1. No category

#2 2015 | ÅRGÅNG 17
TEMA:
BEDÖMNING
FORMATIV BEDÖMNING I SLÖJDEN
Framåtsyftande dokumentation tog skruv
KRAFTEN I RÄTT BERÖM
Att fokusera på processen mer än resultatet
VART ÄR VI PÅ VÄG?
Bedömning på Frida: Tillbakablick & framtidsspaning
EN ANNAN SIDA AV BEDÖMNING
En elevröst om att förhålla sig till nationella prov
Bedömer du
en fisk...
INNEHALL NR 2/15
...UTIFRÅN DESS FÖRMÅGA att klättra i träd,
kommer den att tillbringa hela livet i tron att
den är korkad – sa aldrig Albert Einstein. Men
oavsett vem som faktiskt sa det är poängen
att alla har förmågor, ofta fantastiska förmågor, men så länge vi inte har kunskap, vett eller
verktyg för att kunna bedöma dessa förmågor
– om de nu ens alltid ska bedömas – på ett
klokt och meningsfullt sätt så kommer de flesta
av oss till korta. Och hur roligt är det?
Lusten till lärande, vet vi, är naturligt förekommande hos människan, och trots att formella
skolsystem bara har funnits under en kort del av
vår historia, har vi lärt oss outsägliga mängder
med häpnadsväckande saker. Detta är lika
mycket ett faktum att vara ödmjuk inför som
en chans att ta vara på. Tänk större, tänk friare
– tänk på att den som bara har faktaunderlag
vet att tomaten är en frukt, men att det krävs
bildning för att inte blanda ner den i en fruktsallad. Men hur bedömer vi sådana förmågor så
länge vi inte tänker längre än att man ska ha två
poäng på provet för ”Tomat är en frukt”?
Bedömning och lust att lära. Många som har
gått i skolan skulle säga att detta är oförenliga
fenomen. Men vad händer om vi tänker att det
inte alls är så? Att bedömning i första hand inte
hade med prov, betyg och sådant att göra, utan
användes till kunskapsutveckling, oavsett om
man har gälar eller gillar att klättra i träd. Låter
inte det som en skola som håller lusten att lära
vid liv?
Trevlig läsning!
12/
10/
VÄRT ATT TÄNKA PÅ:
»Not everything that can be counted
counts, and not everything that
counts can be counted.«
4 / ATT UTBILDA TÅGLUFFARE - EN BILDANDE RESA
Malin Johansson, Frida Utbildnings koncernchef, om skolans grundläggande uppdrag och resan från kunskap till bildning.
8 / VILJA VÄXA – EN BERÄTTELSE FRÅN FÖRSKOLAN OM ATT
FÅ VÄXA I SIN TAKT, UTIFRÅN SINA FÖRUTSÄTTNINGAR
10 / KRAFTEN I RÄTT BERÖM
Ett berättelse från Trollhättan där man har arbetat med olika inställningars
påverkan på skolarbetet med utgångspunkt i Carol Dwecks forskning.
12 / EN ANNAN SIDA AV BEDÖMNING
Moa berättar funderar kring en termin som i stort utsträckning präglats av
nationella prov: vårterminen i årskurs 6.
14 / PROV: VAD VET DU OM BEDÖMING I SKOLAN
16 / ELEVER HÖJER VARANDRAS LÄRANDE
Kamratbedömning ger ett lyft i lärandet.
Albert Einstein
20 / FORMATIV BEDÖMNING I TRÄSLÖJDEN
24 / BEDÖMNING: EN FRIDAHISTORIK
Utvecklingsledarna på Didaktikcentrum sammanfattar resan hittills.
26 / EN LÄRARENS STRÄVAN: ATT INTE BEHÖVAS
Katharina som är lärare på Fridagymnasiet återger ett samtal med sina
elever kring olika aspekter av bedömning.
TIDNINGEN INBLICKEN NR 2, HÖSTTERMINEN 2015 ges ut av Frida Utbildning AB med syfte att
spegla verksamhet och aktuell skolutveckling GRAFISK FORM, REDAKTÖR och ANSVARIG UTGIVARE
Anders Nord REDAKTION Frida Utbildning AB, Box 225, 462 23 Vänersborg TRYCK Cela Grafiska AB
FOTOGRAF Erica Augustsson UPPLAGA 3500 exemplar OMSLAGSBILD Erica Augustsson, läs och se
mer på: www.photofreak1.se
2 |
Inblicken 2/2015
|
26/
18 / MIN BERÄTTELSE – PER GRANSTRÖM
Per är slöjdlärare på Fridaskolan i Vänersborg och berättar om sin egen
bedömningsresa genom tre läroplaner.
Anders Nord, redaktör
(sa inte heller)
16/ KAMRATVÄRDERING
www.fridaskolorna.se
UPPSLAGETS FOTON: ERICA AUGUSTSSON
www.fridaskolorna.se
|
Inblicken 2/2015
|
3
Att utbilda
tågluffare
En bildande resa för alla
Skolan har sällan varit så uppmärksammad i media eller befunnit sig så
mycket i fokus i samhällsdebatten som under de senaste tio åren. Jämfört
med tidigare decennier har reformerna varit långt fler, vilket inte minst vi
som arbetar inom skola upplever. Hur ska vi förhålla oss till det som ändå är
kärnan i vårt uppdrag?
TEXT: MALIN JOHANSSON, KONCERNCHEF // FOTO: ERICA AUGUSTSSON
»Bildning handlar snarare om att
växa som människa, att utvecklas
till en självständig och tänkande
individ. «
A
tt skola och utbildning engagerar många i
samhällsdebatten är inte heller så märkligt: en stor del av befolkningen är på ett
eller annat sätt engagerade inom skolan,
som elever, som anställda, som arbetsgivare eller som
vårdnadshavare.
En reflektion jag gör är dock att en alltför liten del av
engagemanget och uppmärksamheten riktas mot det
som är själva kärnan i skolans uppdrag och hur vi tillsammans på bästa sätt kan lyckas med detta uppdrag,
att fostra demokratiska medborgare som utvecklas till
självständiga, kritiskt tänkande människor.
Många menar att en av skolans viktigaste uppgifter är
att producera användbar arbetskraft till marknaden.
Minst lika viktigt och en förutsättning för att lyckas
med detta är att våra barn och ungdomar får möjlighet att bilda sig och utvecklas till aktiva samhällsmedborgare som besitter förmågan att ta vara på sig själva,
andra och vår natur. Att de utvecklar en förståelse
för hur saker och ting hänger ihop och en strävan att
förändra världen till det bättre. Vem vill inte ha en
arbetskraft som är självständig och kritisk, är beredd
på oförutsedda händelser, är kunnig om samhället och
dess historia, som kan diskutera och argumentera för
Forts. nästa sida
4 |
Inblicken 2/2015
|
www.fridaskolorna.se
www.fridaskolorna.se
|
Inblicken 2/2015
|
5
Forts. från föregående sida
s
sin sak, som fått möjlighet att utveckla sitt omdöme
och fått lära sig att hantera motsättningar och konflikter?
Bildning används ofta oreflekterat kopplat till ett på
förhand givet innehåll som alla förväntas lära sig.
