1. No category

Historisk öfvers igt af F ic h t e s
Natur rätt och Biberg s
Critik deraf.
Med Philosophiska Facultetens tillstånd
under inseende af
m ag.
SIGURD RIBBING
P ro lesso r i Logik ocli xMetaphysik
för P h ilosop h isk a Graden
författad och utgifven
af
ELOF W I D M A R K
G otlänning.
och till offentlig gransknin g framställd
pä Gustaviansk a Lärosalen den 3:dje Juni 1 8 5 4 .
p. v.
t.
f. m.
1.
U P S A L A
C.
A.· L E F F L E R ,
KONGL.
ACAD.
BOKTRYCKARE.
Den Huldaste Π orier
och
Älskade Syskon
med kärlek och tacksamhet egna dt
ELOF.
^ia tv rrä tt h a r man kallat den v ete nskap, hvars upp­
gift vore, a tt ar individens n atu r så som sådan härleda
reglor och bestäm ningar, hvilka, ehurn specifikt åtskilda
från de p rakliskt-e thiska eller moraliska, likväl de fa ­
cto för individen ega praktisk giltighet och nödvändig ­
het, m. e. o. a tt härleda rä tten i detta ords in sk rä n k ta ­
Denna ve te n sk a p var för de gamle
b e m ärk else.
Den uppstod
alldeles o k ä n d ; likaså under medeltiden .
först i nya re tiden med Hugo Gratius. S e d e rm e ra än­
da till och med den Kantiska skolans tid be arbe ta d e s den
re
med mycket i n tr e s s e , men har, efter denna, allt mer
förfallit till ett blott och bart historiskt- cm piriskt b e tr a k ­
tande a f samhället. Af alla dess be a rb e ta re utom Sverige
Emellertid
utan tvifvel den ska rp sinn igaste .
te crigrundligas
det
på
blifvit
tt
ä
r
r
ha r denua Fichtes n a tu
något
f
a
siste
den
sjelf,
refter
e
d
ticerad a f Biberg, som
var
F ic h t f .
spekulativ t intresse, sö k t utveckla en sådan.
Det ä r för att le m u a e tt bidrag till b e sva ra nde a f frågan, h vad
g ra d a f giltighet n a tu rrä tte n har såsom en sjelfständi g
v e te n s k a p , som vi h ä r fö reta git o ss att lemna en ko rt
verkligen
öfversig t öfver Fichtes n a tu r rä tt och Bibergs critik deraf.
F ic h t f .
börjar sin
naturrät t med a t t angifva sin
metfiod till skillnad från de fö r e g å e n d e philosophe rnas.*)
Det
egna
för
F ic h t f .
härvid
ä r hans bemödand e att
*) G r u n d l a g c de s I V a t u r r e c h t s nacli P r i n c i p i e n d e r
l;er T b.
W is s e n s c h a f t s l e h r e ; J r n a und Leipzig 1 7 9 6 ;
Vi bafva h ä r för t y d l ig h et e ns skuld b e g ag n at
E i n l e i t . 1.
reele ph ie t t a n n a t u t t r y c k i s t ä l l e t f ö r F i c h t e s ” W i e e i ne
l o s ' ph i s c he W i s s e n s c h a f t sicb von b l o s s e r F o r m u l a r - I H i i l o a o p b i e unterscbeide."
nppvisa hela sin philosophies innehåll blott såsom nöd­
vändiga villkor för intelligensens egen verklighet så ­
som intelligens. Subjektets faktiska m edvetande om sig sjelft
ä r nemligen den fö rsta om ed elbart
diga insigten.
h v a raf följer,
vissa
och nödvän­
a tt blott den kunskap är
nödvändig, som kau visas utgöra ett villkor för denna,
och philosopbien kan s å le d e s , för a tt utgöra en apodiktisk vetenskap, ej vara a n n a t än ett system atiskt
villkor. I naturrätten , hvars fö­
remål ä r rä ttsb e g re p p e t d. v. s. be greppe t om fria och för­
nuftiga v a relse rs co existens såsom s å d a n a , och hvilken
utvecklande af dessa
vete nskap så lede s har att angifva de allmänna villkoren för
realisation d. ä. rä ttsla g a r u a ,
blir det derfiire
fråga om att uppvisa rä ttsb e g r e p p e t såsom ett sådant
dess
nödvändigt villkor
m edvetande
Denna
af
för
sig
att
sjelft
subje k te t
såsom
rä ttsb e g rep p e ts deductiou
skall
kom ma till
subjekt eller persou.
s k e r i följande
3:ne
satser:
1.
Ett ändligt förnuftigt väsende kan ej existera,
eller falla sig sjelft såso/n sådant, utan att lillskriff a sig fr i verksamhet.
