Skogsbruk i skärgården

Skogsbruket
9-2010
Skogsbruk i skärgården
Fliseldning lönar sig
Vildsvinen kommer
Skogsbruket
Obunden specialtidning för skogsägare i Finlands svenskbygd
Nr 9 2010. Årgång 80
4
8
12
15–18
20
22
28
Skogsdikning är fortfarande aktuell
4
Naturvärden i fokus
8
Trädgårdsstiftelse sparar på att bränna flis och torv
12
Senast 30 år efter en nydikningen behöver diken rensas. På 1960och 1970-talet var dikningsaktiviteten som livligast och de
flesta torrlagda torvmarker behöver nu få sina diken iståndsatta.
Ett miljöstödsavtal är ett sätt att få tilläggsinkomster från
skogen. Förutom att producera virke kan skogsägaren också
producera naturvärden.
För drygt sex år sedan började Martens trädgårdsstiftelse värma
sina växthus med flis och torv.
Skogsvårdsskolan, del 8:
Gallring
15–18
De planterar 200 000 plantor – på en säsong
Bröderna Kalander i Maxmo vet hur ett gott planteringsjobb
utförs. Men det är inte konstigt med tanke på att de har
planterat i snart fyrtio år.
20
Skogsbruk i skärgården en utmaning
Under några hektiska sommarmånader ska avverkningarna ske
ute i skärgården.
22
Vildsvinen kommer
Vildsvinet håller på att etablera stam. Vill vi ha vildsvin i
Finland?
28
På omslaget: Christer Gustafsson granskar en typisk skärgårdstall.
Foto: Helena Forsgård
2
Skogsbruket 9/2010
Skogsbruket
Ledaren
6.9.2010
www.skogsbruket.fi
Utgivare
Redaktion
Chefredaktör
Föreningen för
Skogskultur rf
Orrspelsgränden 4
00700 HELSINGFORS
tfn 020 772 9000
fax 020 772 9008
[email protected]
Redaktionschef
Gerd Mattsson-Turku
tfn 020-772 9059
Johnny Sved
tfn 020-772 9205
Redaktionssekreterare Margita Törnroth
tfn 020-772 9088
Redaktör
Maria Lindén
(tjänstledig)
Medarbetare
Bjarne Andersson
tfn 050-591 2880
[email protected]
Helena Forsgård
tfn 018-155 50
[email protected]
Marianne Palmgren
[email protected]
Christoffer Thomasfolk
tfn 050-353 2018
Siv Vesterlund
[email protected]
tfn 0400-880 253
Bertel Widjeskog
tfn 0500-888 530
[email protected]
Annonsförsäljning
Adressförändringar
och prenumerationer
Prenumerationspriser
Oy Adving Ab, Ingmar Qvist
tfn 040-505 5446
[email protected]
Margita Törnroth
tfn 020-772 9088
[email protected]
Helårsprenumeration (11 nr)
38 euro i Finland
370 SEK i Sverige
45 euro i övriga länder
Halvårsprenumeration (6 nr)
23 euro i Finland
230 SEK i Sverige
27 euro i övriga länder
ISSN
Ombrytning
Tryckeri 0037-6434
Margita Lindgren,
Ekenäs Tryckeri Ab
Ekenäs Tryckeri Ab, Ekenäs
Tidningen trycks på PEFC-certifierat papper.
Skogsbruket 9/2010
Större valfrihet
att vänta i skogsbruket?
Den senaste revideringen av skogslagen förde inte med sig några stora
förändringar i hur skogsbruket regleras i Finland. Lagen öppnades och
skrevs om för att motsvara de principer som fastställs i grundlagen. Förändringarna handlade närmast om att göra lagtexten tydligare och exaktare. I stället för att hänvisa till detaljer i förordningar och ministeriebeslut skrevs detaljerna in i lagen. I samma veva övervägde man att göra
en större revidering av skogslagen men så blev alltså inte fallet.
De organisationer som lobbar för att alternativa skogsbruksmetoder
skall tas in i lagtexten och få ett officiellt godkännande hade stora förväntningar på en större omändring. Besvikelsen har varit stor och kritiken har inte låtit vänta på sig. Jord- och skogsbruksminister Sirkka-Liisa
Anttila har bemött kritiken och hon har nu tillsatt en bred arbetsgrupp
som skall utreda förutsättningarna för att öka skogsägarnas valfrihet när
det kommer till att välja hur deras skogar skall skötas.
Arbetsgruppen som leds av Juha Ojala kommer att se på skogsbruket
ur flera synvinklar. Tyngdpunkterna kommer att ligga på tre olika mål för
skogsägandet: ekonomisk lönsamhet, höga rekreationsvärden och höga
naturvårdsvärden. De allra flesta skogsägare kombinerar dessa mål,
men sätter olika vikt vid dem. Arbetsgruppen skall ta ställning till hur
målen kan uppnås och till vilka delar lagstiftningen ännu behöver kompletteras. Uppdraget är utmanande och i arbetet kommer man säkert
att stöta på områden där vi har stora kunskapsluckor. Vet vi till exempel
tillräckligt om blädningsbruk för att kunna definiera vilka skogsmarker
som är lämpliga för metoden. Om inte får vi öka forskningsinsatserna på
de områden där vi vet för lite.
Att lyfta fram den enskilda skogsägarens mål med sitt skogsbrukande
är ett steg i rätt riktning. När skogsägaren har bestämt sig för vad han
vill uppnå med sin skog har han lättare att fatta beslut och blir då också
en aktivare skogsbrukare. Samtidigt som skogsägaren får ett mervärde
genom ett aktivt skogsbruk skapas virkesflöden och arbetstillfällen som
gagnar hela samhället.
Skogssektorn är kanske lite rädd för att nya skogsbruksmetoder på sikt
kommer att minska virkesproduktionen och strypa virkesflödet. Skogsindustrin berättar med jämna mellanrum att de är oroliga över att virkesförsörjningen kommer att fungera sämre i framtiden. Det fanns en tid
när nästan all fokus låg på antalet producerade kubikmeter virke. Den
tiden är förbi och inom privatskogsbruket skall vi koncentrera oss på ett
skogsbruk som ger den enskilda skogsägaren största möjliga nytta med
hänsyn till miljö och andra människor. För en del skogsägare kan det
betyda att ett välvårdat och trivsamt landskap nära huset känns viktigare
än att hugga kalt och sälja allt virke på en gång. Det skall väl vara helt i
sin ordning när det sker på eget initiativ. m
JOHNNY SVED
[email protected]
3
Skogsvård
Trädlösa karga torvmarker
lämnas i dag odikade.
Skogsdikning är
fortfarande aktuell
Senast 30 år efter en nydikning behöver diken rensas.
På 1960- och 1970-talet var dikningsaktiviteten som
livligast och de flesta torrlagda torvmarker behöver
nu få sina diken iståndsatta.
terade pengarna förlorade.
D
ikning av kärr och
myrar är ingen ny
sak, men ända till
slutet av 1800-talet var ändamålet att få ny
åker eller betesmark. Folk på
landsbygden kunde skickligt
hitta sådana marker som efter
torrläggningen gav goda skördar. Man gjorde inga stora
misstag, då man hade lärt sig
sina läxor under generationer.
Värre var det då ämbetsmän
valde dikningsobjekten. En
stor del av de torrläggningar
som gjordes under de stora
nödåren på 1860-talet var rätt
4
I annat fall går de inves-
långt felinvesteringar, då man
dikade alltför karga myrar.
Oro för att virket skulle
ta slut
Forststyrelsen började med
skogsdikning på allvar 1908,
då en ny avdelning grundades för ändamålet. I privata
skogar löstes finansieringen
1928 då den första skogsförbättringslagen trädde i kraft.
Arbetsmängderna stannade
dock på en låg nivå, då diken
grävdes för hand.
Men på 1960-talet skedde
en revolution. Mekaniseringen av skogsdikningen skedde
snabbt, först med hjälp av
stora dikesplogar, senare med
grävmaskiner.
Rekordåret
1969 dikades nästan 300 000
hektar för skogsbruket. Samhället var hjärtängsligt att
skogsindustrin använde mera
virke än vad skogarna växte
och det var lätt att få stödpengar av staten.
Skogslotterna i Finland är
små. Den enda möjligheten
för samhället var att prioritera
samfällda
dikningsprojekt
som kunde omfatta hela byar.
I praktiken var det nästan uteslutet att stanna utanför ett
samfällt projekt då dikena
måste vara raka och långa.
På 1960-talet kunde man
genomföra sådana dikningsprojekt som torde vara omöjliga i dag. Gamla dikningsve-
teraner kan mysa belåtna: bra
att vi nydikade på 1960-talet.
Stora avverkningsmöjligheter
på torvmarker...
Finland hade ursprungligen
ca 9 miljoner hektar torvmarker: kärr, myrar och mossar.
Ca 5,3 miljoner hektar har
dikats, största delen på 1960och 1970-talet. Dikningen
har således höjt virkesproduktionen bara en kort tid då
vi jämför med de långa omloppstiderna.
Men effekterna är stora.
På 1950-talet var tillväxten
i torvmarksskogarna 10 miljoner kubikmeter, i dag dubbelt så mycket. Ungefär 15
procent av virkesflödet borde
i dag komma från torvmarker
och andelen borde stiga med
åren.
Skogsbruket 9/2010
Lönsamheten av en dikningsinvestering har varit bäst
på näringsrika grankärr i södra Finland, även utan det statliga stödet i storleksordningen
15 procent. Även dikning av
tallväxande myrar har varit
lönsam. I norra Finland har
lönsamheten varit låg. Cirka
15 procent av dikningarna är
felinvesteringar. De investerade pengarna kommer aldrig
tillbaka.
... men det finns problem
Men det finns risker. Hittills har
man kunnat dra nytta av den
ursprungliga dikningen. Men
man vet att 20–30 år efter nydikningen behövs normalt en
iståndsättningsdikning. Dess
lönsamhet är mycket hög.
Om man glömmer rensning
av existerande diken, lider
lönsamheten under omloppstiden. Statistiken skvallrar att
många glömmer. Volymen av
iståndsättningsdikningen har
varit 70 000 hektar per år,
men behovet torde vara minst
110 000 hektar.
Ett annat problem är att vi
avverkar alldeles för lite på
torvmarker. En orsak är att skogarna på torvmarker är unga,
så unga att avverkningsmöjligheterna finns i förstagallringar
som är problematiska även på
fastmark. Uttaget är litet och
avverkningskostnaderna är
stora då träden är små. Men
om förstagallringen inte genomförs, ger senare gallringar
och slutavverkningen mindre
inkomster då andelen sågstock minskar.
Men det finns även tekniska
skäl. Bärigheten på torvmarker är så dålig att stora avverkningsmaskiner och skogstraktorer kan lämna djupa spår
på hyggen. Nya bandtraktorer
är dock ypperliga. Alla stora
maskintillverkare har modeller som kan användas även
under sommaren om virkesuttaget är stort. Då får man
tillräckligt grot eller avverkningsrester på körstråken för
att höja bärigheten. Samtidigt
hålls torvtäcket helt. Värst är
situationen då man tar ut enSkogsbruket 9/2010
Dags att göra en iståndsättningsdikning, annars går en
del av investeringen i dikningen förlorad.
ergived: man lämnar inte tillräckligt grot.
Behövs gödsling?
Det finns stora dikningsarealer med symptom på näringsbrist. Ofta är det brist på kalium, kanske även på fosfor.
Om det är brist på kväve, har
man dikat för karga mossar.
Det finns goda kommersiella gödselmedel, men det
finns även aska. Om man
sprider fem ton god vedaska
per hektar på torvmarker får
man oerhört goda tillväxtreaktioner som håller länge.
Allt är inte i skick här i Finland om bara några procent
av vedaskan förs tillbaka till
skogen. Största delen transporteras till avstjälpningsplatser.
Orsaken är att de största
askproducenterna använder
både torv och virkesrester
samtidigt som bränsle i sina
pannor. Torvaska innehåller
dock bara litet kalium, cirka
0,3 %, medan vedaska innehåller tio gånger mera eller
i medeltal 3,8 %. Om andelen av torv är stor, är askan
olämplig som gödsel.
Situation kanske förbättras i
framtiden. Ved blir populärare
som bränsle och kvaliteten på
askan blir bättre. Hoppas att
det syns även i askgödsling av
torvmarker.
