Epilepsia - Svenska Epilepsiförbundet

nr 4 2009
årgång 39
utgiven av
svenska epilepsiförbundet
Guldljuspriset 2009
Ny rapport om epilepsivården!
Epilepsisjuk pojke avvisas
Ann Andersson
lärare och mamma
Lättare tala om homosexualitet än epilepsi
Ur innehållet
6
12
3
Ann om skolan
21
Börje berättar
Ny rapport epilepsivården
9
Ledaren
4
Epilepsiteamet i Göteborg fick pris
4
Inbjudan till kurs för vuxna på Ågrenska
6
Ny rapport om epilepsivården
9
Guldljuspriset till Britta och Atlas
12
Dubbla perspektiv - Ann, mamma och lärare
14
Epilepsisjuk pojke avvisas till Eritrea
15
Apropå svininfluensan
16
Ny förening i Södermanland
17
Piffa upp mötena!
18
Krysset
19
Tävling
20
Pengar till epilepsiregister
21
Lättare att tala om homosexualitet än om epilepsi
22
Epilepsi inifrån och utifrån - informatörskurs
Guldljuspriset
–œ•ŠDZȱ’›’ĴŠȱŠ‘•ǰȱ‘Š›’—Žȱª•œœ˜—ȱ‘•›Ž—ǰȱ›’ĴŠȱ•˜–šŸ’œȱ
œŠ–ȱŽ™’•Ž™œ’‘ž—Ž—ȱ•Šœǯȱ˜˜DZȱŠ—žœȱŠ—‹Ž›
˜˜ȱŽĴŠȱž™™œ•ŠDZȱ
œ˜Œ”¡™Ž›ǯŒ˜–ǰȱŽ›ȱ›Ÿ’œœ˜—ǰ
Š—žœȱŠ—‹Ž›
N
är året går mot sitt slut kan vi konstatera att
det är många pusselbitar som samverkat för
att organisationen har fungerat och utvecklats.
Medlemmarna är källan till kunskap, erfarenhet och
framtiden. Den starkaste kraften i vårt arbete är därför
medlemmarna med sina samlade upplevelser.
'HW¿QQVGlUI|UPnQJDVNlODWWULNWDHQWDFNVDPKHWHQV
tanke till dem och alla eldsjälar i epilepsiföreningarna
för fantastiska insatser. Men pusslet skulle inte bli helt
om vi inte samverkade med andra källor till kunskap och
utveckling. Vi har stor anledning att också tacka alla våra
annonsörer, företrädare för epilepsisjukvården och andra
samarbetspartners för värdefullt stöd till verksamheten. En
annan viktig pusselbit är kansliet som samordnar det hela.
Året 2009 har präglats av fokusering på utvecklingen inom
epilepsivården och vi avser att fortsätta processen nästa år.
ȱ
ǭȱȱȱȱ
JUL
Innan dess vill vi önska
allesammans en riktigt God och
fröjdefull Jul och ett Gott Nytt
och spännande verksamhetsår!
Förbundsstyrelsen
Svenska Epilepsia
Årgång 39 nr 4 – 2009
Svenska Epilepsia utges av Svenska Epilepsiförbundet. ISSN 0349-5019
Ansvarig utgivare: Chatrine Pålsson Ahlgren
Redaktör: Susanne Lund ([email protected]) Redaktionsråd: Susanne Lund, Sven Pålhagen, Ingvor Aiha
*UD¿VNIRUPSURGXNWLRQ Verbalis Tryck:(2*UD¿VNDSnPLOM|YlQOLJWSDSSHU
Postadress: Svenska Epilepsiförbundet, Box 1386, 172 27 Sundbyberg Besöksadress: Sturegatan 4C, 3tr
7HOHIRQ08 – 669 41 06 7HOHID[08 – 669 15 88 Postgiro: 19 55 66 – 5 Bankgiro: 181 – 5554 (SRVW [email protected]
+HPVLGD www.epilepsi.se
3UHQXPHUDWLRQDQQRQV,UPHOL3DWULFLXVLUPHOLSDWULFLXV#HSLOHSVLVH±
6DPWOLJWPDWHULDOLWLGVNULIWHQNDQNRPPDDWWSXEOLFHUDVSnI|UEXQGHWVKHPVLGD)|UEHKnOOPRWGHWWDVNDOOLQNRPPD
VNULIWOLJWWLOOUHGDNWLRQHQ)|UHMEHVWlOOWPDWHULDODQVYDUDVLQWH
Epilepsia 4 - 2009
2
ŽŠ›Ž—
Viktig rapport om epilepsivården
S
ŸŽ—œ”Šȱ™’•Ž™œ’ã›‹ž—Žȱž™™›˜ȱ
ã›ȱ›¢ȱŽĴȱª›ȱœŽŠ—ȱ’••ȱ•Ȭ˜‘Š—
•œ˜—ȱœ˜–ȱ§›ȱ”˜—œž•ȱ™ªȱŸŽŒ”•’—œȬȱ
™Š›—Ž›ȱȱŠĴȱã›ŠȱŽ—ȱœž’Žȱ˜–ȱŽ™’•Ž™Ȭ
œ’Ÿª›Ž—ȱã›ȱŸž¡—Šȱž›ȱŽĴȱ”ž—œ”Š™œȬȱ˜Œ‘ȱ
™Š’Ž—™Ž›œ™Ž”’Ÿǯȱ
ȱȱȱŠ™™˜›Ž—ȱ‹•ŽŸȱ‘Ž•ȱ—¢•’Ž—ȱ”•Š›ȱ˜Œ‘ȱ
™›ŽœŽ—Ž›ŠŽœȱã›ȱã›‹ž—œœ¢›Ž•œŽ—ȱŽ—ȱ
Řřȱ—˜ŸŽ–‹Ž›ǯȱŽȱ§›ȱŽ—ȱœ™§——Š—Žǰȱ–Ž—ȱ
˜Œ”œªȱ‹Ž”¢––Ž›œŠ–ȱ•§œ—’—ǯȱ
ȱȱȱŽȱ‘§›ȱ–Žȱ”ž—œ”Š™œœ¢›—’—ȱ”Š—ȱ
ŸŠ›ŠȱŽĴȱœŸª›ȱ‹Ž›Ž™™ȱã›ȱŽ—ȱ˜ŸŠ—Žǰȱ
–Ž—ȱ’ȱœ˜›Šȱ›Šȱ‘Š—•Š›ȱŽȱ˜–ȱŠĴȱ
Ž—ȱœ“ž”Ÿª›ȱœ˜–ȱŽ›‹“žœȱœ”Šȱ‹¢Šȱ
™ªȱŽĴȱŠ”žŽ••ȱŸŽŽ—œ”Š™•’ȱ”ž—Ȭ
œ”Š™œž—Ž›•ŠǯȱŠ™™˜›Ž—ȱŠ—¢Ž›ȱŠĴȱ
ŽȱꗗœȱŽ—ȱŽ•ȱ‹›’œŽ›ȱ’ȱŽ—ȱ›ªŠ—ǯȱŽȱ
‹Ž‘㟜ȱ‹•ȱŠȱŽ—ȱ‹§Ĵ›Žȱž™™ã•“—’—ȱ˜Œ‘ȱ
˜Œ”œªȱ–Ž›ȱ“§–ã›Š—Žȱœž’Ž›ǰȱ’—Žȱ–’—œȱ
—§›ȱŽȱ§••Ž›ȱ•§”Ž–ŽŽ•œŠ—Ÿ§——’—ǯȱ—ȱ
Š——Š—ȱŸ’”’ȱœŠ”ȱœ˜–ȱ›Š™™˜›Ž—ȱŠ›ȱž™™ȱ
§›ȱ‹Ž‘˜ŸŽȱŠŸȱœŠ›”ȱ㔊Žȱ™œ¢”˜œ˜Œ’Š•Šȱ
’—œŠœŽ›ȱŸ’ȱŽ™’•Ž™œ’‹Ž‘Š—•’—ǯȱŽȱ§›ȱ
Ÿ’”’ȱŠĴȱª—Šȱž™™ȱŽĴŠȱ’ȱŽĴȱ’’ȱ
œ”ŽŽǰȱ˜Œ”œªȱã›ȱŠĴȱž—Ž›•§ĴŠȱŠ—‘ã›’Šœȱ
œ’žŠ’˜—ǯ
ª§›ǯȱ—Š—Šȱꗗœȱ’ŸŽŸ’œǰȱ–Ž—ȱ
›Š™™˜›Ž—ȱž—Ž›œ›¢”Ž›ȱŽĴŠǯȱŠȱ
¢Œ”Ž›ǰȱ™›ŽŒ’œȱœ˜–ȱ›Š™™˜›Ž—ȱ‹Ž˜—Š›ǰȱ
ŠĴȱŽ™’•Ž™œ’œ“ž”œ”㝎›œ”Š—ȱœ”Š••ȱŸŠ›ŠȱŽ—ȱ
—¢Œ”Ž•™Ž›œ˜—ȱ–ŽȱœŠ–˜›—’—œŠ—œŸŠ›ǯ
V
Š›–Šȱ‘§•œ—’—Š›ȱ
’ȱ™›ŽœŽ—Š’˜—Ž—ȱã›ȱã›‹ž—œȬ
œ¢›Ž•œŽ—ȱž™™•ŽŸŽȱ–ª—ŠȱŠĴȱŽȱ
Š”’œ”ȱ§›ȱœªȱŠĴȱ—§›ȱž›Ž—’—ȱ“˜›œǰȱ
’Š—˜œŽ—ȱ§›ȱŠœœ§••ȱ˜Œ‘ȱ–Ž’Œ’—ȱ
žœ”›’ŸŽ—ȱœªȱ§›ȱ–Š—ȱ§›’‹Ž‘Š—•Šǯȱȱȱȱȱ
ȱœ“§•ŸŠȱŸŽ›”Žȱ”˜––Ž›ȱ–ª—Šȱ™›˜Ȭ
‹•Ž–ȱŽĞŽ›‘Š—ȱ˜Œ‘ȱŽœœŠȱ•§–—Šœȱ
Š••ã›ȱ˜ĞŠȱžŠ—ȱž™™–§›”œŠ–‘Žȱ˜Œ‘ȱ
F
›ª—ȱã›‹ž—Žœȱœ’Šȱ‹Ž‘㟎›ȱŸ’ȱ
ŸŽ›”Šȱã›ȱ㔊ȱž™™–§›”œŠ–‘Žȱªȱ
Ž™’•Ž™œ’’Š—˜œŽ—ȱ’—˜–ȱ—Žž›˜•˜’—ǯȱ
’ȱ‹Ž‘㟎›ȱ˜Œ”œªȱ–ŽŸŽ›”Šȱ’••ȱ–Ž›ȱ
›Žœž›œŽ›ȱ’••ȱŽ™’•Ž™œ’Ÿª›Ž—ȱȮȱŽȱ¢——Š›ȱ
’ȱã›•§——’—Ž—ȱ‹ªŽȱ™Š’Ž—Ž›ȱ˜Œ‘ȱ
Ÿª›’ŸŠ›Žǯȱã›ȱ˜œœȱ§›ȱŽȱ—žȱŸ’”’ȱ
‘ž›ȱŸ’ȱŠ—Ÿ§—Ž›ȱ›Š™™˜›Ž—ȱ˜Œ‘ȱŸ’•”Šȱ
œ•žœŠœŽ›ȱŸ’ȱ›Š›ȱŠŸȱŽ—ǯȱ
ȱȱȱ—ȱę—ȱ˜Œ‘ȱŸ§•œ”›’ŸŽ—ȱ›Š™™˜›ȱ‘Š›ȱ“žȱ
’—ŽȱŸ§›Žȱ˜–ȱ’—ŽȱŽ—œ”’•Šȱ–§——’œ”˜›ȱ
ª›ȱŽ•ȱŠŸȱŽ—ǯȱ’ȱ–ªœŽȱ‘“§•™ŠœȱªȱŠĴȱ
œ™›’ŠȱŽ—ǯȱȱŠȱŸ’••ȱ’—ŽȱŠĴȱŽ—ȱŽ—‹Š›ȱ
œ”ŠȱœªȱŸŠŒ”Ž›ȱ˜Œ‘ȱꗝȱ’ȱŽ—ȱ‹˜”‘¢••Šǯȱ
Ž“ǰȱŽ—ȱœ”ŠȱŠ—Ÿ§—Šœȱ§ŸŽ—ȱ˜–ȱŽ—ȱ‹•’›ȱ
•’Žȱœ˜•”’ȱ’ȱ”Š—Ž›—ŠǷȱ
ȱȱȱ’ȱª›ȱ‘“§•™Šœȱªȱ–ŽȱŽǰȱ–Ž—ȱ•ã–ȱ
’—ŽȱŠĴȱ§ŸŽ—ȱŠȱ•’Žȱ•Ž’ȱž—Ž›ȱŠŸŽ—œȬȱ
˜Œ‘ȱ“ž•’Ž—Ƿȱ
ȱȱȱªȱ˜›”Š›ȱŸ’ȱ–Ž›ȱ—§œŠȱª›Ƿ
‘Š›’—Žȱª•œœ˜—ȱ‘•›Ž—
㛋ž—œ˜›ã›Š—Ž
ȱȱȱȱ
3
Epilepsia 4 - 2009
Grattis!
