språkstörning. Den studien visade att de ungdomar vars språkstörning kvarstått vid 5,5 års ålder, ofta hade svagt ordförråd och språkförståelseförmåga, samt svag läs- och skrivförmåga. De ungdomar vars språk hade normaliserats vid 5,5 års ålder hade inga avvikelser i talat språk, men hade signifikanta brister i fonologisk medvetenhet och läs- och skrivförmåga. Läs- och skrivsvårigheter Läs- och skrivförmåga bygger i hög grad på språklig förmåga, och kan sägas vara språkliga förmågor (Catts & Kamhi, 2005, Nauclér & Magnusson 2000, 2002). För att 2 göra denna presentation mer överskådlig, presenteras ändå läs- och skrivförmågor under en egen rubrik genom hela uppsatsen, skilt från övriga språkliga förmågor. Svag läsförmåga kan sägas föreligga när ett barn inte utvecklar läsandet, trots normal hörsel, syn och kognitiv förmåga, och adekvat undervisning (Supple M de M, 1998). Lässvårigheter är en heterogen störning med många undergrupper (Catts & Kamhi, 2005; Supple M de M, 1998). Catts och Kamhi (2005) gör en indelning av svaga läsare i grupper utifrån förmåga till ordavkodning och hörförståelse, enligt följande: Vid dyslexi är ordavkodningsförmågan svag, men hörförståelsen god. Hos de personer med läs- och skrivsvårigheter som både har en svag ordavkodningsförmåga och en svag förmåga till hörförståelse, kan läs- och skrivsvårigheter bero på språkstörning med problem inom flera språkliga områden. Om avkodningsförmågan är god men hörförståelseförmågan svag kallar Catts och Kamhi (2005) läs- och skrivsvårigheter för specifika förståelsebrister (specific comprehension deficit). Catts och Kamhi (2005) tar upp flera olika faktorer som kan bidra till läs- och skrivsvårigheter. Bland dessa faktorer kan nämnas problem med visuell eller auditiv bearbetning, problem med uppmärksamhet och koncentration samt språkligt baserade avvikelse i läs- och skrivförmågan. Även om många olika faktorer kan bidra till läs- och skrivproblem, är språkliga avvikelser ett centralt problem vid de flesta typer av lässvårigheter. Det är viktigt att poängtera att läsförmåga och språklig förmåga är ömsesidigt beroende av varandra, och språkliga avvikelsert kan vara både en orsak till svag läsförmåga, och en följd av svag läsförmåga (Catts & Kamhi, 2005). Dyslexi är en typ av läs- och skrivsvårigheter som man i senare definitioner är överens om är en språkligt baserad störning där de språkliga avvikelserna begränsar sig till fonologisk bearbetningsförmåga (Nauclér & Magnusson, 2000). Avvikelser i den fonologiska bearbetningsförmågan leder till problem med ordavkodning och stavning. Problem med ordavkodningsförmågan kan leda till problem med läsförståelsen, även om språkförståelseproblem hos dyslektiker inte är det primära problemet (Nauclér & Magnusson, 2000). Läs- och skrivsvårigheter hos ungdomar som i förskoleåldern haft en språkstörning Flera studier har visat att det finns ett samband mellan språkstörning i förskoleåldern och senare läs- och skrivsvårigheter (Bishop & Adams, 1990; Catts, 2002; Catts & Tomblin, 2008; Nauclér & Magnusson, 2000, 2002; Snowling, Bishop, Stothard, Chipchase & Kaplan, 2000; Stothard et al., 1998). De kvarstående språkliga avvikelser som barn kan ha efter 5,5 års ålder, innefattar också brister i läs- och skrivförmågan (Bishop & Adams, 1990; Stothard et al., 1998). Även de barn som haft en språkstörning som inte kvarstått vid 5,5 års ålder, har visat sig ha en förhöjd risk för läs- och skrivsvårigheter senare i livet (Stothard et al., 1998). Att barn som normaliserat sitt språk vid 5,5 års ålder har en förhöjd risk för senare läs- och skrivsvårigheter, är ett antagande som inte stöds i alla studier. Enligt Bishop och Adams studie (1990) hade barn som haft en språkstörning som inte kvarstått vid 5,5 års ålder en normal läs- och skrivförmåga. Detta behöver inte vara motsägelsefullt, eftersom det kan bero på att barnen bara följdes upp fram till 8,5 års ålder. Snowling et al. (2000) testade dessa barn igen vid 15 års ålder. Enligt deras resultat ökade andelen barn med läs- och skrivsvårigheter mellan 8,5 och 15 år. Enligt författarna beror detta på att fonologiska 3 svårigheter utgör en risk för läs- och skrivsvårigheter i början av läs- och skrivutvecklingen, medan avvikelser i andra språkliga förmågor har en större inverkan på läsförmågan senare under läs- och skrivutvecklingen. Vid 15 års ålder hade 35 % av barnen en normal läs- och skrivförmåga. Bäst hade de barn klarat sig, som i förskoleåldern endast haft fonologiska svårigheter. Även bland de barn som hade en normal begåvning, hade barnen med en IQ under 100 en särskilt svag läsförmåga. Liknande slutsatser drog också Magnusson & Nauclér utifrån sin longitudinella studie (2000, 2002). Författarna följde upp barn med språkstörning i förskolan, i årskurs 1, 3 och 4 samt vid ca 18 års ålder. Dessa barn hade signifikant lägre språklig förmåga avseende hörförståelse, berättarförmåga, ordmobilisering och fonologi, jämfört med en kontrollgrupp. Detsamma gällde läs- och skrivförmåga, avseende avkodning, läsförståelse, stavning samt skriftligt berättande. I årskurs 3 hade gruppen med språkstörning kommit ikapp kontrollgruppen vad gäller stavning och avkodning. Den fonologiska medvetenheten och läsförståelsen var däremot signifikant sämre fortfarande i årskurs 4. Vid 18 års ålder var skillnaden i fonologisk medvetenhet borta, men skillnaden i läsförståelse kvarstod. Förståelseproblemen begränsade sig inte bara till skrivet språk, utan gjorde sig ännu mer påminda vid test av hörförståelse. Av allt detta drog författarna slutsatsen att fonologisk bearbetningsförmåga är viktig vid den tidiga läsinlärningen, medan andra språkliga förmågor spelar en viktig roll för att uppnå den grad av läskunnighet som förväntas av en vuxen. Även Catts et al. (2000) konstaterade utifrån sin studie att den fonologiska bearbetningsförmågan spelar en viktig roll under hela läsutvecklingen, men att även andra språkliga förmågor, såsom ordförråd, grammatisk förmåga och narrativ förmåga spelar en allt större roll för läsförmågan ju längre barnen kommer i sin läsutveckling. Utvecklingsneurologiska/neuropsykiatriska funktionsnedsättningar Utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningar används här som en paraplyterm, för att likt engelskans ”developmental disorders” beskriva nedsättningar inom områdena uppmärksamhet, aktivitetsreglering, begåvning och autismspektrat. När det gäller nedsättningar inom nämnda områden som inte uppfyller kriterierna för diagnos, såsom ADHD, utvecklingsstörning eller en diagnos inom autismspektrat, används ibland termen utvecklingsneurologiska problem. Flera studier har visat att språkstörning oftast inte förekommer som en enskild utvecklingsavvikelse, utan att man i de flesta fall kan se nedsättningar inom andra områden, såsom begåvningsnivå, autismspektrumområdet och avseende uppmärksamhetsförmåga (Fernell, Norrelgen, Bozkurt, Hellberg & Löwling 2002; Miniscalco, Nygren, Hagberg & Kadesjö, 2006; Snowling, Bishop, Stothard, Chipchase & Kaplan, 2006). Exempel på vanliga utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningar som förekommer i samband med språkstörning är ADHD, autismspektrumstörning och utvecklingsstörning (Bruce & Thernlund, 2008). Fernell et al. (2002) visade att i en grupp förskolebarn med måttlig till grav språkstörning hade 90% samtidiga utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningar. Den longitudinella studien av Snowling et al. (2006) visade att barn med en språkstörning som kvarstått efter 5,5 års ålder har en förhöjd risk för problem med uppmärksamhet och social förmåga vid 15-16 års ålder. Störst var risken för de barn som förutom en språkstörning även hade en låg icke-verbal begåvning. 