hur gick det sen?
Lars har gjort en
kovändning
Från mellankalv och ungtjur till dikor. Lars Béve har lagt om produktionen rejält sedan Nötkött besökte gården för sex år sedan.
På fem år har gården ställts om från
ett intensivt ungnötsföretag till en
extensiv växtodlingsgård. Med dikor
istället för ungtjurar har vallstrategin ändrats från fyra till två eller tre
skördar.
På gården Håkanstorp, ute på Vikbolandet i
Östergötland, går en ensam grupp tjurar kvar
i stallet i väntan på slakt. Det är det enda av
ungtjursuppfödningen som återstår. Från i år
kommer alla de egna dikalvarna att säljas som
32
halvfabrikat. För sex år sedan producerade
företaget 500 mellankalvar och 300 ungtjurar
per år, en produktion som avvecklats. Istället
har de 80 dikorna blivit 150.
Det har således hänt en hel del sedan Nötkötts reportage för sex år sedan. Då var fokus
på intensiv konventionell nötköttsproduktion.
Idag är inriktningen ekologisk med två ben –
växtodling för avsalu och naturbetesvård med
dikor. Nötköttsföretagaren Lars Béve skrattar
och säger att dikornas viktigaste roll är nästan att ge gödsel till växtodlingen. En oväntad
vändning då han vid förra reportaget hade funderingar på att bygga ett nytt tjurstall, förutom
det liggbåsstall som byggts 2002.
– Men tjurarna gav för lite netto, säger Lars.
Ändå testade han en hel del olika foderstater
med rådgivaren, men det fattades för mycket
i kalkylen. Samtidigt märkte han att de politiska vindarna blåste till förmån för ekologisk
produktion och naturbete och för tre år sedan
ställdes gården om till ekologisk växtodling.
Samtidigt slutade han med mellankalv.
– När vi hade kört ett år insåg vi att det
NUMMER 2 2015 | NÖTKÖTT
hur gick det sen?
gick lätt att ställa om djuren också. Det här är
ett sätt att parera nya Cap-reformen. Jag tror
att ersättningarna för naturbete och ekologisk
produktion är bland de sista som försvinner.
Det nedslitna spaltstallet har byggts
om till djupströ. Innertaket har tagits bort,
betong har bilats bort så att golvet nu är det
som var den gamla rännbotten under spalten.
Dörrar har öppnats upp längs långsidan och
utomhus finns en skrapgång med foderbord
under bar himmel. Han är väldigt nöjd med
hur det har blivit. Kostnaden slutade på cirka
800 000 kronor. Då är det godkänt för cirka 64
kor, men han brukar inte ha mer än max 50.
Med för många kor blir det svårare att få bädden att fungera.
Korna kalvar i två omgångar och när den
första gruppen kalvat klart på djupströbädden
får den byta plats med den andra gruppen som
gått i liggbåsstallet. Dels är det lättare ur skötselsynpunkt, dels är det samma byggnad som
personalrummet och det är lätt att ta en sväng
förbi och kolla läget på korna som ska kalva.
Trots att foderbordet är utomhus har han
även ett smalt foderbord inomhus, längs andra
långsidan. Det underlättar att utfodra kor som
separerats i kalvningsboxar, och här är det låsbara grindar som används när korna ska klippas vid installningen på hösten.
Åkerarealen har tredubblats och omfattar
300 hektar. Av detta är 100 hektar vall, mot
tidigare 45 hektar. I övrigt odlar han höstvete,
havre, oljeväxter och åkerbönor, allt till avsalu.
Dikorna får beta 150 hektar naturbeten och
han har 300 hektar produktiv skogsmark.
Tidigare hade de djur på ett par utgårdar
också, vilket de har upphört med. Valet att sälja
tjurkalvarna på hösten och istället bara ha kor
underlättar skötseln.
– Det blir för liten grupp med tjurar för att
behålla dem. Istället kan jag ha fler dikor.
Dikalvarna säljs konventionellt. Det är
samma situation som när han själv tidigare
köpte halvfabrikat, då var de flesta dikalvar
som han köpte ekologiska, men föddes upp
konventionellt. Alla kvigkalvar har hittills
behövts eftersom han utökat.