Från vänster:
Folke Bernadotte, Birgitta
Olovson (barnepilepsisjuksköterska), Kari Palmgren
(kurator), Ingrid Olsson
(barnneurolog), Gerd Viggedal
(psykolog) och Johan Ryding
(ordförande i Föreningen Margarethahemmet).
Barnepilepsiteamet i Göteborg prisat
Föreningen Margarethahemmets pris om 100 000 kr till de som gjort den bästa insatsen
för att förbättra situationen för barn med svår epilepsi och deras familjer tilldelades i år
epilepsiteamet vid Barn- och ungdomsmedicinska mottagningen på Drottning Silvias
Barnsjukhus i Göteborg.
Mottagningen fick priset för sitt tvärprofessionella helhetsomhändertagande av
barn med epilepsi genom tidigt insatt stöd. Mottagningen har tillgång till ett komplett
behandlingsutbud av hög kvalitet, baserat på kontinuerlig kompetensutveckling och
mycket aktiv forskning. Teamets arbete är angeläget då det särskilt uppmärksammar
den mest utsatta gruppen barn med epilepsi, nämligen de med behandlingsresistent
epilepsi i kombination med flerfunktionshinder i form av cerebral pares, mental
retardation och neuropsykiatriska störningar som autism och ADHD. Man uppmärksammar också de specifika behov som epilepsi under tonåren medför.
Medlemsavgiften för 2010
Inbjudan
Välkommen till Ågrenska 14-16 april
Du har väl betalat medlemsavgiften för nästa år? Om inte,
är det jättebra att få det ordnat
så att din förening kan fortsätta
med sin verksamhet som påverkansgrupp, informationsgivare
och mötesplats för personer
med epilepsi. Tack för ditt stöd!
Vilken överraskning!
Kurs för vuxna med svårbemästrad epilepsi
Välkommen till en tre dagars vistelse för vuxna över 18 år med
svårbemästrad epilepsi. Sammankomsten är en unik möjlighet att
träffas, få tillgång till aktuell forskning, utbyta erfarenheter och att
reflektera. Syftet är att öka kunskapen för att bättre kunna hantera
vardagen.
Egenavgiften är 1000 kronor. Reskostnader tillkommer.
Innehållet läggs upp i samarbete med Svenska Epilepsiförbundet.
För mer information kontakta:
Ann Catrin Röjvik
Telefon 031 750 91 70, 0704 83 40 48
Fax 031 911 979
[email protected]
www.agrenska.se
Epilepsia 4 - 2009
4
Döm om kanslipersonalens
förvåning när tre ovikta tusenlappar föll ur ett kuvert vid
postöppningen.
En anonym givare hade
skänkt dessa till Epilepsifonden.
Samma dag noterades ytterligare gåvor till Epilepsifonden från Bengt Strand samt
landstinget i Halland, som sänt
gåva med anledning av fd förbundsstyrelseledamoten Rutger
Johannessons avtackning.
Förbundsstyrelsen framför
härmed ett varmt tack för alla
dessa gåvor. Tack också till dem
som under året tänkt på förbundets arbete och Epilepsifonden.
50 kr!
Föreningen Margarethahemmet arbetar ideellt
för barns epilepsivård. Föreningen utlyser nu
forskningsanslag och stipendier för att stödja
patientnära forskning inom området barn med
epilepsi. Anslagen är ettåriga och skall användas
enligt den budget som anges i ansökan.
Anslag på upp till 250 000 kr beviljas.
”En bok om epilepsi” är den perfekta kunskapskällan
för dig. Den redovisar fakta och väjer inte för komplicerade förhållanden. Den belyser modern behandling och ger svar på frågor av skilda slag.
Boken beställes hos förbundskansliet:
08 - 669 41 06, [email protected]
Porto tillkommer.
Vid beställning om 100 ex blir priset endast 4 000 kr
+ frakt.
Ansökan ska sändas till:
Föreningen Margarethahemmet
SEB, Institutioner & Stiftelser ST S5
106 40 Stockholm.
Sista ansökningsdag 15 februari 2010.
Ytterligare information lämnas på föreningens
webbplats: www.margarethahemmet.se
Epilepsilarm
'HWWU\JJDVWHVRP¿QQVlUDWWJ|UD
QnJRQDQQDQWU\JJ
9LVNUlGGDUV\UNRPSOHWWDO|VQLQJDU
)DOFN,JHOV(SLOHSVLODUPlUWHVWDGHRFKJRGNlQGD
HQOLJWGHWPHGLFLQWHNQLVNDGLUHNWLYHWULVNNODVV$
Kontakta någon av våra konsulenter eller tekniker.
Vi hjälper till att hitta en bra lösning för brukaren.
Falck Igel AB Liljeholmsvägen 30 B, 117 61 Stockholm - tel. 08-695 69 40 Göteborg 08-522 231 42 - Lund 08-695 69 46 - Gävle 08-695 69 45 - www.falckigel.se
Epilepsia 4 - 2009
Rapport om epilepsivården
Den svenska epilepsivården kämpar med begränsade resurser,
svårigheter att ta fram nationella evidensbaserade riktlinjer och
pressade neurologer. Trots att det finns fler än 60 000 personer med
epilepsi i Sverige stöds professionerna av en begränsad infrastruktur
för kunskapsstyrning och många av de drabbade har svårt att få den
hjälp de behöver.
D
etta framkommer i en
rapport som nyligen
publicerats. I rapporten
har en genomlysning
skett av epilepsivårdens kunskapsstyrning, patientorientering och
förutsättningarna för att bedriva ett
systematiskt förbättringsarbete.
Rapporten, som beskriver vården
för vuxna personer med epilepsi,
visar bl a på stora förbättringsmöjligheter då det gäller systematisk uppföljning och psykosocialt stöd till de
personer som inte blir anfallsfria
trots behandling.
För det första saknas till stora delar
en systematisk uppföljning genom
hälsodata- och kvalitetsregister. Ett
av de få undantagen är registret för
epilepsikirurgi som följer upp effekterna av kirurgiska ingrepp i syfte
att eliminera eller minska epileptiska
anfall.
Registret visar att resultaten av
denna verksamhet är mycket goda,
men operationsfrekvensen är låg
och varierar starkt bland landets
universitetssjukhus. En bättre systematisk uppföljning ger förutsättningar för evidensbaserade riktlinjer för epilepsivården och är ett
underlag för epidemiologisk forskning.
För det andra är evidensstyrkan,
d v s kraften i det vetenskapliga
underlaget, måttlig för flera av de
kunskapsunderlag som stora delar
av epilepsivården vilar på.
En konsekvens av detta är att läkemedelsbehandlingen präglas av beprövad erfarenhet tillsammans med
trial and error. Ska vården av personer med epilepsi komma längre
måste de enskilda läkarnas och övriga professioners erfarenheter läggas samman på ett helt annat sätt än
idag. Dessutom måste fler jämförande studier av nya läkemedels
effektivitet och kostnadseffektivitet
göras.
För det tredje visar rapporten att
metoderna för psykosocialt stöd och
rehabilitering har en liten eller
Rapporten har gjorts av Ulf-Johan Olson, Utvecklingspartner AB, på uppdrag av
Svenska Epilepsiförbundet, med ekonomiskt stöd av UCB Pharma AB.
Referensgrupp:
Kjell Asplund, tidigare ordförande i SBU och GD för Socialstyrelsen
Kristina Källén, ordförande Svenska Epilepsisällskapet, Docent neurologi/USiL
Elinor Ben-Menachem, Professor. neurologi/SU, chefred Acta Neur Scandinavica
Susanne Lund, förbundssekreterare Svenska Epilepsiförbundet
Sven Pålhagen, styrelseledamot Svenska Epilepsiförbundet, neurolog Karolinska Universitetssjukhuset
Epilepsia 4 - 2009
6
mycket liten plats i epilepsivården.
Eftersom konsekvenserna av epilepsin ofta är minst lika besvärliga
som själva anfallen, är läkemedelsbehandling otillräcklig för många
personer med epilepsi.
Det finns därför ett stort behov av
ett mer utvecklat psykosocialt förhållningssätt hos all personal, men
också en mer konsekvent användning av stödsamtal, kognitiv beteendeterapi (KBT) och neuropsykologisk rehabilitering. Det behövs
också ett mer uttalat ansvar för att
initiera och samordna denna typ av
insatser.
Förslagsvis ges epilepsisjuksköterskan detta ansvar. Denna typ av
åtgärder behöver prioriteras på ett
helt annat sätt än idag om epilepsivården ska kunna ge en god vård till
alla patienter.
För det fjärde visar rapporten att
sjukdomsgrupper i”mellanskiktet”,
bl a epilepsi, har en besvärlig situation.
De nationella myndigheterna har
hittills inte prioriterat stöd för att ta
fram nationella riktlinjer
(Socialstyrelsen) och har sedan 1998
inte ordnat en ny workshop för att
ta fram riktlinjer för förskrivning av
antiepileptika (Läkemedelsverket),
trots att flera nya preparat registrerats.
Dessutom är neurologispecialiteten
jämförelsevis liten varför den kri-
Rapporten ger stöd åt förbundets möjligheter att påverka för mer uppmärksamhet åt epilepsi,
samt verka för mer resurser till epilepsivården, säger Chatrine Pålsson Ahlgren, här flankerad av
Ulf-Johan Olson, som gjort rapporten. Till höger Sven Pålhagen, neurolog och ledamot av förbundsstyrelsen. Foto: Magnus Sandberg
tiska massan för att utveckla inomprofessionella nätverk, kvalitetsregister och vårdprogram är starkt begränsad. Som om inte det räckte har
inga avgörande medicinska genombrott skett de senaste 15 åren inom
epileptologin.
I den alltmer produktionsstyrda
hälso- och sjukvården finns risk för
att kunskaps- och metodutveckling
kommer i skymundan, särskilt för
mindre specialiteter som neurologi
och i synnerhet för subspecialiteter
som epilepsi.
Epilepsivården behöver utnyttja de
tillfällen som ändå ges från nationella myndigheter. Det gäller framför allt Tandvårds- och läkemedels-
Gjorda analyser och lärdomar från andra specialiteter visar att
epilepsivården behöver sätta ribban högre då det gäller flera delar i
den stödjande strukturen för kunskapsstyrning. De viktigaste är:
•
•
•
•
•
Ett brett kvalitetsregister för systematisk uppföljning av
behandlingen av nydebuterad epilepsi
Riktlinjer/vårdprogram för olika tillstånd/epilepsityper
Större satsningar på utvecklings- och förbättringsarbeten
inom eftersatta områden, bl a psykosocialt stöd,
epilepsiutbildning för patienter och anhöriga, KBT och
ett psykosocialt förhållningssätt bland all personal samt
neuropsykologisk rehabilitering
Jämförande klinisk forskning kring framför allt nya
läkemedels effekter och kostnadseffektivitet
Bättre implementering av den kunskap och de riktlinjer
som redan finns, bl a genom tidigare remittering till
epilepsikirurgiutredning
7
förmånsverkets (TLV) kommande
genomgång av alla antiepileptiska
läkemedel. Då kommer varje läkeläkemedel i denna grupp att bedömas utifrån sin kostnadseffektivitet
och om det utifrån detta är aktuellt
för fortsatt subvention eller inte.
Svenska Epilepsiförbundet menar
att det vore näst intill oskickligt att
inte använda TLV:s läkemedelsgenomgång till att också även använda
övriga nationella resurser.
Parallellt med TLV:s bedömningar
bör Läkemedelsverket organisera en
workshop för att ta fram rekommendationer för antiepileptiska läkemedel. Även expertis från Socialstyrelsen borde kunna användas i syfte
att diskutera metodiken för ett eventuellt nationellt vårdprogramarbete.
Epilepsivården är i stort behov av
myndigheternas stöd i detta och
myndigheterna behöver samordna
sitt agerande och låta sina bedömningar vila på ett gemensamt kunskapsunderlag.
Denna debattartikel har publicerats
på Dagens Medicins nätupplaga den
23 november.
Rapporten kan laddas ned från:
www.epilepsi.se
Epilepsia 4 - 2009
Lär dig mer om epilepsi
Materialet är framtaget av
Ungefär 60 000 personer i Sverige har epilepsi och bland dessa är mer än 10 000 under sjutton år. Många fler
kommer i kontakt med epilepsi – som anhörig, vän eller arbetskamrat till någon med epilepsi. Har du själv epilepsi?
Känner du någon med epilepsi? Vet du tillräckligt mycket för att vara beredd vid ett anfall? Om inte, föreslår vi
att du skaffar dig mer kunskap.
Kryssa för de enheter du vill ha. Vid fler än ett exemplar, vänligen kontakta oss.
Vad är epilepsi? (broschyr)
God livskvalitet med epilepsi (broschyr)
Kvinnor och epilepsi (broschyr)
Män och epilepsi (broschyr)
Första hjälpen vid krampanfall (A3-affisch)
Jag har epilepsi (kort)
Ditt personliga informationskort (A5-blad)
Är din epilepsimedicin rätt för dig? (A5-blad)
Information till barnvakten (A5-blad)
Anfallsobservation vid epilepsi (folder)
Informationsmaterial till personer med epilepsi och anhöriga
Beställ informationsmaterial från Svenska Epilepsiförbundet. För
beställningar tillkommer expeditionsavgift 15 kr och porto. Allt
material sänds per brev och paket.