Deuua u tgör nemligen det förnuftiga v äsendets
ursprungliga beskatfenhet och skillnad frän lingen, så a tt
blott derigenora alt det fa ttar sig med denna v e rksam het
skiljer det sig från dem d. ä. fa ttar sig så som subjekt Re­
dan i sjelfva förnimmandet fattar subjektet det förnumna
så som Objekt, Ung, hvars k a r a k t e r ä r passivitet och b e ­
stäm barhet. således sig sjelf, såsom v arande ett förnim ­
mande väsende, mot tingen m otsatt. Men uti denna tb eo retiska v e rksam h e t upp träder subje k te t likväl änuu s å ­
tillika besläindt eller till en viss gra d b e roen de
a f t i n g e n ; först så lede s uti den p ra k tisk a eller den
som
fria ve rksam heten, som blott ä r bestäm d af inre ä n d a -
su b je k te t fullkoml igt olika med
tingen d. ä. fullkom ligt (ill såsom subjekt. Härvid upp­
till
stå r nu den f r å g a n : huru kan inennisk an komma
kan
huru
eller
tingen
med
olikhet
sin
denna
om
insigt
meuuisk an någonsi n komma att fatta sig såsom person
mål
eller
moliver,
är
Hvad hon uppfatta r,
och tingen sasom sig m o ts a tta ?
t; äfveu för sig sjelf
k
je
b
O
dt,
betrakta
nt
är, såsom så da
hon nu i upp­
skall
huru
;
g
tin
n
a
ä r hon till e n · b ö rj
komma till
sjelf)
sig
f
a
ä.
(d.
ting
fattning en af detta
sådan?
bli
eller
person,
såsom
inedveta nde om sig
hon
som
,
n
e
p
a
k
s
n
e
g
e
E nd ast såvida som bestäm ningen,
an­
förnimm
tt
e
hos
ap
k
s
hos sig fattar, kan vara e g en
sådant,
ett
hos
blott
de och sjelfver ksarat vä se nde och
igt
blir det för henne på en g ä ng möjligt och nödvänd
b­
su
såsom
sig
att i uppfattn ingen af sig sjelf uppfatta
gen
naturtin
Men en sådan bestäm ning kunna
je k t
mig antingen alls icke
eller ock med physisk nödvänd ighet, hvilket ej lemnar
,
rum för någou frih et; utan det ä r end ast varelser
be­
hvilka sjelfva äro personli ga, som med frihet och
­
estäm
b
sjelfva
tt
a
mig,
a
m
bestäm
så
kunna
räkn ing
be­
eget
ett
fatta
att
ighet
nödvänd
i
mig
r
tte
ä
s
ningen
Denna inver­
slut d. ä. uppträd a så som personli ghet.
aldrig
gilva
De
in v erk a
på
kan ä r bvad man kallar u p p fo stra n , utan hvilken rnenan
niskan sta n n ar pä djurets stå n d p u n k t; men uppfostr
or,
meunisk
andra
ä.
d.
strare
pfo
p
å te r fö ru tsä tte r u
hvarigen om vi således kommit till det re su lta t, att
Det ändliga förnuft sväsen del ej kan Ull,
skrifva sig fr i verksam het i sinneve rlden utan att ock
sig.*)
utom
den
antaga andra ändliga förnuft sräsen
2.
Men då su bje kte t fa ttar sig såsom såd ant eller såsom
z $ 5.
*) L. c. E r s t e s H u u p t s l i i c k , Z v v e i t e r L e b r s a t
klart framDenna sats ä r o nekligen den sv år as te a f alla a t t
Tritt, blott såvida det dertill uppm anas eller nppfostra s
a f ett efter ändamål och ej med physiskt tvång ver­
kande väsende, så led e s af en personlig het, och den
snb jektet bestäm m ande eller uppfostra nde ej
knnnat
behandla snbjektet så lunda utan under förutsättn ing, att
su b je k te t var
de —
ty
nufts-
och
eller kunde blifva
ett förnuftigt v ä se n ­
uppmana de Ung, om hvilkas för­
frihetslös het man ä r öfvertyga d, till frihet,
att
sö ka
vore en orimlighe t — s å m åste den bestäm m and e uti
sitt s ä t t a tt be handla sub je kte t bafva utgått från den
grund satsen a tt
behandla detsamma
så som föroufligt, om
subje k te t d e r a f vore kapabelt.
behandla det ä r
han
inskränk t
möjlighet en
je k t e t
bans
af
en fråga ställd
sin
makt, så,
Hans s ä tt att
till subjekte t, hvarvid
att
frihet ät detsam m a.
