Ladda ner PDF - Svensklärarföreningen

DEBATT
Ännu en läsare har reagerat på Gustaf
Skars krönika i Svenskläraren nr 4/2010.
av Elisabet Wilhelmsson
Klipp ut, klistra in
eller Den nödvändiga reflektionen
googla det och träffarna blir
651 000! Ordet är ”reflektion”.
Modeord eller inte; vi möter det i
styrdokument, i uppgifter och instruktioner, i utbildning och arbetsliv. Kravet på reflektion är givet.
Ämnesbeskrivningen i svenska
slår fast: ”Genom språket bildas
kunskap och genom språket görs
kunskapen synlig och hanterbar.
Förmågan att reflektera över, förstå, värdera och ta ställning till
företeelser i omvärlden växer.”
Sambandet mellan att tänka, tolka
och förstå tycks klart: utan reflektion ingen varaktig kunskap. Utan
reflektion inget livslångt lärande.
Utan reflektion inga höga betyg.
Undervisa i reflektion
Det är inte säkert att man har redskap för reflektion när man lämnar
gymnasiet; inte ens med många
MVG. Säkert är att problemen
växer för många studenter när saken kommer på fråga! Man vet inte
hur man ska göra. ”Ska jag säga
vad jag själv tycker där?” Konsten
att reflektera förutsätts men efter
10 års verksamhet har Studie- och
språkverkstäder vid landets högskolor och universitet en tydlig
bild av hur verkligheten ser ut när
det gäller att läsa, förstå och skriva
akademisk text. För många studenter är kurslitteraturen en ogenom-
22
tränglig djungel och deras lästeknik
räcker inte till. I skriftliga uppgifter
håller de sig nära kursbokens formulering. Klipp ut, klistra in! Urklippt ur sitt sammanhang kan den
klokaste utsaga raskt förvandlas
till halvsanning och lögn och kopiering ligger långt från förståelse
och reflektion. Många studenter
menar att de borde fått skriva mer i
skolan. (Den skrivande studenten.
Rapport från Växjö universitet nr
15 2005.)
”
På vilka lektioner och i
vilka ämnen övar man
sig i den konsten?
”Studenter saknar metoder för reflektion och det är skälet till att så
lite tillförs deras material utom egna
värderingar”, menar Peter Emsheimer i Den svårfångade reflektionen (Studentlitteratur 2005). Med
exempel från dansens, bildens och
dramatiserandets värld belyser han
och medförfattarna Hasse Hansson och Thomas Koppfeldt var och
hur reflekterandet äger rum. Deras
olika hemvister (Lärarhögskola,
Konstfack, Dramatiska Institutet)
blir en inspirerande plattform där
perspektiv, analys, tolkningar och
metoder möts. För det händer nå-
got när uttrycksformer
möter varandra! Ur
mötet med det annorlunda – det främmande – ligger fröet till
nyskapande. ”Det
medvetna sökandet
efter skillnader ökar
förmågan att se och
betrakta de gemensamma dragen”.
Kontrast, fantasi,
inlevelseförmåga och
metaforiskt språk intar honnörsplatserna i texterna.
Som svensklärare känner jag
igen och instämmer, som religionslärare utmanas jag.
Fundera eller reflektera
Förstår eleverna skillnaden mellan
att fundera och att reflektera? Hur
ser mina uppgifter ut som syftar till
att inte bara beskriva olika sidor
av verkligheten utan verkligen se
ur andra perspektiv? Hur undviker
man att ”bearbetningen” bara blir
ett planlöst ”associerande”? Eller
bara en upptakt till allmän diskussion?
I reflekterandet ligger eftertanke, ett systematiskt fogande av
då och nu; av tidigare erfarenheter
och kunskaper. Det innebär att gå i
dialog med stoffet. Att inte alltför
snabbt komma fram till en lösning
SvL 2/2011
utan att ge tid och utrymme för att
lägga ett slags pussel. Det måste
få ta tid. På vilka lektioner och
i vilka ämnen övar man sig i den
konsten?
Svenskämnet är en naturlig scen
för reflektion. Att låna andras perspektiv, fantisera och byta roller är
självklara arbetsredskap i litteraturanalyser och essäskrivande. Litteraturläsning inbjuder till ständigt
nya omläsningar och tolkningar,
parallella sanningar och komplexa
mönster. Språket är ett uppmärksamt öga. Men arbetsredskapen
lämpar sig i fler ämnen än svenska!
”Mycket tyder på att framgångsrikt
lärande är nära knutet till eget skrivande och att skrivande ofta är den
bästa vägen till kunskap och förståelse i alla ämnen” menade Lars
Brink i Lärarutbildningens ämnesdidaktik (Schüllerqvist / Nilsson
2000).
