BIRGITTA NESTERUD Skolutveckling En fråga om tid, tålamod och pengar I en kommande artikel beskriver matematiklärarna vid Göteborgs folkhögskola hur undervisningen i matematik idag bedrivs på skolan. I denna artikel kommer jag, som skolledare att beskriva det utvecklingsarbete som lett fram till dagens situation. D et hela startade i mitten på ��-talet då folkhögskolläraren Lars Gustafsson återvände till skolan efter att i några år ägnat sig åt forskningsarbete vid Göteborgs universitet. Vid ett utvecklingssamtal där vi diskuterade hans tjänstgöring vid skolan deklarerade Lars att han inte ville gå tillbaka till sin tidigare tjänst som lärare i naturvetenskapliga ämnen utan hellre ville ägna sig åt att förändra och utveckla skolans matematikundervisning. Detta var egentligen en fortsättning på ett samtal som jag, skolans biträdande rektor och Lars fört under flera år. Vi undervisade alla i matematik och hade gjort så i många år. Räknestugans brister Undervisningen bedrevs i form av ”räknestuga” där lärarna gick runt och hjälpte deltagarna som var och en räknade ”i sin takt på sin nivå” som det brukar heta i folkhögskolekretsar. Våra studerande var mycket nöjda med undervisningen, framför allt uppskattade de lärarnas ”mänsklighet” och det lugn som lärarna skapade i klassrummet. För första gången kunde deltagarna (som är i åldern �� – �� år) gå till lektionerna utan rädsla och obehag. För detta fick vi lärare mycket uppskattning och ”beröm”, men vi kände att ”nöjda elever” inte kunde vara det enda måttet på kvalitet i undervisningen. I den tillämpade modellen med ”räknestuga” är bundenheten till läroboken stark. Det är svårt för läraren att hålla gemensamma genomgångar då deltagarna kommit olika långt i kursen och det är omöjligt att få tid till diskussioner med enskilda deltagare eller mindre grupper av deltagare eftersom det samtidigt finns många kamrater som väntar på att läraren ska komma till just dem för att hjälpa dem vidare när det stött på ett problem som inte liknar det lösningsexempel som fanns i läroboken. Vi upplevde tydligt att det vi i vår undervisning åstadkom i första hand var en utpräglad ytinlärning medan det sällan handlade om en djupare förståelse av det matematiska innehållet. Hur skulle vi då kunna åstadkomma en förändring? Ja, det var det som vi ville ta reda på. Vi ansökte om projektmedel från Folkbildningsrådet för att kunna finansiera den del av tjänsten som var avsedd för detta skolutvecklingsarbete men fick tyvärr avslag på vår ansökan. Eftersom vi bedömde att arbetet var angeläget beslöt vi då att finansiera projektet via skolans ordinarie budget. Birgitta Nesterud är rektor vid Göteborgs folkhögskola. [email protected] NÄMNAREN NR 1 • 2005  Utvecklingsprojekt söker sin form Som skolans rektor hade jag vid den här tiden inte någon större erfarenhet av, eller några mer omfattande kunskaper om, hur man leder ett skolutvecklingsprojekt utan de följande åren kom att bli en process där vi prövade oss fram. Ungefär samtidigt startade vi också ett IT-projekt som omfattade skolans samtliga lärare och snart stod det klart att vi i kollegiet hade bristande kunskaper om aktuell didaktisk forskning och att vi saknade ett gemensamt ”språk” för att kunna formulera oss i de diskussioner och samtal som de båda projekten nödvändiggjorde. Vi föreslog en schemaändring som innebar att lektionerna slutade ��.�� på fredagarna och sedan ägnade lärarna fredagseftermiddagarna åt möten eller pedagogiska seminarier. Till dessa fredagseftermiddagar förlades också en tiopoängskurs i allmän didaktik som upphandlades från Göteborgs universitet och där deltagandet var obligatoriskt för skolans samtliga lärare. Kursen genomfördes under ett läsår och gav skolans lärare en gemensam bas i det fortsatta utvecklingsarbetet. För att involvera samtliga matematiklärare i matematikprojektet så införde vi särskilda ämnesträffar, även dessa förlagda till fredag eftermiddag. Under en period handlade det om artiklar och intressanta forskningsrapporter som vi läste och diskuterade. Till några av dessa träffar bjöd vi in personer med djupa kunskaper inom det matematikdidaktiska området (Bengt Johansson, Wiggo Kilborn, Lisbeth Lindberg, m fl) som kunde ge perspektiv på vår egen praktik. Vid ett tillfälle när den kände brittiska matematikdidaktikern Leone Burton befann sig i Göteborg anordnades en konferens där lärare från andra folkhögskolor bjöds in för samtal och erfarenhetsutbyte. Senare, när Lars kommit längre i sitt arbete i projektet, fick vi lärare uppgifter som ingick som en del i hans projekt t ex att ta reda på hur eleverna egentligen tänker när de löser ett matematiskt problem. Varje lärare hade till fredagsmötet med sig några exempel från den gångna veckan hur eleverna resonerat kring ett problem eller där de eller läraren upplevt en problematisk situation.  