Skogsbruk i skärgården
Skogsbruket 9-2010 Skogsbruk i skärgården Fliseldning lönar sig Vildsvinen kommer Skogsbruket Obunden specialtidning för skogsägare i Finlands svenskbygd Nr 9 2010. Årgång 80 4 8 12 15–18 20 22 28 Skogsdikning är fortfarande aktuell 4 Naturvärden i fokus 8 Trädgårdsstiftelse sparar på att bränna flis och torv 12 Senast 30 år efter en nydikningen behöver diken rensas. På 1960och 1970-talet var dikningsaktiviteten som livligast och de flesta torrlagda torvmarker behöver nu få sina diken iståndsatta. Ett miljöstödsavtal är ett sätt att få tilläggsinkomster från skogen. Förutom att producera virke kan skogsägaren också producera naturvärden. För drygt sex år sedan började Martens trädgårdsstiftelse värma sina växthus med flis och torv. Skogsvårdsskolan, del 8: Gallring 15–18 De planterar 200 000 plantor – på en säsong Bröderna Kalander i Maxmo vet hur ett gott planteringsjobb utförs. Men det är inte konstigt med tanke på att de har planterat i snart fyrtio år. 20 Skogsbruk i skärgården en utmaning Under några hektiska sommarmånader ska avverkningarna ske ute i skärgården. 22 Vildsvinen kommer Vildsvinet håller på att etablera stam. Vill vi ha vildsvin i Finland? 28 På omslaget: Christer Gustafsson granskar en typisk skärgårdstall. Foto: Helena Forsgård 2 Skogsbruket 9/2010 Skogsbruket Ledaren 6.9.2010 www.skogsbruket.fi Utgivare Redaktion Chefredaktör Föreningen för Skogskultur rf Orrspelsgränden 4 00700 HELSINGFORS tfn 020 772 9000 fax 020 772 9008 [email protected] Redaktionschef Gerd Mattsson-Turku tfn 020-772 9059 Johnny Sved tfn 020-772 9205 Redaktionssekreterare Margita Törnroth tfn 020-772 9088 Redaktör Maria Lindén (tjänstledig) Medarbetare Bjarne Andersson tfn 050-591 2880 [email protected] Helena Forsgård tfn 018-155 50 [email protected] Marianne Palmgren [email protected] Christoffer Thomasfolk tfn 050-353 2018 Siv Vesterlund [email protected] tfn 0400-880 253 Bertel Widjeskog tfn 0500-888 530 [email protected] Annonsförsäljning Adressförändringar och prenumerationer Prenumerationspriser Oy Adving Ab, Ingmar Qvist tfn 040-505 5446 [email protected] Margita Törnroth tfn 020-772 9088 [email protected] Helårsprenumeration (11 nr) 38 euro i Finland 370 SEK i Sverige 45 euro i övriga länder Halvårsprenumeration (6 nr) 23 euro i Finland 230 SEK i Sverige 27 euro i övriga länder ISSN Ombrytning Tryckeri 0037-6434 Margita Lindgren, Ekenäs Tryckeri Ab Ekenäs Tryckeri Ab, Ekenäs Tidningen trycks på PEFC-certifierat papper. Skogsbruket 9/2010 Större valfrihet att vänta i skogsbruket? Den senaste revideringen av skogslagen förde inte med sig några stora förändringar i hur skogsbruket regleras i Finland. Lagen öppnades och skrevs om för att motsvara de principer som fastställs i grundlagen. Förändringarna handlade närmast om att göra lagtexten tydligare och exaktare. I stället för att hänvisa till detaljer i förordningar och ministeriebeslut skrevs detaljerna in i lagen. I samma veva övervägde man att göra en större revidering av skogslagen men så blev alltså inte fallet. De organisationer som lobbar för att alternativa skogsbruksmetoder skall tas in i lagtexten och få ett officiellt godkännande hade stora förväntningar på en större omändring. Besvikelsen har varit stor och kritiken har inte låtit vänta på sig. Jord- och skogsbruksminister Sirkka-Liisa Anttila har bemött kritiken och hon har nu tillsatt en bred arbetsgrupp som skall utreda förutsättningarna för att öka skogsägarnas valfrihet när det kommer till att välja hur deras skogar skall skötas. Arbetsgruppen som leds av Juha Ojala kommer att se på skogsbruket ur flera synvinklar. Tyngdpunkterna kommer att ligga på tre olika mål för skogsägandet: ekonomisk lönsamhet, höga rekreationsvärden och höga naturvårdsvärden. De allra flesta skogsägare kombinerar dessa mål, men sätter olika vikt vid dem. Arbetsgruppen skall ta ställning till hur målen kan uppnås och till vilka delar lagstiftningen ännu behöver kompletteras. Uppdraget är utmanande och i arbetet kommer man säkert att stöta på områden där vi har stora kunskapsluckor. Vet vi till exempel tillräckligt om blädningsbruk för att kunna definiera vilka skogsmarker som är lämpliga för metoden. Om inte får vi öka forskningsinsatserna på de områden där vi vet för lite. Att lyfta fram den enskilda skogsägarens mål med sitt skogsbrukande är ett steg i rätt riktning. När skogsägaren har bestämt sig för vad han vill uppnå med sin skog har han lättare att fatta beslut och blir då också en aktivare skogsbrukare. Samtidigt som skogsägaren får ett mervärde genom ett aktivt skogsbruk skapas virkesflöden och arbetstillfällen som gagnar hela samhället. Skogssektorn är kanske lite rädd för att nya skogsbruksmetoder på sikt kommer att minska virkesproduktionen och strypa virkesflödet. Skogsindustrin berättar med jämna mellanrum att de är oroliga över att virkesförsörjningen kommer att fungera sämre i framtiden. Det fanns en tid när nästan all fokus låg på antalet producerade kubikmeter virke. Den tiden är förbi och inom privatskogsbruket skall vi koncentrera oss på ett skogsbruk som ger den enskilda skogsägaren största möjliga nytta med hänsyn till miljö och andra människor. För en del skogsägare kan det betyda att ett välvårdat och trivsamt landskap nära huset känns viktigare än att hugga kalt och sälja allt virke på en gång. Det skall väl vara helt i sin ordning när det sker på eget initiativ. m JOHNNY SVED [email protected] 3 Skogsvård Trädlösa karga torvmarker lämnas i dag odikade. Skogsdikning är fortfarande aktuell Senast 30 år efter en nydikning behöver diken rensas. På 1960- och 1970-talet var dikningsaktiviteten som livligast och de flesta torrlagda torvmarker behöver nu få sina diken iståndsatta. terade pengarna förlorade. D ikning av kärr och myrar är ingen ny sak, men ända till slutet av 1800-talet var ändamålet att få ny åker eller betesmark. Folk på landsbygden kunde skickligt hitta sådana marker som efter torrläggningen gav goda skördar. Man gjorde inga stora misstag, då man hade lärt sig sina läxor under generationer. Värre var det då ämbetsmän valde dikningsobjekten. En stor del av de torrläggningar som gjordes under de stora nödåren på 1860-talet var rätt 4 I annat fall går de inves- långt felinvesteringar, då man dikade alltför karga myrar. Oro för att virket skulle ta slut Forststyrelsen började med skogsdikning på allvar 1908, då en ny avdelning grundades för ändamålet. I privata skogar löstes finansieringen 1928 då den första skogsförbättringslagen trädde i kraft. Arbetsmängderna stannade dock på en låg nivå, då diken grävdes för hand. Men på 1960-talet skedde en revolution. Mekaniseringen av skogsdikningen skedde snabbt, först med hjälp av stora dikesplogar, senare med grävmaskiner. Rekordåret 1969 dikades nästan 300 000 hektar för skogsbruket. Samhället var hjärtängsligt att skogsindustrin använde mera virke än vad skogarna växte och det var lätt att få stödpengar av staten. Skogslotterna i Finland är små. Den enda möjligheten för samhället var att prioritera samfällda dikningsprojekt som kunde omfatta hela byar. I praktiken var det nästan uteslutet att stanna utanför ett samfällt projekt då dikena måste vara raka och långa. På 1960-talet kunde man genomföra sådana dikningsprojekt som torde vara omöjliga i dag. Gamla dikningsve- teraner kan mysa belåtna: bra att vi nydikade på 1960-talet. Stora avverkningsmöjligheter på torvmarker... Finland hade ursprungligen ca 9 miljoner hektar torvmarker: kärr, myrar och mossar. Ca 5,3 miljoner hektar har dikats, största delen på 1960och 1970-talet. Dikningen har således höjt virkesproduktionen bara en kort tid då vi jämför med de långa omloppstiderna. Men effekterna är stora. På 1950-talet var tillväxten i torvmarksskogarna 10 miljoner kubikmeter, i dag dubbelt så mycket. Ungefär 15 procent av virkesflödet borde i dag komma från torvmarker och andelen borde stiga med åren. Skogsbruket 9/2010 Lönsamheten av en dikningsinvestering har varit bäst på näringsrika grankärr i södra Finland, även utan det statliga stödet i storleksordningen 15 procent. Även dikning av tallväxande myrar har varit lönsam. I norra Finland har lönsamheten varit låg. Cirka 15 procent av dikningarna är felinvesteringar. De investerade pengarna kommer aldrig tillbaka. ... men det finns problem Men det finns risker. Hittills har man kunnat dra nytta av den ursprungliga dikningen. Men man vet att 20–30 år efter nydikningen behövs normalt en iståndsättningsdikning. Dess lönsamhet är mycket hög. Om man glömmer rensning av existerande diken, lider lönsamheten under omloppstiden. Statistiken skvallrar att många glömmer. Volymen av iståndsättningsdikningen har varit 70 000 hektar per år, men behovet torde vara minst 110 000 hektar. Ett annat problem är att vi avverkar alldeles för lite på torvmarker. En orsak är att skogarna på torvmarker är unga, så unga att avverkningsmöjligheterna finns i förstagallringar som är problematiska även på fastmark. Uttaget är litet och avverkningskostnaderna är stora då träden är små. Men om förstagallringen inte genomförs, ger senare gallringar och slutavverkningen mindre inkomster då andelen sågstock minskar. Men det finns även tekniska skäl. Bärigheten på torvmarker är så dålig att stora avverkningsmaskiner och skogstraktorer kan lämna djupa spår på hyggen. Nya bandtraktorer är dock ypperliga. Alla stora maskintillverkare har modeller som kan användas även under sommaren om virkesuttaget är stort. Då får man tillräckligt grot eller avverkningsrester på körstråken för att höja bärigheten. Samtidigt hålls torvtäcket helt. Värst är situationen då man tar ut enSkogsbruket 9/2010 Dags att göra en iståndsättningsdikning, annars går en del av investeringen i dikningen förlorad. ergived: man lämnar inte tillräckligt grot. Behövs gödsling? Det finns stora dikningsarealer med symptom på näringsbrist. Ofta är det brist på kalium, kanske även på fosfor. Om det är brist på kväve, har man dikat för karga mossar. Det finns goda kommersiella gödselmedel, men det finns även aska. Om man sprider fem ton god vedaska per hektar på torvmarker får man oerhört goda tillväxtreaktioner som håller länge. Allt är inte i skick här i Finland om bara några procent av vedaskan förs tillbaka till skogen. Största delen transporteras till avstjälpningsplatser. Orsaken är att de största askproducenterna använder både torv och virkesrester samtidigt som bränsle i sina pannor. Torvaska innehåller dock bara litet kalium, cirka 0,3 %, medan vedaska innehåller tio gånger mera eller i medeltal 3,8 %. Om andelen av torv är stor, är askan olämplig som gödsel. Situation kanske förbättras i framtiden. Ved blir populärare som bränsle och kvaliteten på askan blir bättre. Hoppas att det syns även i askgödsling av torvmarker. Hittills har skogsdikning varit en lönsam affär. Nu måste vi bara se till att de investerade pengarna kommer tillbaka med god ränta. m Text och foto: Matti kärkkäinen Skogsägare får statsstöd för iståndssättningsdikning. Stödet är 40–65 procent av arbetskostnaderna. 