Hittills har skogsdikning varit en lönsam affär. Nu måste
vi bara se till att de investerade pengarna kommer tillbaka
med god ränta. m
Text och foto:
Matti kärkkäinen
Skogsägare får statsstöd för
iståndssättningsdikning. Stödet är 40–65 procent av arbetskostnaderna.
5
Skogsägare 2010
– vem är du egentligen?
I Finland
privata
finns
900 000
skogsägare
tillsammans äger
12
som
mil-
joner hektar skogsmark,
medelåldern är
60 år och
58 procent bor inte på sin
fastighet. Många tycker
att möjligheten att kunna
ta ved från egen skog och
att själv kunna arbete i
den är viktigast.
gens skogsägare.
Möt da-
F
örändringarna i samhället syns tydligt även
i skogsägarkåren. Allt
fler skogsägare har en
annan utbildning än jordbruk
och de arbetar och bor i en
tätort. Skogens andra värden
än enbart virkesproduktion
har blivit populärare.
Skogsforskningsinstitutets
statistik visar att andelen
skogsägare som inte bor i
samma kommun som sin
fastighet fortsätter att öka och
är i dag 36 procent. De har i
medeltal 190 kilometer till sin
skogsfastighet.
Merparten av skogarna ägs
av familjer
Av de privatägda skogarna ägs
76 procent av familjer antingen
av hela familjen tillsammans,
av båda makarna tillsammans
eller av bara en person i familjen. Antalet skogsfastigheter är
sammanlagt drygt 443 000.
Fyra av fem skogsägare äger
mindre än 50 hektar skog. An-
6
talet skogsägare som har jordbruk som huvudsyssla minskar. Om även jordbruk som
bisyssla inkluderas är jordbrukarnas andel 20 procent
av skogsägarna. Jordbrukande
skogsägare är i medeltal 10 år
yngre än övriga skogsägare.
Känslobanden till skogen är
starka
Virkesförsäljning som en regelbunden inkomstkälla har
liten betydelse för allt fler
skogsägare. Dödsbon är mer
passiva som virkesförsäljare
än övriga skogsägare.
Enligt en undersökning som
Pellervo Ekonomiska Forskningsinstitut gjort är regelbundna virkesförsäljningsinkomster viktiga för 43 procent
av skogsägarna och betydelselösa för 29 procent. Möjligheten att kunna ta ved från egen
skog, att själv arbeta i skogen
och skogsinnehavet som ett
värde i sig var viktigast.
Det visar inte direkt att
skogsägarna skulle vara ointresserade av virkesförsäljningsinkomster och skogsbrukets lönsamhet. Det berättar
snarare om de starka känsloband som de flesta skogsägare har till sin skog.
För 67 procent av skogsägarna är det viktigt att skogen går i arv. Av dagens
skogsägare har 45 procent fått
sin skog som arv eller gåva av
föräldrarna eller av släktingar.
En nästan lika stor andel har
köpt sin skog av föräldrarna
eller släktingar. Bara 15 procent har köpt sin skog på den
öppna marknaden.
Samarbete på nya villkor
Enligt Kari Mielikäinen på
Skogsforskningsinstitutet innebär förändringar i skogsägarkåren stora utmaningar för de
skogsorganisationer och företag som sysslar med skogsrådgivning.
– Det lönar sig inte att ensidigt inleda en diskussion
med en nybliven skogsägare
kring frågor som berör rotpriser eller penningbehov. Diskussionen ska vara betydligt
mångsidigare och behandla
skogsvårdens inverkan på
skogens hälsa, virkesproduktionen och landskapet samt
tangera vedhuggning, vardagsmotion och fritidssysselsättningar.
– Hur ska vi nå nya skogsägare? Själv tror jag inte
på brevkampanjer där man
uppmanar skogsägaren att ta
kontakt med sin egen skogsvårdsförening eller skogsreviret. Det ska vara föreningen
eller reviret som tar kontakt,
särskilt om det är fråga om en
nybliven skogsägare som inte
känner skogsbrukets aktörer.
m
Källor:
Skogsforskningsinstitutet,
Skogsindustrin rf, Pellervo Ekonomiska Forskningsinstitut.
Text:
Gerd Mattsson-Turku
Skogsbruket 9/2010
Det nya älgavskräckningsmedlet
får gott betyg
”Hela 67 procent av
skogsägarna tycker att det
är viktigt att skogen går i
arv”.
Efter en vinter är de skogsägare som
testat det nya älgavskräckningsmedlet Trico, nöjda med det. Trico ersätter Mota som förbjöds i Finland vid
årsskiftet.
I
vintras testades Trico på 4 000 hektar
skogsmark. Nästan alla skogsägare
som besvarade den enkät som Skogsforskningsinstitutet och Jägarnas Centralorganisation sände ut till de som testade
Trico var nöjda med medlet och dess effekter. Bara tre procent av de svarande ansåg
att medlet inte hade någon effekt.
Lukt och smak avskräcker
Tre av fyra skogsägare ansåg att det var lätt
att applicera Trico på plantorna. Många
ansåg också att det hölls bra kvar på plantorna över vintern. Trico är vitt till färgen
och den som applicerar medlet ser genast
vilka plantor som redan har fått sin dusch.
Trico är baserat på naturliga ämnen. Det
består av en blanding av fårfetter och vatten
med en tillsats av vit färg. Det skadar inte
lövträd. Plantorna ska få sin Trico-dusch i
september–oktober medan temperaturen
ännu håller sig på plussidan. Trico är illasmakande och illaluktande och fungerar
enligt samma principer som Mota gjorde.
Foto: Carl Lundberg
Var får jag tag på medel?
Skogsbruket 9/2010
Jan Slotte, som är verksamhetsledare på
Skogsvårdsföreningen Österbotten, uppger att skogsägare som är intresserad av att
behandla sina plantskogar, kan köpa Trico
till subventionerat pris från skogsvårdsföreningen.
– Priset för Trico kommer att röra sig
kring 35 euro/10 liter, säger Slotte. Skogsägarna betalar bara omkring 30 procent av priset, resten står Jägarnas
Centralorganisation för.
Medlet säljer vi i 10 liters dunkar. Det räcker
till att behandla ungefär en hektar. Kostnaden
får skogsägaren dra av i
skogsbeskattningen. m
Text: Gerd Mattsson-Turku
Foto: Anki Svenn
7
Naturvärden i fokus
Ett miljöstödsavtal är ett sätt att få tilläggsinkomster
från skogen. Förutom att producera virke kan skogsägaren också producera naturvärden.
re i kö som vill ha ett anbud
på miljöstödsobjekt, varnar
Bäckman.
– Det här området kring rännilen har tidigare varit betesmark för djur. Med hjälp av
växtligheten kan man ännu
skönja dragen av skogsbete,
förklarar naturvårdsrådgivare
Mona Bäckman från Kustens
skogscentral medan hon visar
upp rännilen. En rännil är ett
av de vanligaste miljöstödsobjekten på sydkusten.
Vattnet i rännilen strömmar
med olika hastighet genom
ett kärr och vidare genom ett
lundområde innan den förgrenar sig och rinner ut i ett
åkerdike. Frodiga fräken- och
bräkenväxter, mossor, klibbal
och sälg kantar rännilen.
Olika ekonomiska lösningar
8
Bäckman tillägger att skogsägarna ofta brukar känna till
om de har ett speciellt område i sin skog.
– Redan deras far- eller
morföräldrar kan tidigare
ha lämnat objektet utanför
ekonomiskogsbruket. Det är
ganska vanligt att miljöstödsobjektet har ett känslomässigt
värde för skogsägaren.
Skogsägarna brukar antingen direkt ringa upp Bäckman
direkt eller så har skogsfackmannen tipsat dem om möjligheten att söka om miljöstöd.
– För tillfället är väntetiden
lång, jag har många skogsäga-
Innan Bäckman kommer och
kollar upp objektet går hon
igenom kartor och flygbilder
över skogsfastigheten. Miljöstödsobjektet i sig behöver
inte räcka till för att ingå ett
miljöstödsavtal, så Bäckman
kollar på förhand om det
finns andra lämpliga objekt
på skogsfastigheten att lägga
till avtalet. Till exempel kärr
och stup är intressanta.
– Dessutom inverkar det
hur mycket avverkningsbart
virke skogsägaren har i sin
skog. Som tumregel kan man
hålla i minnet, att om det
finns mycket att avverka på
skogsfastigheten och miljöstödsobjektet är trädfattigt så
når skogsägaren inte upp till
självrisknivån.
– Den här rännilen är trädfattig, här finns max 150 kubikmeter virke per hektar. Den
behöver kompletteras med ett
annat miljöstödsobjekt för att
nå upp till självrisknivån.
På miljöstödsobjektet granskar Bäckman först objektets
historia och hur naturen ser ut
för tillfället. Därefter diskuterar hon med skogsägaren hur
han eller hon vill utveckla ob-
– Sälgen är viktig för skogens
mångfald, säger Mona Bäckman.
Skogsbruket 9/2010
jektet, och jämför olika ekonomiska alternativ.
– Det finns en hel del
aspekter att tänka på. Den
här rännilen går tvärs genom
skogsfastigheten. Då borde
man i miljöstödsavtalet rita in
ett separat körstråk över rännilen för att komma åt att avverka ekonomiskogen bakom
den. Miljöstödsobjektet ska
inte hindra skogsägaren från
att idka ett ekonomiskt skogsbruk på den övriga delen av
skogsfastigheten.
Lämna bredare kantzoner
Skogsägarna har haft möjlighet att söka om miljöstöd
sedan 1997. I miljöstödet är
oftast kärnan, i exempelfallet rännilen, skyddad enligt
skogslagen men genom att
Metso
okänt
Metsoännu
ännu
okänt
M
iljöstödet som skogsägarna kan erhålla är en del av
Metso-programmet. Enligt Skogsforskningsinstitutets
enkät kände endast 43 procent av skogsägarna till Metso.
Informationen om Metso hade skogsägarna främst fått via
massmedia och skogsägarna hade enligt enkäten önskat att
skogsvårdsföreningen hade informerat dem om Metso-programmets möjligheter. Främst var skogsägarna intresserade
av tidsbundna avtal och naturvårdsprojekt.
– Det kan kännas enklast att ta upp frågor om Metso med
den bekanta rådgivaren i skogsvårdsföreningen, konstaterar forskare Terhi Koskela från Skogsforskningsinstitutet.
För skogsägarna var ersättningsgrunderna och avtalsvillkoren speciellt viktiga frågor och skogsägarna ville också
veta hur man identifierar och begränsar naturobjektet. En
förmånlighetsjämförelse mellan skydd och det ekonomiska
skogsbruket fanns också på önskelistan. m
Källa: Skogsägaren 2010
Skogsbruket 9/2010
ingå ett miljöstödsavtal väljer
skogsägaren att skydda ett lite
större område runt rännilen.
– Enligt skogslagen får
man vid avverkningen inte
ändra på mikroklimatet vid
rännilen. Om rännilen är i
nord-sydlig riktning lämnas
på västra stranden en lite bredare kant. Och om rännilen
är i väst-östlig riktning lämnas på sydsidan en trädlängd
och nordsidan kan vara smal.
Mikroklimatet runt rännilen
blir stabilare ju bredare område man lämnar runt den,
förklarar Bäckman.
I lunden som kantar rännilen växer björkar och under
dem har granarna fått en god
start.
– Med tiden blir det att
ta ställning till om man ska
framhäva de karakteristiska
dragen för rännilen eller lunden. Rännilen behöver skuggan som granarna ger. Om
man däremot vill framhäva
lundens karakteristiska drag
borde man plockhugga granarna på bekostnad av rännilen.
Få miljöstödsobjekt behöver en skötselplan, men vid
Det kryllar av småkryp i en
rännil. Även större djur söker
upp rännilen för skydd och
vatten.
behov skrivs skötselåtgärderna i miljöstödsavtalet. Skogsägaren kan söka om ersättning för de arbetskostnader
som miljöstödsavtalet förbinder skogsägaren till.
Stormskador
Efter stormar borde skogsägaren ta bort omkullfallna träd i
ekonomiskogen för att skogen
inte ska drabbas av skadeinsektangrepp. Stormskador i
miljöstödsobjekt kan däremot
vara krångliga fall.
– I miljöstödsobjekt och
skogslagobjekt ska de stormskadade träden lämnas kvar.
