Maj - Skogsbruket
Skogsbruket Få provar 5|2014 luck- och plockhuggning Storinvesteringar välkomnas Vandra och koppla av i skogen Skogsägare kämpar mot kraftlinjer Skogsbruket 5|2014 var ckhuggning Få pr- ooch plo i detta nummer luck 8 10 11 12 14 16 17 18 20 21 22 23 24 DET BLEV METSÄ GROUP! Frågan om vem som bygger nästa cellulosafabrik fick svar. LUCKHUGGNING LOCKAR FÅ Intresset för kalhyggesfritt skogsbruk är tillsvidare litet. TUMMEN NED FÖR KALAVVERKNING I en färsk doktorsavhandling hävdas att kalhyggen förhindrar en artrik skog. VAD SKA JAG GÖRA SJÄLV? Ta inte på dig för mycket jobb i skogen. SATSA PÅ FÖRNYELSEN Att investera i plantor ger bästa utdelningen. SÅ UNDVIKER DU GRÄL OSÄKERT KRING PEFC Hur ska gruppcertifieringen ordnas i framtiden? EN LIND KAN KOSTA TUSENLAPPAR Att ersätta ett träd i stadsmiljö kan bli svindyrt då alla kostnader beaktas. SKOG ÄR HÄLSA Vandringsleder i nationalparker erbjuder skön avkoppling. 23 TA HAND OM KORSETTEN Också den som jobbar i skogen behöver pausgympa. LÄTTMANÖVRERAD KRAN Nu kan du styra kranens spets med en enda spak. HETT VIRKE Värmebehandlat trä kan vara ett alternativ till tryckimpregnerat. MÅRDHUND KAN BLI PÄLS Forskarförslag: Gör ekopäls av mårdhund, skapa arbetstillfällen. HAN KÄMPAR MOT KRAFTLINJER Skogsägaren Niklas Granö värnar om sina och grannarnas marker. 26 VIRKESMARKNADSÖVERSIKT 27 VIRKESPRISSTATISTIK 28 LINDEN – FRÅN SKATTEMEDEL TILL PARKDROTTNING 29 18 Diskutera och sätt till pappers allt som berör avverkningen. 12 FOTO: ÅSA NYMAN HÖJDA MÅL FÖR ÅTERVINNING Nu ska vi bli ännu bättre på att ta tillvara förpackningar. pärmFOTO: MAJ-LEN ROOS 2 Skogsbruket 5/2014 FOTO: PIXMAC 6 FOTO: CHRISTOFFER THOMASFOLK mnas ringar välko Storinveste ppla av i skogen h ko njer Vandra oc mot kraftli ar mp kä Skogsägare Skogsbruket LEDAREN 14.5.2014 OBUNDEN SPECIALTIDNING FÖR SKOGSÄGARE I FINLANDS SVENSKBYGD NR 5/2014 . MAJ . ÅRGÅNG 84 www.skogsbruket.fi Utgivare Förlag FÖRENINGEN FÖR SKOGSKULTUR RF Oy Nordinfo Ab Lillviksvägen 6, 02360 Esbo tfn 09 888 6017 Redaktion Chefredaktör Tomas Landers tfn 050 350 0760 Redaktionschef Gerd Mattsson-Turku tfn 0500 718 256 Redaktionssekr.Peter Nordling tfn 050 559 5778 Medarbetare Lena Barner-Rasmussen tfn 040 580 5726 [email protected] Mia Berg-Lundqvist tfn 040 589 4872 [email protected] Helena Forsgård tfn 018 155 50 [email protected] Nina Jungell tfn 050 378 6954 [email protected] Siv Karlsson tfn 044 262 7910 [email protected] Åsa Nyman tfn 0500 364 201 [email protected] Marianne Palmgren [email protected] Johnny Sved [email protected] Annonsförsäljning Oy Nordinfo Ab Mats Almqvist tfn 040 571 3422 [email protected] Adressförändringar och prenumerationer Margita Törnroth tfn 09 888 6016 040 522 0770 [email protected] Prenumerationspris 2014 Helårsprenumeration (11 nr) 69 euro (inkl. moms 10 %) ISSN 0037-6434 Medlem i Tidskrifternas Förbund Layout och ombrytning Oy Nordinfo Ab, Maj-Len Roos Tryckeri TRÄDEN OCH SKOGEN KRÄVER SIN TID FÖR GANSKA exakt 25 år sedan planterade och sådde jag min första förnyelseyta som en del av mitt skogsföretag i 4H. Sedan dess har jag utfört både en enkel manuell gräsröjning och ett par röjningar på ytan. Planteringen fungerade under de första åren som ett utmärkt älg- och hjortpass och ifjol var det dags att göra den första avverkningen. Det finns skogsfigurer som befinner sig på bördigare platser och där det gått betydligt fortare, men den här avverkningen kändes speciell. För någon kan 25 år kännas som en lång tid, för mig känns tiden klart överkomlig. Välskötta skogar växer så det knakar. Jag träffar ganska ofta både skogsägare och fackmän, vilka nästan lite förvånade, men med stor glädje konstaterar hur mycket den skog de skött har vuxit under till exempel de senaste tjugo åren. Den som sköter sin skog och ger skogen den tid den behöver, kan i regel få njuta av en frisk och produktiv skog. Vid ekonomiska uträkningar fokuserar vi ofta på marginaler. Skogens marginaler betyder, enligt mig, att du tar dig tid att beakta varje kvadratmeter av din skogsfastighet och att du gör det i rätt tid. Det kan gälla exempelvis variationer i ståndorter inom en förnyelsefigur, områden för frivillig avsättning eller insektskador. Marginalerna kan betyda både en bättre ekonomisk vinst men också andra skogliga tilläggsvärden. Tiden är ofta knapp och kan anses dyr för stunden, men i skogliga sammanhang kan en investering i tid innebära en lönsam affär i det långa loppet. Synen på hur en välmående skog ser ut och fungerar varierar. Detta gäller både då vi pratar om ekonomiskogar och om skogsmark i allmänhet. Idag bör man vid skötseln beakta helheter och, förutom produktionen, se på åtminstone naturens mångfald, klimatförändringen samt rekreationsvärdena. Om vi inte som skogsägare kan göra allt själva, finns det gott om aktörer som erbjuder tjänster i anknytning till skötseln och planeringen, antingen som skogsförvaltare eller i form av stöd och utbildning för skogsägare. Den storskaliga träförädlingsindustrin har gett flera positiva investeringsbesked under våren. Miljardbelopp satsas i Finland för att industrin skall hänga med på en marknad som lever i ständig förändring. Satsningarna säkrar arbetsplatser och skapar också nya jobb. För 25 år sedan hade virket från min avverkningsyta åtgång trots att slutprodukterna inte alltid var de samma som idag. Industrins tro på förädling i Finland motiverar oss, som tycker om att sköta våra skogar, ännu mera. TOMAS LANDERS Oy Painotalo tt-urex Ab, Borgå Skogsbruket 5/2014 3 T änk dig en servis som inte behöver diskas, där matrester och smuts rinner av när användaren håller tallriken eller skålen upp och ned. Den svenska tidningen Skog & Industri berättar att den självrengörande servicen är gjord i cellulosa som formpressats under hårt tryck och fått en porslinsliknande yta. Ytan på insidan har sedan försetts med en kommersiell spray för att bli vätskeavvisande. – Ytbehandlingen är inte färdigutvecklad på något sätt, säger forskare MarieClaude Béland vid Innventia i Sverige i Skog & Industri. • nergi från skogsbränsle är egentligen bara lönsam om den får åka snål skjuts på andra produkter som sågade trävaror och massaved. Det var en tydlig slutsats vid ett seminarium på Kungliga Vetenskapsakademien. En satsning på skogsbränsle som primärprodukt visar en betydligt sämre ekonomi, rapporterar woodnet.se. De stora energieffekterna av skogsråvara kommer från svartlut, spån och återvunnet trä, alltså indirekta energikällor. En stark utveckling av kostnadseffektiviteten vid insamling av skogsbränslen krävs för att det ska löna sig att samla ihop stora volymer av till exempel grot. – Vi ska använda så mycket som möjligt av trädet till annat än energi, konstaterade Per Gardeström vid Umeå Plant Science Center, skriver woodnet.se vidare. • T 4 Skogsbruket 5/2014 Granplantor åkersorkens favoriter Å Trä i stället för styrox rä går alldeles utmärkt att omvandla till nya material. Cellutech i Sverige har utvecklat ett miljövänligt cellulosa skum som kan användas i stötdämpande förpackningar och för isolering av hus. Grunden för det nya materialet är pappersmassa som malts till nanocellulosa. Cellulosafibrer i nanoform bildar en gel vid låga koncentrationer. Gelen kan vispas till ett skum som kan torkas till ett poröst material, ungefär på samma sätt som man vispar äggvita till maräng. – Nu arbetar vi för att hitta lämpliga tillämpningar som vi kan skräddarsy materialet för, säger Åsa Ek, utvecklingschef på Cellutech som fått patent på tekniken. Cellulosaskummet skulle till exempel kunna användas för att ersätta styrox och andra plastbaserade material. – Det finns ett stort intresse för nya gröna isoleringsmaterial idag. Cellulosa skummet andas, vilket skulle kunna vara en fördel i byggnadsisolering, säger Åsa Ek. • Foto: Otso Huitu Foto: David Axelsson Rent utan att diska Energin åker snålskjuts E Bergek årets träd i Tyskland F ör år 2014 valde Baum des Jahres Stiftung i Tyskland bergeken (Quercus petraea) till årets träd i Tyskland. Berg eken kallas ofta även vinterek, eftersom dess löv ofta hänger kvar sent på hösten. Tyskarna valde årets träd första gången 1989, och då valdes vanlig ek. Ifjol var vildapeln årets träd. Tysklands största ek växer i Berlin. Dess omkrets är 5,70 meter. Europas största ek växer i Sussex i England. Den har en omkrets på cirka 14 meter. • kersorken väljer vilka granplantor den äter. Favorit är granplantor som planterats på hösten. På andra plats kommer vårplanterade granar. Naturligt uppkomna granar gillar åkersorken inte alls. Det här resultatet har Skogsforskningsinstitutet Metla kommit till i en studie. Orsaken är att höstplanterade granar innehåller mera kväve. De har också lägre halt av organiska föreningar som ska skydda plantorna mot skador. Halten kemiska ämnen i plantor, som planterats på våren, hinner försvagas under sommaren så att den på hösten är ungefär på samma nivå som i naturplantor. Enligt Metla borde skogsägare undvika att plantera gran i slutet av växtperioden under år med mycket sork. Även mindre gödsling med kväve i plantskolor skulle avsevärt förbättra granplantornas överlevnad. • Har du flyttat? Via webben, www.skogsbruket.fi, gör du snabbt adressförändringen. Förpackningar av svampmycel och havre E havreavfallet. När mycelnätet växt sig tillräckligt starkt upphettas materialet så att mycelet dör, varefter materialet smälter samman och bildar en styv, plastliknande substans. Enligt upphovsmännen är deras svampbaserade förpackningsmaterial tillförlitligt och starkt och påminner om plast. • Foto: Ecovative Design tt företag i USA planerar att börja tillverka förpackningar baserade på jordbruksavfall och svampmycel, skriver packnyheter.se. Det nya förpackningsmaterialet tillverkas genom att jordbruksavfall, i form av restprodukter av havre, ”ympas” med svampmycel. Mycelet växer snabbt och bildar ett invecklat, sammanvävt nätverk av svamptrådar, vilka livnär sig på Foto: Björn Syse Dinosaurier och kungsbräken jämngamla Filtrets fibrer är vita och viruset syns som gröna bollar. Nanocellulosa filterar bort virus F orskare vid Uppsala universitet har i samarbete med kollegor vid Sveriges lantbruksuniversitet SLU utvecklat ett filter av nanocellulosafibrer som klarar av att filtrera bort viruspartiklar. Efter många års forskning har de med hjälp av nanoteknologi lyckats skräddarsy porerna i cellulosafibrerna till lagom storlek för virusfiltrering. Filtret, som framställs på samma sätt som traditionellt papper, består av 100 procent rena nano-cellulosafibrer hämtade direkt från naturen. Tidigare pappersfilter för virusborttagning var mycket beroende av elektros- tatiska interaktioner, som är känsliga för pH- och saltkoncentrationer. Andra filter, gjorda av syntetiska polymerer är avancerade att producera och själva produktionen involverar farliga lösningsmedel. Viruspartiklar är mycket pyttesmå, ungefär en tusendel så tunna som ett hårstrå, men ändå kraftfulla. Virus kan bara föröka sig i levande celler och när celler väl blivit infekterade är det mycket stor risk att viruset orsakar sjukdomar. Ett virus kan framkalla en sjukdom på egen hand eller till och med förvandla friska celler till maligna tumörer. • Sverige rekordimporterade I nte på tio år har Sverige importerat så mycket barrmassaved och sågtimmer som under 2013. De största volymerna kom från Norge och Lettland, skriver skogsaktuellt.se. Den svenska skogsindustrin importerade ungefär tio procent av förbrukningen under 2013. Utöver Norge och Lettland kom det även stora volymer från Finland och Estland. Sverige är den fjärde största importören av virke i världen trots att det i Sverige växer skog på nästan två tredjedelar av landarealen. Importen har de senaste fem åren vuxit och var förra året hela 60 procent högre än för fem år sedan. • E tt fossil, som hittats i Skåne, visar att ormbunken kungsbräken ser likadan ut idag som den gjorde på dinosauriernas tid, skriver skogsaktuellt.se. För 180 miljoner år sedan begravdes en kungsbräken i aska från ett katastrofalt vulkanutbrott. Ormbunken täcktes av aska innan nedbrytning hann ske och förkalkades av den vulkaniska askan. Fossilet är ett av de mest välbevarade i sitt slag och med mikroskop kan forskarna se enskilda celler, några i celldelningsfasen och till och med cellkärnor och enskilda kromosomer. • Skogsvård hotar talltitan A ntalet talltitor har mer än halverats sedan 1970-talet. Enligt en studie vid Sveriges lantbruksuniversitet SLU är orsaken en kraftig minskning av små granar i gallringsskogar och avverkningsmogna skogar. Granarna är viktiga för att skydda talltitans bo- och födosöksplatser. Talltitorna misslyckas med häckningen när skogen blir öppnare och de har då också svårare att överleva vintern. Studien visar att förröjning och låggallring, det vill säga gallring där man i första hand tar bort små träd, är en viktig bidragande orsak till att talltitan och en rad andra skogsfåglar, som gynnas av en rik granunderväxt i en flerskiktad ekonomiskog, minskar i antal. • Skogsbruket 5/2014 5 Det blev Metsä Group! Skogsindustrin kom med flera positiva nyheter i slutet av april. Häftigast var Metsä Groups besked om en jätteinvestering i en ny cellulosafabrik. Stora Ensos omstrukturering representerar ett klart mindre värde, men saknar inte betydelse. Mera virke behövs Metsä Groups planer på att bygga en bioproduktionsfabrik i Äänekoski är positivt för alla, inte minst för skogsägarna. Virkesbehovet ökar med 4 miljoner kubikmeter. Den nya fabriken byggs på samma område där Metsä Groups nuvarande massafabrik, dvs. cellulosafabrik, i Äänekoski finns. Den kommer att stängas. – Den nya bioproduktionsfabriken behöver på årsnivå 6,5 miljoner kubikmeter massaved, främst barrmassaved, berättar direktör Juha Mäntylä på Metsä Group. Den gamla fabriken använde 2,4 miljoner kubikmeter. Virket räcker till Enligt Mäntylä räcker virkesförrådet i våra skogar väl till för den här ökningen på 4 miljoner kubikmeter. – Utan risk för att tära på virkesförrådet i våra skogar kan vi öka avverkningen av barrmassaved med 7 miljoner kubikmeter per år och avverkningen av björkmassaved med 4 miljoner kubikmeter. – På Metsä Group räknar vi med att kunna anskaffa det mesta i hemlandet. Det här betyder naturligtvis att virkesutbudet på hemmamarknaden måste öka. Kemikalier, gödselmedel från fabriken Om planerna blir verklighet, vilket avgörs i början av 2015, är det fråga om den största investeringen skogsindustrin någonsin gjort i Finland. Nybygget kommer att kosta omkring 1,1 miljarder euro. Fabriken kommer att vara den första nya generationens bioproduktionsfabrik i världen. Det innebär att fabriken förutom massa kommer att producera bioenergi och olika slags biomaterial. – Fabriken kommer inte alls att använda fossila bränslen, berättar direktör Ilkka Härmälä på Metsä Fibre. 