5 Skogsägare 2010 – vem är du egentligen? I Finland privata finns 900 000 skogsägare tillsammans äger 12 som mil- joner hektar skogsmark, medelåldern är 60 år och 58 procent bor inte på sin fastighet. Många tycker att möjligheten att kunna ta ved från egen skog och att själv kunna arbete i den är viktigast. gens skogsägare. Möt da- F örändringarna i samhället syns tydligt även i skogsägarkåren. Allt fler skogsägare har en annan utbildning än jordbruk och de arbetar och bor i en tätort. Skogens andra värden än enbart virkesproduktion har blivit populärare. Skogsforskningsinstitutets statistik visar att andelen skogsägare som inte bor i samma kommun som sin fastighet fortsätter att öka och är i dag 36 procent. De har i medeltal 190 kilometer till sin skogsfastighet. Merparten av skogarna ägs av familjer Av de privatägda skogarna ägs 76 procent av familjer antingen av hela familjen tillsammans, av båda makarna tillsammans eller av bara en person i familjen. Antalet skogsfastigheter är sammanlagt drygt 443 000. Fyra av fem skogsägare äger mindre än 50 hektar skog. An- 6 talet skogsägare som har jordbruk som huvudsyssla minskar. Om även jordbruk som bisyssla inkluderas är jordbrukarnas andel 20 procent av skogsägarna. Jordbrukande skogsägare är i medeltal 10 år yngre än övriga skogsägare. Känslobanden till skogen är starka Virkesförsäljning som en regelbunden inkomstkälla har liten betydelse för allt fler skogsägare. Dödsbon är mer passiva som virkesförsäljare än övriga skogsägare. Enligt en undersökning som Pellervo Ekonomiska Forskningsinstitut gjort är regelbundna virkesförsäljningsinkomster viktiga för 43 procent av skogsägarna och betydelselösa för 29 procent. Möjligheten att kunna ta ved från egen skog, att själv arbeta i skogen och skogsinnehavet som ett värde i sig var viktigast. Det visar inte direkt att skogsägarna skulle vara ointresserade av virkesförsäljningsinkomster och skogsbrukets lönsamhet. Det berättar snarare om de starka känsloband som de flesta skogsägare har till sin skog. För 67 procent av skogsägarna är det viktigt att skogen går i arv. Av dagens skogsägare har 45 procent fått sin skog som arv eller gåva av föräldrarna eller av släktingar. En nästan lika stor andel har köpt sin skog av föräldrarna eller släktingar. Bara 15 procent har köpt sin skog på den öppna marknaden. Samarbete på nya villkor Enligt Kari Mielikäinen på Skogsforskningsinstitutet innebär förändringar i skogsägarkåren stora utmaningar för de skogsorganisationer och företag som sysslar med skogsrådgivning. – Det lönar sig inte att ensidigt inleda en diskussion med en nybliven skogsägare kring frågor som berör rotpriser eller penningbehov. Diskussionen ska vara betydligt mångsidigare och behandla skogsvårdens inverkan på skogens hälsa, virkesproduktionen och landskapet samt tangera vedhuggning, vardagsmotion och fritidssysselsättningar. – Hur ska vi nå nya skogsägare? Själv tror jag inte på brevkampanjer där man uppmanar skogsägaren att ta kontakt med sin egen skogsvårdsförening eller skogsreviret. Det ska vara föreningen eller reviret som tar kontakt, särskilt om det är fråga om en nybliven skogsägare som inte känner skogsbrukets aktörer. m Källor: Skogsforskningsinstitutet, Skogsindustrin rf, Pellervo Ekonomiska Forskningsinstitut. Text: Gerd Mattsson-Turku Skogsbruket 9/2010 Det nya älgavskräckningsmedlet får gott betyg ”Hela 67 procent av skogsägarna tycker att det är viktigt att skogen går i arv”. Efter en vinter är de skogsägare som testat det nya älgavskräckningsmedlet Trico, nöjda med det. Trico ersätter Mota som förbjöds i Finland vid årsskiftet. I vintras testades Trico på 4 000 hektar skogsmark. Nästan alla skogsägare som besvarade den enkät som Skogsforskningsinstitutet och Jägarnas Centralorganisation sände ut till de som testade Trico var nöjda med medlet och dess effekter. Bara tre procent av de svarande ansåg att medlet inte hade någon effekt. Lukt och smak avskräcker Tre av fyra skogsägare ansåg att det var lätt att applicera Trico på plantorna. Många ansåg också att det hölls bra kvar på plantorna över vintern. Trico är vitt till färgen och den som applicerar medlet ser genast vilka plantor som redan har fått sin dusch. Trico är baserat på naturliga ämnen. Det består av en blanding av fårfetter och vatten med en tillsats av vit färg. Det skadar inte lövträd. Plantorna ska få sin Trico-dusch i september–oktober medan temperaturen ännu håller sig på plussidan. Trico är illasmakande och illaluktande och fungerar enligt samma principer som Mota gjorde. Foto: Carl Lundberg Var får jag tag på medel? Skogsbruket 9/2010 Jan Slotte, som är verksamhetsledare på Skogsvårdsföreningen Österbotten, uppger att skogsägare som är intresserad av att behandla sina plantskogar, kan köpa Trico till subventionerat pris från skogsvårdsföreningen. – Priset för Trico kommer att röra sig kring 35 euro/10 liter, säger Slotte. Skogsägarna betalar bara omkring 30 procent av priset, resten står Jägarnas Centralorganisation för. Medlet säljer vi i 10 liters dunkar. Det räcker till att behandla ungefär en hektar. Kostnaden får skogsägaren dra av i skogsbeskattningen. m Text: Gerd Mattsson-Turku Foto: Anki Svenn 7 Naturvärden i fokus Ett miljöstödsavtal är ett sätt att få tilläggsinkomster från skogen. Förutom att producera virke kan skogsägaren också producera naturvärden. re i kö som vill ha ett anbud på miljöstödsobjekt, varnar Bäckman. – Det här området kring rännilen har tidigare varit betesmark för djur. Med hjälp av växtligheten kan man ännu skönja dragen av skogsbete, förklarar naturvårdsrådgivare Mona Bäckman från Kustens skogscentral medan hon visar upp rännilen. En rännil är ett av de vanligaste miljöstödsobjekten på sydkusten. Vattnet i rännilen strömmar med olika hastighet genom ett kärr och vidare genom ett lundområde innan den förgrenar sig och rinner ut i ett åkerdike. Frodiga fräken- och bräkenväxter, mossor, klibbal och sälg kantar rännilen. Olika ekonomiska lösningar 8 Bäckman tillägger att skogsägarna ofta brukar känna till om de har ett speciellt område i sin skog. – Redan deras far- eller morföräldrar kan tidigare ha lämnat objektet utanför ekonomiskogsbruket. Det är ganska vanligt att miljöstödsobjektet har ett känslomässigt värde för skogsägaren. Skogsägarna brukar antingen direkt ringa upp Bäckman direkt eller så har skogsfackmannen tipsat dem om möjligheten att söka om miljöstöd. – För tillfället är väntetiden lång, jag har många skogsäga- Innan Bäckman kommer och kollar upp objektet går hon igenom kartor och flygbilder över skogsfastigheten. Miljöstödsobjektet i sig behöver inte räcka till för att ingå ett miljöstödsavtal, så Bäckman kollar på förhand om det finns andra lämpliga objekt på skogsfastigheten att lägga till avtalet. Till exempel kärr och stup är intressanta. – Dessutom inverkar det hur mycket avverkningsbart virke skogsägaren har i sin skog. Som tumregel kan man hålla i minnet, att om det finns mycket att avverka på skogsfastigheten och miljöstödsobjektet är trädfattigt så når skogsägaren inte upp till självrisknivån. – Den här rännilen är trädfattig, här finns max 150 kubikmeter virke per hektar. Den behöver kompletteras med ett annat miljöstödsobjekt för att nå upp till självrisknivån. På miljöstödsobjektet granskar Bäckman först objektets historia och hur naturen ser ut för tillfället. Därefter diskuterar hon med skogsägaren hur han eller hon vill utveckla ob- – Sälgen är viktig för skogens mångfald, säger Mona Bäckman. Skogsbruket 9/2010 jektet, och jämför olika ekonomiska alternativ. – Det finns en hel del aspekter att tänka på. Den här rännilen går tvärs genom skogsfastigheten. Då borde man i miljöstödsavtalet rita in ett separat körstråk över rännilen för att komma åt att avverka ekonomiskogen bakom den. Miljöstödsobjektet ska inte hindra skogsägaren från att idka ett ekonomiskt skogsbruk på den övriga delen av skogsfastigheten. Lämna bredare kantzoner Skogsägarna har haft möjlighet att söka om miljöstöd sedan 1997. I miljöstödet är oftast kärnan, i exempelfallet rännilen, skyddad enligt skogslagen men genom att Metso okänt Metsoännu ännu okänt M iljöstödet som skogsägarna kan erhålla är en del av Metso-programmet. Enligt Skogsforskningsinstitutets enkät kände endast 43 procent av skogsägarna till Metso. Informationen om Metso hade skogsägarna främst fått via massmedia och skogsägarna hade enligt enkäten önskat att skogsvårdsföreningen hade informerat dem om Metso-programmets möjligheter. Främst var skogsägarna intresserade av tidsbundna avtal och naturvårdsprojekt. – Det kan kännas enklast att ta upp frågor om Metso med den bekanta rådgivaren i skogsvårdsföreningen, konstaterar forskare Terhi Koskela från Skogsforskningsinstitutet. För skogsägarna var ersättningsgrunderna och avtalsvillkoren speciellt viktiga frågor och skogsägarna ville också veta hur man identifierar och begränsar naturobjektet. En förmånlighetsjämförelse mellan skydd och det ekonomiska skogsbruket fanns också på önskelistan. m Källa: Skogsägaren 2010 Skogsbruket 9/2010 ingå ett miljöstödsavtal väljer skogsägaren att skydda ett lite större område runt rännilen. – Enligt skogslagen får man vid avverkningen inte ändra på mikroklimatet vid rännilen. Om rännilen är i nord-sydlig riktning lämnas på västra stranden en lite bredare kant. Och om rännilen är i väst-östlig riktning lämnas på sydsidan en trädlängd och nordsidan kan vara smal. Mikroklimatet runt rännilen blir stabilare ju bredare område man lämnar runt den, förklarar Bäckman. I lunden som kantar rännilen växer björkar och under dem har granarna fått en god start. – Med tiden blir det att ta ställning till om man ska framhäva de karakteristiska dragen för rännilen eller lunden. Rännilen behöver skuggan som granarna ger. Om man däremot vill framhäva lundens karakteristiska drag borde man plockhugga granarna på bekostnad av rännilen. Få miljöstödsobjekt behöver en skötselplan, men vid Det kryllar av småkryp i en rännil. Även större djur söker upp rännilen för skydd och vatten. behov skrivs skötselåtgärderna i miljöstödsavtalet. Skogsägaren kan söka om ersättning för de arbetskostnader som miljöstödsavtalet förbinder skogsägaren till. Stormskador Efter stormar borde skogsägaren ta bort omkullfallna träd i ekonomiskogen för att skogen inte ska drabbas av skadeinsektangrepp. Stormskador i miljöstödsobjekt kan däremot vara krångliga fall. – I miljöstödsobjekt och skogslagobjekt ska de stormskadade träden lämnas kvar. Om träden har fallit ut mot en väg får man ta bort den delen av trädet som har fallit över vägen, men träden ska ändå lämnas kvar i miljöstödsobjektet, säger Bäckman. m Text och foto: Marianne Palmgren 9 Skogsförnyelserna granskas vår och höst När gräset vissnat och löven blåst ner syns de gröna barrträdsplantorna som bäst. Skogscentralerna övervakar att skogslagen efterföljs genom stickprov. Bara en bråkdel av alla