4 Gillberg (2010) skriver att det är mer regel än undantag att barn med språkstörning har andra utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningar. Enligt Gillberg finns en stor överlappning eller komorbiditet mellan utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningar såsom autismspektrumstörning, ADHD, språkstörning och dyslexi. Han beskriver att det är problematiskt att beskriva detta som komorbiditet, eftersom man då antyder att det rör sig om olika tillstånd eller funktionsnedsättningar som skulle kunna ha olika etiologi. Han skriver att det tvärtemot är troligt att dessa funktionsnedsättningar har samma ursprung och visar sig på olika sätt hos olika individer i olika skeden av livet. Enligt Gillberg tyder mycket på att problem inom dessa områden kan vara symptom på samma underliggande nedsättning, och om dessa förkommer innan 5 års ålder, finns ofta svårigheter inom samma område eller i överlappande områden senare i livet. ADHD. Beteckningen ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) omfattar problem inom områdena uppmärksamhet, aktivitetsreglering och impulsivitet. Nedsättningar inom dessa områden kan påverka språkliga förmågor negativt. De kan till exempel göra att man talar impulsivt, berättar osammanhängande och svårförståeligt och att ordförrådet kan vara outvecklat (Bruce & Thernlund, 2008). Autism. Autismspektrumstörning kännetecknas av svårigheter med social interaktion, kommunikation och begränsningar i fantasiliv och intressen (Trillingsgaard, Dalby & Østergaard, 1999). Språkligt kan autismspektrumstörning kännetecknas av försenad eller utebliven språkutveckling. Svårigheter med språkförståelse vid autismspektrumtillstånd är vanligt, särskilt att förstå information som inte uttrycks bokstavligt, såsom idiom och metaforer. Tal- och språkproblem vid autismspektrumsstörning varierar med begåvningsnivån (Bruce & Thernlund, 2008). Begåvningsnivå. Utvecklingsavvikelse med påtaglig nedsättning av den intellektuella förmågan kallas utvecklingsstörning. Kriterier för diagnos utvecklingsstörning är en IQ under 70 och att det finns påtagliga nedsättningar i barnets inlärningsförmåga och adaptiva fungerande. Vid utvecklingsstörning är språkförmågan i nivå med andra icke språkliga förmågor (Bruce & Thernlund, 2008). Tidigare studier har visat att en låg begåvning hos ungdomar med språkstörning har en negativ prognos för läs- och skrivutveckling (Snowling et al., 2000). Denna studie visade också att även normalbegåvade barn har en särskilt svag läs- och skrivförmåga om deras IQ var under 100. Barn med språkstörning är alltså en grupp som enligt många studier löper stor risk att ha svaga språkliga förmågor senare i livet. De har också en förhöjd risk för läs- och skrivsvårigheter och utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningar. Därför kan det vara intressant att studera de ungdomar som i förskoleåldern haft de största språkliga nedsättningarna, nämligen en måttlig till grav språkstörning, för att se hur det har gått för dem. 5 Syfte Syftet med denna studie var att kartlägga den språkliga förmågan och läs- och skrivförmågan hos en grupp ungdomar som i förskoleåldern bedömts ha en måttlig till grav språkstörning. Resultaten från denna studie skulle kunna öka kunskapen om hur läs- och skrivförmågan och den språkliga förmågan utvecklas hos barn med måttlig till grav språkstörning, och detta skulle kunna ge ökad kunskap till nytta avseende omhändertagande, uppföljning och pedagogiska insatser för dessa barn. Förväntade resultat Det förväntade resultatet var att många av ungdomarna skulle ha svaga språkliga förmågor och läs- och skrivsvårigheter. Det förväntades också att flera av ungdomarna skulle ha nedsättningar inom områdena uppmärksamhet, begåvning samt inom autismspektrumområdet. Frågeställningar Studien utformades för att besvara följande frågeställningar: - Hur ser de språkliga förmågorna ut hos ungdomar som i förskoleåldern haft en måttlig till grav språkstörning. Hur stor är förekomsten av läs- och skrivsvårigheter hos ungdomar som i förskoleåldern haft en måttlig till grav språkstörning? Hur stor är förekomsten av olika utvecklingsneurologiska/neuropsykiatriska funktionsnedsättningar inom områdena uppmärksamhet, begåvning, autismspektrumområdet och dyslexi, hos ungdomar som i förskoleåldern haft en måttlig till grav språkstörning? Metod Den aktuella studien utgjorde en del av ett större projekt som syftade till att göra en bred uppföljning av barn som i förskoleåldern haft en måttlig till grav språkstörning och gått i språkförskola. Uppföljningen skedde 10 år efter att barnen lämnat förskolan och omfattade i första hand en testning av språklig förmåga och läs- och skrivförmåga. En del av den information som tagits fram i det större projektet – om förekomst av andra utvecklingsneurologiska symptom och diagnoser – har använts för att komplettera resultaten. I denna studie ingick inga jämförelser mellan förmågor i nuläget och förmågor i förskoleåldern. Förmågor i förskoleåldern presenteras endast för att beskriva gruppen försökspersoner. Uppgifterna om förmågor i förskoleåldern hämtades från ursprungsstudien Fernell, Norrelgen, Bozkurt, Hellberg och Löwling 2002. Ursprungsstudien syftade till att kartlägga förmågor som uppmärksamhet, hyperaktivitet, impulsivitet, begåvningsnivå, motorik och symtom inom autismspektrat. I denna studie 6 ingick samma grupp försökspersoner som i den tidigare studien från 2002, frånsett ett bortfall på 10 försökspersoner. Studien av Fernell et al. (2002) refereras härefter till som ”den tidigare studien”, det stora projektet i vilken denna studie ingår refereras till som ”det stora projektet” och den studie som den här uppsatsen beskriver kallas ”denna studie”. Försökspersoner Den nu studerade gruppen omfattade således ungdomar som i förskoleåldern haft en måttlig eller grav språkstörning och som då gick i språkförskola i Stockholms län. Dessa barn (n=25, 7 flickor och 18 pojkar, ålder 5:4-7:2 år) utgjorde en representativ grupp och testades av logoped, psykolog och läkare (Fernell et al. 2002). En fördel med att använda denna grupp av barn som försökspersoner i denna studie, är att de ingår i det stora projektet som bland annat syftar till att fastställa aktuell begåvningsnivå. Därigenom var det möjligt att få tillgång till aktuella data om detta för att komplettera resultaten i denna studie. Rekrytering. Ungdomarna inbjöds till denna studie genom en inledande telefonkontakt med föräldrar följt av ett informationsbrev. Efter att informationsbrevet skickats ut kontaktades föräldrarna igen via telefon för att ges möjlighet att ge sitt godkännande till att deras ungdomar medverkade i studien. I vissa fall var föräldrarna tveksamma och de fick då efter önskemål en tid för ytterligare telefonkontakt. När slutgiltigt klartecken givits för deltagande i studien kontaktade undertecknade logopedstudenter föräldrarna (eller i vissa fall ungdomen själv när detta var ett önskemål) för att boka en tid för logopedisk testning av språklig förmåga och läs- och skrivförmåga. Av de 25 försökspersoner som medverkat i den tidigare studien (Fernell et al. 2002), medverkade 15 (6 flickor och 9 pojkar) i denna studie (se tabell 1). Försökspersonerna var vid tiden för studien mellan 16:4 och 18:1 år gamla. Bortfallsanalys. Bland de tio ungdomar som inte medverkade i denna studie fanns nio pojkar och en flicka. Anledningarna till att inte medverka varierade. Bland anledningarna fanns flytt till utlandet, att föräldrarna inte vill utsätta sitt barn för testning på grund av sina svårigheter, samt att ungdomen själv inte vill medverka. Av föräldrarna till de ungdomar som inte medverkade vid testning deltog åtta vid föräldraintervju. Tabell 1 Ålder(år) och kön för deltagarna i den tidigare studien och i denna studie. Pojkar Flickor Total Tidigare studien Antal Ålder 18 5;6 - 6;8 7 5;5 - 7;2 25 5;5 – 7;2 Denna studie Antal Ålder 9 16;5 - 17;11 6 16;4 - 18;1 15 16;4 – 18;1 7 Material Språkförmåga. Vid den språkliga testningen undersöktes språkförståelse, expressiv språkförmåga och arbetsminne. Vid testning av språkförståelse ingick tester för hörförståelse, grammatisk förståelse och begreppsförståelse. Begreppet hörförståelse används här i betydelsen hörförståelse av sammanhängande tal, till skillnad från grammatisk förståelse som är hörförståelse av enstaka grammatiska konstruktioner och begreppsförståelse som är hörförståelse av enstaka ord eller begrepp. - Hörförståelse testades med Logos - deltest 2: hörförståelse (Høien, 2007). Försökspersonen fick en text uppläst i hörlurarna. Texten bestod av 5 textavsnitt. Efter varje avsnitt presenterades 4 frågor som skulle besvaras. - Grammatisk förståelse testades med Test for Reception Of Grammar version 2 (TROG 2) (Bishop, 2009). Försökspersonen fick 80 upplästa meningar av varierande grammatisk komplexitet. Som svar skulle försökspersonen välja mellan 4 alternativa svar i bildform, det som bäst passade den upplästa meningen. - Begreppsförståelse testades med DLS begreppsförståelse (nivåerna för grundskolans årskurs 2-3, årskurs 7-8, årskurs 9-år 1 på gymnasiet) (Järpsten, 1999, 2002). Försökspersonen fick 34 olika begrepp presenterade för sig, med 4 alternativa svar för varje begrepp. Uppgiften var att välja vilket alternativ som bäst förklarade begreppets betydelse. Varje begrepp lästes upp så att eventuella lässvårigheter inte skulle påverka testresultaten. Versionen avsedd för årskurs 78 användes om försökspersonen bedömdes ha stora svårigheter att klara versionen för årskurs 9- år 1 på gymnasiet. För en av försökspersonerna användes versionen för grundskolans årskurs 2-3, eftersom de högre nivåerna bedömdes vara för svåra. För testning av expressiv språkförmåga användes tester för expressivt ordförråd, ordmobilisering och uttalsförmåga: - Expressivt ordförråd testades med Boston Naming Test (Goodglass, Kaplan & Weintraub, 1983). Ungdomarna fick se 60 bilder