Plats för
porto
Förnamn:
Efternamn:
Adress:
E-mail:
Svenska Epilepsiförbundet
Box 1386
172 27 Sundbyberg
Telefon:
Distribueras av Svenska Epilepsiförbundet • Box 1386 • 172 27 Sundbyberg • Tel: 08-669 41 06 • Fax: 08-669 15 88 • www.epilepsi.se
Svenska Epilepsiförbundets Guldljuspris 2009 har tilldelats Britta Blomqvist
och epilepsihunden Atlas. Priset delades ut av Birgitta Dahl i riksdagshuset,
för sjunde gången i rad. Birgitta Dahl betonade den stora betydelsen av
vardagshjältar som underlättar livet för andra.
NYHET!
Guldljuspriset till Britta och Atlas
D
en här gången fick epilepsihunden Atlas
särskild uppmärksamhet, men han var trots
detta väldigt koncentrerad på sin roll som
servicehund. Vid Guldljusprisutdelningen fanns han
nära matte Britta, som mottog ett diplom, blommor
samt tretusen kronor.
Atlas fick dagen till ära ett ben att gnaga på. Dock
verkade han bry sig mer om vad som hände runt
omkring honom.
Juryn, Guldljusrådet, bestående av Birgitta Dahl,
f d riksdagens talman, Peter Althin, advokat, Barbro
Beck-Friis, professor samt Chatrine Pålsson Ahlgren,
ordförande i Svenska Epilepsiförbundet gav följande
motivation till sitt beslut:
”Epilepsihunden Atlas och matte
Britta Blomqvist tilldelas 2009 års
Guldljuspris för att de tillsammans
visat en alternativ väg till större
trygghet och säkerhet för personer med
epilepsi. Genom att använda hunden
i människans tjänst på detta sätt ökar
möjligheten för oberoende och en god
livskvalitet”
Britta Blomqvist som har svår epilepsi driver en
kennel och upptäckte att hundarnas beteende förändrades innan hon fick ett epileptiskt anfall. Idag har
hon stort stöd i Europas första epilepsihund Atlas som
varnar Britta när ett anfall är på väg genom att titta
matte djupt i ögonen och krafsa på henne. Det är Atlas
sätt att berätta att hon snart kommer att få ett anfall,
långt före att hon märker det själv.
- Att hunden är människans bäste vän kan man
utan tvekan säga när man får hjälp att sätta sig i
säkerhet när ett anfall är i antågande. Den trygghet
som en vältränad epilepsihund kan ge är verkligen
betydelsefull för att öka friheten hos personer med
epileptiska anfall, säger Chatrine Pålsson Ahlgren,
förbundsordförande.
Foto: Magnus Sandberg
Atlas är en långhårig collie utbildad av Britta och en
SoS-hundinstruktör och examinerad av Service- och
signalhundsförbundet och har samma status som en
ledarhund. Han kan följa med Britta Blomqvist överallt,
vilket gör att livet inte begränsas av epilepsin.
Servicehund, står det på täcket Atlas bär på ryggen.
Där finns också ett larm som går till Brittas make ifall
hon får ett anfall.
- Han betyder en förändring av livet. Jag går till och
med till affären och handlar, det gjorde jag inte förr,
säger Britta Blomqvist.
9
Epilepsia 4 - 2009
BEGRÄNSA EPILEPSIN – INTE MÄNNISKAN.
Resultatet av en epilepsibehandling är beroende av hur effektivt anfallen
kan reduceras och hur väl behandlingen tolereras.
GlaxoSmithKline AB. Box 516, 169 29 SOLNA. Tel 08-638 93 00. www.glaxosmithkline.se, [email protected]
Pepparsprej - ett hett vapen
Š™œŠ’Œ’—ȱǻ˜•Ž˜›Žœ’—ȱ
ŒŠ™œ’Œž–Ǽȱ§›ȱŽ—ȱŠ”’ŸŠȱ
’—›Ž’Ž—œŽ—ȱ’ȱ™Ž™™Š›œ™›Ž“ȱ˜Œ‘ȱžŸ’——œȱ
›ª—ȱŒ‘’•’™Ž™™Š›ǯȱ
§›ȱŒŠ™œŠ’Œ’—Žȱ
”˜––Ž›ȱ’ȱ”˜—Š”ȱ–Žȱ
‘žŽ—ǰȱœ™ŽŒ’Ž••ȱ㐘—ȱ
˜Œ‘ȱœ•Ž–‘’——˜›ǰȱž™™•ŽŸœȱ
Ž—ȱŽ—˜›–ȱœ–§›Šǯ
¢œŸŽ—œ”ŠȱŠ‹•ŠŽȱ‘Š›ȱ›Š—œ”Šȱ”ª—Ž™˜•’œŽ—œȱŠ—Ÿ§——’—ȱŠŸȱ™Ž™™Š›œ™›Ž“ǯȱ
—Ž›ȱŽĴȱª›ȱ‘Š›ȱœ™›Ž“ȱŠ—Ÿ§—œȱŸ’ȱŘśśȱ’••§••Ž—ȱ˜Œ‘ȱ›Š—œ”—’—Ž—ȱ‘Š›ȱŸ’œŠȱŠĴȱŽȱ
ꗗœȱœ’žŠ’˜—Ž›ȱ§›ȱŽȱ”Š—ȱ’›ªŠœ§ĴŠœȱ˜–ȱȄŽ—ȱ™˜•’œ’§›Šȱž™™’ĞŽ—ȱ’—Žȱ”Š—ȱ•ãœŠœȱ™ªȱ
Š——Šǰȱ–’—›Žȱ’—›’™Š—Žȱœ§ĴȄǯȱ
˜•’œȱœ˜–ȱŠ—Ÿ§—Ž›ȱœ™›Ž“ȱ–ªœŽȱ›Š™™˜›Ž›Šȱ’••ȱ™˜•’œ–¢—’‘ŽŽ—ȱ˜–ȱŸ’ȱŸ’•”Ž—ȱ
œ’žŠ’˜—ȱŽȱŠ—Ÿ§—œǯȱ˜Œ”ȱ‘§ŸŠœȱ’ȱ¢œŸŽ—œ”Š—ȱŠĴȱ›Š™™˜›Ž›’—Ž—ȱž—Ž›Š›ȱª•’ȱ
˜Œ‘ȱŠĴȱŽȱ’—Žȱꗗœȱ—ª˜—ȱã›ŽŒ”—’—ȱ㟎›ȱœ’žŠ’˜—Ž›ȱªȱ–Š—ȱª›ȱŠ—Ÿ§—Šȱ™Ž™Ȭ
™Š›œ™›Ž“ȱ˜Œ‘ȱ’—Žǯȱ
Ž™™Š›œ™›Ž“ȱ§›ȱŽĴȱŸŠ™Ž—ȱ˜Œ‘ȱª›ȱŠ—Ÿ§—Šœȱ—§›ȱ–’•Š›Žȱ–Ž˜Ž›ȱ’—Žȱž—Ž›Š›ǰȱ–Ž—ȱ
Ž—•’ȱ›Š—œ”—’—Ž—ȱŠ—Ÿ§—œȱ–Ž˜Ž—ȱ–˜ȱ‘Š—§—œ•ŠŽȱ™Ž›œ˜—Ž›ȱ˜Œ‘ȱ™Ž›œ˜—Ž›ȱœ˜–ȱ
ã›ȱ–˜œª—ǯȱ™›Ž“Ž—ȱ‘Š›ȱŠ—Ÿ§—œȱ’—˜–ȱ™˜•’œŽ—ȱœŽŠ—ȱŘŖŖŚȱ˜Œ‘ȱ’——Ž‘ª••Ž›ȱŽ¡›Š”ȱ›ª—ȱ
Œ‘’•’™Ž™™Š›ǯȱ
™’•Ž™œ’Šȱ‘Š›ȱ’’Š›Žȱ›Š™™˜›Ž›ŠȱŠĴȱ™’•Ž™œ’ã›Ž—’—Ž—ȱ’ȱ›˜—˜‹Ž›œ•§—ȱȬŠ—–§•ȱ
Ž—ȱœ’žŠ’˜—ȱ§›ȱ™˜•’œȱŠ—Ÿ§—ȱ™Ž™™Š›œ™›Ž“ȱ’ȱŽ—ȱŠ–‹ž•Š—œȱž—Ž›ȱŽĴȱŽ™’•Ž™’œ”ȱŠ—Š••ǯȱ
›˜œȱŠĴȱ™Ž›œ˜—Ž—ȱ‘ŠŽȱŽ—ȱŸ§—ȱ–Žȱœ’ȱœ˜–ȱã›”•Š›ŠŽȱŠĴȱŽȱ§••ŽȱŽĴȱŽ™’•Ž™’œ”ȱ
Š—Š••ȱ”˜–ȱ™Ž™™Š›œ™›Ž“Ž—ȱ›Š–ȱªȱ™˜•’œŽ—ȱ‘ŠŽȱœŸª›’‘ŽŽ›ȱŠĴȱ‘ª••Šȱ™Ž›œ˜—Ž—ȱ•ž—ǯȱ
ȬȱŠ—ȱœ”Šȱ’—ŽȱŠ—Ÿ§—Šȱ™Ž™™Š›œ™›Ž“ȱ™ªȱŽ—ȱ™Ž›œ˜—ȱœ˜–ȱ‘Š›ȱŽĴȱŽ™’•Ž™’œ”ȱŠ—Š••ǯȱ
—ȱœã”’ȱœ’žŠ’˜—ȱ–ªœŽȱ”ž——Šȱ‘Š—Ž›Šœȱ™ªȱ•§–™•’Š›Žȱœ§Ĵǰȱȱœ§Ž›ȱ‘Š›’—Žȱª•œœ˜—ȱ
‘•›Ž—ǯ
Timat i Dalarna
S
ŸŽ—ȱª•‘ŠŽ—ǰȱ—Žž›˜•˜ȱ™ªȱŠ›˜•’—œ”Šȱœ“ž”‘žœŽȱ’ȱ
˜•—Šǰȱ§›ȱœ§—’ȱ™ªȱœ™›ª—ȱã›ȱŠĴȱã›Ž•§œŠȱ˜–
Ž™’•Ž™œ’ǯȱȱ˜”˜‹Ž›ȱã›Ž•§œŽȱ‘Š—ȱ™ªȱã›‹ž—Žœȱ’—˜›–ŠȬ
ã›œž‹’•—’—ǰȱ’ȱ–’ĴŽ—ȱŠŸȱ—˜ŸŽ–‹Ž›ȱ‹Š›ȱŽȱŠŸȱ’••ȱ
Š›’—Ž‘˜•–ȱã›ȱŽ—ȱŽ–Š”Ÿ§••ǯȱ
ȱȱȱȱ‹ã›“Š—ȱŠŸȱ—˜ŸŽ–‹Ž›ȱ‘§•œŠŽœȱ‘Š—ȱŸ§•”˜––Ž—ȱŠŸȱŠ—ȱ
#”Ž›•ž—ǰȱ˜›ã›Š—Žȱ’ȱŽ™’•Ž™œ’ã›Ž—’—Ž—ȱ’ȱŠ•Š›—Šǰȱ
œ˜–ȱœŠ–•ŠȱŽĴȱśŖȬŠ•ȱª‘㛊›Žȱ’••ȱ˜›•§—Žȱ˜Œ‘ȱŽ—ȱ’—˜›Ȭ
–Š’Ÿȱ”Ÿ§••ȱ˜–ȱŽ™’•Ž™œ’ǯ
ȱȱȱž‹•’”Ž—ȱꌔȱŽ—ȱ˜›Ž—•’ȱŽ—˜–ª—ȱŠŸȱž›Ž—’—ǰȱ
˜›œŠ”Ž›ȱ˜Œ‘ȱŠ—Š••œž•ãœŠ—ŽȱŠ”˜›Ž›ǯȱЎ›ȱŽ—ȱꔊ™Šžœȱ
‹Ž•¢œŽœȱ’—ªŽ—Žȱ•§”Ž–ŽŽ•œ‹Ž‘Š—•’—ȱŠŸȱŽ™’•Ž™œ’ȱ
œŠ–ȱ˜Œ”œªȱ‹Ž‘Š—•’—ȱ–ŽȱŽ™’•Ž™œ’”’›ž›’ǰȱœ˜–ȱ§›ȱŽ—ȱ
ž—Ž›ž—¢Ĵ“Šȱ–Ž˜ȱ’ȱŸŽ›’Žǰȱ“§–ã›ȱ–Žȱ㟛’Šȱ
ž›˜™Šǯ
ȱȱȱ•Ž›ŠȱŽ•ŠŠ›ŽȱꌔȱŒ‘Š—œŽ—ȱŠĴȱœ§••Šȱ›ª˜›ȱ’••ȱŸŽ—ȱ
ª•‘ŠŽ—ȱœ˜–ȱ”˜––Ž—Ž›ŠŽȱ˜Œ‘ȱœŸŠ›ŠŽȱœªȱ˜ĴȱŽȱ
’Œ”ȱ–ŽȱŠ—”Žȱ™ªȱŽ—ȱ”˜›Šȱ’Ž—ȱã›ȱã›‹Ž›ŽŽ•œŽǯ
ȱȱȱŸªȱ’––Š›ȱ‹•ŽŸȱœ—Š‹‹ȱ’••ȱ›ŽȱȮȱ’Ž—ȱª›ȱ˜›ȱ—§›ȱ–Š—ȱ
§›ȱŽ—ŠŽ›Šȱ˜Œ‘ȱ‘Š›ȱŽ—ȱ‹›Šȱã›Ž•§œŠ›Žȱœ˜–ȱ›Š–ã›ȱ
‹žœ”Š™Žȱ‹ªŽȱœŠ”•’ȱ˜Œ‘ȱ–ŽȱŽ—ȱ˜Œ‘ȱŠ——Š—ȱ‘’œ˜›’Šȱ
›ª—ȱœ’—ȱřŖȬª›’ŠȱŽ›Š›Ž—‘Žœ‹Š—”ȱœ˜–ȱ—Žž›˜•˜ǯ
Ž¡ȱ˜Œ‘ȱ˜˜DZ
Š—ȱŽœ•ž—ȦŸ’ŒŽȱ˜›ã›Š—Žȱ™’•Ž™œ’ã›Ž—’—Ž—ȱŠ•Š›—Š
ŸŽœŠ
11
Epilepsia 4 - 2009
Ann Andersson i Vingåker har
funderat mycket på hur mycket
skolans personal borde känna
till om funktionshinder och
sjukdomar som till exempel
epilepsi.
