EUROPAPARLAMENTET 2014 - 2019 Utskottet för framställningar 28.2.2015 MEDDELANDE TILL LEDAMÖTERNA Ärende: 1. Framställning nr 0921/2012, ingiven av Sorin Stelian Torop, rumänsk medborgare, för statstjänstemannaförbundet DGASPC SANITAS Gorj, om bristande införlivande av arbetstidsdirektivet (2003/88/EG) i den nationella lagstiftningen Sammanfattning av framställningen Framställaren uppger att arbetstagare som varit sjukskrivna får mindre årlig betald semester (dvs. arbetstagare som varit sjukskrivna i tio dagar får en dag mindre årlig semester). Framställaren anser att artikel 145.2 i den rumänska arbetslagen, i ny utgåva, strider mot artikel 7 i arbetstidsdirektivet (2003/88/EG) och hänvisar i detta avseende till EU-domstolens domar i målen C-520/06 och C-350/06. Framställaren ber om en formell ståndpunkt i frågan. 2. Tillåtlighet Framställningen förklarades tillåtlig den 12 november 2012. Kommissionen har uppmanats att lämna upplysningar (artikel 216.6 i arbetsordningen). 3. Kommissionens svar, mottaget den 28 juni 2013 Framställaren klagar över artikel 145.2 i den rumänska arbetslagen (lag 53/2011). Framställaren hävdar att rätten till årlig semester för personalen vid generaldirektoratet för socialt bistånd och skydd av barn i provinsen Gorj minskas med en dag var tionde dag de varit sjukskrivna. CM\1052682SV.doc SV PE514.940v05-00 Förenade i mångfalden SV Kommissionens iakttagelser I artikel 7.1 i direktiv 2003/88/EG om arbetstidens förläggning i vissa avseenden föreskrivs följande: ”1. Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som behövs för att se till att varje arbetstagare får en årlig betald semester om minst fyra veckor i enlighet med vad som föreskrivs genom nationell lagstiftning eller praxis angående rätten till och beviljandet av en sådan semester.” Europeiska unionens domstol hävdade uttryckligen att en arbetstagare som inte kan arbeta på grund av sjukdom inte förlorar sin rätt till fyra veckors årlig betald semester i enlighet med artikel 7 i direktivet på grund av sjukskrivningen1: ”... en arbetstagares rätt till det minsta antalet betalda semesterdagar per år som föreskrivs i unionsrätten [kan] således inte [...] begränsas, då denna arbetstagare inte har kunnat uppfylla sin arbetsplikt under beräkningsperioden på grund av sjukdom ...” (mål C-229/11, Heimann, punkt 26.) ”Domstolen har [...], när det gäller arbetstagare som sjukskrivits i vederbörlig ordning, redan slagit fast att en medlemsstat inte kan villkora den rätt till årlig betald semester som alla arbetstagare har enligt direktiv 2003/88 med att arbetstagarna faktiskt har arbetat under den beräkningsperiod som fastställts av nämnda stat (domen i de ovannämnda förenade målen Schultz-Hoff m.fl., punkt 41, och dom av den 24 januari 2012 i mål C-282/10, Dominguez, punkt 20).” (mål C-229/11, Heimann, punkt 24.) Domstolen har dessutom betonat att direktivet inte medger några undantag från rätten till årlig betald semester enligt artikel 72, nämligen ”... att varje arbetstagares rätt till årlig betald semester måste betraktas som en princip av särskild betydelse i den gemenskapsrättsliga arbetsrätten, att undantag från denna princip inte får göras och att de behöriga nationella myndigheterna endast får verkställa principen inom de gränser som uttryckligen uppställs i [arbetstidsdirektivet].”3 Domstolen har också klargjort att frånvaro på grund av sjukdom inte kan betraktas som en semester som måste uppfylla rätten till årlig semester enligt direktivet: ”Syftet med den årliga betalda semestern är att arbetstagaren ska kunna vila sig och ha en period av avslappning och fritid. Detta syfte är i så måtto annorlunda än syftet med rätten till sjukledighet. En arbetstagare beviljas sjukledighet för att kunna tillfriskna från en sjukdom.”4 1 Se de förenade målen C-350/06 och C-520/06, Schultz-Hoff m.fl., punkterna 36–43. Domstolen hänvisade till skälen i direktivet och till ILO:s konvention nr 132 om semester, som föreskriver att frånvaro från arbetet av skäl som arbetstagaren inte råder över, exempelvis sjukdom, ska räknas in i tjänstetiden. Domstolen konstaterade också att direktivet hänvisar till ”varje arbetstagare” utan att göra någon som helst skillnad mellan arbetstagare som är på arbetet och arbetstagare som är sjukskrivna. 2 Se till exempel mål C-173/99, BECTU. 3 BECTU, punkt 43. 