Bildning handlar snarare om att förändras och växa
som människa, att utvecklas till en självständig och
reflekterande individ. Det handlar om något som kunskapsmätningar har svårt att fånga såsom förmågan
att reflektera över kunskaper och deras användning,
att se och värdera olika perspektiv, att det inte bara
finns en sanning, att man måste respektera andras
åsikter. Det handlar om att inte bara lära sig saker
utan också kunna förhålla sig till det man lärt sig och
handla därefter. Vi förändras genom den kunskap vi
skaffat oss.
För att skapa en bildande miljö behöver vi ta tillvara
elevernas intressen och tillsammans skapa spännande
sammanhang för att utveckla desamma. Vi behöver
ha högt i tak och erbjuda kommunikation och dialoger
kring sådant som vi själva inte riktigt kan omfamna.
Låta eleverna ställa sina kreativa frågor och utmana
dem genom att ställa spännande och utmanande
frågor till dem: ”Hur låter tystnad?”, ”Varför växer
träden?”eller ”Hur väger man en blåval?”. Vi behöver
ingjuta en framtidsinriktad förtröstan om att man hela
tiden utvecklas och förändras. Utgångspunkten bör
vara hur man formar sin egen framtid tillsammans
med andra, och här är den bildningteoretiska frågan
”hur man i framtiden blir det man har potential att
vara” intressant.
I läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och
fritidshemmet står det bland annat att:
Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika
egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge
sitt bästa i ansvarig frihet. Vidare står det också att skolan
ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende
samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem.
Nutidens skola har lyckats i det, som enligt naturlagarna lär
vara omöjligt, tillintetgörelsen av ett en gång befintligt stoff. Den
kunskapshåg, självförverksamhet och iakttagelseförmåga, barnen
dit medfört, ha efter skoltidens slut i regel försvunnit, utan att de
blivit omsatta vare sig i insikter eller intressen. Detta är resultatet av att de på skolbänkarnas tillbragt sitt liv från omkring det
sjätte till det adertonde året och tillbragt det med att timme efter
timme, månad efter månad, termin efter termin intaga kunskap
först i teskeds- sedan i dessertskeds-, slutligen i matskedsportioner av flera olika mixturer om dagen, mixturer, ofta preparerade
av läraren efter fjärde-femtehands framställningar.
Ellens främsta kritik av sin tids skola var att den var en
faktaskola. Inte för att hon var emot fakta, fakta är en
del av basen i all undervisning men den kan inte vara
målet. Målet är bildning, det vill säga insikter som
blivit till en del av personligheten och yttrar sig som
självständigt omdöme.
»Skolan måste få vara en
plats där man får sätta
kunskaper i ett sammanhang och på så vis utvecklas som individ.«
Av tradition har skolan varit fakta- och minnesfixerad och än idag präglas svensk skola i alldeles för
hög utsträckning av en stoffträngsel. Snarare än att
fokusera på stoffet bör vi använda stoffet som ett medel
för att nå målen. Risken är annars överhängande att
vi hamnar i det som vi inom Frida kallar för ”teflonlärande” eller, med ett finare ord, episodisk evidens
(kortvariga eller tillfälliga tecken på kunskap). Skolan
måste få vara en plats där man får sätta kunskaper i
ett sammanhang och på så vis utvecklas som individ,
lär sig att lösa problem, ta ansvar, respektera, utmana,
bedöma, dela med sig – ja, listan kan göras lång. Min
uppmaning är att minska stoffmängden, ha ett tydligt
fokus på viktiga begrepp, principer och samband och
sist men inte minst involvera eleverna i såväl lärande
som bedömning.
Ellen Key tillhörde pionjärerna inom bildningsområdet och har bidragit till utvecklingen av svensk skola.
Redan i slutet av 1800-talet skrev hon om det som hon
kallade ”själamorden i skolan”:
6 |
Inblicken 2/2015
|
www.fridaskolorna.se
www.fridaskolorna.se
|
Inblicken 2/2015
|
7
Vilja växa.
Förskolan: En enastående plats där många barn tillbringar många timmar.
Här kan man inte enkelt tala om ”bedömning” på samma sätt som i skolan,
men likväl är det en verksamhet som i allra högsta grad handlar om utveckling. Här ger oss Anna Thoresson, Frida Förskola i Vänersborg, en personlig
berättelse om att få växa i sin takt, utifrån sina förutsättningar, på sitt sätt.
»Upplevelser
som sätter spår i
hjärtat, i tanken
och i kroppen.«
TEXT: ANNA THORESSON, FRIDA FÖRSKOLA VÄNERSBORG
H
an var så liten när han kom till oss på förskolan, Malte. Liten i hela sin uppenbarelse:
tunn och bräcklig i kroppen, försiktig i sina
gester. Han visade aldrig att han ville något,
och om han pratade fick vi luta oss nära för att höra
hans viskande ord.
Vi gjorde som vi gör i förskolan – vi lekte. Vi
pratade, skrattade, sjöng, grävde efter mask, gick på
upptäcktsfärder, gjorde hinderbanor, målade på isen,
klädde ut oss, byggde små sandkakor och stora sand-
8 |
Inblicken 2/2015
|
www.fridaskolorna.se
slott. Upplevelser som sätter spår i hjärtat, i tanken och
i kroppen. Dagarna och månaderna gick. Malte var
hela tiden med, men i utkanten, trevande.
En vanlig torsdag två år senare sitter vi samling som
vi ofta gör. Vi pratar om ditt och datt, vilka barn som
är här och vem som är sjuk, vilken dag det är idag.
Vi bygger vår gemenskap. Den som vill säga något
får göra det, men ingen måste. Någon berättar om
godisgömman i garaget hos farfar, någon har byggt
ett supercoolt monsterrymdskepp med ’dajmonds’ som
kan krascha alla världar.
Då räcker Malte upp handen. Han vill också säga
något. Men han pratar så tyst, kompisarna märker
honom inte utan fortsätter på egna tankespår. Då reser
sig Malte upp på knäna, sträcker fram handen som ett
stopptecken, låter hela sin lilla kropp växa och ta plats
i rummet. Och så tittar han kompisarna rakt i ögonen
och säger med hög och klar röst: ”Tyst, nu är det jag
som pratar!” Alla tystnar förstås, ser på Malte och
lyssnar. Det är ett sådant där gyllene ögonblick när
tiden stannar och ett frökenhjärta svämmar över av
stolthet. Han vågade!
Bedömning är ordet på allas läppar i skoldebatten.
Pisa-resultat och kunskapsresultat; presterar eleverna
det de ska? I förskolan ser förutsättningarna annorlunda ut. Vi bedömer också. Men vi bedömer inte
barnen, vi bedömer vårt eget arbete. Förskolan har en
läroplan precis som skolan, med en lång rad mål som
berör såväl trygghet, självkänsla och social kompetens
som kunskapsämnen – språk, skapande, matematik,
naturvetenskap och teknik. Men det är förskolan som
ska jobba mot målen, inte barnen. Vi pedagoger ska
ge varje barn förutsättningar att lära, att utveckla nya
förmågor och kunskaper – att växa.
Men om barnen inte ska presterar mätbara resultat,
hur bedömer vi då att vi gör rätt? Knixet är, att det
inte finns något entydigt ”rätt”. Det finns tusen barn
och tusen sätt att göra. Så vi letar efter spår. Ibland är
spåren tydliga. Vilmer håller på att lära sig skriva och
ljudar sig fram till att ”m-m-m-maj… det börjar på ’m’,
det är är Moas bokstav!” Men ibland är spåren mer
subtila. Fanny är knappt två år och pratar inte ännu.