Ann är lärare, men hon är
också mamma till en dotter
med epilepsi.
Av Zoran Alagic Foto: Magnus Sandberg
Anns dotter Saga är yngst av tre döttrar. Hon är elva år idag och hon har haft
epilepsi sedan hon var tre år.
– Vi upptäckte epilepsin när Saga fick
ett anfall en kväll när hon lekte med sin
sju år äldre syster i vårt hem i Vingåker.
Hon ropade plötsligt: ”Saga ramlar, Saga
ramlar!”
Systern är också den som i dag reagerar mest när anfallen kommer och hon
tycker att det är obehagligt om hon är
ensam då.
– Högra sidan på Saga hängde vid anfallet och hon gick in i väggarna, snubblade och ramlade. Min man trodde först
att det var en hjärnblödning. Epilepsin
fanns inte i vår värld då, berättar Ann.
Verkligheten talar
Själv var Ann inte hemma, hon utbildade
sig till grundskollärare. Hon arbetar idag
i årskurs ett.
– Det är mycket man inser att man
måste uppleva själv för att alls vilja och
också kunna lära sig och ta till sig ordentligt, på riktigt. Så är det i skolan för
eleverna och så är det i livet….
– Jag visste ju absolut inget om epilepsi, förutom att man faller ihop och kramEpilepsia 4 - 2009
par. Faktum är att mycket mer än så
visste jag inte… Men nu fick jag en egen
handfast erfarenhet av epilepsi.
Egen erfarenhet hjälper andra
Som lärare försöker Ann ofta att sätta sig
in i barnens och även föräldrarnas roll.
– Jag jobbar mycket med det. Hur föräldrarna reagerar inför det egna barnets
svårigheter och framgångar i skolarbetet.
Om jag kan relatera till vad jag upplevt,
så kan jag själv bättre förstå föräldrarna.
Efter det plötsliga inträdet i livet som
förälder till ett barn med epilepsi säger
Ann att hon själv upplevt en större förmåga att förstå en förälder som har åsikter och önskar att deras barn behöver
hjälp och stöd.
Första anfallet
Ann berättar hur det gick till när Saga
kom till sjukhuset efter det första anfallet. Hennes man hade åkt till Kullbergska sjukhuset i Katrineholm.
Läkaren frågade: ”Har ni epilepsi i
släkten?”
”Nej”, blev svaret.
”Då kan det inte vara epilepsi. Här får
ni Alvedon.”
12
Läkaren trodde tydligen att det var
feberkramper som Saga hade fått. När
de satt i bilen för att åka hem fick Saga
ett nytt anfall. Då gick de tillbaka. Men
svaret blev återigen:
”Åk hem så blir det nog bättre. Ta med
Alvedon…
– Och vi hade ju ingen erfarenhet eller
relation till epilepsi, så vad kunde vi
säga?
Inte feberkramper
Efter tre-fyra dagar fick Saga anfall igen,
hemma. Då ringde man efter ambulans
och åkte till Mälarsjukhuset i Eskilstuna
När de kom in så sa läkaren direkt att
det inte kan vara feberkramper.
– Jag minns att då hade Saga blicken
riktad upp till vänster, det hade hon
gjort förra gången också.
”Det kan tyda på epilepsi”, sa läkaren
som var lite mer påläst.
Utredning
Saga blev inlagd för observation och
fick ta EEG, magnetröntgen och många
prover. Hon fick också en del anfall under tiden.
Den medicin som Saga då använde
Dubbla perspektiv
lärare och mamma till ett barn med epilepsi
I förskolan och i första klass hade Saga
en bra anfallskontroll, men i andra klass
började det att hända saker. Återigen
kom sekundfrånvaron utan kramper.
Knappt märkbara anfall
Denna typ av anfall är svårt för skolan
att se.
- Vi kunde t ex se i skolböckerna när
anfallen skedde. Först var stilen snygg,
sedan blev det större och större bokstäver… Men problemet var att skolan
inte uppfattade dessa frånvaroanfall!
Och ett annat problem är också att man
inte vet hur länge hon påverkats före
eller efter anfallet. Saga har alltid haft
klasskamrater som stöttat henne och det
är vi mycket glada över.
var Tegretol. Hon hade epilepsianfall
när hon hade infektioner i kroppen och
anfallen kom när hon sov. De var mer av
det ”klassiska” slaget, med kramper och
att saliven rann.
Osäker tid
Den första sommaren fick Saga anfall
vid tre tillfällen. Därefter var det ett anfallsuppehåll i 1 1/2 år. Under den tiden
åt Saga medicin. Men eftersom hon varit
anfallsfri i drygt 1 1/2 år så skulle den
tas bort.
Efter tre månader, under sommarlovet,
började saker att hända igen. Nu fick
Saga en annan form av kortare frånvaroattacker. Hon kunde gå i cirklar, inte
veta var hon skulle eller var hon befann
sig.
– Vid den här tiden kunde hon få anfall
när som helst. Hon fick en ny medicin,
Tegretol funkade inte lika bra längre.
Skolan börjar
Saga började i förskolan och under höstterminen fick hon många anfall i skolan.
- Efter ett halvår fick vi medicin som
fungerade, så att hon inte hade anfall i
skolan.
Anfallen blev värre
Skolan gick vidare. I tvåan funkade det
någorlunda. Under sommarlovet innan
trean fick hon allt fler anfall, fortfarande
rörde det sig om frånvaroanfall men
dessa innebar nu att musklerna gav vika och hon ramlade. De blev allt besvärligare, allt större och kom allt oftare.
Under trean kom frånvaorattacker oftare och oftare. Till slut blev skolarbetet
lidande.
Assistent hjälper
Från vårterminen fick Saga stöd av en
assistent på halvtid, vilket var mycket
bra. Det som Saga inte fått är rätt stöd
och hjälpmedel i tid, vilket gjort att hon
missat mycket tid i skolan. Självfallet
ligger inte allt på skolan utan även på
medicinerna och epilepsin.
Just nu är anfallen på en något lägre
nivå, ett eller två anfall i veckan.
Mer kunskap i skolan nödvändigt
Ann understryker vikten av att skolan
måste ha mer kunskap om olika funktionshinder. Hon menar att skolhuvudmannen måste erbjuda lärare kompetensutveckling och fortbildning om
funktionshinder när skolan får en elev
som har ett sådant. Det må vara diabetes
eller epilepsi.
13
– Jag tycker att varje kommun borde
vara skyldig att ha en kompetens kring
olika funktionsnedsättningar, säger Ann.
– Det är ju rätt sannolikt att varje lärare
under sitt yrkesverksamma liv kommer
att undervisa en eller flera elever med
funktionshinder. Ändå förbereder inte
lärarutbildningen för detta.
- Det borde den, tycker jag, säger Ann,
som fått lära sig den hårda vägen.
God integrering möjlig
Dagens teknik gör att elever med olika
typer av funktionshinder kan integreras i en klass med elever utan funktionshinder. Men då är det också nödvändigt
att skolan har grundkunskap i hur olika
funktionshinder fungerar. Och att eleven
i fråga får rätt resurser och stöd för att
lyckas i skolan.
- Det är det vi har sett som det svåraste
för Saga, att inte få lyckas i skolan. Detta
har medfört minskad glädje att gå till
skolan och att prestera något där.
– Att ge resurser är viktigt när det
gäller effektiv inlärning för elever med
funktionshinder.
Anpassa pedagogiken
Att lärare i dag saknar kunskaper om
tillgänglighet och anpassad pedagogik
leder till osäkerhet i bemötandet av
elever med sådana behov. Elever gör
som de vuxna och är de vuxna osäkra i
sitt bemötande av den elev som har ett
funktionshinder smittar beteendet av sig
på resten av klassen.
– I dag går det allt bättre för Saga.
Skolan ser till så att hon får möjlighet
att ta det lite lugnt när hon har sina
anfall. Hon har börjat få rätt hjälpmedel,
såsom Daisyspelare, inlästa läromedel,
egen arbetsdator med talsyntes i och
möjlighet att använda miniräknare när
hon arbetar med matte. Och framförallt
så har Saga börjat hitta glädjen i skolan.
Hon har också flera läkare som samarbetar för att hitta rätt behandling. Vi har
anlitat en privatläkare som samarbetar
Fortsättning på sidan 23!
Epilepsia 4 - 2009
Sexårige Seim har svår epilepsi. Hans mamma
Tirhas är krigsskadad.
När som helst kan polisen knacka på dörren
i lägenheten i Hedemora för att verkställa
avvisning till Eritrea, hemlandet som de lämde lämnade illegalt för fem år sedan.
”Synnerligen ömmande omständigheter”
räcker inte för att Seim och Tirhas ska få
uppehållstillstånd i Sverige.
Epilepsisjuk pojke avvisas
D
omstolarna har gått på
Migrationsverkets linje
och sagt nej hela vägen,
de humanitära skälen för
uppehållstillstånd anses
inte vara tillräckligt starka.
Domen om avvisning finns och när
som helst kan polisen knacka på dörren
för att hämta Tirhas och Seim till förvar,
för vidare transport till Eritrea. Då är
det bråttom för man får inte hålla barn i
förvar mer än 72 timmar.
Vid andra avvisningar har det inträffat att människor inte fått med sig
viktiga mediciner. För Seim är rätt inställd och regelbunden medicinering
livsnödvändig.
Medicinska risker
Hans läkare Göran Brandberg på Falu
lasarett har uppgett att om behandlingen
avslutas tvärt, finns en påtaglig risk
för akut försämring av epilepsin som i
värsta fall kan vara livshotande.
­ − Man kan inte bortse från medicinska risker om medicineringen avbryts.
Det handlar i första hand om anfallssituationen med risk för komplicerade
anfall som kan skada pojken ytterligare
och utgöra risk för både hälsa och liv,
liv, säger Per Åmark, neurolog och
överläkare på Barndivisionen, Karolinska Universitetssjukhuset.
Tirhas var som tonåring soldat i den
eritrianska befrielsearmén, EPLF. Vid
Epilepsia 4 - 2009
ett etiopiskt luftangrepp skadades hon
svårt. Hon miste vänster fot, förlorade
höger öga och skadade höger arm. Hon
drabbades av kallbrand och benet amputerades ovanför knäet.
Sonen Seim föddes i mars 2003
Förlossningen var svår och han vägde
de bara 1,8 kilo. Vid nio månaders ålder
började han krampa. Ingen doktor gav
någon specifik diagnos, men Tirhas
förstod att det måste vara epilepsi.
Efter neurologisk utredning på Falu
lasarett har Seim sedan fått diagnos. Han
har svårbehandlad epilepsi med olika
typer av anfall. En utredning som gjorts
av habiliteringen i Hedemora visar på
en en kraftig utvecklingsförsening
språkligt, emotionellt och socialt samt att
han uppvisar en stor uppgivenhet och
låg livsgnista
Flydde från Eritrea 2004
Den läkare som ansvarade för pojken
på sjukhuset i huvudstaden Asmara
är numera fängslad på grund av sin
religion. Han tillhör Pingstkyrkan och
det pågår religiös förföljelse i Eritrea,
bland annat gentemot medlemmar av
frikyrkor.
Även Seims pappa är fängslad och det
är osäkert om han lever idag.
Migrationsminister Tobias Billström
har tagit del av vad som hänt Seim och
hänvisar till den utvärdering av nya
14
utlänningslagen som kom fram till att
lagstiftningen inte varit i kraft länge nog
för att det ska vara möjligt att dra några
definitiva slutsatser om hur synnerligen
ömmande omständigheter tillämpas.
− Mer data behövs och från regeringens sida ger vi
nu Migrationsverket
i uppdrag att följa
utvecklingen och
återrapportera till
oss, säger Tobias
Billström. Om
tillämpningen
blivit strängare än
vad som avsetts så
kommer vi att verka
för en förändrad
lagstiftning.