4 Schultz-Hoff och Stringer, punkt 25. Domstolen tillade att nationell rätt kan tillåta att en arbetstagare som så önskar tar ut sin årliga semester under sjukskrivningen, men att arbetstagaren inte måste göra det (jfr mål C277/08 Pereda, punkt 25). PE514.940v05-00 SV 2/4 CM\1052682SV.doc Sammanfattningsvis framgår det tydligt av EU:s regelverk, när det gäller de 20 dagar som enligt direktivet föreskrivs som det minsta antalet dagar årlig betald semester, att perioder av arbetsoförmåga på grund av styrkt sjukdom ska räknas in i tjänstetiden vid beräkningen av den intjänade rätten till årlig betald semester. Det framgår inte tydligt av ordalydelsen i den ifrågasatta bestämmelsen, dvs. artikel 145 i arbetslagen, att den rumänska nationella lagstiftningen är förenlig med direktivet på denna punkt. Enligt de uppgifter som kommissionen har tillgång till föreskriver artikel 145.2 i arbetslagen inte uttryckligen att årlig semester (som i enlighet med artikel 145.1 i arbetslagen bör bestå av minst 20 arbetsdagar) ska minskas med en dag för var tionde dags sjukskrivning. Däremot anges att den årliga semesterns faktiska längd ska fastställas i det enskilda anställningsavtalet, i enlighet med lagstiftningen och gällande kollektivavtal, och beviljas i förhållande till det arbete som har utförts under kalenderåret. Bestämmelsens ordalydelse är tvetydig. Å ena sidan kan den tolkas som att den är förenlig med direktivet, som kräver att sjukfrånvaro räknas med vid beräkningen av den årliga semesterns längd. Å andra sidan tyder den specifika ordalydelsen ”beviljas i förhållande till det arbete som har utförts under kalenderåret” på att så inte är fallet. Framställaren anger ju också att myndigheternas faktiska praxis är en annan, även om det inte tydligt framgår vilka närmare bestämmelser som gäller för den berörda personalen enligt den nationella lagstiftningen och/eller kollektivavtal. Mot bakgrund av dessa omständigheter har kommissionen registrerat ett klagomål om eventuell överträdelse och avser att kontakta de nationella myndigheterna med en begäran om ett klargörande av läget. Slutsatser Kommissionen kommer att hålla parlamentet och framställaren underrättade om resultatet av sina undersökningar. 4. Kommissionens kompletterande svar (REV), mottaget den 19 december 2013 I sitt tidigare meddelande om denna framställning informerade kommissionen parlamentet om att den ansåg att frågan handlade om huruvida den nationella lagstiftningen och nationell praxis var förenliga med artikel 7.1 i arbetstidsdirektivet (2003/88/EG). Kommissionen hade därför registrerat ett klagomål om eventuell överträdelse och avsåg att kontakta de nationella myndigheterna med en begäran om att de skulle klargöra läget. Av kontakterna mellan kommissionen och de nationella myndigheterna inom ramen för EU Pilot-projektet framgår att den nationella rättsliga ramen fortfarande tycks strida mot arbetstidsdirektivet. Kommissionen kommer nu att besluta hur den ska gå vidare i förfarandet. Slutsatser Kommissionen kommer att hålla parlamentet och framställaren underrättade om eventuella framtida åtgärder. CM\1052682SV.doc 3/4 PE514.940v05-00 SV 5. Kommissionens kompletterande svar (REV II), mottaget den 31 mars 2014 I sitt tidigare meddelande om denna framställning informerade kommissionen parlamentet om att den ansåg att problemet handlade om huruvida den nationella lagstiftningen och nationell praxis var förenliga med artikel 7.1 i arbetstidsdirektivet (2003/88/EG), och att den efter att ha kontaktat de nationella myndigheterna med en begäran om att de skulle klargöra läget ansåg att frågan fortfarande var olöst. Den 20 februari 2014 beslutade kommissionen därför att utfärda en formell underrättelse till Rumänien. Rumänien har nu två månader på sig att svara och informera kommissionen om vilka åtgärder landet kommer att vidta för att följa EU-rätten. Slutsatser Kommissionen kommer att hålla parlamentet underrättat om eventuella framtida åtgärder. 6. Kommissionens kompletterande svar (REV III), mottaget den 31 oktober 2014 I sitt tidigare meddelande informerade kommissionen parlamentet om att den ansåg att frågan handlade om huruvida den nationella lagstiftningen och nationell praxis var förenliga med artikel 7.1 i arbetstidsdirektivet (2003/88/EG), och att den efter att ha kontaktat de nationella myndigheterna med en begäran om att de skulle klargöra läget ansåg att situationen inte hade lösts. Den 20 februari 2014 beslutade kommissionen därför att utfärda en formell underrättelse till Rumänien. I sitt svar på den formella underrättelsen av den 20 juni 2014 uppgav de nationella myndigheterna att det finns ett lagstiftningsförslag om att ändra lag nr 53/2003 om arbetslagen för att göra bestämmelserna förenliga med direktivet. Lagstiftningsförslaget är nu under behandling och förväntas antas i slutet av 2014. Slutsatser Kommissionen kommer att hålla parlamentet och framställaren underrättade om eventuella framtida åtgärder. 7. Kommissionens kompletterande svar (REV IV), mottaget den 28 februari 2015 Efter en förlängning av tidsfristen svarade Rumänien den 20 juni 2014 på den formella underrättelsen och angav att man planerade att ändra tillämplig lagstiftning som svar på de frågor som tagits upp av kommissionen. Efter en begäran från kommissionen om mer detaljerade uppgifter inlämnade Rumänien den 11 november 2014 utkasten till ändringsförslagen. En preliminär genomgång av dessa ändringsförslag ger vid handen att ingen överträdelse längre skulle föreligga om de antas. Kommissionen väntar nu på resultaten av lagstiftningsförfarandet i Rumänien och kommer att hålla parlamentet underrättat om den fortsatta händelseutvecklingen. PE514.940v05-00 SV 4/4 CM\1052682SV.doc