Men när hon dansar runt och rör armarna som krokodilkäftar som öppnas och stängs, berättar hon ändå
för oss att hon tycker om när vi sjunger ”Krokodilen i
bilen” tillsammans, att hon har lärt sig rörelserna och
att det vi gör har någon mening för henne.
Ibland syns spåren direkt. Vi pratar om hur viktiga
maskarna är i naturen och genast börjar barnen bygga
bon som skydd åt maskarna som de grävt upp i våra
odlingslådor. Men ibland tar spåren längre tid på sig.
När Malte till sist vågar berätta något för kompisarna
i samlingen, berättar han samtidigt för oss pedagoger
att vårt arbete spelat någon roll, att vi har gjort det
möjligt för honom att våga.
Tusen barn och tusen sätt att göra. Alla barn är
olika när de börjar i förskolan, och alla barn är olika
när de slutar. Vad de gjort under tiden är också olika.
Men det vi hela tiden jobbar för, är att alla barn ska
få uppleva samma sak som Fanny, Vilmer och Malte:
”jag är här, jag kan lära mig saker, jag betyder något
för mig själv och för andra och jag är värd att lyssna
på.” När vi ser spåren av detta i vår vardag, då vet vi
att vi är på rätt väg.
Inblicken 2/2015
|
www.fridaskolorna.se
| 9
KRAFTEN I RÄTT BERÖM
Det här
kan jag
inte... ännu!
Med growth mindset
Bakgrund:
Fixed & Growth
Mindset
Begreppen ”fixed” och
”growth mindset” kommer
från Carol Dwecks forskning. Birgitta Wikström
berättar om begreppen:
TEXT: BIRGITTA WIKSTRÖM & ANNA THORIN, FRIDASKOLAN TROLLHÄTTAN
FOTO: ERICA AUGUSTSSON
Att utveckla sitt bästa kunnande
Att utgå från aktuell
forskning i skolan är
självklart. I Trollhättan
har man fördjupat sig i
Carol Dwecks motivationsforskning för att
se om det fanns något
som var värt att prova.
N
är vi kom i kontakt med
Carol Dwecks forskning om mindset och
motivation tyckte vi att
det lät intressant och bestämde oss
för att pröva med våra femmor. Vi
startade med olika övningar där
vi hjälpte eleverna att få syn på
vad som gör att man lär sig olika
saker, till exempel att gå, skriva
eller räkna. Eleverna fick fundera
över vad som krävs. Tankar som
10 |
Inblicken 2/2015
|
www.fridaskolorna.se
tålamod, inte ge upp, fortsätta fast
det är svårt, uthållighet med mera
dök upp.
de utvecklades, att klimatet blev
mer tillåtande och att fler elever
vågade visa sina kunskaper.
Vi berättade också om Carol
Dwecks forskning. I stället för
mindset använde vi metaforen
“grön hjärna” (growth mindset)
och “röd hjärna”(fixed mindset).
Vi myntade bland annat uttryck
som “Det är meningen att det ska
kännas svårt, jag håller på och lär
mig”, “Misslyckanden är bra, då
finns det möjlighet att lära!” och
“Jag kan det inte ... än”.
Sedan dess har vi fortsatt att
arbeta med mindset. Genom vårt
arbete vill vi få eleverna att förstå
hur man kan utveckla sitt bästa
kunnande. Vi ger dem utmanande
uppgifter och berömmer dem för
det tålamod och uthållighet de
visar. Vi lyfter fram olika lösningar
för att tillsammans lära av varandra. Vi uppmuntrar dem att testa,
utmana sig och öva och vi är noga
med att följa Carols Dwecks råd:
beröm ansträngning och uthållighet mer än resultat. Så tänk grönt,
du kan om du vill!
Vi kunde snabbt se att elevernas
inställning ändrades! Fler deltog
i samtal och elever som tidigare
blev ledsna och gav upp förstod att
det var okej att göra ”fel”. Det är
genom att brottas med problemet
som man lär sig. Viktigast av allt
var att eleverna själva märkte hur
»Vi lyfter fram olika lösningar för att lära tillsammans av varandra.«
Så här sa eleverna själva när Birgitta och Anna intervjuade dem. Frågorna var: ”Hur har mindset hjälpt
dig i skolarbetet?”, ”Hur tänker du när du stöter på ett
problem?” och ”Vilket tips vill du ge andra elever?”
Ebba Engdahl, årskurs 6, vårterminen -15
– Jag ger inte upp utan fortsätter och tänker att jag klarar det här. Jag lär mig och
förstår mer genom att tänka så.
– Till exempel ett matteproblem, då skriver jag upp allt jag vet och gör mitt bästa. Om
jag fastnar så försöker jag att fortsätta ändå. Förut gav jag lätt upp och bad om hjälp
direkt innan jag kanske ens läst uppgiften klart.
– Gör det du kan först och jobba utifrån det. Tänk att jag klarar det här om jag
fortsätter lite till och inte ger upp.
Adrian Sandberg, årskurs 6, vårterminen -15
– Jag tar itu med problemen och förstår att man inte behöver kunna på en gång. Man
ska inte tycka att man är korkad för att man inte kan!
– Jag vågar ställa frågor för att komma vidare och jag ger inte upp. Förut blev jag arg
när jag inte förstod.
– Tänk grönt vad det än gäller. Du kan det inte än, men snart.
Ella Kolsmyr, årskurs 6, vårterminen -15
– I början i fyran var jag ganska röd men när ni började prata om mindset så blev allt
mycket bättre. Jag började räcka upp handen och jag jobbade mer självständigt. Nu när
man har de nationella proven så har det hjälpt mig jättemycket. Man får ju inte fråga
då, så jag har egna knep som jag använder för att förstå, jag stryker under, läser flera
gånger och jag börjar med det jag vet och förstår.
– Jag räcker inte direkt upp handen utan försöker själv, frågar en kompis eller i sista
hand en lärare. Förut låste det sig ibland och jag gav upp och blev ledsen. Efterhand
släppte spärren om jag tänkte rätt!
– Tänk positivt om dig själv – du klarar det du vill. Lås dig inte.
Carol Dweck, professor i psykologi
vid Stanford University i USA,
har i flera studier visat att en viss
sorts beröm kan påverka individen att hamna i “fixed mindset”,
låsta tankebanor som gör att man
begränsar sig. Man undviker utmaningar av rädsla att inte kunna.
Uppgiften får inte vara svår och
man vill inte göra misstag, för det
är tecken på att man är “dum”.
Rätt sorts beröm har motsatt effekt
och skapar “growth mindset”. Det
finns en förståelse för att hjärnan
är utvecklingsbar och att utmaningar och misslyckanden är delar i
lärprocessen.
Beröm ska handla om processer;
att barnet visar tålamod eller
uthållighet, att hon eller han
anstränger sig eller använder bra
strategier. Visa på framsteg som
eleven gör tack vare rätt inställning och bejaka feltänk som en
chans att lära.
Källa: Dweck, Carol S., Mindset: how you
can fulfill your potential, Robinson, London,
2012[2006]
www.fridaskolorna.se
|
Inblicken 2/2015
|
11
Att det arbete en elev gör blir bedömt är en självklarhet – det är grunden
för att justera, förbättra och därigenom utvecklas och komma vidare i sitt
lärande. I sin krönika funderar Moa, som våren 2015 gick i årskurs 6, över
nationella prov, olika aspekter av bedömning och hur hon och klasskompisarna försöker förhålla sig till dem.