Om träden har fallit ut mot en
väg får man ta bort den delen
av trädet som har fallit över
vägen, men träden ska ändå
lämnas kvar i miljöstödsobjektet, säger Bäckman. m
Text och foto:
Marianne Palmgren
9
Skogsförnyelserna
granskas vår och höst
När gräset vissnat och löven blåst ner syns de gröna
barrträdsplantorna som bäst. Skogscentralerna övervakar att skogslagen efterföljs genom stickprov. Bara
en bråkdel av alla skogsförnyelser granskas och vill
du vara säker på att din förnyelse lyckats skall du göra
en egen kontroll.
D
en viktigaste paragrafen i Skogslagen handlar om
att den som avverkar skog också är skyldig
att se till att skogen förnyas.
Skogsägarna i Finland tar
överlag allvarligt på att skogsbruket skall vara uthålligt och
för de flesta är det en hederssak att se till att också kommande generationer skall få
njuta av växtliga skogar. Trots
allt finns det alltid någon som
inte känner sitt ansvar och
därför finns paragrafen inskriven i lagen. Myndighetschef
Greger Eriks­lund på Kustens
skogscentral berättar att det
är Skogscentralen som övervakar att skogslagen efterföljs.
Skogscentralens myndighetssida har ändå inte tillräckligt
med resurser för att finnas
överallt och allt kontrolleras
inte.
För att ha koll på att lagen
efterföljs görs stickprov. Minst
tre procent av alla skogsförnyelser granskas. Stickproven
räcker till för att få en allmän bild av läget på förnyelseytorna och om det skulle
börja se alarmerande ut säger
Erikslund att man får ta till
nya metoder för att styra in
skogsbruket på rätt spår igen.
Han kommer ihåg tiden när
verkligt stora resurser sattes
på granskningsverksamheten.
Då styrdes en del av virkeslikviden till ett spärrkonto som
skogsägaren fick tillgång till
efterhand som arbetena med
skogsförnyelsen framskred.
Alla ytor granskades och det
var nog lite ”polisstat” över
det hela när man ser på det
idag. Dagens system känns
vettigare och när man hittar
problem på ett visst område
höjs urvalsprocenten. Diskussioner med skogsägarna och
skogsfackmännen brukar tillsammans med den noggrannare granskningen ge resultat
i bättre förnyelser.
Anmäl era förnyelser!
Skogsägaren skall göra en
anmälan om användning av
skog minst fjorton dagar före
Plantorna göms i gräset och
därför utförs granskningarna
helst när gräset är vissnat.
Gräset konkurrerar om vatten,
näring och ljus och här skulle
det allt vara skäl att trampa
ner gräset för att släppa fram
plantan.
10
en avverkning inleds. Det är
sällan som det är problem att
få in den här anmälan i tid.
En annan anmälan skall göras
när skogen förnyats och det
händer oftare att man glömmer bort att göra den anmälningen. När tidsfristen för att
anlägga ett nytt skogsbestånd
gått ut och ingen anmälan
kommit in måste Skogscentralen ta tag i ärendet och kontakta markägaren. Det binder
onödiga resurser som kunde
användas vettigare. Erikslund
hoppas att den sista lilla byråkratin också skulle skötas i tid
för att systemet skulle fungera
så smidigt som möjligt.
Erfarenheten visar att det
skall markberedas
Jag får tag i Jan-Olof Granvik
som är granskare på sydkusten i telefon. Han håller som
bäst på med att granska en
förnyelseyta. Just idag har lotten fallit på en mindre lyckad
förnyelse och han tar gärna
en paus för en pratstund. Det
är lite för tidigt ännu för att
utföra förnyelsegranskningar.
Gräset har inte vissnat helt
och det är svårt att hitta de
små tall- och granplantorna i
allt det gröna. Helst granskar
han förnyelser tidigt på våren
eller på senhösten, då syns
plantorna bra och arbetet går
snabbt. Granvik tycker att
förnyelserna överlag lyckas
bra och de allra flesta förnyelseytor som granskas klarar
gränsen för godkänt utan problem.
Det som han lagt märke
till genom åren och som han
gärna vill ta fram är hur viktig markberedningen är för
Skogsbruket 9/2010
När förnyelsen lyckats väl går
det snabbt att granska. Den
här ytan i Solf höglades och
planterades med gran för fyra
somrar sedan. En bra markberedning är A och O för att
lyckas och plantorna är redan
över en meter höga.
att man skall lyckas. Om ytan
inte har markberetts är oddsen låga för att han skall hitta
tillräckligt med plantor för att
kunna godkänna förnyelsen.
Planterade plantor har svårt
att klara sig mot gräs och
snytbaggar om ingen markberedning gjorts och det kommer väldigt lite naturplantor. Granvik säger att en bra
markberedning är en förutsättning vid fröträdsställning
och skogsodling lyckas bättre
där det markberetts. Om en
plantering skulle ha misslyckats brukar det ändå komma
tillräckligt med naturplantor
i markberedningsspåren för
att han skall kunna godkänna
förnyelsen.
Alla plantor räknas inte
Vid granskningen räknas antalet utvecklingsdugliga plantor på 50 kvadratmeter stora
prov­ytor som placeras jämnt
över ytan. Ju närmare gränsen
för godkännande man kommer desto noggrannare är inventeringen och utplaceringen av provytorna. Granskarna
har tydliga direktiv som de
skall följa för att kunna ge
ett utlåtande som myndighet.
Alla plantor räknas inte – det
är endast så kallade utvecklingsdugliga plantor som tas
med i bedömningen. På de
kargaste markerna räknas endast tallar medan antalet trädslag som kan få ekonomiskt
värde är större på bördigare
marker. Plantorna som räknas
skall vara friska och av god
kvalitet och ha förutsättning
att överleva. Avståndet mellan plantorna inverkar också
på om de räknas med eller
inte, om två plantor står närmare varandra än en meter
Skogsbruket 9/2010
räknas bara den ena. Logiken
bakom är att den ena plantan
i något skede måste röjas bort
för att ge plats åt den andra så
den kan växa ostört.
Gör en egenkontroll
Det tar inte lång tid att göra en
egenkontroll av förnyelserna i
den egna skogen. Samtidigt
får ni en bekräftelse på att det
finns tillräckligt med plantor
i skogen och kan se efter om
det finns större luckor som
behöver kompletteras eller
om slyet kommit ikapp plantorna och borde röjas bort. Ta
med äkta hälften eller någon
kompis, ett måttband och en
kaffetermos så går kontrollen lätt att utföra. En cirkel
med radien 3,99 meter ger en
areal på 50 kvadratmeter. Antalet plantor inom cirkeln tas
gånger 200 för att få fram hur
många plantor som finns på
en hektar. Ökar man radien
till 5,64 meter täcker cirkeln
100 kvadratmeter. En står i
mitten och den andra går runt
och tillsammans kan man sedan räkna och bedöma kvaliteten på plantorna.
Om förnyelsen lyckats bra
finns det mer än 1 600 barrträd per hektar. Då finns det
förutsättningar för ett lönsamt skogsbruk. Gränsen för
en godkänd förnyelse enligt
skogslagen går vid ungefär
1 300
utvecklingsdugliga
plantor per hektar (beroende
på växtplats). m
Text och foto:
Johnny Sved
Plantorna skall vara utvecklingsdugliga och får inte stå
för nära varandra. Den här
fröträdsställningen i Kyrkslätt
fyller nog lagens krav tack
vare björkarna, men det var
knappast så här det var tänkt.
11
Bioenergi
Trädgårdsstiftelse sparar på
att bränna flis och torv
För drygt sex år sedan började Martens trädgårdsstiftelse värma sina växthus med flis och torv. Med facit i
hand var beslutet att gå över till bioenergi helt rätt.
Värmekostnaderna har halverats medan flisanskaffningen skapar sysselsättning i den egna regionen.
F
ortsätta använda tjockolja som bränsle eller
gå över till bioenergi?
För sex år sedan stod
Martens
trädgårdsstiftelse
inför en svår, stor och komplicerad fråga. Efter noggrant
övervägande blev beslutet att
satsa på det senare – förbränning av torv, flis och andra
förnyelsebara bränslen.
– Vi stod inför ett vägval och
en stor bidragande orsak till
valet var att oljepriset varierar
för mycket medan priserna
på fasta bränslen är stabilare.
Det hade varit för riskfyllt att
fortsätta med oljan, säger Anders Norrback, direktör Martens trädgårdsstiftelse.
Martens trädgårdsstiftelse
har förutom kommersiell
verksamhet till uppgift att bedriva försöks-, forsknings- och
annan verksamhet som främjar trädgårdsnäringen i regionen. Att ligga steget före och
visa vägen är således en viktig
uppgift.
– Det var en annan aspekt
som vägdes in och det var
också en orsak till att vi valde
att investera i en ny förbränningspanna på två megawatt
för bioenergi. Vi strävar alltid
efter att ligga i framkanten,
förklarar Norrback.
Inbesparingar
Stiftelsen har en växthusanläggning med 12 000 kvadratmeter under glas. Årsförbrukningen är cirka 5 000
kubikmeter fast bränsle, varav
3 000 kubikmeter utgörs av
torv och 2 000 kubikmeter
av flis.
– En kubikmeter fast bränsle
motsvarar ungefär 100 liter
lätt brännolja, så femtusen
kubikmeter motsvarar således
cirka 500 000 kilo olja, förklarar Leif Rönnholm, som är
ansvarig för bioenergianskaffningen.
Anders Norrback, direktör
för Martens trädgårdsstiftelse
är glad över att man fattade
beslutet att gå över till bioenergi. I tunnan finns flis som
sedan sex år tillbaka används
som bränsle för att värma upp
över 12 000 kvadratmeter
växthus. Stiftelsen är också en
stor torvanvändare.
12
Pannan har varit i bruk sedan maj 2004 och sex år senare står det klart att beslutet
att gå in för bioenergi var helt
rätt.
– Trots att en sådan här
panna kräver mera skötsel
och underhållsarbete har vi
minskat uppvärmningskostnaderna betydligt.
Martens stiftelse har endast vid ett fåtal tillfällen varit
tvungen att använda lättolja.
Det sker vid kalla perioder på
under 23 minusgrader samt
vid driftsstopp.
– När flis- och torvförbränningen inte räcker till så måste vi ha olja som reserv, men
vi strävar efter att använda
så litet som möjligt, förklarar
Rönnholm.
Fördelarna med att använda bioenergi är flera. Förutom
den miljömässiga aspekten –
att koldioxidutsläppen minskar – finns det också ekonomiska fördelar. I stället för att
köpa olja från utlandet gynnas den egna närregionen av
att flisbehovet ökar.
– Flisanskaffningen sysselsätter flera personer och
bidrar till pengarna stannar i
området. Det är mycket positivt, konstaterar Norrback.
Avtal med skogsvårds­
föreningen
Flisanskaffningen
handhas
huvudsakligen av Skogsvårdsföreningen Österbotten. Kontraktet med skogsvårdsföreningen är på flera år och målet
är att fortsätta samarbetet.
– Kontraktet ska förnyas i
Skogsbruket 9/2010
Johan Svedström, skogsvårdsinstruktör vid Skogsvårdsföreningen Österbotten,
ansvarar för att Martens trädgårdsstiftelse får energiveden
som behövs. Stiftelsen flisar
själv energiveden, berättar Leif
Rönnholm, som är ansvarig
för bioenergianskaffningen.
höst och det handlar mest om
att justera priser. Vi är mycket
nöjda med samarbetet och
allt har fungerat mycket bra,
säger Rönnholm.
Mikael Franzén och Johan
Svedström, skogsvårdsinstruktörer vid Skogsvårdsföreningen Österbotten, ansvarar
för anskaffningskedjan från
skogen till Martens trädgårdsstiftelse.
– Vi ser till att energiveden
transporteras till stiftelsens
gård och vi sköter också övertäckningen. Vi har entreprenörer som utför leveranserna
för vår räkning, förklarar de.
Det gäller att arbeta långsiktigt för att kunna tillgodose
kundernas behov av flis. Helst
ska energiveden torkas i ett
helt år innan den flisas.
– Vi täcker all energived,
trots att det är en utmaning.
Det är också en utmaning att
garantera leveranser av flis på
grund av att konkurrensen om
ungskogsobjekten har ökat
mycket, säger Svedström.
På grund av detta anlitar
Martens trädgårdsstiftelse sedan ett år tillbaka också lokala flisentreprenörer.
– För oss handlar det om att
säkerställa flisbehovet och vi
kan inte heller förbigå lokala
entreprenörer, som är villiga
att satsa och som kan leverera
partier vid förutsatta tider. En
besvärlig tidpunkt infaller under menförestider under vår
och höst och då kan det bli
problem med transporterna.
