Augusti - Skogsbruket
Skogsbruket 8|2012 Tyngre transporter sparar miljö, vägar och pengar Nu renar pilar vatten Förbered terrassbygget på hösten Miniflygplan för kartläggning och utbildning Skogsbruket 8|2012 nsporter Tynspgarraremtriljö,avägar och pengar i detta nummer n pilar vatte sten Nu renar gget på hö h utbildning terrassby ing oc Förbered r kartläggn fö lan gp Minifly 8 TUNGA TRANSPORTER BÄTTRE FÖR MILJÖ OCH EKONOMI Skogforsk i Sverige testar virkestransporter med högre totalvikt. Långtidsförsöken visar att tyngre bilar innebär lägre belastning. 10 PILPLANTOR RENAR AVLOPPSVATTEN I två decennier har pilar renat både grå- och svartvatten utomlands. Nu introduceras systemet i Finland. 14 NYA MATERIAL Skogsindustrin satsar hårt på biobaserade material såsom biokompositer, vedbaserade textilfibrer och biofibriller. 15 DAGS ATT FÖRBEREDA TERRASSBYGGET Hösten är rätt tid att ansöka om tillstånd och boka snickare om du vill ha en ny terrass nästa sommar. 18 FLYGPLAN I SKOGEN Yrkeshögskolan Novia har fått två miniflygplan för naturbruks- och miljöundervisningen. I Sverige används miniplan bland annat för att inventera skador av granbarkborre. 24 UPP TILL BEVIS! I en ny serie kollar Skogsbruket hur fackfolket sköter sina egna skogar. OMSLAGSBILD: ETT-fordonet testas i Norrbotten. FOTO: SKOGFORSK 2 Skogsbruket 8/2012 8 FOTO: SKOGFORSK Tusentals utländska plockare är ett livsvillkor för den finländska bärindustrin. 14 FOTO: PIXMAC SUG EFTER FINLÄNDSKA BÄR 15 FOTO: GERD MATTSSON-TURKU 6 Skogsbruket LEDAREN 10.8.2012 OBUNDEN SPECIALTIDNING FÖR SKOGSÄGARE I FINLANDS SVENSKBYGD NR 8/2012 . AUGUSTI . ÅRGÅNG 82 www.skogsbruket.fi Utgivare FÖRENINGEN FÖR SKOGSKULTUR RF NORRA JÄRNVÄGSGATAN 21 B 00100 HELSINGFORS tfn 029 432 6000 [email protected] Redaktion Chefredaktör Johnny Sved tfn 0400-967 648 Redaktionschef Gerd Mattsson-Turku tfn 0500-718 256 Tf. redaktionssekr.Peter Nordling tfn 050-559 5778 Redaktör Maria Lindén tfn 0400-327 159 Medarbetare Helena Forsgård tfn 018-155 50 [email protected] Nina Jungell tfn 050-378 6954 [email protected] Marianne Palmgren [email protected] Siv Karlsson tfn 040-678 6689 [email protected] Bertel Widjeskog tfn 0500-888 530 [email protected] Annonsförsäljning Oy Nordinfo Ab Mats Almqvist tfn 040-548 5316 [email protected] Adressförändringar och prenumerationer Guy Karlsson tfn 040-515 6591 [email protected] Prenumerationspriser (inkl. moms 9 %) Helårsprenumeration (11 nr) 49 euro i Finland 49 euro i Sverige 53 euro i övriga länder (moms 0 %) Halvårsprenumeration (6 nr) 30 euro i Finland 30 euro i Sverige 33 euro i övriga länder (moms 0 %) 0037-6434 ISSN Layout och Oy Nordinfo Ab, Maj-Len Roos ombrytning Tryckeri Oy Painotalo tt-urex Ab, Borgå Tidningen trycks på Papper PEFC-certifierat papper VEM SKA FÅ PLOCKA BÄREN? LÄMPLIGT INFÖR ÅRETS bär- och svampsäsong slängde vår jord- och skogsbruksminister Jari Koskinen in en brandfackla i debatten om allemansrätten. Koskinen ifrågasätter allemansrättens omfattning och om det är rätt att utnyttja allemansrätten för att driva ren och skär affärsverksamhet. Det är en fräsch öppning av debatten om hur den värdeproduktion som skogen står för ska fördelas. Inte oväntat har ministerns utspel mötts av en hel del skeptiska kommentarer. Det är enbart någon ynka procent av bär- och svampskörden som bärgas och varför skulle man då gå in och begränsa rätten att plocka på annans mark? Det känns orimligt att snikna markägare ska förvägra andra rätten att ta tillvara en resurs som de själva inte hinner eller orkar ta tillvara. Det är kanske, trots allt, dags att ta sig en ordentlig funderare över allemansrätten. Vilka rättigheter ingår i den, vilka skyldigheter för den med sig och vilka krav kan man ställa på markägarna för att de inte ska äventyra allmänhetens möjligheter att utnyttja sina hävdvunna rättigheter? Vad är historien bakom allemansrätten, en del av en nordisk sedvänja och ett kulturarv, och hur relevant är den idag? Jag tror att det är väldigt få markägare som har något emot att allmänheten samlar bär och svamp för sitt eget och sina släktingars bruk. Det finns knappast heller någon som sätter sig emot att ortsbefolkningen plockar för skattefri försäljning. Tvärtom finns det väl en allmän önskan om att dagens åldrande samlare skulle få sällskap av ungdomar som kunde utnyttja möjligheten att skaffa lite fickpengar! Finländarna drar inte längre mangrant till skogs för att plocka bär och svamp inför den kommande vintern. Förändringen går snabbt. Det är snabbare och bekvämare att köpa sina bär över disk eller som färdig saft och sylt. Som svar på den växande efterfrågan har det uppstått en tydligt organiserad affärsverksamhet med ordnade transporter och inkvartering, kartor, vägledning och organiserad rekrytering av plockare i utlandet. Då blir läget ett annat och vi närmar oss gränsen för vad allemansrätten omfattar. Handlar det fortfarande om att ge obesuttna tillgång till en outnyttjad naturresurs? Visst, det är synd och skam om resursen inte utnyttjas, men samtidigt känns det fel att markägarna helt lämnas utanför en sådan värdekedja. Jag hoppas ministerns utspel tas på allvar. När olika näringsidkare har ett gemensamt intresse är det lättare att komma överens. JOHNNY SVED [email protected] Skogsbruket 8/2012 3 Våra förfäder kunde trä V Så här är det tänkt att kartongkatedralen ska se ut. Katedral av kartong K atedralen i Christchurch i Nya Zeeland föll i bitar vid jordbävningen 2011. Under de 24 sekunder som staden skakade omkom 185 människor och flera stora byggnader förstördes. Efter ett drygt år av diskussioner har nu stiftet beslutat att riva den svårt skakade katedralen, skriver Skogsland. I väntan på att en ny katedral ska stå färdig byggs en tillfällig katedral av kartong. Kartongkatedralen i Christchurch får en stomme av sex meter långa kartongrör som bildar en triangel. Taket täcks med genomskinlig plast för att göra byggnaden vattentät. Katedralen beräknas kosta drygt tre miljoner euro och ska stå klar i december i år. • åra förfäder kunde utnyttja varje trädslags inneboende egenskaper. När ismannen Ötzi, som levde för 5 300 år sedan, hittades 1991 på en alptopp på gränsen mellan Italien och Österrike, fann man en mängd träföremål som han burit med sig. Hela 18 olika trädslag hade använts. Pilbågen var av idegran och pilarna hade skaft av olvon. Pilarna var fastmonterade på skaftet med nässeltråd och björktjära. Yxskaftet var av ask och yxbladet var fastmonterat med läderremmar och björktjära. Ryggsäcken hade en böjd ram av hassel. I sin packning hade Ötzi två korgar av björknäver. I den ena förvarade han glödande kol i ett paket av färska lönnlöv. Varje föremål var tillverkat av det trädslag som passade ändamålet bäst. Ötzi hade också med sig två slags tickor, björkticka och fnöskticka. Fnöskticka använde han för att göra upp eld. Bitar av björkticka hade han på ett snöre hängande i bältet. Björktickan har en antibiotisk och blodkoagulerande verkan och det är fullt möjligt att man redan för drygt 5 000 år sedan kände till detta. Björktickan har också använts mot inälvs- mask, något som Ötzi led av. Ötzi var långt ifrån den förste att använda sig av trä för att tillverka verktyg och vapen. År 1997 påträffade man i ett tyskt brunkolsdagbrott ett antal kastspjut i trä. De visade sig vara hela 400 000 år gamla. Det visar den stora betydelse som materialet trä har haft inte bara under tusentals, utan rentav miljontals år av mänsklig kultur. Ötzi finns på museet i Bolzano i Italien. Han fick sitt namn då han hittades i ett område som kallas för Ötztalalperna. • Finland