TEXT: MOA KARLSSON, ÅRKURS 6, FRIDASKOLAN VÄNERSBORG // FOTO: ERICA AUGUSTSSON
J
ust nu sitter jag i ett kvavt klassrum för femtioelfte gången och försöker förgäves att få ihop
en någorlunda bra text som förhoppningsvis
kan bli godkänd, det är knäpptyst trots att
det sitter ett tjugotal elever runtomkring mig, alla ser
koncentrerade ut och är nog rätt stressade och det är
därför det är så tyst. Alla vill få ett bra betyg på provet
men varje gång är det någon som blir besviken.
EN ANNAN SIDA
av bedömning.
Jag (och dom 71 andra i min årkurs) har nu haft så
många nationella prov att jag inte ens orkar räkna
dom – och jag är inte så dålig på matte. Jag skulle gissa
på att det är minst ett dussin. Bara den här veckan
har vi tre delprov i engelska och förra veckan var det
matte. Varje gång blir vi indelade i grupper om runt
20 och varje gång är alla lika nervösa inför det kommande provet. Även jag, och jag undrar faktiskt ibland
– vad är det bra för? För vems skull är det egentligen
som vi sitter här, oroliga och stressade och knåpar ihop
ett prov i något random ämne? Ibland förstår jag det
verkligen inte. Vi vill ju lära oss saker. Det här lär oss
inte saker.
Jag kommer ihåg vårt första nationella prov, det var
läsförståelse och skriftligt i svenska. Jag var sjukt
nervös, men samtidigt så längtade jag, och när jag väl
gjorde provet så tyckte jag nog att det var ganska kul.
Men efter sådär 10 prov på 3-4 veckor så tröttnade
även jag. Man blir stressad eftersom man hela tiden får
höra att allt räknas och betygsätts men jag tycker att
betygen är bra. Jag vill visa att jag kan mer och kan se
att jag förbättras.
Fast man måste nog ändå våga slappna av och glömma
betygen, glömma att man blir bedömd. Jag tror att om
man bara försöker göra det så blir allt lite lättare. Det
försöker jag att göra och jag tänker att jag ändå blir
12 |
Inblicken 2/2015
|
www.fridaskolorna.se
bedömd framförallt därför att jag ska få veta hur jag
ligger till och få möjligheten att jobba mig uppåt.
Man kan ju undra hur lärarna vet vad jag kan, och
jag vet inte men jag kan gissa, och jag tror att jag hela
tiden måste visa vad jag kan, visa att jag kan ännu mer,
att jag har utvecklas och har blivit lite bättre än förra
gången. Det kan jag ju visa både genom att skriva
uppsatser och annat men även när vi diskuterar saker
i klassen. Det är som om allt var mindre viktigt förut,
nu i 6:an är det mer allvar, jag tror det beror mycket
»För vems skull är det egentligen som vi sitter här och
knåpar ihop ett prov i något
random ämne? Ibland förstår
jag det verkligen inte.«
på att det vi gör nu blir granskat på ett annat sätt –
känns det som iallafall. Det har påverkat oss allihop
väldigt mycket. Inte så att det är dåligt, men det känns
lite konstigt, i början av 6:an var alla nya med betyg
och prov, nu har vi nog vant oss lite och jag tror att vi
förstår att det faktiskt inte var så annorlunda.
Provtiden är snart slut och dom flesta är klara med
sina texter, även jag. Jag hoppas bara att den duger, att
mitt bästa var tillräckligt. Vi får troligen veta någon
gång nästa vecka men det spelar ingen roll, jag gjorde
så gott jag kunde.
Nationella prov: Obligatoriska prov i årskurs 3 (i matematik och svenska), i årskurs 6 (matematik, svenska, engelska – SO och NO tas bort 2016) och i årskurs
9 (matematik, svenska, engelska, SO, NO – moderna språk frivilliga). I årskurs
9, till exempel, blir det maximala antalet delprov 20.
www.fridaskolorna.se
|
Inblicken 2/2015
|
13
PROV
Vad kan du
om bedömning?
Det finns otroligt många sidor av bedömning, och under din skoltid kommer du
alldeles säkert i kontakt med de flesta av dem. Här kan du testa vad du vet om
bedömning – och kanske upptäcka en sak eller två som du borde veta...
A) Varför blir mina kunskaper
bedömda?
B) Kan jag få ett A redan när
jag går i 7:an?
C) Får man dela in elever i olika
grupper utifrån kunskapsnivå?
D) Nästa vecka har jag omprov. E) Hur mycket betyder ett prov
Varför har jag det?
för betyget?
1 p. För att tillintetgöra alla spår av harmoni
1 p. Ha! Det är lättare för en simhoppare att
1 p. Ja, det gör vi ju redan, så det måste väl
1 p. Tja, har ingen aning. Det lär ju inte
i tillvaron, uppenbarligen.
2 p. För att jag ska kunna få betyg.
3 p. I första hand gör jag själv, klasskompisar
och lärare bedömningar av mina kunskaper för att jag ska kunna utvecklas
vidare. Betyg är ett kortfattat kvitto
landa snyggt i en tallrik med gröt. Säger
min lärare, i alla fall.
vara okej.
2 p. Nja, tveksamt. Hade jag gått i en matte-
2 p. Jodå, men det kommer att kosta blod,
grupp för ”sämre” hade i alla fall inte
svett och tårar. Bokstavligt talat, säger
min lärare.
jag blivit särskilt motiverad.
3 p. Ja och nej. Under en begränsad tid
3 p. Självklart. Varför inte? När jag blir
kan det vara pedagogiskt motiverat, så
på en del av vad jag kan, men knap-
betygsatt bygger bedömningen på de
länge det inte leder till för lågt ställda
past själva poängen med bedömning.
kunskaper som jag har inhämtat i ämnet
förväntingar på oss elever. Det är också
Bedömning är ett redskap för lärande,
fram till och med den aktuella termi-
och målet är alltid att jag utveckla
gå bättre för att jag svarar på samma
frågor en gång till.
2 p. För att jag ska få ett bättre resultat,
såklart. Det känns visserligen lite som
minnesträning istället för kunskapsredovisning, men...
2 p. I nte så mycket. Det visar ändå inte allt
jag kan.
1 p. Ja, och det är inte så konstigt. Influensa
och den där utlandsresan gjorde ju att
jag missade en del.
3 p. Det beror delvis på hur provet är utformat, men bedömning ska framförallt
vara allsidig. Skolverket påpekar att
jag ska få chans att visa kunskaper på
2 p. Va? Men då skulle man ju aldrig kunna
vara sjuk eller ledig...
3 p. Det ska mycket till om en sådan situa-
många olika sätt. Förutom tal och skrift
tion ska kunna uppstå. Jag vet ju att
att inhämta de kunskaper som jag inte
är tecknade bilder, dataanimationer,
kunskapskraven är konstruerade så att
viktigt att vi kan byta grupp, och att vi
riktigt hade koll på senast, så nu ska
bildspel, film, dramatiseringar och
det förutsätts att de prövas vid flera
nen. Finns det kunskapskrav som vi inte
oavsett grupp har möjlighet att nå alla
jag nog kunna göra bättre ifrån mig.
praktiska arbeten några andra redovis-
tillfällen och på olika sätt under den tid
kunskaper och förmågor så långt som
har arbetat med, kan jag givetvis inte bli
betygssteg. Forskning visar dessutom att
Utan extrahjälpen hade förstås omprov
ningsformer som också kan hjälpa mig
som undervisning ges. De går ju liksom
möjligt. Skoj!
bedömd i dem. Dessutom är det förstås
både låg- och högpresterande elever för-
varit ett tveksamt tillvägagångssätt.
att visa mina kunskaper.
inte att bocka av som färdiga, och om
så att de kunskaper som jag som går i
sämrar sina resultat om nivågruppering
Dessutom ska jag redovisa en del med
det är så att jag riskerar att inte kunna
7:an ska ha uppnått vid betygstillfället
sker tidigt och under en längre tid.
hjälp av en bildspel som jag har gjort, så
få betyg för att jag har missat grejer ...
det kommer att gå kanon!
ska inte skolan kolla om jag behöver
ska ställas i relation till kunskapskraven
3 p. Jag har fått mer undervisning och tid
1 p. A llt. Hur visar jag annars vad jag kan?