skogsförnyelser granskas och vill du vara säker på att din förnyelse lyckats skall du göra en egen kontroll. D en viktigaste paragrafen i Skogslagen handlar om att den som avverkar skog också är skyldig att se till att skogen förnyas. Skogsägarna i Finland tar överlag allvarligt på att skogsbruket skall vara uthålligt och för de flesta är det en hederssak att se till att också kommande generationer skall få njuta av växtliga skogar. Trots allt finns det alltid någon som inte känner sitt ansvar och därför finns paragrafen inskriven i lagen. Myndighetschef Greger Erikslund på Kustens skogscentral berättar att det är Skogscentralen som övervakar att skogslagen efterföljs. Skogscentralens myndighetssida har ändå inte tillräckligt med resurser för att finnas överallt och allt kontrolleras inte. För att ha koll på att lagen efterföljs görs stickprov. Minst tre procent av alla skogsförnyelser granskas. Stickproven räcker till för att få en allmän bild av läget på förnyelseytorna och om det skulle börja se alarmerande ut säger Erikslund att man får ta till nya metoder för att styra in skogsbruket på rätt spår igen. Han kommer ihåg tiden när verkligt stora resurser sattes på granskningsverksamheten. Då styrdes en del av virkeslikviden till ett spärrkonto som skogsägaren fick tillgång till efterhand som arbetena med skogsförnyelsen framskred. Alla ytor granskades och det var nog lite ”polisstat” över det hela när man ser på det idag. Dagens system känns vettigare och när man hittar problem på ett visst område höjs urvalsprocenten. Diskussioner med skogsägarna och skogsfackmännen brukar tillsammans med den noggrannare granskningen ge resultat i bättre förnyelser. Anmäl era förnyelser! Skogsägaren skall göra en anmälan om användning av skog minst fjorton dagar före Plantorna göms i gräset och därför utförs granskningarna helst när gräset är vissnat. Gräset konkurrerar om vatten, näring och ljus och här skulle det allt vara skäl att trampa ner gräset för att släppa fram plantan. 10 en avverkning inleds. Det är sällan som det är problem att få in den här anmälan i tid. En annan anmälan skall göras när skogen förnyats och det händer oftare att man glömmer bort att göra den anmälningen. När tidsfristen för att anlägga ett nytt skogsbestånd gått ut och ingen anmälan kommit in måste Skogscentralen ta tag i ärendet och kontakta markägaren. Det binder onödiga resurser som kunde användas vettigare. Erikslund hoppas att den sista lilla byråkratin också skulle skötas i tid för att systemet skulle fungera så smidigt som möjligt. Erfarenheten visar att det skall markberedas Jag får tag i Jan-Olof Granvik som är granskare på sydkusten i telefon. Han håller som bäst på med att granska en förnyelseyta. Just idag har lotten fallit på en mindre lyckad förnyelse och han tar gärna en paus för en pratstund. Det är lite för tidigt ännu för att utföra förnyelsegranskningar. Gräset har inte vissnat helt och det är svårt att hitta de små tall- och granplantorna i allt det gröna. Helst granskar han förnyelser tidigt på våren eller på senhösten, då syns plantorna bra och arbetet går snabbt. Granvik tycker att förnyelserna överlag lyckas bra och de allra flesta förnyelseytor som granskas klarar gränsen för godkänt utan problem. Det som han lagt märke till genom åren och som han gärna vill ta fram är hur viktig markberedningen är för Skogsbruket 9/2010 När förnyelsen lyckats väl går det snabbt att granska. Den här ytan i Solf höglades och planterades med gran för fyra somrar sedan. En bra markberedning är A och O för att lyckas och plantorna är redan över en meter höga. att man skall lyckas. Om ytan inte har markberetts är oddsen låga för att han skall hitta tillräckligt med plantor för att kunna godkänna förnyelsen. Planterade plantor har svårt att klara sig mot gräs och snytbaggar om ingen markberedning gjorts och det kommer väldigt lite naturplantor. Granvik säger att en bra markberedning är en förutsättning vid fröträdsställning och skogsodling lyckas bättre där det markberetts. Om en plantering skulle ha misslyckats brukar det ändå komma tillräckligt med naturplantor i markberedningsspåren för att han skall kunna godkänna förnyelsen. Alla plantor räknas inte Vid granskningen räknas antalet utvecklingsdugliga plantor på 50 kvadratmeter stora provytor som placeras jämnt över ytan. Ju närmare gränsen för godkännande man kommer desto noggrannare är inventeringen och utplaceringen av provytorna. Granskarna har tydliga direktiv som de skall följa för att kunna ge ett utlåtande som myndighet. Alla plantor räknas inte – det är endast så kallade utvecklingsdugliga plantor som tas med i bedömningen. På de kargaste markerna räknas endast tallar medan antalet trädslag som kan få ekonomiskt värde är större på bördigare marker. Plantorna som räknas skall vara friska och av god kvalitet och ha förutsättning att överleva. Avståndet mellan plantorna inverkar också på om de räknas med eller inte, om två plantor står närmare varandra än en meter Skogsbruket 9/2010 räknas bara den ena. Logiken bakom är att den ena plantan i något skede måste röjas bort för att ge plats åt den andra så den kan växa ostört. Gör en egenkontroll Det tar inte lång tid att göra en egenkontroll av förnyelserna i den egna skogen. Samtidigt får ni en bekräftelse på att det finns tillräckligt med plantor i skogen och kan se efter om det finns större luckor som behöver kompletteras eller om slyet kommit ikapp plantorna och borde röjas bort. Ta med äkta hälften eller någon kompis, ett måttband och en kaffetermos så går kontrollen lätt att utföra. En cirkel med radien 3,99 meter ger en areal på 50 kvadratmeter. Antalet plantor inom cirkeln tas gånger 200 för att få fram hur många plantor som finns på en hektar. Ökar man radien till 5,64 meter täcker cirkeln 100 kvadratmeter. En står i mitten och den andra går runt och tillsammans kan man sedan räkna och bedöma kvaliteten på plantorna. Om förnyelsen lyckats bra finns det mer än 1 600 barrträd per hektar. Då finns det förutsättningar för ett lönsamt skogsbruk. Gränsen för en godkänd förnyelse enligt skogslagen går vid ungefär 1 300 utvecklingsdugliga plantor per hektar (beroende på växtplats). m Text och foto: Johnny Sved Plantorna skall vara utvecklingsdugliga och får inte stå för nära varandra. Den här fröträdsställningen i Kyrkslätt fyller nog lagens krav tack vare björkarna, men det var knappast så här det var tänkt. 11 Bioenergi Trädgårdsstiftelse sparar på att bränna flis och torv För drygt sex år sedan började Martens trädgårdsstiftelse värma sina växthus med flis och torv. Med facit i hand var beslutet att gå över till bioenergi helt rätt. Värmekostnaderna har halverats medan flisanskaffningen skapar sysselsättning i den egna regionen. F ortsätta använda tjockolja som bränsle eller gå över till bioenergi? För sex år sedan stod Martens trädgårdsstiftelse inför en svår, stor och komplicerad fråga. Efter noggrant övervägande blev beslutet att satsa på det senare – förbränning av torv, flis och andra förnyelsebara bränslen. – Vi stod inför ett vägval och en stor bidragande orsak till valet var att oljepriset varierar för mycket medan priserna på fasta bränslen är stabilare. Det hade varit för riskfyllt att fortsätta med oljan, säger Anders Norrback, direktör Martens trädgårdsstiftelse. Martens trädgårdsstiftelse har förutom kommersiell verksamhet till uppgift att bedriva försöks-, forsknings- och annan verksamhet som främjar trädgårdsnäringen i regionen. Att ligga steget före och visa vägen är således en viktig uppgift. – Det var en annan aspekt som vägdes in och det var också en orsak till att vi valde att investera i en ny förbränningspanna på två megawatt för bioenergi. Vi strävar alltid efter att ligga i framkanten, förklarar Norrback. Inbesparingar Stiftelsen har en växthusanläggning med 12 000 kvadratmeter under glas. Årsförbrukningen är cirka 5 000 kubikmeter fast bränsle, varav 3 000 kubikmeter utgörs av torv och 2 000 kubikmeter av flis. – En kubikmeter fast bränsle motsvarar ungefär 100 liter lätt brännolja, så femtusen kubikmeter motsvarar således cirka 500 000 kilo olja, förklarar Leif Rönnholm, som är ansvarig för bioenergianskaffningen. Anders Norrback, direktör för Martens trädgårdsstiftelse är glad över att man fattade beslutet att gå över till bioenergi. I tunnan finns flis som sedan sex år tillbaka används som bränsle för att värma upp över 12 000 kvadratmeter växthus. Stiftelsen är också en stor torvanvändare. 12 Pannan har varit i bruk sedan maj 2004 och sex år senare står det klart att beslutet att gå in för bioenergi var helt rätt. – Trots att en sådan här panna kräver mera skötsel och underhållsarbete har vi minskat uppvärmningskostnaderna betydligt. Martens stiftelse har endast vid ett fåtal tillfällen varit tvungen att använda lättolja. Det sker vid kalla perioder på under 23 minusgrader samt vid driftsstopp. – När flis- och torvförbränningen inte räcker till så måste vi ha olja som reserv, men vi strävar efter att använda så litet som möjligt, förklarar Rönnholm. Fördelarna med att använda bioenergi är flera. Förutom den miljömässiga aspekten – att koldioxidutsläppen minskar – finns det också ekonomiska fördelar. I stället för att köpa olja från utlandet gynnas den egna närregionen av att flisbehovet ökar. – Flisanskaffningen sysselsätter flera personer och bidrar till pengarna stannar i området. Det är mycket positivt, konstaterar Norrback. Avtal med skogsvårds föreningen Flisanskaffningen handhas huvudsakligen av Skogsvårdsföreningen Österbotten. Kontraktet med skogsvårdsföreningen är på flera år och målet är att fortsätta samarbetet. – Kontraktet ska förnyas i Skogsbruket 9/2010 Johan Svedström, skogsvårdsinstruktör vid Skogsvårdsföreningen Österbotten, ansvarar för att Martens trädgårdsstiftelse får energiveden som behövs. Stiftelsen flisar själv energiveden, berättar Leif Rönnholm, som är ansvarig för bioenergianskaffningen. höst och det handlar mest om att justera priser. Vi är mycket nöjda med samarbetet och allt har fungerat mycket bra, säger Rönnholm. Mikael Franzén och Johan Svedström, skogsvårdsinstruktörer vid Skogsvårdsföreningen Österbotten, ansvarar för anskaffningskedjan från skogen till Martens trädgårdsstiftelse. – Vi ser till att energiveden transporteras till stiftelsens gård och vi sköter också övertäckningen. Vi har entreprenörer som utför leveranserna för vår räkning, förklarar de. Det gäller att arbeta långsiktigt för att kunna tillgodose kundernas behov av flis. Helst ska energiveden torkas i ett helt år innan den flisas. – Vi täcker all energived, trots att det är en utmaning. Det är också en utmaning att garantera leveranser av flis på grund av att konkurrensen om ungskogsobjekten har ökat mycket, säger Svedström. På grund av detta anlitar Martens trädgårdsstiftelse sedan ett år tillbaka också lokala flisentreprenörer. – För oss handlar det om att säkerställa flisbehovet och vi kan inte heller förbigå lokala entreprenörer, som