uppmanin g s å ,
han lernnat rum för
B e sva rar nu su b­
som end ast
ett förnuftigt
göra d. v. s. handlar su bjektet tillbaka i
i afsee ude pä honom sä, att det lemnar en möjlighet
för honom a tt ock e x is te ra såsom fri, så m åste han,
dä redan hans egen förra handling bevisade, att han
v äsende
var e tt
su b je k te t
kan
m edvetande väsende, e rk än n a sig hafva fattat
eller veta om del såsom förnuftigt , och s å ­
ledes handla mot sin
sed an
behandlar
egen
subje k te t
förnuftiga iusigt,
såsom
tin g * )
om han
B ehandlar
s t ä l l a oc k s kul l e f o r d r a en s t ö r r e v i d l y f t i g l i e t , ä n s om ä
r
f ö r e n l i g m e d d e t t a a r l i e t e s p l a n . D e m , s o m ö n s k a en n ä
r­
m a r e r e d o g ö r e l s e a f d e n n a p u n k t , h ä n v i s a vi d e r f ö r e till
of v a n c i t e r a d e st äl l e.
O r s a k e n h v a r l o r e F i c k t e m å s t g å till
v ä g a m e d en s å d a n u t f ö r l i g h e t vid b e v i s e t a f a n d r a m e n
niskors tillvaro, hvilken sak k u n d e tyc ka s nog l ä ttfa ttli g
,
i ns es l ä t t , då m a n p å m i n n e r s i g b e s k a f f e n h e t e n a f h a n s t b e o
retiska philosophi.
*) G r u n d s a t s e n , h v a r e f t e r d e n p å s u b j e k t e t h a n d l a n d e
h a n d l a d e , va r , a t t b e h a n d l a s u b j e k t e t s å s om f ö r n u f t i g t , om
d e t v a r c a p a b e l t a f f ö r n u f t . IVu h a r d e t v i s a t s i g s å s o m
s å d a n t ; således måst e den h a n d l a n d e e r kä nna sig n um e r
a
r
honom så som t in g , s å måste han
af förnuf t incapa belt och så lede s
vara
anse de tsam m a
tiug. — H ä raf följer nu, a tt
blott
behan dla det såsom
perso n behan dlar mig såsom
en
j a g kan f o r d r a , a tt
sjelf såssom såd an behan dlar
g
a
person , blott såvida j
för­
Men då j a g ej kan fatta mig sjelf såsom
honom
med
erkau
vexelv
i
mig
nuftig v a re ls e utan a tt fatta
lika för alla
andra förnuf tiga va r e lse r och detta gäller
sub jekt utan
såsom
— d. v. s. j a g kan ej fatta mig
d a u ex istera
å
s
säom
att e x is te ra såsom fri, men k an ej
n a existe ra
a
d
så
utan a tt tillika tillåta an dra a tt såsom
min egen
som
— sä blir det en fordra n lika nödvä ndig
ut f o r­
absol
en
k a r a k t e r a f förnuf tigt v äsend e d. ä
derem ot
S u bjek tet
dran att
Inskr änka min fria verks am het genom be­
verk­
grepp et om möjlighete n a f andra s lika fria
samh et.
3.
mer, kallas
Det förhål lande, som härig enom uppko m
n rättstse
sa
rättsf örhål lande t, och den uppstä llda
le d e s a
så
r
ä
satse n. R ä ttsb e g re p p e ts nödvä ndigh et
m ed­
såsom
a tu r
priori uppvi sad ur sjelfva su b je k te ts n
och
itet,
actual
vetan de. i det det utg ör ett villko r för dess
fria.
verkan såsom
in neb ä r b e g re p p e t om fria varels e rs, vexel
tt då det a n g å r
a
,
a
rk
ä
m
n
a
tt
a
blott
r
ä
Härvid
sin o r g a ­
y ttr e v e rk sam h e t, så ä r det ock genom
reprae sentan t och
niska k ro p p såsom person ligh etens
verlde u, som
ttre
y
den
i
t
e
h
sam
rk
ve
vehikl et för dess
person i föreller
t
subjek
som
så
su b je k te t u p p trä d e r
någon viss
icke
s
ehölve
b
det
och
hållau de till andra,
r s on på g r u nd a f sitt
b ö r a bc b uml la s u b je kt e t såsom p e
anmär­
U v a r j c b e t i n g a d sats b lir nemligen,
förra beslut.
n d i g , så s n a r t v i l l k o r e t
k e r F i c i i t e , cat eg or isk och n ö d v ä
sid. 4 1 . 3 . )
e l l e r b e t i n g n i u g i - n i n t r ä f f a r . ( L . c.
handling å p e rso n en s sida såsom uppmani ng till de an­
dra atl behandla honom såsom förnuftig ,*; utan sjelfva
den uiensklig a gestalten så sotu såd an u ppm ana r och
förbinde r dertill. I a n n at fall skulle bvars och ens actuella förnuftig het be ro a f den a n d r e s go dtycke, om
han
ville behandla honom så, att deri låge en uppma­
ning a tt blifva förnuftig .