och skulle med ett ord benämna vad de såg. - Ordmobilisering testades med hjälp av Logos - deltest 10: snabb benämning av siffror. På skärmen visades flera rader med siffror. Uppgiften var att namnge siffrorna så snabbt som möjligt. Gällande arbetsminne testades fonologiskt korttidsminne och arbetsminne: - Fonologiskt korttidsminne testades med Logos - deltest 7: fonologiskt korttidsminne. Försökspersonen fick höra ett antal siffror och uppgiften var att repetera siffrorna i korrekt ordningsföljd. Antalet siffror ökade gradvis. - Arbetsminne testades med hjälp av Logos - deltest 8: arbetsminne. Försökspersonen fick höra serier av ökande längd med orelaterade ord upplästa i hörlurar och uppgiften var att upprepa serierna i motsatt ordningsföljd. Läs- och skrivförmågor. För att kartlägga läs- och skrivförmågor användas också flera olika tester. Delförmågorna avseende läs- och skrivförmåga var läsförståelse, läsflyt, fonologisk medvetenhet, fonologisk avkodning, ortografisk avkodning och rättstavning: 8 - - - - - Läsförståelse och läsflyt testades med Logos - deltest 1: läsförståelse och läsflyt. Testpersonen läste högt en text som bestod av en övningsuppgift och fyra textavsnitt. Efter varje textavsnitt fick försökspersonen höra 5 frågor i hörlurarna och svaret på dessa frågor utgjorde underlaget för poängen för läsförståelsen. Läsflyt testades genom antal korrekt lästa ord per minut, som registrerades genom att avkodningsfel och lästid registrerades. Fonologisk medvetenhet testades med Logos - deltest 6: fonemisk medvetenhet. Försökspersonen fick höra 1 ord i hörlurarna och uppgiften var att säga vilket ord som blev kvar när ett bestämt ljud (fonem) togs bort. Antal korrekta svar i procent och reaktionstid registrerades. Fonologisk avkodningsförmåga testades med Logos - deltest 4: fonologisk läsning. Testet innehöll nonsensord som varierade med avseende på längd och komplexitet. Uppgiften var att läsa orden så snabbt och korrekt som möjligt. Antal korrekta ord i procent och reaktionstid registrerades. Ortografisk avkodningsförmåga testades med Logos - deltest 5: ortografisk läsning. I detta test presenterades ord, som varierade med avseende på längd och hur vanligt förekommande de är i språket. Orden visades med mycket kort visningstid (200 msek.). Uppgiften var att läsa orden så snabbt och korrekt som möjligt. Rättstavningsförmåga testades med DLS rättstavning (nivåerna för grundskolans årskurs 2-3, årskurs 7-8, årskurs 9-år 1 på gymnasiet) (Järpsten, 1999, 2002). Försökspersonen fick 36 olika meningar upplästa för sig. Från varje mening upprepades det ord som skulle skrivas på svarsblanketten. Testdelen avsedd för årskurs 7-9 användes om försökspersonen bedömdes ha stora svårigheter att klara testet för årskurs 9- år 1 på gymnasiet. För en av försökspersonerna användes testet för grundskolans årskurs 2-3, eftersom de högre nivåerna bedömdes vara för svåra. Vid testning med Logos användes tester för årskurs 6-vuxna. Vad gäller tester för höroch läsförståelse samt läsflyt användes motsvarande test för årskurs 3-5 om ett barn bedömdes ha svårt att klara de test som var avsedda för årskurs 6-vuxna. Tillvägagångssätt De logopediska testningarna delades in i två 50 minuter långa block, med en paus på 20 minuter emellan blocken. Testerna delades upp mellan två logopedstudenter så att varje test genomgående administrerades av samma logopedstudent. Båda logopedstudenterna var närvarande under varje testtillfälle. Testerna som användes har tydliga instruktioner om hur uppgifterna ska administreras. Dessa instruktioner följdes under presentationen av testen. Vad gäller Frog stories användes en översättning av instruktionerna från engelska till svenska (Thorne, Truman, Olson, Heather & Susan, 2007). För att avgöra på vilken nivå respektive test skulle användas inhämtades information om eventuella tilläggsdiagnoser. Ungdomar vars kognitiva nivå stämde med en lindrig utvecklingsstörning testades på en lägre nivå. Den avsatta tiden för utredningen var i vissa fall för kort. Detta medförde att samtliga tester inte kunde genomföras i sex fall. 9 Statistisk analys/Databearbetning Denna studie är till sin karaktär deskriptiv. Därför användes i huvudsak inga statistiska beräkningar. Ett t-test användes dock för att beskriva skillnaden mellan höroch läsförståelseförmåga hos elva försökspersoner som hade testats på samma nivå med samma test. De andra resultaten kunde dock inte jämföras med varandra statistiskt – dels eftersom olika testnivå används för olika personer och dels för att testerna har olika normeringsgrupper. De uppdelade grupperna var för små för att man skulle kunna få statistiska resultat angående korrelation mellan och inom grupperna på varje enskilt test. Klassificeringen av grad av språkstörning samt grad av läs- och skrivsvårigheter. Resultaten på olika test för delförmågor inom området språkförståelseförmåga och expressiv språklig förmåga användes för att avgöra grad av språkstörning hos varje individ. Grad av läs- och skrivsvårigheter avgjordes med hjälp av resultaten från de olika deltest som analyserades avseende läs- och skrivförmåga. Förfarandet för detta kan beskrivas i två steg: Steg 1 var för att klassificera resultaten från enskilda deltesterna och steg 2 var för att klassificera grad av språkstörning och läs- och skrivsvårigheter utifrån alla dessa enskilda deltester. - 1. Testresultatet för varje enskild delförmåga delades in enligt följande: Inga avvikelser = > percentil 30/stanine 3 Måttliga avvikelser = ≤ percentil 30/stanine 3 Grava avvikelser = ≤ percentil 15/stanine 2 Gränserna för percentilvärden överensstämmer med riktlinjerna i Logos (Høien, 2007) och gränserna för staninevärden har satts för att i bästa möjliga mån överensstämma med gränserna för percentilvärden. - 2. Resultaten från alla delområden som sammanvägdes för att klassificera grad av språkstörning och läs- och skrivsvårigheter, klassificerades enligt följande: Inga avvikelser = > percentil 30/stanine 3 på alla deltester inom området. Måttliga avvikelser = ≤ percentil 30/stanine 3 på ett eller flera av de olika deltesten inom området. Grava avvikelser = ≤ percentil 15/stanine 2 på ett eller flera av de olika deltesten inom området. Gruppindelning. För att överskådligt kunna beskriva förmågor hos försökspersonerna, delades de in i fyra undergrupper utifrån grad av kvarstående språkstörning vid tiden för testningen och utifrån om de hade fått en diagnos som indikerade en låg begåvningsnivå. - Grupp 1: Ingen kvarstående språkstörning Grupp 2: Måttlig språkstörning Grupp 3: Grav språkstörning 10 Eftersom en del av försökspersonerna som ingick i grupp 3 var i behov av testning på en annan nivå än de andra försökspersonerna, och därför inte direkt kunde jämföras med dessa, delades grupp 3 in i två grupper enligt följande: - Grupp 3a: Grav språkstörning Grupp 3b: Grav språkstörning med behov av särskilt anpassade testmetoder Redovisning av resultat på enskilda test. För att på ett jämförbart sätt kunna redovisa resultatet för de olika testen, räknades testresultaten om till z-poäng. Medelvärden för zpoängen räknades ut för varje grupp och på varje test. För grupp 3b redovisades medelvärden för z-poäng, uträknat utifrån normering för lägre åldrar, i en skild figur. Förekomsten av utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningar. Som ett komplement till språkdata beskrivs i detta arbete resultat från den större studien avseende ungdomarnas generella begåvningsnivå (aktuell kognitiv testning), uppgifter från föräldrar om barnen hade adderande funktionsdiagnoser som autismspektrumtillstånd, ADHD/DAMP, dyslexi eller annat. I föräldraintervjun ingick också en skattning utifrån symtomkriterier för ADHD (DSM-IV, APA 1994). Denna skattning utgjorde inte underlag för diagnos avseende ADHD, men gav indikationer på förekomst av problem inom uppmärksamhetsområdet. Forskningsetiska överväganden Detta examensarbete i logopedi har således skett inom ramen för en större studie som omfattar både språkliga data, läs- och skrivdata samt generella kognitiva data hos ungdomar som i förskoleåldern gick i språkförskola. Hela studien är godkänd av Regionala etikprövningsnämnden i Stockholm, diarienummer 2010/1210-31/3. Medverkan i studien innebar inga uppenbara risker för försökspersonerna. Den specifika nyttan för den enskilda försökspersonen var möjligheten att kunna få en aktuell utredning av läs- och skrivförmåga, språklig förmåga och av generell kognitiv funktion. Utredningen kunde också, vid behov, möjliggöra remiss för vidare utredning eller insatser. Vårdnadshavarna informerades om studien via telefonkontakt och informationsbrev. De samtyckte till att deras barn deltog i studien genom att underteckna ett skriftligt godkännande. Försökspersonerna informerades via föräldrarna, samt genom möjlighet att ställa frågor om studien vid testningstillfällena. Redovisningen av studiens resultat har gjorts i kodad form. Resultat I denna studie har en grupp ungdomar som i förskoleåldern haft en måttlig till grav språkstörning testats avseende språkförmåga och läs- och skrivförmåga. En kartläggning av förekomst av adderande utvecklingsneurologiska-/neuropsykiatriska problem och funktionsnedsättningar har också gjorts. 