F) Kan jag verkligen ha ”rester”
från förra terminen, saker som
jag inte klarade av?
i årskurs 9.
särskilt stöd då?
Räkna ihop dina poäng och se vilket provresultat du får!
14 |
Inblicken 2/2015
|
www.fridaskolorna.se
1-6 POÄNG – ARTIGT INTRESSERAD
7-12 POÄNG – PÅLÄST
13-18 POÄNG – UPPLYST
Livet är så mycket mer än att stressa upp sig över
prov – även livet i skolan, även om det säkert går
att få intryck av motsatsen ibland. Kom ihåg att
bedömning är till för att hjälpa dig att bli ännu
bättre, och att sätten att redovisa kunskaper är
(och ska vara) många och olika.
Du har nog rätt bra koll på många olika sidor av
bedömning, och känner dig själv så pass väl att du vet
vilka redovisningsformer som passar dig och vilka du
skulle kunna utveckla. Dra dig inte för att ställa frågor
kring detta när de dyker upp!
Du är av allt att döma väl insatt i varför bedömning
sker och hur den går till. Du har sannolikt till och med
väldigt bra koll på hur mycket självvärdering och kamratbedömning kan betyda för din fortsatta kunskapsutveckling – som antagligen redan nu är imponerande.
Inblicken 2/2015
|
www.fridaskolorna.se
| 15
Mölnlycke
Lärande3 när elever hjälps åt
att bedöma varandras kunnande
Elever som stöd för varandras lärande? Kan elever själva bedöma varandras
kunskaper och rentav göra något vettigt och utvecklande av ett matteprov? I
Mölnlycke har elever i årskurs 7 har testat detta som ett nytt sätt att arbeta
med kamratbedömning.
TEXT: DANIEL AROSENIUS, FRIDASKOLAN I MÖLNLYCKE
B
arbro Andersson på Fridaskolan i Mölnlycke
fick på en lärarkonferens som handlade
om att använda kamratbedömning som ett
lärtillfälle idén att låta eleverna bedöma
varandras kunskaper. Det finns en hel del forskning
som visar att kamratbedömning, det vill säga att analysera och värdera klasskompisars arbeten, är mycket
givande för den egna lärprocessen. Kamratbedömning ingår som en del i de flesta skolämnen, men kan
16 |
Inblicken 2/2015
|
www.fridaskolorna.se
genomföras på olika sätt. Att låta eleverna bedöma
varandras lösningar av uppgifter på till exempel matteprov som en form av kamratbedömning var dock
något som Barbro inte testat tidigare.
”Jag tänkte ta det ett steg till och låta eleverna vara
medbedömare och samtidigt lära sig något under
tiden,” berättar hon.
Eleverna fick sitta med en klasskompis och tillsammans göra sina bedömningar. Alla uppgifter var mar-
kerade med en siffra istället för namn och byttes sedan
mellan grupperna. Detta gjorde att ingen behövde
bedöma sina egna lösningar och ingen visste vems svar
som var vems.
Vid bedömningen tittade eleverna på hur väl
klasskompisen behärskade förmågan att kommunicera matematik, med andra ord förklara hur man löst
uppgiften. De fick inte något facit att förhålla sig till,
eftersom de istället skulle diskutera sig fram till rätt
svar. Vid bedömningen så tränade de ytterligare på
olika tillvägagångssätt som de lärt sig. ”Diskussionen
blev ett givande lärtillfälle,” förklarar Barbro.
När eleverna var klara tittade Barbro på alla lösningar och bedömde de metoder som eleverna använt.
Förmågan att kommunicera var då redan bedömd av
eleverna själva. På så sätt fick eleverna dessutom åter-
koppling på sin kunskapsutveckling relativt snabbt.
Samtidigt visste de redan innan de fått tillbaka sina
lösningar av uppgifterna hur det ”hade gått”, det vill
säga vad de lyckats väl med och vad de behövde arbeta
vidare med eftersom de så noga diskuterat svaren.
”Jag är väldigt nöjd och kommer göra det här igen,”
avslutar Barbro.
»Att analysera och värdera
klasskompisars arbete är
mycket givande för den
egna lärprocessen.«
www.fridaskolorna.se
|
Inblicken 2/2015
|
17
Bedömnings-
Min
berättelse.
Per Granström, lärare
”Okej,” säger Erik, ”Jag har tänkt efter och jag har frågat en kompis. Kan du
hjälpa mig nu?”
”Har du någon egen idé?” frågar jag tillbaka. Vi bollar tips och idéer med
varandra tills båda är nöjda. Ibland kommer en försiktig fråga. ”Det där jag sa
nyss. Var det bra eller…?” Det handlar om slöjden, där handledning, inspiration
och bedömning under årens lopp mer och mer har sammanfallit till en helhet.
Om hur elevernas förhållningssätt och frågor blir facit på hur vi lyckas.
TEXT: PER GRANSTRÖM, FRIDASKOLAN I VÄNERSBORG
A
tt både handleda,
inspirera och samtidigt
granska och bedöma
kan ibland kännas lite
motsägelsefullt. Vad är det jag
bedömer egentligen? Min egen
förmåga att inspirera och förklara
eller elevens förmåga att ta emot?
Det var på något sätt enklare förr.
Men var det bättre…?
Bara omslagsbilden på LGR-80
utstrålar tidsandan. Glada färger,
runda former, samarbete och
elevmedverkan. Ordet bedömning
nämns möjligen i något kommentarsmaterial men har ingen
speciellt framträdande roll. Så kom
Lpo -94 med mer av medvetenhet
om eget ansvar och självvärdering.
Det gällde att sträva högt. 3-gradig
18 |
Inblicken 2/2015
|
www.fridaskolorna.se
skala med ett G som hade ett
enormt spann i ett tappert försök
att ingen skulle behöva känna
sig sämre än andra. En tydligare
beskrivning av vad eleverna minst
ska ha uppnått när de lämnar
skolan. Eleverna blev helt klart
mer intresserade av nyckeln till de
åtråvärda betygen. Diskussioner
och resonemang om betygsgränser
visade sig inte vara helt lätt. Frågor
som ”Vad får man för en pall”? eller
”Vad ska jag göra för ett VG”?
uppstår. De vill ju förstå för att
lyckas. Visst hade det varit skönt
att kunna ge ett enkelt svar. ”Liten
pall C, stor pall med slät yta, A.”
LGR -11 kommer; mer detaljstyrning, ytterligare ökad elevmedvetenhet. Att förstå bedömning
är inte längre lärarens ensak.