För att nu åtskilja denna förbinde lse, eller med andra
ord rättslage n, från th eore tiska, äfvensom andra praktisk
a
lagar, så a n m ä rk e r F i c h t e , att rättslage n ingalund a ä r uagou
physiskt nödvänd ig l a g ; och ehuru det m åste medgifv as
vara en inco useq ue us att icke behandla ett e rk än ilt förnuftsväs eude så so m så da n t, s ä ä r det dock iugen theoretis
k
nödvänd ig het a tt p e r so n e r n a fo rtfarand e skola behandla
h v a ran d ra såsom s å d a n a , hvilket helt och hållet beror
på d e ra s fria vilja d. v. s. Nalurrä tten är ej en
physisk eller theoret isk vetensk ap.
b e greppe t ä r deducer ad!
ur p e rso n en s blotta
utan
karakter
a fsee nd e
Da vidare r ä tt s ­
pä
sedelage n
a f fö rnutiigh et,
s å kan
r ä ttsla g e n s iak tta g a n d e icke heller (inom N a t m r ä tt e n
)
uppvisas såsom eu moralisk nödvänd ig het, och Natur-
rätten har således rned Sedelär an intet all göra** )
R ä ttsla g en s pra k tisk a nödvänd ighet kan så le d e s blott
vara hypotbe tisk eller a po sterioris k, ϋ vilket utgör r a t t s
­
*) E n s å d a n v o r e o m ö j l i g , d å lian ej ä r f ö r n u f t i g ,
utan
f ö r s t s k u l l b lifv a d e t g e n o m d e a n d r a s i n v e r k a n p
å honom.
**) O m d e t o c k i n o m S e d e l ä r a n k a n be vi s a s , a t t
ni a n
bör v ilja s t å i r ä t t s f ö r h å l l a n d e m e d a n d r a , så i n v e r
kar detta
ej pä N a t u r r ä t t e n ; o c h u r d e s s p r i n c i p , p e r s o n e n
s karak­
t e r a f f ö r n u f t i g h e t , k a n i n g e n n ö d v ä n d i g h e t i ns es ,
hvarföre
m a n b ö r vi l j a a l l a a n d r a m e n n i s k o r s f r i h e t .
M a n k a n vi sa
en p e r s o n h a n s th e o r e tis k a in c o n se q u e n s i r ä t t s l a g
ens h r y ­
t a n d e , m a u k a n s ä g a h o n o m d e p r a k ti s k a f ö ljd e r n
a deraf;
me n t r o r h a n s i g k u n n a u n d g å d e m, e l l e r t a r h a
n de m på
s i t t a n s v a r , så ä r d e r v i d i n t e t v i d a r e a t t g ö r a .
första skillna d från Morale n: den ena ä r en
absolu t, den a n d ra en leckni sk-prakti.sk v ete nskap. Rättse vid den
lagen ä r ock blott parlic vlärt bestäm mand
lärans
g öra ined
fria v e rk s a m h e te n , i det den blott har att
vexelv eren
en
nemlig
edan
em
den y ttr e verksa m heten,
g är
handlin
ttre
y
genom
ast
nd
kan mellan p e rso n e r e
agen,
Morall
från
ad
skilln
Detta är dess andra
möjlig .
s e d n a re
bvilken
derem ot
har
univer sel
bety delse.
pligtFÖr det 3:dje ä r Sedela gen positi vt bjuda nde,
morali skt
s. bestäm m er handli ngar såsom
bestäm ­
,
nödvän diga, då d erem o t rä ttsla gen ä r negativ
n s , om
iste
x
e
m er blott de negati va villkor en för c o
derst
ju
Men
man ö m sesidig t vill lefva i en så dan.
leten af
före, a tt den sålund a sje lf b e stäm m er ” quanti
de handli ngar,
sin giltigh et,” b estäm m er den ock indirek t
en så so m
nemlig
dem
er
m
bestäm
Den
talar.
hvaroi n den ej
så lunda
ed
hvarm
heter,
rättig
eller
a,
möjlig
lag,
d.
v.
m oralis kt
af rätts­
menas alla de handli ngar, hvilka obehin dradt
ej iak t­
andra
att
e
derför
en
g
tin
lagen, kunna ske, (a n
isten s ).
ex
o
c
fria
vår
hiudra
ej
tag a den, eller emeda n de
af den
rätt
ena,
den
f
a
Att sålund a p/igl ä r en följd
g a rn e s
la
på
bevis
re
a
andra lagen, utgör ett y tte rlig
olikhet , då man vet a tt
rättig heter äro vidstr äckta re
än pligte r.
