l
l
'l
• OCK EN STRUNT
HEMBYGDSFÖRENINGS
FRÖSUNDA
Sol..E3t~
b y '·\,.,
.
förr och nu!
~ .. · ·
·
Denna :· runsten står
'
: .·
·
i byns södra de l och
·f,(··· , '·
berättar am OrBkj a, en av de ' . '·
första salstabönderna vi känner vid
<!.Mft -..:~Ii~· ·;·~:,;;;~. - ::
4IIN. ·~,~~~~- ~--~d t:· ~IL
''\ ..
KVARTALSTIDSKRIFT
EMMA LUNDKVIST - XLDST I SOLSTA
Detta nurrmer av Sockenstrunt handlar t i Il
stor del cm solsta by. A ldst bland
solstaborna är Enma Lundkvist scrn finns
med pA bi Iden här ovanför frdn seklets
början.
Bilden här är tagen vid Solsta banvaktsstuga. Banvakten är Albert Edman och
barnen är Karl, född 1894, samt tvillingarna Manne (Emmanuel) och Emma, födda 1900.
Banvaktens fru Anna håller i inackorderingshundarna Stål och Flinta (eller
finns det endast en hund som rört sig
på bilden?) som tillhörde söndagsjägarna från Stockholm: läraren Krister Wassberg och specerihandlaren Erik Olsson
på Sturegatan.
Fotografiet är intressant i sig självt.
Det togs av skolläraren och kantorn
Zacheus Carlsson, sedemera Waldebäck,
en av Frösundas två skickliga fotografer
vid:den tiden. Enligt den lilla flickan
med den fina hatten, numera 86-åriga
fru Emma ~undquist från Solsta i Frösunda,
finns det också ett tåg med på bilden.
- Han ~kulle ha tåget med, har det
sagts. Tittar man närmare ser man skym-
2..
ten av ett späktåg som rusar rakt fram
mot stugan på andra sidan staketet.
Rälsen går framför staketet från kameran
räknat och korsar landsvägen mitt på
bilden. Tydligen har fotografen öppnat
slutaren precis innan tåget kom in: på
fältet till höger och stängt den igen
då loket nått fram till grindhålet in
till tomten. Det var väl en solig dag
och bilden blev halvexponerad iQnan tåget kom i vägen.
'
Banvakten Albert Edman hette Jansson
som barn. Hans far var skogv~ktare vid
Margretelund i Österåkers socken, men
han dog tidigt och pojken kom till ~in
fabror och faster Wilhelm och Sof~a
Jansson i Frösunda. Deras stuga finns
fort farande kvar och ·"ligger bredvid den
gamla festplatsen ,l Vreda hage.
Albert gick i skola i Nyborg, ett torp
under Solsta. Också det finns kvar,
numera som modern bostad. Så smanlngom
kom Albert till Helgö gård i Frösunda
som dräng.
Albert föddes 1866 och hans hustru
Anna föddes i Skånela 1870. Hennes
familj flyttade så småningom till Ce-
dersdal, en gård som ännu finns kvar
i Vanadislunden vid Sveaplan i stockhalm. Anna kom till Frösunda och tjänade först vid Helgö, sedan som kokerska
till den tyske ägaren Palsov vid Bergs
gård. Emma Lundquist minns ännu hur
hennes mor senare skurade Palsovs stora
gravsten på Frösunda kyrkogård.
Anna och Albert gifte sig och flyttade
till Nyborg där Albert gått i skolan
som barn. Då tjänade han sitt uppehälle
genom att göra dagsverken på gårdarna
och i skogen bland annat.Barnen John
och Karl föddes vid Nyborg år 1892 och
1894.
Därefter fick Albert plats som banvakt
i Vallentuna, och i samband med detta
bytte familjen namn till Edman. Siri
Wallerstedt, vars far var stins i Frösunda vid sekelskiftet, har berättat i
en intervju för Josef Andersson i Vallentuna hur befolkningen på sitt roslagsmål trasslade in sig beträffande "err
Hedmans" namn.
Banvaktsstugan i Vallentuna låg ungefär där gatuköket ligger i dag. stockholmsvägen låg högre upp i backen vid
gamla Abyholmsvägen och Karlbergsvägen.
Innan tvillingarna föddes år 1900 hade
familjen flyttat tillbaka till Frösunda
och Albert hade blivit banvakt i Solsta.
Anna Edman fick också tjänst som grindvakt. En helg flera år senare, då familjen åkte med tåg för att hälsa på släkten
i Margretelund, brann Vallentuna banvaktsstuga ned medan de var borta. Den
fanns på plats då de passerade Vallentuna på väg dit, men var borta då de
återvände.
