Beräkning av Cpm för diatomär linjär molekyl

Beräkning av CP,m för linjära, diatomära
molekyler med statistisk termodynamik
Först behöver vi en ekvation som vi kan utgå ifrån i och med att det är 𝐢𝑉,π‘š vi räknar ut med den
statistiska termodynamiken.
𝐢𝑃,π‘š = 𝐢𝑉,π‘š + 𝑅
(1)
Sedan behöver vi några samband vi kan använda för att få ut 𝐢𝑉,π‘š .
𝐢𝑉 =
πœ•π‘ˆ
πœ•π‘‡
π‘ˆ = π‘˜π‘‡ 2
𝑄=
(2)
𝑉
πœ• ln 𝑄
πœ•π‘‡
(3)
𝑁,𝑉
π‘žπ‘
𝑁!
(4)
En fin approximation som vi kan göra är den för ln 𝑁! .
ln 𝑁! = 𝑁𝑙𝑛 𝑁 βˆ’ 𝑁
(5)
Vi logaritmerar sedan 𝑄 för att det bara är den logaritmerade formen som sedan används.
ln 𝑄 = ln
π‘žπ‘
= ln π‘ž 𝑁 βˆ’ ln 𝑁! = 𝑁𝑙𝑛 π‘ž βˆ’ ln 𝑁 βˆ’ 𝑁 = 𝑁𝑙𝑛 π‘ž βˆ’ ln 𝑁 + 𝑁
𝑁!
(6)
q kan delas upp i bidrag från translation, rotation, vibration och elektronenergi. Elektronenergin kan
dock oftast approximeras med 1 i och med att de flesta ockuperar den lägsta energinivån.
π‘ž = π‘žπ‘‘π‘Ÿ βˆ— π‘žπ‘Ÿπ‘œπ‘‘ βˆ— π‘žπ‘£π‘–π‘ βˆ— π‘žπ‘’π‘™
(7)
Om man sätter in detta i ekvation (6) får man följande. Notera att kompensationen 𝑁! i (4) bara
kommer från translationen, man bakar därför in termerna som kommer från det i termen för
translationen. Bidraget från elektronenergin är nu inbakad som multiplikation med 1. Kom ihåg att
ln 𝑒 = 1.
ln 𝑄 = 𝑁𝑙𝑛 π‘žπ‘‘π‘Ÿ βˆ— π‘žπ‘Ÿπ‘œπ‘‘ βˆ— π‘žπ‘£π‘–π‘ βˆ’ ln 𝑁 + 𝑁
= 𝑁𝑙𝑛 π‘žπ‘‘π‘Ÿ + 𝑁𝑙𝑛 π‘žπ‘Ÿπ‘œπ‘‘ + 𝑁𝑙𝑛 π‘žπ‘£π‘–π‘ βˆ’ 𝑁𝑙𝑛 𝑁 + 𝑁
= 𝑁𝑙𝑛 π‘žπ‘‘π‘Ÿ βˆ’ 𝑁𝑙𝑛 𝑁 + 𝑁𝑙𝑛 𝑒 + 𝑁𝑙𝑛 π‘žπ‘Ÿπ‘œπ‘‘ + 𝑁𝑙𝑛 π‘žπ‘£π‘–π‘
π‘žπ‘‘π‘Ÿ βˆ— 𝑒
= 𝑁𝑙𝑛
+ 𝑁𝑙𝑛 π‘žπ‘Ÿπ‘œπ‘‘ + 𝑁𝑙𝑛(π‘žπ‘£π‘–π‘ )
𝑁
(8)
Translationsbidraget till π‘ž ges av en ekvation som härleds från modellen partikel i låda.
Härledningen är inte jättejobbig, men tillräckligt jobbig för att jag inte skriver den här.
π‘žπ‘‘π‘Ÿ
2πœ‹π‘šπ‘˜π‘‡
=
β„Ž2
3
2
βˆ—π‘‰
(9)
Sedan kommer en relativ lång uträkning för att få ut den inre energin som kommer från
translationsenergin. Enligt Christer är det okej att skriva ner högerledet direkt utan härledning, men
det kan vara bra att ha sett hur man gör ifall man glömmer bort det.