Flisar på gården
Stiftelsen har också gått in för
att flisa virket själva på gården, vilket också är ett led i
att säkerställa flisbehovet.
– Det är tryggare att ha lager på gården om det skulle
uppstå
leveransstörningar.
När det ska flisas tar vi bara
hit en flismaskin.
Finns det några risker med
fliseldning?
– Det största problemet är
att kvaliteten kan vara ojämn,
det vill säga att fukthalten är
för hög. Det märks i att effekten minskar och det här är
ett dilemma. Men överlag är
vi nöjda med kvaliteten och
både skogsvårdsföreningen
och våra privata entreprenörer tillgodoser vårt behov, säger Norrgård.
Och fortsätter:
– Torven kommer däremot
från Kauhajokiområdet, men
även kvaliteten på den kan
variera. Det gäller alla förnybara bränslen förutom spannmål. I fjol använde vi faktiskt
300 000 kilo spannmål på
grund av att priserna var på en
exceptionellt låg nivå. Men
det var bara ett undantag. m
Text och foto:
Christoffer Thomasfolk
Förbränningen av flis och torv
fungerar utmärkt, konstaterar
Leif Rönnholm, som är ansvarig för bioenergianskaffningen
vid Martens trädgårdsstiftelse.
Endast vid få tillfällen, om det
blir för kallt, måste man använda olja tillfälligt.
Skogsbruket 9/2010
13
Bioenergi
Under en sommar hinner energiveden torka mycket om
det inte är exceptionellt regnigt. När en trave med energived från ungskogar finns på en öppen plats som är
utsatt för vind, hinner så mycket fukt avdunsta att
fukthalten sjunker till under
Foto: Tanja Lepistö
Små saker höjer
energivedens värde
40 procent. Det innebär
att energiveden kan flisas på vintern.
E
nergived från ungskogar som torkat tar inte
mera upp fukt under
höst och vinter som
groten gör. Det här gäller
både för kvistad och okvistad
energived från ungskogar.
Underslag under traven
En bra trave…
En trave med energived ska
vara ren. Ofta innehåller den
annat än enbart energived
Foto: Tanja Lepistö
Lagringsplatsen bör väljas
med omsorg. Den har stor
inverkan på torkningen. Fjärrtransporten och flisningen har
också sina krav, som t.ex. tillräckligt stora vändplatser, tillräcklig bärighet och utrymme
för lastning och flisning.
Energived från ungskogar,
både kvistad och okvistad,
kräver en hel del lagringsutrymme. För varje hektar som
gallrats behövs omkring 12
löpmeter lagringsutrymme,
när traven med energived är
omkring fyra meter hög, 4
meter bred och virkesuttaget
är omkring 50 m³/ha. Om
träden är kvistade räcker det
med 10 löpmeter.
Det ska finnas tillräckligt
med underslag under traven.
Underslagen ska helst vara av
grovt virke, som till exempel
asp och al som sällan går att
sälja. Då kan inte fukt från
marken tränga in i det virke
som finns nederst i traven.
Luftcirkulationen i traven blir
också bättre.
14
Så här ska en trave med energived från ungskogar se ut. Framsidan har ett en meters brett utskjut, den är täckt och täckmaterialet är fixerat med några stammar energived.
och allt sådant gör flisningen
långsammare. Flisens kvalitet
blir också sämre och i värsta fall uppstår det problem i
pannan.
Virke som används som
markförstärkning och som underslag under travar ska inte
tas tillvara, då stenar och jord
följer med när det lyfts upp.
Några praktiska råd för lagring av energived från ungskogar:
•intill traven får det varken
finns stenar, stubbar eller
träd som stör maskinerna
•i omedelbar närhet av traven får det inte finns el- eller telefonlinjer
•traven ska finnas inom räckhåll för griplastaren.
•ingen energived får lagras i
närheten av byggnader med
tanke på brandskyddet och
bullret från flisningen.
•traven bör täckas för att
fukthalten i energiveden
ska sjunka. Lite energived
placeras ovanpå täckmaterialet så att vinden inte
tar tag i det. Undvik att
använda
polyestervävda
presenningar med plastbeläggning, då plasten lätt går
sönder i sträng kyla.
•stammarnas rotändor ska
ligga mot vägen och helst
mot söder. Travens framsida
mot vägen förses med ett
cirka 1 meter brett utskjut,
som minskar nedvätningen.
•lagringsplatsen ska hållas
prydlig och städas upp efter
flisningen m
När flisningen sker på lagringsplatsen krävs det utrymme för två fordon i bredd.
Text:
Gerd Mattsson-Turku
Serien med artiklar om uttag av
energived från gallringsskogar
fortsätter. Artiklarna baserar sig på
”Laatuhakkeen tuotanto –opas”
som är skriven av energivedsexpert Tanja Lepistö på Norra Österbottens skogscentral.
Skogsbruket 9/2010
8
Skogsvårdsskolan
Gallring ger bättre skog
och mer inkomster
Produktionen
av gagnvirke
och därmed skogsägarens
inkomster blir större i en
gallrad skog.
förbättrar
Gallringen
beståndets kva-
litet, påskyndar tillväxten
och i synnerhet trädens diametertillväxt.
N
är man vid gallring väljer de träd
som lämnas kvar att växa gäller
det att beakta
•beståndets kvalitet
•växtplatsens produktionsförmåga
•trädens läge i förhållande till varandra
Varför gallra?
Med gallringen kan du som skogsägare
påverka beståndets utveckling. Du kan
få tidigare inkomster från din skog och
det ökar lönsamheten i skogsbruket.
Gallringen koncentrerar tillväxten
till de stammar som du väljer att spara.
Genom att ta bort stammar med nedsatt kvalitet eller nedsatt tillväxt ökar du
produktionen av värdefullt virke. Klena,
skadade och förväxande stammar tas
bort.
Vid gallringen kan man också styra
trädslagsblandningen. Ett inslag på ungefär 10 procent av vårtbjörk i ett barr-
Konkurrensen om ljus, näring och vatten leder till att en del av träden dör i en ogallrad skog. Efter gallringen koncentreras tillväxten till
de bästa träden och stammarna kan växa sig grova. En bra drivningskvalitet är virkesköparens och maskinentreprenörens visitkort.
Skogsbruket 9/2010
15
Skogsvårdsskolan
trädsbestånd förbättrar skogens hälsa.
Spara lövträd framför allt i luckor, svackor och fuktigare partier.
Gallringsavverkningarna ökar inte trädbeståndets virkesproduktion per hektar.
Den totala produktionen är störst i en
helt ogallrad skog. Men i en ogallrad skog
finns det mångdubbelt flera träd, många
av dem är klena och en stor del dör i brist
på ljus och näring. Professor Kari Mielikäinen på Skogsforskningsinstitutet poängterar skillnaden i virkeslikviden.
– Den naturliga avgången dödar ungefär 20 procent av den totala tillväxten
i granbestånd och 25–35 procent i tall-
bestånd. Den här produktionen kommer
inte in i skogsägarens plånbok.
De här träden tar vi bort i gallringen
•sjuka och skadade träd
•träd som förlorat i konkurrensen och
blivit i underläge
•träd som stör huvudstammarnas utveckling.
Efter gallringen ökar trädens tillväxt tack
vare större växtutrymme. Det utvecklas
nya barr i kronan vilket effektiverar fotosyntesen. Diametertillväxten ökar. Näringsämnena som frigörs från kvarliggande
grenar och toppar är gödsling åt träden.
Gynna huvudstammarna
Välj ut de stammar som ska stå kvar till
slutavverkning, de så kallade huvudstammarna. Huvudstammarna ska väljas
bland de medelgrova och grova träden
som har bra kvalitetsegenskaper.
Ett inslag av lövträd bidrar till att upprätthålla markens hälsa och öka skogens
motståndskraft mot olika skador. Ett inslag av vårtbjörk i gran- och tallbestånd
ger dessa positiva effekter, men sänker
inte barrträdens produktion.
Ge kronan rum att växa
Trädet behöver en tillräckligt stor grön
krona för att stammen ska kunna utvecklas och konkurrensen om utrymme är
ofta hård. Som skogsägare har du därför
ganska lite spelrum när det gäller tidpunkten för första gallring. Tallen ska ha
en grön krona som är minst 40 procent
av trädets höjd, björken minst 50 procent och granen minst 60 procent. Det
är vanligtvis tid för första gallringen när
träden är 12–15 meter höga.
Träden växer snabbt och de reagerar
kraftigt på förändringar. Första gallringen inverkar därför mer på beståndets
utveckling än senare gallringar. Första
gallringen är en investering i framtiden
och därför lönar det sig inte att skjuta
upp gallringen till exempel i väntan på
högre virkespriser.
Gallringen måste tidigareläggas om
röjningen har försummats eller om den
varit för svag. I dessa fall blir avverkningsuttaget mindre med mindre stammar och större drivningskostnader. Viktigare än uttaget och virkeslikviden är
dock att du som skogsägare har satsat på
beståndets vidareutveckling.
Första gallringen avgörande
Låggallring är en bra och väl beprövad
gallringsmetod som fungerar vid all gallring. Vid låggallring gynnas de största
träden genom att de mindre tas bort. De
träd som står kvar får en snabb diameterutveckling.
I tallskog är det vanligt med stora kvaGallringen ger inkomster åt skogsägaren
och det kvarstående beståndet bra utvecklingsmöjligheter.
16
Skogsbruket 9/2010
Skogsvårdsskolan
Ett inslag av björk i tallskogen förbättrar
markens kvalitet och ökar motståndskraften mot olika skador.
litetsskillnader mellan träden. Med hjälp
av förstagallringen förbättrar man kvaliteten i beståndet och därför är förstagallringen oftast en kombination av låggallring och kvalitetsgallring. Man tar då
bort även krokiga träd, träd med tjocka
kvistar och breda vargträd.
För granens del är inte timmerkvaliteten av samma betydelse som för tallen
eftersom granen har jämnare kvalitet.
Den reagerar lätt på gallringen och de
enskilda trädens diameter börjar i snabb
takt växa efter gallringen. Granen är
mer flexibel vad gäller beståndets täthet
och gallringsstyrka. Granen är känslig
för skador och därför skall granbestånd
gallras så få gånger som möjligt och helst
under vintern.
Professor Mielikäinen betonar vikten
av rätt skogsvårdsarbete i rätt tid.
– Skogsägaren lägger grunden till en
lönsam första gallring redan i förnyelsen.
Och genom att koncentrera tillväxten
till de bästa träden och styra trädslagsfördelningen i röjningen är det arbetet
mycket värt när skogen kommer till förstagallringsskedet.
Förstagallringens lönsamhet i
tallbestånd
euro/ha
euro/ha
1000
Förstagallring vid
Förstagallring vid
14 m höjd
14 m höjd
Röjningen outförd
Röjningen outförd
Röjningen utförd
Röjningen utförd
1000
500
500
0
500
Förstagallring vid
Förstagallring vid
11 m höjd
11 m höjd
0
500
1000
1000
Inkomster
Kostnader för maskinell
Nettoinkomster
Inkomster
för maskinell
Nettoinkomster
(virkespris vid väg)Kostnader
drivning
(virkespris vid väg)
drivning
Källa: Skogsforskningsinstitutet
Källa: Skogsforskningsinstitutet
Skogsbruket 9/2010
Senare gallringar
Vid senare gallringar kan du som skogsägare prioritera de ekonomiska argumenten mer vid valet av tidpunkt, gallringsstyrka och gallringssätt.
Rekommendationen för tall är två eller
tre gallringar. För gran och vårtbjörk rekommenderas endast en gallring mellan
förstagallringen och slutavverkningen.
I välskötta bestånd kan man i andra
och tredje gallringen avverka en del av
de största härskande träden, det vill säga
höggallra.
Gallringsmallen visar vägen
Gallringsmallarna hjälper att hitta den
optimala gallringsstyrkan och tätheten
efter gallringen. Genom att följa den
rekommenderade gallringsstyrkan kan
man minska risken för storm- och snöskador efter avverkningen.
Gallringsmallarna har utarbetats enligt trädslag och växtplats och anger
med hjälp av övre höjden och grundytan gallringsbehovet och trädbeståndet
som det lönar sig att låta växa vidare.
Skogens skick, tidigare behandling och
skogsägarens mål inverkar på hur man
använder gallringsmallarna.