11 Förekomst av språkliga avvikelser och läs- och skrivsvårigheter De använda testmetoderna visade att tretton av de femton ungdomarna (87%) hade kvarstående språkliga avvikelser och att tretton av femton (87 %) hade läs- och skrivsvårigheter (se tabell 2). Tabell 2 Antal ungdomar med inga-, måttliga- respektive grava avvikelser vad gäller språkförmåga och läs- och skrivrelaterade förmågor. Grad Inga avvikelser Måttliga avvikelser Grava avvikelser Språkförmåga 2 6 7 Läs- och skrivförmågor 2 7 6 Grad av språkstörning och grad av läs- och skrivsvårigheter överensstämde i flertalet fall (se tabell 3). Av de totalt femton ungdomarna hade tolv (80%) avvikelser inom både språklig förmåga och läs- och skrivförmåga. Tabell 3 Fördelningen mellan grad av språkstörning och grad av läs- och skrivsvårigheter, samt antal ungdomar som hade samma grad av språkstörning som grad av läs- och skrivsvårigheter (markerat med understrykning). Grad av språkstörning Ingen språkstörning Måttlig språkstörning Grav språkstörning Grad av läs- och skrivsvårigheter Inga Måttliga Grava svårigheter svårigheter svårigheter 1 1 0 1 5 0 0 1 6 Gruppindelning Analysen av grad av språkliga avvikelser resulterade i följande fördelning av ungdomar mellan grupperna: - Grupp 1: Ingen kvarstående språkstörning (n=2) Grupp 2: Måttlig språkstörning (n=6) Grupp 3a: Grav språkstörning (n=3) 12 - Grupp 3b: Grav språkstörning och behov av särskilt anpassade testmetoder (n=4) Språkförmåga Olika delområden inom språkförmåga testades för att avgöra grad av språkliga avvikelser. Delområden avseende språkförmåga var språkförståelse (hörförståelse, grammatisk förståelse och begreppsförståelse), expressiv språkförmåga (expressivt ordförråd och ordmobilisering) och kognitiv förmåga arbetsminne (fonologiskt korttidsminne och arbetsminne) (figur 1). 2 1,5 (alla tester normerades med LOGOS åk 1 gym utom grammatisk förståelse :TROG 14:0 -16:5år, begrepps förståelse: DLS åk 1 gym och expressivt ordförråd: BNT åk Grupp 1 Grupp 2 1 0,5 Grupp 3a 0 -0,5 -0,52 (percentil 30) -1 -1,04 (percentil 15) -1,5 -2 Hörförståelse Grammatisk förståelse Språkförståelse Begreppsförståelse Expressivt ordförråd Ordmobil isering Expressivspråkför. Fonologisk korttidsmin. Arbetsmin. Arbetsminne . Figur 1. Medelvärden för grupperna 1, 2 och 3a på respektive test inom språkförståelse, expressiv språkförmåga och arbetsminne redovisat i z-poäng, samt gränsvärden för måttliga avvikelser (≤ -0,52 z-poäng = percentil 30) och grava avvikelser (≤ -1,04 zpoäng = percentil 15). - - Hörförståelse. Grupp 1 hade inga avvikelser inom hörförståelse. Grupp 2 hade låga resultat, men resultaten var inom normalvariationen. Grupp 3 hade grava avvikelser. Grammatisk förståelse. Grupp 1 och 2 hade låga resultat, men resultaten var inom normalvariationen. Grupp 3 hade måttliga avvikelser. Begreppsförståelse. Grupp 1 hade inga avvikelser. Både grupp 2 och 3 hade grava avvikelser. Expressivt ordförråd. Grupp 1 hade inga avvikelser. Grupp 2 hade måttliga avvikelser och Grupp 3 hade grava avvikelser. Ordmobilisering. Grupp 1 och 2 hade inga avvikelser, medan grupp 3 hade grava avvikelser. 13 - Fonologiskt korttidsminne. Grupp 1 hade inga avvikelser inom fonologisk korttidsminne, medan grupp 2 och 3 hade måttliga avvikelser. Arbetsminne. Grupp 1 och 2 hade inga avvikelser inom arbetsminne, medan grupp 3 hade grava avvikelser. - 2 1,5 (Alla tester normerade med LOGOS klass 5, utom grammatisk förståelse: TROG 10:0-13:11år och begreppförståelse: DLS år 9.) Grupp 3b 1 0,5 0 -0,52 (percentil 30) -0,5 -1 -1,04 (percentil 15) -1,5 -2 Hörförståelse Grammatisk förståelse Språkförståelse Begreppsförståelse Expressivt ordförråd Expressiv språkförmåga Figur 2. Medelvärden för grupp 3b på respektive test inom språkförståelse och expressiv språkförmåga, samt gränsvärden för måttliga avvikelser (≤ -0,52 z-poäng = percentil 30) och grava avvikelser (≤ -1,04 z-poäng = percentil 15). Grupp 3b hade avvikelser inom alla delområden avseende språkförståelse och expressiv språkförmåga. Eftersom inte alla tester kunde genomföras fanns inte resultat för ordmobilisering, arbetsminne och fonologiskt korttidsminne i figuren (se figur 2). Läs- och skrivförmåga Olika delområden inom läs- och skrivförmågan testades för att avgöra grad av läs- och skrivsvårigheter. Delområden avseende läs- och skrivförmåga var läsförståelse, läsflyt, fonologisk avkodningsförmåga, ortografisk avkodningsförmåga, fonologisk medvetenhet och rättstavning (figur 3). 14 2 (alla tester normerade med LOGOS åk 1 gym, utom rättstavning: DSL åk 1-gym.) 1,5 Grupp 1 Grupp 2 1 Grupp 3a 0,5 0 -0,5 -0,52 (percentil 30) -1 -1,04 (percentil 15) -1,5 -2 Läsförståelse Läsflyt Fonologisk Fonologisk medvetenhet avkodning Ortografisk avkodning Rättstavning Läs- och skrivförmåga Figur3. Medelvärden för grupperna 1, 2 och 3a på respektive test inom läs- och skrivförmåga redovisat i z-poäng, samt gränsvärden för måttliga avvikelser (≤ -0,52 zpoäng = percentil 30) och grava avvikelser (≤ -1,04 z-poäng = percentil 15). - - - - Läsförståelse. Läsförståelsen var god hos ungdomarna i grupp 1 och 2. Grupp 3 hade svag läsförståelse. Läsflyt. Läsflytet var lågt hos alla grupper. Grupp 1 hade måttliga avvikelser medan grupp 2 och 3 hade grava avvikelser. Spridningen mellan grupperna var inte stor. Fonologisk medvetenhet. Grupp 1 och 2 hade låga resultat, men inom normalvariationen, medan grupp 3 hade ett resultat som låg under normalvariationen. Spridningen mellan grupperna var inte stor. Fonologisk avkodning. Grupp 1 och 2 hade låga resultat, men inom normalvariationen, medan grupp 3 hade ett resultat som låg under normalvariationen. Spridningen mellan grupperna var inte stor. Ortografisk avkodning. Grupp 1, 2 och 3 hade resultat inom normalvariationen för ortografisk avkodning. Spridningen mellan grupperna var inte stor. Rättstavning. Brister i rättstavningsförmågan fanns hos alla grupper. Grupp 1 hade måttliga avvikelser, medan grupp 2 och 3 hade grava avvikelser. 15 2 Alla tester normerade med LOGOS 6-vuxen, utom rättstavning = år 1 - gym. 1,5 Grupp 4 1 0,5 0 -0,5 -0,52 (percentil 30) -1 -1,04 (percentil 15) -1,5 -2 Läsförståelse Läsflyt Fonologisk Ortografisk Rättstavning avkodning avkodning Läs- och skrivförmåga Figur 4. Medelvärden för grupp 3b på respektive test inom läs- och skrivförmåga redovisat i z-poäng, samt gränsvärden för måttliga avvikelser (≤ -0,52 z-poäng = percentil 30) och grava avvikelser (≤ -1,04 z-poäng = percentil 15). Grupp 3b hade svag förmåga på deltest mätande läsförståelse, läsflyt, fonologisk avkodning och rättstavning (se figur 4). På deltestet ortografisk avkodning uppvisade även grupp 3b resultat inom normalvariationen, men på den lägre nivån. En jämförelse mellan hör- och läsförståelse I de flesta fall, hos tio ungdomar av femton (67 %), var läsförståelsen bättre än hörförståelsen (se figur 5 och 6). Figur 5 Hörför. 80 Percentilvärde Figur 6 100 Grupp 1, 2 och 3a 100 Grupp 3b Hörför. 80 Läsför. Läsför. 60 60 40 40 20 20 -percentil 30 0 -percentil 15 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 1 11 ungdomar från grupp 1, 2 och 3a 2 3 4 4 ungdomar från grupp 3b Figur 5 och 6. Resultat för varje ungdom på testerna för hörförståelse och läsförståelse redovisat i percentilvärde, samt gränsvärden för måttliga avvikelser (percentil 30) och grava avvikelser (percentil 15). Ett t-test (för beroende mätningar) visade, att för de elva ungdomar som testades på den högre testnivån var skillnaden signifikant. Läsförståelseförmågan (M = 58,6, s = 16 31,9) visade sig vara bättre än hörförståelseförmågan (M = 36,5, s = 26,6), t(11) = 3.24, p ,01. Kartläggning av förekomsten av utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningar Vid tiden för testningen hade tolv ungdomar av femton (80%) utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningar eller problem (se tabell 4). Det var vanligt att en och samma individ hade flera diagnoser. Tabell 4 Antal ungdomar med olika utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningar eller problem. N = 12. Antal Lind. utvecklingsstörning Autismspektrumstörning Svag be- ADHD/ Högfung. Autismlik. Uppmärks. gåvning DAMP autism tillstånd svårigheter Dyslexi Totalt antal ungdomar 4 3* 4 12 3 2 2 2** *Svag begåvning är inte en diagnos utan anges för dem som hade en IQ mellan 71 och 85, vilket är lågt, men inom normalvariationen. **Uppmärksamhetssvårigheter anges för dem med utfall i föräldraenkäten avseende ADHD men där en fullständig diagnos inte tidigare var ställd. Fördelning av olika funktionsnedsättningar hos dessa tolv ungdomar. Det fanns en individ med tre adderande funktionsnedsättningar, fyra med två adderande funktionsnedsättningar och sju individer med en adderande funktionsnedsättning. Dyslexi i relation till grad av språkstörning. Av de fyra som fick diagnosen dyslexi hade en ingen kvarstående språkstörning, två hade måttlig språkstörning och en hade grav språkstörning. Totalt hade 27% diagnosen dyslexi. Begåvningsnivå i relation till grad av språkstörning. Alla försökspersoner som hade en grav kvarstående språkstörning, hade också en svag begåvning eller en lindrig utvecklingsstörning (se tabell 5). Ett motsvarande samband mellan grad av språkstörning och autism eller ADHD/DAMP sågs inte. Nedsättningar inom autismspektrumområdet och uppmärksamhet förekom hos ungdomar som hade såväl inga som måttliga eller grava språkliga avvikelser. 