skogrikast i Europa F FOTO: PIXMAC inland är procentuellt sett det skogrikaste landet i Europa. Av landets areal är 76 procent skogbevuxen. Tall och gran dominerar och hela nittio procent av skogarna är barrträdsdominerade. Finlands skogsareal, 23 miljoner hektar, utgör 11 procent av skogsarealen i Europa. Laxskinn kan rädda liv E tt ämne i laxskinn kan bli en stor exportsuccé för Norge. Ämnet heparin, som främst isolerats ur gristarm, används i stora mängder som beläggning bland annat i slangar som leder blod. Forskare på Sveriges tekniska forskningsinstitut har, på uppdrag av det norska företaget Hepmarin AS, sökt efter heparin i lax. Först i inälvor, men där hittades mycket låga halter. I stället upp- 4 Skogsbruket 8/2012 täckte forskarna att skinnet var en bättre källa. Fördelen med att använda skinn från odlad lax är att utgångsmaterialet är spårbart: fiskens utfodring, ålder, könsmognad och slakttid är dokumenterad. Hälften av all heparin som används har sitt ursprung i Kina. Det isoleras ur tunntarmar från över 300 miljoner grisar. • Landareal som är skogbevuxen (exempel): Finland 76 % Sverige 75 % Slovenien 63 % Bosnien och Hercegovina 59 % Lettland 56 % Estland 55 % Ryssland 54 % …. Norge 41 % Tyskland 32 % Danmark 15 % Storbritannien 12 % Irland 11 % FOTO: PIXMAC Finsk pappersarbetare tjänar mest Farliga bekämpningsmedel ska bort I det forna Sovjetunionen finns uppskattningsvis omkring 200 000 ton uttjänta bekämpningsmedel. Det motsvarar nästan hälften av världens totala mängd av uttjänta bekämpningsmedel. Bekämpningsmedlen förvaras på tiotusentals obevakade platser och utgör ett allvarligt hot mot både människors hälsa och miljön. Under den kommande fyraårsperioden investerar EU och FAO 7 miljoner euro för att stödja Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Kazakstan, Kirgizistan, Moldavi- en, Ryssland, Tadzjikistan, Turkmenistan, Ukraina, Uzbekistan och Vitryssland i att hantera de uttjänta bekämpningsmedlen och minska riskerna med dessa lager. – Under de senaste årtiondena har vi lyckats öka livsmedelsproduktionen avsevärt, men det har skett på miljöns bekostnad, säger FAO:s generaldirektör José Graziano de Silva. En konsekvens av kemikalieanvändningen i det intensiva jordbruket är alla de övergivna tunnorna med uttjänat bekämpningsmedel runtom i världen. • Helt nedbrytbar träfiberflaska D et danska företaget EcoXpac A/S är på väg att ta fram en komposterbar träfiberflaska som kan ersätta plastflaskor, skriver woodnet.se. Materialet som ska användas blir troligen cellulosa av tall och att materialet fungerar bra vet företaget redan. Utmaningen som återstår att lösa är att forma en flaska. I processen används en form, och man arbetar med både vakuum och tryck. Det som också återstår att lösa är en rationell teknik för att få ut formen ur flaskhalsen utan att flaskan skadas. EcoXpac har nu en lösning som verkar fungera, och om allt går väl kan en färdig produkt presenteras inom kort. • E n finsk pappersarbetare tjänar drygt 50 procent mer än sin svenska kollega. Konsultföretaget Indufor har presenterat lönestatistik för massa- och pappersindustrin, skriver papernet.se. I Finland betalar arbetsgivarna i snitt 43 euro i timmen, i Sverige 28 euro. Enligt Anders Portin, konsult vid Indufor och med ett förflutet på Skogsindustrin rf, har de finska arbetstagarna haft en stark ställning under en lång följd av år. På ”tio i topp”-listan över lönerna, inklusive sociala avgifter, ligger Sverige på en sjätte plats. 1. Finland 43 euro 2. Tyskland 36 euro 3. Österrike 32 euro 4. Frankrike 31 euro 5. USA 30 euro 6. Sverige 28 euro 7. Kanada 26 euro 8. Japan 24 euro 9. Brasilien 10 euro 10. Ryssland 5 euro 11. Kina 3 euro En orsak till de stora löneskillnaderna mellan Sverige och Finland kan vara, att man i Finland stängt fler olönsamma mindre bruk. • Mera ädellöv i Sverige S kogsägare i Sverige kan få bidrag om de planterar, alternativt röjer eller gallrar fram, ädla lövträd. Vid plantering ersätts 80 procent av kostnaderna för markberedning, plantor, vilthägn och arbete. För röjning eller gallring ersätts 60 procent av kostnaderna. Bidraget är maximalt 30 000 kronor per hektar. Det enda grundkravet för att få bidraget är att Skogsstyrelsen bedömer att det finns förutsättningar för ädellövträd att växa på platsen. Som ädellövträd godkänns ek, bok, ask, alm, lind, lönn, avenbok och fågelbär. Det finns inga krav på att skogen ska ge någon ekonomisk avkastning. Bidraget är ett rent miljöstöd och målet är att öka arealen ädellövskog. Totalt 90 miljoner kronor finns reserverade för åren 2007–2013. Enligt Anders Frisk på Skogsstyrelsen är målet att få 4 500 hektar ny ädellövskog. – Intresset har varit stort. Genomsnittsarealen på planterad och framgallrad ädellövskog är 2,5 hektar. Eken är det vanligaste ädellövträd som får stöd. Därefter kommer boken. Stödet ges till skogsägare i Götaland och Svealand. • Skogsbruket 8/2012 5 Världen Cirka tio miljoner kilo bär. Så stora mängder har Marja Bothnia Berries Oy Ltd kapacitet att hantera årligen. För att få in tillräckligt stora mängder bär bjuder bolaget in över ett tusen utländska bärplockare. Ebenholts – världens tyngsta trädslag En kubikmeter ebenholts väger 1 500 kg som färsk och 1 200 kg torkad. Det betyder att till och med torrt ebenholtsvirke sjunker. Ebony, det engelska ordet för ebenholts, kommer från det hebreiska ordet eben, som betyder sten. Ebenholtsträdet är rätt litet. Det blir normalt omkring 15 meter högt och 40–50 centimeter i diameter. Bladen är närmare tio centimeter långa och tjocka. Blommorna är gräddfärgade och klockformade. Ebenholtsvirke är svårtorkat. Ibland randbarkas träd som ska avverkas omkring två år före avverkningen för att de ska hinna torka en del innan de fälls. Om sådant virke ytterligare får torka ett halvt åt utomhus, får man det allra bästa trävirket. Ytveden och kärnveden skiljer sig markant från varandra. Ytveden är ljusbrun eller ljusröd. Kärnveden är mörkbrun eller svart med rödskiftande eller rödbrunskiftande ådror. JU ÄLDRE DESTO MÖRKARE En del arter är mörkare än andra. Färgskiftningarna beror av ärftliga egenskaper, till- 6 Skogsbruket 8/2012 gången på vatten och mineralämnen i marken och på trädets ålder. Ju äldre träd desto mörkare färg. Avlagringen av tannin, garvsyra, torde vara den faktor som ger ebenholtsen dess mörka färg. Fibrerna i kärnveden fylls med hård kåda, som gör veden svart, men samtidigt spröd. Trots att ebenholts är hårt, kan virket bearbetas med alla typer av redskap. LYXIGT Ebenholts har länge använts i bruksföremål och konstföremål, till exempel i musikinstrument, schackpjäser och olika träsniderier. I Egypten har man i gravar hittat skulpturer av ebenholts som är över 3 000 år gamla. Ebenholts var det lyxigaste trädslaget faraonerna i Egypten och maharadjorna i Indien kunde använda i sina möbler. Ebenholts är numera sällsynt och avverkningarna är förknippade med stora svårigheter. I dag används till och med helikopter för att ta ut ebenholtsvirke i svår terräng. Till exempel i Tanzania övervakar myndigheterna noggrant användningen av ebenholts och begränsar bland annat exporten av träsniderier gjorda av ebenholts. • Text: Gerd Mattsson-Turku Sjuhundra thailändska och trehundra plockare från Ukraina. Så många utländska bärplockare arbetar som bäst för Marja Bothnia Berries Oy Ltd, tidigare en del av Riitan Herkku, i de finländska skogarna. Och det är inte allt. Dotterbolaget i Sverige, Bothnia Bär AB, har också anställt ytterligare trehundra plockare. Arbetare som är livsviktiga för att bolaget, med huvudsäte i