Gallringsmallarna bygger på långvariga gallringsförsök och leder till det bästa
resultatet både vad gäller virkesproduk-
17
Skogsvårdsskolan
tion och lönsamhet. Beroende på växtplats och gallringsstyrka leder mallarna
till mellan en och tre gallringar under
omloppstiden.
En alltför kraftig gallring minskar den
totala tillväxten och ger mindre inkomster i framtiden.
Undvik stam- och rotskador
Det är viktigt att utföra avverkningen och
transporten av virket ut till väg utan att
skada de träd som står kvar och marken.
Skador på stammen och vid rothalsen
ökar betydligt risken för att skadliga
svampar angriper trädet. Dessutom kan
skadorna leda till kvalitetsfel på trädet.
Resultaten från de fältgranskningar som
Kustens skogscentral gjort, visar att drivningskvaliteten i gallringar borde bli
bättre. Andelen skadade träd överskrider
det som skogsbrukets aktörer har kommit överens om.
För att minska skadorna på träd och
mark är det viktigt att ta hänsyn till markens bärighet. När man ska gallra mjuka
marker är det bäst att avverka och köra
ut virket när marken är tjälad. Risken för
körskador är mindre också under torrare
perioder.
Granen är speciellt känslig och blir
lätt angripen av svampskador vid avverkningar sommartid. Undvik att gallra
granen under dess savningsperiod under
våren. Annars kan det lätt uppstå fällnings- och körskador.
Gallra helst under vintern. Då är risken
för körskador mindre. Rotrötan sprider
sig inte heller i vinteravverkningar. Under perioden maj-oktober ska stubbarna
alltid behandlas för att hindra rotrötan
att sprida sig till friska träd.
Så här går det att hindra skador
•välj rätt drivningstidpunkt
•använd lämpliga maskiner
•röj hindrande underväxt före avverkningen
•sätt ris och stamved på mjuka ställen
•avstånden mellan körstråken är minst
20 meter
•bredden på körstråken är 4,0–4,5 meter
•gör arbetet omsorgsfullt.
18
Visa hänsyn till naturen
Spara döda stående och liggande träd.
Spara växande träd som är viktiga för naturen och landskapet och som inte stör
huvudträden: till exempel sälg, asp och
klibbal. Spara också buskar och underTrädslag
Tall
Gran
Vårtbjörk
växt som inte försvårar avverkningen.
Lämna gärna naturvårdsträd i en grupp
på ett fuktigt område eller intill ett berg.
Spara kanter mot åker, torvmark och vatten. n
Text och foto: Annikka Selander
Tid för första gallring,
beståndets höjd, meter
11–15
12–17
14–16
Stamantal efter gallringen,
stammar per hektar
1 000–1 200
900–1 000
700–800
ORDLISTA:
Drivning
Avverkning och transport av virke från
skogen till väg.
Gallringsmall
Modell som visar när det finns ett tillräckligt trädbestånd för att en gallring
ska kunna genomföras. Gallringsmallen
visar hur stor del av beståndet ska avverkas och hur mycket som ska stå kvar.
Modellen innehåller trädslag, växtplats,
beståndets övre höjd och grundyta.
Gallringsstyrka
Gallringsstyrka är ett mått på hur stor andel av beståndets grundyta, volym eller
stamantal som tagits ut vid gallring.
Grundyta
Grundytan är ett mått på hur tätt beståndet är. Det mäts som kvadratmeter per
hektar och är ett mått på hur stor yta
som stammarnas tvärsnitt utgör. Skogens grundyta mäts med hjälp av ett relaskop för att fastställa mängden virke.
Grundytan är ett mått på den sammanlagda tvärsnittsytan av alla träd på 1,3
meters höjd, uttryckt i kvadratmeter per
hektar.
Höggallring
Gallringsätt där man utöver sjuka, skadade och tekniskt dåliga behärskade
och undertryckta träd avlägsnar även
större träd av dålig kvalitet. Gallring av
härskande träd kräver stor omsorg för
att tätheten inte ska sjunka under den
rekommenderade. Höggallring lämpar
sig endast i senare gallring av skötta bestånd.
Kvalitetsgallring
Man avlägsnar enligt samma princip
som vid låggallring skadade och sjuka
träd och träd som blivit efter i tillväxten
och utöver det förväxande träd, så kallade vargträd.
Körstråk
Stråk som har öppnats i terrängen för att
transportera virke.
Låggallring
Vid låggallring gynnas de största träden
genom att de mindre, som har förlorat i
den naturliga konkurrensen, tas bort. De
träd som har de bästa förutsättningarna
att utvecklas till ekonomiskt värdefulla
stammar får växa vidare och de får en
snabb diameterutveckling.
Omloppstid
Den tid som förlöper innan det på samma växtplats finns ett nytt trädbestånd i
samma utvecklingsskede.
Relaskop
Mätinstrument för fastställande av trädbeståndets grundyta. I allmänhet en
plastskiva med 2,0 centimeter bred syftöppning i ändan på ett 1,0 meter långt
skaft.
Övre höjd
Medelhöjden av de hundra grövsta träden per hektar.n
Skogsbruket 9/2010
Inga risker med
maskinell plantering
M-Planter (t.v.) kan plantera två plantor samtidigt, medan
Bracke planterar en planta i gången. Planterings- och markberedningsprinciperna är de samma.
En planteringsmaskin är
1,5 gånger snabbare än
människan. Dessutom utför den markberedningen
samtidigt som den planterar.
Kvaliteten
på arbetet
är också lika bra.
V
i kommer inte ifrån
det faktum att allt
fler skogsvårdsarbeten blir maskinella.
Den främsta orsaken är att
det inte finns arbetskraft. Trots
att vår arbetslöshetsprocent
är omkring tio, är en stor del
av de personer som planterar
den här barmarksperioden
säsongarbetare från Baltikum
och Östeuropa.
Skogsägarkåren förändras
också. Den typiska skogsägaren har varit en självverksam
man som bor på sin skogsfastighet. Men under de senaste
åren har en förändring skett.
Allt fler skogsägare bor inte i
samma kommun som sin fastighet.
har nu i sommar varit i full
gång i våra skogar. De utför
markberedning i form av
fläckhögläggning i samband
med planteringen. En skopa
tar upp en hög med jord,
sätter en planta i högen och
pressar samman jorden runt
plantan.
Markberedning och plantering med samma maskin
Snabbare planteringstakt
I dagsläget är den maskinella
planterings andel under fem
procent. Hos UPM, som äger
närmare en miljon hektar
skog, är den maskinella planterings andel redan trettio
procent.
Trettio planteringsmaskiner
”Vid manuell plantering kommer
60 procent av plantorna rätt ner
i jorden, vid maskinell plantering
nästan alla.”
Skogsbruket 9/2010
Två
märken
dominerar,
Bracke och M-Planter. Det
finns två väsentliga skillnader
mellan dem. M-Planter kan
plantera två plantor samtidigt
på 1,5 meters avstånd från
varandra. I bra förhållanden
blir plantering med M-Planter
billigare än plantering med
manuell arbetskraft.
Enligt de tidsstudier som
Skogsforskningsinstutet
utfört är planteringsmaskinen
1,5 gånger snabbare än en
planterare med planteringsrör. Maskinen gör vanligtvis
minst tolv timmars arbetsdag
och det betyder i bästa fall en
planteringstakt på 3 000 plantor per dag.
Bra kvalitet på arbetet
Forskare Juho Rantala på
Skogsforskningsinstitutet säger i en intervju på webbsajten forest.fi att kvaliteten på
maskinarbetet motsvarar det
arbete som en duktig planterare gör.
– Vid manuell plantering
kommer 60 procent av plantorna rätt ner i jorden, vid maskinell plantering nästan alla,
säger Juho Rantala. Vid manuell plantering utförs markberedning i de flesta fall ett år
i förväg. Det innebär att jordhögarna som ska bli planteringshögar plattas till av snön
och planteraren kan ha svårt
att hitta en bra jordhög åt alla
plantor. Det här är naturligtvis
inte planterarens fel. m
Text:
Gerd Mattsson-Turku
19
De planterar 200 000
plantor – på en säsong
Bröderna Kalander i
Maxmo vet hur ett gott
planteringsjobb
utförs.
Men det är inte konstigt
med tanke på att de har
planterat i snart fyrtio år.
På en säsong planterar vi
cirka 200 000 plantor
tillsammans, säger de.
T
vå figurer skymtar i
ändan av ett kalhygge
i Maxmo. På avstånd
ser de ut att vandra
omkring och njuta av naturen. Men i det här fallet handlar det inte om några flanörer
utan om två hårt arbetande
bröder – Elis och Pehr-Olof
Kalander.
Båda arbetar som planterare
åt Skogsvårdsföreningen Österbotten, ett arbete som de utför mästerligt efter många år i
branschen.
– Visst kan man säga att vi
kan plantera skogsplantor vid
det här laget. Jag har hållit på
med det här arbetet i 37 år och
jag trivs fortfarande ypperligt,
säger Elis Kalander, som trots
att han har pensionerats ämnar hålla på några år till.
Ett bevis för deras yrkeskunskap är antalet plantor som
de planterar under säsongen
som sträcker sig från vår till
höst. Enligt de själva handlar
det om cirka 200 000 plantor
som de planterar tillsammans
under en säsong.
– Det innebär att vi planterar cirka 900 plantor i medeltal per dag och en vanlig
arbetsdag för oss är cirka en
timme i bil och sex timmar
ute i skogen, säger Pehr-Olof
Kalander stolt.
Redskapen har utvecklats
De konstaterar att det finns
en hel del som har förändrats
med tiden när det kommer
till plantering. Ett exempel är
redskapen som i dagens läge
är mera ergonomiska och effektivare.
– Först använde vi planteringshacka, men i dag är det
planteringsrör gäller. Rören är
bättre än sin föregångare och
orsaken till det är att planteraren kan stå rakt och lägga
plantan i röret och skjuta ner
den i jorden.
– Det gör planteringen effektivare och minskar påfrestningen på ryggen när vi inte
behöver böja oss. För att inte
tala om att det underlättar arbetet i varmt väder, berättar
de.
En annan förändring som
bröderna kan berätta om är
att plantornas kvalitet har
förbättrats. I dag är plantorna
kraftigare och större, vilket
beror främst på kvalitativa
plantskolor. Nuförtiden används huvudsakligen täckrotsplantor.
– Rotsystemet är nuförtiden
bättre och det ökar chanserna
att plantorna överlever i konkurrens med övrig vegetation.
Stora och kraftiga plantor klarar sig också bättre där det
inte har markberetts, förklarar
Elis.
Enligt de båda har det också
skett miljömässiga förändringar över tid.
– På 1970-talet såg vi mycket mera fåglar, som orrar och
tjädrar, jämfört med nu. Men
huruvida det beror på att klimatet har blivit varmare kan
jag inte svara på. En bidragande orsak är i alla fall att kalavverkningarna har ökat.
Svår terräng
Något som försvårar deras arbete är att terrängen i Maxmo
med omnejd är oerhört stenig. Det i sin tur gör att kalytorna sällan kan markberedas
och därmed tillkommer extra
arbeten.
– När en yta har markberetts finns spår att följa och
det underlättar planteringen
eftersom vi bättre kan se var
plantorna ska placeras. Utöver det ger markberedning
värme åt rötterna så att plantan växer snabbare och klarar
sig i kampen mot annan växtlighet, säger Elis.
Enligt bröderna skulle en
oerfaren planterare tycka att
den yta som de arbetar på
den här veckan är mycket stenig. Och vid en första anblick
ser det nästan omöjligt ut att
Elis Kalander till vänster och
brodern Pehr-Olof har tillsammans nästan sextio års erfarenhet av att plantera. Årligen
planterar de tillsammans närmare 200 000 plantor i Maxmo med omnejd.
20
Skogsbruket 9/2010
hitta några lämpliga ställen
för plantorna, men Elis och
Pehr-Olof klarar utmaningen
galant.
– Det kan vara tungt att ta sig
fram i den här terrängen, men
det går nog. Huvudsaken är
att se till att plantera tillräckligt många plantor. Trots att
terrängen är svår måste man
se till att plantera minst tvåtusen plantor per hektar. Det är
ett måste för att resultatet ska
bli bra i framtiden.
När bröderna inte kan plantera utför de röjningsarbete på
vintern för Skogsvårdsföreningen Österbottens räkning.
Deras kontaktperson är Guy
Djupsjöbacka, skogsvårdsinstruktör vid Skogsvårdsföreningen Österbotten.