är villiga att satsa och som kan leverera partier vid förutsatta tider. En besvärlig tidpunkt infaller under menförestider under vår och höst och då kan det bli problem med transporterna. Flisar på gården Stiftelsen har också gått in för att flisa virket själva på gården, vilket också är ett led i att säkerställa flisbehovet. – Det är tryggare att ha lager på gården om det skulle uppstå leveransstörningar. När det ska flisas tar vi bara hit en flismaskin. Finns det några risker med fliseldning? – Det största problemet är att kvaliteten kan vara ojämn, det vill säga att fukthalten är för hög. Det märks i att effekten minskar och det här är ett dilemma. Men överlag är vi nöjda med kvaliteten och både skogsvårdsföreningen och våra privata entreprenörer tillgodoser vårt behov, säger Norrgård. Och fortsätter: – Torven kommer däremot från Kauhajokiområdet, men även kvaliteten på den kan variera. Det gäller alla förnybara bränslen förutom spannmål. I fjol använde vi faktiskt 300 000 kilo spannmål på grund av att priserna var på en exceptionellt låg nivå. Men det var bara ett undantag. m Text och foto: Christoffer Thomasfolk Förbränningen av flis och torv fungerar utmärkt, konstaterar Leif Rönnholm, som är ansvarig för bioenergianskaffningen vid Martens trädgårdsstiftelse. Endast vid få tillfällen, om det blir för kallt, måste man använda olja tillfälligt. Skogsbruket 9/2010 13 Bioenergi Under en sommar hinner energiveden torka mycket om det inte är exceptionellt regnigt. När en trave med energived från ungskogar finns på en öppen plats som är utsatt för vind, hinner så mycket fukt avdunsta att fukthalten sjunker till under Foto: Tanja Lepistö Små saker höjer energivedens värde 40 procent. Det innebär att energiveden kan flisas på vintern. E nergived från ungskogar som torkat tar inte mera upp fukt under höst och vinter som groten gör. Det här gäller både för kvistad och okvistad energived från ungskogar. Underslag under traven En bra trave… En trave med energived ska vara ren. Ofta innehåller den annat än enbart energived Foto: Tanja Lepistö Lagringsplatsen bör väljas med omsorg. Den har stor inverkan på torkningen. Fjärrtransporten och flisningen har också sina krav, som t.ex. tillräckligt stora vändplatser, tillräcklig bärighet och utrymme för lastning och flisning. Energived från ungskogar, både kvistad och okvistad, kräver en hel del lagringsutrymme. För varje hektar som gallrats behövs omkring 12 löpmeter lagringsutrymme, när traven med energived är omkring fyra meter hög, 4 meter bred och virkesuttaget är omkring 50 m³/ha. Om träden är kvistade räcker det med 10 löpmeter. Det ska finnas tillräckligt med underslag under traven. Underslagen ska helst vara av grovt virke, som till exempel asp och al som sällan går att sälja. Då kan inte fukt från marken tränga in i det virke som finns nederst i traven. Luftcirkulationen i traven blir också bättre. 14 Så här ska en trave med energived från ungskogar se ut. Framsidan har ett en meters brett utskjut, den är täckt och täckmaterialet är fixerat med några stammar energived. och allt sådant gör flisningen långsammare. Flisens kvalitet blir också sämre och i värsta fall uppstår det problem i pannan. Virke som används som markförstärkning och som underslag under travar ska inte tas tillvara, då stenar och jord följer med när det lyfts upp. Några praktiska råd för lagring av energived från ungskogar: •intill traven får det varken finns stenar, stubbar eller träd som stör maskinerna •i omedelbar närhet av traven får det inte finns el- eller telefonlinjer •traven ska finnas inom räckhåll för griplastaren. •ingen energived får lagras i närheten av byggnader med tanke på brandskyddet och bullret från flisningen. •traven bör täckas för att fukthalten i energiveden ska sjunka. Lite energived placeras ovanpå täckmaterialet så att vinden inte tar tag i det. Undvik att använda polyestervävda presenningar med plastbeläggning, då plasten lätt går sönder i sträng kyla. •stammarnas rotändor ska ligga mot vägen och helst mot söder. Travens framsida mot vägen förses med ett cirka 1 meter brett utskjut, som minskar nedvätningen. •lagringsplatsen ska hållas prydlig och städas upp efter flisningen m När flisningen sker på lagringsplatsen krävs det utrymme för två fordon i bredd. Text: Gerd Mattsson-Turku Serien med artiklar om uttag av energived från gallringsskogar fortsätter. Artiklarna baserar sig på ”Laatuhakkeen tuotanto –opas” som är skriven av energivedsexpert Tanja Lepistö på Norra Österbottens skogscentral. Skogsbruket 9/2010 8 Skogsvårdsskolan Gallring ger bättre skog och mer inkomster Produktionen av gagnvirke och därmed skogsägarens inkomster blir större i en gallrad skog. förbättrar Gallringen beståndets kva- litet, påskyndar tillväxten och i synnerhet trädens diametertillväxt. N är man vid gallring väljer de träd som lämnas kvar att växa gäller det att beakta •beståndets kvalitet •växtplatsens produktionsförmåga •trädens läge i förhållande till varandra Varför gallra? Med gallringen kan du som skogsägare påverka beståndets utveckling. Du kan få tidigare inkomster från din skog och det ökar lönsamheten i skogsbruket. Gallringen koncentrerar tillväxten till de stammar som du väljer att spara. Genom att ta bort stammar med nedsatt kvalitet eller nedsatt tillväxt ökar du produktionen av värdefullt virke. Klena, skadade och förväxande stammar tas bort. Vid gallringen kan man också styra trädslagsblandningen. Ett inslag på ungefär 10 procent av vårtbjörk i ett barr- Konkurrensen om ljus, näring och vatten leder till att en del av träden dör i en ogallrad skog. Efter gallringen koncentreras tillväxten till de bästa träden och stammarna kan växa sig grova. En bra drivningskvalitet är virkesköparens och maskinentreprenörens visitkort. Skogsbruket 9/2010 15 Skogsvårdsskolan trädsbestånd förbättrar skogens hälsa. Spara lövträd framför allt i luckor, svackor och fuktigare partier. Gallringsavverkningarna ökar inte trädbeståndets virkesproduktion per hektar. Den totala produktionen är störst i en helt ogallrad skog. Men i en ogallrad skog finns det mångdubbelt flera träd, många av dem är klena och en stor del dör i brist på ljus och näring. Professor Kari Mielikäinen på Skogsforskningsinstitutet poängterar skillnaden i virkeslikviden. – Den naturliga avgången dödar ungefär 20 procent av den totala tillväxten i granbestånd och 25–35 procent i tall- bestånd. Den här produktionen kommer inte in i skogsägarens plånbok. De här träden tar vi bort i gallringen •sjuka och skadade träd •träd som förlorat i konkurrensen och blivit i underläge •träd som stör huvudstammarnas utveckling. Efter gallringen ökar trädens tillväxt tack vare större växtutrymme. Det utvecklas nya barr i kronan vilket effektiverar fotosyntesen. Diametertillväxten ökar. Näringsämnena som frigörs från kvarliggande grenar och toppar är gödsling åt träden. Gynna huvudstammarna Välj ut de stammar som ska stå kvar till slutavverkning, de så kallade huvudstammarna. Huvudstammarna ska väljas bland de medelgrova och grova träden som har bra kvalitetsegenskaper. Ett inslag av lövträd bidrar till att upprätthålla markens hälsa och öka skogens motståndskraft mot olika skador. Ett inslag av vårtbjörk i gran- och tallbestånd ger dessa positiva effekter, men sänker inte barrträdens produktion. Ge kronan rum att växa Trädet behöver en tillräckligt stor grön krona för att stammen ska kunna utvecklas och konkurrensen om utrymme är ofta hård. Som skogsägare har du därför ganska lite spelrum när det gäller tidpunkten för första gallring. Tallen ska ha en grön krona som är minst 40 procent av trädets höjd, björken minst 50 procent och granen minst 60 procent. Det är vanligtvis tid för första gallringen när träden är 12–15 meter höga. Träden växer snabbt och de reagerar kraftigt på förändringar. Första gallringen inverkar därför mer på beståndets utveckling än senare gallringar. Första gallringen är en investering i framtiden och därför lönar det sig inte att skjuta upp gallringen till exempel i väntan på högre virkespriser. Gallringen måste tidigareläggas om röjningen har försummats eller om den varit för svag. I dessa fall blir avverkningsuttaget mindre med mindre stammar och större drivningskostnader. Viktigare än uttaget och virkeslikviden är dock att du som skogsägare har satsat på beståndets vidareutveckling. Första gallringen avgörande Låggallring är en bra och väl beprövad gallringsmetod som fungerar vid all gallring. Vid låggallring gynnas de största träden genom att de mindre tas bort. De träd som står kvar får en snabb diameterutveckling. I tallskog är det vanligt med stora kvaGallringen ger inkomster åt skogsägaren och det kvarstående beståndet bra utvecklingsmöjligheter. 16 Skogsbruket 9/2010 Skogsvårdsskolan Ett inslag av björk i tallskogen förbättrar markens kvalitet och ökar motståndskraften mot olika skador. litetsskillnader mellan träden. Med hjälp av förstagallringen förbättrar man kvaliteten i beståndet och därför är förstagallringen oftast en kombination av låggallring och kvalitetsgallring. Man tar då bort även krokiga träd, träd med tjocka kvistar och breda vargträd. För granens del är inte timmerkvaliteten av samma betydelse som för tallen eftersom granen har jämnare kvalitet. Den reagerar lätt på gallringen och de enskilda trädens diameter börjar i snabb takt växa efter gallringen. Granen är mer flexibel vad gäller beståndets täthet och gallringsstyrka. Granen är känslig för skador och därför skall granbestånd gallras så få gånger som möjligt och helst under vintern. Professor Mielikäinen betonar vikten av rätt skogsvårdsarbete i rätt tid. – Skogsägaren lägger grunden till en lönsam första gallring redan i förnyelsen. Och genom att koncentrera tillväxten till de bästa träden och styra trädslagsfördelningen i röjningen är det arbetet mycket värt när skogen kommer till förstagallringsskedet. Förstagallringens lönsamhet i tallbestånd euro/ha euro/ha 1000 Förstagallring vid Förstagallring vid 14 m höjd 14 m höjd Röjningen outförd Röjningen outförd Röjningen utförd Röjningen utförd 1000 500 500 0 500 Förstagallring vid Förstagallring vid 11 m höjd 11 m höjd 0 500 1000 1000 Inkomster Kostnader för maskinell Nettoinkomster Inkomster för maskinell Nettoinkomster (virkespris vid väg)Kostnader drivning (virkespris vid väg) drivning Källa: Skogsforskningsinstitutet Källa: Skogsforskningsinstitutet Skogsbruket 9/2010 Senare gallringar Vid senare gallringar kan du som skogsägare prioritera de ekonomiska argumenten mer vid valet av tidpunkt, gallringsstyrka och gallringssätt. Rekommendationen för tall är två eller tre gallringar. För gran och vårtbjörk rekommenderas endast en gallring mellan förstagallringen och slutavverkningen. I välskötta bestånd kan man i andra och tredje gallringen avverka en del av de största härskande träden, det vill säga höggallra. Gallringsmallen visar vägen Gallringsmallarna hjälper att hitta den optimala gallringsstyrkan och