Korsholm, ska få tillräckligt stora mängder bär årligen. – Den enda råvara vi använder är inhemska och svenska vilda bär. För att vi ska kunna bedriva vår verksamhet är vi beroende av utländska bärplockare, säger Ben Strömsten, exportchef för Marja Bothnia Berries, det ledande bärföretaget i Finland och ett av tre stora i Norden. UTLÄNDSKA PLOCKARE NÖDVÄNDIGA Enligt Strömsten arbetar årligen mellan två och tre tusen thailändska bärplockare i de finländska skogarna. Deras andel av den totala skörden är cirka 90 procent. – Till skillnad från Sverige finns det fortfarande en tradition att plocka bär i Finland. Men det är främst pensionärer som plockar Marja Bothnia Berries Oy Ltd är ledande i Finland inom bärbranschen och har kapacitet att hantera tio miljoner kilo bär varje år, berättar exportchef Ben Strömsten. skriker efter finländska rena och vilda bär och levererar bär till våra anläggningar. Och andelen är endast tio procent. – Därför är de utländska plockarna så viktiga för bärbranschen, säger Strömsten. Under sommaren och hösten har en diskussion om allemansrätten och utländska bärplockare gått het i framför allt Sverige, men också i Finland. Orsaken är främst att utländska bärplockare har lurats komma till vårt västra grannland, av vad Strömsten kallar oseriösa bäraktörer. – Det finns oseriösa aktörer i bärbranschen och här måste myndigheterna agera. Men de företag som är seriösa, såsom vi, borde även i fortsättningen ha möjlighet att bjuda in utländska plockare, säger han. själva för uppehället, säger Strömsten och tillägger att de utländska plockarna kommer hit på ett tre månaders turistvisum. Strömsten betonar vikten av att det inte sker en inskränkning av allemansrätten. – Om så skulle ske, vore det dödsstöten för oss och alla andra bolag inom bärbranschen. Vårt land skulle gå miste om miljontals euro i exportintäkter om utländska plockare inte skulle få komma hit, säger han. – Men bären är bara en del av allemansrätten som också inkluderar naturen i sig och fisket. Nu måste vi alla, företagen, Livsmedelsindustriförbundet och markägarorganisationer, sätta oss ner och göra upp gemensamma spelregler. SERIÖSA FÖRETAG I FINLAND I Finland är det ovanligt att utländska bärplockare luras. Det beror enligt Strömsten mest på att plockarna, som kommer hit, inte anlitas genom ett rekryteringsbolag. – Vi bjuder hit plockarna och ansvarar själva för dem. Det handlar främst om risbönder från Thailand som kan komma hit och tjäna extra när riset växer i hemlandet. På tre månader tjänar de en årsinkomst i Finland och därför är intresset så stort. De inbjudna plockarna betalar själva för sin flygbiljett, mat och logi. Men om bärsäsongen infaller sent, som nu, betalar Marja Bothnia Berries, för uppehället. – Vi tar hand om våra plockare och det är först när arbetet kan börja som de betalar KUNDER I HELA VÄRLDEN Företaget har bjudit in utländska bärplockare sedan 2005 och orsaken till att man började med det var att kundkretsen växte. I dag har Marja Bothnia Berries kunder runt om i världen och efterfrågan på finländska vilda bär är stor. – Våra största kunder finns i Tyskland, Österrike, Belgien, Sverige och Frankrike samt också Kina och Japan. Dels handlar det om livsmedelsföretag, men också om företag som tillverkar farmaceutiska produkter. Det är i synnerhet blåbären som japanerna och kineserna är intresserade av. – De utvinner färgämnen ur blåbären för att tillverka naturkostmedel som förstärker mörkersyn och förebygger tröt- ta ögon. Det är de vilda bären som producerar ämnet som används i tillverkning av farmaceutiska produkter och därför är efterfrågan på våra bär så stor. Vilken är skillnaden mellan odlade och vilda bär? – Odlade bär smakar annorlunda och har inte samma egenskaper. En stor del av blåbären inom EU är odlade, men vi använder enbart vilda bär. Det är en nisch för oss. KRÅKBÄR OCH HJORTRON Förutom blåbär och lingon hanterar företaget också kråkbär och hjortron. Vid anläggningarna i Korsholm och Savukoski tar Marja Bothnia Berries emot bär av privatpersoner. – Vi betalar enligt dagspriset som varierar beroende på tillgången. I dag är kilopriset för blåbär cirka 1,50 euro. Vanligen är lingonpriset lägre eftersom de bären är lättare att plocka, berättar Strömsten. Manuell plockning är än så länge det enda alternativet för att plocka bär. Det som företagen i branschen däremot skulle ha nytta av är säkra prognoser för att estimera bärskördarna. – Skörden beror på väder och vind och därför varierar den med flera miljoner kilo per år. Nu ser det bra ut, men vädret kan snabbt ställa till det. Det vi hoppas på nu är gynnsamt väder så att skörden blir stor. • Text och foto: Christoffer Thomasfolk I slutet av juli tog Marja Bothnia Berries Oy Ltd:s anläggning i Korsholm emot de första blåbären från Sverige. Skogsbruket 8/2012 7 Tyngre bilar ger lägre belastning Lägre bränsleförbrukning, mindre utsläpp och färre fordon på vägarna. En högre maximal totalvikt för virkesbilar skulle minska belastningen på miljö, vägar och plånbok. Långtidsförsök i Sverige visar att det är möjligt och nu vill man inleda försök också i Finland. Dagens typiska virkesbil är treaxlad och har ett släp med fyra axlar. Kombinationen är cirka 22 meter lång och väger omkring 18 ton. Totalvikten är begränsad till 60 ton och då blir nyttolasten maximalt 42 ton. Det maximala trycket på enskilda axlar och boggien finns också specificerat på samma sätt som maximal längd och bredd. Större nyttolast Räknar man ihop summorna av de maximalt tillåtna axel- och boggietrycken kommer man till 64 ton för en kombination med 7 axlar. Metsäteho har gjort beräkningar för hur mycket en virkesbil med släp skulle kunna lasta inom dagens regler för längd, bredd och tillåtna axeltryck. Genom att öka antalet axlar så att både bilen och släpet har 2 + 3 axlar kommer man upp till en total- vikt om 80 ton. Fordonets egenmassa blir aningen tyngre med fler axlar, men viktökningen är till största delen nyttolast. Nyttolasten kan öka med hela 39 procent! Med fem meters massaved kommer man inte upp till full vikt på bilen, men nog med två travar med tre meters virke. Antti Korpilahti på Metsäteho säger att viktförhållandet mellan dragbil och släp skulle gå i en positiv riktning jämfört med nuläget och att kombinationen skulle bli stabilare på vägen. Effektiva bromsar och bromssystem, som fördelar bromskraften optimalt mellan släp och bil, bidrar också till bättre stabilitet vid hastiga inbromsningar. Lite överraskande är att belastningen på vägarna skulle bli mindre med en större totalvikt. Eftersom trycket kan fördelas jämnare mellan ett större antal axlar blir slutresultatet en lägre punktbelastning. Då man dessutom klarar sig med färre transporter sjunker vägbelastningsindexet till 76 jämfört med 100 för dagens bilar. ETT, En Trave Till Mellan Överkalix och Piteå i Sverige har en extra lång fordonskombination med en totalvikt på 90 ton legat i trafik sedan januari 2009. Bilen har rullat i mer än en halv miljon kilometer och transporterat mer än 100 000 kubikmeter virke sedan testerna inom Skogforsks projekt ETT (En Trave Till) inleddes. Claes Löfroth, som leder projektet, säger att erfarenheterna är mycket positiva. Dieselförbrukningen och utsläppen har minskat med 20 procent utan att trafiksäkerheten äventyrats. Samma transportarbete som kräver tre vanliga virkesbilar kan utföras med hjälp av två tyngre bilar. Det betyder en tredjedel färre tunga fordon i trafiken. Trafiksäkerheten har varit en av de frå- En totalvikt på 90 ton ger en nyttolast på 60–65 ton jämfört med 42 ton för en vanlig