Summativt och formativt blir nu
allmänna begrepp och slöjden
hamnar med självklarhet i det
formativa facket. ”Här och nu” är
verkligen ett begrepp som passar
in. Inga läxor, inga prov, sällan något
som produceras på annan plats än
i salen. Kunde vara spännande att
räkna antalet kommentarer och
intryck som sker under lektionspassen och som praktiskt taget helt
och hållet ligger till grund för min,
eller vår, bedömning. Sambedömningen med de två slöjdarterna
ger styrka. Inte ens slutresultatet
säger särskilt mycket. Här handlar
det mer om kvaliteten i elevens
förmåga att dra riktiga slutsatser
under arbetets gång. Dialogen
blir viktig. En elev ställer fram
två hyllor och frågar. ”Kolla på de
här två. De måste väl få samma
betyg?” Högst logiskt. Det vanliga
är ju att bedöma slutresultat. ”Det
är själva jobbet jag bedömer”,
svarar jag. ”Under arbetets gång.”
Alla intryck förpackas någonstans
i bakhuvudet, eller kanske i magen.
Några blir anteckningar. Objektivt
och subjektivt flyter ihop. Här gäller
det att separera vidkommande från
ovidkommande. Visst kan man luta
sig mot sin profession, men absoluta
är svaren väldigt sällan.
Jag tänker tillbaka på LGR -80.
Var det enklare då? Jo, det var
det nog. Men bättre? Knappast.
Elevernas medvetenhet att utveckla
sina praktisk-estetiska förmågor tar
slöjden till en ny nivå. De skärper
sina tankar, drar nytta av varandra. Jag som lärare hjälper till att
visa vägen där det bäst behövs. Att
bekräfta ett visat framsteg eller få
eleven på rätt spår efter en motgång
tillhör definitivt höjdpunkterna i
jobbet. Beröm och bekräftelse som
ett medvetet medel till framgång
känns Frida-mässigt. Uppmuntran
är ju i sig inget nytt, men det är här
jag fått lära mig att använda detta
som en professionell strategi. Det
ger den kraft som behövs för att
utvecklas.
Här på Frida byggs också respekten
och relationen mellan elev och
lärare på ett sätt som står över
läroplansinriktningar och bedömningsstrategier. Fokus flyttas till
det väsentliga. Att skapa goda
förutsättningar för att lyckas, växa
och utvecklas. Att bedömas rättvist
utifrån sin förmåga är självklart
viktigt, men att lyckas plocka fram
förmågan så att den blir synlig är än
viktigare, både som bekräftelse för
eleven och som bedömningsgrund
för mig som lärare.
www.fridaskolorna.se
|
Inblicken 2/2015
|
19
Putslustigt.
Tar skruv.
Till vänster: Nästan klar! Erik Kennerland fixar till det sista på sin
skål. Nedan: Sista hörnet! Jon Jonäng putsar på sin träbricka.
Fredrik Larsson och Ebba
Nyman Hansson resonerar
kring hur gångjärnen ska
fästas på sminkskåpet..
FORMATIV BEDÖMNING.
Att datorn är ett av alla verktyg i slöjden är inte någon nyhet, men från att
länge ha använts i huvudsak till dokumentation kommer här ett exempel
på hur datorn underlättar en framåtsyftande bedömning.
TEXT OCH FOTO: ELIN BJÖRNSON, FRIDASKOLAN I UDDEVALLA
P
å Fridaskolan i Uddevalla
arbetar Fredrik Larsson
som slöjdlärare. Inblicken
fick vara med under en
slöjdlektion med en grupp högstadieelever för att se hur formativ bedömning kan fungera i praktiken.
I slöjdsalen är det full aktivitet
och eleverna är igång med diverse
olika slöjdprojekt. Vid ett bord står
20 |
Inblicken 2/2015
|
www.fridaskolorna.se
en elev och putsar en träbricka,
vid ett annat bord fixar en elev den
sista finishen på en skål som ska
oljas in. En elev skissar på ett nytt
slöjdarbete och intill står en elev
och dokumenterar i sin loggbok på
datorn.
Fredrik beskriver loggboksarbetet där eleverna arbetar med i
träslöjden. I loggboken kan Fredrik
följa elevernas process även digitalt
och ge ytterligare respons under
elevernas slöjdresa. Loggboken
är enligt Fredrik ett mycket bra
verktyg för formativ bedömning. I
loggboken får eleverna möjlighet
att under och efter varje lektion
reflektera kring olika arbetsmoment och med hjälp av frågor och
respons från Fredrik utvärdera sig
själva under arbetets gång.
”Eleverna får feedback och
respons genom att jag försöker leda
dem rätt med beröm, med samtal
om deras kunskaper, hjälpa dem
reflektera över sitt arbete och sin
arbetsinsats och hur de fortsättningsvis ska fokusera på att tycka
det är roligt och utvecklande med
slöjd,” säger Fredrik.
veckling snabbare. Att det finns en
tydlighet kring vilka kunskapskrav
eleverna jobbar med är väldigt viktigt, betonar Fredrik. I slöjdämnet
är processen en av hörnstenarna
och loggboken gör det extra tydligt
för eleverna i vilken riktning och
mot vilka mål de arbetar. Eleverna
får möjlighet att i slöjdprocessen
göra om, förbättra och utvärdera
sig själva.
Att ställa frågor som gör att
eleven utvecklar sitt tänkande och
bibehåller sitt intresse för att skapa,
är viktigt, förklarar Fredrik. Han
berättar också hur han i slöjdsalen
och via loggboken ser på vilka
olika sätt olika elever för arbetet
framåt och vilka som använder
kamrater till att ge och få goda tips
och råd. Att eleverna ger varandra
respons är en viktig del i slöjden.
De blir resurser för varandra och
lär av varandra. Fredrik förklarar
hur arbetssättet i träslöjden innebär att eleverna får snabb feedback
och att de kan ta nästa steg i sin ut-
Ebba Nyman Hansson jobbar
med ett sminkskåp som snart är
färdigt. På frågan hur hon jobbar i
träslöjden och hur hon får respons
och bedömning av din lärare,
svarar Ebba:
”Man skriver i sitt dokument
varje gång för att se att arbetet
går framåt. Man skriver vad man
gjort och vad nästa steg är. Jag får
beröm på lektionerna när jag gjort
något bra och om jag inte gjort
riktigt rätt så frågar Fredrik mig
vad jag tror att nästa steg är och
visar mig hur jag kan göra.”
Sammanfatttningsvis är
intrycken att eleverna verkligen
får respons som gör att de tar sig
vidare i sitt lärande, så kallad
feed-forward. Responsen anpassas
till situationen i slöjdsalen. Det blir
tydligt för eleverna och de vet vad
nästa steg blir. Loggboksarbetet,
dialogen och responsen under
lektionerna hjälper eleverna framåt
i sin kunskapsutveckling. Det blir
inget glapp mellan tillfället då
eleven får sin bedömning/respons
och tillfället då eleven ska dra
lärdom av vad som ska utvecklas.
Kort sagt: Formativ bedömning in
action!
Skillnaden mellan summativ och formativ bedömning beskrivs av Skolverket
så här: ”Summativ bedömning är en
bedömning när undervisningen av ett
moment är avslutat. Syftet är att mäta
vad eleverna lärt sig. Den summativa
bedömningen ligger sedan i praktiken till
grund för slutbedömningar av eleven, som
exempelvis betyg.