För att komma till Margretelund tog
man tåget till Akersberga med byte i
Roslags Näsby, gick till sjön och rodde
över viken. Man hade fyra familjebiljetter i månaden på järnvägen.
Banvaktsstugan i Solsta bestod av ett
stort kök med bakugn och ett rum med kakelugn. Man eldade med gamla slipers
så långt de räckte och högg i skogen
därtill. Förutom vedbod fanns det djurstall. Familjen hade höns, får och gris
samt ibland en ko eller två.
Till banvaktsstugan hijrde ett litet
gärde. Banvakten själv var "nästan som
en trädgårdsmästare" och hade bl a
väldigt mycket blommor. Något eller några år odlade han vete på gärdet. Han
var i övrigt mycket intresserad av naturen och gick gärna upp tidigt för att
se på soluppgången och lyssna på fåglarna.
Varje år tog man vinterfoder till djuren längs banvallen. Det var ett besvär-
ligt arbete att räfsa på slänten. Man
vallade också korna där vilket också var
arbetsamt. Höet togs hem på en tralle ett tre-hjuligt fordon som sparkades fram
'med ett ben medan man stod på andra knäet.
Den sträcka som banvakten i Solsta
skulle sköta varierade något, men som
mest sträckte den sig från Holsta i Orkesta till "stället där det vita staketet finns" strax före Lilla Vreda.
Normalt körde banvakten längs sin
sträcka två gånger om dagen, men under
kriget 1914 - 1918 var han ute på sträckan hela dagen. Dels eldades tågen med
ved som gav en ständig risk för skogsbrand (Solsta-skogen brann 1918) och
dels tycks man också ha fruktat sabotage.
Banvakten vid Lilla Vreda hette Pettersson. Banmästaren hette Kjellberg och bodde i Kårsta.
Banvaktsbarnen gick i småskolan i
Sunnanå. Folkskolan var i nuvarande
Frösundagården som . förtfarande kallas
;"Kyrkskolan" av infödingarna. Syslöjd
för flickorna på Emmas tid var i Tarsholma skola.
På fritiden kom man sällan längre bort
än till Vreda hage. Emma var 50 år innan
hon fick sin första cykel! skytteföreningen och Idrottsföreningen hade fester
i Vreda hage. Både banvakten och hans
fru - och dottern Emma själv - var dan~
santa. Det fanns flera frösundapojkar som
spelade. På skytteföreningens fester hade
man blåsmusik ibland.
Banvakten blev kvar i tjänsten tills
han hade fullgjort erforderligt antal år
för att få pension. Sedan flyttade han
med frun till Odenslund som låg tvärs
över ett gärde från banvaktsstugan. Liksom de andra nämnda stugorna är Odenslund
också kvar och ombyggd till modern bostad. Emmas son Olov bor där nu med sin
familj. Någon gång innan familjen Edman
flyttade dit hade den också rustats upp
från att tidigare ha varit en smedja.
Som redan nämnts var Albert Edman
mycket intresserad av trädgårdsskötsel
och av naturen. Ibland kunde han komma
hem från skogen med fina skördar av
kantareller som hans fru sålde från sitt
torgstånd på Östermalm. Varje lördag
lämnade hon nämligen barnen att vakta
grinden och tog dressinen till Lindholmen
och tåget därifrån till Stockholm. Senare blev det åkare Franzen och så småningom "Mjölk-Holger" som hon åkte med.
Den största förtjänsten kom fr~n att
hon sålde åt yrkesträdgårdsmästarna,
men ägg, bär och svamp ha~e hon med sig
in till staden också åt grannar för
3
försäljning. Till fots ända från Benhamra brukade Agnhild och Ida komma med ägg
till henne. Ida kom från Snarvsätra under
Benhamra, och av dessa två tog Anna ingen
provision, och knappast av några andra
persone~ från trakten heller.
Frösunda fältskär Jakob Otto Sjögren
hade efterträtts av sin hushållerska Klara
Ek. Hon fungerade som "medicinkvinna"
och efterträddes i sin tur av Anna Edman.
Anna köpte emellertid alltid sina ingredienser till salvor och annat från apoteket och var mera modern än Klara som
litat till vad naturen hade att ge.
Emma Edman själv, som berättat dessa
minnen, gifte sig med arrendatorn vid
Solsta 1 (den ena av de båda Solstagårdarna), änkemannen Artur Lundquist. Nu bor
hon kvar som ägare på gården, omgiven av
sina barn ; barnbarn och barnbarnsbarn i
husen runtomkring.