virkesbil. I praktiskt test mellan Överkalix och Piteå har konceptet visat sig fungera bra. Vikten fördelas på 11 axlar och 30 meter. En lastbil fick ha en totalvikt på 10,5 ton 1938. Tekniken och vägnätet har utvecklats sen dess. Är vi färdiga för en totalvikt på 80 ton? 8 Skogsbruket 8/2012 gor som speciellt granskats tillsammans med Trafikverket i Sverige. Videokameror har följt med hur medtrafikanterna reagerat på bilarna och om det uppstått farliga situationer vid omkörningar. Analyserna visar att ETT-fordonet fungerar bra i praktisk trafik. Två fordon med Större Travar (ST) har också testats med framgång. De bilarna har nio axlar och är tjugofyra meter långa. Försöken kommer nu att skalas upp med några nya rutter och Skogforsk testar olika ty- per av fordon med bruttovikten 90 ton respektive 74 ton. Långa avstånd i norr Hos oss anhöll Forststyrelsen i november ifjol om tillstånd att testa tunga fordonskombinationer mellan Ivalo och Rovaniemi i Lappland. Ari Siekkinen vid Forststyrelsen säger att man med stort intresse följt med Skogforsks försök i Sverige och gärna vill göra motsvarande försök i Finland. Tyvärr gav kommunikationsministeriet avslag i februari i år, så ingen testbil är i trafik ännu. Responsen var ändå inte helt negativ och ministeriet behandlar som bäst ett för- slag till ny strategi för fordonens maximala tillåtna mått och massa. Går förslaget igenom kan en maxvikt på 76 ton börja användas 2013 och tester med längre och tyngre fordon inledas under NTM-centralernas övervakning. Siekkinen säger att avstånden är långa i norr och Forststyrelsens virke åker långa sträckor. I snitt transporteras Forststyrelsens virke 160 km. För att minska trafik och kostnader skulle det vara mer än motiverat med tyngre transporter, speciellt som Metsätehos beräkningar visar att belastningen på vägarna samtidigt till och med kan minskas. Siekkinen betonar att det inte handlar om att flytta över transporter från järnväg till landsväg. Från Ivalo är det 300 km till närmaste järnvägsterminal som finns i Rovaniemi, dit ska virket transporteras på ett eller annat sätt. Försök också i Finland? Skogsindustrin anhöll om tillstånd redan 2010 och Outi Nietola vid Skogsindustrin r.f. berättar att skogsindustrin nu gör gemensam sak med Forststyrelsen och transportföretag för att få igång ett storskaligt försök i Finland med undantagstillstånd för några speciella transportrutter. Hon säger att trafikministern ställer sig positiv till försöket och hon hoppas att ministeriet nu ska kunna bevilja ett tillstånd. Ett av de centrala trafikpolitiska målen är att minska transporternas miljöbelastning och att effektivera virkestransporterna är ett steg i den riktningen. Undantag från EU:s bestämmelser Inom EU gäller stränga regler för totalvikt och totallängd för fordonskombinationer för vilka Finland och Sverige fått undantagstillstånd. Ett direktiv för typgodkännande av fordon är under beredning inom EU och det kan innebära förändringar. Nietola räknar ändå med att vi även i framtiden ska kunna ha ett undantag med tyngre transporter än nere på kontinenten. Vi har speciella förhållanden med jämförelsevis långa avstånd som man måste ta i beaktande. • Text: Johnny Sved FOTO: SKOGFORSK Skogsbruket 8/2012 9 Vattenrening med pilplantor Avloppsvatten är ett problem utanför tätorter. En miljon finländare bor stadigvarande och över en miljon har fritidsbostad i områden utan kommunal vattenledning. Pilreningssystem gör nu sitt intåg i Finland. Vattenrening med hjälp av pilplantor är nytt i Finland. I Danmark har pilreningssystemet funnits i tjugo år. Mannen bakom systemet, Peter Sandfeldt Gregersen, har under de åren planerat närmare 4 000 pilreningssystem runt om i världen, bl.a. i Danmark, Sverige, Tyskland, och Kina. Det största pilreningssystemet renar gråvatten och svartvatten från 73 hushåll. Gråvatten är vatten från disk, tvätt och bad och svartvatten är vatten från toaletter. Inget avloppsvatten ut i marken Paul Lynch i Ingå fick sitt pilreningssystem klart i mitten av juni. – Vi hade tidigare en 5,5 kubikmeters tank för svartvatten och gråvattnet leddes via slambrunn ut i marken, berättar Paul Lynch som restaurerar gamla byggnader Dräneringsrören bildar en sträng mitt i pilodlingen. och även bygger hus av halm och lera. – Nu har vi ett reningssystem som bara behöver en 2,2 kubikmeters tank, en pump och en odling med pil som är 6 meter bred och 28 meter lång. Tanken behöver vi tömma högst en gång per år. Den tidigare tanken för svartvatten skulle tömmas minst fyra gånger per år. Pilreningssystemet är ett slutet system, inget avloppsvatten leds ut i marken. Den 2,2 kubikmeter stora tanken är uppdelad i tre sektioner, en stor och två mindre. Avloppsvattnet kommer först till den större sektionen och rinner sedan vidare till de två mindre. Slammet från svartvattnet sjunker efterhand till bottnen. Från den tredje sektionen går vattnet vidare till en brunn med en pump och från brunnen pumpas vattnet vidare till pilodlingen. Tar upp vatten och metaller – Pilodlingen är huvudaktören i vattenreningen, upplyser Lynch. Odlingen är 6 meter bred och 28 meter lång. Den ska anpassas till mängden avloppsvatten, säger Paul Lynch. Först grävs en 1,5 meter djup bassäng i marken. Sidorna ska ha 45 graders lutning. Invändigt bekläs bassängen med geotextilmattor för att hindra avloppsvattnet från att rinna ut ur bassängen och ner i marken. När detta är gjort sätts hälften av den jord som grävts upp tillbaka i bassängen och ovanpå den ett tunt lager filtreringssand. Och nu är det viktigt att jorden inte packas. Längs mitten placeras en sträng av dräneringsrör som tar upp avloppsvattnet som via ett rör pumpas från brunnen till bassängen. Strängen med dräneringsrör täcks med en tunn filtmatta som lätt låter vatten passera. Till sist täcks strängen med dräneringsrör med 70 cm jord som ska skydda mot tjäle och luktolägenheter. Den besås med gräsfrö. I det sista skedet planteras pilsticklingar i jorden. De planteras på cirka 70 centimeters avstånd från varandra. Bassängen fylls på vintern Pilsticklingarna är av finsk härkomst och tål vårt klimat med kalla vintrar. Pil har den 10 Skogsbruket 8/2012 fördelen att den också tar upp metaller, såsom koppar, järn och zink. Vass tar också effektivt upp vatten och många metaller, men inte fosfor. Det gör pil. – Vi planterade sticklingarna i juni och i höst ska de vara två meter höga. Nästa vår klipper vi ner dem till tio centimeter. Då skjuter de skott och blir 3–4 meter höga. Våren 2015 klipper vi ner dem igen och då är pilarna omkring nio meter höga och handledsgrova. Efter det klipper vi ner dem vartannat år, berättar Paul Lynch. – Fram till nästa vår har vi marken täckt med plast för att regnvatten inte ska tränga ner i jorden i bassängen. De små sticklingarna suger inte upp tillräckligt med vatten det första året. Jag har planterat 360 sticklingar. – Under sommaren suger de här pilarna upp allt avloppsvatten som kommer från huset. Ju intensivare tillväxt desto mera vatten suger pilarna upp. Därför klipper vi ner dem. Det här betyder att jorden i bassängen är torr när vintern kommer. Vintertid finns det därmed utrymme för avloppsvatten i den porösa jorden. Helt i vila är inte pilarna på vintern, för de suger upp ungefär en tiondel av den mängd vatten de suger upp under sommarhalvåret. Därför ska bassängen anpassas till mängden avloppsvatten. Bassängen töms på vatten under sommarhalvåret för att igen fyllas under vinterhalvåret. – De sticklingar som jag nu planterat har en livslängd på omkring femtio år. Kontrollrör Paul Lynch räknar med