17 Tabell 5 Antal ungdomar med normal begåvning (IQ ≥ 85), svag begåvningsnivå (IQ 71-85), respektive lindrig utvecklingsstörning (IQ ≤ 70) för varje grad av språkstörning. Grad av språkstörning Ingen språkstörning Måttlig språkstörning Grav språkstörning Normal begåvningsnivå 2 6 0 Svag begåvning 0 0 5 Lindrig utvecklingsstörning 0 0 2 Diskussion Resultaten på språkliga test och på läs- och skrivtest visade att de flesta av ungdomarna hade måttliga eller grava språkliga avvikelser och läs- och skrivsvårigheter vid denna uppföljning. Dessa resultat stämmer väl överens med tidigare forskning som har visat att förekomsten av avvikelser i olika språkliga förmågor är hög hos ungdomar som i förskoleåldern haft en språkstörning (Catts et al.,2002; Catts & Tomblin, 2008; Nauclér & Magnusson 2000, 2002; Snowling et al., 2000; Stothard et al., 1998). Ett samband mellan språkstörning i förskoleåldern och läs- och skrivsvårigheter senare har också påvisats (Bishop & Adams, 1990; Catts, 2002; Catts & Tomblin, 2008; Nauclér & Magnusson, 2000, 2002; Snowling, Bishop, Stothard, Chipchase & Kaplan, 2000; Stothard et al., 1998). Särskilt stora brister sågs hos så gott som alla ungdomar inom förmågorna begreppsförståelse, rättstavning och läsflyt. Förekomsten av utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningar var hög hos ungdomarna i denna studie. Det fanns en stor spridning vad gäller begåvningsnivå och flera ungdomar påvisades ha tecken på uppmärksamhetssvårigheter. Flera hade också en diagnos inom autismspektrumområdet. Detta stämmer väl överens med tidigare forskning som har visat att barn som haft en språkstörning löper stor risk för att ha andra utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningar (Gillberg 2010; Hagberg et al., 2009; Miniscalco et al., 2006; Snowling et al., 2006). I denna studie sågs ett tydligt samband mellan begåvningsnivå och grad av språkstörning. Detta stämmer väl överens med tidigare forskning som har visat att en låg begåvningsnivå vid språkstörning ger en sämre prognos för språklig förmåga senare i livet (Stothard et al., 1998) Metoddiskussion Ungdomarna delades in i tre grupper utifrån grad av kvarstående språkstörning. Det kan tyckas självklart att de språkliga profilerna matchar grad av språkstörning, men det kan ändå vara åskådliggörande att redovisa resultaten på det sättet. Man får en tydlig uppfattning om hur grupperna liknar eller skiljer sig från varandra. Det är också ett tydligt sätt att visa vilka språkliga förmågor som var mest svaga hos specifika grupper och vilka förmågor som var svaga hos alla. 18 Denna studie var till sin karaktär deskriptiv och syftade till att beskriva och kartlägga den språkliga förmågan och läs- och skrivförmågan hos en grupp ungdomar som i förskoleåldern bedömts ha en måttlig till grav språkstörning. Resultaten från denna studie har kunnat användas för att göra detta. Det fanns däremot vissa begränsningar med studien och materialet som kan påverka studiens slutsatser. En begränsning med denna studie var att det inte fanns en kontrollgrupp. Normeringen togs direkt från de språkliga - och läs- och skrivtesterna. Detta innebar att jämförelser mellan resultat på enskilda test bara kunde göras på de test som hade samma normeringsgrupp (som till exempel alla tester på samma nivå från Logos). Detta är en svaghet i denna studie som skulle ha förebyggts om alla tester hade baserats på samma normeringsgrupp eller om det hade funnits en kontrollgrupp. En annan begränsning med studien var att antalet ungdomar i varje grupp var litet. Detta gjorde att statistiska jämförelser mellan grupperna blev svaga. Speciellt grupperna med måttliga och grava språkliga avvikelser hade ett litet antal personer på samma testnivå. Eftersom syftet med studien var att beskriva och kartlägga denna grupp har materialet ändå kunnat användas för att svara på frågeställningarna. Resultaten har däremot också visat flera områden där vidare forskning kring ungdomars språkförmåga och läs- och skrivförmåga senare i livet kan behövas. Detta gäller speciellt hur olika språkliga områden påverkar varandra. Specifika områden som kan vara intressanta för vidare forskning tas fortlöpande upp i diskussionen. Det som är nytt med denna studie i jämförelse med andra studier, är att alla deltagare haft en språkstörning som skattats som måttlig till grav och den har kvarstått när barnen testades vid 5-7års ålder. Detta gör att denna studie kan bidra med mer kunskap när det gäller utvecklingen hos de barn som haft de största språkliga avvikelserna i förskoleåldern. En annan aspekt är att vi nu undersökt både språklig förmåga och läsoch skrivförmåga på flera nivåer, vilket kan bidra med en nyanserad bild av hur utvecklingen av olika förmågor har varit i gruppen. Förekomst av språkliga avvikelser och läs- och skrivsvårigheter Studien visade hög grad av samstämmighet mellan grad av språkstörning och grad av läs- och skrivsvårigheter. Resultaten överensstämmer med tidigare forskning som har visat att den språkliga förmågan är avgörande för läs- och skrivutvecklingen (Bishop & Adams 1990, Catts et al., 2002; Catts & Tomblin, 2008; Nauclér & Magnusson, 2000, 2002; Snowling et al., 2000; Stothard et al., 1998). Man har sett att fonologisk medvetenhet är viktigt för läs- och skrivinlärning i tidiga åldrar, medan andra språkliga förmågor är väsentliga för läs- och skrivförmågan vid senare åldrar (Naucler & Magnusson, 2000, 2002; Snowling et al., 2000). Därför är det inte förvånande att grad av läs- och skrivsvårigheter hos ungdomarna i denna studie var direkt kopplad till deras grad av språkstörning. Språkförmåga Resultaten visade att gruppen var mycket heterogen. För tio år sedan gick alla i språkförskola med samma diagnos ”grav eller måttlig språkstörning”. Nu tio år senare är gruppen mycket mer differentierad och olika språkliga profiler kan urskiljas. 19 Hörförståelse och grammatisk förståelse. I denna studie hade de flesta ungdomarna (grupp 2, 3a och 3b) någon form av avvikelser vad gäller språkförståelse. Resultaten visade att ungdomarna med grava språkliga avvikelser hade svag språkförståelse, både vad gäller hörförståelse, grammatisk förståelse och begreppsförståelse. Hörförståelsen var speciellt svag hos ungdomarna i grupp 3a och 3b i jämförelse med de andra grupperna, som hade resultat inom normalvariationen. Hörförståelseförmågan kan påverkas av svag grammatisk förståelse och begreppsförståelse (Nettelbladt & Salameh, 2007). Ungdomarna med grava språkliga avvikelser hade problem både avseende grammatisk förståelse och begreppsförståelse. En annan förmåga som kan påverka hörförståelse är arbetsminne (Catts et al., 2002; Gathercole & Alloway, 2006). Man kan se att grupp 3a, som hade grava avvikelser inom hörförståelseförmågan, också hade grava avvikelser inom arbetsminne och fonologiskt korttidsminne, vilket inte ungdomarna med inga eller måttliga språkliga avvikelser hade. Svag grammatisk förståelse är speciellt knutet till svag språkförståelse då hörförståelse kan påverkas av andra förmågor som inte direkt är kopplade till språkförståelse, som till exempel uppmärksamhet (Fletcher et al., 1999) och arbetsminne (Catts et al., 2002; Gathercole & Alloway, 2006). Testerna för grammatisk förståelse är inte lika utsatta för uppmärksamhetsnedsättningar eller svagt arbetsminne, eftersom meningarna är kortare än sammanhängande text och kan upprepas flera gånger om det behövs. Begreppsförståelse. Begreppsförståelse var en förmåga som var särskilt svag hos flera av grupperna. Grupperna med måttliga och grava språkliga avvikelser hade grava avvikelser vad gäller begreppsförståelse. Resultaten i denna studie stämmer väl överens med andra studier (Nauclér & Magnusson, 2000, 2002; Stothard et al., 1998), som visat att svag begreppsförståelse är vanligt hos ungdomar som i förskoleåldern haft en