6 Skogsbruket 5/2014 Alla biprodukter från massatillverkningen tas tillvara och vidareförädlas till biomaterial, kemikalier, gödselmedel och bioenergi. Som exempel på biokemikalier nämner Härmälä tallolja, terpentin, råmaterial för bioplasttillverkning, gödselmedel och glaubersalt som också kallas natriumsulfat. Glaubersalt används bland annat i livsmedel som antioxidationsmedel och klumpförebyggande medel med E-nummer 514. Ökad efterfrågan på barrmassa Den ökade efterfrågan på barrmassa på världsmarkanden ligger bakom beslutet att satsa på en ny massafabrik i Finland. Planeringen har pågått i ett och ett halvt år. – Efterfrågan stiger stadigt i Asien och framför allt i Kina. Fabriken ger Finland exportintäkter på 500 miljoner euro per år. Under byggnadsskedet, som räcker omkring två år, ger den sysselsättning åt 6 000 personer. – Äänekoski är logistiskt sett en idealisk plats med tanke på virkestillgången. Fabriksområdet finns redan och vår kartongfabrik finns som granne, dvs. i samma integrat, säger koncernchef Kari Jordan på Metsä Group. Bra för Österbotten Stefan Thölix, som är ordförande för SLCs fullmäktige, säger att det låg i luften att något skulle hända, men att beskedet kom från ett oväntat håll. – Både planerna att bygga en ny fabrik i Äänekoski och UPM:s och Stora Ensos nyinvesteringar har väldigt stor betydelse. – I Österbotten har avsättningen för massaved varit dålig, så för den landsändan betyder den nya fabriken i Äänekoski mycket. Det har på vissa håll framförts farhågor för att inhemskt virke inte skulle räcka till, men de bekymren anser jag vara helt ogrundade. Vi har i flera år haft en fungerande virkesmarknad, så jag tvivlar inte alls på att vi skulle kunna öka avverkningarna ytterligare. • Text: Gerd Mattsson-Turku När Metsä Group skrällde med sin miljardinvestering togs många på sängen, både vad tidpunkten och aktören anbelangar. I mars tog tidningen Skogsbruket upp frågan om en ny cellulosafabrik i Finland. Mycket talade för en sådan, men ingen av de tänkbara aktörerna ville tala om den. Professor Olli Dahl vid Aalto-universi- tetet ansåg då att tanken inte var omöjlig. Han höll dock en hacka på att det blir ett utländskt företag som investerar för att trygga tillgången på långfibermassa. Olli Dahl fick dock i huvudsak rätt, och det råder knappast någon tvekan om att en ny cellulosafabrik utgör en välkommen vitaminspruta, inte bara för skogsindustrin, utan också för hela nationalekonomin i form av arbetsplatser. Dessutom innebär cellulosafabriken, om den blir av, ett viktigt tillskott för finländsk bioenergi. • TEXT: PETER NORDLING Finpapper blir kartong Den ökade efterfrågan på barrmassa för olika produkter ligger bakom Metsä Groups investeringsbeslut. FOTO: ILKKA ARRALA Stora Enso fortsätter omstruktureringen genom att minska finpapperstillverkningen för att i stället satsa på nya material för tillväxtmarknader. Företaget investerar 110 miljoner euro för att bygga om sin finpappersmaskin i Varkaus för att producera kartong som råvara för wellpapp. Konverteringen av finpappersmaskinen och cellulosafabriken förorsakar lejonparten av kostnaderna. Den nya maskinen ska kunna producera råmaterial för 390 000 ton wellpapp och 310 000 ton brun oblekt cellulosa per år. Största delen av råvaran för wellpapp säljs. Enligt avgående vd:n Jouko Karvinen lämpar sig fabriken i Varkaus utmärkt för att byggas om. I den har man integrerat en cellulosafabrik, ett kraftverk och en pappersmaskin. Fabrikens geografiska läge är rätt med tanke på tillgången av virke. Dessutom finns där redan den infrastruktur och kompetens som behövs. Genom ombyggnaden strävar Stora Enso efter att utnyttja två marknadstrender, dels den globalt minskande efterfrågan på papper, dels den ökande efterfrågan på förpackningskartong. Stora Enso bedömer att förpackningar, som tillverkas av förnybar fiberråvara, har goda tillväxtförutsättningar såväl i Europa som globalt sett. Därför räknar företaget med att öka sin omsättning inom det här segmentet med 280 miljoner euro per år från och med år 2016. Samtidigt sjunker omsättningen för finpapper med 140 miljoner. Tanken är att ombyggnadsarbetet sker i huvudsak under hösten 2015 och att den nya maskinen tas i bruk under årets sista kvartal. I augusti upphör tillverkningen av kontorspapper i Varkaus, men fortsätter vid Veitsiluoto och svenska Nymöllan. Som ytterligare ett led i utvecklingen säljer Stora Enso bruket Uetersen i Tyskland. Bruket tillverkar specialpapper och bestruket finpapper. Köpare är den österrikiska finpapperstillverkaren Brigl & Bergmeister. Affären torde ske i mitten av juli. • PN Skogsbruket 5/2014 7 Trög start för kalhygg Skötselmetoden kalhyggesfritt skogsbruk har utövats sedan årsskiftet. Vi pejlar vad som är på gång inom skogssektorn. Enligt skogsmyndigheterna har få anmälningar droppat in. – Intresset för kalhyggesfritt skogsbruk har varit mindre än jag väntade mig, säger Aki Hostikka, chef för finansiering och granskning på Finlands skogscentral. – Skogsägarna ser tiden an. Troligen har också skogsfackmännen varit återhållsamma med att erbjuda skötselmetoden som ett alternativ för skogsägarna. Skogscentralen övervakar att skötselmetoden utförs på rätt sätt. – Det är en utmaning att granska en metod som är ny för oss alla. Med tiden kommer rutinerna. I år specialgranskar Skogscentralen de ytor som förnyats enligt principerna för kalhyggesfritt skogsbruk. – Vi fokuserar på rådgivning och att rätta till fel, säger Hostikka. I fall skötselmetoden har misslyckats måste skogsägaren förnya skogen. Om grundytan är 5–6 kvadratmeter per hektar, finns det för få utvecklingsdugliga träd i beståndet. Då måste ytan förnyas på traditionellt sätt. – Det är viktigt att känna till riskerna. Kalhyggesfritt skogsbruk betyder inte att skogsägaren får massor av skogsinkomster samtidigt som skogen står oförändrad kvar. UPM testar metoden På skogsbolaget UPM testar man nu kalhyggesfritt skogsbruk. Bolaget äger ungefär 800 000 hektar skog i Finland. Av den mängden är cirka hälften FSC-certifierad. FSC förutsätter att fem procent av skogsmarken behandlas med alternativa skötselmetoder. Bland annat här har UPM tillämpat kalhyggesfritt skogsbruk. Fortfarande har UPM för lite erfarenheter av skötselmetoden för att kunna dra långt gående slutsatser. Lätt är det inte, speciellt om en avverkningsmogen skog, utan nya plantor på väg, borde bli en skog som sköts enligt principerna för kalhyggesfritt skogsbruk. – I en äldre skog blir omställningsperio- 8 Skogsbruket 5/2014 den närmare 60 år, säger UPM:s skogsvårdschef Jyri Schildt. Plus att skogsägaren alltid måste komma ihåg risken för vindfällen, rotröta och angrepp av granbarkborrar. Jyri Schildt ser kalhyggesfritt skogsbruk som ett alternativ till naturlig förnyelse på karga marker. Metoden kan också användas på torvmarker samt på ytor som annars blir obrukade. – Skogsmaskinföraren är i huvudrollen när metoden tillämpas. Vi ser till att våra entreprenörer får utbildning. Jyri Schildt tillägger att maskinförarnas största utmaning har varit att avverka tillräckligt glest och att lämna kvar de utvecklingsdugliga träden på ytan. Bolaget har kontaktats av skogsägare som vill pröva metoden, men majoriteten av skogsägarna verkar bida sin tid. Han tror att metoden kommer att vinna mer terräng i framtiden. Personligen hoppas han att den blir en marginell skötselmetod. – Vid kalhyggesfritt skogsbruk kan man inte ta tillvara fördelarna med förädlade plantor, påpekar han. Lamt intresse bland skogsägare På Södra Skogsreviret har skogsägare inte frågat efter skötselmetoden i större utstäckning. Personalen har suttit på skolbänken och utbildningen av entreprenörer har pågått hela våren. – Vi utförde direkt i januari en avverkning enligt principerna för kalhyggesfritt skogsbruk, säger utvecklingschef Stefan Borgman. I Österbotten har skogsägarna inte heller visat intresse för kalhyggesfritt skogsbruk. Främst har de diskuterat vad den nya skogslagen tillåter. – Instruktörerna har fortbildats och skogsmaskinförarna ska utbildas under hösten. Man måste komma ihåg att det finns begränsat med material på svenska, säger verksamhetsledare Jan Slotte. Tapio utbildar – Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio har utbildat skogscentralens personal. Nu pågår en omfattande utbildning av Stora Ensos personal och entreprenörer, säger forstmästare Johnny Sved på Tapio. Under utbildningarna har han noterat att avverkningsmaskinförare vill göra ett bra arbete. – Viktiga frågor för dem är vilka träd som ska avverkas, hur skogen ser ut efter avverkningen och var skogslagens gränser går. De vill också veta hur de konkret ska lägga upp avverkningsarbetet för att det ska löpa effektivt. Stora Enso utbildar intensivt Enligt skogsvårdschef Jarmo Tuovinen på Stora Enso är det allra viktigaste att skogsfackmännen nu inser att kalhyggesfritt skogsbruk är en skötselmetod som man kan erbjuda kunden. – De viktiga besluten fattas i förarhytten. Hittills har maskinförarnas största utmaning varit att snabbt bilda sig en helhetsbild av beståndet och bestämma vilka utvecklingsdugliga träd som blir kvar i skogen. Målsättningen är att kalhyggesfritt skogsbruk baseras på en modell där avverkning i tallbestånd utförs som luckhuggning och i grandominerade bestånd som plockhuggning. Jarmo Tuovinen säger att ytan ska vara mellan 3 och 5 hektar vid luckhuggning för att det ska vara lönsamt att använda avverkningsmaskin. Vid plockhuggning borde gesfritt Anmälningar för Kalhyggesfritt skogsbruk 1.1-15.4.2014. Luckhuggning FOTO: JOHNNY SVED Plockhuggning Tapio och Stora Enso planerar utbildning för Stora Ensos fackmän och skogsmaskinentreprenörer. Kari Marjakangas, Stora Enso, Pentti Väisänen, Tapio och Jarmo Tuovinen, Stora Enso står i en skog där det utförts luckhuggning. Luckan de står i är ca 0,25 hektar. I kanterna kring luckan har utförts plockhuggning. Vad är kalhyggesfritt skogsbruk? – Skötselmetoden kan bedrivas bland annat med luck- och plockhuggning. –Metoden grundar sig på naturlig förnyelse. Man avverkar stammar med större diameter och vid behov gallras klenare stammar. Träd med sjukdomar och skador avlägsnas. – Det är glest mellan träden. Grundytan kan efter avverkningen vara under 10 kvadratmeter per hektar. Det här beror på trädslag, växtplats och var i Finland skogen finns. ytan vara minst 2 hektar. Om avverkningarna kan kombineras med övriga objekt i närheten kan arealerna vara mindre. – De bästa objekten är de skogar där man kan kombinera traditionellt skogsbruk med plock- och luckhuggning. Håller inte måttet Länge var utgångspunkten att en olikåldrig skog, en skog som sköts enligt principerna för kalhyggesfritt skogsbruk, ger virke av hög kvalitet. Nya undersökningar visar att granvirke som produceras i en olikåldrig skog inte ger bättre kvalitet jämfört med en skog där alla träd är lika gamla. Variationerna i virkeskvaliteten blir också större. Det här har Riikka Piispanen och Sauli Valkonen, forskare på Skogsforskningsinstitutet Metla kommit fram till. – Med tall kan det möjligen bli bättre kvalitet i olikåldrig skog, och det ska vi nu undersöka. Dessutom tar granplantorna tid på sig. I en olikåldrig skog tog det i genomsnitt 60 år för en granplanta att nå 1,3 meters höjd enligt en studie av Kalle Eerikäinen, Timo Saksa och Sauli Valkonen. Alltså läng- Källa: Finlands skogscentral, offentliga tjänster På Kustens område Plockhuggning på 28,4 ha Luckhuggning på 12,9 ha Totalt: 41,3 hektar avverkningar I hela Finland Plockhuggning på 580 ha Luckhuggning på 269 ha Totalt 849 hektar, av 179 878 hektar anmälda avverkningar. Plock- och luckhuggningarnas andel 0,4 procent. re än det tar för en planterad planta att nå stockdimenison. Sextio år var ett medeltal. I ett bestånd finns träd som växer snabbare och långsammare än genomsnittet. Provytornas resultat visar att det växer upp tillräckligt med nya plantor i beståndet. Plantorna behöver inte vara jämnt utspridda över ytan. Poängen är att avverka beståndet tillräckligt glest. Lämnar du för många träd på ytan misslyckas skötselmetoden. • Text: Marianne Palmgren Skogsbruket 5/2014 9 ”Sluta kalavverka!” Vi måste ändra vårt synsätt på hur vi idkar skogsbruk. Nuvarande metoder är inte tillräckliga om vi ska uppnå samhällets målsättning på en artrik skog. Det säger FM Ville Selonen. Hans doktorsavhandling har väckt reaktioner inom skogssektorn. Odefinierade skyddszoner Doktorsavhandlingens viktigaste resultat gäller de skyddszoner som ska lämnas runt skogslagens lagobjekt. Lagobjekten är små, värdefulla livsmiljöer i skogen där det sannolikt finns hotade eller sällsynta arter. Exempelvis källor och ormbunkskärr är viktiga livsmiljöer i skogsnaturen. I skogslagstiftningen står att lagobjektets särdrag inte får ändras, men det anges inte hur många meter skyddszonen ska vara. Ville Selonen jämförde i forskningen lagobjekt på kalavverkade ytor med lagobjekt i orörda skogar i mellersta och östra Finland. Främst granskade han naturenliga bäckar och kollade bland annat tickor samt floran och mossor i närmiljön intill bäcken. Det visade sig att skyddszonernas storlek i huvudsak varierade mellan 0 och 30 meter i ekonomiskogarna. Foto: Ville Selonen Ville Selonen säger att han inom forskarkretsar fått positiv respons för sin doktorsavhandling vid Jyväskylä universitet. Reaktionerna från skogssidan har varit mer blandade. – Ibland har tonen varit direkt frän. Jag har inget intresse av att stoppa skogsbruket i Finland. Men om vi vill minska på antalet hotade skogsarter, och få ett slut på fragmenteringen av skogen, måste vi sluta kal avverka. Han säger att skötselmetoderna plockoch luckhuggning borde ges större tyngd inom skogsbruket. – Fördelarna med plock- och luckhugg- ning är många. Bland annat blir förnyelsekostnaderna lägre. Kanterna intill avverkningsytorna uteblir. Därmed kan skogsägaren räkna med färre vindfällen. 