att det blir ungefär 700 liter slam per år och att det ska räcka med att tömma tanken en gång. – Det är lite jämfört med tidigare då tanken på 5,5 kubikmeter skulle tömmas fyra gånger per år. – Pilarna som vi klipper ner tar jag tillvara som bränsle. Lynch berättar att det ska finnas inspektionsrör för att det ska gå att kontrollera att pilreningssystemet fungerar. Med kontrollrör både nära bassängen och lite längre borta kan vi kontrollera att grundvattennivån och grundvattnets kvalitet är på samma nivå i de båda rören. Då vet vi att bassängen inte läcker. Fyller myndigheternas krav – Pilreningssystemet uppfyller miljöskyddslagens och den nya avloppsförordningens krav, säger Patrik Skult som är miljöchef i Ingå. Den som planerar att övergå till pilreningssystemet ska ansöka om åtgärdstillstånd av kommunens byggnadsinspektör. Till ansökan ska den sökande foga ritningar som ska innehålla en trovärdig dimensionering och motiveringar till valet av detta reningssystem. – Pilreningssystemet är ett beaktansvärt alternativ med vissa frågetecken för överrinning vid riklig nederbörd eller snösmältning, men systemet bör utan vidare ges en chans att visa vad det går för. • Text och foto: Gerd Mattsson-Turku Paul Lynch i Ingå fick sitt pilreningssystem, det första i Finland, klart i juni. Vad kostar pilreningssystem? Priset är omkring 200 euro/meter bassäng. I det priset ingår kostnaderna för grävarbetet, tank, pump och brunn, geotextilmatta och filtmatta. Sticklingarna kostar omkring 10 cent. Pilreningssystem Pilplantorna tar upp allt avloppsvatten och all nederbörd som kommer i bassängen. Rör Avfallstank Rötter tar upp vatten och metaller Geotextilmatta Geotextilmatta Geotextilmatta Dräneringsrör Jord Brunn Brunn med pump Skogsbruket 8/2012 11 Drivningskvaliteten Foto: Mikko Kuussaari får då Numrerade fjärilar utplanterade i Salo Mnemosynefjärilen eller den Svarta apollofjärilen är en av våra utrotningshotade dagfjärilar. Förekomsten av arten ska nu tryggas genom förflyttningsplanteringar som görs på artens tidigare utbredningsområden i Egentliga Finland. Under sommaren har man flyttat svarta apollofjärilar till tre nya livsplatser invid Pemar å och betesängar vid nedre loppet av ån Rekijoki i Salo. Den fredade fjärilen påträffas naturligt främst på Åland och i sydvästra Finlands skärgårds- och kustområden. De svarta apollofjärilarna som släpptes ut i Salo är numrerade med tuschpenna på undersidan av bakvingen. • Ny webbplats med klimatuppgifter på svenska Finlands miljöcentral, Meteorologiska institutet och Aalto-universitet har öppnat webbplatsen Klimatguiden.fi. På webbplatsen finns strukturerad information om klimatet och klimatförändringen i Finland. Där finns också uppgifter om läget på regional nivå. På Klimatguiden.fi kan man bekanta sig med olika kontroll- och anpassningsåtgärder som har genomförts i kommunerna med målet att stävja klimatförändringen. • 12 Skogsbruket 8/2012 Bara två av fem energivedsgallringar klarade sig utan anmärkning visar en rapport från Finlands skogscentral. Kvaliteten på drivningsresultatet i energivedsgallringar granskas varje år av Finlands skogscentral. Nu granskades energivedsgallringar på 885 hektar som gallrats under fjolåret. Tall var huvudträdslaget i 63 procent av figurerna. Enligt rapporten hade fem procent av de kvarvarande stammarna i bestånden skadats under drivningen. – Läget är allvarligt då drivningsskadorna har ökat under hela 2000–talet, berättar Aki Hostikka, chef för finansiering och granskning på Finlands skogscentral. Framför allt förekom stamskador, trädens rötter hade skadats mer sällan. Dessutom hade skogen ibland gallrats för hårt och antalet stammar i det kvarvarande beståndet blev under Tapios skogsvårdsrekommendationer. Alternativt hade energivedsbestånden lämnats för täta. I 63 procent av figurerna fanns ingen spårbildning. Hostikka konstaterar att det är viktigt att ha motiverade och utbildade maskinförare, men anser att drivningsskadorna inte enbart kan skyllas på maskinförarna. Sikten i en övertät skog är dålig och jobbet försvåras av ett högt stamantal, tät underväxt, ojämna bestånd och träd som startat från stubbskott. – Maskinföraren står inför en omöjlig uppgift. Jag anser att lösningen finns i att vidareutveckla avverkningsmaskinerna. Viktigt att förröja En energivedsgallring utförs när skogen är i början av sin omloppstid, en tid då skogen formas och den framtida tillväxten tar fart. En ung skog som har gallrats på rätt sätt producerar kvalitetsvirke betydligt snabbare än en skadad skog. – Det är illa när skador uppstår i ett tidigt skede, det tar tid för skogen att återhämta sig. En energivedsgallring som inte förröjts är dömd att misslyckas. Hostikka uppmanar därför skogsägare att antingen förröja skogen själv eller att anlita entreprenörer för att göra jobbet. – Det kostar att röja men det är väl placerade pengar. Enligt Hostikka kan skogsägaren också överväga integrerad avverkning i stället för helträdsavverkning. Integrerad avverkning är en avverkningsmetod där både gagnvirke och energived tas tillvara. – Vid integrerad avverkning lämnar man kvar grenar och toppar. De skyddar mot spårbildning och på köpet blir näringsämnen kvar i skogen, eftersom barren är fulla av näring. Hostikka tillägger att det är av största Trenden har vänt Drivningskvaliteten varierar stort beroende på var i Finland man äger sin skog. I sydost var situationen sämst medan de bästa resultaten uppnåddes vid våra kustområden. Drivningsskadorna har under en lång tid varit en uppåtgående trend vid kusten. Vad beror det på att vinden nu har vänt? – Det är slutresultatet av mycket arbete, konstaterar forstmästare Greger Erikslund på Finland skogscentral. Han berättar att ett kriterium för att få PEFC-märket (Programme for the Endorsement of Forest Certification Schemes) är att drivningsskadorna hålls på en skälig nivå. – Därför har vi i närmare två års tid satsat på utbildning och information för såväl entreprenörer som skogsfackmän. Men vårt arbete märks först efter en tid. Fortfarande jobbar man med mycket små marginaler på Kustens område. Resultaten från år 2011 är tre procentenheter bättre i jämförelse med år 2010. För tillfället granskas årets energivedsgallringar. Erikslund berättar att han sett bestånd där man genom att avbryta energivedsgallringen på grund av dålig bärighet har kunnat undvika skador i beståndet. – Maskinförarens inställning är avgörande. Det är bättre att återkomma i ett senare skede om man märker att drivningsförhållandena inte är de bästa möjliga. • Text: Marianne Palmgren AVVERKARE Okänd 4% åligt vitsord Annat företag 26 % Skogsvårdsförening/revir 40 % vikt att utföra energivedsgallringen vid rätt tidpunkt. – Man kan tryggt avverka energived året om. Men är det en blöt vår och höst lönar sig att vänta om marken inte är bärande. Bättre ställt i gallringsskogar För vanliga gallringar ger rapporten inte lika dystra siffror som för energivedsgallringar. Totalt granskades gallringar på 1 190 hektar och drivningskvaliteten hölls på en rimlig nivå. Av de träd som lämnades kvar i beståndet Skogsägaren själv 5% UPM 4% Metsäliitto 17 % Stora Enso 4% var 3,4 procent skadade. Spårdjupen hade hållits på en relativt god nivå, och bestånden hade avverkats enligt skogsvårds- rekommendationerna. • Text: Marianne Palmgren i Svenskfinland Vitsord från granskningar av energivedsgallringar Andel med vitsordet God Andel med vitsordet Felaktig Lappland Lappland Kajanaland Norra Österbotten Norra Kajanaland Österbotten Kusten Södra och Mellersta Österbotten Sydvästra Finland Norra Savolax Mellersta