π‘ˆπ‘‘π‘Ÿ = π‘˜π‘‘ 2 βˆ—
πœ•
π‘žπ‘‘π‘Ÿ βˆ— 𝑒
𝑁𝑙𝑛
πœ•π‘‡
𝑁
= π‘π‘˜π‘‡ 2 βˆ—
πœ•
𝑒
𝑙𝑛 π‘žπ‘‘π‘Ÿ + 𝑙𝑛
πœ•π‘‡
𝑁
= π‘π‘˜π‘‡ 2 βˆ—
𝑁,𝑉
πœ•
𝑙𝑛
πœ•π‘‡
2πœ‹π‘šπ‘˜π‘‡
𝑛2
3
2
𝑁,𝑉
βˆ—π‘‰
𝑁,𝑉
= π‘π‘˜π‘‡ 2 βˆ—
3
πœ•
2πœ‹π‘šπ‘˜
𝑙𝑛 𝑇 2 βˆ—
πœ•π‘‡
𝑛2
3
2
βˆ—π‘‰
(10)
𝑁,𝑉
3
πœ•
= π‘π‘˜π‘‡ 2 βˆ—
𝑙𝑛 𝑇 2 + 𝑙𝑛
πœ•π‘‡
2πœ‹π‘šπ‘˜
𝑛2
3
2
βˆ—π‘‰
𝑁,𝑉
3
πœ•
= π‘π‘˜π‘‡ 2 βˆ—
𝑙𝑛 𝑇 2
πœ•π‘‡
3
πœ•
= π‘π‘˜π‘‡ 2 βˆ—
𝑙𝑛 𝑇
2
πœ•π‘‡
πœ• 3
= π‘π‘˜π‘‡ 2 βˆ—
𝑙𝑛 𝑇
πœ•π‘‡
2
𝑁,𝑉
3
1 3
= π‘π‘˜π‘‡ 2 βˆ— = π‘π‘˜π‘‡
2
𝑇 2
𝑁,𝑉
𝑁,𝑉
Vidare till bidraget från rotationen. Följande ekvation härleds från modellen stel rotor, även den är
för jobbig för att skriva ut här. Notera att ekvationen endast gäller för linjära molekyler, vilket är det
vi kommer att stöta på i kursen.
π‘žπ‘Ÿπ‘œπ‘‘ =
Ξ˜π‘Ÿπ‘œπ‘‘ =
𝑇
(11)
Ξ˜π‘Ÿπ‘œπ‘‘ βˆ— 𝜎
β„Ž2
8πœ‹ 2 πΌπ‘˜
(12)
I ekvation (11) är 𝜎 det så kallade symmetritalet, vilket står för hur många olika sätt man kan lägga
molekylen så att den ser likadan ut. För diatomära atomer är detta antingen 2 eller 1. Om det är en
molekyl av två identiska atomer kommer symmetritalet att vara 2, medan det kommer vara 1 om
atomerna är olika.
Ξ˜π‘Ÿπ‘œπ‘‘ är bara en konstant man satt in för att slippa skriva högerledet i ekvation (12) hela tiden. Vi
kommer se sedan att vi inte behöver veta ett faktiskt värde på detta. 𝐼 är tröghetsmomentet.
Beräkningen i ekvation (10) skall nu upprepas, fast denna gång med π‘žπ‘Ÿπ‘œπ‘‘ .
π‘ˆπ‘Ÿπ‘œπ‘‘ = π‘˜π‘‡ 2 βˆ—
πœ•
𝑁𝑙𝑛 π‘žπ‘Ÿπ‘œπ‘‘
πœ•π‘‡
= π‘π‘˜π‘‡ 2 βˆ—
𝑁,𝑉
πœ•
𝑇
𝑙𝑛
πœ•π‘‡
Ξ˜π‘Ÿπ‘œπ‘‘ βˆ— 𝜎
πœ•
= π‘π‘˜π‘‡ 2 βˆ—
𝑙𝑛 𝑇 βˆ’ 𝑙𝑛 Ξ˜π‘Ÿπ‘œπ‘‘ βˆ— 𝜎
πœ•π‘‡
1
= π‘π‘˜π‘‡ 2 βˆ— = π‘π‘˜π‘‡
𝑇
𝑁,𝑉
= π‘π‘˜π‘‡ 2 βˆ—
𝑁,𝑉
πœ•
𝑙𝑛 𝑇
πœ•π‘‡
(13)
𝑁,𝑉
Vibrationsenergins bidrag ser ut som följande ekvation. Den är härledd från modellen harmonisk
oscillator, och även den utelämnas här. Ekvationen gäller för varje vibration som finns i systemet, för
en diatomär molekyl finns det bara en vibration.
