Hämtad ur FYSS-kapitel KRONISK HJÄRTSVIKT 2015-02-28 Rekommenderad fysisk aktivitet vid kronisk hjärtsvikt Behandling av kronisk hjärtsvikt med fysisk aktivitet Personer med kronisk hjärtsvikt bör rekommenderas aerob och muskelstärkande fysisk aktivitet för att:  Förbättra VO2max, gångsträcka och hälsorelaterad livskvalitet. Måttligt starkt vetenskapligt underlag (evidensstyrka +++).  Minska mortalitet och sjukhusinläggning. Begränsat vetenskapligt underlag (evidensstyrka ++). KRONISK HJÄRTSVIKT – FÖREBYGGA med fysisk aktivitet Den allmänna rekommendationen om fysisk aktivitet kan tillämpas: X Ja, kronisk hjärtsvikt är sekundärt till andra sjukdomar där vissa kan förebyggas med fysisk aktivitet.  Nej KRONISK HJÄRTSVIKT – BEHANDLING med fysisk aktivitet (Obs! Fokus här är på att behandla sjukdom eller dess symtom.) Aerob fysisk aktivitet Muskelstärkande fysisk aktivitet Evidens: +++ (aerob kapacitet) Evidens: +++ (muskelstyrka) Intensitet* Måttlig till hög Duration minuter/vecka Frekvens antal gånger/vecka Antal övningar Intensitet antal repetitioner Antal set Frekvens antal gånger/vecka Minst 90 minuter 3–5 8–10 10–15 1–3 2–3 (30–60 minuter/tillfälle) Tänk på att: De individer som behandlas med betablockad uppvisar jämfört med friska utan betablockad en lägre hjärtfrekvens i vila och under arbete. Vidare är det inte ovanligt att individer med kronisk hjärtsvikt, som behandlas med läkemedel som på olika sätt påverkar renin-angiotensinaldosteronsystemet, har ett systoliskt blodtryck i vila under 100 mm Hg. Högintensiv intervallträning tycks förbättra VO2max mer än kontinuerlig träning. Finns det behov av KOMPLETTERANDE fysisk aktivitet utifrån behandlande dos för att nå den allmänna rekommendationen om fysisk aktivitet i syfte att förebygga andra sjukdomar?  Ja X Nej, förutom för personer över 65 år som behöver tillägg av balans och rörlighetsträning. * Måttlig intensitet: 40–59 % VO2max, RPE 12–13. Hög intensitet: 60–89 % VO2max, RPE 14–17. Kommentar Alla individer med konstaterad kronisk hjärtsvikt, bör genomgå bedömning av aerob och muskulär kapacitet (konditions- och muskelfunktionstest) hos fysioterapeut och utifrån resultaten av dessa test erhålla individuellt doserad fysisk träning. Har patienten mycket låg fysisk prestationsförmåga kan träningsperioden inledas med så kallad perifer muskelträning som inte belastar den centrala cirkulationen i någon större utsträckning. Efter ett par månaders perifer muskelträning kan sedan mer konditionsbaserad träning med stora muskelgrupper initieras. En individ med kronisk hjärtsvikt behöver ofta stöd för att våga påbörja, öka och till sist vidmakthålla sin fysiska kapacitet och fysiska aktivitetsnivå. Förebygga andra sjukdomar med fysisk aktivitet vid kronisk hjärtsvikt Fysisk träning av den typ som används som behandling vid kronisk hjärtsvikt, motsvarar väl de nationella rekommendationerna om fysisk aktivitet, och har dessutom preventiv effekt på en lång rad andra sjukdomar som exempelvis, blodfettsrubbningar, typ 2-diabetes, depression samt kolon- och bröstcancer.