Finland Södra Savolax Birkaland Sydöstra Tavastland- Finland Nyland Kusten Kusten Norra Savolax Norra Karelen Norra Karelen Södra och Mellersta Österbotten Sydvästra Finland Mellersta Finland Södra Savolax Birkaland Tavastland- Sydöstra Finland Nyland Kusten Skogsbruket 8/2012 13 Nya material från skogsindustrin Biobaserade material, med råvaror från skog, är under stark utveckling. Många produkter kan bli resurssnålare och miljövänligare med hjälp av nya material. Biofibriller har inte längre träets typiska egenskaper utan cellulosan påminner om en genomskinlig kräm. Detta skapar möjligheter att tillverka lätta, starka och formbara produkter. En av de viktigaste egenskaperna hos biofibriller är viskositeten, dvs. möjligheten att göra den mer eller mindre flytande. När biofibriller blandas i betong stelnar betongen snabbare, vilket förhindrar att gruset sjunker till bottnen av betongmassan. På motsvarande sätt är målfärg lätt att stryka ut med pensel, men den torkar så snart penseldragen upphör. Inom kosmetiken kan biofibriller användas exempelvis i hydrogeler. En hydrogel av av det här slaget kan binda otroliga mängder vatten och skulle vara värdefull till exempel vid svåra brännskador. Forskarna håller också på att utveckla ledband som kan ersätta kroppens ledband när de är skadade. Basen är nanocellulosa eller biofibriller som blandas till exempel med plast eller kollagen, ett protein som bland annat finns i ben, hud, senor och blodkärl. INTELLIGENTA FÖRPACKNINGR Färskvaror med en digital timer för hållbarhet och förpackningar som övervakar om du tagit din medicin. Allt detta är möjligt med hjälp av tryckt elektronik, en ny teknik där man använder traditionella tryckmetoder för att snabbt, enkelt och billigt trycka olika elektroniska komponenter med tryckfärg som är elektriskt ledande. Tänk dig förpackningar med fiskpinnar. Papperet gör förpackningarna styva. Plasten gör dem vätsketäta och stänger ute ljus och syre. I framtiden kunde indikatorer göra dem intelligenta och ge dem en förmåga FOTO: UPM FOTO: UPM Världen är full av oljebaserade, icke nedbrytbara, plastförpackningar. Därför har skogsindustrin gått in för att skapa helt nya och gröna material, som är biologiskt förnybara och nedbrytbara. Kompositer är en blandning av två eller flera material, där det ena förstärker det andra. Ett exempel på träkompositer, som funnits länge, är vanliga spånskivor. Men träkompositer kan vara mycket annat än spånskivor. Den finländska skogsindustrin tillverkar i dag biokompositer som består av plast som blandas med cellulosa, returpapper eller trä i form av till exempel flis. Råvaran kan tas från hela trädet, även från kvistar och bark. Redan i dag tillverkas möbler av biokompositmaterial. Det används också som byggmaterial för bland annat terrasser och trätrallar. Det kräver lite underhåll, då materialet varken behöver oljas eller målas. I Gent, Belgien, har staden använt kompositbräder tillverkade av UPM ProFi, som ytbeläggning på en bro. Bräderna består av en blandning av returpapper och returplast från fabriker som tillverkar etiketter. Biokompositer för formsprutning tillåter formgivarna att uppfylla sina vildaste drömmar. Kompositmaterialet består av en blandning av cellulosa och plast. Det levereras som granulat till kunderna. Vid användning hettas granulaten upp så att materialet kan formsprutas. Det här materialet används för tillverkning av många produkter, exempelvis balkonglådor och stolsitsar. Trägips är ett alternativ till vanligt gips. Gipset är en blandning av granflis och plast. Det nya gipsmaterialet är en finländsk uppfinning. Det används bland annat på Tölö sjukhus och på Barnkliniken. TEXTILER, BETONG OCH MÅLFÄRG Efterfrågan på förnybar, vedbaserad textilfiber kommer att öka genom att den ersätter bomullsfiber och oljebaserad syntetfiber. Specialcellulosa ur virke kan bland annat minska bomullsodlingen. Både gran och lövträdsvirke kan användas för att tillverka textilfiber. Vid tillverkning av viskos tillsätts natriumhydroxid i specialcellulosan så att en trögflytande vätska uppstår. Via munstycken spinns vätskan till trådar. Av samma slags specialcellulosa, som man tillverkar textilfibrer av, görs också korvskinn. Genom att finfördela cellulosa till mikroskopiskt små fibrer skapas ett naturligt, förnybart material, biofibriller, som forskarna valt att kalla nanocellulosa. Diametern på de pyttesmå fibrerna är cirka 20 nanometer, vilket är 5 000 gånger tunnare än ett hårstrå. 14 Skogsbruket 8/2012 FOTO: Maj-len roos Kolfiber ny skogsprodukt FOTO: UPM BIOBRÄNSLEN ERSÄTTER FOSSILA I Villmanstrand bygger UPM det största bioraffinaderiet i världen. Som råmaterial används råtallolja, ett avfall som uppstår vid cellulosaframställning. Råtalloljan är en mörkbrun, trögflytande vätska. Den härrör från de kådämnen som finns i virke och kallas råtallolja oavsett vilket barrträdslag den kommer från. Största delen av råtalloljan kommer från UPM:s fabriker i Finland. Byggstarten sker i sommar och 2014 ska bioraffinaderiet stå klart. Den årliga produktionen beräknas till 100 000 ton av andra generationens diesel för fordon. Biodieseln, som heter UPM BioVerno, sänker utsläppen av växthusgaser med 80 procent jämfört med fossila bränslen. Fram till 2020 väntas efterfrågan på biobränslen inom EU öka med 7 procent per år. I Joutseno bygger Metsä Group en fabrik, som ska tillverka biogas av skogsbränslen. Fabriken ska vara i provdrift sommaren 2013. Biogasen ska helt motsvara naturgas, som räknas som fossilt bränsle. • FOTO: PIXMAC att kommunicera med omvärlden. – Detta kunde ske genom att förpackningarna ändrar färg då fisken blivit för gammal, säger forskare Jarl Rosenholm på Åbo Akademi. Nu finns det forskning som visar att kolfiber lika gärna kan tillverkas av lignin, en restprodukt från cellulosafabriker, som av petroleumprodukter. Kolfiber används som råmaterial i många produkter, bland annat i skidstavar, tennisracketar och dyra cyklar. Orsaken är kombinationen låg vikt och extrem styrka. Kolfiber har hittills tillverkats av petroleumprodukter. Lignin utvinns ur svartlut, som är en biprodukt vid tillverkning av cellulosa. För att kunna spinna en kolfibertråd måste ligninet tas fram på ett specifikt sätt, som nu är patentsökt av ett företag i Sverige. Därefter hettas tråden upp till cirka 1 000 grader för att kolet ska renodlas. Kvar blir en ren kolfibertråd. Forskarna bakom den nya tekniken tror att den kommer att kommersialiseras inom fem år. • Text: Gerd Mattsson-Turku Skogsbruket 8/2012 15 Dags att planera för terrassbygget Vill du ha en ny terrass nästa sommar? I så fall är det bäst att planera den och boka snickare redan nu. Det rådet ger Jonny Lindström som driver ett byggföretag i Lovisa. – På sommaren finns det hur mycket arbete som helst. I maj börjar stugägare ringa och vill helst ha en ny terrass genast. Men den som vill ha en ny terrass till nästa sommar, ska helst komma överens med en snickare redan i höst, säger Jonny Lindström. Skogsbruket träffar honom när han förstorar en terrass åt Lovisabon Sam Helenius. Lindström har fullt upp, och någon semester blev det inte den här sommaren, som mest någon halv dag då och då. KRÄVER TILLSTÅND – Mitt råd till kunderna är att i förväg bläddra i tidningar och se vilka alternativa modeller till terrasser det finns. När de har hittat en modell, som de tycker om, klipper de ut den ur tidningen. Då är det mycket lättare för den som ska bygga terrassen att beräkna virkesåtgången och ge ett kostnadsförslag. Jag påminner dem också om att det krävs tillstånd av kommunen för att förstora en terrass. Jonny Lindström påpekar att terrassäsong- – Priset gjorde att jag valde tryckimpregnerat virke framom biokompositbräder, säger Sam Helenius. en är kort också för byggarna. – När det bli minusgrader ute, är det slut med terrassbyggena. Då fryser det tryckimpregnerade virket, som innehåller mycket vatten när det är nyimpregnerat. På våren kommer vi inte heller igång så snabbt, för – Den som vill ha ett nytt terrassgolv nästa sommar gör klokt i att beställa en snickare redan nu, säger Jonny Lindström. 