språkstörning. Orsakerna till detta kan vara flera. En orsak kan vara att flera av ungdomarna i denna studie hade svagt arbetsminne (grupp 3a). Arbetsminnet är av betydelse för att inlärning av nya ord ska kunna ske (Baddeley & Gathercole, 1989; Bishop ,1997; Nettelbladt & Salameh, 2007; Nettelbladt et al., 2008). En annan orsak till den svaga begreppsförståelsen kan vara svag läsförmåga. De flesta som hade måttliga eller grava språkliga avvikelser hade också läs- och skrivsvårigheter. Utvecklingen av ordförråd och läsförmåga kan sägas ha en ömsesidig påverkan på varandra (Angelin, 1993; Catts & Kamhi, 2005). Angelin (1993) menar att läsinlärning kan ha en dramatisk påverkan på utvecklingen av ett barns ordförråd i den tidiga skolåldern när man börjar lära sig läsa. Bishop (2008) skriver att ju längre barnet kommer i sin läsutveckling, desto starkare blir sambandet mellan ordförråd och läsförmåga. Det är vanligt att personer med svag läsförmåga inte läser lika mycket som de med god läsförmåga. Eftersom läsning är viktigt för utvecklingen av ordförråd och begreppsförståelse får detta ofta till följd att ordförråd och begreppsförståelse inte utvecklas i samma takt som hos dem som läser mycket (Catts & Kamhi, 2005). Expressiv språkförmåga. Grupperna med måttliga och grava språkliga avvikelser hade också brister i delförmågor inom expressiv språkförmåga. Eftersom begreppsförståelsen var låg hos dessa grupper är det logiskt att även expressivt ordförråd kan vara svagt då man först måste skaffa sig kunskap om ords betydelse för att kunna utveckla sitt ordförråd (Nettelbladt & Salameh, 2007). 20 Arbetsminne. I denna studie testades inte alla grupper gällande arbetsminne och fonologiskt korttidsminne. För dem som testades visades att de som hade avvikelser inom detta område tillhörde grupperna med grav språkstörning. Gruppen som hade svagt arbetsminne hade också avvikelser i språkliga områden som anses beroende av arbetsminnefunktionen, såsom ordförråd, språkförståelse och läsförmåga (Gathercole & Alloway, 2006; Nettelbladt & Salameh, 2007; Baddeley & Gathercole, 1989; Bishop, 2008; Montgomery, 2003). Det skulle vara intressant att forska vidare angående svagt arbetsminne och svag språkförståelse, speciellt eftersom svag hörförståelse och grammatisk förståelse i denna grupp var begränsad till dem som hade svagt arbetsminne. Läs- och skrivförmåga Resultaten visade att ungdomarna i denna studie i de flesta fall hade avvikelser inom flera delar av läs- och skrivförmågan. Detta överensstämmer med tidigare forskning, som har visat att förekomsten av avvikelser inom olika delar av läs- och skrivförmågan är hög hos ungdomar som i förskoleåldern haft en språkstörning (Bishop & Adams, 1990; Catts & Tomblin 2008; Nauclér & Magnusson 2000, 2002; Snowling et al., 2000; Stothard et al., 1998). Läsförståelse. Denna studie visade att de ungdomar som hade grava språkliga avvikelser också hade svag läsförståelse. Svag läsförståelse förefaller således främst vara en effekt av generellt lägre begåvning, snarare än specifika språkliga brister. Alla ungdomar som hade grava språkliga brister hade en svag begåvning eller lindrig utvecklingsstörning. Resultaten visade också att ungdomarna med grava språkliga avvikelser även hade svag fonologisk avkodningsförmåga och svag fonologisk medvetenhet. Detta innebär att begåvningsnivå inte var den enda medverkande faktorn av betydelse för läsförståelsen. Läsförståelseförmågan kan också påverkas av avkodningsförmågan, som i sin tur påverkas av fonologisk medvetenhet (Catts & Kamhi, 2005; Nauclér & Magnusson, 2002). Fonologisk avkodningsförmåga och fonologisk medvetenhet. Nauclér och Magnusson (2002) rapporterade att avkodningsförmågan kan bidra till en bättre läsförståelse (Nauclér & Magnusson, 2002). De menar att ungdomar med språkstörning inte nödvändigtvis har avkodningssvårigheter och att deras läsförståelse är hjälpt av god avkodningsförmåga. Resultaten i denna studie visade således att de med svag läsförståelse också hade svag fonologisk avkodningsförmåga och fonologisk medvetenhet. Ungdomarna som hade måttliga språkliga avvikelser hade utvecklat god läsförståelse, fonologisk avkodning och fonologisk medvetenhet trots avvikelser i andra delförmågor. Deras läsförståelseförmåga kan ha underlättats av god fonologisk avkodning och fonologisk medvetenhet. Resultaten från tidigare studier går något isär när det gäller avkodningsförmåga hos ungdomar som haft en språkstörning. Flera studier (Snowling et al., 2000; Stothard et al., 1998) visar att avkodningsförmågan hos ungdomar som i förskoleåldern haft en språkstörning är svag. I Nauclér och Magnussons studie (2000, 2002) framkom det att avkodningsförmågan är svag i de tidiga skolåldrarna, men att den sedan normaliseras med ökad ålder. Nauclér och 21 Magnusson (2000, 2002) visade att detta också kan gälla utvecklingen av fonologisk medvetenhet. Deras studie visade att barn som i förskoleåldern haft en språkstörning hade en sämre fonologisk medvetenhet när de började skolan, men vid 18 års ålder fanns inga signifikanta brister i denna förmåga. Avkodningsförmåga och fonologisk medvetenhet hade normaliserats hos några av ungdomarna i denna studie, medan andra hade kvarstående svårigheter. De som hade kvarstående problem hade avvikelser inom både avkodningsförmåga, fonologisk medvetenhet och läsförståelse. Det skulle vara intressant att forska vidare om läsförståelse och om betydelsen av avkodningsförmåga och fonologisk medvetenhet för läsförståelse. Svag läsförståelse var i vår studerade grupp begränsad till dem som hade svag fonologisk medvetenhet och avkodningsförmåga. Samband mellan olika språkliga förmågor och generella kognitiva förmågor behöver studeras mer. Rättstavning. I denna studie fanns brister i rättstavningsförmågan hos alla grupper. Det är sannolikt att så gott som alla ungdomar i denna studie hade svag fonologisk medvetenhet i förskoleåldern. Eftersom de hade en måttlig till grav språkstörning och de flesta barn med språkstörning har svag fonologisk medvetenhet när de är små (Nettelbladt & Salameh, 2007). Det mest framstående tecken som kvarstår på svag fonologisk medvetenhet hos ungdomarna är svag rättstavningsförmåga. Svag fonologisk medvetenhet anses vara kärnproblemet vid dyslexi, och visar sig främst i form av svårigheter med avkodning och rättstavning (Nauclér & Magnusson, 2000). Ungdomarna som inte hade svag fonologisk medvetenhet eller svag avkodningsförmåga vid tiden för testningen hade ändå svag rättstavningsförmåga. Vid dyslexi har man tidigare sett att rättstavningssvårigheter är något som kvarstår långt upp i åldrarna, medan läsförmåga är något som i hög grad ofta kan tränas upp (Catts & Kamhi, 2005). Utifrån denna studie kan man se att detsamma gäller för rättstavningsförmåga hos ungdomar med kvarstående språkstörning. Eftersom kärnproblemet vid dyslexi anses vara svårigheter med fonologisk bearbetning (Catts & Kamhi, 2005; Nauclér & Magnusson, 2000) och personer med språkstörning ofta har avvikelser i fonologisk bearbetningsförmåga (Nettelbladt & Salameh, 2007), är det inte förvånande att svårigheter med rättstavning finns kvar även för ungdomar som har en språkstörning. Tidigare studier kring läs- och skrivförmåga hos ungdomar som i förskoleåldern haft en språkstörning visar olika resultat vad gäller rättstavningsförmåga. Nauclér och Magnusson (2000) visar i sin longitudinella studie att ungdomar som haft en språkstörning vid 18 års ålder inte längre har sämre rättstavningsförmåga än en kontrollgrupp utan språkstörning. Andra studier (Snowling et al: 2000; Stothard et al., 1998) har visat att ungdomar med en historia av språkstörning har avvikelser inom flera delförmågor inom läsning och skrivning, även rättstavning. Stothard et al. (1998) beskriver att även vid språkstörning som gått över innan 5,5 års ålder, är rättstavningsförmågan svag. Det finns flera förmågor som kan påverka rättstavningsförmågan utöver avkodningsförmåga, som till exempel arbetsminne, fonologiskt korttidsminne, grammatisk förmåga och begreppsförståelse (Catts & Kamhi, 2005). Eftersom många ungdomar i denna studie hade avvikelser inom flera av dessa förmågor, är det inte förvånande att många även hade stora brister i rättstavningsförmågan. Läsflyt. Resultaten visade att en förmåga som var mycket svag hos alla grupper var läsflyt. Läsflyt har man när man med god prosodi snabbt och korrekt kan avkoda ord i 22 text (Høien, 2007). Läsflyt bygger dels på automatiserad avkodning och dels på förståelse av texten (Høien, 2007). Därför påverkas läsflytet av fonologisk och ortografisk avkodningsförmåga (Catts & Kamhi, 2005; Nauclér & Magnusson, 2000), samt begreppsförståelse, läsförståelse och grammatisk förståelse (Høien, 2007). Eftersom ungdomarna i denna studie i många fall hade avvikelser inom flera av dessa områden kan