I den andra Solstagården finns hennes
dotter Karin Wahlström, gift med Frösundas välkände auktionsförrättare Sven som
vi också har att tacka för att . spelmanstraditionen lever vidare i Frösunda då
han lärde de tre första unga spelmännen
i vår tid att spela de gamla lokala låtarna
på fiol.
JUBLET
AVKLARAT
Nu har Frösunda hembygdsförening visat
att den inte bara Kan fungera i 10 år,
utan ocKså fira ett ståtligt jubileum
därtill.
Jubileet firades den 4 oKtober med fest
och helsteKt lamm i Frösundagården för
den som ville vara med. Och det ville
många.
Förutom lamm ficK vi tillfälle att blicKa
tillbaKa på en del som hade hänt, att
tacKa varandra för de storverK vi uträttat och ta en svängom på dansgoWet.
Tjugoårsjubileet lär inträffa 1996.
•
RORELSER l TIDEN
Tisdagen den 13 januari startar en buggKurs i Frösundagården. Alla åldrar är
välKomna!
Kursen Kommer att pågll var je tisdag mellan Kl 18:00 och 19:30. Anmälan Kan göras
till Ulla-Britt Helgöstam, 300 94, eller
ledaren Pia Holminger frlln Kårsta,
353 44.
Om bugg-Kursen samlar tillräcKligt många
deltagare måste gymnastiKen i Frösundagården flyttas till onsdag Kväll frltn och
med årssKiftet.
~lfman ~ttngorelfe. .
VI SALUTERAR
"Sigvard i affären"
som nu
varit kass6r i skyttef6reningen i
50 ÄR.
Grattis Sigvard, och tack f6r allt
du g6r och har gjort under årens
lopp f6r f6reningslivet i Fr6sunda.
4
a!nligt :W.agiftratcit5 i morrtcige tiUMrtnagifroaitbe
~ tommer prifct å f:lobig(at mi b Upotpcfet ·berftå~
bc5, unbct be for.fta fl'~ mänaberna af nåftrommartbc
år, att biifiua feJ,:ton ffillingar ~anfl1 itl)cfct. · · ·
~töd:ooim
.
'
.
å ~anbg•Jtan6Iict ben-U, ~December i855.
.
G. F. LILJENCRANTS.
.
SOLSTA BY
Lite längre bort efter en väg som nu
.leder ut till åkrar och skogar står ett
stort flyttblock med denna text:
Liksom de flesta byar i Frösunda är
Sols.\ • mycket gammal och rymmer gamla
minneat!frken. I Solstå finns två
runstenar som ristades på 1000-talet och
står i den s k bastuhagen.
BjiJrn och AE>[Ier lAta resa stenen efter
sin fader och Lock efter (sin) farfader
OriJlcja.
Närmast boningshusen 1 hagen ligger en
stor sten med text på den uppåtvända
sidan:
Många vill utnämna OrBkja till den som
gett namn åt Orkesta socken. Det kan vara
tveksamt om det är så, men här är tydligen OrBkja dBd och sBnerna BjBrn och
Asger reser stenen efter honom. Lock är
en kvinnonamn, och troligen är Lock
dotter till Björn eller Asger . Namnen på
de här gamla stenarna bars av de första
solstabor vi känner.
Kattil lBt resa stenen efter sin fader
Visten och VigiJ.rd efter sin Jll!ln. Gud
bjBlpe bans ande.
Den gamle solstabonden Visten är alltså
dtld, och sonen Kättil och änkan Vigärd
reser stenen efter honom. Om nu stenen
någonsin har varit rest. Den ligger platt
på mage och förefaller aldrig att ha
stått upp.
I dag finns här en blandning av nya och
gamla hus, unga och gamla människor.
Solstareportage: Kerstin Lundkvist
SOLSli\
~-.... ...BY.·· ·..
.
-~-----....,.;;;;;;....._
·-------------·
---~
~
- =---
----·---
s
/
So1sta
1:1
Södergården är byggd i början av 1800talet och har två lägenheter. Albert
Lundkvist arrenderade gården från 1908
och fram till 1943.
till vilken förra äg~ren testamenterat
den. Emma bor fortfarande på gården som
numera sköts av Kjell Wahlström, Solsta,
i sambruk med den egna gården.
Emma Lundkvist, född Edman, gifte sig
1921 med Albert, och de brukade tillsammans gården fram till Alberts död 1943.
Emma fortsatte sedan jordbruket tillsammans med sönerna. 1944 köpte hon gården
av Evangeliska Fosterlandsstiftelsen,
I husets norra lägenhet bor Emmas sonson
Per-Olov med hustru Anne-Lousie och sonen
Daniel.