10 Skogsbruket 5/2014 – Skyddszonerna var otillräckliga, eftersom alltför smala skyddszoner inte fyller sin funktion. Alla förlorar på konceptet. Skogsägaren mister skogsintäkter och hotade skogsarter får inte ett tillräckligt skydd. Enligt Ville Selonen borde skyddszonerna vara i genomsnitt 45 meter från alla håll. Genomsnittsskogsägaren i Finland äger cirka 30 hektar skog. Det svider i plånboken att lämna stora skyddszoner på ytan. – Plockhuggning är tillåten på de flesta lagobjekt. Dessutom ligger det i skogsägarens intresse att skyddszonernas storlek definieras exakt. Oklarheter kan leda till att skogsägaren bryter mot skogslagstiftningen utan att ens veta om det. ”Kombinera olika metoder” – Mitt arbete skulle förenklas om det fanns exakta metergränser för skogslagens särskilt viktiga livsmiljöer, säger Greger Erikslund, ledande föredragande på Finlands skogscentral. Till hans arbete hör att granska att skoglagstiftningen följs. Erikslund kan inte säga hur stora skyddszonerna på Kustens område är. Som tumregel gäller att skyddszonen är minst en trädlängd runt skyddade små vattendrag som källor, rännilar och bäckar i naturtillstånd, men det varierar stort från fall till fall. Vissa särskilt viktiga livsmiljöer, såsom trädfattiga små torvmarker, är inte i behov av skyddszoner för att särdragen skall bevaras. – Metergränsen behöver inte ge lagobjektet rättvisa. Bland annat terrängens lutning avgör hur stor skyddszonen borde vara. Han tror inte på plockhuggning som ett alternativ till kalhygge. Plockhuggning gynnar gran, så trädslagsfördelningen skulle rubbas i skogen. – Jag talar för att kombinera olika skogsbruksmetoder. Till exempel i samband med förnyelseavverkningar kan man spara kanter eller skyddszoner som fungerar som korridorer mellan olika bestånd till nytta för djur och växter. • Text: Marianne Palmgren Här finns allt som naturen behöver. Rinnande vatten, en mångsidig växtlighet och död ved i form av en murken trädstam. Eget jobb inte alltid bästa lösningen Det ska vara roligt att jobba i den egna skogen. Du ska inte ha dåligt samvete för att du inte kan eller hinner göra allt i skogen själv. Men vill du känna dig nöjd med att du själv gjort något för att skogen ska må bra, kan du spara exempelvis en liten planterings- eller röjningsfigur åt dig själv. När du bedömer hur mycket tid du kan lägga ned på skogsarbete under året, bör du vara ärlig mot dig själv. Det är mycket annat du ska hinna med under veckosluten och semestern. Du arbetar inte heller lika snabbt som en professionell skogsarbetare. Slyröj högsommartid Plantering är det skogsarbete, som är lät�tast, även tekniskt, att utföra. – Röjning kräver att du investerar i en röjsåg och det krävs också lite kunskap för att resultatet ska bli bra, säger skogsvårdsinstruktör Rolf Wickström på Södra skogsreviret. Enligt honom är det bäst om skogsägaren börjar med slyröjningen. Den utförs när lövträdssly börjar störa plantornas utveckling. Hur mycket sly det bildas beror bland annat på markens bördighet, fuktighet och markberedningsmetoden. Slyröjningen kan du utföra som en fullständig röjning eller brunnsröjning då du bara röjer sly som finns inom en radie på en meter runt plantorna. Du kan minska uppkomsten av nytt sly genom att röja under högsommaren. – En skogsägare som försummat slyröjningen och tar sig an plantskogsröjningen först när plantskogen är 4–5 meter hög, drabbas snabbt av känslan att arbetet är oöverkomligt. Nu blir röjningen också dyr att utföra med utomstående arbetskraft, säger Rolf Wikström. Vad hinner jag med? Om du planerar att jobba själv i skogen, är det viktigt att du tänker igenom hur mycket tid du har för skogsarbete. I rutan finns ett exempel som jämför en skogsarbetares och en ovan skogsägares prestationer i en röjningsskog på två hektar. RÖJNING, 2 ha yta Skogsarbetaren Dagsverken/hektar 1,5 Effektiva dagar för röjning 3 Tillgänglig tid 8 timmar/dag Tid till färdigröjt 3 dagar Ovan skogsägare 3 6 4 timmar/helg 10 helger per år 1 år och 2 helger Plantlådorna tar sin tid Planteringen går inte heller snabbt. Omkring 700 plantor per dag är en normal prestation för en skogsägare som planterar sporadiskt. Det betyder närmare tre dagar för en hektar. Men prestationen beror mycket på marktypen och markberedningen. Det är lättast att plantera efter högläggning. – En skogsarbetare kommer upp till 1 300–1 400 plantor per dag. Ibland har jag hört att skogsarbetare sätter 2 000 plantor per dag, men dessa siffror tror jag inte på. Plantering är inte bara att sätta plantorna i jorden, säger Rolf Wickström. Plantlådorna ska också transporteras till ytan, och det tar tid. En plantlåda innehåller 150 plantor, så för att plantera en hektar ska tretton plantlådor bäras eller köras med terränghjuling till planteringsytan. Lådorna ska också tas bort från ytan. Sköt och gå på kurs Det viktigaste med skogsvården är att den blir gjord. Om du inte har tid eller intresse, lejer du bort arbetet, och då skapar du arbetstillfällen på orten. – För plantering behöver skogsägaren enbart planteringsrör och en korg eller ett ämbar att bära plantorna i. Skogsvårdsföreningarna lånar eller hyr ut planteringsrör för en billig penning, säger Rolf Wickström. Han framhåller vikten av att kunna sköta sin röjsåg. – Jag har varje år kontakt med nya skogsägare som inte har en aning om hur klingan på röjsågen ska filas eller hur man använder en röjsåg, så att man orkar arbeta flera timmar i ett kör. Rolf Wickström påminner också om hur viktigt det är att klingan på röjsågen filas vid varje tankning och att den skränks. – Gå på kurser när sådana ordnas, säger han. • Text: Gerd Mattsson-Turku Rolf Wickström är också skogsägare och vet hur viktigt det är att selen till röjsågen är rätt inställd och att man filar klingan i samband med varje tankning. – Då är skogsarbete en njutning, säger han. Skogsbruket 5/2014 11 Säkrare resultat med plantering När en förnyelseyta planteras med gran kan tallplantor tillkomma naturligt. Då uppstår frågan om det verkligen lönar sig att köpa plantor? Enligt skogsvårdsinstruktör Kim Back är svaret i de flesta fall ja. Resultatet blir nästan alltid bättre med plantering, säger han. Efter en förnyelseavverkning utför de flesta skogsägare markberedning, köper plantor och planterar på våren. Det var precis vad en skogsägare, som hörde av sig till tidningen Skogsbruket, gjorde, men resultatet blev inte som han hade tänkt sig. Skogsägaren utförde högläggning och planterade granplantor på den bördiga marken. Älgstammen var i det skedet stor. När han senare tog sig en tur till plantskogen märkte han att det bredvid granplantorna också växte ungefär lika stora tallplantor. Eftersom detta är vanligt är det berättigat 12 Skogsbruket 5/2014 att ställa frågan om det lönar sig att investera i skogsplantor. – Ju mer skogsägaren satsar på förnyelsen desto bättre blir slutresultatet. Det lönar sig nästan alltid att i samband med förnyelseavverkningen reservera cirka 1 000 euro per hektar för plantor, plantering och markberedning, säger Kim Back, skogsvårdsinstruktör i Malax vid Skogsvårdsföreningen Österbotten. Plantor tillkommer naturligt Att tallplantor kom in på naturlig väg ser Back inte som ett undantag. Enligt honom kan de i många fall vara lika många per hektar, det vill säga cirka tvåtusen extra plantor, ofta ännu flera. – Det är mycket vanligt att plantor börjar växa naturligt invid de plantor som har planterats. Planteras gran handlar det om tall och vårtbjörk. Då kan skogsägaren ha över fyratusen plantor per hektar. Det är bra, för då finns det tillräckligt med plan- tor när skogsägaren ska röja plantskogen om 10–15 år. Vilket trädslag bör markägaren i det här fallet satsa på? Back ger rådet att skogsägaren, när det är fråga om bördig mark, ska satsa på granplantorna. – Jag skulle ta bort en del av tallplantorna som konkurrerar med granarna vid brunnsröjningen, förutsatt att granplantorna är friska och utvecklingsdugliga. Om det finns skadade granplantor kan skogsägaren lämna kvar tallplantor i stället. Men utgångspunkten är att satsa på granplantorna. Resten av tallarna glesar skogsägaren ut vid röjningen. Enligt Kim Back finns det skogsägare som väljer att inte plantera utan går in för att låta björken bli det dominerande trädslaget. Men det lönar sig inte, anser han. – Problemet med det här tänkesättet är att intäkterna av en avverkning minskar. Björk ger ett betydligt mindre netto per hektar. Det handlar om tusentals euro i förlust Kim Back vid Skogsvårdsföreningen Österbotten visar en yta där granplantor har planterats medan tallplantor börjat växa naturligt. Enligt honom spelar det ingen roll i början, men vid röjningen efter 10– 15 år bör skogsägaren satsa på huvudträdslaget som planterades. eftersom björk vid kusten mycket sällan blir bra stock utan massaved. Plantera och röj Syftet med ekonomiskogsbruk är att skogen ska ge så hög avkastning som möjligt. Skogen ska alltså producera högklassig stock och enligt Back bör skogsägaren satsa på plantering och röjning för att lyckas. – På det sättet skapar skogsägaren en grund för hela skogens livscykel och han får ett bra stockbestånd. På detta ska skogsägaren inte pruta, säger han. Valet av huvudträdslag avgörs i samband med röjningen eller den första gallringen. – Då gallras de övriga träden bort och de stammar, som ska lämnas kvar får utrymme att växa. Resultatet blir en blandskog av de planterade plantorna och de naturligt uppkomna. Men om skogsägaren vill att de planterade plantorna genast ska växa snabbt kan det vara lönt att utföra en brunnsröjning. Ingreppet, som sker när plantbeståndet är cirka 5–6 år, går ut på att slyet runt plantan röjs bort. – Om det finns mycket sly och gräs kring plantorna bör skogsägaren utföra brunnsröjning eftersom det innebär att de planterade plantorna inte behöver konkurrera med sly. I det aktuella fallet kan tallarna fortfarande lämnas kvar om de växer en halv till en meter från granplantorna. Det gör inget att det finns både gran- och tallplantor bredvid varandra bara avståndet är tillräckligt, förklarar Kim Back. Hur är det med andra trädslag som asp och rönn – ska de tas bort? – De kan stå kvar så länge avståndet till de planterade plantorna är tillräckligt stort. Det viktiga är att sköta plantbeståndet och utföra röjningen. Först i det skedet kan skogsägaren ta bort de övriga träden. Tall i sluttningarna Kim Back visar en yta i en sluttning som planterades 2007 och markbereddes året innan genom högläggning. På den övre delen av figuren planterades tall och på den nedre gran. Trots det har det kommit upp plantor naturligt, och gran och tall växer bredvid varandra. På ytan finns också inslag av björksly. – I det här fallet blir tall huvudbestånd där tallplantor har planterats och det samma gäller på figuren där gran har planterats. Omkring år 2020 ska plantskogen röjas och då väljs de stammar som kvarlämnas. Förr lät många bli att sköta sina plantskogar på Kustens område, men enligt Kim Back har situationen förbättrats. – Skogsägarna blir bättre på att sköta plantskogarna. I år kan resultatet bli mycket bra tack vare den snöfattiga vintern som har gjort det möjligt att röja. Han poängterar att de flesta skogsägare, som ska förnya en yta, tar kontakt med skogsvårdsföreningens instruktörer. I de flesta fall lyssnar skogsägarna till råden som experterna ger. – Om jag inte känner till ytan åker jag dit, kollar vilken bördighet marken har och bestämmer förnyelseträdslaget som ska planteras. I allmänhet tar skogsägaren till sig råden, men i vissa fall bestämmer markägaren själv vad han vill ha på sin yta. Kim Back demonstrerar en yta som förnyades 2004 efter att markberedningen utförts som harvning. Det är fråga om två långsmala skiften som gränsar till varandra. På den ena sidan valde skogsägaren att plantera och sköta skogen. På den andra följde skogsägaren inte skogsvårdsföreningens råd, utan satsade på naturlig förnyelse. – Skillnaden är enorm. Det växer mycket bra för skogsägaren som planterade, medan det finns betydligt färre plantor och mer sly på andra sidan rån. Det här är ett praktex- empel på att det lönar sig att satsa på plantering och sköta plantskogen, säger Back. Säkrare med plantering Skogsägaren, som inte planterade, utgick från att frön från en gammal skog i närheten skulle garantera en naturlig förnyelse. – Men så blev det inte. Och det visar att det är säkrare att satsa på planteringen, slår Kim Back fast. För att naturlig förnyelse ska lyckas måste markens beskaffenhet vara rätt och det är oftast fråga om tall. Enligt Back ska fröträden, som lämnas ha en smal och djup krona. – Sådana tallar ger ett bra frömaterial och man bör lämna cirka femtio stammar per hektar. För att resultatet ska bli bra bör ytan markberedas genom fläckhögläggning eller harvning. Kim Back ställer sig därmed något skeptiskt till den nya skogslagen som ökar skogsägarnas valmöjligheter gällande förnyelsen. Men han tror inte att många skogsägare kommer att satsa på kalhyggesfritt skogsbruk som går ut på att skogen inte kalavverkas utan förnyas genom plock- och luckhuggning. – Självverksamma skogsägare kan kanske satsa på plock- och luckhuggning. Men den här typen av skogsbruk kräver ändå att marken är lämplig. Därför tror jag inte att det blir särskilt vanligt utan att de flesta fortsätter som tidigare och planterar. • Text och foto: Christoffer Thomasfolk Det lönar sig att plantera och inte lita på naturlig förnyelse. Till höger har skogsägaren planterat medan grannen på andra sidan rån valde att inte göra det. Den som valde plantering har en plantskog som fått en utmärkt start. Skogsbruket 5/2014 13 Så undviker du ko Det går inte alltid som man planerat. Avverkningen blev inte vad du önskade, det är ostädat efter flisningen eller spåren är djupa i skogen. Uppvakta med en prenumeration på Skogsbruket Presentkort Då du gör en gåvoprenumeration på 6 eller 12 månader får mottagaren en gång i månaden glädje av din gåva. Då vi mottagit