Migrationsministern påpekar att
den nya utlänningslagen har en
portalparagraf om barnets bästa.
− Den ska genomsyra alla beslut som
fattas. Enbart det faktum att en sökande
är minderårig räcker inte för asyl. Men
minderårigas skäl för asyl behöver
inte väga lika tungt som vuxnas för att
beviljas uppehållstillstånd.
Text och foto: Katarina Nyberg
Foto migrationsminister Tobias Billström Pawel Flato
Apropå svininfluensan...
Köer har under senhösten ringlat långa utanför
vårdcentralerna med
människor som väntat på
vaccination för svininfluensan.
Förbundskansliet har
också tagit emot en stor
mängd samtal från oroliga föräldrar till barn med
epilepsi, men även vuxna
som undrar om de tillhör
riskgruppen och behöver
vaccin snabbt.
Dessutom undrar man
över om de antivirala
läkemedlen påverkar effekten av epilepsiläkemedel.
Foto: stockxpert.com
Löper personer med epilepsi större
risk att få svininfluensa?
- Nej, personer som har sjukdomar
som påverkar immunförsvaret löper
större risk att få svininfluensa, säger
Sven Pålhagen, neurolog på Karolinska universitetssjukhuset.
Om man får svininfluensa eller
någon annan influensa och samtidigt
har epilepsi kan det dock innebära
problem.
Influensa medför i regel feber och
hos en del kräkning och diarré som
kan förändra medicinhalten i blodet.
Det i sin tur kan innebära ökad anfallsfrekvens. Då bör man diskutera
det med sin läkare och kanske kompensera det. Feber kan också medföra en ökad anfallsfrekvens. Det
finns fn inget som tyder på att det är
andra problem om man har epilepsi
och svininfluensa.
15
Virus är inte känsliga för antibiotika
men det finns virushämmande medel som kan förebygga eller lindra
förloppet. Om man får symtom på
influensa och tar antivirala medel
ska man undvika läkemedlet Amantadin om man har manifesterad
sänkt kramptröskel, d v s icke tillfredsställande krampförhindrande
behandling.
- Preparatet stimulerar NMDAreceptorn som vissa läkemedel ska
blockera i anfallshindrande syfte.
Däremot går Tamiflu bra, säger Sven
Pålhagen.
Tamiflu används för att behandla
eller förebygga influensa hos vuxna
och barn från ett års ålder. Det är
viktigt att komma ihåg att antivirala
läkemedel är ett komplement till,
men ersätter inte, influensavaccination.
Epilepsia 4 - 2009
EPILEPSIMÄRKET
Varva reklamen
med viktiga symboler
Varför kan inte tv-reklamen varvas med viktig information, som exempelvis symbolerna för epilepsi och diabetes?
Då hade risken minskat avsevärt att personer med dessa sjukdomar sluppit
att hamna i fyllecell för att allmänheten – ja, även polisen – tror att de är berusade. Många hade kommit till akuten i stället och fått läkarvård.
Jag har hört talas om så många som har hamnat på fel ställe. Som en man
som hade varit inne på posten – där fick han ett epilepsianfall som uttryckte
sig så att han slog ner alla papper som stod på disken. Folk ringde polisen
och mannen hamnade i fyllecell. Han skämdes och mådde väldigt illa när han
vaknade upp ur anfallet.
Min son föddes med epilepsi och då gick jag med i epilepsiföreningen. Där
berättade de om många liknande fall, som det ovan relaterade. Och jag vet att
diabetikerna har samma problem. De blir lätt vingliga när deras socker inte är
rätt i kroppen, så många tror att de är berusade.
Men allt detta hade kunnat avhjälpas med att symbolerna som dessa personer har på sig antingen som ett halsband, brosch eller dylikt.
Det är så lite som krävs, men så mycket som kan bli positivt med rätt kunskap.
FN
Insändare publicerad i Ystads Allehanda 20 november
Foto: stockxpert.com
Epilepsimärket kan beställas från
förbundskansliet. Det finns med
halskedja i gul lättmetall samt med
nål (pin) och kostar 35 kronor.
Märket finns också med silverkedja och kostar då 65 kronor.
Ring 08 - 669 41 06 eller eposta:
[email protected] för beställning.
Ny förening i
Södermanland!
Intresset var stort när Sven
Pålhagen, neurolog på Karolinska sjukhuset och Ann-Sofie
Eriksson, barnneurolog på Barnsjukhuset Martina, föreläste om
vuxen- respektive barnepilepsi
på Duveholmsgymnasiet i Katrineholm en kväll i november.
Sven Pålhagen och Ann-Sofie
Foto: Inga-Britt Börjesson
Eriksson, gick noga igenom
anfallstyper och behandling. Sven Pålhagen underströk vikten av
att se hela människan, att inte bara fokusera på anfallen, utan också
på arbetet, familj och fritidsintressen.
”Barn är inte små vuxna”, betonade Ann-Sofie Eriksson och
menade att läkemedel i allmänhet inte är testade för barn, utan
för vuxna. Särskilda frågor som rör barns utveckling och förmåga
belystes ingående.
Både anhöriga och personal fanns bland åhörarna och egna
erfarenheter blandades med frågor om anfallsyttringar och mycket
annat på den efterföjande frågestunden. Förbundsstyrelsen hade
Epilepsia 4 - 2009
16
MEDLEMSRÖSTEN
Piffa upp mötena!
Hur ska vi locka fler medlemmar till
våra möten?
Anna Eksell, förbundsstyrelseledamot, nyss fyllda 30 år har svaret.
Hon tycker att föreningslivet ska
piffas upp rejält och att man behöver
tänka i helt nya banor.
- Jag tror att man helt och fullt kan
genomföra ett korrekt styrelse- eller
medlemsmöte för de som är mer
vana med rutiner och så, men man
kan ha dem på andra ställen. Man
behöver inte sitta i en hyrd lokal vid
ett fyrkantigt bord. Man kan sitta
hemma hos någon i en mysig soffa
och käka lite tilltugg, säger Anna
Eksell.
Anna menar också att det ger en
trygghet till de som inte vågar sig
hemifrån - man kan kanske turas om
mellan föreningsmedlemmarna.
- Det blir en större gemenskap och
värme när man träffas mer avslappnat. Då blir det lustigt nog också
lättare att hitta tid att ha möten på,
skrattar Anna.
beslutat att satsa på Södermanland
som ett steg i full länstäckning över
landet.
Ann Andersson, förälder och
också lärare, som du kan läsa mer
om på annan plats i detta nummer,
var en given eldsjäl att samarbeta
med.
Ann och maken Jörgen har startat
en förening i Södermanland och vill
ha kontakt med fler i länet som har
ett intresse av epilepsi.
Vill du ha kontakt med Ann?
Ring 070-357 74 12 eller mejla:
[email protected]
Forskningsstipendium utdelat
Ann Andersson
i Vingåker
söker fler att
samarbeta med!
Foto: Magnus
Sandberg
Finns det andra saker att tänka på
för att uppmuntra medlemmarna att
komma till föreningsmöten?
- Den största boven i dramat tror
jag är alla de här människorna som
drar ut på tiden – som pratar länge,
många avskräcks av det. Det är
Olafur Sveinsson vid Neurologiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset har tilldelats
GlaxoSmithKline AB:s Forskningsstipendium Epilepsi på 150 000 kr,
för forskningsprojektet ”Mortalitet
vid epilepsi hos vuxna med tonvikt
på plötslig död och suicid".
Motiveringen lyder: ”Olafur
Sveinsson ska i sitt planerade
avhandlingsarbete analysera risker
och riskfaktorer för plötslig död
och självmord bland personer med
diagnosen epilepsi. Forskningen är
av stort kliniskt intresse och stipendiaten uppfyller alla kriterier för
att erhålla GlaxoSmithKline AB:s
forskningsstipendium epilepsi för år
2009.”
17
viktigt att hålla sig till ämnet och
man behöver inte ha tråkigt. På
ungdomssektionens styrelsemöten
sköter vi allt korrekt; har justerare
och sekreterare, men vi har roligt
också. Vi tar raster, leker lekar och
framför allt - vi träffas inte i tråkiga
lokaler, avslutar Anna.
Epilepsimedicin kan vara effektivt
mot Alzheimers sjukdom
Forskare vid Washington University i Missouri i USA har visat att en
viss typ av epilepsiläkemedel gör att
hjärnans nervceller överlever längre,
åtminstone i laboratorieförsök.
Dessa läkemedel påverkar nervcellernas halter av kalciumjoner.
Signalering med hjälp av kalciumjoner är avgörande för nervceller,
och om balansen av kalciumjoner
rubbas kan flera typer av problem
uppstå.
Idag finns inga effektiva läkemedel mot åldersrelaterade neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimer
och Parkinsons, men försöken visar
enligt forskarna att redan existerande läkemedel kan bli grunden för
nya behandlingar.
Ref Molecular Neurodegeneration
2009. Vetenskapsradion
Epilepsia 4 - 2009
beläseskickad tygs- tid för
grad de små
ses
glad
hund
fem
Ç
Ç
direkt
Ç
käft
braslj u d
Ç
‹
⁄
fart-
sago-
hin der
å sna
i skidå karhand
glida
ska
faten
efter
maten
dansar
o ryt m isk i
il
något
att leva
upp till
lerkärl
flöde
sitter
fingrar på
liknar
böna
anna
k v i st
Ç
lata
÷
lig
i n te
r äta
st r ö r
f r ön
grepp
ökenlundar
rassliga
träd
kan anges i ar
vara
tveksam
verklig
välja
och ...
grimas
hörs
katten
tv4
t.ex.
ta bort
stubb
e x po n e ra r
do ftan de
rökvirke
helig
tavla
id est
må lar
m ed
tu n n
färg
kyla
svider
i skin net
hjort
stiga
dricka
pilsner
varit
rädd om
vilsam
möbel
kan ge
byte
gam mat
brukar
ruvas
roine
gym nastikredskap
u ra n
tand på
drivhjul
‹
om
nyligen
passerad
dag
brukar
barn
på lekplatsen
trivs
rosa
på
ärlig
torkas
frukt i
kan
regnet
ner
ve o r d
fjäll-
vaken
bro nsfigur
bå ts ko pa
liknar
dam bas
manege
sticka
i tyget
f ly g bolag
lag
göra en
duk av
garn
laxen
svårtuggad
gör
ostadigt
underhålla
svek
steka
sig
kraft
alm
skän ker
mansgris
testa
ormlik
fisk
saknar sagans pelle
skaldj ur
på sig
÷
kan man
l ira
kan vi
t itta
på
e po k
spira
m ild
ed
anna
känna
ç gädda
är det
i kajsa
kavat
vinst
träsk
dyrkas
av
fans
sten i
smycke
fientlighet
sovt id
kan ge
⁄
Ç
som en
kokt
kräfta
stirra
helgo ntavla
guldtecken
ridderliga
man väl
vara sin
kära
omodern
to p p ko rt
jo rdbrukare
vattenrök
⁄vi ll
Ç
‹
den är
bak i
båten
gör ej
oänd-
inte
korta
ledig
›
barnslig
handtag
flicka i
havanna
÷
s å da n
l i st
kan
anas
u n derlag i
ugnen
kains
kvack-
n ils
broder
are
gren
ryt m
r e pa
© www.korsordDIREKT.se
KRYSSET 4
Varsågod - här kommer ett nytt korsord och som vanligt vinner de tre först öppnade
rätta lösningarna två trisslotter vardera med möjlighet till storvinst!
Skriv ordflätan i bilden på ett vykort och märk det Krysset 4. Lösningen skall vara förbundskansliet tillhanda senast den
20 februari under adress: Svenska Epilepsiförbundet, Box 1386, 172 27 Sundbyberg. Vinnarna presenteras i nästa nummer av
Epilepsia. Lycka till!
18
ªȱŸ’•”Ž—ȱœ’Šȱœª›ȱŽȱã•“Š—ŽDZȱ
”Epilepsi - än sen då..?ȱ”
TÄVLING!
Kan du hitta var det står och
vinna två biobiljetter!?
Grattis!