Solsta
1:3
Här bor sedan 1981 familjen Englund, som
består av Sonja och Ake med barnen Maria
och Martin. Huset byggdes 1939 av Johan och
Hilda Jansson, banvakt vid Solsta Banvaktsstuga. De kallade huset för Solliden och bosatte sig där sedan Johan gått i pension.
Solsta
2:1
Norrgården i Solsta är byggd på 1890-talet,
till släkten Wahlström 1893. 1935 köpte
Sven Wahlström gården av sin far Axel Wahlström och brukade den sedan i många decennier.
I mitten på 1970-talet övertog Kjell och
Lennart Wahlström gårdens skötsel. Nu bor
solsta
2:6
Kjell med hustru Solveig och barnen Carina,
Petra o Stefan i huvudbyggnaden och sköter
jordbruket. Huset renoverades senast 1982.
På gården finns en gammal arbetarbostad från
början av 1700-talet.
Solstalund ligger vackert bland björkar
i söderläge. Huset byggdes 1934 av Gunnar
och Karin Hagberg. Karin bor nu på äldre
dar på Väsbygården i Vallentuna, medan sonen
Ake Hagberg bor kvar i huset.
Solssta
2:7
Almaskog kallas huset där Conny och Eva
Wiberg bor sedan 1975. De har nu två
barn, Johan 7 år och Linda 3 1/2 år .
Huset är byggt omkring 1860 och har sedan
delvis byggts om och moderniserats, men
har kvar karaktären av "röd stuga på landet".
I det vita huset invid järnvägen, strax norr
om Solsta-gårdarna, där "gamla landsvägen"
, korsar Roslagsbanan, bor Per och Annika Karlsson med lilla sonen Erik. Huset ser helt
nytt
och modernt ut, men gömmer i sig stomSolE>ta. 2: 16
men från den gamla banvaktarstugan som hade
c:a 100 år på nacken, eftersom Roslagsbanan
firat sitt 100-årsjubileum. 1965 gjordes det
"stora lyftet", då en 30-tonskran lyfte banvaktarstugan från järnvägen, längre upp i
slänten. Det var Kjell Wahlström som byggde
om huset till en modern villa. Familjen Karlsson har bott i Solsta sedan 1982.
8
solsta
2:17
Här bor Kjell Ake och Ann-Sofie Almgren
med barnen Anders och Karin. Huset byggdes
1970 av makarna Lindberg, som fritidshus.
Almgrens har sedan byggt till och om huset
och har bott där sedan 1981.
solsta
2:18
I det moderna huset av vitt maxitegel bor
Lennart och Anne Wahlstrtlm med döttrarna
Lena och Marie. Huset är byggt 1976, och
har bl a inbyggd swimmingpool. Ftlr ett
par år sedan installerades en jordvärmeanläggning. Man använde då ett gammalt
borrhål med gott resultat.
Sol~ta
2:21
I det röda nybyggda huset närmast järnvägen
bor Karin o Sven Wahlström, föräldrar till
Kjell o Lennart. Under tiden som huset byggdes
/1983/ bodde Sven o Karin i det gamla 1700talshuset, som f~nns på gården. Detta hus har
tidigare använts sÖm drängstuga och på senare
.tid som fritidsbostad. Sven är välkänd som
auktionist och fiol-spelman i trakten, bl a
spelade han under många år i Orkesta spelmanslag.
Sol~ta
\0
3:1
Odenslund byggdes i mitten av 1800-talet.
Huset bestod sedan gammalt av ett kök med
öppen spis och en liten kammare. Någon gång
på 20-talet byggde banvaktare Albert och
Anna Edman till ett rum och en glasveranda
och huset fick även en s k öppen vind och
~~~ ett litet vindsrum. När makarna Edman gått
användes huset en tid som fritidshus av barn och barnbarn, tills det köptes
1958 av Olle och Kerstin Lundkvist . Kersti~
Bodil bor nu på Odenslund.
•
En
'JO..'(""m
roa_
\ no..a.,e'\'l ...
~
Plcts\i<;)i:· ··
·- ---....:::::----
Nt.p..'.. y
T;~c\i
\:0 oo.
l\'
<:o.
t
E'O,Cfl\\
l'? l
~ 9(). '?:" m~ ~Q.
~\C\..1:''»:. ~1'1'\
()..'q
'f'C\
\c"
o_
\lrt~\C\.1:'<;).0...
\\~n ~C\ 1ltt.""Ck\\~("
f'uSQ..\ \.tö\ "<"U.(\\ l
"''n\' n~\D.
se." \oo<'ö.e. 'f>-G_
"~ ~ \\<:, c\tt\ cc..Y\
o<Y;,Ic.os
d~\ \a<' o....~ ci u..
cp p o..{" ~, ~" o.'.l.
o.a.q_cr~.
l
rinzra >>)t
n
. . . ..