din beställning sänder vi ett presentkort inkl. kuvert. Kontakta Margita Törnroth, tfn 09-888 6016, 040-522 0770, e-post [email protected] eller fyll i prenumerationsuppgifterna på www.skogsbruket.fi 14 Skogsbruket 5/2014 – Många konflikter kunde undvikas om folk diskuterade mera och satte allt till pappers, säger Tommi Siivonen, jurist på MTK. Skogen ska se bra ut efter en avverkning. Men hur man uppfattar en avverkad skog ligger i slutändan i betraktarens ögon. – Ofta har skogsägaren inte kunnat föreställa sig hur skogen ser ut efteråt, säger Tommi Siivonen. Han brukar bli kontaktad av skogsägare som är missnöjda med avverkningen. Kontakterna har inte ökat, men samtalen kommer i en jämn ström. – Min önskan är att virkesköparna noggrant förklarar vad en skogsåtgärd betyder i skogen och att skogsägaren tydligt för fram sina önskemål. Dessutom kan det gå två år från det att virkeskontraktet undertecknats till avverkningen. Skogsägaren kommer inte ihåg vad som beslöts. Tommi Siivonen rekommenderar att såväl köparen som säljaren, skriver ner precis allt som diskuteras. – Det behövs inga invecklade dokument. Ta med ett vanligt rutblock till skogen. Svart på vitt är bra att ha i fall det uppstår en konflikt efteråt. Gör genast reklamation Vad borde skogsägaren prata om på förhand? – Diskutera i varje fall markberedningen, stubbarnas höjd efter avverkningen, ta upp eventuella önskemål om landskapet och om kvistar och toppar, det vill säga grot, ska lämnas kvar i skogen. Tommi Siivonen säger att man vid en energivedsavverkning tar till vara kvistar och toppar, vilket betyder att skogen ser städad ut efter avverkningen. Ibland är det bra att lämna kvar kvistar med tanke på näringsbalansen i skogen. Om skogsägaren kommit överens om att ta bort groten för att underlätta planteringen och det har lämnats för mycket grot kvar på ytan föreslår Siivonen att skogsägaren kontaktar köparen och hänvisar till kontraktet. – Det är köparens ansvar att ta bort groten. I sista hand gäller tingsrätten. Djupa spår i skogsmarken är inte något skogsägaren vill hitta i sin skog efter en avverkning. Enligt den nya förordningen om hållbar skötsel och användning av skog får spårbildningen vid gallring inte vara mera än 20 procent av körstråkens längd och på torvmark 25 procent. Lagen definierar en spårbildning på mineraljord som över 10 centimeter djup och över en meter lång. På torvmarker är motsvarande siffra 20 centimeter djupa spår. – Ifall skogsägaren hittar djupa hjulspår ska han göra en reklamation direkt, innan han skriver under mätbeviset. Annars finns risken att skogsägaren förlorar rätten att kräva skadestånd. Grannsämjan på spel Tvister grannar emellan kan uppstå speciellt där sommarstugorna ligger tätt. Att på förhand meddela om planerade avverkningar kan rädda grannsämjan. – Grannar ska beaktas när det gäller ljud, rök och lukter, men det står inget i lagstiftningen om att skogsägaren är tvungen att beakta landskapet vid en avverkning. Skogsägaren har rätt att avverka intill stugknuten, säger Tommi Siivonen. För grannsämjans skull kan man lämna oavverkat intill sommarstugan. – Det finns till och med fall där stugägaren betalat skogsägaren för att lämna skogen vid stugan oavverkad. Märk ut träd du vill spara Skogens värdefulla livsmiljöer som är skyddade enligt skogslagen är ett fall för sig. – I de flesta fall uppstår tvister därför att i folk har haft för höga förhoppningar om livsmiljöns ekologiska värde. Hur breda skyddszonerna runt livsmiljön ska vara, och antalet träd som lämnas kvar på avverkningsytan, är däremot en ofta förekommande fråga. – Finns det träd på ytan som du vill spara, se till att informationen är nedskriven i virkeskontraket. Märk vid behov ut träden i skogen. onflikter vid avverkning Allmänhetens likgiltighet värre Stefan Borgman, utvecklingschef på Södra Skogsreviret, säger att reviret sällan får respons på att skogsägare varit missnöjda med entreprenörer som lämnat ostädat. – Det är, och ska vara, en självklarhet att städa upp och reparera skador som uppstår efter en avverkning. Diken rensas efter överfart och lagerplatser ska snyggas till. Under flisningen flyger spånor omkring. Stefan Borgman säger att det efteråt inte får finnas kvar högar som hindrar skogsägaren att utnyttja vägområdet. Han konstaterar att det i sista hand är en bedömningsfråga vad skogsägaren uppfattar som städat eller ostädat. – Nuförtiden är aktörerna inom skogssektorn inte ett problem när det gäller att skräpa ner i skogen. Mycket värre är den allmänt utbredda likgiltigheten att det är okej att slänga sopor, byggnadsmaterial och elektroniska apparater i skogen. Hittills har PEFC-certifikatet inte ställt krav på hur städad skogsomgivningen ska vara efter en skogsvårdsåtgärd. Nu uppdateras certfifieringen, och som förslag till nytt kriterium är att man inte får lämna efter sig plast, metallskräp eller miljöfarliga medel, alltså i praktiken emballage och bensindunkar. Kriteriet gäller både grupp- och skogsägarspecifik certifiering. Skogsägarens ansvar har ökat Skogens viktiga livsmiljöer är kartlagda och dokumenterade i skogsmyndigheternas databas. – Det händer mycket sällan att en värdefull livsmiljö förstörs, säger föredragande Greger Erikslund på Finlands Skogscentral. Vad är skogsägarens ansvar om han eller hon har en särskilt viktig livsmiljö i skogen och avverkningen väntar? – Nu har skogsägarens ansvar ökat. Skogsägaren ska meddela avverkningsrättens innehavare om det finns särskilt viktiga livsmiljöer i skogen eller andra kända begränsningar för markanvändningen på området som ska avverkas. Greger Erikslund påminner att skyldigheten gäller också skogsägarens ombud ifall denna gör upp anmälan om användning av skog. – Tyvärr är inte alla skyddade livsmiljöer noterade i dagens kartmaterial över skogarna. Om en särskilt viktig livsmiljö inte finns utmärkt på de kartor som markägaren har tillgång till, betyder det inte att de är oskyddade. Greger Erikslund säger att då skogsägaren har överlåtit avverkningsrätten och inte är medveten om den skyddade livsmiljön, är ansvaret större hos avverkningsrättens innehavare. Då är det upp till honom att kontrollera området före avverkningen. – Om den särskilt viktiga livsmiljön finns noterad i den privata skogsbruksplanen är det skogsägarens ansvar att informera avverkningsrättens innehavare. Skogsägaren eller ombudet bär ansvaret. Det gäller alltså att noggrant granska beståndet innan avverkningen. Skogsägaren eller avverkningsrättens innehavarare kan kostnadsfritt kolla med Skogscentralen om det finns en skyddad livsmiljö enligt skogslagen på ett begränsat område. Skogscentralen måste svara på frågan. Svaret är bindande. • Text: Marianne Palmgren Det här är livsmiljöer som enligt skogslagen är särskilt viktiga för skogarnas mångfald • omedelbara närmiljöer för källor, bäckar, små tjärnar och sådana rännilar som bildar bäddar för fortgående rinnande vatten • ört- och gräskärr, ormbunkskärr och lundkärr • brunmossar som är belägna söder om Lapplands län • bördiga mindre lundområden • små skogsholmar med fastmarksskog på odikade torvmarker • klyftor och raviner • stup och skogsbestånd nedanför stup • sandfält, berg i dagen, stenbunden mark, blockfält, trädfattiga torvmarker och svämängar som i virkesproduktionshänseende avkastar mindre än lavmoar Källa: Finlands Skogscentral Skogsbruket 5/2014 15 Flera orosmoln över PEFC gruppcertifikat – Certifieringen av medlemmarnas skogar finansieras med skogsvårdsavgiften, säger utvecklingschef Markus Lassheikki på MTK. Även framledes kommer skogsvårdsföreningarna att erbjuda skogscertifikat som en medlemstjänst. Den förnyade lagen om skogsvårdsföreningar träder i kraft 1.1.2015. Då blir medlemskapet i skogsvårdsföreningen och skogsreviret frivilligt. Samtidigt upphör den obligatoriska skogsvårdsavgiften och skogsvårdsföreningarna börjar uppbära en medlemsavgift i likhet med andra föreningar där medlemmarna betalar en medlemsavgift. – Enligt en färsk undersökning som Maaseudun Tulevaisuus gjort ämnar över åttio procent av skogsägarna vara medlemmar i en skogsvårdsförening även i fortsättningen, säger Lassheikki. Frågan konkretiseras först 2015, då den första medlemsavgiften ska betalas. Medlemskapet förnyas så länge som skogsägaren betalar medlemsavgiften. Kostnadseffektivt i nuläget Enligt Lassheikki jobbar skogsägarorganisationerna intensivt med att hitta en modell för hur gruppcertifieringen ska ordnas i framtiden. – Den regionala gruppcertifieringen i vilken förutom skogsägarna även skogsbolag och skogsmaskinentreprenörer deltar är ett kostnadseffektivt certifieringssätt i jämförelse med företagsvis certifiering eller fastighetsvis certifiering. – Enligt en utredning som Indufor gjorde i fjol blir kostnaderna mångdubbla om den regionala gruppcertifieringen spricker. Men då konkurrensen inom skogsbranschen ökar, är det klart att olika organisationer förbereder sig också för ett sådant scenario. Lassheikki påminner om att skogscertifieringen är frivillig för skogsägarna och att detta ofta glöms bort i diskussioner. 16 Skogsbruket 5/2014 Oklart läge UPM ger skogsägare möjlighet att ansluta sig till bolagets PEFC gruppcertifikat. – Skogsägaren kan få ett PEFC certifikat för sina skogar genom att ansluta sig till UPM:s gruppcertifiering, berättar kundchef Eija Kuusisto på UPM Skog. Till en början kommer vi enbart att erbjuda den här servicen till våra nuvarande skogskunder och det kommer inte att kosta något. – Vi följer nu med hur PEFC gruppcertifieringen utvecklas i Finland och på sensommaren eller i början på hösten fattar vi beslut om även andra skogsägare kan ansluta sig till UPM:s gruppcertifikat. • Text: Gerd Mattsson-Turku FOTO: MARGITA TÖRNROTH Majoriteten av skogsägarna är i dag med i den regionala PEFCgruppcertifieringen som medlemmar i skogsvårdsföreningen. Vad händer när medlemskapet blir frivilligt? Miljöorganisationer bojkottar PEFC PEFC skogscertifieringsstandarder revideras som bäst och fram till slutet av april hade skogsorganisationer och privatpersoner möjlighet att kommentera utkastet till nya kriterier. Miljöorganisationerna meddelade i ett tidigt skede att de inte kommer med i den arbetsgrupp som ska utarbeta de nya kriterierna. Jan-Erik Enestam tillträdde som ordförande för PEFC Finland i januari. Han hade förhoppningarna om att få med WWF, Finlands naturskyddsförbund, Luonto-Liitto och Natur och Miljö i arbetsgruppen som utarbetar de nya kriterierna. Har han lyckats? – Jag har valt den taktiken att jag diskuterar med en miljöorganisation i taget, säger Jan-Erik Enestam. Med på diskussionen är även Auvo Kaivola som är generalsekreterare för PEFC Finland. Då Skogsbruket pratade med Enestam hade han träffat en miljöorganisation. – Tre återstår, men till sommaren ska jag ha diskuterat med alla fyra. Enestam säger vidare att hans bud till dem har varit att åtminstone ta tillfället i akt att kommentera utkastet till nya kriterierna om de inte vill vara med i PEFC. – Miljöorganisationernas motivering till att inte vara med är att de inte får gehör för sina krav. I PEFC fattas alla beslut demokratiskt. Deras påstående är helt taget ur luften, säger Enestam. Möjligheten att kommentera utkastet till nya kriterier tog slut 30.4.2014. Från miljöorganisationerna kom det bara en kommentar och den var från Naturskyddsförbundets Satakunda-distrikt. – Jag är glad åt att någon från miljöorganisationernas håll kommenterade utkastet, säger Enestam. Men samtidigt är jag inte överraskad över att de flesta valde att inte kommentera utkastet. Det här är ett bevis på att miljöorganisationerna bedriver en hänsynslös maktpolitik. • Fem lindar kostade 19 000 euro Det ekonomiska värdet på träd i stadsmiljö är inte jämförbart med värdet på träd som växer i skogen. Men vad är de värda? Träd i stadsmiljö måste många gånger skyddas mot olika former av åverkan från allmänheten eller vid byggnation. Ett viktigt redskap i detta arbete är att ha möjlighet att sätta ett vite i eurobelopp på träden så att de verkligen skyddas under byggprocessen och att privatpersoner, som skadar träden, får betala ett skadestånd, som åtminstone gör det möjligt att ersätta det skadade trädet. Staden kräver skadestånd Helsingfors stad har cirka 25 000 träd längs sina gator och cirka 150 000 parkträd. – När till exempel en bilist kör på ett träd så att det knäcks eller blir allvarligt skadat eller då ett träd intill en byggarbetsplats skadas, blir den, som orsakat skadan, skadeståndsskyldig. Staden har inte sina träd försäkrade, inte ens de värdefullaste i Esplanadparken, säger trädexpert Juha Raisio på Helsingfors stad. Juha Raisio berättar att få människor vet hur värdefulla träden längs stadens gator och i parkerna är. – Vi på parkavdelningen försöker upplysa beslutsfattarna om vilken egendom stadens träd egentligen utgör. De är värda hundratals miljoner euro. Helsingfors och många andra städer an- vänder numera en modell för att räkna ut värdet på träd i stadsmiljö. Den är gjord av Grönmiljöförbundet. – Vi använder den här modellen när staden ansöker om skadestånd. Vid beräkning av skadeståndet beaktas trädets ålder och det arbete som lagts ut på skötseln av trädet, börjande med planteringen. – Plantering är mycket annat än att plantera trädet. Det gamla trädet, inklusive rotsystemet, ska bort och till det behövs en grävmaskin och en lastbil. För rötterna och medföljande marksubstans är vi tvungna att betala avfallsavgift. Plantgropen ska fyllas med ny mylla. – De träd som vi köper är vanligtvis 5–6 meter höga. Ett sådant träd har en omkrets på 20 centimeter. En lind av den här storleken kostar 400–500 euro. Större träd är vi i regel tvungna att köpa utomlands och då är priset också av en annan storleksordning. Trädet ska skötas många år efter planteringen. Det kräver regelbunden bevattning många år, det ska förses med stöd för att hållas upprätt och efter några år börjar beskärningen. För bevattningen behövs en bil med bevattningsanordning inklusive förare. – När vi planterar trädet krävs i regel också omdirigering av trafiken och det kostar också. Enligt Juha Raisio kräver Helsingfors stad ersättning för tiotals träd per år av den som vållat skadan. Som exempel nämner han en klibbal vid För lite