ǵ
ŽŽ›ȱŠ——Ž•šŸ’œȱ’ȱ
’•‘Ž•–’—ŠȱœŠ–
—Ž›ȱ’•œœ˜—ȱ’ȱ
Š•–Š›
ŸŠ›Žȱ™ªȱ›ªŠ—ȱꗗœȱ’ȱŽĴŠȱ—ž––Ž›ȱŠŸȱŸŽ—œ”Šȱ™’•Ž™œ’Šǯ
§—ȱŽĴȱŸ¢”˜›ȱ–ŽȱœŸŠ›Žȱ˜Œ‘ȱ’—ȱž••œ§—’ŠȱŠ›Žœœȱ’••DZȱ
ǰȱ˜¡ȱŗřŞŜǰȱŗŝŘȱŘŝȱž—‹¢‹Ž›ǯ
ŸŠ›ŽȱŸ’••ȱŸ’ȱ‘ŠȱœŽ—ŠœȱŽ—ȱŘŖȱŽ‹›žŠ›’ǯȱ
Š›ȱžȱ“˜›ȱŠ••ȱ›§Ĵȱœªȱ§›ȱžȱȱ ȱ
ȱȱȱȱ–Žȱ’ȱŸª›ȱž•˜Ĵ—’—ȱ˜Œ‘ȱ‹•’›ȱžȱŽ—ȱŸ’——Š›Žȱœªȱœ”’Œ”Š›ȱŸ’ȱŸªȱ‹’˜‹’•“ŽĴŽ›ǯ
¢Œ”Šȱ’••Ƿȱ
’ȱŸŠ——ȱã››Šȱ§Ÿ•’—Ž—Ƿȱ
Ÿªȱ‹’˜‹’•“ŽĴŽ›ȱŸŠ›Ž›Šȱ§›ȱ™ªȱ
Ÿ§Ƿȱªȱœ’Š—ȱŝȱ’ȱŠ›’”Ž•—ȱȄŽ—Ȭ
—Ž‘ȱ”§–™Š›ȱ–ŽȱŠ•’ŠȱŠ—Š••Ȅȱ
Š——œȱŽ¡Ž—ȱȄ˜Œ‘ȱœªȱ‘Š›ȱ“ŠȱŽĴȱ
–’ȱŽ—ȱ™ªȱŠĴȱ“Šȱœ”Šȱ”•Š›ŠȱŽȄǯȱ
Ge bort ett spel i julklapp!
Œ’˜—ȱ˜—Žȱ§›ȱŽĴȱœ™Ž•ȱã›ȱ‹Š›—ȱ’ȱª•Ž›—ȱŽ–ȱª›ȱ˜Œ‘ȱž™™ªǯȱŽ—˜–ȱŠĴȱ
Š—Ÿ§—ŠȱŽ—ȱœŽ›’Žȱ›ªŽœ§••—’—Š›ȱ˜–ȱŽ™’•Ž™œ’ȱ‘ã“œȱ”ž—œ”Š™œ—’Ÿª—ȱ˜–ȱŽ™’Ȭ
•Ž™œ’ȱ˜Œ‘ȱ‘“§›—Š—ǯȱŽȱ㔊ȱ”ž—œ”Š™ȱã•“Ž›ȱ˜Œ”œªȱ㔊ȱã›œªŽ•œŽȱœŠ–’’ȱ
œ˜–ȱ–Š—ȱª›ȱŽ—ȱ›ŽŸ•’ȱœž—ȱ’••œŠ––Š—œǯȱ
™Ž•Žȱ”˜œŠ›ȱŽ—ŠœȱŚşȱ”›ȱǻ™˜›˜ȱ’—ª›ǼǯȱŽ”Ÿ’›Ž›ŠœȱŽ—˜–ȱŠĴȱžȱœ§Ȭ
Ž›ȱ’—ȱ‹Ž•˜™™Žȱ™ªȱ‹Š—”’›˜ȱŗŞŗȬśśśŚȱŽ••Ž›ȱ™˜œ’›˜ȱŗşȱśśȱŜŜȱȬȱśǰȱŸŽ—œ”Šȱ
™’•Ž™œ’ã›‹ž—ŽǯȱǷȱ•ã–ȱ’—ŽȱŠĴȱŠ—ŽȱŠĴȱŽȱ§›ȱŽ—ȱ‹Žœ§••—’—ȱ˜Œ‘ȱ
ž™™Žȱ—Š–—ȱ˜Œ‘ȱž••œ§—’ȱŠ›ŽœœǷȱ™Ž•Žȱ”Š—ȱ˜Œ”œªȱ‹Žœ§••ŠœȱŽ—˜–ȱ
ã›‹ž—Žœȱ”Š—œ•’ǰȱŽ•Ž˜—ȱŖŞȬŜŜşŚŗŖŜȱŽ••Ž›ȱŸ’ŠȱŽ™˜œDZȱ’—˜ȓŽ™’•Ž™œ’ǯœŽ
Œ’˜—ȱ˜—Žȱ§›ȱŽ—ȱž–§›”ȱ“ž•”•Š™™ǰȱ”Š—œ”Žȱ’••ȱã›œ”˜•Š—ǰȱœ”˜•Š—ǰȱŠ–’•Ȭ
“Ž—ȱŽ••Ž›ȱ—ª˜—ȱœ˜–ȱžȱŸŽȱ”Š—ȱ‘Šȱ‹ªŽȱ—¢ĴŠȱ˜Œ‘ȱ•§“ŽȱŠŸȱœ™Ž•ŽǯȱŽœ§••ȱ
—žǷ
§›ȱ§›ȱ•ãœ—’—Ž—ȱ™ªȱã›ŽªŽ—Žȱ”˜›œ˜›Ƿ
% %
Bli medlem
- du också!
$ # *
"%
"
%
Ring 08 -669 41 06
eller mejla [email protected]
'
"
%"
)
''
"
+ %
!
$
GRATTIS!
% ' +
%
*
)
'
*
Bland alla flitiga korsordslösare har
vi dragit följande vinnare till det
förra korsordet:
%
%$
%
Lars-Erik Einarsson, Tranås
Jonas Axelsson, Gislaved
Anita Peterson, Hässleholm
Trisslotter är på väg!
'
"
%
%
%
19
%
' %
%
&
' $
$ $ " $
%
%%
$
$
$
$
$ % %
%
'
'%
$
'
$ '
'
%
%
&
&
,%
$ % $ ,
$ "
$ $
$
'
%%(
$
'
%
%
%
$
"
'
"
"
$
$ %
$
$
%
'
"
'
'
%
%
'
$
$
%
%
‹ ZZZNRUVRUG',5(.7VH
Epilepsia 4 - 2009
Nyhet!
Framtid för epilepsiregister
ȱã›œ§”›’—ȱ‘Š›ȱŠ—œ•Š’ȱŘǰŞȱ
–’•“˜—Ž›ȱ”›˜—˜›ȱ’••ȱŠ›˜•’—œ”Šȱ
—œ’žŽȱã›ȱŠĴȱ‹¢Šȱž™™ȱŽĴȱ
ž—’”ȱŽ™’•Ž™œ’›Ž’œŽ›ȱœ˜–ȱœ”ŠȱŽȱ
㔊Žȱ–ã“•’‘ŽŽ›ȱŠĴȱã›Ž‹¢Šȱ
Ž™’•Ž™œ’ȱ˜Œ‘ȱŠĴȱ–’—œ”ŠȱŽ™’•Ž™œ’—œȱ
”˜—œŽ”ŸŽ—œŽ›ǯȱȱȱȱ
ȱȱȱ™’•Ž™œ’Šȱ›Šž•Ž›Š›ȱ˜›‹“ã›—ȱ
˜–œ˜—ǰȱ—Žž›˜•˜ȱ˜Œ‘ȱ’—’’Š’ŸȬ
ŠŠ›Žȱ’••ȱŽ™’•Ž™œ’›Ž’œ›Žǯȱ
”™’•Ž™œ’—ȱ
ꗗœȱŠ••’ȱ’ȱ
–’—ŠȱŠ—”Š›ȱ—§›ȱ
“Šȱ–㝎›ȱ—¢Šȱ
–§——’œ”˜›
˜›‹“ã›—ȱ˜–œ˜—
˜˜DZȱŠ—žœȱŠ—‹Ž›
ªȱŸ’•”Žȱœ§Ĵȱ§›ȱ›Ž’œ›Žȱž—’”ǵ
ȱȱȬȱŽĴŠȱ§›ȱŽĴȱŸª››Ž’œŽ›ȱ㟎›ȱ—¢’—œ“ž”—ŠŽȱ’ȱŽ™’•Ž™œ’ȱ’ȱ˜Œ”‘˜•–ǯ
Žȱœ˜–ȱ§›ȱž—’”ȱ§›ȱ›Š–ã›ȱŠ••ȱŽœœȱœ˜›•Ž”ȱ˜Œ‘ȱŠĴȱŽȱ§›ȱ›Ž™›ŽœŽ—Ȭ
Š’Ÿǯȱ[ŸŽ›ȱŗśŖŖȱ’—’Ÿ’Ž›ȱ’—ª›ȱ’ȱ›Ž’œ›Žǯ
Šȱ§›ȱœ¢ĞŽȱ–Žȱ›Ž’œ›Žǵ
ȱȱȱȬ ¢ĞŽȱ§›ȱŠĴȱªȱŽ—ȱ‹§Ĵ›Žȱ‹’•ȱŠŸȱŽ™’•Ž™œ’™˜™ž•Š’˜—Ž—œȱœŠ––Š—œ§Ȭ
—’—ȱǻ¢™ȱŠŸȱŽ™’•Ž™œ’ǰȱª•Ž›Ȭȱ˜Œ‘ȱ”ã—œã›Ž•—’—ǰȱŸŠ›ȱ™Š’Ž—Ž›ȱŠœȱ˜–ȱ
‘Š—ȱ–ȱ–Ǽǰȱ˜›œŠ”Ž›ȱ’••ȱŽ™’•Ž™œ’ȱ’ȱ˜•’”Šȱª•›Š›ȱœŠ–ȱ”˜—œŽ”ŸŽ—œŽ›ȱŠŸȱ
˜•’”Šȱ¢™Ž›ȱŠŸȱŽ™’•Ž™œ’ǯ
ž›ȱœŽ›ȱ›Ž’œ›ŽȱžȱȬȱŸ’•”Šȱž™™’ĞŽ›ȱœ”Š••ȱ’—ªǵ
ȱȱȬ Ž’œ›Žȱ§›ȱŽĴȱœȱ”ȱŸª››Ž’œŽ›ȱŸ’•”Žȱ‹Ž¢Ž›ȱŠĴȱŽȱ‹¢Ž›ȱ™ªȱ
“˜ž›—Š•ŠŠǯȱ’”’ȱ’—˜›–Š’˜—ȱœ˜–ȱ’—ª›ȱ§›ȱª•Ž›ǰȱ”ã—ǰȱ’™ž—”ȱ
ã›ȱ’—œ“ž”—Š—Žǰȱ¢™ȱŠŸȱŠ—Š••ȱ˜Œ‘ȱŽ™’•Ž™œ’˜›–ǯȱŽ—˜–ȱŠĴȱ’™ž—”ȱ
ã›ȱŽ™’•Ž™œ’Ž‹žŽ—ȱ§›ȱ”§—ȱ”Š—ȱ–Š—ȱŠ—Š•¢œŽ›ŠȱŸŠȱœ˜–ȱã›ŽªĴȱŠ—Ȭ
Š••œŽ‹žŽ—ǰȱœȱ”ȱ›’œ”Š”˜›Ž›ȱŽ••Ž›ȱ˜›œŠ”Ž›ȱ’••ȱŽ™’•Ž™œ’—ǯȱ’Š›ŽȱŽœȱ
–ã“•’‘ŽȱŠĴȱŽ—˜–ȱž™™ã•“—’—ȱ—§›–Š›Žȱ”•Š›•§Šȱ•ª—œ’”’Šȱ›’œ”Ž›ȱ
Ÿ’ȱ˜•’”Šȱ˜›–Ž›ȱŠŸȱŽ™’•Ž™œ’ǯ
Šȱ’——Ž‹§›ȱŽȱã›ȱ™Ž›œ˜—Ž›ȱ–ŽȱŽ™’•Ž™œ’ǵ
Ȭ ªȱœ’”ȱ”˜––Ž›ȱŸ’ȱŠĴȱ”ž——ŠȱŽȱŽ—ȱ‹§Ĵ›Žȱ’—˜›–Š’˜—ȱ˜–ȱ›Š–’œȬ
žœ’”Ž›ȱŸ’ȱ˜•’”ŠȱŽ™’•Ž™œ’˜›–Ž›ǯȱȱȱȱ
ȱȱȱŠ—œ”Žȱ”Š—ȱŠ—Š•¢œŽ—ȱŠŸȱ˜•’”Šȱ›’œ”Š”˜›Ž›ȱ˜Œ”œªȱ’ȱŸ’œœŠȱŠ••ȱœ”Š™Šȱ
ã›žœ§Ĵ—’—Š›ȱã›ȱŠĴȱ–’—œ”Šȱ›’œ”Ž—ȱã›ȱŠĴȱžŸŽŒ”•ŠȱŽ™’•Ž™œ’ǯ
Šȱ’——Ž‹§›ȱŽȱã›ȱŸª›’ŸŠ›—Šȱ˜Œ‘ȱœŠ–‘§••Žǵ
Ȭ ª›’ŸŠ›—ŠȦœŠ–‘§••Žȱª›ȱŽ—ȱ‹§Ĵ›Žȱ㟎›‹•’Œ”ȱ㟎›ȱŽ™’•Ž™œ’™˜™žȬ
•Š’˜—Ž—œȱœŠ––Š—œ§Ĵ—’—ȱ˜Œ‘ȱŽ™’•Ž™œ’—œȱ”˜—œŽ”ŸŽ—œŽ›ǯ
ȱȱȱ㛑˜™™—’—œŸ’œȱ’——Ž‹§›ȱŽȱ˜Œ”œªȱŽĴȱ‹§Ĵ›Žȱž—Ž›•Šȱã›ȱ‹Žœ•žȱ
