1. No category

Hämtad ur FYSS-kapitel ÅNGESTSYNDROM
2015-02-28
Rekommenderad fysisk aktivitet vid ångestsyndrom
Behandling av panikångest med fysisk aktivitet
Personer med panikångest bör rekommenderas aerob fysisk aktivitet för minskad ångest.
Måttligt starkt vetenskapligt underlag (evidensstyrka +++).
Fysisk aktivitet kan användas som kompletterande behandling vid all form av ångest, då det
finns grund för att förvänta en viss symtomreduktion hos dessa patienter både akut och på
längre sikt. Här är dock det vetenskapliga underlaget begränsat.
PANIKÅNGEST – FÖREBYGGA med fysisk aktivitet
Den allmänna rekommendationen om fysisk aktivitet kan tillämpas:
X Ja, evidensen är dock begränsad.
 Nej
PANIKÅNGEST – BEHANDLING med fysisk aktivitet
(Obs! Fokus här är på att behandla sjukdom eller dess symtom.)
Aerob fysisk aktivitet
Muskelstärkande fysisk aktivitet
Evidens: +++ (ångest)
Evidens:
Intensitet*
Duration
minuter/vecka
Frekvens
antal gånger/vecka
Måttlig till hög
> 20
minuter/tillfälle
3–4
Antal
övningar
Intensitet
antal repetitioner
Antal set
Frekvens
antal gånger/vecka
Tänk på:
Duration per behandlingsomgång ≥ 10 veckor för varaktig ångestreduktion.
Finns det behov av KOMPLETTERANDE fysisk aktivitet utifrån behandlande dos för att nå den
allmänna rekommendationen om fysisk aktivitet i syfte att förebygga andra sjukdomar?
X Ja, komplettera med muskelstärkande fysisk aktivitet enligt allmänna rekommendationerna.
 Nej
* Måttlig intensitet: 40–59 % VO2max, RPE 12–13. Hög intensitet: 60–89 % VO2max, RPE 14–17.
Kommentar
Fysisk aktivitet i form av styrketräning är motiverad för patienter som inväntar
rekommenderad behandling för generaliserad ångest, då preliminära studier tyder på att detta
kan ha god effekt på denna patientgrupp.
Det är viktigt att nivån anpassas till personens aktuella fysiska status. En praktiskt viktig
företeelse är att många personer paradoxalt nog upplever ökad ångest när de börjar träna.
Förklaringen till detta är att den aktivering som sker av det sympatiska nervsystemet under
fysisk aktivitet ger hög puls, hjärtklappning, svettning och ökad andning, det vill säga samma
fysiska reaktioner som uppstår vid stark ångest. Många personer med ångestsyndrom
undviker därför fysisk aktivitet, eftersom de upplever att det leder till ökad ångest. Detta är
särskilt viktigt för personer med panikångest. När man informerar om detta i förväg upplevs
inte de kroppsliga ångestsymtomen så skrämmande och många kommer att kunna genomföra
fysisk aktivitet med gott resultat.
Hämtad ur FYSS-kapitel ÅNGESTSYNDROM
Akuta effekter av fysisk aktivitet på risken att utlösa panikanfall
Aerob fysisk aktivitet med hög intensitet i 15–30 minuter reducerar nästan helt risken att
utlösa ett panikanfall inducerat med injektion/inhalation av ångestframkallande ämnen,
jämfört med exempelvis vila eller lugn aktivitet. Måttligt starkt vetenskapligt underlag
(evidensstyrka +++).
Förebygga andra sjukdomar med fysisk aktivitet vid ångest
Patienter med ångestsyndrom har nedsatt hjärtfrekvensvariabilitet (13), en markör förknippad
med ökad risk för dödlighet (69, 70), och associerad med ökad dödlighet vid hjärtsjukdomar
(71). Patienter med panikångest har förhöjd förekomst av hjärtsjukdom. Det har därför
föreslagits att patienter med komorbid panikångest och hjärtsjukdom, liksom vid enbart
hjärtsjukdom, bör rekommenderas fysisk aktivitet för att minska risken för förtida död (59).
Det har föreslagits att fysisk aktivitet/träning, via ökad utsöndring av BDNF i hippocampus,
skyddar hjärnan mot de fysiologiska konsekvenserna av stress och ångest, och på så sätt
förebygger utveckling av depression (72). Med hänsyn till detta bör fysisk aktivitet och
träning rekommenderas vid alla ångestsyndrom för att förebygga utveckling av depression.
Detta är emellertid preliminära resultat och inte empiriskt dokumenterat.
2015-02-28