utrymme – Ett träd behöver 20 kubikmeter mylla runt rotsystemet för att må bra och växtunderlaget på gatuområdet ska vara bärande. Området inom en radie på 2,5 meter runt trädet borde vara fredat från grävningsarbete, upplyser trädexpert Juha Raisio på Helsingfors stad. Ofta syndas det mot den här regeln då det dras rör, elledningar och fiberkablar i marken. För träd som dör av t.ex. svampangrepp, krävs inga skadestånd. – Trädet ska dö plötsligt och oförutsett. För skadestånd behövs det alltid någon som vi får tag på vid själva olycksplatsen och som har förorsakat att trädet dött. Mejlansvägen. Den knäcktes av en personbil. Klibbalen var 13 år gammal, cirka 10 meter hög och omkretsen var 30 centimeter. Skadeståndsbeloppet var 5 000 euro. Vid ett annat tillfälle brast fem stora parklindar när en personbil med ungdomar körde på dem. Lindarna var 25 år, cirka 7 meter höga och omkretsen var 39–52 centimeter. Skadeståndsbeloppet var totalt 19 000 euro. • Text: Gerd Mattsson-Turku Foto: Helsingfors stad Träd längs Helsingfors stads gator och i parkerna är värda hundratals miljoner euro. Skogsbruket 5/2014 17 Fransyskorna Annelaure Gennequain, Ludivine Poher, Delphine Azoulay med baby Gaëlle och Emily Bressand besökte Noux för att njuta av naturen och för att grilla korv vid sjön Mustalampi med de flytande torvsjoken. Utnyttja skogen för Många som äger skog och har den som inkomstkälla kanske glömmer att skogen också kan vara ett ställe att koppla av på. En del av Finlands skogar ligger i nationalparker som sköts på ett helt annat sätt än ekonomiskogar. Skogsbruket besökte Noux nationalpark och Finlands naturcentrum Haltia i Esbo. Dagen i slutet av april var perfekt för en skogsvandring, med halvmulet väder, svag vind och 12 grader varmt. På parkeringsplatsen vid vandringsledens början står en handfull bilar, men så är det inte under veckosluten. – Vissa veckoslut har vi varit tvungna att be polisen hjälpa till att dirigera trafiken, när det varit så fullt här att folk lämnat sina bilar hur som helst. Därför uppmuntrar vi besökarna att också cykla hit eller åka kollektivt, berättar kundrådgivare Tuomas Uola på Finlands naturcentrum Haltia. Naturcentret invigdes våren 2013 och ligger invid Solvalla i Esbo. Själva nationalparken breder ut sig på områden i norra Esbo, i Kyrkslätt och i Vichtis. 18 Skogsbruket 5/2014 Uola har jobbat med kundrådgivning och guidning på Haltia sedan 2012, och han tog mig med på ett par timmars vandring längs en av de många vandringslederna på området. Haukankierros – Falkrundan – är utmärkt med blåa skyltar och går i varierande terräng. Vi gick runt den på två timmar. och andra stora besökargrupper. Noux har mest inhemska besökare. – Det finns ingen statistik ännu, men jag skulle gissa att knappt tio procent av besökarna är utländska turister. Också invandrare har hittat hit och vill veta mer om sitt nya hemland. Inbjuder till naturupplevelser Inflygningsrutterna till flygplatsen i Vanda går över Noux, men bortsett från det är det knäpptyst i skogen, förutom naturens egna ljud. Under vår vandring ser vi bara en handfull andra mänskor. – Haltia fungerar lite som en inkastare till naturen. Vi kan hjälpa folk och ge råd om till exempel hur de ska få kontakt med lokala guider på nationalparker runtom i landet. Främst jobbar vi ändå med Noux och Sibbo storskog, berättar Tuomas Uola. Haltia samarbetar med ett fyrtiotal företag som erbjuder olika aktiviteter i Noux, allt från naturguidningar och skogsyoga till ridning och och körning med hundspann. Inne i själva naturcentret finns olika utställningar, en permanent, interaktiv utställning om Finlands natur och årstider, och ett par som byts ut med jämna mellanrum. April-maj är bråda tider, med skolklasser Skogsskötsel på annat sätt Forststyrelsen ansvarar för skötseln av nationalparkerna. Framför allt vill man skydda skogarna och hålla dem ursprungliga. – De ska vara till för besökarna. Eld får göras upp bara på vissa platser, och man får inte plocka blommor. Bär och svamp får man plocka. Alla nationalparker har egna skötsel- och användningsplaner. – I nationalparkerna i norra Finland har lokalbefolkningen jakträttigheter, och renägarna har rätt att röra sig på områdena. Här i Noux testas olika sätt att återställa de gamla ekonomiskogarna i ursprungligt skick. Riktig urskog finns egentligen bara på ett litet område. Diken på utdikade områden fylls igen och mindre avgränsade områden bränns genom hyggesbränning, för att ge möjlighet för fler arter att trivas. Det finns uthuggna grän- Stadiga skor är bra att ha när man beger sig ut på vandring. Kundrådgivare Tuomas Uola går ut på vandring så ofta han hinner. Även på de utstakade stigarna gäller det att se efter var man sätter fötterna. rekreation! ser mot privata grannskogar, för att hindra eventuella skadedjur från att sprida sig och för att klart markera var gränserna går. Längs vandringsrutten ligger en hel del fallna träd, somliga rotvältor efter vinterns stormar, andra betydligt ändre. De har fått bli kvar där de föll. – Bara träd som blockerar vandringslederna flyttas åt sidan. Femtio sjöars park Det finns över femtio tjärnar och små sjöar i Noux. Naturen är varierande och höjdskillnaderna oväntat stora. Också vår vandringsled är rejält brant på sina ställen. Vi pausar vid en liten tjärn intill en eldplats. Vedlidret ligger en bra bit bort från själva eldstaden, och det är avsiktligt. – Folk får jobba lite för att hämta veden för korvgrillningen, och det gör att de inte använder mer ved än de behöver. En del av småsjöarna har klart vatten, men tjärnen Mustalampis vatten är brunt och ytan täcks till hälften av flytande torvsjok. – Vattenytan i tjärnen höjdes på 1950-talet och det ledde till att myrmarker som omgav tjärnen lossnade och blev flytande torvflak. Någon har till och med dykt under sjoken, men det skulle jag inte rekommendera. Stigen är varierande, än är den jämn och bred så att två personer obehindrat kan gå bredvid varandra, än är den smal, brant och ojämn så att man verkligen måste koncentrera sig på var man sätter fötterna. Jag är glad att jag har högskaftade vandringskängor på mig, för på en del ställen är stigen så full av knotiga tallrötter att risken att stuka foten är stor. – Vem som helst kan gå ut i skogen här, man måste inte ha dyra kläder och fin utrustning, speciellt om man bara gör en dagstur. Det enda som man kanske kan satsa lite på är skorna, och har man nya vandringsskor kan det vara bra att gå in dem lite innan man drar till skogs. Men jag kän- Det finns 37 nationalparker i Finland. De första inrättades år 1938 och år 2011 inrättades de två nyaste, Sibbo storskog och Bottenhavet. I sommar ordnar Forststyrelsens naturtjänster talkon i nationalparker runtom i landet tillsammans med olika lokala föreningar. Mer information om detta finns på www.utinaturen.fi. ner många som föredrar att alltid använda gummistövlar, också på längre vandringar, berättar Tuomas Uola, som själv ofta gör längre vandringar. Vandringstips – Ska man iväg på längre turer måste man planera noggrant, både själva rutten och vad man ska ha med sig. Av säkerhetsskäl är det viktigt att ha bra kartor som man klarar av att läsa. Öva på förhand om du är osäker. Med tiden lär man sig att packa lättare. Tuomas Uola har själv många års vana att packa lätt. – Det gör inget om man luktar lite illa där ute i skogen, och man kan alltid skölja sin skjorta i en bäck. Den första dagen av en flerdagarsvandring lönar det sig att ta det lite lugnare. – Mjukstarta den första dagen, då är man ofta lite trött av att kanske ha åkt långt i bil, och tar man ut sig för mycket i början har man träningsvärk dagen efter och det är inte roligt. Jag gillar att ta tid på mig och stanna för att njuta av omgivningarna och kanske fotografera lite. Men jag försöker att inte se allt genom kameralinsen. • TEXT och foto: Åsa Nyman Skogsbruket 5/2014 19 Korsetten i skick! Det är viktigt med pausgympa för att undvika muskel- och ledskador. Men ännu viktigare är det att lära sig bära kroppen på rätt sätt. För att det ska lyckas måste de inre magmusklerna vara i skick. Som skogsarbetare har man lyxen att få arbeta ute i naturen. Men även om man rör på sig under arbetsdagen är ställningarna oftast statiska och rörelsebanorna ensidiga. Oberoende av om man sitter i traktorn eller jobbar med röjsågen gör man samma rörelser dag ut och dag in. Det är visserligen hälsosammare att röra på sig under arbetstid än att bara sitta, men även om man rör på sig är det inte heller bra att hela tiden göra samma rörelser. Ensidig belastning av musklerna leder lätt till muskelspänningar och försämrad rörlighet i lederna. Därför lönar det sig att ta flera pauser under arbetsdagen och göra lösgörande rörelser och korta tänjningar. Då musklerna tänjs blir blodcirkulationen bättre och både syre och näringsämnen hittar sin väg till musklerna. Tänjningen förhindrar belastningsskador och gör det lättare för musklerna att vara avslappnade. Annika Schulman. 20 Skogsbruket 5/2014 Obalans i musklerna Annika Schulman jobbar inte i skogen, men har ändå suttit en hel del, mest på hästryggen men också i traktor. Hon driver sitt företag i Ingå där hon tränar hästar och ryttare, håller pilates-lektioner och erbjuder personal training-tjänster. Ett litet snack med henne avslöjar problemet med nutidsmänniskans onda kropp. – Vårt problem är bland annat obalansen mellan mag- och ryggmuskulaturen, konstaterar hon. Varje muskel har ett par – den ena sidans muskel har tendensen att spänna sig, medan den andra lätt är för avslappnad. Problemet med dagens människa är att vi slappar med magmusklerna så gott som hela tiden. Det här leder oundvikligen till att ryggmusklerna måste parera genom att spänna sig. – Vi sitter för mycket. Om man inte använder de inre mag- och ryggmusklerna för att stöda kroppen leder det till att vi sitter med dålig hållning och musklerna i obalans. De inre mag- och ryggmusklerna är något pilatesinstruktörer nämner allt oftare. Anika Schulman hänvisar till den här muskulaturen som den ”inre korsetten” som ska stöda oss. – De djupt liggande musklerna är skapta för att orka stöda oss under en hel dag men det är ingen självklarhet att dagens människor har dem i skick, säger hon. Till och med idrottsmän kan ha dålig kontroll på sina inre magmuskler. Annika Schulman poängterar vikten av att ha den inre muskulaturen – vår korsett – i skick. – För att få ut maximalt mycket av pausgympan borde man först lära sig att aktivera de djupa musklerna. Sedan är det lätt att göra vettiga rörelser för att upprätthålla kroppen. Viktigt med bra lärare Hennes råd är alltså att lära sig grunderna i pilates. Men hon poängterar att det är lätt hänt att man gör rörelserna på fel sätt, och då tjänar de inte sitt syfte. – Försök hitta en mindre grupp och en välutbildad instruktör som hela tiden kollar att du gör rörelserna rätt. Det kan också löna sig att satsa på några privatlektioner i början, uppmanar hon. Sedan gäller det att vara uppmärksam på sin kropp och se till att man har en bra hållning. Annika Schulman uppmanar alla att försöka hitta en bra ställning så fort man stiger upp på morgonen. Om man börjar dagen med att ha dålig hållning innebär det att ryggen tänjs ut direkt på morgonen och det här tillståndet fortsätter hela dagen. Och ingen muskel mår bra av att vara uttänjd en hel dag. – Man kan tänka sig att kroppen är byggd av fyra klossar som staplas på varandra: benen, bäckenet, bröstkorgen och huvudet. De här klossarna ska ligga på varandra. Om vi sviktar med någon del uppstår obalans. Ersätt stolen med sittboll För kontorsarbetare rekommenderar Annika Schulman att skaffa sig en sittboll. – Det är ett bra sätt att hålla ryggen i skick. En sadelstol är också bra för att få en bra sittställning, men den sätter inte en i rörelse på samma sätt som en sittboll. Framför allt gäller det att inte sitta långa stunder i ett sträck. – Människan är inte skapt för att sitta. Men om man inte har möjlighet att gå omkring kan man till exempel stiga upp och rulla med armarna, göra små vridningar och rullningar med ryggen. Små rörelser regelbundet är bättre än ingenting, säger Annika Schulman. • Text: Lena Barner-Rasmussen Skogsarbetarens pausgympa Sök reda på en käpp som du kan hålla i med ungefär en meters avstånd mellan händerna. Uppvärmning Börja med att värma upp hela kroppen. Håll i käppen i båda händerna. Böj dig ner med käppen så den är nedanför knäna och lyft sedan käppen upp mot bröstet och därifrån rakt upp på raka armar. Upprepa 10–20 gånger. Försök hålla ryggen så rak som möjligt. För nacke och rygg Håll i käppen med båda händerna bakom nacken och lyft upp den på raka armar. Håll händerna brett. Upprepa 10–20 gånger och gör sedan samma sak då du håller käppen framför bröstkorgen. Ryggen 1. Stå rakt och håll käppen bakom nacken. Luta kroppen, än åt höger än åt vänster, upprepa 10–20 gånger. 