blir den n ä rm a ste frågan ,
b egrepp en
a tt ur de sålund a uppstä llda och bevisa de
la en rätts lär a.*) — Om vi nu påminn a oss,
E fte r
denna
deduct ion
utveck
det hufvudsak*) M e d d e t f ö r e g å e n d e ä r d e t s l u t i ned
Innan F ic u t e g år
liga a f IVaturrättens första a f de l ni ng
sker i 5:djp afdeltil l l ä r a n oin r ä t t i g h e t e r n a , s o m f ö r s t
n g e n en ” d e d u c tio n
i
n
l
e
d
f
a
a
r
d
:
2
a
l
e
h
i
s
a
l
k
c
e
v
t
u
,
n
e
g
n
ni
e n o i n a t t hali d e d u ­
a f r ä tts b e r /r e p p c ts a n v ä n d b a r h e t d e r i g
a m s t ä l l n i n g , s o m vi
r
f
eu
;
n
e
p
p
o
r
k
e
d
a
r
e
l
u
c
i
t
r
a
n
e
d
r
cera
.
a
g
a
t
p
p
u
t
t
a
t
g
i
l
f
ö
h
e
b
t
t
i c ke a n s e
hvad
rättslag en
var,
och a tt med rättighet menades
lag möjlig v erk sam h et, och således
allt det ä r min rätt, som icke hindrar en a n n a n s fri­
het eller pe rso n lig h e t, s å m åste vi, för a tt veta, hnrn
all
genom
denna
långt min r ä tt s t r ä c k e r s i g , först und e rsök a, hvad som
ligger i begrepp et personl ighet; ty först n ä r j a g vet
detta, vet ja g , hvad j a g kan göra, om j a g u n d e r k a s ta
r
mig rättslage n, utan a tt förnärm a något af hvad som
hör till hvars och ens personli ghet.
Detta blir nemligeo alltid hans r ä t t , och denna r ä tt kallas för Urrätt
,
bvarmed så le d e s m enas alla de b estäm ning ar, som föl­
ja
a f be g rep p e t p e r s o n lig h e t, och hvilka väl kunna,
ehuru de enligt rä ttsla g en ej böra, hind ras af a n d ra.
F ö r a tt n ä rm a r e be stämma u r rä tte n s innehåll, böra
vi först ihägkom ma, a tt om rättig het ä r blott fr å g a vid
deu y ttre v e r k s a m h e te n ; men dä till frihet i v e r k s a m
­
heten fordras a tt sjelf alltid kunna b estäm m a sina sy
f­
tem ål, och vidare , att elfekten d e r a f om edelbart åtföl­
j e r v e rksam heten (n atu rligtvis s å vidt den ej h ind ras
af n a t u r o r s a k e r ) , sä kan denna rätt indelas uti 1 H a
l­
ten a tt oin skrä n kt och fortfara n de* ) b estäm m a öfver
min k r o p p ; 2 ) rä ttigh eten till fortfaran de fritt inflytan­
de på sinnever lden d. ä rättighe t till egendo m, fö
r
a tt uemlige n den fria verksam heten o m edelbart skall
åtföljas af sin etfekt.
Urrätten s båda m om eu ter kunna
s å led e s sa m m a ufattas i det allmänna uttrycke t, a tt den
u tgö r rä ttig h et a tt i sinnever lden va ra
rättigh eten af absolut causali tet.
fri vilja,
eller
Urråtten ä r så led e s likbetyd ande med villkoren
person ligh etens actuella existens , tä n k t blott fö r
sig; eller den utgör den rätt, som tillkomm er p e r s o för
')
L . c. s i di l . I 5 G — 1 3 9 .
re oändlig
nen, n ä r denna tä n k e s ensam , och ä r derfö
derföre vill­
d. ä. inn eh åller rätt till allt. Den utgör
ej
koret och föruts ättnin gen för all r ä t t : vore j a g
itet)
causal
förnuft ig varelse i sinnev erlden (d. ä. fri
t e r ; ville
e
h
g
i
tt
ä
r
a
r
d
n
a
a
r
g
å
n
a
eg
ej
g
ja
e
sä k u n d
gen dom ),
e
besitta
a.
.