tätheten efter gallringen. Genom att följa den rekommenderade gallringsstyrkan kan man minska risken för storm- och snöskador efter avverkningen. Gallringsmallarna har utarbetats enligt trädslag och växtplats och anger med hjälp av övre höjden och grundytan gallringsbehovet och trädbeståndet som det lönar sig att låta växa vidare. Skogens skick, tidigare behandling och skogsägarens mål inverkar på hur man använder gallringsmallarna. Gallringsmallarna bygger på långvariga gallringsförsök och leder till det bästa resultatet både vad gäller virkesproduk- 17 Skogsvårdsskolan tion och lönsamhet. Beroende på växtplats och gallringsstyrka leder mallarna till mellan en och tre gallringar under omloppstiden. En alltför kraftig gallring minskar den totala tillväxten och ger mindre inkomster i framtiden. Undvik stam- och rotskador Det är viktigt att utföra avverkningen och transporten av virket ut till väg utan att skada de träd som står kvar och marken. Skador på stammen och vid rothalsen ökar betydligt risken för att skadliga svampar angriper trädet. Dessutom kan skadorna leda till kvalitetsfel på trädet. Resultaten från de fältgranskningar som Kustens skogscentral gjort, visar att drivningskvaliteten i gallringar borde bli bättre. Andelen skadade träd överskrider det som skogsbrukets aktörer har kommit överens om. För att minska skadorna på träd och mark är det viktigt att ta hänsyn till markens bärighet. När man ska gallra mjuka marker är det bäst att avverka och köra ut virket när marken är tjälad. Risken för körskador är mindre också under torrare perioder. Granen är speciellt känslig och blir lätt angripen av svampskador vid avverkningar sommartid. Undvik att gallra granen under dess savningsperiod under våren. Annars kan det lätt uppstå fällnings- och körskador. Gallra helst under vintern. Då är risken för körskador mindre. Rotrötan sprider sig inte heller i vinteravverkningar. Under perioden maj-oktober ska stubbarna alltid behandlas för att hindra rotrötan att sprida sig till friska träd. Så här går det att hindra skador •välj rätt drivningstidpunkt •använd lämpliga maskiner •röj hindrande underväxt före avverkningen •sätt ris och stamved på mjuka ställen •avstånden mellan körstråken är minst 20 meter •bredden på körstråken är 4,0–4,5 meter •gör arbetet omsorgsfullt. 18 Visa hänsyn till naturen Spara döda stående och liggande träd. Spara växande träd som är viktiga för naturen och landskapet och som inte stör huvudträden: till exempel sälg, asp och klibbal. Spara också buskar och underTrädslag Tall Gran Vårtbjörk växt som inte försvårar avverkningen. Lämna gärna naturvårdsträd i en grupp på ett fuktigt område eller intill ett berg. Spara kanter mot åker, torvmark och vatten. n Text och foto: Annikka Selander Tid för första gallring, beståndets höjd, meter 11–15 12–17 14–16 Stamantal efter gallringen, stammar per hektar 1 000–1 200 900–1 000 700–800 ORDLISTA: Drivning Avverkning och transport av virke från skogen till väg. Gallringsmall Modell som visar när det finns ett tillräckligt trädbestånd för att en gallring ska kunna genomföras. Gallringsmallen visar hur stor del av beståndet ska avverkas och hur mycket som ska stå kvar. Modellen innehåller trädslag, växtplats, beståndets övre höjd och grundyta. Gallringsstyrka Gallringsstyrka är ett mått på hur stor andel av beståndets grundyta, volym eller stamantal som tagits ut vid gallring. Grundyta Grundytan är ett mått på hur tätt beståndet är. Det mäts som kvadratmeter per hektar och är ett mått på hur stor yta som stammarnas tvärsnitt utgör. Skogens grundyta mäts med hjälp av ett relaskop för att fastställa mängden virke. Grundytan är ett mått på den sammanlagda tvärsnittsytan av alla träd på 1,3 meters höjd, uttryckt i kvadratmeter per hektar. Höggallring Gallringsätt där man utöver sjuka, skadade och tekniskt dåliga behärskade och undertryckta träd avlägsnar även större träd av dålig kvalitet. Gallring av härskande träd kräver stor omsorg för att tätheten inte ska sjunka under den rekommenderade. Höggallring lämpar sig endast i senare gallring av skötta bestånd. Kvalitetsgallring Man avlägsnar enligt samma princip som vid låggallring skadade och sjuka träd och träd som blivit efter i tillväxten och utöver det förväxande träd, så kallade vargträd. Körstråk Stråk som har öppnats i terrängen för att transportera virke. Låggallring Vid låggallring gynnas de största träden genom att de mindre, som har förlorat i den naturliga konkurrensen, tas bort. De träd som har de bästa förutsättningarna att utvecklas till ekonomiskt värdefulla stammar får växa vidare och de får en snabb diameterutveckling. Omloppstid Den tid som förlöper innan det på samma växtplats finns ett nytt trädbestånd i samma utvecklingsskede. Relaskop Mätinstrument för fastställande av trädbeståndets grundyta. I allmänhet en plastskiva med 2,0 centimeter bred syftöppning i ändan på ett 1,0 meter långt skaft. Övre höjd Medelhöjden av de hundra grövsta träden per hektar.n Skogsbruket 9/2010 Inga risker med maskinell plantering M-Planter (t.v.) kan plantera två plantor samtidigt, medan Bracke planterar en planta i gången. Planterings- och markberedningsprinciperna är de samma. En planteringsmaskin är 1,5 gånger snabbare än människan. Dessutom utför den markberedningen samtidigt som den planterar. Kvaliteten på arbetet är också lika bra. V i kommer inte ifrån det faktum att allt fler skogsvårdsarbeten blir maskinella. Den främsta orsaken är att det inte finns arbetskraft. Trots att vår arbetslöshetsprocent är omkring tio, är en stor del av de personer som planterar den här barmarksperioden säsongarbetare från Baltikum och Östeuropa. Skogsägarkåren förändras också. Den typiska skogsägaren har varit en självverksam man som bor på sin skogsfastighet. Men under de senaste åren har en förändring skett. Allt fler skogsägare bor inte i samma kommun som sin fastighet. har nu i sommar varit i full gång i våra skogar. De utför markberedning i form av fläckhögläggning i samband med planteringen. En skopa tar upp en hög med jord, sätter en planta i högen och pressar samman jorden runt plantan. Markberedning och plantering med samma maskin Snabbare planteringstakt I dagsläget är den maskinella planterings andel under fem procent. Hos UPM, som äger närmare en miljon hektar skog, är den maskinella planterings andel redan trettio procent. Trettio planteringsmaskiner ”Vid manuell plantering kommer 60 procent av plantorna rätt ner i jorden, vid maskinell plantering nästan alla.” Skogsbruket 9/2010 Två märken dominerar, Bracke och M-Planter. Det finns två väsentliga skillnader mellan dem. M-Planter kan plantera två plantor samtidigt på 1,5 meters avstånd från varandra. I bra förhållanden blir plantering med M-Planter billigare än plantering med manuell arbetskraft. Enligt de tidsstudier som Skogsforskningsinstutet utfört är planteringsmaskinen 1,5 gånger snabbare än en planterare med planteringsrör. Maskinen gör vanligtvis minst tolv timmars arbetsdag och det betyder i bästa fall en planteringstakt på 3 000 plantor per dag. Bra kvalitet på arbetet Forskare Juho Rantala på Skogsforskningsinstitutet säger i en intervju på webbsajten forest.fi att kvaliteten på maskinarbetet motsvarar det arbete som en duktig planterare gör. – Vid manuell plantering kommer 60 procent av plantorna rätt ner i jorden, vid maskinell plantering nästan alla, säger Juho Rantala. Vid manuell plantering utförs markberedning i de flesta fall ett år i förväg. Det innebär att jordhögarna som ska bli planteringshögar plattas till av snön och planteraren kan ha svårt att hitta en bra jordhög åt alla plantor. Det här är naturligtvis inte planterarens fel. m Text: Gerd Mattsson-Turku 19 De planterar 200 000 plantor – på en säsong Bröderna Kalander i Maxmo vet hur ett gott planteringsjobb utförs. Men det är inte konstigt med tanke på att de har planterat i snart fyrtio år. På en säsong planterar vi cirka 200 000 plantor tillsammans, säger de. T vå figurer skymtar i ändan av ett kalhygge i Maxmo. På avstånd ser de ut att vandra omkring och njuta av naturen. Men i det här fallet handlar det inte om några flanörer utan om två hårt arbetande bröder – Elis och Pehr-Olof Kalander. Båda arbetar som planterare åt Skogsvårdsföreningen Österbotten, ett arbete som de utför mästerligt efter många år i branschen. – Visst kan man säga att vi kan plantera skogsplantor vid det här laget. Jag har hållit på med det här arbetet i 37 år och jag trivs fortfarande ypperligt, säger Elis Kalander, som trots att han har pensionerats ämnar hålla på några år till. Ett bevis för deras yrkeskunskap är antalet plantor som de planterar under säsongen som sträcker sig från vår till höst. Enligt de själva handlar det om cirka 200 000 plantor som de planterar tillsammans under en säsong. – Det innebär att vi planterar cirka 900 plantor i medeltal per dag och en vanlig arbetsdag för oss är cirka en timme i bil och sex timmar ute i skogen, säger Pehr-Olof Kalander stolt. Redskapen har utvecklats De konstaterar att det finns en hel del som har förändrats med tiden när det kommer till plantering. Ett exempel är redskapen som i dagens läge är mera ergonomiska och effektivare. – Först använde vi planteringshacka, men i dag är det planteringsrör gäller. Rören är bättre än sin föregångare och orsaken till det är att planteraren kan stå rakt och lägga plantan i röret och skjuta ner den i jorden. – Det gör planteringen effektivare och minskar påfrestningen på ryggen när vi inte behöver böja oss. För att inte tala om att det underlättar arbetet i varmt väder, berättar de. En annan förändring som bröderna kan berätta om är att plantornas kvalitet har förbättrats. I dag är plantorna kraftigare och större, vilket beror främst på kvalitativa plantskolor. Nuförtiden används huvudsakligen täckrotsplantor. – Rotsystemet är nuförtiden bättre och det ökar chanserna att plantorna överlever i konkurrens med övrig vegetation. Stora och kraftiga plantor klarar sig också bättre där det inte har markberetts, förklarar Elis. Enligt de båda har det också skett miljömässiga förändringar över tid. – På 1970-talet såg vi mycket mera fåglar, som orrar och tjädrar, jämfört med nu. Men huruvida det beror på att klimatet har blivit varmare kan jag inte svara på. En bidragande orsak är i alla fall att kalavverkningarna har ökat. Svår terräng Något som försvårar deras arbete är att terrängen i Maxmo med omnejd är oerhört stenig. Det i sin tur gör att kalytorna sällan kan markberedas och därmed tillkommer extra arbeten. – När en yta har markberetts finns spår att följa och det underlättar planteringen eftersom vi bättre kan se var plantorna ska placeras. Utöver det ger markberedning värme åt rötterna så att plantan växer snabbare och klarar sig i kampen mot annan växtlighet, säger Elis. Enligt bröderna skulle en oerfaren planterare tycka att den yta som de arbetar på den här veckan är mycket stenig. Och vid en första anblick ser det nästan omöjligt ut att Elis Kalander till vänster och brodern Pehr-Olof har tillsammans nästan sextio års erfarenhet av att plantera. Årligen planterar de tillsammans närmare 200 000 plantor i Maxmo med omnejd. 