Formativ bedömning är en bedömning
läraren gör under själva undervisningsprocessen – alltså innan ett undervisningsmoment är avslutat. Syftet är att
bedömningen ska vara ett stöd för både
läraren och eleven för att på bästa sätt
kunna gå vidare i lärandeprocessen”.
Källa:
http://www.skolverket.se/polopoly_fs/1.178256!/
Menu/article/attachment/5b.NT-inspiration.pdf
www.fridaskolorna.se
|
Inblicken 2/2015
|
21
SAMMANSTÄLLNING & FOTO: ELIN HJALMARSSON & ELIN BJÖRNSON, FRIDASKOLAN I UDDEVALLA.
NATALIE TRIMMING, skoladministratör i Uddevalla: ”Att verklighet och
datorsystem stämmer överens. Det är
faktiskt det viktigaste i mitt jobb som
administratör. Men det roligaste är förstås
att träffa alla barn, ungdomar och personal
här på skolan. Jag trivs jättebra med mitt
jobb och tycker att det är väldigt kul med
alla kontakter med familjerna, från det att
barnet börjar på förskolan upp till nian. Jag
är nog lite av spindeln i nätet och det gillar
jag verkligen att vara!”
LISA, VERA & EMMA går våren
2015 på förskolan: ”Trivas och ha det kul
med alla kompisar . Försöka det bästa
man kan med att vara snäll. inte bara vara
med kompisar man redan känner utan att
försöka vara med andra också och lära
känna dom.”
KARIN NORRBOM är biträdande
rektor på Fridaskolan i Uddevalla: ”Det viktigaste för mig är att komma in i min relativt
nya roll som biträdande rektor och i det
arbetet ser jag framför allt att relationen
med eleverna är väldigt viktig. Jag vill
att eleverna ska känna att deras skola är
världens bästa skola! Jag vill lära känna
barnen på ett bra sätt och skapa goda
relationer med såväl elever som föräldrar
och personal.
Ett av mina viktigaste uppdrag är att få
elever och personal att känna sig stolta över
sin skola. Alla ska känna att de bidrar till en
positiv arbetsmlijö. Eftersom vi i Uddevalla
är mitt uppe i en stor ombyggnation så är
vår tanke att det ska bli en nystart för hela
skolan. Vår målsättning är att vi ska fräscha
upp även de övriga lokalerna.
IBRAHIM NAZIR går i 6:an vårterminen 2015: ”Det viktigaste för mig är att
kunna få bra betyg och att göra mitt bästa
på lektionerna. Jag ser fram emot att lära
känna de nya klasskompisarna mer. Jag är
också glad för att vi ska på läger med klassen
och alla roliga grejer vi ska göra tillsammans. Jag har börjat med tyska och jag ser
fram emot att lära mig ett nytt språk.
22 |
Inblicken 2/2015
|
www.fridaskolorna.se
ALFONS går våren 2015 i förskoleklass.
”Bokstäver och ord, för jag gillar verkligen
sånt, att träna och träna och träna. Och så
måla och så.”
www.fridaskolorna.se
|
Inblicken 2/2015
|
23
BEDÖMNING: EN FRIDAHISTORIK
systemstöd Balder har blivit ett allt viktigare verktyg
för lärare och elever att fundera över och tydligt dokumentera lärandets nuläge, nästa steg och hur man tar
sin kunskapsresa vidare.
”Bedömning”. Ett begrepp som haft
många olika innebörder i skolsammanhang under åren. Didaktikcentrums utvecklingsledare berättar här i stora drag
om Fridaskolans egen resa när det gäller
bedömning och lärande, och spanar om
vad som står på lut.
»Tågluffaren kan med
hjälp av återkoppling
skapa sin egen
kunskapsresa.«
FOTO: ERICA AUGUSTSSON
M
inns du hur du själv blev bedömd under
din egen skoltid? De flesta skulle nog dra
sig till minnes en blandning av bokstaven
”R”, röda bockar, betygssiffror och – i
bästa fall – en eller annan guldstjärna. Kanske känslan hade mer med ordet ”döma” än att ”bedöma”
att göra? Kanske var det du själv som person, och
inte ditt arbete, som blev bedömt? När Fridaskolorna
tittar i backspegeln kring hur man förhållit sig till
bedömning framträder en annan bild: Sedan starten
1993 har bedömning handlat om hur man hjälper
eleven att se sin egen utveckling. Att Fridaskolorna är
en skola för tågluffare är givetvis tätt sammankopplat
med synen på bedömning. Som tågluffare behöver jag
ha klart för mig vart jag är på väg, och för att nå mitt
mål med resan behövs återkommande avstämning
av var jag befinner mig. Skillnaden mot en charterresenär som planlöst låter någon annan äga resrutten
blir stor. Om den forna skolans ilsket röda bockar och
betyg formade passiva elever, kan istället tågluffaren
med hjälp av återkoppling under resan skapa sin egen
kunskapsresa.
Hur kan bedömning i praktiken bli något som
hjälper tågluffaren att bygga sin egen kunskap istället
för att passivt bogseras av lärarens minsta vink? Under
många år var elevportföljen verktyget som kunde visa
på elevens utveckling. Eleven valde aktivt ut arbeten
den var nöjd med och tillsammans med lärarens
24 |
Inblicken 2/2015
|
www.fridaskolorna.se
bedömningar blev detta ett sätt synliggöra utveckling,
men också en grund för att tänka kring framtida mål.
Många är de elever som stolt visat upp sin portfölj och
kunnat sätta ord på sin egen kunskapsresa. Detta leder
också in på en annan viktig byggsten kring bedömning
- förhållningssättet. Att Fridaskolornas riktlinjer betonar vikten av ett gott socialt klimat inkluderar även
arbetet med bedömning. Att uppmuntra det goda och
önskvärda är en viktig ingrediens för utveckling. Alla
vet att man växer av beröm och att det också är när
man får uppskattning för det man gör bra, som man
är redo att ta itu med det man kan behöva utveckla.
2/3 bra och 1/3 utveckling har varit ett bra recept när
det gäller lärarens återkoppling till eleven.
Ett snabbt hopp till samtiden ger en delvis annan
bild. Syftet med bedömning är fortfarande att synlig-
göra utveckling för att kunna sätta framtida mål; ett
arbete där läraren, kompisar eller eleven själv är lika
viktiga för att hjälpa till att synliggöra lärandet. I detta
formativa arbete kan bedömning hjälpa eleven att
forma sin utveckling i riktning mot målen för lärandet,
men också utgöra stöd för läraren att utforma undervisning utifrån elevernas förståelse och utveckling. På
Frida känner vi igen liknelsen om kocken som lagar en
soppa: Under tillagningen smakar kocken av soppan
i riktning mot önskvärt resultat. På samma sätt blir
bedömningen en provsmakning för att forma lärandet
mot önskvärt läge. Där vi tidigare använde portföljen
som verktyg för denna process, har datorer och plattor
övertagit denna roll. Kollaborativa dokument av olika
slag har gett nya möjligheter att få syn på utveckling
och få återkoppling från många – något som används
mycket flitigt på Fridaskolorna. Men också vår eget
Men allra viktigast i strävan att eleven ska bli
bedömd i relation till sina kunskaper istället för dömd
som person, är lärarens förståelse av sitt uppdrag.
