1. No category

Utbildningens betydelse
för ungas möjligheter på
arbetsmarknaden
Hur går det på arbetsmarknaden för 20-åringar som
inte har slutbetyg från gymnasiet? För att få reda på det
har Tor Hatlevoll följt årskullen som föddes 1981, från
tonåren fram till 29 års ålder.
Hatlevoll är utredare på Sveriges kommuner och landsting
(SKL) och han inledde sitt föredrag med en glimt av
vardagen på arbetsmarknaden:
– En god vän som är förskolechef berättade om hur hon
stod inför att ännu en gång rekrytera nya förskollärare och
barnskötare, efter sådana som bytt arbetsplats för att få upp
lönen. ”Du som sysslar med arbetsmarknadsfrågor och
känner folk i kommuner och på Arbetsförmedlingen, kan
inte du hjälpa mig att rekrytera folk? Men de måste ha gått
ut gymnasiet, de måste kunna prata hyfsat bra svenska och
eftersom vi redan har problem med att hitta vikarier så måste
de vara friska.”
Jag svarade att hon precis definierat bort minst 70 procent
av alla som är inskrivna på Arbetsförmedlingen, och där
någonstans där har vi problemet på arbetsmarknaden i dag.
För samtidigt som det finns människor som inte hittar jobb,
finns det jobb som inte hittar människor. Från 2009 fram till
2014 har antalet lediga jobb (vakansgraden) fördubblats i
Sverige, medan arbetslösheten samtidigt endast sjunkit med
några tiondelar.
En bild av vad de unga gjorde mellan 16 och 29 år!
Tor Hatlevolls översikt visar vad årskullen 1981 sysslade med
när de var mellan 16 och 29 år (se bilden härintill). I början
gick nästan alla i gymnasiet, det röda fältet (95 procent).
Det stora blå fältet i botten är de som har förvärvsarbete som
sin huvudsysselsättning: 40 procent efter gymnasiet, och
sedan en växande andel mellan 20 och 29.
Mellan 20 och 29 år finns det tre fält i mitten – ljusblå,
lila och grönt – som visar hur många som studerar
(Komvux, eftergymnasial utbildning, folkhögskola eller
arbetsmarknadsutbildning). I början är andelen i dessa fält
ungefär lika stor som andelen som arbetar. Som mest studerar
35 procent av alla unga på högskolan. Men efterhand minskar
studiefälten, och arbetsfältet ökar.
en eftergymnasial utbildning. Men fortfarande hade cirka 35
procent bara grundskolebetyg och några procent hade inte ens
det. Därutöver fanns några procent som forskarna inte hade
uppgift om (så var det även i de andra undersökta grupperna).
I det översta, brandgula fältet ser vi andelen som inte arbetar
och som inte heller studerar. De unga utanför. Den gruppen
är som störst när årskullen är 19–20 år. I slutet av 1990-talet
fanns fortfarande värnplikten kvar och det kan delvis förklara
att den gruppen är något större i den åldern. Men den ligger
sedan kvar på en nivå som är något lägre, men oroväckande
hög.
Tor Hatlevoll förklarade det fanns stora skillnader mellan
de unga som gick ut gymnasieskolan med betyg, beroende
på hur höga betygen var. Av dem som hade de lägsta
betygen hade åtta av tio vid 29 års ålder fortfarande enbart
gymnasieutbildning. Knappt två av tio hade en eftergymnasial
utbildning.
20 år och utan slutbetyg
Andelen 20-åringar i den här årskullen som inte fullföljt
gymnasiet var över 20 procent. De flesta hoppade av
tidigt, bara sju procent av dem hade varit inskrivna i tredje
årskursen, berättade Tor Hatlevoll.
Men det hade hänt en hel del med dem under åren fram tills
de var 29 och många hade faktiskt skaffat sig slutbetyg. Nära
20 procent hade slutbetyg från tvåårig gymnasielinje, och
drygt 20 procent från treårig. 15 procent hade till och med
Siffrorna är nästan omvända för de unga med de högsta
betygen från gymnasieskolan. Mer än åtta av tio hade
eftergymnasial utbildning, och i mellangruppen vägde
det jämnt mellan enbart gymnasieutbildning respektive
eftergymnasial utbildning.
temaunga.se
T E M AG RU P P E N U N G A I A R B E T S L I V E T
Fler arbetslösa bland de som inte hade slutbetyg
Det var en större andel av tjugoåringarna utan slutbetyg
som nio år senare var arbetslösa, bidragsberoende eller
låginkomsttagare. De med dåliga betyg hade 20 procents
större chans att ha ett arbete vid 29 års ålder jämfört med de
som inte hade slutbetyg. De som hade bättre betyg hade 50
respektive 59 procent större chans till jobb jämfört med de
utan slutbetyg.
procent – och den andelen blev oförändrad fram till 29 års
ålder.
Omvänt var risken för arbetslöshet större för de utan
slutbetyg: 43 procent större vid 20 år, 60 procent vid 25 och
86 procent vid 29 år.
Männen utan slutbetyg klarade sig bättre än kvinnorna. De
hade högre genomsnittsinkomst vid 29, även om spridningen
var betydligt större än bland kvinnorna. Lönen utvecklades
också mer för männen men de löpte också större risk att bli
långtidsarbetslösa. Det kan bero på att män och kvinnor är
anställda i olika sektorer, men också på att kvinnorna oftare
jobbar deltid.
