1. No category

Späckad slutkonferens för Nord-­‐Ostron Ett stort kliv har tagits på vägen till utveckling av ekonomiskt och miljömässigt hållbar
ostronodling i Kattegatt-Skagerackregionen (KASK). Så kan de två dagarnas
slutkonferens för projekt Nord-Ostron sammanfattas.
Den 25 till 26 april samlades projektdeltagare, blivande ostronodlare och andra intressenter på
Tjärnö för att ta del av projektets resultat, diskutera, nätverka och inspireras. Under de två
dagarna avhandlades allt från skaldjursodling längs USAs västkust och fransk ostronindustri
till parasitsjukdomar, klassificering av odlingsområden och skaldjur som turistmagnet.
Välfylld föreläsningssal på Lovéncentret på Tjärnö.
Kommunfullmäktige inledningstalade
Konferensen inleddes av Sven Moosberg, Strömstad kommunfullmäktiges ordförande. Han
lyfte fram det framgångsrika samarbetet med forskarna vid Sven Loven Center/Göteborgs
universitet som en bidragande faktor till skapandet av Kosterhavets nationalpark och att arvet
från det traditionella fisket kan förvaltas och utvecklas så väl. Ett bra exempel på det, är att
det nu är möjligt att leverera levande kräftor till norra Italien. Nord-Ostron är ytterligare ett
spännande projekt i denna riktning och han ser med spänning fram emot att odlingen av
ostron ska komma igång på allvar.
Sven Moosberg inledningstalade
Anders Carlberg, näringslivsenheten inom Västra Götalandsregionen (VGR) som
delfinansierat Nord-Ostron, talade om deras strategi att satsa på utmaningsdriven innovation
inom det maritima området. Detta räknas som ett styrkeområde och exempel är satsningar
inom hotad havsmiljö, förnybar energi i havet och marina livsmedel.
Nord-Ostron har fört ostronodling närmare sitt förverkligande
Sedan presenterade Susanne Lindegarth, projektledare för Nord-Ostron, resultaten i projektets
olika delar i korthet. Hon listade en rad framgångsfaktorer som bidragit till att projektet
lyckats så väl i att föra ostronodlingen inom KASK-området närmare sitt genombrott.
Projektet har skapat mötesplatser, har uppnått en kritisk massa, har producerat en handbok i
ostronodling, har bidragit till kunskapsöverföring, teknikutveckling, behovsstyrd forskning
och strategibygge, har stimulerat till samarbete mellan akademi och industri, har spridit
information samt har etablerat kontakt med den internationella industrin.
I delen Innovationssamverkan började projektet med att definiera vad som menas med det
begreppet. Enligt Nord-Ostron är det ”Att tillhandahålla de byggstenar som behövs för att
utveckla en ny näring.” En modell för det gränsöverskridande samarbetet har utvecklats, en
SWOT-analys för ostronodling i regionen har gjorts och man har studerat framgångsfaktorer
för ostronodlare i Canada, USA, Norge och Nya Zeeland. Det projektet kommit fram till har
dokumenterats i ett strategidokument som också sammanfattats på populärvetenskapligt sätt
på de tre skandinaviska språken. Dessa delades ut under konferensen.
Del två, som handlat om teknikutveckling, innefattade mikroalger, kläckeri och havsodling.
Här har ostronvattenägare och odlingsföretag samarbetat för att prova ut odlingsutrustning, tio
studenter har gjort examensarbeten, tematiska workshops har hållits och internationella
industriexperter har delat med sig av sin expertkunskap. Sammantaget menar Susanne
Lindegarth att detta har detta bidragit till att göra kläckeriverksamheten mer stabil. Som ett
resultat av denna del har en handbok i ostronodling producerats som en hjälp för blivande
ostronodlare. Handboken, som i första hand ligger som en PDF på internet med klickbara
länkar för fördjupning, presenterades och delades ut i tryckt form under konferensen.
Alf Brattin och Bernt Pettersson från Ostron Nordic Crafts AB bläddrar i ostronodlarhandboken
Projektets tredje del, om projektgemensamma aktiviteter, har innehållit öppna seminarier och
föreläsningar. Del fyra har handlat om projektadministration och genom del fem har projektet
bidragit till att öka kunskapen om ostron i KASK-regionen genom informationsspridning
vilket var målet för denna del.
Som sammanfattning reflekterar Susanne Lindegarth över projektarbetet och kan se att
kunskapsutbytet mellan kläckerierna varit viktigt, liksom kunskapsöverföringen till industrin
genom samarbete med odlarna. Hon ser också att man genom nätverkande och en stor samlad
kunskap har lyckts uppnå en kritisk massa. En annan erfarenhet hon som projektledare fått är
att det är en tung byråkrati förenad med att driva ett Interreg-projekt.