16 Skogsbruket 8/2012 vanligtvis förvaras det tryckimpregnerade virket utomhus och det dröjer länge innan bräderna i ett stort paket har tinat upp. De som bygger en ny terrass eller förstorar en gammal, väljer nästan uteslutande tryckimpregnerat virke. Också Sam Helenius föredrog tryckimpregnerat. – Jag övervägde att ta ett biokompositmaterial, som sägs vara lättare att sköta och underhålla. Det var priset som avgjorde. Biokompositmaterialet var nästan tre gånger dyrare än tryckimpregnerat. Ett sådant golv skulle ha kostat omkring 35 euro per kvadratmeter. Nu betalar jag drygt 13 euro, säger Sam Helenius. LÄTTSKÖTTA BIOKOMPOSITBRÄDER Jonny Lindström berättar att han för några år sedan byggde ett terrassgolv av biokompositbräder. – Jag träffade stugägaren för ett par dagar sedan och han var fortfarande nöjd med sitt golv. Han tvättar det ett par gånger per sommar med tryckspruta, annat underhåll lär det inte kräva. – Det var annorlunda att bygga med biokompositbräder. Golvbjälklagen, det som vi till vardags kallar vasor, skulle placeras täta- Bevisat i test: Tryckimpregnerad tall är bäst och lärk är sämre än väntat. Det visar en långtidstest av virke för utomhusbruk. I femton år har virkesprover på ställningar varit nedstuckna i marken vid Sveriges tekniska forskningsinstitut SP, utanför Borås. I försöket jämförs hur moderna träskyddsmedel baserade på koppar fungerar på virke ovan mark under lång tid. Om virket inte är tryckimpregnerat kommer nedbrytningen och angreppen av rötsvamp relativt snabbt. – Efter fem till tio år börjar det hända saker för obehandlat virke i våra försök ovan mark, säger Jöran Jermer på SP Trä. I försöken ingår bland annat obehandlad gran, kärnved av tall och lärk och olika typer av träskyddsmedel. I dag har vi begränsningar för användning av träskyddsmedel baserade på kromoch arsenikföreningar. Numera tryckimpregneras virke med kopparsalter som ger virket den gröna färgen. Det finns också brunt tryckimpregnerat virke och den bruna färgen fås av pigment som tillsätts i medlet. – De obehandlade virkesprover som klarat sig bäst är inte oväntat kärnvirke av tall och lärk, säger Jermer. Gran och tall utan kärnved börjar brytas ned ordentligt redan efter 5–10 år. När det gäller beständigheten mot röta hos lärk har den ofta överdrivits. Lärk är inget material som okritiskt kan ersätta impregnerat virke i biologiskt krävande situationer. Jermer påpekar att ett nytt terrassgolv av lärk kan vara fint att se på, men inom något år blir det grått grått, vilket användaren kanske inte alltid förväntat sig. • FOTO: PIXMAC Tryckimpregnerat är bäst Däckgummi av maskrosor Däcktillverkaren Bridgestone anser att naturgummi gjort på rysk maskros mycket väl kan bli gångbart i tillverkningen av däck, rapporterar plastnet.se som skrivit om liknande forskningsprojekt under det senaste året. I teorin finns det cirka 1 200 växter som skulle kunna fungera som råvarubas för naturgummiutvinning. Idag är det endast heveaträdet som används och att hitta ett alternativ som kan ge den kvalitet och mängd som krävs är enligt Bridgestone en utmaning. Men, resultaten så här långt pekar alltså på att rysk maskros kan vara ett så- dant alternativ. Ytterligare tester ska genomföras i år och 2014 räknar man med att kunna genomföra mer storskaliga tester. Parallellt med denna forskning tittar däcktillverkaren också på ett annat naturgummialternativ, nämligen guyalegummi som kommer från en buske som växer i sydvästra USA och norra Mexiko. Efterfrågan på däck bedöms öka på både kort och lång sikt och Bridgestone har den långsiktiga målsättningen att utveckla däck som till hundra procent består av förnybara och återvinningsbara material. • re, med 40 centimeters mellanrum, när det normala är 60 centimeter. Bräderna är ihåliga och med för stora avstånd mellan vasorna, börjar det svikta under fötterna när man går på golvet. • Text och foto: Gerd Mattsson-Turku Skogsbruket 8/2012 17 Forstis fick miniflygplan Yrkeshögskolan Novia i Ekenäs fick i slutet av juni två miniflygplan som ska användas inom naturbruks- och miljöundervisningen. Ett fullt utrustat plan kostar 15 000 euro och för finansieringen står Stiftelsen Finlandssvenska Jordfonden. – Våra plan väger två kilo och har en vingbredd på 1,5 meter, berättar Romi Rancken på Novia. I den mer avancerade modellen finns en autopilot och plats för en kamera. – Vi använder två slags kameror, en för vanliga bilder och en för infraröda bilder. Flygtiden är tjugo minuter. Under den här tiden hinner planet fotografera ett ca 50 hektar stort område. Efter det ska planet ner för att förses med ett nytt batteri. – Vi har länge jobbat med flygbilder i undervisningen och nu var det dags att ta ett steg till och se vilka möjligheter dagens teknik erbjuder. I Finland trampar vi fortfarande i barnskorna när det gäller den här tekniken. HIGH-TECH I UNDERVISNINGEN Rancken berättar vidare att Novia under sommaren har testat planen på Västankvarn, skolans försöks- och undervisningsgård. – Vi har tagit vanliga foton och infraröda bilder. De infraröda bilderna har stor användningspotential. Vi får fram växtlighetens vitalitet som härleds ur mängden klorofyll i växtligheten, upplyser Rancken. Inom jordbruket ger vitaliteten uppgifter om hur åkergrödor mår och om till exempel en del av en åker drabbats av någon sjukdom. – Det får vi fram genom att jämföra bilder från olika delar av åkern. På samma sätt kan vi inom skogsbruket få fram granbarkborreangreppens utbredning. Mängden klorofyll är mindre i träd som är angripna av granbarkborre. 18 Skogsbruket 8/2012 Miniflygplanet kastas upp i luften med ett gummirep som spänns. Motorn slås på först när planet är i luften. HÖG PRECISION Rancken ser många användningsmöjligheter för miniflygplanen. – Bilderna från kamerorna har hög precision. En bildpunkt (pixel) motsvarar i verkligheten 3–5 centimeter medan den i normala flygbilder ofta är 30 centimeter. Det finns redan några aktörer i Finland som utnyttjar möjligheten att med hjälp av en serie foton, tagna från miniflygplan, skapa 3D-bilder av ett område. Med bildernas hjälp kan man räkna ut grusvolymer, både hur stor volym som redan är upptagen i hög och hur stor volym gropen har. På motsvarande sätt kommer en torvföretagare att på basis av bilderna kunna räkna ut hur mycket torv som finns upptagen och ligger i högar på torvtäkten eller intill den. Rancken ser inte heller som helt osannolikt att miniflygplanen kommer till använd- ning inom skogsbruksplaneringen. Det är fortfarande för dyrt att kartlägga ett mindre område, till exempel en skogsfastighet på 100 hektar med hjälp av miniplanen. – Bilderna är onödigt detaljrika för att göra upp en traditionell skogsbruksplan. GUMMIREP GER SKJUTS Startanordningen består av ett 15 meter långt rep av gummi och ett 6 meter långt snöre som fästs i planet. Den som ska skicka iväg det tar ett antal steg bakåt så att gummirepet spänns ordentligt och kastar upp planet i luften. Då får det en ordentlig skjuts. Genast efter det slås motorn på och planet styr sig självt utgående från en på förhand