Andelen utan jobb i årskullen ligger för de utan slutbetyg
på mellan 30 och 40 procent de första åren (fram till 2005.),
därefter mestadels mellan 20 och 25 procent.
Bland årskamraterna med slutbetyg var andelen arbetslösa
först 15 procent några år (med undantag för en topp på 25
procent när it-bubblan sprack). Sedan ligger den på mellan
sju och nio procent.
De som jobbade extra och feriejobbade under gymnasiet hade
större chans att få ett första jobb efter utbildningen. Då blir
det också lättare att få nya jobb, konstaterade Tor Hatlevoll.
När de utan slutbetyg inte fort fick ett första jobb, blev det
svårare ju längre tiden gick.
Ekonomiskt bistånd vanligare bland de utan slutbetyg
Bilden är densamma vad gäller ekonomiskt bistånd
(socialhjälp).
– De som inte har något slutbetyg har i större utsträckning
ekonomiskt bistånd, sade Tor Hatlevoll. Orsaken kan vara
att man inte har haft tillräckligt långa anställningar för att
få a-kassa. Vi kan också se att om en av föräldrarna har haft
socialhjälp under ens grundskoletid, ökar risken för att den
unge också blir socialbidragsmottagare.
I årskullen var det väldigt få med fullständiga betyg
som under ett år fått ekonomiskt bistånd. De första åren
efter gymnasiet var det lite mer än fem procent som fick
socialbidrag. Men de flesta år låg andelen med socialbidrag
på under fem procent, de sista åren bara två–tre procent. Det
kan vi jämföra med att bland de utan slutbetyg hade mer än
25 procent socialbidrag. Under några år senare i de äldre
åldrarna minskade den andelen, ner till omkring tolv tretton
– Det fanns en större rörlighet mellan jobb bland de unga som
hade slutbetyg. De som saknade slutbetyg blev oftare kvar i
samma yrke och bransch. Det var då ofta ingångsjobb inom
områden som handel och omsorg med låga löner som de utan
slutbetyg hade.
Tre utmaningar
Tor Hatlevoll avslutade med att lyfta fram tre utmaningar:
•
Öka andelen som fullföljer gymnasiet
Det är för stor andel ungdomar som lämnar
gymnasieskolan utan slutbetyg eller som hoppar av. Här
behöver vi göra mycket. Ett bra exempel är nu det ESFfinansierade projektet Plug in som SKL arbetar med för
att stötta ungdomarna, förändra strukturer och arbetssätt i
skolan, fånga upp de elever som är i riskzonen och lappa
och laga ett ganska trasigt system.
•
Förändra utbildningssystemet så att fler män når
längre
Fler män än kvinnor saknar slutbetyg från gymnasiet
och det är fler kvinnor än män som vidareutbildar sig.
Särskilt stor är skillnaden mellan utlandsfödda kvinnor
och svenskfödda män. Tidigare har män haft det lättare
att komma ut i arbetslivet för att sedan få allt bättre
villkor. Det har funnits fler jobb utan krav på högre
utbildning som varit relativt välbetalda, vilket medfört
att män inte behövt vidareutbilda sig för att få en hygglig
inkomst. De har inte behövt anstränga sig så mycket.
Den bilden håller kanske på att förändras, med de krav
som alla unga möter.
•
Koppla ihop arbetsmarknad och utbildning
Arbetslivserfarenheten är viktig och det är därför viktigt
att öka samarbetet mellan skolan och arbetslivet och
ge ungdomarna i skolan möjlighet till jobbkontakter.
Kommunerna arbetar ganska mycket på att ge unga feriejobb
så att så många som möjligt ska få prova på att jobba. Det
går att utveckla vidare och koppla ihop med program för en
närmare kontakt mellan skolan och arbetsplatserna.
Arbetsmarknaden förändras och här måste skolan hänga med.
Hur det ska gå till är den verkligt stora frågan som forskarna,
arbetsmarknadens parter, kommuner, skolor, myndigheter och
andra nyckelaktörer måste vara med och diskutera.
Sammanfattning
Tor Hatlevoll har undersökt vilken betydelse utbildningen har
för ungas möjligheter att få jobb, och för att få reda på det har
han följt årgången födda 1981 från tonåren fram till 29 års
ålder. När de var 20 år var det cirka 20 procent som inte hade
slutbetyg från gymnasiet, men fram till 29 är det cirka två
tredjedelar av dem som faktiskt skaffar sig ett betyg.
I gruppen som var arbetslösa när de var 29 var det en stor
andel som inte hade fått slutbetyg från gymnasiet. Risken
att bli arbetslös var 86 procent större för 29-åringarna utan
slutbetyg. Det är fler män som inte går igenom gymnasiet,
tidigare kunde ändå få jobb som gick att försörja sig på men
de möjligheterna har minskat.
De ungdomar som jobbade extra under gymnasiet hade större
chans att få ett första jobb efter utbildningen och de har
lättare att få nytt jobb om det förlorar ett. När de som saknar
slutbetyg inte snabbt får ett första jobb blir det svårare ju
längre tiden går.
Tre förändringar som skulle underlätta för ungdomar att få
jobb och för den som vill anställa att hitta rätt personal:
• Öka andelen som fullföljer gymnasiet
• Förändra utbildningssystemet så att fler män når längre
• Koppla ihop arbetsmarknad och utbildning
EUROPEISKA UNIONEN
Europeiska socialfonden