Susanne Lindegarth tackade också alla i projektet som bidragit till arbetet. Carsten
Formsgaard, Dansk Skaldyrcenter, utvecklade sedan resultat och erfarenheter från
teknikutvecklingsdelen ytterligare.
Ostron skördas med traktor
Första dagens andra föreläsningsblock handlade om ostronodling i USA och Frankrike samt
statusen för yngelproduktion och odling i de tre skandinaviska länderna. Chris Langdon,
ostronodlare från USAs västkust jämförde förhållandena där med dem i Skandinavien och
menade att det finns stora likheter. Vattentemperatur och näringsinnehåll till exempel, är rätt
lika. Vi har golfströmmen som värmer och de har vattenströmmar som för upp kallt vatten
med högt näringsinnehåll till ytan.
René Robert, ostronodlare från Frankrike, visade hur ostron odlas i tidvattenzonen. Vid
lågvatten hamnar ostronen på land och kan skördas med traktor! I områden utan tidvatten
odlas ostronen i stället i hängande odlingar fästa i något som liknar bord eller bryggor. Trots
gigantiska anläggningar har man inte problem med ortsbefolkningen. Där gillar de sådant,
enligt René Robert. Han berättar också om problem med hög dödlighet i franska
ostronodlingar. En av orsakerna är ostronherpes som spridits genom förflyttning av yngel.
Ostronbristen har nästan fördubblat ostronpriset och de franska odlarna har därför inte lidit
någon ekonomisk förlust ännu. Problemen kommer att komma när ostronen tar slut helt,
menar René Robert.
Jens Kjerulf Petersen, Dansk Skaldyrcenter, Tholof Magnesen Scalpro AS, och Kent
Berntsson, Ostrea AB, talade sedan om ostronodling i Danmark, Norge respektive Sverige.
Investeringar och kunskap behövs
Dagen avslutades med en paneldiskussion om förutsättningarna för ostronodling i
Skandinavien. Adriaan van de Plasse, Orust Shellfish, tog upp problemet med byråkratin
kring alla tillstånd som krävs av en odlare vad som än ska göras. Detta är ett område som
borde göras enklare, tycker han. Jens Kjerulf Petersen från Dansk Skaldyrcenter, anser att det
behövs större investeringar och mer kunskap för att starta odling här. Han jämför med
Frankrike som han menar har en stor fördel i att så mycket fler människor är involverade.
Bristen på yngel togs också upp som ett problem. René Robert tipsade om att när man har mer
än ett sätt att få tag i yngel, som till exempel med hjälp av både yngelsamlare och kläckerier,
ska man satsa på båda för att säkerställa tillgången. Stein Mortensen, Havforskningsinstituttet
i Bergen, sade att en förutsättning för hållbar ostronodling är att vi inte stör den genetiska
variabiliteten och inte permanent för in sjukdomar. Han menar att vi måste gå längre än EUlagstiftningen för att skydda våra ostron. Susanne Lindegarth tillade att de ekonomiska
förutsättningarna också måste räknas in när man talar om hållbar odling.
Paneldiskussion med ostronexperter. Chris Langdon från Oregon State University, René Robert från IFREMER
Frankrike, Kent Berntsson från Ostrea Sverige AB, Thorolf Magnesen från Scalpro A/S och Jens Kjerulf
Petertsen, Dansk Skaldycenter.
Reglerna finns för att skydda våra ostron
Andra dagen bestod av föreläsningsblock om ostronsjukdomar och tillstånd respektive
marknadsstrategi och handlingsplan för utveckling av ostronindustrin. Stein Mortensen
inledde med ett föredrag om ostronsjukdomar och smittspridning. Han förklarade att orsaken
till att skaldjur är så känsliga för sjukdomar är att de saknar immunologiskt minne. Dessutom
sker en sam-evolution av parasiter och värddjur när de lever tillsammans och de kan därför
samexistera. Därför har våra nordiska skaldjur mycket dåligt försvar mot exotiska parasiter.
Har man fått in någon ny art så blir man helt enkelt inte av med den. Stein Mortensen visade
två exempel på hur hela ostronbestånd i Europa slagits ut av sjukdomar som importerats via
smittade yngel. Dels hur det portugisiska ostronet, Crassostrea angulata slogs ut av gälsjuka,
och hur Ostrea edulis slogs ut av bonamios. Slutsatsen man måste dra är att man aldrig ska
flytta yngel över stora avstånd. Men risken stannar inte vid flytt av ostronyngel. Även andra
arter kan ha fripassagerare. En fråga man kan fundera över, är om en blåmussla är en
blåmussla eller en zoologisk trädgård.