2. Leta reda på en stark trädgren och häng i den med båda händer så att fötterna inte rör vid marken. Axlarna Håll i käppen med båda händerna framför bröstkorgen och lyft den upp och ner, upprepa 10–20 gånger. FOTO: PIXMAC Källa: Arbetshälsoinstitutet Lättare manövrera kranen med IBC Idag kombinerar föraren i skogstraktorn flera styrkommandon för att sträcka ut kranen. Det blir ganska komplicerat för hjärnan och kräver vana. Ny teknik gör att föraren klarar det mesta med ett kommando. John Deere har utvecklat den nya tekniken. Systemet med kranspetsstyrning har namnet Intelligent Boom Control (IBC) och serieproduktionen av tekniken inleddes i början av året. Med kranspetsstyrning styrs kranens spets av en enda spak. När reglaget förs framåt rör sig kranspetsen rätlinjigt, förs reglaget åt vänster rör sig kranspetsen åt vänster och så vidare. Datorn räknar ut resten. Den andra handen assisterar med rörelser som öppning, stängning och rotation av gripen. Effektivare utkörning Den intelligenta kranspetsstyrningen gör kranen lättmanövrerad, snabb och exakt. – Med IBC kontrollerar föraren hela kranen som en enhet och behöver inte längre lära sig styra rörelserna i alla kranleder. Föraren styr gripen i kranspetsen på samma sätt som vi rör vår hand. Han kan anpassa systemets totalhastighet efter sina behov och enkelt koppla bort IBC om han vill, säger Anders Strömgren på John Deere. Fördelen med kranspetsstyrning är att föraren hinner köra ut mera virke per timme. Det sänker kostnaderna för utkörningen av virke från skog till väg. Förarens arbetsdag består till största delen av kranarbete, att lyfta virket från marken, upp på lasset och sedan lasta av det på lagerplatsen. I medeltal räcker det 15 minuter att lasta av virket på lagerplatsen. – Vi har kranspetsstyrning som tilläggsutrustning till två av våra skogstraktormodeller. Sex av tio som har köpt någon av de här två modellerna har också investerat i kranspetsstyrning. Priset för tilläggsutrust- ningen är 7 000 euro, säger direktör Tommi Ekman på John Deere i Finland. Tidsstudier visar att den nya tekniken ger resultat. För en duktig skogstraktorförare ökar prestationen med 3 procent, för en mindre van förare med 10 procent. Skogforsk i Sverige har låtit försökspersoner testa kranspetsstyrning i en simulator för avverkningsmaskiner. Resultatet blev att ovana förare ökade sin prestation från 25 till 80 procent av en riktigt duktig förares kapacitet. Tommi Ekman säger att han inte ännu kan uppge när kranspetsstyrning också finns i avverkningsmaskinerna, men arbetet är på gång. Priset inte alltid avgörande Yrkesakademin i Österbotten har begärt in anbud av skogsmaskintillverkare för inköp av en skogstraktor. – Vi har två avverkningsmaskiner och tre skogstraktorer och nu ska vi byta en skogstraktor av årsmodell 1996 till en ny, berättar Jonny Bertell som ansvarar för skogsmaskinförarutbildningen. I undervisningen ska studerandena lära sig baskunskaperna, så att de har färdighet att köra vilken skogsmaskin som helst, även en som är tio år gammal. – Kranspetsstyrning underlättar säkert förarens arbete, men en skogsmaskin för undervisningsändamål får inte ha för många finesser. Inköp av en skogsmaskin till skogsmaskinförarutbildningen vid Yrkesakademin är en omfattande process. – Alla anskaffningar som överstiger 207 000 euro ska ske via offentlig EU-upphandling. Vi offentliggör Yrkesakademins upphandlingar bland annat på vår ägares webbplats, berättar Johnny Bertell. Yrkesakademin ägs av Svenska Österbottens förbund för utbildning och kultur. • Text: Gerd Mattsson-Turku Skogsbruket 5/2014 21 Terrassvirke utan gift Trä som upphettats blir värmeoch fuktbeständigt och lämpar sig för användning både ute och inne. Främst används värmebehandlat trä för möbler, på väggytor ute och inne och i dörr- och fönsterkarmar. Det passar också bra till terrasser och verandor. VTT utarbetade och tog patent på processen för över tjugo år sedan. – Värmebehandlat trä reagerar inte mycket på yttre förändringar i temperatur och fuktförhållanden, vilket gör att det håller formen bra. Träet blir lite skörare efter värmebehandling, och passar inte så bra i bärande konstruktioner. Däremot leder det värme dåligt och passar fint i bastuinredningen, berättar Jukka Ala-Viikari. Han är verksamhetsledare för Lämpöpuuyhdistys ry, eller International ThermoWood Association, föreningen för värmebehandlat trä, som äger rätten till produktnamnet ThermoWood. Ett annat plus är att kådan försvinner när träet hettas upp, vilket gör att det går bra att måla värmebehandlat trä. År 2011 överfördes VTTs patent till föreningen för värmebehandlat trä. Det är endast föreningens medlemsföretag som får använda produktnamnet ThermoWood, och det först efter att deras produkter genomgått kvalitetsutvärdering och auditering av utomstående experter. – VTT utvecklade en revolutionerande 22 Skogsbruket 5/2014 metod att förädla trä. Det droppar in några nya ansökningar om att få använda vårt produktnamn varje år, men det är viktigt för oss att se till att kvaliteten hålls på en hög nivå. Åttiofem procent av det värmebehandlade trä, som tillverkas i Finland, går på export. Tillverkningen är miljövänlig, eftersom det inte tillsätts några ämnen i träet Värmebehandlat trä Värmebehandlat trä är miljövänligt eftersom det enda som används i produktionsprocessen är vattenånga och höga temperaturer. I huvudsak används inhemska trädslag. Inga kemikalier tillsätts och det avfall som bildas är inte miljöfarligt. ThermoWood är en patenterad värmebehandlingsprocess som utvecklades av Teknologiska forskningscentralen VTT för ett tjugotal år sedan. Först torkas virket under en kontrollerad uppvärmningsfas och sedan hettas det upp till cirka 200 grader. Licensen för ThermoWood ägs av Lämpöpuuyhdistys ry, International ThermoWood Association. ThermoWood finns i två produktkategorier med olika egenskaper, Thermo-S (Stability) och Thermo-D (Durability). Värmebehandlat trä, som tagits ur bruk, kan brännas eller föras till avstjälpningsplatsen. Värmebehandlat trä passar bra för utebruk. Tillverkarna använder sig främst av inhemska trädslag. vid behandlingen. Tillverkarna använder främst inhemska träslag, som gran och tall. – Försäljningssiffrorna går lite uppåt hela tiden, också i år förbättras resultatet. I Europa erbjuder våra värmebehandlade träprodukter ett alternativ till produkter tillverkade av olika ädelträds arter och ovanliga trädslag. Exklusiv klubb Föreningen för värmebehandlat trä har 13 medlemmar som har rätt att använda produktnamnet ThermoWood inom EU. Tio av företagen är finländska, till dem hör bland annat Metsä Wood och Stora Enso Wood Products. De tre senast godkända medlemmarna kom år 2008 och är företag i Japan, Sverige och Turkiet. – International ThermoWood Association äger rätten att använda namnet ThermoWood i USA, Kanada, EU, Schweiz, Japan och Kina och våra medlemsföretag samarbetar bra med varandra, säger Jukka Ala-Viikari. Ett medlemskap i Lämpöpuuyhdistys innebär inte automatisk rätt att använda produktnamnet ThermoWood. År 2008 godkändes de tre senaste medlemmarna. – Vi får ett par tre förfrågningar per år om att få använda vårt produktnamn. • Text: Åsa Nyman Foto: SWM-Wood Mårdhunden är 50–70 centimeter lång och väger 3–10 kilo. Den kan föda 12–13 ungar per kull. Ekopäls av mårdhund Det finns gott om mårdhund i Finland. Enligt Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet kan stammens täthet lokalt vara närmare två vuxna individer per kvadratkilometer. Jaktbytet ligger runt 170 000 djur per år och har trefaldigats under de senaste tjugo åren. Eftersom vi inte blir av med mårdhunden anser Kaarina Kauhala att den borde utnyttjas som pälsvilt. – Här skulle behövas en hel del marknadsföring. Pälsen är inte felfri som pälsdjurens, men den är ekologisk till hundra procent. Jag är säker på att en viss kundgrupp tilltalas av tanken att bära en ekopäls. Hon anser att jaktlagen kunde samarbeta med lokala designers. – Verksamheten skulle vara småskalig I Finland började pälsfarmare föda upp mårdhund på 1970-talet. Farmad kallas mårdhunden finnsjubb. Enligt Finlands pälsdjursuppfödares förbund är Finland världsledande i fråga om att föda upp finnsjubb. De finländska pälsfarmarna producerar omkring 128 000 skinn per år. Enligt Johan Sten på Profur i Vasa är finnsjubb eftertraktad idag och prisen är på en bra nivå. Största delen av skinnen säljs till Kina. Vid Saga Furs pälsauktion i Vanda i mars var medelpriset på finnsjubb lite över 200 euro per skinn beroende på storlek, kvalitet och färg. Alla skinn blev sålda. Medelpriset på rävskinn var bara omkring 120 euro. FOTO: PIXMAC Sälj mårdhundens päls som ekopäls. Det skulle öka intresset att jaga mårdhund och ge arbetstillfällen på landsbygden. Förslaget kommer från specialforskare Kaarina Kauhala på Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. och i bästa fall leda till arbetstillfällen på landsbygden. Kaarina Kauhala förklarar att mårdhunden är en invasiv art, vilket betyder att den inte hör hemma i vår natur. Den är otroligt anpassningsbar och sprider sig snabbt. Mårdhunden härstammar från Asien. I början av 1900-talet kom den över gränsen mot Ryssland och nu trivs den från Helsingfors centrum till Rovaniemi. I norra Lappland påträffas den sporadiskt. Fällor och jakt Trots jakt och otaliga kampanjer fortsätter mårdhundsstammen att växa. – Jakt leder bara till att stammen flyttar till nya områden, konstaterar Kaarina Kauhala. Dessutom blir kullarna rekordstora då mårdhunden jagas intensivt, vilket är typiskt för hunddjur. Enligt Kaarina Kauhala skulle flera stora rovdjur som lo och varg minska mårdhundsstammen. Redan vittringen av rovdjur gör att mårdhunden undviker området. Vid jakt på mårdhund rekommenderar hon grythund eller ställande hund. Mårdhundar finns i öppna kulturlandskap och i barrskog. Vid jakt fångas majoriteten med fällor. – Bäst går mårdhunden i fälla från mitten av augusti till slutet av september. Det är nästan uteslutande valpar som låter sig fångas. Sprider rabies Mårdhunden är en allätare som äter allt från insekter och as till markhäckande fåglar och groddjur. Hälften av födan består av små gnagare, exempelvis sorkar. På isolerade områden, som öar, kan alltför många mårdhundar leda till att fågellivet och groddjuren hotas. Mårdhunden sprider rabies och bandmask. Den kan också vara värd för rävens dvärgbandmask. Rävens bandmask förekommer inte i Finland, men nog i Estland. Bandmask förekommer primärt i hunddjur, men kan använda gnagare och även människan som mellanvärd. Om infekterade djur lämnar avföring på eller nära bär eller svamp, kan ägg överförs till människan. Mårdhunden uppfattas ibland som ett hot mot småviltsfaunan. – Det finns ingen entydig forskning som visar att så är fallet. Mårdhunden tar exempelvis i första hand trastar och mer sällan viltfåglar, säger Kaarina Kauhala. • Text: Marianne Palmgren Skogsbruket 5/2014 23 Lång kamp mot kraftlinjer Niklas Granö har vuxit upp med skogen och kan det mesta om skogsbruk. Han är också en skogsägare som värnar om sina marker. Som bäst representerar han ett trettiotal markägare i en hård kamp mot Vasa Elnät som vill bygga en ny kraftlinje på deras marker. – Jag upplever inte att kampen är förgäves. Vi markägare har tydligt markerat att vi inte finner oss i att privata företag kör över oss hur som helst. Det lönar sig alltid som markägare att kämpa för och skydda sina intressen, säger Niklas Granö. Vi befinner oss i Jungsund i Korsholm där Niklas Granö äger skog. Bland annat gammal skog som är skyddad. Där finns flygekorrar, havsörnar och skyddade livsmiljöer. Det är delvis här Vasa Elnät vill bygga en ny kraftlinje från Gerby i Vasa till Alskat i Korsholm. – Som du ser är träden, som ska avverkas för att ge plats för den nya linjen, markerade. Det handlar om träd som är 110 år gamla. Om Vasa Elnät driver igenom sina planer förstörs hela det här området, säger han. Vi går tillbaka några år, till 2011 när Vasa Elnät anhöll om lov för att bygga den nya kraftlinjen som sträcker sig cirka tio kilometer från Västervik i Vasa till Alskat i Korsholm. Statsrådet beviljade tillstånd för byggandet för bolaget som fick förhandsbesittning till området. Valde att agera Det fick 34 markägare på Korsholms sida – med Niklas Granö som ombud – att agera. Markägarna skrev motsättande till HFD när det i december 2013 blev klart att Vasa Elnät får förhandsbesittning till området. Förhandsbesittningen innebär att Vasa Elnät kan inleda avverkningen av skogen Delvis genom den här gammelskogen i Jungsund i Korsholm vill Vasa Elnät bygga en ny kraftlinje. Skogsägaren Niklas Granö har fört en lång kamp mot bolaget som han och övriga markägare påstår har vilselett statsrådet när det beviljade besittningsrätt. 24 Skogsbruket 5/2014 verkar gå förlorad innan dom avgetts i HFD, vilket företaget gjorde i slutet av april efter att HFD beslöt att inte utfärda åtgärdsförbud angående förhandsbesittningen, vilket markägarna ville. Men avverkningen hann knappt påbörjas förrän maskinerna stannade. Orsaken var att en grupp markägare polisanmälde Vasa Elnät och det fick Skogsvårdsföreningen Österbotten, som handhar avverkningen, att upphöra med arbetet några dagar. Polisen utreder som bäst om det finns skäl att inleda en förundersökning mot Vasa Elnät om bolaget har gjort sig skyldig till brott. Skogsvårdsföreningen höll servicepaus under den intensivaste skogsodlingssäsongen. Under den tiden hoppades man kunna reda ut om det finns oklarheter kring projektet, alltså om en förundersökning inleds eller inte, enligt verksamhetsledare Jan Slotte. ”Vilseleder statsrådet” Orsaken till att markägarna polisanmälde Vasa Elnät är att de anser att bolaget vilseledde statsrådet i ansökningsskedet. Markägarna anser att bolaget felaktigt har hänvisat till allmännyttan och att det inte finns behov av en kraftlinje på 110 kilowatt. – Vasa Elnät påstår att man vill säkra strömförsörjningen till Replot och skärgården. Men våra utredningar visar tydligt att nuvarande kapacitet är tillräcklig. Kapaciteten fördubblades från 20 kW till 40 kW så sent som år 2012, vilket inte heller framgår av bolagets ansökan. Det finns redan en kraftlinje på 20 kW på andra sidan vägen som har lika stor kapacitet, men att så är fallet erkänner inte bolaget, säger Niklas Granö. Syftet med kraftlinjen är, enligt markägarna, inte att tillgodose strömförsörjningen. Enligt dem byggs kraftlinjen för att den ska betjäna en vindkraftspark som EPV – ett bolag som till 40,7 procent ägs av Vasa Elektriska – planerar att bygga på Replot. – Enligt vår mening är det här huvudsyftet med Vasa Elnäts kraftlinje. Bolagen visste att det blir en dyr och lång process om EPV ansöker om tillstånd för byggandet när Vasa Elnät i stället kan göra det och kan hänvisa till allmännyttan. – Det är på den här punkten vi anser att Vasa Elnät har vilselett statsrådet. Man hänvisar till allmännyttan när det egentligen handlar om privata intressen, säger Niklas Granö. Men enligt Juha Rintamäki, vd för Vasa Elnät, saknar markägarnas påstående grund. Enligt honom finns det ett behov av att förstärka elnätet och projektet har varit aktuellt många år. – Elförbrukningen har ökat i området och väntas öka ytterligare under de närmaste åren. Därför är byggande av ledningen akut för att trygga eltillförseln till området. Jag vill också understryka att vi har ett lagligt lov från stadsrådet och lantmäteriförrättningen har beviljat oss nyttjanderätt för området, säger Juha Rintamäki. Vill att bolaget ska vänta Den slutliga domen från HFD, som