π‘žπ‘£π‘–π‘ = 1 βˆ’ 𝑒
βˆ’
Θ 𝑣𝑖𝑏
𝑇
βˆ’1
(14)
Ξ˜π‘£π‘–π‘ är en konstant som beror på πœ€ och k på följande sätt.
Ξ˜π‘£π‘–π‘ =
πœ€
π‘˜
(15)
(16)
πœ€ = β„Žπœˆ = β„Žπ‘πœˆ
Sedan är det bara att ta tag i beräkningen av den inre energin som beror av vibrationen.
π‘ˆπ‘£π‘–π‘ = π‘˜π‘‡ 2 βˆ—
πœ•
𝑁𝑙𝑛 π‘žπ‘£π‘–π‘
πœ•π‘‡
= π‘π‘˜π‘‡ 2 βˆ—
πœ•
𝑙𝑛 π‘žπ‘£π‘–π‘
πœ•π‘‡
= π‘π‘˜π‘‡ 2 βˆ—
𝑁,𝑉
πœ•
𝑙𝑛
πœ•π‘‡
1βˆ’π‘’
βˆ’
𝑁,𝑉
βˆ’1
Θ 𝑣𝑖𝑏
𝑇
𝑁,𝑉
= π‘π‘˜π‘‡ 2 βˆ—
πœ•
𝑙𝑛
πœ•π‘‡
1
1βˆ’π‘’
βˆ’
Θ 𝑣𝑖𝑏
𝑇
𝑁,𝑉
πœ•
βˆ’
= π‘π‘˜π‘‡ 2 βˆ—
ln 1 βˆ’ 𝑙𝑛 1 βˆ’ 𝑒
πœ•π‘‡
1
= π‘π‘˜π‘‡ 2 βˆ— βˆ’
1βˆ’π‘’
βˆ’
πœ•
βˆ’
βˆ—
1βˆ’π‘’
πœ•π‘‡
Θ 𝑣𝑖𝑏
𝑇
1
2
= π‘π‘˜π‘‡ βˆ— βˆ’
1βˆ’π‘’
βˆ’
βˆ— βˆ’π‘’
Θ 𝑣𝑖𝑏
𝑇
1
= π‘π‘˜π‘‡ 2 βˆ— βˆ’
1βˆ’
βˆ— βˆ’π‘’
Θ
βˆ’ 𝑣𝑖𝑏
𝑒 𝑇
1
= π‘π‘˜π‘‡ 2 βˆ— βˆ’
1βˆ’
βˆ—
Θ
βˆ’ 𝑣𝑖𝑏
𝑒 𝑇
= π‘π‘˜π‘‡ 2 𝑇 βˆ’2 βˆ— Ξ˜π‘£π‘–π‘ βˆ—
𝑒
βˆ’
Θ 𝑣𝑖𝑏
𝑇
Θ 𝑣𝑖𝑏
𝑇
Θ
βˆ’ 𝑣𝑖𝑏
βˆ’π‘’ 𝑇
Θ 𝑣𝑖𝑏
𝑇
Θ 𝑣𝑖𝑏
βˆ’
𝑒 𝑇
1βˆ’
βˆ’
𝑁,𝑉
Θ 𝑣𝑖𝑏
𝑇
𝑁,𝑉
(17)
πœ•
Ξ˜π‘£π‘–π‘
βˆ—
βˆ’
πœ•π‘‡
𝑇
βˆ— βˆ’Ξ˜π‘£π‘–π‘ βˆ—
𝑁,𝑉
πœ•
1
βˆ’
πœ•π‘‡
𝑇
βˆ— βˆ’Ξ˜π‘£π‘–π‘ βˆ— βˆ’
𝑁,𝑉
1
𝑇2
Θ 𝑣𝑖𝑏
𝑇
βˆ’
1βˆ’π‘’
= π‘π‘˜π‘‡ 2 𝑇 βˆ’2 βˆ— Ξ˜π‘£π‘–π‘ βˆ—
Θ 𝑣𝑖𝑏
𝑇
βˆ’
βˆ—π‘’
Θ
βˆ’ 𝑣𝑖𝑏
𝑒 𝑇
Θ 𝑣𝑖𝑏
𝑇
βˆ—π‘’
Θ 𝑣𝑖𝑏
𝑇
= π‘π‘˜ βˆ—
𝑒
Ξ˜π‘£π‘–π‘
Θ 𝑣𝑖𝑏
𝑇
βˆ’1
Phew, efter att nästan ha kraschat word med förra ekvationen är jag nu tillbaka för slutklämmen,
om än en lite lång sådan. Det är nu dags att derivera igen enligt ekvation (2). Men först en liten
ekvation som kommer att hjälpa oss.
