Jag hoppas att fler ska bli nyfik- na på renkött och

köket 31
SvD fredag 3 december 2010
Renkött
i rätt tid
I SÄSONG Gudrun Thomasson Ek krattar
gärna manegen för det magra, proteinrika
­renköttet. Bland hennes paradrätter märks
carpaccio av reninnanlår, osso buco av renbog
och renfärspizza.
Gudrun Thomasson Ek, som väx­
te upp i Mittådalens sameby i
Härjedalen, har samlat sina re­
cept i boken Ren mat lycka, ett
möte mellan Medelhavsköket
och klassiska samiska tillag­
ningsmetoder. Frysarna i hennes
butik i Norrviken utanför Stock­
holm rymmer alla stycknings­
delar inklusive lever och tunga.
– Det kallrökta innanlåret är
min Rolls Royce och bästsäljare
på cateringmenyn. Många tror
att de får rökt renfilé när jag ser­
verar det. Renentrecôte säljer
också bra, den är billigare och
mer smakrik än renfilé, berättar
hon.
Jag hoppas att
fler ska bli nyfikna på renkött och
mixa det som de
själva vill.
M
Hon lär sina kunder att äta
rökt renkött med galiamelon el­
ler avokado mosad i crème
­fraiche. Och att servera torkat,
flisat renkött på en salladsbädd
med tomater, lök och lite olivolja.
Men när hon ställer fram kött­
flisorna som tilltugg till fördrin­
ken håller hon ett vakande öga
över gästerna.
– Torkat renkött är väldigt mät­
tande och det händer att jag stop­
par dem som äter för mycket.
Risken är annars stor att de inte
orkar med huvudrätten.
Suovas, det lättrökta, hastigt
bräckta renköttet, gör sig bra
med äggröra, grönsaksröra eller
pepparrotscrème. När hon var
barn åt de ofta suovas, samiska
för rökt, uppe på fjället på som­
maren när hennes pappa slakta­
de för husbehov.
– Köttet grävdes ner i en snödri­
va för att det skulle hålla sig. Sen
tog vi fram det, rökte det lätt och
åt det med makaroner. Min pappa
berättade ofta vilken revolution
det var när makaronerna kom, de
var så lätta att ta med sig.
Bland barndomens favoriter
märks även renbuljong, antingen
som aptitretare med pepparrots­
aioli eller som värmande utflykts­
dryck. Då och då ”matberusar”
hon sig på ett klassiskt renkok
som görs av rentunga, enklare
styckningsdelar, märgben och
rotfrukter.
– Ibland, när jag är ensam, äter
jag kokt rentunga, skuren i skivor
med sås och potatis, bara för att
överleva.
Inlagda, svarta vinbär förhöjer
den klassiska, rosafärgade ren­
steken men rårörda lingon går
också bra. Gudrun serverar den
numera med bönmos och ugns­
rostade grönsaker och har till och
med fått sin bror, som är renskö­
tare, att gilla de nya tillbehören.
– Jag hoppas att fler ska bli ny­
fikna på renkött och mixa det
som de själva vill. Det är så gott
och ett mer naturnära kött kan
man inte hitta.
Gudrun Thomasson Ek har
länge varit ensam om att sälja
alla styckningsdelar över disk.
Nu har hon fått konkurrens av
krögare som uppdaterar sina
­menyer med det naturnära, små­
skaliga renköttet.
– Tillgången är begränsad, vil­
ket gör att det kostar mer än
­annat kött. Men eftersom det är
så smakrikt så räcker det med
mindre mängder, säger hon.
Anna-Britta Ståhl
[email protected]
Gudrun Thomasson Ek bakom delikatessdisken i hennes butik Renprodukter i Norrviken utanför Stockholm.
Foto: Lars Pehrson
Köttets bästa årstider
Ren: Slutet av augusti till ­mitten
av september (sarvar), november och december ­(kalvar, vajor).
Rådjur: Oktober, då har de ätit
på sig inför vintern, ­köttet är
bra även under november
och december.
Älg: Oktober, november
och ­december.
Kronhjort: November
och ­december.
Dovhjort: November
och ­december.
Lamm: September, kvaliteten
på köttet är bäst om de har
­betat ute hela sommaren.
Nöt: Oktober och november när
djuren betat ute under sommaren. Köttet från stut, kastrerad
hane på två till tre år, är det allra
bästa men även kött från
­hondjur är bra.
Fläsk: Året om, helst från grisar
som har fått röra på sig.
Källa: Håkan Fällman, författare
till Kött – välja hantera tillaga
(Natur & kultur).