20 Skogsbruket 9/2010 hitta några lämpliga ställen för plantorna, men Elis och Pehr-Olof klarar utmaningen galant. – Det kan vara tungt att ta sig fram i den här terrängen, men det går nog. Huvudsaken är att se till att plantera tillräckligt många plantor. Trots att terrängen är svår måste man se till att plantera minst tvåtusen plantor per hektar. Det är ett måste för att resultatet ska bli bra i framtiden. När bröderna inte kan plantera utför de röjningsarbete på vintern för Skogsvårdsföreningen Österbottens räkning. Deras kontaktperson är Guy Djupsjöbacka, skogsvårdsinstruktör vid Skogsvårdsföreningen Österbotten. Aktiva skogsägare Djupsjöbacka koordinerar planteringsarbetet i området och förser planterarna med plantor till den yta som ska Guy Djupsjöbacka, längst till vänster, skogsvårdsinstruktör vid Skogsvårdsföreningen Österbotten, koordinerar planteringsarbetet. Föreningen har anställt Pehr-Olof och Elis Kalander sedan många år tillbaka. Den sistnämnda har planterat i hela 37 år. Skogsbruket 9/2010 planteras. Enligt honom kan skogsvårdsföreningen vid behov hyra in extra planterare och sammanlagt planteras årligen cirka 460 000 plantor i föreningens regi på området. – Den andra hälften planteras av skogsägarna själva och vi är glada över att vi har många aktiva här i området. Men det är viktigt att vi har två kunniga planterare i tjänst med tanke på att det här inte är ett så omtyckt arbete bland den yngre generationen, säger Guy Djupsjöbacka. Han understryker vikten av att planteringen längs den österbottniska kusten sker snabbt, helst inom två år efter förnyelseavverkningen. Om inte ökar risken för att vegetationen snabbt tar över. – Då krävs det nästan att ytan markbereds, vilket ökar kostnaderna. I allmänhet vidtar skogsägarna åtgärden, men ibland måste vi påminna dem. m Plantornas kvalitet har förbättrats med åren. Rotsystemet är större och det ökar chanserna att plantorna överlever i konkurrensen med övrig vegetation. Text och foto: Christoffer Thomasfolk Pehr-Olof Kalander visar hur planteringen sker med ett planteringsrör. Plantan läggs i röret som trycks ned till lämpligt djup. Planteraren påminner om att det är viktigt att plantera tillräckligt med plantor – minst 2000 plantor per hektar. 21 Skogsbruk i skärgården en utmaning Då det blåser över 5 meter per sekund är det inte att ge sig ut till havs med det här ekipaget. Bertel Åberg bogserar. Under några hektiska sommarmånader ska avverkningarna ske ute i skärgården. I skärgården utanför Lovisa råder sensommarens stillhet, endast några enstaka båtar syns mellan öarna. De till synes orörda strandlinjerna gör det svårt att tänka sig att det kan pågå ett aktivt skogsbruk på öarna. – Strandlinjerna lämnas orörda. Öns naturliga förutsättningar och utseende avgör skyddszonens bredd och utformning. Vi röjer inte ens i skyddszonen, berättar skogsbruksingenjör Henrik Blomqvist från Stora Enso. Skogsbruk i skärgården uppfattas för det mesta som småskaligt, där skogen växlar mellan produktiv skog, bergknallar, kärr och myrar. På ön Kejvsalö där Stora 22 Ensos avverkning för tillfället pågår, är det allt annat än småskalighet som gäller. Figurerna varierar från en halv hektar upp till hundra hektar stora gallringar. – Det beror på att ön tvångsavverkades efter kriget. Fångar skickades hit ut för att hugga ner skogen, och brännveden transporterades till Helsingfors, förklarar Blomqvist. I dag ägs den drygt 800 hektar stora ön av Pensionsstiftelsen Tamrock och några privatpersoner. Ön ingår delvis i Natura-strandskyddsprogrammet. Slitage på avverknings maskinen Terrängen på Kejvsalö är stenig, ett i och för sig typiskt drag för skärgården utanför Lovisa. För entreprenörens del betyder stenigheten slitage på avverkningsmaskinen. – På större öar är det nästan samma sak som att avverka på fastlandet, konstaterar Pekka Högdal. Han är mitt uppe i en slutavverkning på ön. Högdal har vid det här laget 20 år bakom sig som skogsmaskinförare och brukar för det mesta jobba i skärgården under somrarna. – Visst tar det längre tid, till exempel då man ska frakta avverkningsmaskinen till ön, men jag trivs. Då skogbruk i skärgården är småskaligt har jag mer kontakt med skogsägarna i jämförelse med att jobba på fastlandet, säger Högdal. – Alltför gamla maskiner kan man inte ha ute i skären. Små reparationer kan jag göra själv men det tar tid att börja frakta avverkningsmaskinen till fastlandet för reparation. Det finns gott om röta i granarna på öarna och holmarna i Lovisa, men tallens rotröta har Högdal ännu inte stött på. – Det är arbetskrävande att utföra stubbehandling i skärgårdsskogarna då stubbehandlingspreparatet ska blandas i sötvatten. På Kejvsalö finns brunnar, så här går det lätt att stubbehandla. Stormskador vanliga Det fuktiga klimatet gör att skogen i skärgården växer bra. Energived tas inte ut från öarna, då det skulle betyda att man forslar bort viktiga näringsämnen från de karga öarna. Skärgårdsskogar förnyas vanligtvis på naturlig väg. Då huvudträdslaget är tall används fröträdsställning som förnyelsemetod. – Stormskador är vanliga i skärgården. Jag brukar lämna täta fröträdsställningar på ungefär 200 stammar per hektar. Skogsbruket 9/2010 Fröträden ska avvecklas så fort förnyelsen är säkerställd och plantorna klarar en friställning. Vanligtvis avverkas fröträden när plantorna är 0,3–1 m höga, berättar Blomqvist. Hjortdjursskador är vardagsmat på öarna, så också på Kejvsalö. Flera plantbestånd är förstörda av älgarnas framfart. – Älgarna simmar mellan öarna, vi blir inte av med dem. Vi röjer bort lövslyet i plantbestånden i två omgångar och har anlagt flera viltåkrar på ön för att styra hjortdjuren bort från plantskogarna, säger Blomqvist. Samarbetet måste fungera Skogsbruk i skärgården handlar långt om att koncentrera avverkningsområdena till närbelägna holmar med tanke på logistik och transporter. – Det är a och o att samarbetet fungerar mellan alla parter i drivningskedjan. Vi måste vid behov snabbt kunna ändra på planerna till exempel om väderleksförhållandena begränsar användningen av pråmar och lastningsplatser, säger Blomqvist. I år har det avverkats ungefär 9 000 m3 virke på Kejvsalö. – Då det blåser över fem meter i sekunden kan vi inte längre transportera maskinerna över till fastlandet. Vi på- börjar avverkningarna i maj och fortsätter in i september så länge vädret tillåter. Därefter stannar allt upp eftersom man inte kan göra isväg hit ut, på grund av milda vintrar och havets strömningar. Samordna för bättre netto Blomqvist rekommenderar skogsägare i skärgården att samordna avverkningarna på öarna. Samordning innebär en större lönsamhet för alla parter. Skogsägarna som saknar egna lastningsplatser drar nytta av samarbetet mellan grannarna. – Stora Enso är intresserad av att komma och köpa virke från holmar och öar då man kan räkna med att få ut ett par hundra kubikmeter virke per lastningsplats, vi har till och med tagit ut mindre mängder ibland. I år har vi planer på att avverka 15 000 m3 i skärgården i Lovisa, i fjol var vi uppe i 20 000 m3. – Skärgårdsskogsägare kan räkna med aningen lägre virkespriser än på motsvarande avverkningsområden på fastlandet. Merkostnaderna tillkommer för bland annat virkestransport med pråm och bogserbåt, avslutar Blomqvist. m Text och foto: Marianne Palmgren – I skärgården har man mer kontakt med skogsägarna än på fastlandet, säger avverkningsmaskinförare Pekka Högdal. Skogsbruket 9/2010 Stenig terräng på Kejvsalö. – Det tar tid att komma ut till holmarna, konstaterar Henrik Blomqvist. 23 KORT, KVISTIGT OCH KROKIGT – typisk skog i skärgården Christer Gustafsson jobbar i sin skog på Föglö tre månader per år och stortrivs. pisk Han har en ty- skärgårdsskog med många bergknallar och -klyftor mellan Han har också träden. över bergknallar. – Många brukar nog undra om de är på rätt väg när de kommer till oss första gången, säger Christian. Läget avgjorde. Huset ligger på en udde med makalös utsikt över en fjärd och nedanför hemmet finns en brygga med två ögonstenar – en glänsande träsnipa och en modern plastbåt med olika bekvämligheter för längre turer. Kommunens service kan man inte heller klaga på. Vägen plogas vintertid och dot- många typiska skärgårdstallar krokiga och flerdelade. – Man De har byggt sitt hus bortom allfarvägarna. När man lämnat bykärnan i Skogboda kör man ytterligare några kilometer längs en krokig och smal väg som ursprungligen byggdes till stugor i området och som går längs vassruggar och – får göra det bästa av läget, jag vill bo här, säger han. C hrister Gustafsson, 39 år, sambon Sofia Henriksson och dottern Julia, 7 år, bor i den åländska skärgårdskommunen Föglö. Dit åker man färja, som går enligt turlista från den åländska huvudön och som tar cirka en halv timme. Föglö har cirka 570 invånare och har inte drabbats lika hårt av utflyttning som andra åländska skärgårdskommuner – dels tack vare hyggliga förbindelser, dels tack vare många arbetsplatser inom fiskodlingen som är en stor näringsgren i kommunen. På rätt väg? Christer och Sofia bor cirka 17 km från centralorten Degerby där skola och daghem finns. Mager och grund jordmån och vind från havet - det sätter sin prägel på skärgårdstallarna. Den här har växt på lustigt sätt medan en del som växte längs marken har kapats av. 24 Skogsbruket 9/2010 tern hämtas nästan vid dörren av skolskjutsen. Klar inriktning Christer är en av ett tiotal jordbrukare i kommunen. Han visste ända sen han var liten att han ville satsa på jordbruk och gick i naturbruksskolan. Han tog över efter sin far och har sedan utökat arealen efterhand genom arrende. I dag odlar han i huvudsak spannmål på cirka 60 hektar på typiska skärgårdsåkrar – de är sällan stora och sällan fyrkantiga, de formar sig efter naturen och ligger ibland inklämda bland bergen. Christian övertog cirka 120 hektar skog av sin far och brukar även skogen från Sofias föräldrahem i kommunen, cirka 90 hektar. Av arealen är cirka 50 hektar växtlig skogsmark, resten impediment. Det växer mest tall i skogarna på Föglö, en del björk finns också men inte mycket gran. Terrängen varierar, ofta finns det en del bergknallar i skogen men också bergsklyftor, dalgångar med frodigare träd och en hel del kärr och mindre sjöar. Nytta och nöje Christer jobbar själv i sin skog, från januari till mars-april, och han gillar det. Skogsarbete för honom är nytta, nöje och motion på samma gång och det finns alltid något att göra. En huvuduppgift är att få ordning på skogen som försummats i många år och där det växer ”allt möjligt huller om buller”. Ett aktuellt projekt är att gallra ur ett skifte där han ska spara ett antal frötallar. – Jag hugger i snitt 100 kubikmeter per år för försäljning, dessutom hugger jag all ved vi behöver för uppvärmningen av huset. Skogsarbetet