˜–ȱ’–Ž—œ’˜—Ž›’—ȱŠŸȱŽ™’•Ž™œ’Ÿª›Ž—ǯ
ž›ȱ•ª—ȱ›§Œ”Ž›ȱœž––Š—ǵȱŠȱ˜››Šœȱ’ȱ”Š™ŠŒ’Žȱã›ȱŠĴȱ‹¢Šȱ
ž™™ȱ›Ž’œ›Žǵ
Ȭ ŽĴŠȱ™›˜“Ž”ȱ‹¢Ž›ȱŸ’Š›Žȱ™ªȱŽĴȱ›Ž’œŽ›ȱœ˜–ȱŸ’ȱŠ›‹ŽŠȱ–ŽȱŠĴȱ
ŽŠ‹•Ž›Šȱž—Ž›ȱ—ª›Šȱª›ǯȱ—œ•ŠŽȱã›ȱŽȱ–ã“•’ȱŠĴȱ›’ŸŠȱ›Ž’œ›Žȱ
Ÿ’Š›Žȱž—Ž›ȱ›Žȱª›ȱ˜Œ‘ȱ’—Žȱ–’—œȱã›ȱŠĴȱŽ—˜–ã›ŠȱŽĴȱŠ—Š•ȱŠ—Š•¢œŽ›ȱ
ŠŸȱ›’œ”Š”˜›Ž›ȱ˜Œ‘ȱ”˜—œŽ”ŸŽ—œŽ›ǯ
Epilepsia 4 - 2009
20
ȱȱȱȬȱŠȱ”˜–ȱžȱœ˜–ȱ‘˜–˜œŽ¡žŽ••ȱ—§›ȱ
“ŠȱŸŠ›ȱ’ȱŗŝȬŗŞȱª›œª•Ž›—ǰȱ‹Ž›§ĴŠ›ȱ
㛓ŽȱŽœ•ž—ǰȱ›’”œŠœ•ŽŠ–˜ȱ˜Œ‘ȱ
•ŽŠ–˜ȱ’ȱã›‹ž—œœ¢›Ž•œŽ—ǯȱ㛓Žȱ
‘Š›ȱŽ™’•Ž™œ’ǯ
ȱȱȱȬȱ㛜ȱ‹Ž›§ĴŠŽȱ“Šȱã›ȱ–’—ŠȱŸ§—Ȭȱ
—Ž›ȱ˜Œ‘ȱœŽ—Š›Žȱã›ȱŠ–’•“Ž—ǯȱŽȱŸŠ›ȱ
ŽŽ—•’Ž—ȱ’—ŽȱœªȱœŸª›ȱŽĞŽ›œ˜–ȱ“Šȱ
Š›‹ŽŠŽȱ’ȱ›ŽœŠž›Š—‹›Š—œŒ‘Ž—ȱ˜Œ‘ȱ
§›ȱŠ——œȱŠ—›Šȱ‘˜–˜œŽ¡žŽ••ŠǯȱŽȱ
ŸŠ›ȱ•’”œ˜–ȱ—Šž›•’ȱ’ȱŽ—ȱ–’•“ã—ǰȱ
–Ž—ȱŽȱŸŠ›ȱ’—ŽȱŽ™’•Ž™œ’ǰȱ‹Ž˜—Š›ȱ
㛓ŽȱŽœ•ž—ǯ
ȱ
ȱȱȱȱ
Ž–•’‘Ž
㛓ŽȱŽœ•ž—ȱ˜•Žȱœ’—ȱŽ™’•Ž™œ’ȱ
–Žȱœ˜›ȱ˜–œ˜›ǯȱŽ—ȱŽȱ”˜–ȱŽ—ȱ
Šȱªȱ‘Š—ȱ’—Žȱ”ž—Žȱ‹Ž‘ª••Šȱœ’—ȱ
‘Ž–•’‘Žǯȱ
Š—ȱŸŠ›ȱªȱ’ȱŘŖȬª›œª•Ž›—ȱ
˜Œ‘ȱ‘ŠŽȱ‘ŠĞȱŽ™’•Ž™œ’ȱ’ȱŽ–ȱª›ǯȱȱȱȱȱ
ȱȱȱ㛓ŽȱꌔȱŽĴȱœ˜›ȱŽ™’•Ž™’œ”ȱŠ—Š••ȱ
˜Œ‘ȱŠ›‹Žœ”Š–›ŠŽ›—Šȱ‹•ŽŸȱã›œªœȱ
ã›œ”›§Œ”Šȱ˜Œ‘ȱ’••”Š••ŠŽȱŠ–‹ž•Š—œǯ
ȱȱȱȬŽȱŸŠ›ȱŠ—œ”Šȱ›Š–Š’œ”ȱ˜Œ‘ȱ
’—Ž—ȱ‘ŠŽȱ“žȱŽ—ȱŠ—’—ȱ˜–ȱŠĴȱ“Šȱ
‘ŠŽȱŽ™’•Ž™œ’ǯȱЎ›ȱŽ—ȱ‘§—Ž•œŽ—ȱ
Nedslag i verkligheten
˜˜DZȱŽ›ȱ›Ÿ’œœ˜—
Lättare att tala om
homosexualitet än om epilepsi
ŸŠ›ȱŠ••Šȱ‘¢•’Šȱ˜Œ‘ȱ˜–§—”œŠ––Šǰȱ
–Ž—ȱŽȱ‹•ŽŸȱŠ•›’ȱœ’ȱ•’”ȱ™ªȱ“˜‹‹Žȱ
§›ŽĞŽ›ǰȱ‹Ž›§ĴŠ›ȱ㛓Žǯ
Ĵ’¢ã›§—›’—
Š—ȱ‹•ŽŸȱ’—Žȱ’••›ªŠȱŠĴȱ‘ª••Šȱ’
Š•”˜‘˜•ã›œ§•“—’—Ž—ǰȱŽĴȱŠ›‹Žœ–˜Ȭ
–Ž—ȱ§›ȱ–Š—ȱœ”Šȱ‘ª••Šȱ›ŽŠȱ™ªȱ
–ª—Šȱ˜•’”ŠȱœŠ”Ž›ǯȱ
ȱȱȱȬ—Ž—ȱ—§–—ŽȱŽȱ’›Ž”ȱ’••ȱ–’ǰȱ
–Ž—ȱ“Šȱ”§—ŽȱŠĴȱŽȱ‹Ž›˜Žȱ™ªȱ
Ž™’•Ž™œ’—ǯȱŠȱ‹•ŽŸȱȄŽ—ȱ’Œ”Š—Žȱ
‹˜–‹Ȅȱ‹•Š—ȱŠ›‹Žœ”Š–›ŠŽ›—Šǯ
ž–Ž›Šȱ㙙Ž—
ŽŠ—ȱ‘§—Ž•œŽ—ȱ™ªȱ›ŽœŠž›Š—Ž—ȱ
‘Š›ȱ㛓ŽȱŸŠ›’ȱ㙙Ž—ȱ–Žȱœ’—ȱŽ™’Ȭ
•Ž™œ’ȱ˜Œ‘ȱ‘Š—ȱã›œã”Ž›ȱŠĴȱž™™–ž—Ȭ
›ŠȱŠ—›ŠȱŠĴȱŸŠ›ŠȱŽȱœŠ––Šǰȱ–Ž—ȱ
Žȱ§›ȱ•§ĴŠ›ŽȱœŠȱ§—ȱ“˜›ǯȱ
ȱȱȱȬ’ȱ‹Ž‘㟎›ȱªȱ”§—Šȱ™Ž›œ˜—Ž›ȱ–Žȱ
Ž™’•Ž™œ’ȱ’—˜–ȱ”ž•ž›Ȭȱ˜Œ‘ȱ—§›’—œ•’Ÿȱ
ŠĴȱ›§Šȱ›Š–ȱ˜Œ‘ȱ‹Ž›§ĴŠȱ˜–ȱœ’—ȱ
ŸŠ›ŠǯȱŽ—ȱŽȱ§›ȱŠ•Š›–Ž›Š—Žȱªȱ
œ˜–ȱã›ȱŽǰȱ–Ž—Š›ȱ㛓Žǯ
ȱȱȱ㛓Žȱ•ŽŸŽ›ȱŽĴȱ’—Ž—œ’Ÿȱ•’Ÿȱ’ȱ™˜•’Ȭ
’”Ž—œȱŒŽ—›ž–ȱ˜Œ‘ȱœ˜–ȱ›’”œŠœȬ
•ŽŠ–˜ȱœŽŠ—ȱŘŖŖŘȱ‘Š›ȱ‘Š—ȱ’—Šȱ
›’’œ‹Ž”¢––Ž›ǯȱ§›žãŸŽ›ȱ§›ȱ‘Š—ȱ
Ž—ŠŽ›Šȱ’ȱ™’•Ž™œ’ã›‹ž—Žœȱ
œ¢›Ž•œŽǯȱ
ȱ
ȱȱȱ›˜—ȱ“˜‹‹’
Š—ȱã›œã”Ž›ȱŠĴȱ•ŽŸŠȱœ˜–ȱŸŠ—•’ǰȱ
–Ž—ȱ›§œ•Š—ȱã›ȱ—§œŠȱŠ—Š••ȱ•ž›Š›ȱ
Š••’ȱ’ȱ‹Š”›ž—Ž—ǯȱ㛓Žȱ–Ž’Œ’—ŽȬ
›Š›ȱ˜Œ‘ȱŽȱ”Š—ȱªȱ̎›Šȱª›ȱ–Ž••Š—ȱ
Š—Š••Ž—ǰȱ–Ž—ȱŽȱ§›ȱ˜›˜—ȱ–Ž••Š—ȱŽȱ
œ’œŠȱ˜Œ‘ȱ—§œ”˜––Š—ŽȱŠ—Š••Žǰȱ
˜ŠŸœŽĴȱ—§›ȱŽȱ’—›§ěŠ›ǰȱœ˜–ȱ§›ȱ
™ª›ŽœŠ—Žǯȱ
ȱȱȱȬȱŠȱ”Š—ȱœ’ĴŠȱ’ȱŽ—ȱ‹’•”ãȱ˜Œ‘ȱ”§——Šȱ
ª—ŽœŽ—ȱ”˜––Šǯȱ§—”ȱ˜–ȱ“Šȱª›ȱ
ŽĴȱŠ—Š••ȱ‘§›ȱ˜Œ‘ȱ—žǷȱ™’•Ž™œ’—ȱꗗœȱ
Š••’ȱ’ȱ–’—ŠȱŠ—”Š›ȱ—§›ȱ“Šȱ–㝎›ȱ
—¢Šȱ–§——’œ”˜›ǯȱŠȱ‹Ž›§ĴŠ›ȱŽȱ’—Žȱ’ȱ
Ÿ’ȱã›œŠȱ’••§••Žǰȱ–Ž—ȱŸ’••ȱ§›—Šȱªȱ
Žȱž›ȱŸ§Ž—ȱœªȱ˜›ȱœ˜–ȱ–ã“•’ǯ
ȱȱªȱŽȱ‘Ž•ŠȱŠŽȱŸŽ›”Š›ȱ’—ŽȱŽ™’•Ž™Ȭ
œ’—ȱ‘Šȱœ¢›ȱ㛓ŽȱŽœ•ž—œȱ•’Ÿǰȱ–Ž—
Žȱ‘Š›ȱž——’œȱœ’žŠ’˜—Ž›ȱªȱŽ™’•Ž™Ȭ
œ’—ȱ‘Š›ȱ‘ŠĞȱŽ—ȱ—ŽŠ’ŸȱŽěŽ”ǯ
21
ȱȱȱȬȱŠȱ‘Š›ȱž™™•ŽŸȱŠĴȱ–’—ŠȱŠ—Š••ȱ
œ”›§–ȱ–’—ȱ™Š›—Ž›ǯȱŽȱ‹•ŽŸȱ‘Ž•ȱ
Ž—”Ž•ȱã›ȱ–¢Œ”Žȱã›ȱ‘˜—˜–ǯȱªȱ§›
Žȱ’—Žȱ–Žȱ–’—ȱ—žŸŠ›Š—Žȱ™Š›Ȭ
—Ž›ǰȱ‘Š—ȱ”Š—ȱ‘Š—Ž›ŠȱŽȱ–Ž—ȱœªȱ§›ȱ
‘Š—ȱ˜Œ”œªȱœ“ž”œ”㝎›œ”Šǯ
ȱ
Š˜–ȱ§›ȱ‹§œ
ȱ›’”œŠŽ—ȱŸª••Š›ȱŽ™’•Ž™œ’—ȱ’—Šȱ
™›˜‹•Ž–ǯȱ
ȱȱȱȬȱŠȱœ”¢•Š›ȱ’—Žȱ–ŽȱŽ—ǰȱ–Ž—ȱ
ã›œã”Ž›ȱ’—Žȱ‘Ž••Ž›ȱŠĴȱã•“ŠȱŽ—ǯȱŽȱ
‘Š›ȱªĴȱŽĴȱ™Š›ȱŠ—›Šȱ•ŽŠ–㝎›ȱŠĴȱ
Š•Šȱ㙙Žȱ˜–ȱœ’—ȱŽ™’•Ž™œ’ǯȱŽȱ§›ȱ
‹›Šǰȱ–Ž—ȱŽȱœ”ž••Žȱã›œªœȱŸŠ›Šȱ§——žȱ
‹§Ĵ›Žȱ˜–ȱŽȱŸªŠŽȱªȱžȱ˜ěŽ—•’ȱ
–ŽȱŽǰȱœ§Ž›ȱ㛓Žȱ’——Š—ȱ‘Š—ȱŠ›ȱ
™˜›ã•“Ž—ȱ˜Œ‘ȱ‹ŽŽ›ȱœ’ȱ’••ȱ—§œŠȱ
Ÿ˜Ž›’—ǯ
–Š›‹ŽŠȱŠ›’”Ž•ȱ›ª—ȱ™’•Ž™œ’ǰȱ
Š—œ”ȱ™’•Ž™œ’˜›Ž—’—
Ž••Žȱž‘•
Epilepsia 4 - 2009
FRÅN FÖRBUNDET
Epilepsiförbundets styrelse
Ordförande
Chatrine Pålsson Ahlgren
Inifrån och utifrån
1:e vice ordförande
Bengt-Olof Davidsson
2:e vice ordförande
Ingvor Aiha
Ordinarie ledamot
Börje Vestlund
Sven Pålhagen
Anna Eksell
Greta Hieta
Suppleant
Paul Åslund
Kent Bäckrud
Stig Efraimsson
Margaretha Andersson
Nästa nummer av Epilepsia
utkommer i mars!
