Bedömning för lärande i årskurs F-5 Christine Harrison och Sally Howard Det viktigaste syftet med bedömning för lärande är att stödja och utveckla elevers lärande. Det skiljer sig därmed från bedömning vars huvudsakliga syfte är att ställa skolor eller lärare till ansvar för elevers lärande, rangordna elever eller att mäta deras kunskaper. Den undervisning som eleverna får de första skolåren är avgörande både för deras personliga utveckling men också för den sociala utvecklingen i stort. Under de första åren har grunderna för att kunna räkna, läsa och skriva alltid setts som mycket viktiga inte bara i Sverige utan även internationellt. Från de tidiga åren till i slutet av åk 5 menar vi att ett effektivt lärande måste fördjupa förståelsen, till skillnad från ett lärande som leder till att eleverna memorerar de rätta svaren. Detta synsätt innebär att varje lärare måste identifiera var eleverna befinner sig i sitt lärande och besluta sig för de bästa undervisningsmetoderna om hur eleverna kan ta nästa steg. Bedömning FÖR lärande handlar om att stödja och utveckla lärande och undervisning och bör inte förväxlas med bedömning eller övervakning som avser att rapportera in resultat, ofta kallad för ”bedömning AV lärande” Bedömning för lärande ska: vara inbyggd i undervisningen och lärandet dela lärandemålen med eleverna hjälpa eleverna att själva se och förstå de kunskapskrav de ska arbeta mot engagera eleverna i självbedömning ge eleverna feedback som leder dem vidare till nästa steg i lärandet och hur de ska göra bygga tron att alla elever kan utvecklas sätta in både lärare och elever i hur man tar emot och reflekterar över den information som bedömningen ger Eleven måste själv vara aktiv i lärandeprocessen och forma egna tankar från de erfarenheter den har med sig från både skolan och fritiden. Det är också tydligt att om man bara lägger till nya begrepp till tidigare så leder det till en ytlig förståelse och ibland felinlärning. Detta kanske inte kommer upp till ytan förrän långt senare i en elevs utbildning och vid det laget kan felaktig inlärning sitta djupt och det kan då vara mycket svårare att lära om. Att enbart diskutera räcker inte, utan läraren måste uppmuntra och lyssna noga på elevernas svar och ta dem på allvar, vare sig svaren är rätt eller fel. Läraren måste därefter ta upp diskussionen igen och både påpeka brister som finns och ge ytterligare utmaningar. Lärandet måste göras av eleverna, det kan inte göras åt dem. Elever måste förstå syftet med det som ska läras in både på kort och lång sikt. Detta kräver djup förståelse om vad som räknas som ett arbete av god kvalitet. Kamrat- och självbedömning är viktigt, eftersom det främjar både aktivt deltagande och övning i att bedöma kvaliteten på ett arbete- både sitt eget och sina kamraters. Elever måste samtala om sitt lärande antingen i par, mindre grupp eller helklass och då använda ämnesspecifika begrepp. Elever lär sig genom att kommunicera och under samtal kan läraren dessutom få värdefull information för att kunna diagnostisera var eleverna befinner sig i sitt lärande. Att förvissa sig om var eleverna befinner sig i sitt lärande och vad de förstår är nyckeln till den fortsatta planeringen av nästa steg i en elevs lärande. Planering kräver att läraren ska hitta aktiviteter som uppmuntrar eleverna att prata. Det kräver kunskaper om vilka möjligheter till inlärning olika uppgifter ger samt hur man tolkar elevers förståelse. Det kräver dessutom att läraren anser det angeläget att styra och övervaka det lärande som sker. När man arbetaar inom områden där man vet att viss osäkerhet finns, är det viktigt att uppgifterna som eleverna arbetar med är utmanande för dem. I vissa fall handlar det om att eleverna ska tillämpa befintliga kunskaper i ett nytt sammanhang eller ur en annan synvinkel. I andra fall vill man skapa en djupare förståelse genom att eleverna ska göra nya kopplingar med hjälp av befintliga kunskaper. Genom samtal kan eleverna både avslöja de tankar de har för stunden samt genom att reflektera på andras idéer börja konstruera nya sätt att tänka kring ett ämne eller en färdighet. Utmanande frågor kräver att man ger eleven tid så att den får möjlighet att tänka igenom frågan, fundera över vad frågan innebär och därefter formulera ett passande svar. För att formativ bedömning ska bli en naturlig del i klassrummet måste man skapa ett klassrumsklimat där elever i alla åldrar känner att de kan visa sina nuvarande kunskaper och få hjälp med en djupare förståelse. Samtidigt som samtalet har stor betydelse för att stärka och säkerställa kognitiv utveckling, har det också som uppgift att hjälpa eleverna ta ansvar för sitt lärande. Eleverna vet själva när de inte förstår de begrepp som uppstår i en lärandesituation. Utmaningen för yngre elever är att de ofta är blyga och saknar ordförråd för att diskutera ett ämne mer ingående. De måste utveckla begrepp och färdigheter för att kunna delta i den typ av diskussion som krävs. Även viljan att engagera sig i diskussioner och att aktivt lyssna är särskilt viktig. Det är viktigt att lärare reder ut missförstånd, felaktiga idéer och styr innehållet i de diskussioner och samtal som förs i ett klassrum. Men man har funnit att om läraren väntar tills eleverna får möjlighet att prata om sina olika idéer och tankar innan läraren börjar rätta till dem så blir elevernas interaktion och genomtänkta reflektion betydligt större. Det finns en hel del som tyder på att en utveckling av formativa metoder kommer att förbättra lärandet, men för att utveckla sådana färdigheter i klassrummet krävs att lärarna har fingertoppskänsla och goda kunskaper om olika strategier. Det innebär en strävan efter att se lärandet under hela lärandeprocessen, snarare än bara en mätning i slutet av ett arbetsområde. Feedback i formativt syfte handlar om att föra lärandet framåt. Detta kan ske muntligt eller skriftligt. Att sätta poäng på prov eller andra belöningssystem med olika nivåer på elevarbeten har därför ingen plats i en formativlärmiljö därför att: inga råd ges om hur lärandet kan förbättras det betonar konkurrens mellan elever, inte personlig utveckling; det uppmuntrar inte det gemensamma lärandet; sannolikheten att eleverna ska våga ta risker minskar och det begränsar eleverna att delge varandra sina kunskaper det motiverar inte de lågpresterande eleverna och ger ingen utmaning för de högpresterande, som också blir ovilliga att anta utmaningar eftersom de inte vill riskera att få fel. Det är svårt att följa en planering allteftersom tiden fortskrider, eftersom det är omöjligt att förutsäga exakt hur mycket tid enskilda elever, grupper och klasser behöver för att uppnå sitt lärande. Sett i ett lärandeperspektiv så måste eleverna känna till vilka framgångskriterier som leder till ett mätbart uppnåendemål. Man vet att de yngsta eleverna tycker att det är svårt att reflektera över ett arbete som inte är deras eget, men även de yngsta vet vad de gillar och inte gillar, och kan på så sätt få en känsla för kvalitet. Bedömning för lärande kräver förändringar i lärares arbetssätt tillsammans med elever. För vissa lärare kommer det att kännas riskfyllt, men säkerligen kommer det också många gånger att vara utmanande.
© Copyright 2024