avger beslut om huruvida allmännyttan i Vasa Elnäts ansökan är grundad, väntas i slutet av året. – Vi markägare kan inte kan förstå varför Vasa Elnät inte kan vänta på HFD:s besked. Bolaget har väntat över tre år på det här, så varför kan man inte vänta några månader till utan börjar tvångsinlösa mark? Varför är det så bråttom, frågar sig Niklas Granö. Orsakerna till motståndet är många. Bland annat att den planerade kraftlinjen är dragen tätt inpå bostadshus och genom känsliga områden som är skyddade enligt Metso-programmet. I området finns också historiska värden i form av tidigare Grönvik glasbruk och Jungsund pappersbruk. – Det är fråga om mycket känsliga områden som inte kan återställas eller restaureras. Hur kan man återställa skyddad skog som är 110 år gammal. Om polisen bedömer att bolaget har gjort sig skyldigt till brott kan det också resultera i straffansvar och skadestånd för de ansvariga, säger Niklas Granö. Han har arbetat som äldre kriminalkonstapel och är nu tingsnotarie vid Vasa tingsrätt. Han är besviken över att HFD inte utfärdat åtgärdsförbud tills det klargörs om bolaget gjort sig skyldigt till att ha vilselett statsrådet. Niklas Granö anser att skogsvårdsföreningen borde försvara markägarna. – Vi är medlemmar av skogsvårdsföreningen som finns till för oss. Genom att fortsätta avverkningarna visar föreningen tydligt att den inte representerar markägarna. Vi markägare är oerhört besvikna på föreningen, säger han. Jan Slotte anser att skogsvårdsföreningen inte gör något fel. – Det händer att det uppstår intressekonflikter och att alla inte är nöjda. Vi har full förståelse för att ingen vill ha ellinjer på sina marker, men Vasa Elnät har besittningsrätt för ifrågavarande område och har köpt avverkningsuppdraget av skogsvårdsföreningen. – Vi har också fullmakt av klart över hälften av markägarna som berörs och vi strävar efter att få ut bästa möjliga virkespriser åt dem. Vi arbetar alltid för markägarna oavsett infrastrukturprojekt, säger Jan Slotte. Kunnig skogsbrukare Men vilken typ av markägare är Niklas Granö när han inte försvarar sina egna och andras marker? Han ler och tänker en kort stund. – Jag har inte haft så mycket tid på sistone och har faktiskt varit en ganska passiv skogsbrukare. Men jag följer skogsbruksplanen och sköter det som ska skötas, svarar han. Bredvid honom i vardagsrummet leker hans två pojkar som är fyra respektive två år. De följer gärna med sin pappa ut i skogen precis som han själv gjorde när han var liten. – Jag växte upp med skogen och arbetade mycket där som ung. Jag kan röja och hugga ved, vilket jag gjorde mycket förr när jag bodde hemma i mina föräldrars hus som värms med ved, berättar han. Han beskriver sig som en skogsägare som betraktar skogen som ekonomi och rekreation. – Jag satsar på virkesproduktion i mina normala bestånd, men när det gäller naturvärden som till exempel gammal skog väljer jag att låta den stå. Det har jag och ett par andra markägare gjort därför att vi tycker den är värd att skyddas. – Hela området med gammal skog är cirka 35 hektar och unikt. Men hur det blir med området återstår att se om Vasa Elnät får sin kraftlinje byggd där. • Text och foto: Christoffer Thomasfolk Skogsbruket 5/2014 25 ÖVERSIKT ÖVER virkesmarknaden Nu ökar investeringarna med besked rade konkurrenskraft är en välfungerande virkesmarknad. Även skogsägarna har bidragit till den positiva utvecklingen. Den senaste tiden har det största problemet på virkesmarknaden varit otillräcklig efterfrågan på massaved. Under april har skogsindustrin publicerat flera positiva investeringsnyheter. Virkesanvändningen kommer att öka med cirka sex miljoner kubikmeter per år. I den första fasen kommer UPM:s fabrik i Kuusankoski att öka virkesanvändningen från hösten 2015 med 0,9 miljoner kubikmeter per år. De verkliga investeringsbomberna publicerades efter påsk. Först meddelade Metsä Group om sina planer på en 1,1 miljarder euros bioproduktionsfabrik i Äänekoski. Fabriken borde vara klar 2017. Då ökar virkesanvändningen i Äänekoski med fyra miljoner kubikmeter till cirka 6,5 miljoner kubikmeter per år. En dag senare meddelade Foto: Airi Matila När vi sitter på vår favoritplats i skogen eller nära vatten blir vi på bättre humör och det har också en positiv effekt på hälsan. METSO-objekt ska locka naturturister Värdefulla livsmiljöer som ingår i METSO-programmet ska nu bli dragplåster för naturturism. I ett projekt som finansieras av Jord- och skogsbruksministeriet kartläggs i byar, bland företagare och markägare objekt som är lämpliga för naturturism. Inom ramen för projektet görs en rekommendation för turismföretagare och byagemenskaper för skogsnaturvård i skogar kring stigarna. Dessutom planerar projektet stigar med positiva hälsoeffekter för intresserade företagare. – Kundens, naturturistens, behov tas i beaktande från första början. På så sätt vill vi försäkra oss om att de hälsofrämjande stigarna motsvarar besökarnas behov och att kunderna är färdiga att betala för servicen. För företagaren är en hälsofrämjande stig en investering som ska ge avkastning, berättar Airi Matila vid Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio, som står för idén bakom projektet. Enligt Matila ser naturturismens framtid ljus ut eftersom natur, välfärd, hälsa och individuell service ökar i popularitet. • 26 Skogsbruket 5/2014 Stora Enso att bolaget konverterar en finpappersmaskin i Varkaus till produktion av kartong för wellpapp. Virkesanvändningen i Varkaus kommer att öka med en miljon kubikmeter. Också sågindustrin har lanserat sina investeringar. Keitele Group ökar användningen av virke i Kemijärvi och Ala järvi. Dessutom planerar Lapuan Saha att öka förädlingen av stock. Ytterligare ökar användningen av flis för energiproduktion på många platser. Investeringarna kommer i framtiden att leda till ytterligare ökad efterfrågan på virke. Det är en bra nyhet för skogsbruket. Det ökade behovet av virke från våra skogar kräver aktivitet både av virkesköpare och av skogsägare och en utveckling av virkesmarknaden. • Text: Erno Järvinen forskningschef för MTK:s skogslinje Kolmården bygger berg- och dalbana i trä I sommar inleds arbetet med Wildfire, Kolmårdens berg- och dalbana i trä som ska vara klar 2016. Den 57 meter höga och 1,3 kilometer långa konstruktionen blir den snabbaste och högsta berg- och dalbanan i Skandianavien och den snabbaste träbanan i Europa. Tåget uppnår en maxhastighet på 113 kilometer i timmen. Åkarna får uppleva tre inversioner, då de åker upp och ned och tolv airtime-tillfällen, då de har känsla av viktlöshet. Åkturen kommer att ta två minuter. • Foto: Kolmården Skogsindustrin har traditionellt varit en av de största investerarna inom den finländska industrisektorn. De senaste tio åren har trenden tyvärr varit att skogsindustrin har stängt produktionsenheter vilket har lett till att virkesanvändningen har minskat. Lyckligtvis har detta främst drabbat importerat virke. Orsakerna till otillräckliga investeringar är säkert flera. Detta är inte enbart skogsindustrins problem, men för den ekonomiska tillväxten är investeringar nödvändiga. Samfundsskatten sjönk i början av detta år. En av de viktigaste orsakerna till att sänka samfundsskatten var att man vill uppmuntra till att investera i Finland. Finland har flera konkurrensfördelar i fråga om investeringar i skogsindustrin. Det finns gott om virke, det finns en hög kompetens och den politiska miljön är stabil. Bakgrunden till skogsindustrins förbätt- Så här kommer Wildfire att se ut. Rotpriser vecka 19 Hela landet Slutavverkning Första gallring Senare gallring Tallstock 57,44 p 46,93 q 48,93 q Granstock 57,19 q 46,54 q 48,35 q Björkstock 43,03 q 34,09 q 37,69 p Tallmv*) 17,71 q 14,62 q 14,56 q Granmv 18,58 q 14,54 q 15,10 q Björkmv 17,67 p 13,75 q 14,40 p Tallsmåstock 24,96 q 20,77 q 20,25 p Gransmåstock 25,18 q 20,62 q 20,24 p p q stigande sjunkande *) mv=massaved Södra Finland Slutavverkning Första gallring Senare gallring Tallstock 57,60 q 47,92 p 50,62 q Granstock 57,63 q 46,37 p 49,32 q p q stigande sjunkande Björkstock 41,11 q ... 37,53 p Tallmv 16,42 q 14,88 p 13,82 q Granmv 18,74 q 14,99 p 15,18 q Björkmv 16,95 p 14,42 p 14,15 q Tallsmåstock 25,51 p ... ... ... – ... Gransmåstock I prisstatistiken anges de åtta vanligaste virkessortimenten. Med småstock avses stockar med toppdiametern 12–13 centimeter. Uppgifterna baserar sig på de priser som inskrivs i virkeshandelskontrakt mellan virkesköpare och enskilda skogsägare. T.ex. prisjusteringar som överenskommits med avtalskunder ingår inte och inte heller tidighetstillägg i leveransaffärer. Priserna är utan moms. Prisuppgifterna baserar sig på den information som Skogsindustrin rf. varje vecka tillställer Skogsforskningsinstitutet Metla om inköpta virkesmängder från privatägda skogar samt virkespriser. Med privatägda skogar avses skogar som ägs av privatpersoner, samägda och samfällda skogar samt skogar som ägs av städer och kommuner. I statistiken ingår inte mängder och priser som berör skogsbolagens egna skogar och inte heller Forststyrelsens skogar. I statistiken ingår inköpta virkesmängder och priser från ca 90 procent av alla virkesaffärer i privatägda skogar. Utanför materialet är små och medelstora sågar. De virkespriser som anges per område och för hela landet är ett vägt medeltal av priserna på det virke som köpts de senaste fyra veckorna. Om virkesmängden för något sortiment vid rotköp är under 1 000 m³ och vid leveransköp under 500 m³ anges inget pris (…). Om mängden är 0 m³, anges (–) som pris. På Skogsbrukets webbsajt under rubriken Skogsbruket för prenumeranter uppdaterar vi virkespriserna varje vecka. Du behöver loginuppgifter för att kunna öppna sidan och dem hittar du på din faktura. • Priser på barrsulfatmassa och blekt lövmassa i Europa de senaste 52 veckorna PIX är varumärkesskyddat och kommersiellt utnyttjande kräver tillstånd av FOEX Indexes Ab. Virkesprisstatistik Södra Österbotten Slutavverkning Första gallring Tallstock 57,55 q 47,07 q ... Granstock 56,13 q ... ... p q stigande sjunkande Björkstock Senare gallring ... – ... Tallmv 18,39 q 15,58 q 14,64 p Granmv 18,53 q ... ... Björkmv 18,07 p 14,85 q 14,36 p Tallsmåstock 26,41 q 21,66 p ... Gransmåstock 26,02 q ... ... Leveranspriser vecka 19 Hela landet Södra Finland Tallstock 57,30 p 30,79 p 54,26 q Granstock 56,17 q 57,68 q 53,14 q p q stigande sjunkande Södra Österbotten Björkstock 46,17 p 44,58 q ... Tallmv*) 29,01 q 28,78 q 28,93 q Granmv 29,77 q 31,56 p 28,73 p Björkmv 30,58 q 29,31 q 28,88 q Tallsmåstock 34,47 q – ... ... – ... Gransmåstock Inköpt virke per vecka de senaste 52 veckorna *) mv=massaved Skogsbruket 5/2014 27 Våra trädslag Linden – från skattemedel till parkdrottning Linden var förr betydligt allmännare i vårt land. I dag är den snarare ett parkträd än ett skogsträd. Visste du att linden ändå kan anses vara det första ekonomiskt betydelsefulla trädslaget i Europa? I skogarna har linden (Tilia cordata) ofta trängts undan till steniga och bergiga, men bördiga, partier som inte lönat sig att odla upp till åker. Små lindområden har en viktig funktion för lundarnas flora och fauna. Därför kan sådana lämnas utanför det aktiva skogsbruket. Eventuellt kan gran plockas bort. De flesta lindar, som växer i parker, är så kallade parklindar. De är korsningar mellan skogslinden och bohuslinden, en sydlig art som inte förekommer hos oss. Parklinden är en steril hybrid som lämpar sig bra i just parker. Parklinden tål stadsmiljö, asfalt över rötterna och hård beskärning. Sprider sig dåligt I likhet med andra ädla lövträd bredde linden ut sig kraftigt i vårt land under värmeperioden efter istiden. I södra Finland fanns då vidsträckta skogar med lind, ek och hassel. Då klimatet blev kallare och granen vandrade in för 4 000–5 000 år sedan konkurrerades linden småningom ut. I dag finns inga enhetliga lindskogar i Finland, men linden förekommer spridd i enstaka exemplar eller grupper längre norrut än nå- 28 Skogsbruket 5/2014 got annat av de ädla lövträden. Skogslinden kan förekomma naturligt upp till trakterna kring Vasa, längre norrut som planterad. Skogslinden har en dålig förmåga att förnya sig via frön, vilket troligtvis bidrar till lindens tillbakagång. Fröna mognar sent, ibland hinner de inte mogna alls innan vintern. De små groddplantorna är ömtåliga för det mesta och växer dessutom mycket långsamt. Linden förökar sig effektivare med stubb- och stamskott. En omkullfallen och murknande lind kan nästan i oändlighet ge upphov till nya lindar. Det är orsaken till att linden, då den fått fotfäste, kan bli kvar mycket länge på begränsade växtplatser. Bastskatt Linden har alltid varit eftertraktad för modellarbeten och snickerier. Men lindbasten har ändå varit viktigare än virket. Basten ligger strax under barken. Av basten tillverkade man förr rep, mattor, säckar och korgar. Fornfynd visar att man använde lindbast till fisknät och rep redan under yngre stenåldern. Traditionen med lindbast tog slut först efter första världskriget, då den ersattes med andra material. Man kan påstå att linden var det första ekonomiskt betydelsefulla trädslaget i Europa. Under 1400-talet började man uppbära bastskatt, alltså skatt i form av lindbast, i Nyland, Kymmenedalen och Tavastland. Man uppbar runt fem kilogram lindbast per mantal och år. I Borgå län var motsvarande FOTO: PIXMac TEXT: NINA JUNGELL mängd tre kilogram, varför man här fällde kring 100 lindar per år för att betala skatten. Miljökonsekvensbedömning var ett okänt begrepp och på 1600-talet kunde man inte längre uppbära bastskatt. Eventuellt har det funnit mycket lind eller basttillverkare i Pernå. Enligt vissa språkforskare har Pernå fått sitt namn av lindens tidigare finsk-estniska namn pernu. Linden kallades förr pernu endast längs sydkusten, i övrigt talade man på finska om niini eller niinipuu. I dag heter linden lehmus på finska. Nektarregn och lindblomste Linden blommar i juli och står då översållad av väldoftande gulgröna blommor. Lindblommorna är rika på nektar, till glädje för pollinerande insekter. Linden räknas till de milda örtmedicinerna och används i naturprodukter. I Tyskland och Frankrike är det rätt vanligt att dricka lindblomste efter kvällsmålet för att