NÄMNAREN NR 1 • 2005 Under detta första år hade Lars skaffat sig en bred kunskap om forskningsläget vad gäller vuxnas lärande i matematik och nu visade det sig att det var nödvändigt att upprätta internationella kontakter med forskare och lärare utomlands. Efter en ny ansökan till Folkbildningsrådet beviljades särskilda projektmedel vilket möjliggjorde att Lars tjänst kunde omvandlas till en tjänst som ”skolutvecklare”. Han kunde nu delta i internationella konferenser och han företog en studieresa till Australien som på den tiden betraktades som ett föregångsland vad gäller vuxnas matematiklärande. Han mötte där forskare och lärare som framgångsrikt arbetat med matematikundervisning utifrån ett numeracyperspektiv, där utgångspunkten är funktionellt kunnande i relevanta sammanhang, oftast vuxnas vardags- och yrkesliv. Ett annat område som vi, genom studier från bl a Brasilien och USA, blev intresserade av var förhållandet mellan vuxnas informella kunnande och skolmatematiken. Vi blev medvetna om att vuxnas kunnande inte alltid kom till uttryck i klassrumspraktiken vilket vi upplevde mycket otillfredsställande då detta är en viktig del av vuxnas identitet. Denna problematik är idag mycket aktuell i t ex valideringsfrågan. Internet fick under de här åren sitt stora genombrott, något som kom att betyda mycket för vårt projekt. Plötsligt kunde en matematiklärare vid Göteborgs folkhögskola via mail enkelt kommunicera med lärare och forskare runt om i hela världen. Handledning och kollegiesamtal Efter två år hade vi kommit en bit på väg men mycket återstod. Nu förstod jag att skolutveckling tar tid – lång tid. Lars hade lärt sig mycket, fått många nya kontakter och han var i färd med att skriva sin rapport En matematik i folkbildningens tjänst. Vi andra lärare hade också lärt oss en hel del men i klassrummen såg det ut som det alltid hade gjort. Nu bestämde vi oss för att införa en mer handfast och praktisk hand-ledning för två av de yngre matematiklärarna. Lars ”gick dubbelt” med matematikläraren men i stället för att undervisa så obser- verade han vad som skedde i undervisningssituationen och efter lektionernas slut hade han en genomgång med läraren där de diskuterade hur läraren hanterat de olika situationerna och om det funnits alternativa strategier. En svår och ovan situation för såväl läraren som ”handledaren”. Successivt förändrade lärarna undervisningen både innehållsligt och metodiskt. Med inspiration från Australien köpte vi in material för att kunna genomföra laborationer och räknestugemodellen övergavs. Under studiedagar arbetade lärarna fram laborationer och lektioner i första hand inom matematik A för att så småningom helt lämna läroboken. Rekrytering av nya lärare Under projektets gång påbörjades ett generationsskifte bland lärarna. De lärare som nyanställs vid skolan ska vara intresserade av utvecklings- och förändringsarbete, tillföra ny och kompletterande kompetens t ex ämnes- och mångkulturell kompetens samt bidra till att lärarkåren föryngras. Alla vet att det inte är lätt att av en meritförteckning och under en intervju försäkra sig om att en sökande till en tjänst som lärare i matematik verkligen är genuint intresserad av utvecklingsarbete. Intervjuerna genomförs vanligen av mig själv, en studierektor som också undervisar i matematik och en facklig representant. Under intervjun beskriver vi matematikprojektet, vår syn på lärandet och nödvändigheten av ett öppet och experimenterande förhållningssätt. Vi försöker bilda oss en uppfattning om den sökandes erfarenheter och inställning till förändringsarbete och vi lyssnar inte bara till vad läraren säger utan också till hur läraren uttrycker sig. Är det med värme, engagemang, glöd och passion som läraren beskriver sitt arbete och sin syn på kursdeltagarna? Det som slutligen avgör om en person anställs är helhetsintrycket, de formella meriterna, det som kommit fram under intervjuerna, referenser och vilket också måste medges ”en känsla” eller ”en intuition” som säger oss att den här personen är eller kommer att bli en duktig och engagerad folkhögskollärare. Vad har vi lärt oss? Projektets elddop inträffade efter fem år då Lars började arbeta på NCM. Skulle projektet då i likhet med många andra projekt som bygger på en engagerad och entusiasmerande eldsjäl falla ihop och allt återgå till den gamla ordningen? Nej – tack, vare den breda satsningen på alla lärare och en medveten nyrekrytering av matematiklärare fortsatte den utvecklingsprocess som påbörjats. Vad har då jag som skolledare lärt mig om att leda skolutveckling? Här är några lärdomar jag gärna vill förmedla: – Allt förändringsarbete tar tid, lång tid. – Förändringsarbete måste få kosta. – Förändringsarbete måste omfatta alla, inte bara en eller några få medarbetare. Som skolledare måste man: – åstadkomma en accepterande och generös inställning till förändringsarbete bland lärarna, och ge ett väl tilltaget fortbildningsanslag som kommer alla till del. Dessutom måste man som skolledare vara ytterst noggrann och medveten i sin rekrytering av nya medarbetare, samt framför allt uppmuntra lärarna att själva vilja arbeta och genomföra utvecklingsprojekt – ”hur vill Du bidra till förändringsarbetet på skolan?” är en stående fråga i medarbetarsamtalen. Till sist, det kanske svåraste av allt är att som skolledare skapa de nödvändiga ekonomiska förutsättningarna för att genomföra ett framgångsrikt utvecklingsarbete. LITTERATUR Gustafsson, L. (��). En matematik i folkbildningens tjänst. Rapport från ett lokalt pedagogiskt utvecklingsarbete i matematik �� – ��. Göteborg: Göteborgs folkhögskola. Lave, J. (��). Cognition in Practice. Mind, mathematics and culture in everyday life. Cambridge: Cambridge University Press. Nunes, T., Schliemann, A. D., & Carraher, D. W. (��). Street mathematics and school mathematics. New York: Cambridge University Press. NÄMNAREN NR 1 • 2005 