Aktiva skogsägare
Djupsjöbacka
koordinerar
planteringsarbetet i området
och förser planterarna med
plantor till den yta som ska
Guy Djupsjöbacka, längst till
vänster,
skogsvårdsinstruktör vid Skogsvårdsföreningen
Österbotten,
koordinerar
planteringsarbetet. Föreningen har anställt Pehr-Olof och
Elis Kalander sedan många år
tillbaka. Den sistnämnda har
planterat i hela 37 år.
Skogsbruket 9/2010
planteras. Enligt honom kan
skogsvårdsföreningen vid behov hyra in extra planterare
och sammanlagt planteras årligen cirka 460 000 plantor i
föreningens regi på området.
– Den andra hälften planteras av skogsägarna själva
och vi är glada över att vi har
många aktiva här i området.
Men det är viktigt att vi har
två kunniga planterare i tjänst
med tanke på att det här inte
är ett så omtyckt arbete bland
den yngre generationen, säger Guy Djupsjöbacka.
Han understryker vikten
av att planteringen längs den
österbottniska kusten sker
snabbt, helst inom två år efter
förnyelseavverkningen. Om
inte ökar risken för att vegetationen snabbt tar över.
– Då krävs det nästan att
ytan markbereds, vilket ökar
kostnaderna. I allmänhet
vidtar skogsägarna åtgärden,
men ibland måste vi påminna
dem. m
Plantornas kvalitet har förbättrats
med åren. Rotsystemet är större
och det ökar chanserna att
plantorna överlever i konkurrensen med övrig vegetation.
Text och foto:
Christoffer Thomasfolk
Pehr-Olof Kalander visar hur planteringen sker
med ett planteringsrör. Plantan läggs i röret som
trycks ned till lämpligt djup. Planteraren påminner
om att det är viktigt att plantera tillräckligt med
plantor – minst 2000 plantor per hektar.
21
Skogsbruk i skärgården
en utmaning
Då det blåser över 5 meter per sekund är det inte att ge sig ut till havs med det här ekipaget. Bertel Åberg bogserar.
Under
några
hektiska
sommarmånader ska avverkningarna
ske
ute
i
skärgården.
I
skärgården utanför Lovisa råder sensommarens
stillhet, endast några enstaka båtar syns mellan
öarna. De till synes orörda
strandlinjerna gör det svårt att
tänka sig att det kan pågå ett
aktivt skogsbruk på öarna.
– Strandlinjerna lämnas
orörda. Öns naturliga förutsättningar och utseende avgör skyddszonens bredd och
utformning. Vi röjer inte ens i
skyddszonen, berättar skogsbruksingenjör Henrik Blomqvist från Stora Enso.
Skogsbruk i skärgården
uppfattas för det mesta som
småskaligt, där skogen växlar
mellan produktiv skog, bergknallar, kärr och myrar.
På ön Kejvsalö där Stora
22
Ensos avverkning för tillfället pågår, är det allt annat än
småskalighet som gäller. Figurerna varierar från en halv
hektar upp till hundra hektar
stora gallringar.
– Det beror på att ön tvångsavverkades efter kriget. Fångar
skickades hit ut för att hugga
ner skogen, och brännveden
transporterades till Helsingfors, förklarar Blomqvist.
I dag ägs den drygt 800
hektar stora ön av Pensionsstiftelsen Tamrock och några
privatpersoner. Ön ingår delvis i Natura-strandskyddsprogrammet.
Slitage på avverknings­
maskinen
Terrängen på Kejvsalö är stenig, ett i och för sig typiskt
drag för skärgården utanför
Lovisa. För entreprenörens del
betyder stenigheten slitage på
avverkningsmaskinen.
– På större öar är det nästan
samma sak som att avverka på
fastlandet, konstaterar Pekka
Högdal. Han är mitt uppe i
en slutavverkning på ön.
Högdal har vid det här laget
20 år bakom sig som skogsmaskinförare och brukar för
det mesta jobba i skärgården
under somrarna.
– Visst tar det längre tid, till
exempel då man ska frakta
avverkningsmaskinen till ön,
men jag trivs. Då skogbruk i
skärgården är småskaligt har
jag mer kontakt med skogsägarna i jämförelse med att
jobba på fastlandet, säger
Högdal.
– Alltför gamla maskiner
kan man inte ha ute i skären.
Små reparationer kan jag göra
själv men det tar tid att börja
frakta avverkningsmaskinen
till fastlandet för reparation.
Det finns gott om röta i granarna på öarna och holmarna
i Lovisa, men tallens rotröta
har Högdal ännu inte stött
på.
– Det är arbetskrävande
att utföra stubbehandling i
skärgårdsskogarna då stubbehandlingspreparatet ska blandas i sötvatten. På Kejvsalö
finns brunnar, så här går det
lätt att stubbehandla.
Stormskador vanliga
Det fuktiga klimatet gör att
skogen i skärgården växer
bra. Energived tas inte ut från
öarna, då det skulle betyda
att man forslar bort viktiga
näringsämnen från de karga
öarna.
Skärgårdsskogar
förnyas
vanligtvis på naturlig väg. Då
huvudträdslaget är tall används fröträdsställning som
förnyelsemetod.
– Stormskador är vanliga i
skärgården. Jag brukar lämna
täta fröträdsställningar på ungefär 200 stammar per hektar.
Skogsbruket 9/2010
Fröträden ska avvecklas så fort
förnyelsen är säkerställd och
plantorna klarar en friställning. Vanligtvis avverkas fröträden när plantorna är 0,3–1
m höga, berättar Blomqvist.
Hjortdjursskador är vardagsmat på öarna, så också
på Kejvsalö. Flera plantbestånd är förstörda av älgarnas
framfart.
– Älgarna simmar mellan
öarna, vi blir inte av med dem.
Vi röjer bort lövslyet i plantbestånden i två omgångar
och har anlagt flera viltåkrar
på ön för att styra hjortdjuren
bort från plantskogarna, säger
Blomqvist.
Samarbetet måste fungera
Skogsbruk i skärgården handlar långt om att koncentrera
avverkningsområdena till närbelägna holmar med tanke på
logistik och transporter.
– Det är a och o att samarbetet fungerar mellan alla parter i drivningskedjan. Vi måste
vid behov snabbt kunna ändra på planerna till exempel
om väderleksförhållandena
begränsar användningen av
pråmar och lastningsplatser,
säger Blomqvist.
I år har det avverkats ungefär 9 000 m3 virke på Kejvsalö.
– Då det blåser över fem
meter i sekunden kan vi inte
längre transportera maskinerna över till fastlandet. Vi på-
börjar avverkningarna i maj
och fortsätter in i september
så länge vädret tillåter. Därefter stannar allt upp eftersom
man inte kan göra isväg hit ut,
på grund av milda vintrar och
havets strömningar.
Samordna för bättre netto
Blomqvist
rekommenderar
skogsägare i skärgården att
samordna avverkningarna på
öarna. Samordning innebär
en större lönsamhet för alla
parter. Skogsägarna som saknar egna lastningsplatser drar
nytta av samarbetet mellan
grannarna.
– Stora Enso är intresserad
av att komma och köpa virke
från holmar och öar då man
kan räkna med att få ut ett par
hundra kubikmeter virke per
lastningsplats, vi har till och
med tagit ut mindre mängder
ibland. I år har vi planer på att
avverka 15 000 m3 i skärgården i Lovisa, i fjol var vi uppe
i 20 000 m3.
– Skärgårdsskogsägare kan
räkna med aningen lägre virkespriser än på motsvarande
avverkningsområden på fastlandet. Merkostnaderna tillkommer för bland annat virkestransport med pråm och
bogserbåt, avslutar Blomqvist. m
Text och foto:
Marianne Palmgren
– I skärgården har man mer kontakt med skogsägarna än på
fastlandet, säger avverkningsmaskinförare Pekka Högdal.
Skogsbruket 9/2010
Stenig terräng på Kejvsalö.
– Det tar tid att komma ut till holmarna, konstaterar Henrik
Blomqvist.
23
KORT, KVISTIGT OCH KROKIGT
– typisk skog i
skärgården
Christer Gustafsson jobbar i sin skog på Föglö
tre månader per år och
stortrivs.
pisk
Han
har en ty-
skärgårdsskog
med
många bergknallar och
-klyftor mellan
Han har också
träden.
över bergknallar.
– Många brukar nog undra
om de är på rätt väg när de
kommer till oss första gången,
säger Christian.
Läget avgjorde. Huset ligger
på en udde med makalös utsikt över en fjärd och nedanför
hemmet finns en brygga med
två ögonstenar – en glänsande
träsnipa och en modern plastbåt med olika bekvämligheter
för längre turer.
Kommunens service kan
man inte heller klaga på. Vägen plogas vintertid och dot-
många
typiska skärgårdstallar
krokiga och flerdelade.
– Man
De har byggt sitt hus bortom
allfarvägarna. När man lämnat bykärnan i Skogboda kör
man ytterligare några kilometer längs en krokig och smal
väg som ursprungligen byggdes till stugor i området och
som går längs vassruggar och
–
får göra det
bästa av läget, jag vill bo
här, säger han.
C
hrister Gustafsson,
39 år, sambon Sofia Henriksson och
dottern Julia, 7 år,
bor i den åländska skärgårdskommunen Föglö. Dit åker
man färja, som går enligt
turlista från den åländska huvudön och som tar cirka en
halv timme.
Föglö har cirka 570 invånare och har inte drabbats lika
hårt av utflyttning som andra
åländska skärgårdskommuner – dels tack vare hyggliga
förbindelser, dels tack vare
många arbetsplatser inom
fiskodlingen som är en stor
näringsgren i kommunen.
På rätt väg?
Christer och Sofia bor cirka 17
km från centralorten Degerby
där skola och daghem finns.
Mager och grund jordmån och
vind från havet - det sätter sin
prägel på skärgårdstallarna.
Den här har växt på lustigt sätt
medan en del som växte längs
marken har kapats av.
24
Skogsbruket 9/2010
tern hämtas nästan vid dörren
av skolskjutsen.
Klar inriktning
Christer är en av ett tiotal jordbrukare i kommunen. Han
visste ända sen han var liten
att han ville satsa på jordbruk
och gick i naturbruksskolan.
Han tog över efter sin far
och har sedan utökat arealen
efterhand genom arrende.
I dag odlar han i huvudsak
spannmål på cirka 60 hektar
på typiska skärgårdsåkrar –
de är sällan stora och sällan
fyrkantiga, de formar sig efter
naturen och ligger ibland inklämda bland bergen.
Christian övertog cirka 120
hektar skog av sin far och brukar även skogen från Sofias
föräldrahem i kommunen,
cirka 90 hektar. Av arealen är
cirka 50 hektar växtlig skogsmark, resten impediment.
Det växer mest tall i skogarna på Föglö, en del björk
finns också men inte mycket
gran. Terrängen varierar, ofta
finns det en del bergknallar i
skogen men också bergsklyftor, dalgångar med frodigare
träd och en hel del kärr och
mindre sjöar.
Nytta och nöje
Christer jobbar själv i sin skog,
från januari till mars-april, och
han gillar det. Skogsarbete för
honom är nytta, nöje och motion på samma gång och det
finns alltid något att göra. En
huvuduppgift är att få ordning
på skogen som försummats i
många år och där det växer
”allt möjligt huller om buller”. Ett aktuellt projekt är att
gallra ur ett skifte där han ska
spara ett antal frötallar.
– Jag hugger i snitt 100
kubikmeter per år för försäljning, dessutom hugger jag all
ved vi behöver för uppvärmningen av huset. Skogsarbetet
är avkoppling tillika, man sågar en tank och sätter sig ner
och fundera en stund. Efter
en dag i skogen mår man bra
och kan vila på soffan med
gott samvete. Jag tycker om
Skogsbruket 9/2010
Familjens rätt nybyggda bostadshus värms enbart med ved. Christer Gustafsson klyver veden
maskinellt. Klabbarna plockas sedan i pallar som körs in i vedlagret.
”Visst kan man bli smått avundsjuk
när man ser tallar i inlandet i
Sverige som är höga och raka med
en tofs upptill men jag vill bo här
och då måste man göra det bästa av
förutsättningarna.”
praktiskt och fysiskt arbete.
Christer säger att han har en
typisk skärgårdsskog – många
träd är ”korta, krokiga och
kvistiga”.