Anders Alfjorden, Statens Veterinärmedicinska anstalt, och Veronica Collmander,
Jordbruksverket, tog vid och talade om det svenska regelverk som finns just för att förhindra
att nordiska ostron utsätts för smitta. Vi måste naturligtvis följa EU-reglerna men utöver det
behövs ytterligare gemensamma regler för Norden, menar de. Regelverket som finns nu är rätt
krångligt med flera hälsoföreskrifter och flera handelsföreskrifter till exempel.
Jordbruksverket arbetar för att minska ner det till en av varje. När det gäller smittspridning
gäller att tänka efter före och att vara uppmärksam på dödlighet och utseende hos skaldjuren.
Att skaldjur som säljs till konsument är säkra som livsmedel är det Livsmedelsverkets sak att
se till. Malin Person berättade om den nya områdesklassificering som just nu genomförs för
att så långt möjligt se till att ostron inte utsätts för bakterier och virus som kan orsaka utbrott
av matförgiftning.
Tillsynsprocess ska bli billigare och bättre
Konferensens sista föreläsningsblock inleddes av Erik Olofsson från Jordbruksverket. Det är
den myndighet som sedan den 1 juli 2011 har det övergripande ansvaret för vattenbruk.
Tidigare var det Fiskeriverket som hade detta ansvar. Jordbruksverket har nu ett
regeringsuppdrag att se över reglerna för vattenbruk för att göra dem enklare. En arbetsgrupp
har tillsatts och arbetet ska vara klart i november. En av uppgifterna är att se över
tillsynsprocessen. I dagsläget är den inte särskilt effektiv och dessutom för dyr. Erik Olofsson
talade också om arbetet med en strategi för svenskt vattenbruk och efterlyste synpunkter från
intresserade på www.svensktvattenbruk.se
Trond Sveen berättade om hur de odlar ostron på norska Vestlandet och hur de handskas med
reglerna som ska följas. Hans filosofi är att istället för att irritera sig på reglerna, organisera
sitt arbete för att på smidigaste sätt kunna följa dem, eftersom de finns till av en anledning.
Lena Mossberg, professor, vid Handelshögskolan, Göteborgs universitet, berättade om sitt
uppdrag att marknadsföra VGR som matregion. Att fokusera på skaldjur kändes självklart,
och i år genomförs ”Skaldjursresan” i regi av Västsvenska turistrådet för fjärde året i rad med
ett ständigt ökande intresse. Under hösten erbjuds besökare att resa i Bohuslän med fokus på
skaldjur. Hotell, restauranger och aktivitetsföretag deltar.
Hon visade också sin nya bok ”Måltidsturism i Västra Götaland”.
Bonamia-friheten vår viktigaste tillgång
Susanne Lindegarth höll det avslutande föredraget och presenterade skälen till att
skandinavisk ostronodling ska lyckas. Den absolut största styrkan är att våra odlingsområden
är Bonamiafria och att det finns en stor efterfrågan på våra platta ostron, nationellt och
internationellt. Skandinavien har stora möjligheter att etablera nya marknader för denna
resurs. Susanne Lindegarth vill gärna se att nätverket som utvecklats under Nord-Ostrons
projkekttid fortsätter vara aktivt. Ett sätt är att fortsätta bjuda till seminarier och workshops
vilket Susanne kommer att ta initiativ till.
Konferensen avslutades med en paneldebatt kring vilka frågor som är de viktigaste att satsa på
för ostronindustrin i framtiden. Karl-Johan Smedman, Ostrea AB, efterlyste mer tydlighet i
vilka offentliga medel som finns att söka och Adriaan van de Plasse ville ha projekt där
företagare kan vara med på samma villkor som forskare. Susanne Lindegarth uppmanande
ostronföretagarna att slå sig samman och söka pengar ihop eftersom det är lättare att få om
man är flera. Stein Mortensen uppmanade den svenska näringen att lära av Norge som gått
igenom en musselkollaps. Under 1980-talet fördelades forskningspengar enligt demokratiska
principer till alla som sade sig vara experter på marina arter, vilket helt plötsligt var otroligt
många. Man måste istället prioritera. Och det lovar Erik Olofsson att Jordbruksverket ska
göra i sitt kommande strategidokument om vattenbruk.
Ostronakademien var på plats och öppnade ostron.