(d
tingen
a
m
estäm
b
j a g ej fritt
erin ra
likväl
vi
må
Nu
—
tt.
rä
dan
så
sä fu nnes ingen
m e n­
e
g
i
blott
sådan
såsom
till
r
ä
an
oss, a tt m ennisk
för­
r
fse
a
alllid
en
g
ttsla
rä
att
,
vidare
s ka p med andra,
tinnes
tt
rä
ingen
s
e
led
så
att
och
hålland et till and ras frihet
f en a nnans
såsom s å d a n utan under föru tsättni ng a
med an­
mans
tillsam
stå
kan
rätt, eller att min frihet
det s o ­
hela
att
n,
e
dlig
ty
H ä r a f följer uu
d ras frihet.
såsom
aldrig
n,
Urrätte
litära tillstån det, så väl som
så­
er,
fiction
ndiga
rättsli ga förefln nas, utan ä ro nödvä
för
en
villkor
tiva
som utg öran de de första och subjek
p­
re
g
e
b
(
tten
Den utgör den ideala rä
all v e rk lig rätt.
o. den utgör
p e t ) , ehuru aldrig den reala, eller m. a.
su b je k te t har
det be g rep p och vilja om sin rätt, som
likväl
fö r sig och utan a n d r a s vilja; men nu tinnes
su b je k te t t r ä ­
ingen r ä tt d e r fö r u la n ; så lede s, sä sn a rt
t denna rätt
d e r i reel v erksam het, m åste nödvän dig
m a u rr ä tt till
sam
hafva
alla
en
nemlig
det
försvin na, i
lån gt ifrån
det,
rhållan
rättsfö
tt
a
s,
sålede
allt. Man s e r
ä r med
tvärtom
dt,
bestäm
blifvit
hafva
a t t genom urrätte n
antin­
att
den,
blir
f
ra
ä
h
n
Följde
den alldele s ofören ligt.
en
och
hvar
åste
m
eller
krig,
gen u p p s tå r ett oupphö rligt
Min verkliga rätt
kan stå till­
den
att
.
så
ä r ur rätten , begrä nsad
på lika sätt
s
annan
en
sam m ans med hvar och
begrä nsade urrätt .
långt
H ärm ed hafva vi dock ej fått veta, huru
i n s k r ä n k a s i n urrätt.
eller
Kortel igen:
hvaru ti denna iu sk rä nk nin g skall ske
d. v.
s.
(
vi ha väl fatt en
nat
uppvisa
form ell rättslag: , men ännn ej kun­
innehå ll, bvarför ulan dock r ä tt s l ä ­
något
gen ä r fullkom ligt oduglig för ett verkligt r ä ttsförh
å l­
Vi måste så led e s kunna
ä d a g a lä g g a , att sa
sn a rt en person f a tta r en annan person je m te sig,
och
tued förutsät tning a tt denne vill r e s p e k te r a hans
rätt,
i och med detsamm a det bestäm da s ä t t, hvarpå
be­
gränsni ngen skall s k e , ä r gilvet.
Delta s k e r genom
lande.
användn ing
af
rä ttsla gen på de båda nrrätlig h etern a·
nemlige n s e r en m ensklig kropp, m åste
j a g inskrän k a min fria v e rk sam he t på denna,
så so m
Så
snart
jag
v aran de repraese ntant för en p e rs o n , sä, att j a g
aldrig
behendl ar den såsom naturlin g.
Vidare m aste j a g ock
s å insk rän ka min v e rk sam h e t på de ( ö f r i g a ) sinliga
tin ­
gen (m in e g e n d o m s r ä tt) , a tt hans lika r ä tt derig
enoin
ej blir omöjlig — allt detta under fö rutsättn ing,
att
han ia k tta g e r detsam m a i afsee nd e pä mig.
Då det
härvid likväl ä r omöjlig t
för båda,
h va rd era
den a u d res
vill
r e s p e k te r a
både
rätt,
om
livad
att veta
och
h va rd era vill besitta såsom egendom , sam t huruvid
a de
dervid kunna komma öfveren s för det n ä rv ara n d
e och
i framtide n, så ä r det enda medlet till a lb je lp
ande
a f detta rä ttstillstå ndets blott problem atiska skick,
a tt
de Öfrere mkomm a med hv arand ra att lefva i rä
tt s t i ll ­
stånd, öm sesidigt declar er a , hvilka ting hvarder
a occ up era t, sam t bestäm ma re glo rna för framtida
egendomsför värf.
För öfrigt ä r a tt o bse rv era , dels a t t
man kan fordra en sådan declarat ion a f livar och
en,
emedan sjelfva v ä g ran d e t d e r a f bevisar, alt m
an ej
vill det r ä t t a ; dels a tt blott den, med hvilken j a
g ö fverensk om m it, ä r skyldig att re s p e k t e ra min e g e
ndom,
och att j a g s å l e d e s , för att bafva den e rkänd,
m åste
halva öfvereu skom it med alla.
----------------------------------
Vi
hafva
nu
visat del
verkliga I nrrätte n och
k så derige nom
tillika angifv it villkor en lör detta, rnen o c
realisa tion.
vilkors
dessa
i
insett det proble m atiska
en a n nans
äfven
ulan
min,
Dertill f o rd ras icke blott
m he t,
verksa
sin
r
e
k
n
ä
r
sk
n
i
om han icke
vilja, och
mig
för
heten
möjlig
a
m
sä bortfa ller i och med detsam
rättsla
t
hvilke
af
atl nä det mål, under föruts ättning
i
g
a
j
tt
a
tsatt,
föru
Men
gen bjöd mig inskrä nknin g.