läsflytet påverkas av alla dessa. För några ungdomar kan läsflytet ha påverkats av brister inom en specifik delförmåga, till exempel fonologisk avkodningsförmåga. Hos andra kan läsflytet ha påverkats av avvikelser inom flera språkliga områden. Läsflyt är alltså en förmåga som påverkas av många andra språkliga delförmågor. Läsflytet var svagt hos de flesta, trots god ortografisk avkodning. En jämförelse mellan hör- och läsförståelse Denna studie visade att ungdomarna i stor utsträckning hade bättre läsförståelseförmåga än hörförståelseförmåga. Detta var inte begränsat till en specifik grupp, utan samma profil fanns hos så gott som alla ungdomar i denna studie. Nauclér och Magnusson (2000, 2002) såg samma profil hos ungdomar med språkstörning. De diskuterar, som nämnts tidigare, om detta kan bero på att ungdomar med språkstörning inte nödvändigtvis har avkodningssvårigheter. De menar att avkodningsförmågan då kan bidra till en bättre läsförståelse än hörförståelse för att de får stöd av texten. När det gäller diagnostiseringen av specifika läs- och skrivsvårigheter (dyslexi) är ett diskrepanskriterium att hörförståelsen hos individen skall vara god (Catts & Kamhi, 2005; Høien ,2007; Nauclér & Magnusson, 2002). Läsförståelsen kan däremot vara något svag på grund av svag avkodningsförmåga (Nauclér & Magnusson, 2002). Svag hörförståelse indikerar istället generella språkliga avvikelser, som inte är begränsade till avkodningsförmågan (Catts & Kamhi, 2005). Resultaten i denna studie visade alltså att personer med språkstörning hade ett omvänt resultat jämfört med personer med endast specifika läs- och skrivsvårigheter (dyslexi). En bidragande förklaring till skillnaden mellan läs- och hörförståelse kan också vara svag uppmärksamhet. Hörförståelse är mer krävande för uppmärksamheten än läsförståelse (Høien, 2007). Hos personer med brister i uppmärksamhet är därför hörförståelsen sämre än läsförståelsen. Uppmärksamheten hos ungdomarna var i några fall svag. Det är inte ovanligt att personer med språkstörning även har svag uppmärksamhet (Fernell et al., 2002; Snowling et al. 2006). Den tidigare studien (Fernell et al., 2002) visade att en stor andel av ungdomarna hade brister i uppmärksamhet. Vid tiden för testningen hade tre av ungdomarna i denna studie en ADHD/DAMP-diagnos. Enligt den tidigare studien (Fernell et al., 2002) hade sjutton av tjugofem nedsatt uppmärksamhet i förskoleåldern. Det har också setts att personer som har en autismspektrumstörning lättare kan tillägna sig skrivet språk än talat språk (Bruce & Thernlund, 2008). Det är vanligt att personer med språkstörning även har svårigheter inom autismspektrumområdet (Fernell et al., 2002; Snowling et al., 2006). Den tidigare studien (Fernell et al., 2002) visade att en stor andel av ungdomarna hade någon grad av autistiska drag. Bland ungdomarna i denna studie hade fyra vid tidpunkten för denna studie fått en diagnos inom området. 23 Utvecklingsneurologiska/neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Denna studie visade att det inte är ovanligt med utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningar hos ungdomar som i förskoleålder haft en måttlig till grav språkstörning. I den tidigare studien (Fernell et al., 2002) hade 90 % av barnen adderande utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningar eller symtom, utan att uppnå kriterier för diagnos, inom detta område. Även andra studier har visat att förekomsten av utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningar hos ungdomar som i förskolålder har haft en språkstörning som kvarstått efter 5,5 års ålder är hög (Snowling et al., 2006). Flera studier har visat att språkstörning oftast inte förekommer som en specifik störning av språkförmågan, utan att man i de flesta fall kan se brister inom andra områden, såsom begåvningsnivå, autismspektrumområdet och avseende uppmärksamhet (Fernell et al., 2002; Miniscalco et al., 2006; Snowling et al., 2006). Resultaten från denna studie bidrar också till ökad kunskap om vikten av att beskriva överlappningen mellan olika utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningar. Det kan vara troligt att dessa funktionsnedsättningar har samma ursprung och visar sig på olika sätt hos olika individer i olika skeden av livet (Gillberg 2010). Dyslexi. Många i denna studie hade läs- och skrivsvårigheter, men färre hade specifika läs- och skrivsvårigheter som resulterat i en dyslexidiagnos. Andelen ungdomar med en dyslexidiagnos var ändå avsevärt högre (27%) än i normalpopulationen, där andelen ligger på ca 2% (Høien, 2007). Dyslexi är en språkligt baserad störning där de språkliga avvikelserna begränsar sig till fonologisk bearbetningsförmåga (Nauclér & Magnusson, 2000). De ungdomar som hade fått en dyslexidiagnos hade också kvarstående språkliga avvikelser som inte endast orsakas av dyslexi. De flesta som hade fått en diagnos var inom gruppen som hade måttliga språkliga avvikelser. Likheter sågs mellan dessa ungdomars språkliga profil och den språkliga profilen man förväntar sig vid dyslexi. Gruppen hade avvikelser vad gäller fonologisk bearbetningsförmåga, speciellt svag var rättstavningsförmåga och läsflyt, som kan påverkas av svag fonologisk bearbetningsförmåga (Catts & Kamhi, 2005). Även andra svårigheter som sågs i gruppen kan förekomma hos ungdomar som har dyslexi, såsom svag begreppsförståelse, arbetsminne, fonologiskt korttidsminne och expressivt ordförråd (Catts & Kamhi, 2005). Allt detta visar varför det kan vara svårt att sätta gränser mellan läs- och skrivsvårigheter på grund av främst svag fonologisk bearbetningsförmåga eller på grund av andra avvikelser som inte är begränsade till brister i fonologisk bearbetningsförmåga. För att inte misstolka alla språkliga avvikelser hos skolungdomar som dyslexi, är det viktigt att analysera svårigheterna utifrån ett bredare språkligt perspektiv. Detta är viktigt inte minst för att ungdomarna ska få det stöd de behöver, inte enbart när det gäller dyslexin utan för alla sina språkliga problem. Begåvningsnivå. I denna studie hade flera av ungdomarna en låg begåvningsnivå. Några klassas som svagt begåvade och några hade en lindrig utvecklingsstörning. Vid utvecklingsstörning ligger den språkliga förmågan på samma nivå som andra, ickespråkliga förmågor (Bruce & Thernlund, 2008). Denna studie visade att ungdomarna som hade en svag begåvning hade grava avvikelser inom så gott som alla språkliga områden och alla delar av läs- och skrivförmågan. Tidigare studier har visat att en låg begåvningsnivå hos ungdomar med språkstörning innebär en negativ prognos för läs- 24 och skrivutvecklingen (Snowling et al., 2000). Detta gäller främst läsförståelseförmågan (Høien, 2007). Denna studie bekräftade att en låg begåvningsnivå innebär en sämre prognos för språkliga förmågor senare i livet vad gäller såväl språkförståelse och expressiv språklig förmåga som läs- och skrivförmåga. Implikationer Denna studie visar att måttlig och grav språkstörning i förskoleåldern som kvarstår efter 5,5 års ålder oftast inte går över, utan är kvarstående åtminstone i sena tonår. Studien kunde bekräfta att förekomsten av adderande utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningar är hög avseende utvecklingsstörning, autismspektrumtillstånd och ADHD. Denna kunskap behövs inte minst inom skolan för att omhändertagande och insatser ska kunna anpassas på bästa sätt. För de barn och ungdomar som behöver logopedisk intervention är det viktigt att den sker parallellt med andra typer av stöd (Bruce och Thernlund, 2008). Det är också viktigt att veta att utfallet senare i åldrarna är mycket individuellt, både vad gäller språkliga förmågor och avseende andra utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningar och funktionsproblem. Eftersom språkstörningen ofta kvarstår genom hela skoltiden, behöver pedagogiken tillrättaläggas för att anpassas till barnets förutsättningar. Man behöver anpassa undervisningen så att man så mycket som möjligt kan kringgå svårigheterna och möjliggöra inlärning. Kunskapen om språkstörning i skolan är relativt låg och om dessa ungdomar ska kunna få det stöd de behöver är det viktigt att kunskap om språkstörning ökas hos lärare och rektorer även i vanliga skolformer. Ungdomarna som hade en dyslexidiagnos, hade förutom sin dyslexi även generella språkliga avvikelser. Det är viktigt att veta att hos ungdomar med språkstörning och samtidig dyslexi är svårigheterna inte alltid begränsade till fonologisk medvetenhet, avkodning och rättstavning som vid dyslexi, utan även andra språkliga problem kan finnas. Risken är annars att insatserna begränsas till åtgärder för enbart dyslexin, trots att det oftast även finns andra kvarstående språkliga problem. Om dyslexidiagnosen gör att man bortser från att ge ungdomarna insatser för de övriga språkliga