de starta och uppratthålla verksamheten vid
både A- klinikstiftelsen och Stiftelsen fOr alkoholforskning. Och på 1980-talet gjorde man
det mojligt att inratta Kalliola rehabiliteringsklinik samt finansierade fOrsoket med en tillnyktringsstation i Helsingfors och inrattade en
professur i alkoholsjukdomar vid Helsingfors
Universitetscentralsjukhus.
Genom att losgora verkligt kannbara summor av Alkos ekonomiska overskott, och rikta
in dem på specifika objekt inom vårdsektom,
kunde Alkos forvaltningsråd få en storre betydelse som garant nar det galler vården av alkoholskador. Samtidigt kunde Alko som helhet
med storre fog saga sig bara sin del av ansvaret i skotseln av sitt tudelade uppdrag.
Mani Virtanen
Alkohol och foikhaisa,
alkoholpolitik och
foikhaisa
Det berattas att två svenska alkoholforskare på
allvar menar att alkoholen inte ar något folkhaIsoproblem.
Nej, det ar inget rykte, utan står skrivet i
Centralrådets for alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) tidskrift Alkohol & Narkotika
nr 2-31991. For nyheten står Anders Bergmark
och Lars Oscarsson från Stockholms universitet. De spinner vidare på en diskussion, som
Ragnar Hauge inledde i Alkoholpolitik 2190
(" Alkohol - et folkehelseproblem?") och fortsatte i NAT 1/1991 ("Alkohol og folkehelse").
SjaIva deltog de i diskussionen i Alkoholpolitik 4/1990 med en vederhaftig artikel kallad
"Den svenska alkoholdiskursens retorik".
Rubriken for Bergmarks & Oscarssons inlagg i Alkohol & Narkotika - "Alkohol ar inget folkhalsoproblem" - får lasaren att hoja på
-
ogonbrynen, vilket val också ar avsikten. Men
vad varre ar: de tycks också mena det.
Ragnar Hauges huvudpåstående var att det
ar oandamålsenligt att basera alkoholpolitiken
på ett folkhalsoperspektiv. Det vore politiskt
legitimare och mera andamålsenligt att motivera alkoholpolitiska åtgarder genom att hanvisa till de sodala problem och risker alkoholen bidrar till, snarare an till halsoproblem och
-risker.
Tanken ar att sociala problem (familjekonflikter, social otrygghet, kriminalitet m.m.) ar
synliga och konkreta (och eventuelIt också
mera utbredda an halsoproblemen). De sociala
probiernen upplevs personligen, medan sambandet mellan haIsoproblem och drickande ofta ar diffust och svårt att påvisa. Alltså: i den
mån medborgarna accepterar alkoholpolitiska
restriktioner gor de det sannolikt fOr att de tror
att restriktionerna kan minska sociala konflikter.
Bergmark & Oscarsson vill ploja vidare och djupare - i Hauges spår. De skarper tonen och går till storms mot den officiella
svenska alkoholpolitiken och dess inpiskade
folkhalsodogmer. Det ar inte utan att Bergmark & Oscarsson framstår som unga rebeller
på Alkohol & Narkotikas spalter.
Men det ar nånting sorr inte stammer i deras resonemang. De blan-iar samman saker
som inte hor ihop och barnet forsvinner samma vag som badvattnet.
Bergmark & Oscarsson rubricerar: "Alkoholen ar inget folkhalsoproblem". Vafalls!? Klart
att den ar det. I sin iver att kritisera det svenska (alkoholpolitiska) folkhalsotankandet vill de
ge hela sambandet mellan alkohol och folkhalsa på båten. Det ar de de forsta (och antagligen de sista) att gora. Formuleringarna ar
svepande: "Alkoholen ar inte ett haIsoproblem
for gemene man (sic!) och inte heller har de
direkta alkoholsjukdomarna någon storre
spridning, darfor ar det tveksamt att anvanda
sig av folkhalsobegreppet".