Under drygt två års tid har ”Isbrytaren” varit rubriken för Fridas skolkonferenser. Likt en isbrytare som
bryter en farbar led genom isen, har pedagogerna
skapat en gemensam väg för elevers lärande och
utveckling genom styrdokumenten. Arbetet har skapat
en god förståelse för uppdraget, vilket kanske är den
viktigaste grunden för en professionell bedömning för
lärande. Och just begreppet ”Bedömning för lärande”
har varit i fokus under konferenserna. Dylan Wiliams*
fem strategier för lärande har utgjort grunden i en
lärstudie där vi samtalat kring och prövat metoder
kopplat till hur man kan synliggöra elevernas lärande,
hur man kan ge återkoppling som utvecklar lärandet,
eller hur eleverna kan utgöra resurser för varandras
lärande. Med en god portion erfarenheter i bagaget,
kan man därför konstatera att Fridaskolornas svar på
den klassiska ”På Spåret-frågan” i form av ”Vart är
vi på väg?” är det samma då, nu och i framtiden: I en
formativ riktning!
*Dylan Wiliam, professor vid University of London, vars forskning handlar om vad som
utmärker framångsrikt lärande – t.ex. att ha ett tillåtande och inkluderande klassrumsklimat.
www.fridaskolorna.se
|
Inblicken 2/2015
|
25
En lärares mål:
Att inte behövas.
”Lärare” – ett arbete där yrkesutövarna strävar efter att bli överflödiga. Det
är en paradox som lärare delar med föräldrar i allmänhet: Att knyta individer
nära intill sig och varandra, för att till sist släppa taget och veta att de kommer att klara sig fint på egna ben. Katharina är lärare på Fridagymnasiet
och berättar tillsammans med sina elever om resan mot detta mål.
Fridagymnasiet
Vänersborg
TEXT: KATHARINA FARENHEIM
E
n sak som kanske skiljer oss från resten av
djurvärlden är att ha mål och drömmar. Det
kan vara mål som att springa 5 kilometer
på mindre än 30 minuter, en dröm om att
flytta utomlands eller en dröm om att få komma in på
utbildningen man önskat sig. Många av våra drömmar
och mål är realistiska eller ska vara det. Vi tar små
steg mot målet och längs vägen till målet och drömmen gör vi avstämningar. Hur snabb är jag nu, behöver jag träna mer? Hur bra är mina betyg, kommer jag
att klara kursen?
Ofta tar vi hjälp från andra med att stämma av på
vägen mot målet. Är jag på rätt väg, behöver jag justera något, är målet realistiskt? När det gäller löpning
kan det vara en sådan enkel sak som en GPS-klocka.
Här får man feedbacken: Så snabb är du per kilometer. I skolvärlden är det oftast läraren som värderar,
bedömer och coachar vidare. En vision som vi lärare
dock har är att göra oss överflödiga. Eleven ska inte
behöva stämma av med oss hur hon eller han ligger
till, vad hon eller han behöver göra mer eller mindre
av. Att värdera sig själv är inget som man kan från
början. Redan det lilla barnet tittar upp mot föräldern
och kollar: Är det kul, gör jag bra ifrån mig, ska jag
26 |
Inblicken 2/2015
|
www.fridaskolorna.se
våga? Våra elever stämmer inte längre av varje steg de
tar. De har klarat av en mycket stor bit sin utveckling.
När de lämnar oss ska de helst helt själv kunna se vart
de är på väg, om de är på rätt spår och vad som behövs
för att bli ännu bättre på vägen till stora drömmen.
Vi lärare kan nämligen tyvärr inte följa med dem ut
i livet eller resa med dem på alla spännande äventyr
som väntar runt knuten. Det är så viktigt att kunna lita
på sitt eget omdöme, att inte bli påverkad av andras
åsikter för mycket.
Hur gör man då när man ska lära sig att se hur bra
man är och vad som behöver utvecklas? Det är viktigt
med feedback och då framförallt positiv feedback. Då
är det roligt att fortsätta, för hur kul är det att enbart
höra vad som kan förbättras? Jo, det är viktig information, men kanske ännu viktigare information är allt det
som görs bra, för om man ”packar säcken full” med
bra saker så finns det snart inte plats för saker som inte
är så gynnsamma för mitt mål.
Feedback på detta sätt ger vi i en mängd olika
sammanhang och former. Helst vill vi lärare att eleven
kan bedöma sitt arbete och själv se sina styrkor och
utvecklingsområden, men det är inte alltid så lätt.
Dels handlar det om att värdera något man möjligen
nyss har lärt sig, som man inte fått testa så ofta, dels
handlar det om att bortse från sina förhoppningar och
kanske från sitt ibland bräckliga självförtroende. För,
vi ska vara ärliga, i skolan utsätts man, liksom i livet i
övrigt, hela tiden för situationer där man inte är proffs
utan nybörjare. I bedömningssamtal är det mycket
viktigt att läraren agerar klokare och mer nyanserat
än en GPS-klocka. Det är viktigt att skapa en situation
där eleven blir stolt över sina styrkor och förmågor och
kan fundera över och förstå vad som kan utvecklas.
gick det då och vad kan jag ta till mig inför denna nya
uppgift utifrån det jag gjorde bra eller kanske mindre
bra förra gången? Också i samtal med kompisar lär sig
eleverna att värdera sig själv. Det är ofta lättare att ta
emot tips ifrån någon i samma situation som ”pratar
samma språk”. I gengäld lär man sig också mycket
om sig själv och sitt eget lärande när man ger tips till
någon. Först när jag kan förklara något bra behärskar
jag det.
man ger tips till någon.«
Nej, det är inte lätt att vara objektiv om den egna
bedriften, men det är kanske ett av de viktigaste uppdragen som vi lärare har: Elever ska lära sig att lära
sig. Man ska kunna äga sin egen kunskapsutveckling,
kunna värdera sig själv för att sedan sedan stolt och
stark kunna säga: Jag är bra på det här och det här
och detta vill jag utveckla, för det för mig närmare
min dröm! Och det är en lärares dröm när det är dags
att släppa (ytterst motvilligt men dock ack så stolt)
sina elever ut i ”verkligheten”, att de är stolta, starka,
lagom kaxiga och tar världen med storm.
”De gångar jag har lyckats, har jag tittat på gamla
arbeten,” säger en av mina elever, och det är ett bra
recept. Hur har jag gjort i en liknande uppgift, hur
Ett stort tack till mina elever som lät sig intervjuas och hjälpte
mig att förstå hur det går till när de värderar sina bedrifter. Tack
Hanna-Klara, Filippa, Caspian, Felicia och Johanna!
»I gengäld lär man sig
också mycket om sig själv
och sitt eget lärande när
www.fridaskolorna.se
|
Inblicken 2/2015
|
27
På Fridagymnasiet får du möjlighet att utveckla dig själv,
göra egna val utifrån dina intressen och ambitioner och
själv forma din utbildning. Lärarna finns hela tiden vid din
sida och gör allt för att ge dig så bra förutsättningar för
framtiden som möjligt. Oavsett vilka dina drömmar är.
NATURVETENSKAPSPROGRAMMET
– laborationer och exkursioner
SAMHÄLLSVETENSKAPSPROGRAMMET
– många vägval
Vill du veta mer om hur du kan
forma din framtid på Fridagymnasiet?
Se Fridafilmen – fridagymnasiet.se/film
Skugga oss på skolan – fridagymnasiet.se
Följ oss på instagram – @fridagymnasiet_vbg
f Besök oss på Facebook – /fridagymnasiet
HUMANISTISKA PROGRAMMET
– språk och kreativitet
EKONOMIPROGRAMMET
– diplomerad gymnasieekonom