~~~-
·~ UJ.;" T;l' e~
5l
;:
111&sta. dag .. .
~
Detta är en äkta solsta-serie, ritad av
Lena Vahlstr6m från Solsta. Det kan
tyligen ha sina risker att vara häst i
Solsta!
Förslag önskas till hembygdsf ö reningens styrelse för 1987.
Gärna yngre människor från alla
delar av Frösunda. Ta kontakt
med VALBEREDNINGEN, tel 320 43
(Jean Bakström).
(
\
Från de ledande politiKerna finns det
inte mycKet förståelse för vår situation,
det framgick Klart av den två timmar
långa debatten. Mest var det tal om hur
stora svårigheter politiKer och tjänstemän hade att få sKolbussarna att fungera över huvudta~t. Ett problem är att
bussarna ska fun~ra för både sKol- och
arbetsresor. Bästa lösningen vore att ha
en speciell sKolbuss, men någon sådan
Kommer Kommunen aldrig att få råd till,
K la r gjorde Jan Birgersson:
ALLT SÄMRE
SKOLSKJUTS
1 höst har en ny station öppnats på Roslagsbanan i Visinge.
Den innebär bättre
· service för dem som bor där. Men som
vanligt är det någon som förlorar på förbättringen. Och som vanligt är det vi i
glesbygden.
Det är barnen som råkar mest illa ut
genom att skolbussarna från Frösunda nu
går 20 minuter tidigare.
På kvällen blir
det motsvarande försämring, och sammanlagt innebär det at t barnen som går i
Hjälmstaskolan i Vallentuna f ,år en halvtimmes längre skoldag.
'
sKoldagen för en högstadie-elev är därmed
totalt 9,5 timmar. Av dem utgör 2 timmar
och 10 minuter res- och väntetid, för att
färdas sammanlagt ca 30 km. Den effektiva
genomsnittshastigheten hos sKolsKjutsen
är därmed ca 14 ·Km/h.
Försämringen berör ocKså Gustav VasasKolan, men där har man Kunnat lägga om
schemat så att väntetiderna inte blir
liKa långa.
Kvar står ändå att barnen
måste gå upp mycKet tidigt för att Komma
till
sKolan.
F ör att påtala och protestera mot försämringen Kallade ett antal föräldrar till
möte med politiKer och sKolstyrelse den
25 november. Bakom aKtionen stod också
Hem- och sKola-föreningarna vid de sKolor
som berörs.
"Jag tror icKe att Kommunen inom överskådlig tid Kommer att ha möjlighet att
ta på sig de extra Kostnader som detta
skulle innebära med tanKe på den eKonomisKa politiK som i dag förs ifrån regeringssidan som hela tiden lägger öKade
åtaganden och Kostnader på Kommunerna."
Emellertid är tydligen inte pressen från
regeringen större än att KommunfullmäKtige, där Jan Birgersson också ingår,
rasKt bestämmer sig för att sänka kommunalskatten med 25 öre.
Det
ras
bar
med
innebär att Kommunens budget försämmed 2,7 miljoner. På en beskattningsinkomst om 100 000 Kr minsKar skatten
250 Kr per år.
En sKolsKjutslinje Kostar i storleksordningen 100 000 Kr per år, och med de
"inbesparade"
pengarna skulle vi alltså
Kunna få flera sKolsKjutsar och Kunna
lösa många andra angelägna problem inom
Kommunen.
PolitiK är att vilja, har det sagts. Och
Kommunstyrelsens vilja är tydlig: Hellre
sänka sKatten än att lösa glesbygdens
problem.
De flesta som röstar bor ju
tryggt och gott i centralorten.
~o C::=::=-~M
CKENSTRUNT
Adress:
Ansv utg:
HEMBYGDSFORENINGS
KVARTALSTIDSKRIFT
Bjtlrkås, Frösunda,
186 00 VALLENTUNA
Bertil Hellsten
302 54
Tonen för politiKernas syn på våra problem angavs av sKolstyrelsens ordförande
Jan Birgersson:
FRöSUIDA HEJIBYGDSFöRBIIIG
Ordförande: Agneta Ivgren
320 74
Kass8r:
Ann-Marie Karlsson
302 05
Postgiro:
80 58 98-4
"Jag tror det är en liten upprycKning
för Hem och sKola att få ett engagerande
ämne att samla sig omKring."
JedleDSavgift per år: 15 kr för vuxen,
5 kr för ungdom 12 - 15 år.