Men det var ju inte sambandet mellan alkohol och folkhalsa som diskussionen handlade
om utan om sambandet mellan alkoholpolitik
och folkhalsa. En alkoholpolitisk strategi, som
forsoker vinna stod bland gemene man, kan i
dagens lage svårligen ta utgångspunkt i ett
folkhalsoresonemang (trots att politikerna nog
297-
bor efterstrava god folkhalsa). Alkoholen har
mer och mer blivit en vara bland andra varor,
som individerna dagligen stoter på i olika sammanhang. Att i dag hanvisa till folkhalsa forvandlas latt till rena rama kollektivmoralismen
(utan att alkoholen for den skulI skulle upphora att vara ett folkhalsoproblem). Sålunda måste alkoholpolitiska restriktioner erhålla sin legitimitet med andra argument, som ligger narmare medborgarnas erfarenhetsvarld (social
trygghet i familjer, på bostadsområden, i landoch sjotrafik, på arbetsplatser osv.).
*
Den diskussion Ragnar Hauge startade ar också ett utmarkt exempel på hur komplicerat
sambandet mellan (alkohol)forskning och (alkohol)politik ar, vilket Bergmark & Oscarsson
påpekar. De betackar sig for att myndigheterna "utifrån ett bristfalligt vetenskapligt underlag påstår att alkoholen ar ett av de storsta
probiernen for hela svenska folket". Kan vi
vanta oss så mycket mera? Forskningen producerar argument som politiker och administratorer anvander - eller låter bli att anvanda
- i sina egna sammanhang och syften. Det
kommer vi aldrig ifrån.
Forskare retar upp sig på politiker som på
ett lattsinnigt satt brukar komplexa forskningsresultat; och politiker (i denna diskussion
svenska socialstyreisens generaldirektor Claes
Ortendahl) irriterar sig over forskare som aldrig kan enas om en någorlunda lattfattlig, helst
sloganmassig handlingslinje, utan vacklar an
hit, an dit, och an mitt i diket. Dylika slitningar mellan skråen skall vi inte heller dromma
om att slippa.
Olika aktorer kommer dragande med olika
sinsemellan konkurrerande tolkningar, som ar
betingade av aktorernas samhalleliga position.
Det ar ingalunda likgiltigt vilka tolkningar som
harskar i detta tolkningarnas universum. Om
ett strikt folkhalsoperspektiv dominerar det alkoholpolitiska tankandet blir politiken en annan an om skador av mera daglig och social art
får overtaget i diskussionen. Darmed aven
sagt att Den Vetenskapligt Underbyggda Alkoholpolitiken inte står att finna.
Christoffer Tigerstedt
-
Ikke ideel forskning
men ... !
Det gamle eventyr (vistnok fra Sri-Lanka) om
de "Tre prinser af Serendip" , har givet navn til
et begreb, som karakteriserer åbenhed over for
tilfældigt opdukkende muligheder/sammenhænge i en forskningsproces, hvor man i
øvrigt søger at afdække/afprøve nogle givne
sammenhænge/hypoteser (LoveIl1972). Serendipity, som er navnet på fænomenet, kan måske bedst karakterisere baggrunden for de resultater, der er gengivet i Sabroe (1991), som
Orvar Olsson kommenterer i NAT 4/91.
Vi har ikke, som Orvar Olsson rigtigt antager, stillet spørgsmål i den repræsentative survey-undersøgelse, om de udspurgte har købt
alkohol i Tyskland. Men på et givet tidspunkt
i forsknings processen fremstod et tabelmateriale, som viste et groft estimat af gennemsnitsforbruget for de geografiske områder,
som er amterne i Danmark. Samtidigt landede
på mit bord en publikation om grænsehandlen
over den dansk-tyske grænse. Disse to sæt af
informationer trådte umiddelbart frem "som
figur" og næsten "bad om" at blive videreanalyseret. Grænsehandelstallene pegede på,
at hvis man boede i Sønderjylland inden for 50
km fra grænsen, så blev mere end to trediedele af den enkeltes indkøb af alkohol foretaget i
Tyskland, og denne andel faldt betragteligt, jo
længere nordpå i Jylland man kom.
Fordi vores resultater er "opstået tilfældigt"
er vi også gået frem med en vis forsigtighed.
Jeg har således svært ved at genkende Orvar
Olssons formulering om, at resultaterne tolkes
som "att varken lågt pris eller lattillganglighet
har någon betydeise for konsumtionen". Hvad
vi konkluderer er, at en omfattende og detaljeret analyse" ... ikke har kunnet bekræfte hypotesen om, at relativ let tilgang til prisbillig alkohol. .. i et givet geografisk område ... fører
til et forbrug, der er højere end det gennemsnitlige i det større nationale område, hvortil
det geografiske område hører, og i hvilket al-
298-