𝐢𝑉 = 𝐢𝑉,π‘‘π‘Ÿ + 𝐢𝑉,π‘Ÿπ‘œπ‘‘ + 𝐢𝑉,𝑣𝑖𝑏
(18)
𝐢𝑉,π‘‘π‘Ÿ =
πœ•
πœ• 3
3
π‘ˆπ‘‘π‘Ÿ =
π‘π‘˜π‘‡ = π‘π‘˜
πœ•π‘‡
πœ•π‘‡ 2
2
(19)
πœ•
πœ•
π‘ˆπ‘Ÿπ‘œπ‘‘ =
π‘π‘˜π‘‡ = π‘π‘˜
πœ•π‘‡
πœ•π‘‡
(20)
𝐢𝑉,π‘Ÿπ‘œπ‘‘ =
Det var de två lätta deriveringarna, nu kommer vi till vibrationen, som även här kräver ett längre
uttryck.
𝐢𝑉,𝑣𝑖𝑏 =
πœ•
πœ•
π‘ˆπ‘£π‘–π‘ =
π‘π‘˜
πœ•π‘‡
πœ•π‘‡
Ξ˜π‘£π‘–π‘
𝑒
= βˆ’π‘π‘˜Ξ˜π‘£π‘–π‘ βˆ—
=
π‘π‘˜ Ξ˜π‘£π‘–π‘
𝑒
2
Θ 𝑣𝑖𝑏
𝑇
Θ 𝑣𝑖𝑏
𝑒 𝑇
𝑒
= π‘π‘˜Ξ˜π‘£π‘–π‘
βˆ’1
βˆ’2
βˆ’1
βˆ—π‘’
πœ•
πœ•π‘‡
Θ 𝑣𝑖𝑏
𝑇
𝑒
Θ 𝑣𝑖𝑏
𝑇
βˆ’1
βˆ’1
βˆ— Ξ˜π‘£π‘–π‘ βˆ— βˆ’π‘‡ 2
(21)
Θ 𝑣𝑖𝑏
𝑇
2
Θ 𝑣𝑖𝑏
𝑇
βˆ— 𝑇2
βˆ’1
Sedan läggs de tre bidragen till värmekapaciteten ihop och man utnyttjar då att antalet atomer, 𝑁, i
en mol är Avogadros tal, 𝑁𝐴 . Vi passar även på att byta ut Ξ˜π‘£π‘–π‘ enligt ekvation (15) och (16).
𝐢𝑉,π‘š
2
β„Žπœˆ
π‘˜
5
= 𝑁𝐴 π‘˜ βˆ—
+
2
𝑒
β„Žπœˆ
π‘˜
𝑇
βˆ—π‘’
(22)
2
β„Žπœˆ
π‘˜
𝑇
βˆ’1
βˆ— 𝑇2
Nu närmar vi oss slutet, och vi gör nu om det till 𝐢𝑃,π‘š och använder oss av en trevlig ekvation precis
innan.
(23)
𝑁𝐴 βˆ— π‘˜ = 𝑅
𝐢𝑃,π‘š
β„Žπœˆ
π‘˜
5
=π‘…βˆ—
+
2
𝑒
β„Žπœˆ
π‘˜
𝑇
2
βˆ—π‘’
β„Žπœˆ
π‘˜
𝑇
+𝑅
2
βˆ’1
(24)
βˆ— 𝑇2
Med vänliga hälsningar
Per Enström