Skrivande som inlärning
Som lärarstudent vid högskolan i
Gävle på 1990-talet erbjöds man
praktisk tillämpning av ett kreativt skrivande och försågs redan
i början av sin utbildning med ett
reflektionsredskap oavsett vilken
ämnesinriktning man valt. I vilken
utsträckning tillämpar man detta
i sin undervisning idag? Skriver
man också i religion, i historia, i
samhällskunskap, i biologi och fysik? Och används skrivandet som
en inlärningsmetod och inte enbart
för att kontrollera elevernas kunskaper?
Man tänker annorlunda när man
skriver. Många outtalade tankar
blir tydliga och dessutom åtkomSvL 2/2011
liga för reflektion om de skrivs. Att
skriva mitt i lärprocessen skärper
tanken, avslöjar det jag inte förstår
eller logiskt får ihop. Och i likhet
med det reflekterande arbetet har
skrivandet drag av upptäcktsfärd
och nya insikter.
I Skriva – en väg till reflektion
kopplar Maria Hammarén samman
de båda begreppen. I båda fallen
handlar det om att överraskande se
nya sammanhang, ett mönster av
pusselbitar. I båda fallen handlar
det om yttre och inre dialog, om
fördjupad förståelse och ett kunskapsbyggande.
Tankarna utvecklas ytterligare
i Ledtråd i förvandling, ursprungligen en doktorsavhandling vid
Kungliga Tekniska högskolan
1999). Här möts teknik och humaniora i utvecklandet av en arbetsmetod för ”erfarenhetsöverföring
med betoning på arbetet i språket”.
Det är idéer som också översätts i
andra yrkes- och utbildningssammanhang. Idag erbjuds exempelvis
jurist- och läkarstudenter tillvalskurser i skönlitteratur, och i många
vårdutbildningar skriver man kreativt, i grupp och i reflekterandets
tjänst.
Att finna samband
Förmåga att tänka egna tankar,
vidga sin föreställningsförmåga
och våga hitta ”förankringspunkter
utanför sig själv” (Hammarén) är
en tillgång i en snuttifierad tillvaro, högljutt formulerad av mediavärlden. Då blir behovet stort att
själv formulera sin verklighet så
som man förstår den. Reflektion
handlar om samband, om likheter
Läs mer
Peter Emsheimer/ Hasse Hansson/Thomas Koppfeldt: Den
svårfångade reflektionen, 2005.
Maria Hammarén: Skriva – en
metod för reflektion, 1995.
Maria Hammarén: Ledtråd i
förvandling. Om att skapa en
reflekterande praxis, 2008.
Olga Dysthe: Det flerstämmiga
klassrummet, 1995.
och skillnader, om att foga samman och forma erfarenhet. Reflektion handlar om ett möte mellan
inre och yttre impulser. I den skärningspunkten uppstår ny kunskap,
ny insikt. För detta krävs tålamod
och arbete.
Det räcker inte att veta att det
är viktigt – man måste få veta hur
man gör och sedan öva! Korta texter kan skrivas på lektionstid; som
ett avbrott i diskussionen, för att
jämföra, definiera och tolka begrepp som hänsyn, utveckling, demokrati, samarbete. Texterna kan
läsas upp i responsgruppen för att
få de andras synpunkter och reaktioner. I samtalandet och skrivandet får man distans till det egna och
förutsättningar att utveckla en kritisk kompetens.
Elever som lärt sig reflektera
hotas inte i lika hög grad av skenbart entydiga budskap. De undviker enögdhet eftersom de tränat sitt
språk, sin fantasi och sin förmåga
att se saken-från-ett-annat-håll.
Oförmåga att tänka sig in i en
annan persons situation eller villkor tas ofta i anspråk av destruktiva
krafter. Får man tro Amos Oz utgör
inlevelseförmågan ett effektivt bo-
23
PLOCKET
temedel mot fundamentalism.
Så må den förekomma i ekonomiska, historiska, religiösa eller politiska sammanhang. Vidgar man perspektivet blir det en
demokratifråga, som startar i
klassrummet .
”Skrivandet ger alla en
chans och samspelet mellan
skrivande och talande skapar
en större medvetenhet än vad
enbart samtal gör”, menar Olga
Dysthe. Att kopiera åsikter,
tankar och texter utan att självreflektionen funnits med handlar inte bara om att plagiera; det
handlar också om tanke- och
förhållningssätt som leder till
handlingar. Kopiera, Klipp ut
och Klistra in är en utmärkt
sorteringsteknik, en struktureringshjälp. Men bara det.
Med nya kursplaner och
betygskriterier i sikte finns all
anledning att aktualisera det
mångtydiga begreppet r-e-f-le-k-t-i-o-n.
Elever måste få skriva mycket i skolan! I många ämnen!
Inte bara för att bli bedömda
och förberedda för högre studier utan också som ett stöd i
sitt tänkande.
Elisabet Wilhelmsson är adjunkt
och språkpedagog vid Lunds
universitet. Författare till Studiepraktikan. Om att läsa och skriva
i högre utbildningar. Skriver med
AT-läkare i kursen ”Roll, identitet
och reflektion” i Region Skåne.
Ledamot av Svensklärarföreningens styrelse.
24
SvL 2/2011