är avkoppling tillika, man sågar en tank och sätter sig ner och fundera en stund. Efter en dag i skogen mår man bra och kan vila på soffan med gott samvete. Jag tycker om Skogsbruket 9/2010 Familjens rätt nybyggda bostadshus värms enbart med ved. Christer Gustafsson klyver veden maskinellt. Klabbarna plockas sedan i pallar som körs in i vedlagret. ”Visst kan man bli smått avundsjuk när man ser tallar i inlandet i Sverige som är höga och raka med en tofs upptill men jag vill bo här och då måste man göra det bästa av förutsättningarna.” praktiskt och fysiskt arbete. Christer säger att han har en typisk skärgårdsskog – många träd är ”korta, krokiga och kvistiga”. – Visst kan man bli smått avundsjuk när man ser tallar i inlandet i Sverige som är höga och raka med en tofs upptill men jag vill bo här och då måste man göra det bästa av förutsättningarna. Men när man gnor på som allra värst skulle man i alla fall vilja ha lite mer betalt för det man gör. När jag sålde virke 1990 fick jag mer i reda pengar än jag får i dag, säger han. Det är få som är självverksamma skogsägare på Föglö numera, Christer och en likasinnad kompis är två undantag. – Skogen ger mig jobb och en viss inkomst under vintermånaderna när det är lugnt i jordbruket. Man måste vara mångsysslare för att klara sig i skärgården. Jag kan också driva ett annat skogsbruk om jag gör jobbet själv, de stora maskinerna skövlar mer, säger han. Skruvar och svetsar Christer har traktor och skogsvagn. Han har investerat i en ny skogsvagn – den gamla som han ärvde efter fadern hade gjort sitt. – Vi jobbar på i liten skala här i skärgården men vi måste ändå ha en del maskiner, annars går det inte. Utkörningen av virket kal- lar han ”en liten utmaning”. Det gäller att – i förväg - fundera ut rätt väg över bergen så att man inte fastnar i någon klyfta. Christer säljer sitt virke till Ab Carl Rundberg, det har han alltid gjort. Att ett färjpass ingår i transporten är inget större problem – man känner till förutsättningarna. Ifjol var en tunnel mellan fasta Åland och Föglö ett hett debattämne men på senare tid har det varit tyst om den saken. – En tunnel känns väl inte helt realistisk men ett kortare färjpass vore bra, säger Christer. Om någon maskin går sönder och en reservdel måste skaffas från Mariehamn går det åt minst en halv arbetsdag. – Därför är det bra om man kan fixa och svetsa och skruva en del själv, säger han som har ytterligare en sträng på sin lyra – i mån av tid och möjlighet jobbar han extra på en fiskodling i kommunen. m Text och foto: Helena Forsgård 25 Pappersindustrins marknadsläge förbättras långsamt P appersindustrin i Finland har gjort tunga saneringar från 2005, då Voikkaa pappersfabrik stängdes. Därefter har flera pappersmaskiner stannat och även hela pappersfabriker har stängt för gott. Motsvarande utveckling har skett i många andra länder. Den vanligaste orsaken bakom nedläggningarna har varit svag lönsamhet på grund av överkapacitet. Samtidigt med nedläggningarna har effektivare produktionskapacitet tagits i bruk i många länder som konkurrerar med finska producenter på den globala pappersmarknaden. Pappersindustrins situation var allra sämst våren 2009, samtidigt som den allmänna ekonomin dök. Då förutspådde flera skogsindustrianalytiker konkurser inom pappersindustrin och aktiekurserna var mycket låga. Utöver detta sjönk efterfrågan på pappersprodukter rejält i början av 2009. Mot slutet av 2009 började marknadsläget för pappersindustrin förbättras och förbättringen har fortsatt i år. Pappersindustrins produktionsvolymer och kapacitetsutnyttjandegrad har de senaste månaderna varit på den nivån, som de var före recessionen sommaren 2008. Förbättringen syns också i stigande aktiekurser hos alla stora finska skogsindustriföretag. Enligt FOEX har pappersprisernas utveckling från årsskiftet fram till slutet av augusti varit mycket varierande: tidningspapperspriserna har sjunkit med en femtedel medan finpapperspriserna under samma period har stigit med nästan en tiondedel. Kartongpriserna har stigit med en femtedel. Det finns stora skillnader i framtidsutsikterna för olika pappersproducenter. Företag som har förpackningspapper eller mjukpapper i sitt produktsortiment kommer att vara starka också i framtiden. Sådana produkter behövs trots den teknologiska utvecklingen. På längre sikt är det i stället mycket sannolikt att efterfrågan på tidnings- och skrivpapper ökar endast i Asien och Sydamerika. Vi kommer också att se stora omstruktureringar inom pappersindustrin: ny kapacitet tas i bruk, äldre läggs ned och företag byter ägare. m Text: Erno Järvinen, forskningschef för MTK:s skogslinje [email protected] Konsumentpriset på skogsflis har stigit något Bränslets pris i värmeproduktion Bränslepriser, juni 2010 A Konsumentpris Frästorv B Skatter och avgifter eur/MWh (inkl. bränsleskatt och försörjningberedskapsavgift dvs. kolumn B) D E C Bränslets pris 3 mån. glidande 12 mån. glidande medelvärde medelvärde euro/GJ euro/MWh euro/MWh euro/MWh 6) - transport ca 50 km 9,4 euro/MWh 0,0 2,6 9,4 9,4 9,4 - transport ca 100 km 10,6 euro/MWh 0,0 3,0 10,6 10,6 10,5 Stycketorv 6) - transport ca 50 km 13,4 euro/MWh 0,0 3,7 13,4 13,0 13,0 - transport ca 100 km 14,3 euro/MWh 0,0 4,0 14,3 13,9 13,9 Skogsflis 7) 18,0 euro/MWh 0,0 5,0 18,0 17,9 18,2 35,4 euro/MWh 0,0 9,8 35,4 35,4 35,4 Träpellets 8) Nominalla priser exkl. mervärdesskatt för bränslen i värmeproduktion €/MWh Mervärdesskatt ingår inte medan bränsleskatt och försörjningsberedskapsavgift ingår. Obs. Bränslen inom elproduktion är skattefria (kolumn B); från siffrorna i kolumnerna C, D och E ska värdet i kolumn B avdras. Pris för storkonsumenter Medelpris 8) Lös pellets för storkonsumenter 6) 7) I Finland är stödet för elström som produceras med skogsflis och vindkraft 6,9 euro/MWhe, för elström som produceras i mindre vattenkraftverk (≤1 MVA)och med biogas 4,2 euro/Mwhe och med återanvändningsbränslen 2,5 euro/ MWhe. Det finns ingen statistik över återanvändningsbränslen. m 85 80 75 70 65 Nominella priser exkl. mervärdesskatt för bränslen i värmeproduktion 60 55 50 45 Lätt brännolja Träpellets Tung brännolja 40 Naturgas 35 Skogsflis 30 25 20 15 10 5 0 Stenkol Frästorv Den fullständiga statistiken över bränslepriser hittat du i fortsättningen på Skogsbrukets webbsajt under rubriken ”Skogsbruket för prenumeranter”. Loginuppgifterna för att öppna sidan finns på fakturan. Du kan också beställa dem via redaktionen. m Källa: Pöyry Energy Oy. 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 26 Skogsbruket 9/2010 Virkespriser Avverkningstakten börjar bli normal Avverkningstakten i våra skogar börjar återgå till det normala, dvs. till samma nivå som före lågkonjunkturen. Enligt Skogsforskningsinstitutets färskaste statistik var avverkningsvolymen i juli bara en aning lägre än medeltalet för den senaste tioårsperioden. Jämfört med fjolåret var skillnaden enorm, då den avverkade virkesmängden var hela 70 procent större än för ett år sedan. Även skogsbolagen och Forststyrelsen avverkar avsevärt mera i sina skogar nu än för ett år sedan. Virkespriserna är så gott som oförändrade för samtliga sortiment. För virkesaffärer som ingås under 2010 är 25 procent av inkomsten skattefri om virkeslikviden erläggs senast 31.12.2011. m I prisstatistiken anges de sex vanligaste virkessortimenten. Inga specialsortiment ingår. Priserna anges skilt för rotköp och leveransköp. Uppgifterna baserar sig på de priser som inskrivs i virkeshandelskontrakt mellan virkesköpare och enskilda skogsägare. T.ex. prisjusteringar som kommits överens om med avtalskunder ingår inte och inte heller tidighetstillägg i leveransaffärer. Priserna är utan moms. Prisuppgifterna baserar sig på den information som Skogsindustrin rf. varje vecka tillställer skogsforskningsinstitutet om inköpta virkesmängder från privatägda skogar samt virkespriser. Med privatägda skogar avses skogar som ägs av privatpersoner, samägda och samfällda skogar samt skogar som ägs av städer och kommuner. I statistiken ingår inte mängder och priser som berör skogsbolagens egna skogar och inte heller Forststyrelsens skogar. I statistiken över inköpta virkesmängder och priser ingår uppgifter från ca. 85 procent av alla virkesaffärer i privatägda skogar. Utanför materialet är små och medelstora sågar. De virkespris som anges per område och för hela landet är ett vägt medeltal av priset på de virkesmängder som köpts de fyra senaste veckorna. Om virkesmängden för något sortiment på ett område vid rotköp är under 1.000 m3 och vid leveransköp under 500 m3, anges inget pris (..). Om mängden är 0 m3, anges (-) som pris. ❍ Förkortningar: ROT = rotpris; det pris som köparen betalar åt säljaren vid rotförsäljning, då köparen har hand om avverkningen och skogstransporten LEVERANS = leveranspris; det pris som köparen betalar åt säljaren vid leveransförsäljning, då säljaren står för avverkningen och skogstransporten Skogsbruket 9/2010 Svenska Österbotten hör till ett mycket stort område och det försämrar prisstatistikens användbarhet. m LAPPI Text: Gerd Mattsson-Turku SAVO-KARJALA KESKISUOMI KYMISAVO 27 Vildsvinen kommer Vildsvinet Finland. Arten förekommer rikligt i St. Petersburgsområdet, vilket medför att ”avhoppare” lätt kommer över gränsen. De flesta vildsvinen finns därför i sydöstra Finland fram till Kymmene älv, men nu finns en ”gryende stam” i östra Nyland. Vill vi ha vildsvin i Finland? Å håller på att etablera stam i r 1972 påträffades det första vildsvinet i naturen i Finland. Det var en ensam galt som blev påkörd och dödad av en bil i Mäntsälä. Skämttecknaren Kari hade en bild i Helsingin Sanomat där president Kekkonen kommer rusande ut från slottet med bössan i hand, rocken oknäppt, och ropar till chauffören: Snabbt till Mäntsälä. Efter Mäntsälä incidenten har man då och då hört om 28 vildsvin som tagit sig över gränsen, men då den varit ”laglös” har få exemplar klarat sig längre än till Kymmene älv innan de skjutits. Det har dock skjutits vildsvin på 1980-talet i Karis–Ekenäs trakten och under 2000–talet på Kimitoön. I Finland finns totalt några hundratal vildsvin och avskjutningen ligger på omkring hundra djur årligen. Vildsvinet är fredat från jakt mellan första mars och sista maj, sugga som åtföljs av kultingar är alltid fredad. rens. Vildsvinens spillning liknar tamsvinens. Vildsvin i markerna? Inverkan på skog och mark Vildsvinet rör sig i skymningen och nattetid och är därför inte lätt att få syn på, men det kan finnas olika tecken i naturen som indikerar på att arten finns: •uppbökad mark, som efter en jordfräs, där de letat efter rötter, maskar och larver, ibland även potatis. •gropar på vattensjuk mark där de tagit sina gyttjebad •skrubbmärken på trädstammar och stubbar med kvarlämnade 6–7 cm långa hår. Vildsvinens bökande i skogsmark kan jämföras med markberedning och underlättar naturlig förnyelse av skogsträd. Man har även konstaterat att det inverkar positivt på mångfalden av markväxter. Frön