förbättra matsmältningen och för att man lättare ska få sömn. Utvärtes användning av avkok på lindblommor ansågs tidigare avlägsna rynkor, mjuka upp huden samt förbättra hårväxten. Långvarigt bruk av lind anses skadligt för hjärtat. Lindblommor som blivit för gamla kan dessutom ha narkotiska effekter. Lindlöv har ibland använts som tobak eller som tillsatsämne i tobak. Finländska experter anser därför att lind endast bör användas som medicin, inte som sällskapsdryck. • Glada vi till sopis gå… Finländarna får bra vitsord i fråga om återvinning av förpackningar. Tidigare förde vi främst tidningar till insamlingskärl, men nu för vi också papper, kartong, trä, glas, plast och metall. EU har gett ut direktiv som gäller alla förpackningar som släpps ut på marknaden iom EU. Enligt nuvarande minimimål ska 60 procent av pappers-, kartong- och glasförpackningarna, 50 procent av metallförpackningarna och 22,5 procent av plastförpackningarna återvinnas. Nu vill Finland höja målet för insamling av kartongförpackningarna till 80 procent och målet för insamling av plastförpackningar till 30 procent. Finland får beröm Ansvaret för förpackningsavfall varierar stort mellan EU-länderna. – Tyskland är ett problem då landets insamlingssystem inte är transparent. Med hänvisning till affärsverksamheten vet ing- en hur Tyskland gör upp sin avfallsstatistik, säger Joachim Quoden, som är vd för Extenden Producer Responsibility Alliande EXPRA. Det system som vi använder i Finland för återvinning av förpackningsavfall får beröm av Quoden. I Finland har företag som har en omsättning på en miljon euro eller mera och som tillför den finländska marknaden förpackade produkter återvinningsskyldighet för förpackningar. Förpackningsbranschens Miljöregister PYR Ab hjälper företag att uppfylla sitt ansvar i fråga om återvinning av förpackningar. När en förpackning tas ur bruk blir den avfall. Den kan återvinnas på två sätt: • genom återvinning, det vill säga som råmaterial för en ny produkt. Till exempel kan papplådor bli hylsor för pappersindustrin och dryckesburkar kan bli nya dryckesburkar • genom att utnyttja förpackningar som energi. Förbränning av exempelvis träpallar, papp eller plast. Färglösa plastflaskor som vi för till insamlingskärl smälts ner och blir oftast nya plastflaskor medan färgade flaskor används som råmaterial vid tillverkning av bl.a. ryggsäckar och skal till mobiltelefoner. PYR debiterar återvinningsavgifter av företag. Några exempel på avgifter: Material Avgift Wellpappförpackningar 2 euro/ton Kartongförpackningar 23 ” Vätskeförpackningar 42 ” Plastförpackningar 25 ” Aluminium 30 ” Pantlösa glasförpackningar 50 ” I Finland använder vi omkring 2,2 miljoner ton förpackningar per år. Merparten återanvänds eller återvinns. Endast 74 000 ton hamnar på soptippen. Fler insamlingskärl Vi fick en ny avfallslag i januari. Den kräver att antalet mottagningsställen för kartong-, glas- och metallförpackningar ökar till 2 000 och antalet mottagningsställen för plastförpackningar till 500. Den nya lagen tillämpas från och med maj 2015. Den säger entydigt att de som tillför den finländska marknaden förpackade produkter även ska ansvara för insamlingen. Det innebär till exempel att Valio ska ansvara för insamlingen av mjölkburkar och för att de återvinns fastän det är exempelvis Stora Enso som tillverkar den vätskekartong som de är gjorda av. Rent praktiskt kommer insamlingen att skötas av utomstående enligt nuvarande modell. • Text: Gerd Mattsson-Turku Foto: Suomen Palautuspakkaus Oy Vad är återanvändning och vad är återvinning? Återanvändning av förpackningar – innebär att de efter rengöring används på nytt som sådana. Finland är ett av de ledande länderna i Europa när det gäller återanvändning. Återvinning av förpackningar – innebär både att förpackningar används som råmaterial för nya produkter och att de används för att generera energi. Att föra förpackningar till en insamlings- eller sorteringsplats för avfall räknas inte som återvinning av förpackningar. Avfallssortering är inte i sig det samma som återvinning utan bara ett första steg på vägen. Skogsbruket 5/2014 29 KÖP & sälj På den här annonsplatsen får privatpersoner, enmans- och familjeföretag annonsera ut sina tjänster gratis. Som villkor för annonsering gäller att tjänsterna ska anknyta till skog. • ITA Nygård Ab utför röjningar, skogsvårdsarbeten och specialavverkningar i Terjärv med omnejd, tfn 050 366 0860. • Trädfällning på tomter samt borttransport av ris i Vasatrakten, Österbottens farmartjänst, tfn 0500 567 171. • Maskinell gallring, uttag av energived, virkesutkörning med smidig Logset 500 i Pedersöre med omnejd, S. Backman, tfn 050 592 3043. • Avverkningstjänster, maskinell gallring, med gallringsskördare utförs i Vörå med omnejd, B. Svens, tfn 050 350 7249. • Maskinell gallring med Norcar 600 i Österbotten, S. Ahlback, tfn 050 518 1054. • Vägsladdning, slyröjning och övrigt underhåll av skogsvägar utförs mellan Vasa och Oravais, tfn 0500 138 414. • Närtransport av virke, gallringsavverkning, röjning mm. inom Norrskogs område, I. och A. Nynäs, Finnäs gård, Eugmo, tfn 050 598 3149 eller 050 562 2449. • Maskinell gallring och slutavverkning i Korsholm-Malax, H. Skog, tfn 0500 160 669. • Björnströms Avverkning och Röj utför skogsvårdsarbeten i Vasanejden, tfn 050 505 7088. • Skogsavverkningar utförs med gallringsskördare i norra Österbotten, J. Slotte, tfn 0400 139 508. • Skogsdikning, skogsvägar och markarbeten utförs inom Vasaområdet, tfn 0400 867 373. En annons får omfatta högst 112 tecken, dvs. bokstäver inkl. mellanslag. Skicka in annonstexten till [email protected]. Det är viktigt att det ur texten framgår vilket område annonsören betjänar. Utbud på tjänster i Österbotten Utbud av tjänser vid sydkusten • Röjningar (Kemera), tomtavverkningar och trädfällningar utförs i västra Nyland. Fredriks Skogstjänst, tfn 040 716 2994. • Trädfällning samt virkeskörning med häst i södra Finland, MW Skogstjänst, Mats Wikström, tfn 0400 887 240. • Skogsvårdsarbeten och trädfällning i Östnyland, Skogsservice Åberg, tfn 040 5057 723. • Snöröjning, vägsladdning, röjning av vägslänter, virkestransport med traktor utförs i östra Nyland, tfn 0400 717 836. Visste du att... Månadens TOK ... ett lysrör som man håller i handen under en kraftledning kan tändas av det elektriska fält som ledningarna ger upphov till. Lysröret lyser dock svagare än det ljus ett lysrör ger vid normal användning. I allmänhet kan ljuset knappt urskiljas annat än i mörker. Det är ett rent elektriskt fenomen som inte är farligt för hälsan. FOTO: PIXMAC • Närpes röjningstjänst utför röjningar och planteringar i sydösterbotten, tfn 050 366 6251 • Maskinell slyröjning, Timberjack med kättingaggregat i Österbotten. Räckvidd 10 m, arb.bredd 1,7 m. Dan Renlund, tfn 040 583 2681 • F:ma O. Sandström utför röjningar och andra skogsvårdsarbeten i Pedersöre, Larsmo, Kronoby, Jakobstad, Nykarleby området, tfn 050 517 3712. • Utkörning och transport av virke, ved mm. utförs med traktor i området Jakobstad-Vörå-Maxmo, Andreas, tfn 040 860 4749. • Sprängningsarbeten utförs i Pedersöre med omnejd, tfn 050 534 8565. • Käld skogsservice utför manuell röjning, plantering och gallring i Karleby och Pedersörenejden, även inhoppare i skogsmaskin, tfn 041 435 8089. • Skogsavverkning utförs med gallringsskördare, även huggning av tomter, virkestransport med traktor, röjning mm. utförs i Vasa med omnejd, tfn 050 322 0567. • Maskinell gallring och förnyelseavverkning i Malax–Korsnäs, Kenneth Forsman, tfn 050 351 3197. • Gallring och utkörning av virke utförs med Norcar 600, 490 i Nykarleby med omnejd, P. Blomqvist, tfn 050 349 2888. • Skogsvårdsarbeten och avverkning, planering, värdering av skog och rådgivning i Nykarlebytrakten, Smedskog, tfn 050 466 4970. • Slyröjning av skogsbilvägar utförs i Närpes-Malax-Korsnäs området, tfn 050 344 3181, Tobias Dahlblom. • Slyröjning av skogsbilvägar utförs i Närpes–Korsnäs området, tfn 040 750 7929. ... en stor tall kan ge 2 800 kWh vid förbränning. Många hus med vedeldning kan klara en kall vinter med ved från bara 7–8 medelstora tallar. ... medellönen i Karelska republiken i västra Ryssland i fjol var 556 euro. I avverkningsarbete var medellönen 516 euro och i cellulosa- och pappersindustrin 482 euro. 30 Skogsbruket 5/2014 – Farsan tyckte jag var duktig med spakarna. Han lovade fixa ett sommarjobb åt mig där mina talanger skulle komma till nytta! Nästan nytt pelletsrekord Vad finns i pelleten? Som råmaterial i pelletar används biprodukter från träförädlingsindustrin, i huvudsak torra kutterspån, sågspån och slipdamm av gran och tall. Vid tillverkningen tillsätts ofta majseller potatisstärkelse för att pelletarna bättre ska tåla transport och hantering. Det är fråga om ungefär en procent av vikten. De inhemska pelletstillverkarna tillämpar kvalitetskriterier som bland annat berättar vad deras pelletar innehåller, hur stora de är. Exempelvis Vapo uppger att företagets pelletar är gjorda av barkfritt barrträdsvirke och att de innehåller under två procent stärkelse. Råvarubasen i pelletarna kommer på sikt att breddas. I försökssyfte har man tillverkat pelletar av halm, rörflen, bark och olika blandningar av dessa. Råmaterialen har olika egenskaper och det innebär att de beter sig olika vid tillverkning och när de brinner. I framtiden kommer sannolikt traditionella pelletar av trä att användas i egnahemshus medan pelletar med annan råvarubas används i större pannor, där förbränningen är lättare att övervaka och askproblemet är lättare att åtgärda. Inom en snar framtid kommer det också att finnas pelletar gjorda av klenvirke från gallringsskogar. Klenvirket barkas, flisas och sönderdelas till rätt storlek innan det torkas och pressas till pelletar. Har du synpunkter på tidningen? Du kan ge respons per e-post till [email protected] eller per post till adressen Skogsbruket, c/o Oy Nordinfo Ab, Lillviksvägen 6, 02360 Esbo. Du kan också ringa redaktionen direkt, våra kontaktuppgifter finns på sidan 3 i tidningen. En annons i Skogsbruket bokar du lätt genom att ringa Mats Almqvist, tfn 040-548 5316 Idag används främst kemiska bekämpningsmedel och i liten omfattning dyrare mekaniska skydd för att skydda barrträdsplantor mot angrepp av snytbagge. En studie vid Sveriges lantbruksuniversitet SLU visar att det går att skydda plantor genom att utlösa deras eget försvar. Barrträdsplantor har ett grundläggande försvar som finns där hela tiden och vars funktion är att bromsa upp angreppen. Men de har också ett försvar som utlöses när plantan angrips. Problemet för de plantor som planteras ut på hyggen är att snytbaggetrycket ofta är så högt att plantorna hinner få dödliga skador innan de hunnit bygga upp sin försvarsförmåga. För att förbereda plantorna för snytbaggeangreppen utlöste forskarna plantornas försvar redan innan de planterades ut. Detta gjordes genom att spraya plantorna med metyljasmonat, vilket är en substans som plantan själv använder för att sätta i gång en ökad produktion av försvarsämnen efter ett angrepp. Behandlingen med metyljasmonat var effektivast på tallplantor där behandlingen minskade dödligheten från 39 procent till sju procent under två säsonger i fält. Nu pågår studier som syftar till att utveckla detta koncept som skulle kunna bli en effektiv och giftfri metod att skydda plantor till en låg kostnad. FOTO: WIKIMEDIA Text: Gerd Mattsson-Turku Foto: Vapo I Finland finns det närmare trettio företag som tillverkar pelletar. Produktionsvolymen var i fjol 270 000 ton, vilket närmar sig rekordnivå. Endast 2008 har volymen varit större. Pelletshandeln sker också över landets gränser. I fjol exporterade Finland 78 000 ton pelletar och importerade 60 000 ton. Exporten gick nästan uteslutande till Sverige och Danmark och medelexportpriset var (FOB) 133 euro per ton. Två tredjedelar av de importerade pelletarna kom från Ryssland och resten från Lettland och Norge. Medelimportpriset var (CIF) 120 euro per ton. Värmeverk, kraftverk och större fastigheter är de största pelletsanvändarna. De svarar för drygt sextio procent av pelletskonsumtionen i Finland. Egnahemshus och jordbruksfastigheter står för resten. Deras konsumtion sjönk med närmare tjugo procent i fjol. Enligt Statistikcentralens färskaste statistik var konsumentpriset på pelletar, som användes av egnahemshus och jordbruksfastigheter, i februari 287,20 euro per ton eller 6,05 cent per kilowattimme. I priset ingår mervärdesskatt. Konsumentpriset hade stigit med 7,5 procent från februari 2013. Plantans eget snytbaggeskydd Skogsbruket 5/2014 31 * . QG7 1 * ra e r e gt! m u i l n n e Pr örmå nu f AFFÄRSMAGASINET Nr 5 2014 affärsmagasinet www.forummag.fi www.forummag.fi |8,90 € AFFÄRSMAGASINET Nr 4 2014 www.forummag.fi |8,90 € ■ EUROPAS STORA MARKNADSFIASKO ■ JAIPUR FOOT – DEN ENKLA PROTESEN ■ ASIEN KÖR I KAPP NORDEN ■ CRISTINA ANDERSSON ÄR MADAME ROBOT ■ HÄLSAN BLIR MOBIL ■ PROBLEMATISK MODEHANDEL PÅ WEBBEN Specialerbjudande! WEBBHANDELN I HUVUDROLLEN Färska börsbolaget Verkkokauppa.coms IT-chef Henrik Weckström har byggt upp bolagets e-handelskoncept från grunden. Affärsmagasinet Forum är ett unikt svenskspråkigt affärs- och samhällsmagasin som varje månad når 27 000 läsare, främst ekonomer, ingenjörer och diplomingenjörer. Vi bevakar ekonomiska och tekniska frågor ur såväl samhälls-, företags- som privatperspektiv. Tidningen innehåller reportage, profilintervjuer, livsstilsartiklar, kolumner och bok-, mat- samt prylrecensioner. Som prenumerant på Skogsbruket kan du nu prenumerera på Forum till specialpriset 50 € (normalt 96€) för ett år (11 nr). LYCKLIGA KOR GER GULDKANT Bankiren Joakim Helenius lever gott som mjölkbonde i Estland. Gör så här för att prenumerera: Gå in på www.forummag.fi/prenumerera och skriv i fältet för meddelanden in kampanjkoden ”Skogsbruket”. Du kan även skicka e-post till [email protected] eller skriva till oss på adressen: Affärsmagasinet Forum, Mannerheimvägen 18, 00100 Helsingfors Som Finlands enda affärs- och samhällstidning på svenska är Forum en sedan länge inarbetad opinionsbildare, även digitalt med en livlig samhällsdebatt på det snabbt växande Affärsnätverket Forum på Linkedin med i dagens läge över 5 300 medlemmar.
© Copyright 2024