T R I A T H L O N
SPRING RÄTT
Svenskarna älskar löpning som aldrig förr! I helgen så slog Göteborgsvarvet rekord med över 40000 anmälda och
trenden är likadan på ett flertal andra arrangemang. Likaså är trenden tydlig även ur ett resultatperspektiv; deltagarna
springer långsammare än innan. Mediantiden i alla dessa tävlingar blir sämre och sämre. Det kan man tolka som att allt
fler väljer att inte ”tävla” och pressa sig fullt ut utan hellre deltar för nöjes skull, för kringarrangemangen och för den
aktiva livsstilen förknippad med att springa.
Att ha exempelvis Göteborgsvarvet eller Lidingöloppet som ett mål och morot är således ett ypperligt sätt att hålla
träningsmotivationen uppe och löparglädjen vid liv.
Och alla vi som springer har ju också övervunnit och desarmerat de tre stora myterna kring löpning som hindrar så
många från att uppskatta den naturligaste rörelseformen i världen!
Man blir bara skadad av att springa
Om du börjar lugnt och lätt, varierar underlaget och skaffar hyggliga skor så är risken faktiskt liten att bli skadad. Och
med lugnt och lätt så betyder det korta pass på kanske 20 minuter där bara några minuter är jogging och resten varvas
med rask promenad. Sådana korta och lätta pass är idealiska att börja med och med dem bygga upp en regelbundenhet
från varannan dag till nästan varje dag innan man springer mer sammanhängande och längre.
Löpning och gång är faktiskt människokroppens mest självklara rörelseform och något som har präglat hela vår anatomi
och funktionalitet. Människans förmåga till distanslöpning är dessutom en nyckel till vår överlevnad i ett förhistoriskt
perspektiv; vår uthållighet gjorde exempelvis att vi kunde jaga djur till utmattningens gräns! Så när kroppen säger ifrån
litegrann efter många års frånvaro av löpning så är det inte löpningen det är fel på utan kroppens brist på funktionalitet
som ger sig till känna. Men om man bara tar det lite försiktigt och kommer över den initiala tröskeln av muskelömhet
och småskador så anpassar sig kroppen till att springa, något som den är byggd för att göra.
Löpning gör ont
Spring aldrig så fort eller hårt att det gör ont! Man behöver ju inte ta i så att mjölksyran sprutar och hjärtar bankar
vansinnigt i bröstet. Sådan löpträning är förbehållen elit- och tävlingslöpare och brukar utföras i intervallform. Som
motions- och glädjelöpare ska det alltid kännas kontrollerat om än andfått. Man behöver inte springa i backar. Man
behöver inte plåga sig. Gå när det blir för jobbigt. Spring när det känns lätt. Det viktiga är att vara ute och röra på benen.
Hastigheten är oväsentlig. 95 procent av all min löpning bedrivs i den härliga zonen av relativt obesvärad ansträngning
där tankar och kropp flyter skönt och obesvärat. När jag är otränad efter en viloperiod eller sjukdom så är farten låg
och trög och när jag är i form så springer jag snabbt och kraftfullt men det är samma känsla. Kalla det löparglädje! Och
glädje och smärta hör inte ihop.
Löpning är tråkigt
Löpning blir bara tråkigt när man ser det som ett nödvändigt ont som ska straffa kroppen i form. Löpning blir däremot
njutbart och kul om man kan se det både som mål och medel; med hälsa och kraft som mål genom upplevelse och
äventyr till fots som medel. För hur kan en svensk vårskog med ett myller av stigar och vägar vara tråkig?
Jonas Colting
JONAS COLTING - ULTRAMAN WORLD CHAMPION - www.colting.se