sprids med svinen och de gror lättare i bearbetad mark. Det finns dock farhågor att granens ytliga rötter skadas av svinens bökande och detta kan medföra mera rotröta i trädbestånden. På mindre odlingsskiften i skogslandskapet kan det uppstå stora skador, inte så mycket av det som vildsvinen äter utan 80 procent av ska- Spåren kan lätt förväxlas med hjort. Vildsvinens klövar är dock trubbigare än hjortdju- Skogsbruket 9/2010 Vildsvinets biologi V Viltkameran avslöjar nattliga besökare på Bromans utfodringar. dorna är nedtrampad säd. Potatisodlingar kan även råka ut för skador då vildsvinet med trynet kört upp potatisfårorna. Vid vallodling kan det bli problem med att uppbökad jord följer med och förstör ensilageprocessen. Diskussion Vildsvinet är ett attraktivt jaktbyte då köttet är en välsmakande resurs. Köttet måste alltid granskas så att det är fritt från trikiner. Vildsvinet sprider också svinpest. Största nackdelen är eventuella skador på odlingarna. Trafikolyckorna ökar också med ökande stam. Vildsvinen är i allmänhet fredliga djur, men en galt som är skadskjuten eller trafikskadad är livsfarlig för människan då den med sina vassa hörntänder går till angrepp mot ljumskarna. Ovanstående erfarenheter är från Sverige som idag har en stor vildsvinsstam. Den har vuxit från hundra djur på 1980–talet till 150 000 och avskjutningen ligger på 50 000 varje år. Finland med några hundratal vildsvin idag har alla möjligheter att styra utvecklingen i önskad riktning. Frågan är om vi vill ha vildsvin i våra marker. Här är det inte frågan om inplantering utan om en art som spontant etablerat sig. Genom att sköta om stammen, vettig avskjutning och Skogsbruket 9/2010 utfodring så får vi en produktiv stam som breder ut sig. Vill vi detta? Markägare och jägare bör prata ihop sig och säga hur man vill ha det. Hemlighetsmakeri lönar sig illa. En kontrollerad livskraftig vildsvinsstam som hålls efter genom jakt behöver inte förorsaka olägenheter. Med rätt dimensionerad viltstam och utfodring som lockar djuren bort från grödorna kan eventuella problem säkert lösas. m Text och foto: Bjarne Andersson ildsvinen har bra luktsinne och god hörsel, men sämre syn. De har god anpassningsförmåga och kan äta i princip allt från olika slags växter till djur. I genomsnitt är dock 80–90 procent av födan växtdelar och svampar. Havre, vete, korn, ärter och potatis är läckerheter för vildsvinen, som också gillar att böka hövallar och betesmarker där de hittar maskar och larver. Favoritföda är ekollon. Vintertid söker de sig till våtmarker, som fryser senare, där de äter stjälkar och rötter av vattenväxter. Vildsvinen har tjock päls så kölden är inget problem men blir det hård tjäle så uppstår svårigheter att hitta mat och då är utfodring nödvändig. Suggan blir könsmogen vid tio månaders ålder. Unga suggor föder 2–4 kultingar medan äldre föder 5–6 stycken ibland flera. Suggan har åtta spenar så i princip skulle åtta kultingar ha var sin spene. Kultingarna diar cirka tre månader. Vildsvinens hemområden är 500–2 000 hektar, gärna omväxlande landskap med odlingsmark, bördig skogsmark och våtmarker. Hur stora är vilsvinen? •En fullvuxen galt väger 150–200 kg, är två meter lång och en meter hög. •Största skjutna galt i Finland, Ylämaa, vägde nästan 220 kg. •Suggan väger 70–150 kg •Fjolåringen väger 60–80 kg •En sex månaders kulting väger 30–40 kg. Kultingarna har ränder till 3–4 månaders ålder. m Redan på 1980–talet sköt man några vildsvin i Pernå och nu finns ett tjugotal grisar i trakten, säger Peter Broman i Pernå, som haft utfodring under många år. 29 Köp & Sälj På denhär annonsplatsen får privatpersoner, enmans- och familjeföretag annonsera ut sina tjänster gratis. Som villkor för annonsering gäller att tjänsterna ska anknyta till skog. Utbud på tjänster i Österbotten: • Sprängningsarbeten utförs i Pedersöre med omnejd, tfn 050 534 8565. • Käld skogsservice utför manuell röjning, plantering och gallring i Karleby och Pedersörenejden, även inhoppare i skogsmaskin, tfn 041 435 8089. • Skogsavverkning utförs med gallringsskördare, även huggning av tomter, virkestransport med traktor, röjning mm. utförs i Vasa med omnejd, tfn 050 322 0567. • Maskinell gallring och förnyelseavverkning i Malax–Korsnäs, Kenneth Forsman, tfn 050 351 3197. • Gallring och utkörning av virke utförs med Norcar 600, 490 i Nykarleby med omnejd, P. Blomqvist, tfn 050 349 2888. • Skogsvårdsarbeten och avverkning, planering, värdering av skog och rådgivning i Nykarlebytrakten, Smedskog, tfn 050 466 4970. • Slyröjning av skogsbilvägar utförs i Närpes-Malax-Korsnäs området, tfn 050 344 3181, Tobias Dahlblom. • Slyröjning av skogsbilvägar utförs i Närpes–Korsnäs området, tfn 040 750 7929. • ITA Nygård Ab utför röjningar, skogsvårdsarbeten och specialavverkningar i Terjärv med omnejd, tfn 050 366 0860. • Trädfällning på tomter samt borttransport av ris i Vasatrakten, Österbottens farmartjänst, tfn 0500 567 171 • Maskinell gallring, uttag av energived, virkesutkörning med smidig Logset 500 i Pedersöre med omnejd, S. Backman, tfn 050 592 3043. • Avverkningstjänster, maskinell gallring, med gallringsskördare utförs i Vörå med omnejd, B. Svens, tfn 050 350 7249. • Maskinell gallring med Norcar 600 i Österbotten, S. Ahlback, tfn 050 518 1054 • Vägsladdning, slyröjning och övrigt underhåll av skogsvägar utförs mellan Vasa och Oravais, tfn 0500 138 414. • Närtransport av virke, gallringsavverkning, röjning mm. inom Norrskogs område, I. och A. Nynäs, Finnäs gård, Eugmo, tfn 050 598 3149 eller 050 562 2449. • Maskinell gallring och slutavverkning i Korsholm-Malax, H. Skog, tfn 0500 160 669. • Björnströms Avverkning och Röj utför skogsvårdsarbeten i Vasanejden, tfn 050 505 7088. • Skogsavverkningar utförs med gallringsskördare i norra Österbotten, J. Slotte, tfn 0400 139 508. • Skogsdikning, skogsvägar och markarbeten utförs inom Vasaområdet, tfn 0400 86 73 73. Utbud på tjänster vid Sydkusten: • Röjningar och planteringar utförs på Kimitoön, Johan Lindroos, tfn 0400 435 236. • Trädfällning samt virkeskörning med häst i södra Finland, MW Skogstjänst, Mats Wikström, tfn 0400 887240. • Skogsvårdsarbeten och trädfällning i Östnyland, Skogsservice Åberg, tfn 040 5057 723. • Snöröjning, vägsladdning, röjning av vägslänter, virkestransport med traktor utförs i östra Nyland, tfn 0400 717 836. – Dom var åtta-nio stycken, men så sade jag att nu fick det räcka och röt till... sedan blev det som det blev! Faslig älgskada i skogen Förhindra det ! Produkter Försäljning: Utrymmet per annons får omfatta högst 112 tecken, dvs. bokstäver inkl. mellanslag mellan ord. Skriv in annonstexten i rutfältet nedan och skicka det till redaktionen på adressen: Skogsbrukets köp & sälj, Orrspelsgränden 4, 00700 Helsingfors. Beställ vår gratis produktkatalog tel. 010 439 4770 beställning FORESTUM Det är viktigt att det ur texten framgår vilket område annons ören betjänar. 30 OY Pilslättsvägen 8 A, 00420 HELSINGFORS tel.010 439 4770 www.forestum.fi Skogsbruket 9/2010 Nu kan du markbereda med din röjsåg R öjsågen kan med ett tilläggsaggregat som monteras som den vanliga sågklingan bli ett markberedningsaggregat, en jordfräs. Aggregatet, Terracut, passar för markberedning av mindre planteringsytor i skogen och vid komplettering. Terracut behöver inte vässas eller filas utan används tills tänderna är nerslitna. Omkring 150 markberedningsfläckar/timme är den normala prestationen på skogsmark. Tillverkaren rekommenderar en röjsåg på minst 35 cm3 för arbeten i skogen. Terracut kan också användas för grovrensning av ogräs i potatis- och jordgubbsland och i blomrabatter. Tilläggsaggregatet Terracut kostar omkring 40 euro. Henrik von Hofsten, skogsskötselforskare på SkogForsk i Uppsala, har provkört Terracut på egna marker: – Ett trevligt aggregat som kommer att göra god tjänst vid mindre planteringsuppdrag i skogen, säger von Hofsten. Intrycket är att Terracut lämpar sig väl i de flesta fall där någon form av markberedning är nödvändig före plantering i mindre skala. Resultatet blir bättre än markberedning med hacka och det med betydigt mindre ansträngning. – De kast och ryck i röjsågen som besvärat tidigare liknande konstruktioner lyser här med sin frånvaro även i kraftigt stenbunden mark. m Text: Gerd Mattsson-Turku Metsä Botnia förs till Asien Metsä Botnia har lyckats sälja största delen av maskinparken i den nedlagda cellulosafabriken i Kaskö till Asien. Nedmonteringen har påbörjats. Enbart nedmonteringen av sodapannan är ett stort projekt. Det behövs nästan ett helt fartyg för att föra den till Asien. Totalt behövs det fyra fartyg för att föra maskinparken till Asien och det första avgår i oktober. Betamet heter det företag som sköter nedmonteringen. Vad som ska ske med själva byggnaderna är ännu oklart. Men så mycket är i alla fall klart att den höga byggnad som rymmer sodapannan nedmonteras samtidigt med själva pannan. Omkring 100 personer är sysselsatta med nedmonteringen. Förutom finländare jobbar även ester och slovener med nedmonteringen i Kaskö. m Skogsbruket 9/2010 Skogsbränslet är miljövänlig are än diesel Skogsbränsle och timmer har låg energiåtgång och låg miljöpåverkan jämfört med andra råvaror och produkter. Av skogsbränslets inneboende energi går bara 2–5 procent åt för att avverka, transportera och flisa energiveden. Motsvarande siffra för diesel och lätt brännolja är 15 procent. Av timrets inneboende energi går bara 3 procent åt för plantering, avverkning och transporter till sågverk. m Du kan ge respons per e-post till adressen [email protected] eller per post till adressen Skogsbruket, Orrspelsgränden 4, 00700 Helsingfors. Du kan också ringa redaktionen direkt, våra kontaktuppgifter finns på sidan 3 i tidningen. 31 Böcker som vi säljer Skog må icke skövlas Skogsbrukets handbok Granfrönas uppbrott •FöreningenförSkogskulturs jubileumsskrifthögtidlighållerföreningensjubileumsår ochhedrarallademsomarbetatförföreningenssyften. Bokenhandlaromföreningens många skeden under dess100-årigaverksamhet. •Handbokenvändersigiförsta hand till personer med egenskog.Denvisarhurdu brukardinskogpåetthållbartsättochhurdukanidka ett skogsbruk som är inriktat på såväl virkesproduktion somnaturvård. •Boken skildrar granfrönas resafrånkottetillväxtplats. Frönagersigutpåenspännande resa mot okänt mål. Den underhållande och uttrycksfulla sagan håller ocksårentvetenskapligt. •Boken med hårda pärmar har100sidor. •Boken med mjuka pärmar har nästan 300 sidor fakta om skogsbruk. •Pris:15euro(förmedlemmariFöreningenförSkogskultur10euro.) •Boken med hårda pärmar har40sidor. •Pris:15euro •Pris:45euro Du kan också beställa genom att mejla till [email protected] eller ringa Guy Karlsson på 020 772 9042. Beställningskupong SKOG MÅ ICKE SKÖVLAS SKOGSBRUKETS HANDBOK GRANFRÖNAS UPPBROTT (Var god texta!) Skogsbruket ___ ex ___ ex ___ ex stårför portot Namn: Adress: Föreningen för Skogskultur Beteckning: 5001298 E-post/telefon: Kod: 9-10 00003 SVARSFÖRSÄNDELSE
© Copyright 2024