– Visst kan man bli smått
avundsjuk när man ser tallar i inlandet i Sverige som
är höga och raka med en tofs
upptill men jag vill bo här och
då måste man göra det bästa
av förutsättningarna. Men när
man gnor på som allra värst
skulle man i alla fall vilja ha
lite mer betalt för det man gör.
När jag sålde virke 1990 fick
jag mer i reda pengar än jag
får i dag, säger han.
Det är få som är självverksamma skogsägare på Föglö
numera, Christer och en likasinnad kompis är två undantag.
– Skogen ger mig jobb och
en viss inkomst under vintermånaderna när det är lugnt i
jordbruket. Man måste vara
mångsysslare för att klara sig
i skärgården. Jag kan också
driva ett annat skogsbruk om
jag gör jobbet själv, de stora
maskinerna skövlar mer, säger han.
Skruvar och svetsar
Christer har traktor och skogsvagn. Han har investerat i en
ny skogsvagn – den gamla
som han ärvde efter fadern
hade gjort sitt.
– Vi jobbar på i liten skala
här i skärgården men vi måste
ändå ha en del maskiner, annars går det inte.
Utkörningen av virket kal-
lar han ”en liten utmaning”.
Det gäller att – i förväg - fundera ut rätt väg över bergen
så att man inte fastnar i någon
klyfta.
Christer säljer sitt virke till
Ab Carl Rundberg, det har
han alltid gjort. Att ett färjpass
ingår i transporten är inget
större problem – man känner
till förutsättningarna. Ifjol var
en tunnel mellan fasta Åland
och Föglö ett hett debattämne
men på senare tid har det varit tyst om den saken.
– En tunnel känns väl inte
helt realistisk men ett kortare
färjpass vore bra, säger Christer.
Om någon maskin går sönder och en reservdel måste
skaffas från Mariehamn går
det åt minst en halv arbetsdag.
– Därför är det bra om
man kan fixa och svetsa och
skruva en del själv, säger han
som har ytterligare en sträng
på sin lyra – i mån av tid och
möjlighet jobbar han extra på
en fiskodling i kommunen. m
Text och foto:
Helena Forsgård
25
Pappersindustrins marknadsläge
förbättras långsamt
P
appersindustrin i Finland har gjort tunga
saneringar från 2005,
då Voikkaa pappersfabrik stängdes. Därefter har
flera pappersmaskiner stannat och även hela pappersfabriker har stängt för gott. Motsvarande utveckling har skett
i många andra länder.
Den vanligaste orsaken
bakom nedläggningarna har
varit svag lönsamhet på grund
av överkapacitet. Samtidigt
med nedläggningarna har effektivare produktionskapacitet tagits i bruk i många länder
som konkurrerar med finska
producenter på den globala
pappersmarknaden.
Pappersindustrins situation
var allra sämst våren 2009,
samtidigt som den allmänna
ekonomin dök. Då förutspådde flera skogsindustrianalytiker konkurser inom pappersindustrin och aktiekurserna
var mycket låga. Utöver detta
sjönk efterfrågan på pappersprodukter rejält i början av
2009.
Mot slutet av 2009 började
marknadsläget för pappersindustrin förbättras och förbättringen har fortsatt i år. Pappersindustrins produktionsvolymer
och kapacitetsutnyttjandegrad
har de senaste månaderna varit
på den nivån, som de var före
recessionen sommaren 2008.
Förbättringen syns också i stigande aktiekurser hos alla stora finska skogsindustriföretag.
Enligt FOEX har pappersprisernas utveckling från årsskiftet
fram till slutet av augusti varit
mycket varierande: tidningspapperspriserna har sjunkit
med en femtedel medan finpapperspriserna under samma
period har stigit med nästan en
tiondedel. Kartongpriserna har
stigit med en femtedel.
Det finns stora skillnader
i framtidsutsikterna för olika
pappersproducenter. Företag
som har förpackningspapper
eller mjukpapper i sitt produktsortiment kommer att vara
starka också i framtiden. Sådana produkter behövs trots den
teknologiska utvecklingen. På
längre sikt är det i stället mycket sannolikt att efterfrågan på
tidnings- och skrivpapper ökar
endast i Asien och Sydamerika. Vi kommer också att se
stora omstruktureringar inom
pappersindustrin: ny kapacitet
tas i bruk, äldre läggs ned och
företag byter ägare. m
Text: Erno Järvinen,
forskningschef för MTK:s
skogslinje
[email protected]
Konsumentpriset på skogsflis har stigit något
Bränslets pris i värmeproduktion
Bränslepriser,
juni 2010
A
Konsumentpris
Frästorv
B
Skatter och
avgifter
eur/MWh
(inkl. bränsleskatt och försörjningberedskapsavgift
dvs. kolumn B)
D
E
C
Bränslets pris
3 mån. glidande 12 mån. glidande
medelvärde
medelvärde
euro/GJ euro/MWh
euro/MWh
euro/MWh
6)
- transport ca 50 km
9,4
euro/MWh
0,0
2,6
9,4
9,4
9,4
- transport ca 100 km
10,6
euro/MWh
0,0
3,0
10,6
10,6
10,5
Stycketorv
6)
- transport ca 50 km
13,4
euro/MWh
0,0
3,7
13,4
13,0
13,0
- transport ca 100 km
14,3
euro/MWh
0,0
4,0
14,3
13,9
13,9
Skogsflis 7)
18,0
euro/MWh
0,0
5,0
18,0
17,9
18,2
35,4
euro/MWh
0,0
9,8
35,4
35,4
35,4
Träpellets
8)
Nominalla priser exkl. mervärdesskatt för bränslen i värmeproduktion
€/MWh
Mervärdesskatt ingår inte medan bränsleskatt
och försörjningsberedskapsavgift ingår.
Obs. Bränslen inom elproduktion är skattefria (kolumn B); från siffrorna i kolumnerna C,
D och E ska värdet i kolumn B avdras.
Pris för storkonsumenter
Medelpris
8)
Lös pellets för storkonsumenter
6)
7)
I Finland är stödet för elström som produceras
med skogsflis och vindkraft 6,9 euro/MWhe, för
elström som produceras i mindre vattenkraftverk (≤1 MVA)och med biogas 4,2 euro/Mwhe
och med återanvändningsbränslen 2,5 euro/
MWhe.
Det finns ingen statistik över återanvändningsbränslen. m
85
80
75
70
65
Nominella priser exkl. mervärdesskatt
för bränslen i värmeproduktion
60
55
50
45
Lätt brännolja
Träpellets
Tung brännolja
40
Naturgas
35
Skogsflis
30
25
20
15
10
5
0
Stenkol
Frästorv
Den fullständiga statistiken över
bränslepriser hittat du i fortsättningen
på Skogsbrukets webbsajt under rubriken ”Skogsbruket för prenumeranter”. Loginuppgifterna för att öppna
sidan finns på fakturan. Du kan också
beställa dem via redaktionen. m
Källa: Pöyry Energy Oy.
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010
26
Skogsbruket 9/2010
Virkespriser
Avverkningstakten börjar
bli normal
Avverkningstakten i våra skogar börjar återgå till det normala,
dvs. till samma nivå som före lågkonjunkturen. Enligt Skogsforskningsinstitutets färskaste statistik var avverkningsvolymen
i juli bara en aning lägre än medeltalet för den senaste tioårsperioden. Jämfört med fjolåret var skillnaden enorm, då den avverkade virkesmängden var hela 70 procent större än för ett år
sedan. Även skogsbolagen och Forststyrelsen avverkar avsevärt
mera i sina skogar nu än för ett år sedan.
Virkespriserna är så gott som oförändrade för samtliga sortiment. För virkesaffärer som ingås under 2010 är 25 procent av inkomsten skattefri om virkeslikviden erläggs senast
31.12.2011. m
I prisstatistiken anges de sex vanligaste virkessortimenten. Inga specialsortiment ingår.
Priserna anges skilt för rotköp och leveransköp.
Uppgifterna baserar sig på de priser som inskrivs i virkeshandelskontrakt mellan virkesköpare och enskilda skogsägare. T.ex. prisjusteringar som kommits överens om med avtalskunder ingår inte och inte heller tidighetstillägg i leveransaffärer. Priserna är utan moms.
Prisuppgifterna baserar sig på den information som Skogsindustrin rf. varje vecka tillställer skogsforskningsinstitutet om inköpta virkesmängder från privat­ägda skogar samt virkespriser. Med privatägda skogar avses skogar som ägs av privatpersoner, samägda och samfällda skogar samt skogar som ägs av städer och kommuner. I statistiken ingår inte mängder
och priser som berör skogsbolagens egna skogar och inte heller Forststyrelsens skogar.
I statistiken över inköpta virkesmängder och priser ingår uppgifter från ca. 85 procent av
alla virkesaffärer i privatägda skogar. Utanför materialet är små och medelstora sågar.
De virkespris som anges per område och för hela landet är ett vägt medeltal av priset
på de virkesmängder som köpts de fyra senaste veckorna. Om virkesmängden för något
sortiment på ett område vid rotköp är under 1.000 m3 och vid leveransköp under 500 m3,
anges inget pris (..). Om mängden är 0 m3, anges (-) som pris. ❍
Förkortningar:
ROT = rotpris; det pris som köparen betalar åt säljaren vid rotförsäljning, då köparen har
hand om avverkningen och skogstransporten
LEVERANS = leveranspris; det pris som köparen betalar åt säljaren vid leveransförsäljning, då säljaren står för avverkningen och skogstransporten
Skogsbruket 9/2010
Svenska Österbotten hör till ett
mycket stort område och det
försämrar prisstatistikens användbarhet. m
LAPPI
Text: Gerd
Mattsson-Turku
SAVO-KARJALA
KESKISUOMI
KYMISAVO
27
Vildsvinen kommer
Vildsvinet
Finland. Arten förekommer rikligt i St. Petersburgsområdet, vilket medför att ”avhoppare” lätt kommer över gränsen.
De flesta vildsvinen finns därför i sydöstra Finland
fram till Kymmene älv, men nu finns en ”gryende stam”
i östra Nyland. Vill vi ha vildsvin i Finland?
Å
håller på att etablera stam i
r 1972 påträffades
det första vildsvinet
i naturen i Finland.
Det var en ensam
galt som blev påkörd och
dödad av en bil i Mäntsälä.
Skämttecknaren Kari hade
en bild i Helsingin Sanomat
där president Kekkonen kommer rusande ut från slottet
med bössan i hand, rocken
oknäppt, och ropar till chauffören: Snabbt till Mäntsälä.
Efter Mäntsälä incidenten
har man då och då hört om
28
vildsvin som tagit sig över
gränsen, men då den varit ”laglös” har få exemplar
klarat sig längre än till Kymmene älv innan de skjutits.
Det har dock skjutits vildsvin
på 1980-talet i Karis–Ekenäs
trakten och under 2000–talet
på Kimitoön.
I Finland finns totalt några
hundratal vildsvin och avskjutningen ligger på omkring
hundra djur årligen. Vildsvinet är fredat från jakt mellan
första mars och sista maj,
sugga som åtföljs av kultingar
är alltid fredad.
rens. Vildsvinens spillning liknar tamsvinens.
Vildsvin i markerna?
Inverkan på skog och mark
Vildsvinet rör sig i skymningen och nattetid och är därför
inte lätt att få syn på, men det
kan finnas olika tecken i naturen som indikerar på att arten
finns:
•uppbökad mark, som efter
en jordfräs, där de letat efter rötter, maskar och larver,
ibland även potatis.
•gropar på vattensjuk mark
där de tagit sina gyttjebad
•skrubbmärken på trädstammar och stubbar med kvarlämnade 6–7 cm långa hår.
Vildsvinens bökande i skogsmark kan jämföras med markberedning och underlättar naturlig förnyelse av skogsträd.
Man har även konstaterat att
det inverkar positivt på mångfalden av markväxter. Frön
sprids med svinen och de
gror lättare i bearbetad mark.
Det finns dock farhågor att
granens ytliga rötter skadas
av svinens bökande och detta
kan medföra mera rotröta i
trädbestånden.
På mindre odlingsskiften
i skogslandskapet kan det
uppstå stora skador, inte så
mycket av det som vildsvinen
äter utan 80 procent av ska-
Spåren kan lätt förväxlas med
hjort. Vildsvinens klövar är
dock trubbigare än hjortdju-
Skogsbruket 9/2010
Vildsvinets biologi
V
Viltkameran avslöjar nattliga besökare på Bromans utfodringar.
dorna är nedtrampad säd. Potatisodlingar kan även råka ut
för skador då vildsvinet med
trynet kört upp potatisfårorna.