svårigheterna, finns det risk för att de övriga språkliga förmågorna försämras ytterligare, och blir ett hinder för inlärningen. Referenser Aaron, P. G, Joshi, R. M., Palmer H., Smith N., & Kirby E. (2002). Seperating genuine cases of reading disability from reading deficits caused by predominantly inattentive ADHD behaviour. Journal of Learning Disabilities, 35, 425-436. Adams, A. M., & Gathercole, S. E. (1995). Phonological working memory and speech production in preschool children. Journal of Speech and Hearing Research, 29, 336360. American Psychiatric Association Diagnostical and statistical manual of mental disorders (DSM-IV) Washington, DC: American Psychiatric Press 1994 25 Angelin, J. M. (1993). Vocabulary development: A morphological analysis. Monographs of the Society for Research in child Development, 238, 1-165. Archibald, L. M. D., & Gathercole, S. E. (2006). Short-term and working memory in specific language impairment. International Journal of Langauge Communication Disorders, 41, 675–693. Bird, J., Bishop, D. V. M., & Freeman, N. (1995). Phonological awareness and literacy development in children with expressive phonological impairments. Journal of Speech and Hearing Research, 38, 448-462. Bishop, D. V. M., & Adams, C. V. (1990). A prospective study of the relationship between specific language impairement, phonological disorders and reading retardation. Journal of Child Psychology and Psychiatry, 31, 1027-1050. Bishop, D. V. M., & Adams, C. V. (1992). Comprehension problems in children with specific language impairement: literal and inferential meaning. Journal of speech and Hearing Research, 35, 119-129. Bishop D. V. M., North, T., & Donlan, C. (1996). Nonword repetition as a behavioural marker for inherited language impairment: Evidence from a twin study. Journal of Child Psychology and Psychiatry, 37, 391-403. Bishop D. V. M. (2008). Uncommon Understanding: Development and Disorders of Language Comprehension in Children. East Sussex: Psychology Press. Bishop, D. V. M. (2009). Test for Reception of grammar version 2, Trog-2 Manual. Stockholm: 08tryck AB. Bruce, B., & Thernlund, G. (2008). Språkstörning vid neuropsykiatriska funktionshinder. I L. Hartelius, U. Nettelbladt, & B. Hammarberg (red:er), Logopedi (ss. 165-174). Lund: Studentlitteratur. Catts, H. (1993). The relationship between speech-language impairments and reading disabilities. Journal of Speech and Hearing Research, 36, 948-958. Catts, H. W., Fey, M. E., Zhang, X., & Tomblin, J. B. (1999). Language basis of reading and reading disabilities: Evidence from a longitudinal investigation. Scientific Studies of Reading, 3, 331–361. Catts, H. W., Fey, M.E., & Proctor-Williams, K. (2000). The relationship between Language and Reading. Preliminary results from a longitudinal investigation. Log Phon Vocol, 25, 3–11. Catts, H. W., Fey, M. E., Tomblin, J. B., & Zhang, X. (2002). A longitudinal invesigation of reading outcomes in children with language impairments. Journal of Speech, Language, and Hearing Research ,45, 1142-1157. 26 Catts, H. W., & Kamhi, A. G. (2005). Language and Reading Disabilities (2:a upplagan). Needham Heights, MA: Allyn & Bacon. Catts, H. W., Bridges, M. S., Little, T. D., & Tomblin, J. B. (2008). Reading achievement growth in children with language impairments. Journal of Speech, Language, and Hearing Research, 51, 1569–79. Eliasson, B., & Meijer, P. (2009). Vad vet pedagogerna i grundskolan och deras rektorer om grav språkstörning? En studie på tre F-9 skolor med och utan separat språkspår. (Möjligheter med hinder-Rapportsamling om grav språkstörning del III 2010:67). Stockholm: Specialpedagogiska skolmyndigheten. Fernell, E., Norrelgen, F., Bozkurt, I., Hellberg, G., & Löwling, K. (2002). Developmental profiles and auditory perception in 25 children attending special preschools for language-impaired children. Acta Paediatr, 91, 1108-15. Fletcher, J. M., Shaywitz, S. E., & Shaywitz, B. A. (2004). Comorbidity of learning and attention disorders, separate but equal. Journal Pediatric Clinic North America , 46, 885-897. Gathercole, S. & Baddeley, A. (1989). Evaluation of the role of phonological STM in the development of vocabulary in children: A developmental study. Journal of Memory and Language, 28, 200–213. Gillberg, C. (2010) The ESSENCE in child psychiatry: Early Symptomatic Syndromes Eliciting Neurodevelopmental Clinical Examinations. Research in Developmental Disability, 31, 1543-1551. Goodglass, H. Kaplan, E. & Weintraub, S. (1983): Boston Naming Test Scoring Booklet. Philadelphia, Lea & Febiger. Høien, T. (2007): Logoshandbok. Diagnostisering av dyslexi och andra lässvårigheter. Bryne; Logometrica AS. Järpsten, B. (1999): Handledning för klass 2 och 3. Stockholm: Psykologiförlaget AB. Järpsten, B. (2002): DLStm Handledning för skolår 7-9 och år 1 gymnasiet. Stockholm: Psykologiförlaget AB. Kirk, S. A., McCarthy, J. J., Kirk, W. D. (2000). Illinios Test of Psycholinguistic Abilities. (3:e upplagan) Eskilstuna: Tuna-Tryck AB. Leonard, L. B. (1998). Children with specific language impairment. Cambridge, MA: MIT Press. Locke, J. L. (1993). The child’s path to spoken language. Cambridge, MA: Harvard University Press. 27 Magnusson, E., Nauclér, K., & Reuterskiöld, C. (2008): Språkstörning i skolåldern. I L. Hartelius, U. Nettelbladt, & B. Hammarberg (red:er), Logopedi (ss. 157-164). Lund: Studentlitteratur. Mayer, M. (1969). Frog, Where Are You? New York: Dial book for Young Readers. Miniscalco, C. Nygren, G. Hagberg, B. Kadesjö, B & Gillberg, C. (2006). Neuropsychiatric and neurodevelopment outcome of children at age 6 and 7 years who screened positive for language problems at 30 months. Developmental Medicine & Child Neurology, 48, 361-366. Montgomery, J. W. (1995). Sentence comprehension in children with specific language impairment: The role of phonological working memory. Journal of Speech and Hearing Research, 38, 187–199. Montgomery, J. W. (2003). Working memory and comprehension in children with specific language impairment: what we know so far. Journal of Communication Disorders, 36, 221–231 Nauclér, K., & Magnusson, E. (2000): Language problems in poor readers. Log Phon Vocol, 25, 12–21. Nauclér, K., & Magnusson, E. (2002). What´s the point of going to school? A longitudinal study of reading and writing development of students differing in linguistic abilities. Working Papers, 50, 109-123. Nettelbladt, U., & Salameh, E-K. (2007). Språkutveckling och språkstörning hos barn. Del 1. Fonologi, grammatik och lexikon. Lund: Studentlitteratur. Nettelbladt, U., Samuelsson, C., Birgitta, S., & Ors, M. (2008). Språkstöringar hos barn och ungdomar – allmän del. I L. Hartelius, U. Nettelbladt, & B. Hammarberg (red:er), Logopedi (ss. 125-137). Lund: Studentlitteratur. Rättsnätet [hemsida]. Personuppgiftslag (1998:204). Hämtad 15 november, 2010, från http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19980204.htm#P13. Samuelsson. S., Lundberg. I., & Herkner, B. (2004). ADHD and reading disability in male adults : Is there a connection? Journal of Learning Disabilties, 37(2), 155-168. Supple, M. de M. (1998). The relationship between oral and written language. Folia Phoniatr Logop, 50, 243–255. Snowling, M. J., Bishop, D. V. M., & Stothard, S. E. (2000). Is Preschool language Impairment a Risk Factor for Dyslexia in Adolscence? Journal of Child Psychology and Psychiatry, 41, 587-600. 28 Snowling, M. J., Bishop, D. V. M., Stothard, S. E., Chipchase, B., & Kaplan, C. (2006). Psychosocial outcomes at 15 years of children with a preschool history of speechlanguage impairment. Journal of Child Psychology and Psychiatry, 47, 759-765. Stackhouse, J. (2000). Barriers to literacy development in children with speech and language difficulties. I D. V. M. Bishop, & C. M. Leonard (red:er), Speech and Language impairments in Children: Causes, characteristics, intervention and outcomes (ss. 73-97). Hove, UK: Psychology Press. Stothard, S. E., Snowling, M. J., Bishop, D. V. M., Chipchase, B.B., & Kaplan, C. A. (1998). Language-impaired pre-schoolers: A follow-up into adolescence. J Speech Lang Hear Research, 41, 407-418. Thorne, J. C., Coggins, T.E., Carmichael Olson H., Astley, S.J. (2007). Exploring the utility of narrative analysis in diagnostic decision making: Picture-bound reference, elaboration, and fetal alcohol spectrum disorders. J Speech Lang Hear Research, 50, 459-474. Trillingsgaard, A., Dalby, M. A., & Østergaard, J. R. (red:er). (1999). Barn som är annorlunda. Hjärnans betydelse för barnets utveckling. Örebro och Västerås: Studentlitteratur. Willcutt, E. G., Pennington, B. F., & Olson, R. K. (2001). A comparison of the cognitive deficits in reading disability and Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder. Journal of Abnormal Psychology, 110, 157-172. 29
© Copyright 2024