FÖRBUNDSKANSLIET
Välkommen att ringa oss:
måndag, onsdag och torsdag
kl 9-11 samt 12.30 – 15.30,
samt tisdag och fredag kl. 9 -11.
Utöver kontorstid kan meddelanden lämnas till telefonsvarare.
Gäller dock ej beställning av informationsmaterial etc.
Telefon 08 - 669 41 06
Epost: [email protected]
www.epilepsi.se
Epilepsia 4 - 2009
Aktiva deltagare på informatörsutbildningen. Foto: Richard Furenhag
Studie- och informatörskommittén
hade klurat ut en finurlig och nyskapande titel på informatörsutbildningen som ägde rum på Wiks
folkhögskola utanför Uppsala, en
helg i oktober.
Att titta på epilepsi både inifrån
och utifrån gav nyttiga perspektiv
för informatörerna, vars roll inneinnebär att vara lyhörd för vilket
perspektiv som återges vid ett informatörsuppdrag.
Vad ska förmedlas? På vilket sätt?
Vem är målgruppen? En gedigen
grund behövs för att kunna fullgöra
uppdraget, d v s basfakta om epiepilepsi och dess konsekvenser.
Neurolog Sven Pålhagen beskrev
det medicinska perspektivet med
orsaker, utredning, läkemedel och
behandling.
Mirja Johansson, neuropsykolog
från Stora Sköndals sjukhus utgick
från epilepsi inifrån och tog upp
livet mellan anfall och under anfall.
Hon betonade bl a vikten av att
skilja mellan sina egna och andras
känslor och försöka att avgränsa
detta när man informerar.
Janna Olzon, pressansvarig på HanHandikappförbunden tog upp det
mer mediala och hur man når ut
med ett budskap i samhället. Att t ex
skriva ett pressmeddelande kräver
kunskap för att få bästa effekt. Det
fick informatörerna lära sig.
Susanne Lund, förbundssekreterare gav en internationell utblick och
berättade om arbetet i förbundets
22
international som består av 126 epilepsiförbund i 93 länder. Alla dessa
verkar för en bättre livskvalitet för
för personer med epilepsi, men med
mycket olika förutsättningar.
Det gav ett annorlunda och långdistansperspektiv på den egna rollen
och det svenska epilepsiarbetet.
Christina Fleetwood lade ett intressepolitiskt perspektiv på uppgiften som informatör, bl a med ututgångspunkt i Agenda 22 och
Agenda 50.
Så under helgen vred och vände
man på infallsvinklar alltifrån det
individuella och självupplevda
till samhället och det globala
epilepsiarbetet. Nog fick deltagarna
en spännvidd och dynamisk titt
både inifrån och utifrån.
Studie- och informatörskommittén,
d v s Paul Åslund, Leif Källström
och Kristina Andersson svarade för
arrangemanget.
Pengar att söka!
Bor du i Uppsala län?
Är du ung?
Har du epilepsi?
Om du svarat ja på dessa tre frågor
finns det goda möjligheter att söka
stipendier och bidrag till minne av
Lennart Larsson. Skicka ansökan till
förbundskansliet.
Vill du veta mer? Ring oss på telefon
08 – 669 41 06!
Vi finns över
hela landet!
Vår strävan är att finnas
till hands.
Om vi ligger långt ifrån, slå en
signal till närmaste epilepsiförening så kanske vi kan
hjälpa till med
information, råd och stöd!
Epilepsiföreningar/
kontaktpersoner
Epilepsi - än sen då..?
Žȱ§›ȱ‘žŸž’Ž•—ȱã›ȱ—§œŠȱŽž›˜™Ž’œ”ŠȱŽ™’•Ž™œ’”˜—Ž›Ž—œȱœ˜–ȱŠ—˜›—Šœȱ
ŠŸȱŽ—ȱŽž›˜™Ž’œ”ŠȱŽ•Ž—ȱŠŸȱǰȱŸª›ȱ’—Ž›—Š’˜—Š•ǯȱ§›ȱ›§ěŠ›ȱžȱŸ§——Ž›ǰȱ
”˜••Ž˜›ȱ˜Œ‘ȱ™Ž›œ˜—Ž›ȱ–ŽȱŽ™’•Ž™œ’ȱ›ª—ȱœ¢œŽ›˜›Š—’œŠ’˜—Ž›ȱ’ȱŽȱŽž›˜™Ž’œ”Šȱ
•§—Ž›—Šȱǻ›§–œǼǯȱ
Žœã”ȱ§›—Šȱ ǯŽ™’•Ž™œ¢Œ˜—›Žœœǯ˜›ȱã›ȱ’—˜›–Š’˜—ǯ
Förbundets ordinarie kongress
äger rum den 1-3 oktober 2010 på Radisson SAS Arlandia hotel, Stockholm.
Du kan ge forskningen
en julgåva!
˜›œ§Ĵ—’—ȱ›ª—ȱœ’Š—ȱŗřǷ
–ŽȱŠŠœȱ•§”Š›Žǰȱ‹Ž›§ĴŠ›ȱ——ǯȱ
Framtiden ljusnar
Nu ser det något ljusare ut än den där
dagen när Saga ramlade in i väggarna
och när hon några år senare hade anfall
ŸŠ›Š——Š—ȱŠǯȱ
- Men det har varit, och är fortfarande,
Ž—ȱ•ª—ȱ˜Œ‘ȱžěȱŸ§ȱŠĴȱªȱã›ȱ˜œœȱŠ••Šȱ’
Š–’•“Ž—ǯȱŠ—ȱ•ŽŸŽ›ȱž—Ž›ȱ”˜—œŠ—ȱ
œ›Žœœȱ˜Œ‘ȱ‹Ž‘㟎›ȱŠ••’ȱꗗŠœȱ’••§—Ȭ
•’ǯȱ’ȱ‘Š›ȱ˜›Š›Š—Žȱ•ª—ȱŸ§ȱŠĴȱªȱã›ȱ
ŠŠȱŽĞŽ›œ˜–ȱ‘˜—ȱ˜›Š›Š—Žȱ‘Š›ȱŗȬŘȱ
œã››ŽȱŠ—Š••ȱ’ȱŸŽŒ”Š—ǯȱ
ȱȱȱŽ—ȱ—žȱꗗœȱ‘˜™™Žȱ§—ȱ‘˜œȱ–Š––Šȱ
——ǯȱ
˜—ȱ§›ȱœ“§•Ÿȱ㟎›¢Šȱ˜–ȱŠĴȱ
hennes erfarenheter också gjort henne
’••ȱŽ—ȱ‹§Ĵ›Žȱ•§›Š›Žȱœ˜–ȱœŽ›ȱŽ•ŽŸŽ›—Šœȱ
™›˜‹•Ž–ȱ™ªȱŽĴȱ¢•’Š›Žȱœ§Ĵǯȱ
žȱ”Š—ȱ–ŽŸŽ›”Šȱ’••ȱŠĴȱ™Ž›œ˜—Ž›ȱ–ŽȱŽ™’•Ž™œ’ȱª›ȱŽ—ȱ‹§Ĵ›Žȱ
livskvalitet genom ökade forsk—’—œ’—œŠœŽ›ǯ
ªŸ˜›ȱ’••ȱ˜™ǰȱ‹›ã••˜™ȱŽ••Ž›ȱ
’••ȱ–’——ŽȱŠŸȱŠŸ•’—Šȱ§›ȱ‹Ž¢Ž•œŽž••Šȱã›ȱ™’•Ž™œ’˜—Ž—ǯȱ’ȱ
sänder en hälsning till den du vill
ž™™ŸŠ”ŠȱŽ••Ž›ȱŽĴȱ–’——Žœ‹•Šǯȱ
§—”ȱ™ªȱŠĴȱŸŠ›ŠȱžŽȱ’ȱ˜ȱ’Ƿ
™’•Ž™œ’˜—Ž—œȱ‹ȱśŝşŜȬśŚŚŚȱŽ••Ž›ȱ™ȱśȱşŜȱŖśȬŜǯȱ
ŠŒ”ȱã›ȱ’ĴȱœãǷȱ
’ĞŽ•œŽ—ȱ™’•Ž™œ’˜—Ž—
•Ž”’—Žȱ•§—ȱŖŚśśȬŘŚŜŚŜ
Š•Š›—ŠȱŖŘŚřȬŜŘŝřŞ
—”ã™’—ȱŖŗŝŗȬřŞŞŚŞ
˜•Š—ȱŖŚşŞȬȱŚŞŘŗŞś
§Ÿ•Ž‹˜›ȱŖŘŜȬŜŗŘŘŘř
㝎‹˜›ȱŖřŗȬŗřŜŖŜŘ
Š••Š—ȱŖřśȬŗŖŞŘŜŗ
Ž•œ’—‹˜›ȱŖŚŘȬŘŖśŖŚŚ
ž•œ›ŽȱȬȱ’––Ž›‹¢ȱŖŚşśȬŗřŗŗŘ
§›—㜊—ȱŖŝŖȬřŖŚȱŝŝȱŚŘ
§–•Š—ȱŖŜřȬŗřŝŞŚŗ
㗔㙒—ȱŖřŝŖȬŝŚŖřŞ
Š•–Š›ȱ•§—ȱŖŚşşȬŚŖŖŚř
Š•–Š›ȱ–ȱ˜–—Ž“ȱŖŚŞŖȬŘŝśşş
Š›•œ”›˜—ŠȱŖŚśśȬŞŖŞŝŝ
›˜—˜‹Ž›ȱŖřŝŖȬŝŚŖřŞ
ž—§•ŸȦŽ—ž—œž—ȱŖřŖřȬŜŚŝŚś
’—”ã™’—ȱŖŝŖȬřśŖśśŝŝ
ž—ȱŖŚŜȬŗřŞŞŝŜȱ
˜Š•ŠȦŠœŽ—ŠȱŖŗŚŗȬŘŗşřŘş
Š•–ãȱŖŚŖȬŗŞŗŜŗŖȱ
˜››Šȱ”ª—ŽȱŖŚśŗȬŞşśŜŜȱ
˜››Šȱ •Ÿœ‹˜›ȱŗśŘŖȬŗşŚŝŖ
˜››‹˜ĴŽ—ȱŖşŘŖȬŞşŚŚŖ
˜››”ã™’—ȱŖŗŗȬŗŚŞřŚŘ
Ȭ•§—ȱŖřŖřȬŜŚŝŚś
œ”Š›œ‘Š–—ȱŖŚşşȬŚŖŖŚř
˜——Ž‹¢ȱŖŚśŝȬŘŗśřŖ
˜›Ȭ˜Œ”‘˜•–ȱŖŞȬŜśŖŞŗśŖȱ
”ª—Žȱ•§—ȱŖŚśŗȬŞşśŜŜ
ž—œŸŠ••ȱŖŜŖȬřŞŗřřȱ
㍛Šȱ
§•œ’—•Š—ȱŖŝřȬŖşŝŚśřř
ŽŸŠ••ŠȱŖśŘřȬŝŖŜŖřȱ
–ŽªȱŖşŖȬŝŖŜŜŗŚ
™™œŠ•ŠȱŖŗŞȬŘŚřŘśŞȱ
§œŽ›‹˜ĴŽ—ȱŖşŖȬŝŖŜŜŗŚ
§œŽ›—˜››•Š—œȱ•§—ȱŖŜŖȬřŞŗřř
§œ›Šȱ•Ž”’—ŽȱŖŚśśȬŚŝŞŝŞ
[›Ž‹›˜ȱŖŗşȬŚŜŝŗŗŗ
[œŽ›ã•Š—ȱŖŗřȬŗŚśŞşŞ
Text: Zoran Alagic
Řř
Epilepsia 4 - 2009
Adressändring:
POSTTIDNING
Namn
BEGRÄNSAD
EFTERSÄNDNING
Adress
Postadress
Telefon
Returnera till SEF, Box 1386, 172 27 Sundbyberg
Vid definitiv eftersändning
återsändes försändelsen
med ny adress