öfandre
deu
tt
a
allm änhet lefver efter rä ttsla g eu och
i och med
v e r tr ä d e r den, så be rä ttig a r mig denna lag,
m het, att
verksa
det den icke längre i n s k r ä n k e r min
tsm
den andre eller behand la honom så so föruuf
(ringa
Detta ä r tvång srätte n.
a n d et af
Nu erin ra vi oss, att villkor et för iak ttag
och öfr er e m nrrätte n var en Ömsesidig decla ration
att
komm else om b v a rd era s rättssp haer. H ä raf följer,
ej
en
anting
som
en,
och
var
h
mot
tt
rä
s
j a g har t v å n g
Men
—
det.
bryter
ock
eller
g,
vill ingå detta lördra
den andre blott
vidare kan j a g icke va ra nöjd med a tt
vill ha garant i
g
a
j
tt;
ä
r
min
r
för ö gonbli cket e r k ä n n e
rum. S y n ­
ega
tt
a
er
m
kom
a tt detta äfven framde les
re en gäng
d
n
a
deu
om
detta,
nerlig en m åste j a g fordra
ygad om
öfvert
bli
lt
a
rt
å
brntit sitt iöfte, då j a g har s v
så led e s
åste
m
g
a
J
h a n s upprig tiga vilja hädane fte r.
honom
a
rig
k
be
och
a ntinge n a n se honom för rä ttslös
blir
tt
ä
r
s
g
n
å
v
t
ända till f örinte lse, hvarig enom min
tträ
res
nd
a
g rä n slö s, så le d e s ock ofören lig med den
r­
ä
och
tro
e lle r ock inäste man fö ru tsä tta fullkom lig
lig
tillräck
ha
lighet hos hvaran dra och deruti a n se sig
som skulle
det,
st
ju
r
a
v
t
e
h
r
e
k
ä
s
s
tt
ä
r
Men
t.
e
s ä k e rh
as. Är frå ­
å sta d k o m m a s och får s å le d e s ej fö rutsätt
behöfv es in­
gan blott om fullt m oralisk a vä se nd en, då
gö r den ej
gen rä ltsla g och t x ä u g s r ä t t ; bland and ra
lös.
tillfylles t.
Häraf följer så led e s, a tt skall ett verkligt
rättstills tånd finnas, s å m åste livarje p erson ega tvånys-
riitt att fordra en garanti fö r sin urrätts för­
verkliga nde och skydda nde. Det å t e r s t å r a tt s e till,
hurudan denna skall vara.
Svå rig heten a tt finna en sådan garanti låg dernti,
a tt då det v ar öfverlem nadt å t den enskild a viljan att
va ra do m are öfver när t v å n g s r ä tte n inträ dt och huru
långt den s t r ä c k e r sig, s å blef denna r ä tt oändlig och
ledde till den a n d ras rä ttslöshet . Det enda medlet a tt rik­
tigt bestäm m a t v å n g s r ä tte n vore stifta ndet af en t v å n g
s­
lag, som skulle innehåll a och b estäm m a, a lt sä s n a
rt
någon gjorde till ändam ål vinnand et a f en fördel g
e­
nom violeran det a f en an n an s rätt, s ä skulle m o tsatse
n
af det åsyftade fö lja ; eller med and ra ord, den skulle
tvinga den ha ndlande, a tt alltid med viljande t a f sjn
egen
medel.
fördel
vilja
Gällde
en
skulle e r sä tta den
f örutsättn ing
af
den a n d ra s r ä tt så so m oundgän gligt
dylik lag, s ä ä r tydligt, a tt den
sä k e rh e t,
som
god vilja knnde
a n n a rs
ega
blott
rum.
u nde r
Nu ä r
blott frågan, huru d e tta skall åstadkom m as. — Det m å s
te
då nödvänd igt finnas en magt, hvars v e rk sam he t ä r e
tt
uttry ck af lagens innehåll.
Såsom v e rk an d e för e tt
ändam ål måste denna m agt först och främ st vara fr i;
vidare skali den ock va ra öfverrn ägtig hvarje enskild,
a tt kunna tvinga den.
Den kan sålunda ej va ra
någon annan, än båda p erso n ern a s fria vilja, ge­
för
nom ett fördrag förenad , att med gemens amma
krafter motstå den, som vill violera den andres
rätt. Men m o ts äg e lse n h ä ri ä r sjelfklar . Så länge
båda voro ense, behöfde s ingen rä tt s a n s t a l t ; hade å t e
r
e ndera violerat den andra, sä ä r klart, att han hvarken
sjelf hjelpte den a n d r e a lt tvinga honom sjelf, ej hel­
H ä raf ä r sålunda tydligt,
tilläte den a n dre det.
att intet rättsförh ållande är i naturtill ståndet möj­
ligt, eller att ingen verklig naturrät t finnes. F o r ­
ler
dran a f rä tte n s garanti blir så le d e s fordran, a tt båda
u n d e r k a s t a sin vilja under en tred je d. v. s. ingå i
s t a t , hvilken blir m en nisk ans enda verkliga n a tu r­
tillstånd.