– Min tanke är att ändå betäcka alla kvigor
och ta en kalv, för att därefter slakta de som inte
behövs. Kvigorna är ändå nästan så gamla när
de är slaktmogna.
Istället för att slakta dem på våren när de är
cirka två år, får de istället gå kvar en sommar till
och gå till slakt när kalvarna avvänjs på hösten.
Korna hålls i grupper om cirka 15 dikor. Förstakalvare och äldre kor går för sig. Det brukar
bli de djur som gått ihop på bete som sedan får
följas på stall. De kor som kalvat först är färdigbetäckta, och förhoppningsvis dräktiga, när de
NÖTKÖTT | NUMMER 2 2015
Vi besökte Håkantorp
för sex år sedan.
Läs hela den artikeln på
tidningennötkött.se!
När tidningen Nötkött besökte Håkantorp 2009 hade Lars Beve precis tagit över föräldragården.
Läs artikeln i sin helhet på tidningennötkött.se!
släpps på bete. De får gå i de minsta fållorna,
med fem sex kor utan tjur. Korna är korsningar
med framför allt charolais och röd angus. Det
finns fem avelstjurar i besättningen.
Fyrskördesystemet är ett minne blott.
Nu är strategin att skörda förstaårsvallarna tre
gånger för att trycka ner ogräsen och få en tät
vall. På andraårsvallarna tas en sen förstaskörd
för att få ett grövre grovfoder som bukfylla
åt korna. Andraskörden tas i mer normal tid
och sedan kan han under stallperioden mixa
olika partier. Tredje året tar han också en sen
förstaskörd varefter vallen bryts.
Förr tog han många foderanalyser, men i fjol
blev det inga. Med den tidigare produktionen
var det viktigare att kunna pussla ihop olika
vallkvaliteter med majsensilage och drank för
att optimera tillväxten. Nu får ändå alla korna
samma foderstat, rundbalsensilage i fri tillgång, och utmaningen är snarare att de inte
ska lägga på sig för mycket. I år har han också
tänkt ta lite helsäd.
– Vallodlingen är enklare idag. Nu har vi
mer fokus på stubbearbetning för ogräsbekämpning i övriga grödor.
Han hade gärna haft mer flytgödsel. Vallen
får klara sig utan gödsel och istället används
vallfröblandningar med baljväxter för att
kunna utnyttja deras kvävefixerande förmåga.
Han har fortsatt att experimentera med rena
baljväxtvallar. I fjol testade han att så in en ren
käringtandvall.
– Den ser bra ut, säger Lars. Den är tänkt
att ha till dikalvarna vid avvänjningen. Det är
kul att experimentera lite.
Tanken är inte bara att de ska få extra pro-
tein utan han är också nyfiken på att testa om
käringtanden har en avmaskande effekt.
För sex år sedan låg skördekostnaden för
vallen på 81 öre per kilo ts och han tror att det
är ungefär samma nivå idag.
– Det året vi räknade hade vi en låg skörd
och det slår direkt på kostnaden, säger Lars.
Han lejer till sådd, gödselspridning, tröskning och slåtter. Vid slåttern har han möjlighet
att få grönmassan bredspriden. I övrigt har
han egna maskiner. Han har en kombinerad
press och inplastare och med en frontmonterad strängläggare kan han lägga ihop till en
dubbelsträng vid pressningen. Han kör också
en del på entreprenad.
Sedan sist finns en ny mixervagn på 23
kubik som har stående skruvar. Annars funderade han förra gången på att byta till stationär
mixer och rälshängd vagn, om stallbygget blivit
verklighet, vilket skulle sänkt kostnaderna för
utfodringen. Med den ändrade produktionsriktningen blev det aldrig aktuellt.
När de tidigare utfodrade drank, förtorkades grönmassan hårdare, men nu räcker det
om ts-halten ligger på 35 till 40 procent.
På frågan hur hans nötköttsföretag kommer
att se ut om ytterligare sex år svarar han så här:
– Det är priser och politik som styr. Jag trivs
rätt bra som jag ställt om driften nu. Men jag är
ingen fundamentalistisk ekoproducent. Oavsett inriktning måste det bli pengar. Många
grannar höjde på ögonbrynen när jag lade om
till eko.
Samtidigt lyfter han fram att det är intressant att få lära sig ett annat produktionssystem.
Text & foto Ann Christin Olsson
33