Vid vallodling kan det bli problem med att uppbökad jord
följer med och förstör ensilageprocessen.
Diskussion
Vildsvinet är ett attraktivt jaktbyte då köttet är en välsmakande resurs. Köttet måste
alltid granskas så att det är
fritt från trikiner. Vildsvinet
sprider också svinpest.
Största nackdelen är eventuella skador på odlingarna.
Trafikolyckorna ökar också
med ökande stam.
Vildsvinen är i allmänhet
fredliga djur, men en galt som
är skadskjuten eller trafikskadad är livsfarlig för människan
då den med sina vassa hörntänder går till angrepp mot
ljumskarna.
Ovanstående
erfarenheter är från Sverige
som idag har en stor vildsvinsstam. Den har vuxit från
hundra djur på 1980–talet till
150 000 och avskjutningen
ligger på 50 000 varje år.
Finland med några hundratal vildsvin idag har alla möjligheter att styra utvecklingen
i önskad riktning. Frågan är
om vi vill ha vildsvin i våra
marker. Här är det inte frågan
om inplantering utan om en
art som spontant etablerat sig.
Genom att sköta om stammen, vettig avskjutning och
Skogsbruket 9/2010
utfodring så får vi en produktiv stam som breder ut sig. Vill
vi detta?
Markägare och jägare bör
prata ihop sig och säga hur
man vill ha det. Hemlighetsmakeri lönar sig illa. En kontrollerad livskraftig vildsvinsstam som hålls efter genom
jakt behöver inte förorsaka
olägenheter. Med rätt dimensionerad viltstam och utfodring som lockar djuren bort
från grödorna kan eventuella
problem säkert lösas. m
Text och foto:
Bjarne Andersson
ildsvinen har bra luktsinne och god hörsel, men sämre
syn. De har god anpassningsförmåga och kan äta i princip allt från olika slags växter till djur. I genomsnitt är dock
80–90 procent av födan växtdelar och svampar. Havre, vete,
korn, ärter och potatis är läckerheter för vildsvinen, som
också gillar att böka hövallar och betesmarker där de hittar
maskar och larver. Favoritföda är ekollon. Vintertid söker de
sig till våtmarker, som fryser senare, där de äter stjälkar och
rötter av vattenväxter.
Vildsvinen har tjock päls så kölden är inget problem men
blir det hård tjäle så uppstår svårigheter att hitta mat och då
är utfodring nödvändig.
Suggan blir könsmogen vid tio månaders ålder. Unga suggor föder 2–4 kultingar medan äldre föder 5–6 stycken ibland flera. Suggan har åtta spenar så i princip skulle åtta kultingar ha var sin spene. Kultingarna diar cirka tre månader.
Vildsvinens hemområden är 500–2 000 hektar, gärna omväxlande landskap med odlingsmark, bördig skogsmark och
våtmarker.
Hur stora är vilsvinen?
•En fullvuxen galt väger 150–200 kg, är två meter lång och
en meter hög.
•Största skjutna galt i Finland, Ylämaa, vägde nästan 220
kg.
•Suggan väger 70–150 kg
•Fjolåringen väger 60–80 kg
•En sex månaders kulting väger 30–40 kg. Kultingarna har
ränder till 3–4 månaders ålder. m
Redan på 1980–talet sköt man några vildsvin i Pernå och nu
finns ett tjugotal grisar i trakten, säger Peter Broman i Pernå,
som haft utfodring under många år.
29
Köp & Sälj
På denhär annonsplatsen får privatpersoner, enmans- och familjeföretag annonsera ut sina tjänster gratis. Som villkor för
annonsering gäller att tjänsterna ska anknyta till skog.
Utbud på tjänster i Österbotten:
• Sprängningsarbeten utförs i Pedersöre med omnejd, tfn 050 534
8565.
• Käld skogsservice utför manuell röjning, plantering och gallring i
Karleby och Pedersörenejden, även inhoppare i skogsmaskin, tfn
041 435 8089.
• Skogsavverkning utförs med gallringsskördare, även huggning av
tomter, virkestransport med traktor, röjning mm. utförs i Vasa med omnejd, tfn 050 322 0567.
• Maskinell gallring och förnyelseavverkning i Malax–Korsnäs, Kenneth Forsman, tfn 050 351 3197.
• Gallring och utkörning av virke utförs med Norcar 600, 490 i Nykarleby med omnejd, P. Blomqvist, tfn 050 349 2888.
• Skogsvårdsarbeten och avverkning, planering, värdering av skog och
rådgivning i Nykarlebytrakten, Smedskog, tfn 050 466 4970.
• Slyröjning av skogsbilvägar utförs i Närpes-Malax-Korsnäs området,
tfn 050 344 3181, Tobias Dahlblom.
• Slyröjning av skogsbilvägar utförs i Närpes–Korsnäs området, tfn 040
750 7929.
• ITA Nygård Ab utför röjningar, skogsvårdsarbeten och specialavverkningar i Terjärv med omnejd, tfn 050 366 0860.
• Trädfällning på tomter samt borttransport av ris i Vasatrakten, Österbottens farmartjänst, tfn 0500 567 171
• Maskinell gallring, uttag av energived, virkesutkörning med smidig
Logset 500 i Pedersöre med omnejd, S. Backman, tfn 050 592 3043.
• Avverkningstjänster, maskinell gallring, med gallringsskördare utförs
i Vörå med omnejd, B. Svens, tfn 050 350 7249.
• Maskinell gallring med Norcar 600 i Österbotten, S. Ahlback, tfn
050 518 1054
• Vägsladdning, slyröjning och övrigt underhåll av skogsvägar utförs
mellan Vasa och Oravais, tfn 0500 138 414.
• Närtransport av virke, gallringsavverkning, röjning mm. inom Norrskogs område, I. och A. Nynäs, Finnäs gård, Eugmo, tfn 050 598 3149
eller 050 562 2449.
• Maskinell gallring och slutavverkning i Korsholm-Malax, H. Skog,
tfn 0500 160 669.
• Björnströms Avverkning och Röj utför skogsvårdsarbeten i Vasanejden, tfn 050 505 7088.
• Skogsavverkningar utförs med gallringsskördare i norra Österbotten,
J. Slotte, tfn 0400 139 508.
• Skogsdikning, skogsvägar och markarbeten utförs inom Vasaområdet, tfn 0400 86 73 73.
Utbud på tjänster vid Sydkusten:
• Röjningar och planteringar utförs på Kimitoön, Johan Lindroos, tfn
0400 435 236.
• Trädfällning samt virkeskörning med häst i södra Finland, MW
Skogstjänst, Mats Wikström, tfn 0400 887240.
• Skogsvårdsarbeten och trädfällning i Östnyland, Skogsservice Åberg,
tfn 040 5057 723.
• Snöröjning, vägsladdning, röjning av vägslänter, virkestransport med
traktor utförs i östra Nyland, tfn 0400 717 836.
– Dom var åtta-nio stycken, men så
sade jag att nu fick det räcka och röt till...
sedan blev det som det blev!
Faslig älgskada i skogen
Förhindra det !
Produkter
Försäljning:
Utrymmet per annons får omfatta högst 112 tecken, dvs. bokstäver inkl. mellanslag mellan ord. Skriv in annonstexten i rutfältet
nedan och skicka det till redaktionen på adressen: Skogsbrukets
köp & sälj, Orrspelsgränden 4, 00700 Helsingfors.
Beställ vår gratis produktkatalog
tel. 010 439 4770 beställning
FORESTUM
Det är viktigt att det ur texten framgår vilket område annons­
ören betjänar.
30
OY
Pilslättsvägen 8 A, 00420 HELSINGFORS
tel.010 439 4770
www.forestum.fi
Skogsbruket 9/2010
Nu kan du markbereda med din röjsåg
R
öjsågen kan med ett
tilläggsaggregat som
monteras som den
vanliga sågklingan
bli ett markberedningsaggregat, en jordfräs. Aggregatet,
Terracut, passar för markberedning av mindre planteringsytor i skogen och vid
komplettering. Terracut behöver inte vässas eller filas utan
används tills tänderna är nerslitna.
Omkring 150 markberedningsfläckar/timme är den
normala prestationen på
skogsmark. Tillverkaren rekommenderar en röjsåg på
minst 35 cm3 för arbeten i
skogen.
Terracut kan också användas för grovrensning av ogräs
i potatis- och jordgubbsland
och i blomrabatter. Tilläggsaggregatet Terracut kostar
om­kring 40 euro.
Henrik von Hofsten, skogsskötselforskare på SkogForsk i
Uppsala, har provkört Terracut på egna marker:
– Ett trevligt aggregat som
kommer att göra god tjänst vid
mindre planteringsuppdrag
i skogen, säger von Hofsten.
Intrycket är att Terracut lämpar sig väl i de flesta fall där
någon form av markberedning
är nödvändig före plantering i
mindre skala. Resultatet blir
bättre än markberedning med
hacka och det med betydigt
mindre ansträngning. – De kast och ryck i röjsågen som besvärat tidigare
liknande konstruktioner lyser
här med sin frånvaro även i
kraftigt stenbunden mark. m
Text:
Gerd Mattsson-Turku
Metsä Botnia förs till Asien
Metsä Botnia har lyckats sälja största delen av maskinparken i den nedlagda cellulosafabriken i Kaskö
till Asien. Nedmonteringen har påbörjats.
Enbart nedmonteringen av sodapannan är ett stort projekt.
Det behövs nästan ett helt fartyg för att föra den till Asien.
Totalt behövs det fyra fartyg för att föra maskinparken till
Asien och det första avgår i oktober.
Betamet heter det företag som sköter nedmonteringen.
Vad som ska ske med själva byggnaderna är ännu oklart.
Men så mycket är i alla fall klart att den höga byggnad som
rymmer sodapannan nedmonteras samtidigt med själva
pannan.
Omkring 100 personer är sysselsatta med nedmonteringen. Förutom finländare jobbar även ester och slovener med
nedmonteringen i Kaskö. m
Skogsbruket 9/2010
Skogsbränslet
är miljövänlig­
are än diesel
Skogsbränsle och timmer har
låg energiåtgång och låg miljöpåverkan jämfört med andra
råvaror och produkter.
Av skogsbränslets inneboende energi går bara 2–5 procent åt för att avverka, transportera och flisa energiveden.
Motsvarande siffra för diesel
och lätt brännolja är 15 procent. Av timrets inneboende
energi går bara 3 procent åt
för plantering, avverkning och
transporter till sågverk. m
Du kan ge respons per
e-post till adressen
[email protected] eller
per post till adressen
Skogsbruket,
Orrspelsgränden 4,
00700 Helsingfors.
Du kan också ringa
redaktionen direkt,
våra kontaktuppgifter finns
på sidan 3 i tidningen.
31
Böcker som vi säljer
Skog må icke
skövlas
Skogsbrukets
handbok
Granfrönas
uppbrott
•FöreningenförSkogskulturs
jubileumsskrifthögtidlighållerföreningensjubileumsår
ochhedrarallademsomarbetatförföreningenssyften.
Bokenhandlaromföreningens många skeden under
dess100-årigaverksamhet.
•Handbokenvändersigiförsta hand till personer med
egenskog.Denvisarhurdu
brukardinskogpåetthållbartsättochhurdukanidka
ett skogsbruk som är inriktat
på såväl virkesproduktion
somnaturvård.
•Boken skildrar granfrönas
resafrånkottetillväxtplats.
Frönagersigutpåenspännande resa mot okänt mål.
Den underhållande och
uttrycksfulla sagan håller
ocksårentvetenskapligt.
•Boken med hårda pärmar
har100sidor.
•Boken med mjuka pärmar
har nästan 300 sidor fakta
om skogsbruk.
•Pris:15euro(förmedlemmariFöreningenförSkogskultur10euro.)

•Boken med hårda pärmar
har40sidor.
•Pris:15euro
•Pris:45euro
Du kan också beställa genom att mejla till [email protected]
eller ringa Guy Karlsson på 020 772 9042.
Beställningskupong
SKOG MÅ ICKE SKÖVLAS
SKOGSBRUKETS HANDBOK
GRANFRÖNAS UPPBROTT
(Var god texta!)
Skogsbruket
___ ex
___ ex
___ ex
stårför
portot
Namn:
Adress:
Föreningen för Skogskultur
Beteckning: 5001298
E-post/telefon:
Kod: 9-10
00003 SVARSFÖRSÄNDELSE