F o rd ra n att ingå i s ta t är fordran a tt öfverlemn a sin
å t en tred je och opartisk magt, för att få
så väl mått och ofelbarhe t, som verklig förm åga och
Men då den­
kraft till rättstillstå ndets fö verkligan de.
tv å n g s r a t t
na
f ordran
strid e r
mot
rniu
stä m d a frihet eller r ä t t , s å blir
u p p r ä tt a n d e t a f en sta t, a tt ja g
genom
rä ttsla g en
be­
första villkoret för
skall underka sta mig
ined fu ll frihet (ty ingen h ar r ä tt a tt fordra a tt j a g
skall nppgifva min r ä t t ) d. v. s. rä ttslä ra n har a tt for­
d ra
ett verkligt vid en viss tid ingånget fördrag,
g enom
hvilket hvar och en
åt
en
tredje
lemnat siu
m a g t och sitt rättsom döm e. Men för det andra ma­
ste, j a g ock ha garanti för, a tt den vilja j a g und e rka ­
s t a r mig, alltid skall vara identisk med min rättsliga
vilja. — Det inses lätt a tt en så da n vilja aldrig kan
v a r a någon enskilds, utan det m åste derföre finnas vis­
normer, enligt hvilka alla dom ar för
s a co n stan la
u tsä g as d. v. s. det m åste llnnas en
skola
fram tiden
positiv l a g , som blott skall vara ett uttryck af r ä tt s l ä ­
g e n. — För det tredje äudtligén skall denna lag
v a r a verksam i sinneverld en a tt skydda mig för alla
den skall så lede s va ra en m agt och en öfv e rm a g t i förhålland e till hvarje a nnan eller individuel .
Då den dertill skall u tg öra en fr i magt, s å å t e r s t å r ej
n a gon annan, som kan utg öra densamm a, än en flerbei
angrepp;
af
p e rso n er
eller
de ras
gem ensam m a
vilja.
Hvad som af denna vilja fordras ä r först, att den ikall
vilja det rätta. Svå rig heten härvid är, alt man maste för­
utsä tta allmän egoism ( a n n a r s behördes ingen rätlsans t a l t ) ; men denna sv å righet löses genom den o bserva­
tionen, att det enda, hvarom alla knnna komma Öfvere ns eller en gem ensam vilja finnas, ä r rä tte n *) En
annan fordran ä r den, a tt denna vilja alltid skall vilja
utföra det r ä tta till h vars och ens s k y d d . — Den gemen­
sa m m a viljan ä r ett begrepp och frågan blir, hurn den
skall knnna öfvergå till en magt, om bvilken man är
s ä k e r, att den alltid y t tr a r sig, så s n a r t någon e n ­
skilds r ä tt ä r i fråg a . — Då vi m åste f örutsä tta allmän
egoism , så ä r klart, att den enda g a ran tie n härför,
att nemligen lagen alltid må bli handling, ä r a tt hvarje
handling o c k så alltid blir lag d. v. s. att hvarje h a n d ­
ling som den ge m ensam m a
ske. de r e f te r
viljan
tillåter att ostra tfa d
kan , och lagligen få r , verkställ as af h v a r
och en.
I s å d a n t fall ä r det tydligt, a tt om d e n n a
handling ä r r ä tts v id r ig , m åste hvar och en frukta a t t
sjelf s å behand las, och s å le d e s för egen s ä k e rh e t d e r -
emot r e a g e r a .
Det ä r till en n ä rm a r e u nde rsö k n in g af,
hvilkcn denna makt skall va ra, som vi nu begilva o s s
genom b e tr a k ta n d e af sta te n s constitu tion.
Vi hafva fordrat 1 ) ett pä en viss tid mellan v i s s a
ingånget f ö r d r a g ; 2 ) den gem ensam m a och derföre o c k
nödvändi gt rättsliga viljan såsom l a g ; 3) en m a g t ,
som alltid och med s ä k e rh e t utöfvar denna lag, sa un t
4 ) g a ran ti för, a tt denna alltid, så s n a rt det b e b ö f v e s ,
t r ä d e r i v erksam het, d. v. s. att hvarje handliug, sotm
deu tillåter, blir lag.
Men skall nu icke det o rä tta blifva
')
L . c s i i t d.
t 2 ö — 124.
npphöjdt
till