uppgjord rutt. Planet kan också styras manuellt från marken. • TEXT: GERD MATTSSON-TURKU Raute leverar svarvlinje till Tyskland Miniplan kartlägger skador I Dalarna i Sverige tar Skogsstyrelsen hjälp av små flygplan för att inventera skador av granbarkborre. Planen väger bara ett kilo och har en vingbredd på 1,2 meter. – Marschfarten är 15 meter per sekund, berättar Per-Ove Torstensson på Skogsstyrelsen. Flygtiden är omkring 30 minuter och efter det ska batteriet laddas. Flyghöjden är 150–400 meter. Av säkerhetsskäl, för att undvika kollisioner i luften, ska den som styr planet alltid ha det inom synhåll. – Start och landning sker manuellt medan resterande flygning sker via autopilot, en förutbestämd rutt och GPS. Endast batteritiden begränsar räckvidden i teorin. Bilderna från flygplanet kan dessutom användas som underlag till skogsbruksplaner, vägplanering och för att dokumentera händelser, till exempel utvecklingen av skogsskador. Bilder från det obemannade planet (UAS, unmanned aerial system) skiljer sig från traditionella flygbilder på två sätt. Dels är planet effektivt för mindre områden och flyger oftast lågt under eventuella moln. Dels ger det möjlighet att automatiskt skapa bilder som är georefererade, alltså kopplade till ett koordinatsystem. Höjdmodeller med hög precision kan produceras utgående från bilderna. Noggrannheten blir stor. Vid en flyghöjd på 150 meter är medelfelet inte större än plus/minus 10 centimeter. Med 3D-modeller kan volymer bestämmas i skogsbränslehögar. • TEXT: GERD MATTSSON-TURKU Finländska Raute Abp har fått en beställning värd 14 miljoner euro av tyska Pollmeier Furnierwerkstoffe Gmbh & Co. Beställningen omfattar svarv, tork och läggning av fanerskivor till en ny LVL-fabrik i Creuzburg i mellersta Tyskland. LVL står för Laminated Veneer Lumber, det som i Finland fått produktnamnet Kertopuu. Till skillnad från kryssfaner limmas de enskilda fanerskivorna med fibrerna i samma riktning. Det ger LVL andra hållfasthetsegenskaper än kryssfaner. LVL används inom byggindustrin som balkar och stag. Balkarna kan tillverkas i olika tjocklek och längd och ger arkitekterna större frihet vid planeringen av trästommar. Pollmeier är Europas största producent av boksågvaror. LVL-fabriken kommer att höja förädlingsvärdet på en del av den bok som bolaget använder. Bolaget räknar med att efterfrågan på LVL kommer att växa i takt med att intresset för att använda trä i både byggande och möbler ökar på kontinenten. Raute är ett av de ledande bolagen i världen när det gäller LVL-fabriker. Den nya fabriken är den första i världen som använder bok som råvara. Lyckad produktutveckling var avgörande för att Raute fick beställningen. Maskinerna kommer att tillverkas i Rautes fabriker i Nastola, Shanghai och Kajana och ska levereras våren 2013. • Har du synpunkter på tidningen? Du kan ge respons per e-post till [email protected] eller per post till adressen Skogsbruket, Norra Järnvägsgatan 21 B, 00100 HELSINGFORS. Du kan också ringa redaktionen direkt, våra kontaktuppgifter finns på sidan 3 i tidningen. Skogsbruket 8/2012 19 EU gillar inte kalavverkningar Inbakat i klimatpolitiken finns viktiga frågor för skogsbruket i Finland. För tillfället behandlar EU-parlamentet ett lagförslag som ska precisera utsläpp av växthusgaser i samband med markanvändning och skogsbruk. Bakgrunden till lagförslaget står att söka i EU:s klimat och energipaket, enligt vilket EU ska minska sina utsläpp av växthusgaser med 20 procent till år 2020. Vart leder EU:s klimatpolitik? I lagförslaget nämns att kalhyggen borde undvikas med tanke på koldioxidutsläpp från kala marker. I stället ska kol lagras i skogarna till exempel genom naturskogar och kontinuerlig förnyelse. Omnämnandet är inte juridiskt bindande, men ger en fingervisning om EU:s inställning till skogsbruk. Stefan Thölix, ordförande för SLC:s skogsutskott, är oroad för att EU via klimatpolitiken kanske i framtiden kan diktera vad vi får och inte får göra i våra skogar. Han berättar att lagförslaget hör ihop med Lulucf. Ordmonstret står för Land Use, Land Use Change and Forestry (översatt markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk). – Lulucf är ett program som räknar ut sådana förändringar i landskapet som påverkar utsläpp eller upptag av bland annat kol- 20 Skogsbruket 8/2012 dioxid. Lulucf ligger nu i startgroparna och varje land måste betala en kompensation för sina utsläpp. Genom Lulucfprogrammet ska EU tillämpa de beslut som fattades på klimatmötet i Durban. Arealen viktigare än tillväxten Thölix tillägger att vårt sätt att se på skogsbruket är helt annat än inom resten av EU. Medan vårt tänkesätt baserar sig på avverkning och tillväxt är det skogens areal som avgör i det övriga EU. Ju mer Finlands skogsareal minskar desto högre nota får Finland betala istället. – Via kontinuerlig uppföljning av skogsarealen ska utsläppskvoterna kunna ändras, och det finns redan ett förslag på en fördubbling av avgifterna för Finlands del, säger Thölix. Han anser att det är oroväckande att det i samband med klimatpolitiken inom EU diskuteras om skogen kan räknas som en förnybar naturresurs eller inte. Thölix förklarar att kolbindningen prioriteras på kort sikt. Därifrån kommer oviljan att räkna skogen som en förnybar resurs. Först 30–40 år efter en slutavverkning blir kolbalansen positiv. – Men totalt, över en längre tidsperiod, binder ett omloppsskogsbruk betydligt mera kol än kontinuerlig förnyelse. Skogsägaren ska få välja Pekka Kauppi, professor i miljövård vid Helsingfors universitet, köper inte tanken att kalhyggen är av ondo med tanke på den globala kolbalansen. Både i kontinuerlig förnyelse och i traditionellt skogsbruk finns såväl gamla träd som ungskog representerade. – Den enda skillnaden är att alla diameterklasser inte finns representerade i samma figur i vårt traditionella skogbruk. Med tanke på kolförrådet borde det inte vara någon skillnad mellan kontinuerlig förnyelse och kalavverkning. Kauppi förklarar att skog och mark lagrar stora mängder kol. När en skog avverkas kommer en del av detta kol att uppgå i atmosfären som koldioxid. – Ju mer skog det finns desto mindre koldioxid har vi i luften. Kauppi berättar att skogen under de senaste fem åren har fått en allt större betydelse när det handlar om växthusutsläpp och den globala kolbalansen. – Min personliga åsikt är att mycket nu handlar om att kalhyggen ogillas och det här kommer fram via politiken. Till exempel i Tyskland är det på vissa områden förbjudet att kalavverka skogen. Han anser att det viktigaste är att skogsägaren själv får välja vad han eller hon gör med sin skog. • Text: Marianne Palmgren FOTO: GERD MATTSON-TURKU Stor omedvetenhet om flygekorrarnas utbredning UTREDDE INTE AKTIVT Tuomaalas egen uppfattning är att Vasa stad inte gjorde tillräckligt förrän avverkningen inleddes. – Jag tror inte att Vasa stad har gjort det här med flit, men man har inte heller aktivt utrett förekomsten av flygekorre på området. Tuomaala understryker att flygekorren är en av de arter som åtnjuter specialskydd inom EU. Han hoppas att ärendet åtminstone utmynnar i en diskussion om att det finns gemensamma spelregler som alla parter måste följa. – Problemet är att de finländska skogarna i huvudsak används för virkesproduktion, men skogarna är samtidigt hem för hundratals utrotningshotade arter. Här finns en konflikt och vi vill lyfta fram att det krävs specialtillstånd för att få avverka på områden där skyddade arter har sina växtoch boplatser. Bryter någon mot detta är det ett brott enligt lagen, säger han. MÅSTE TA HÄNSYN – Det grundläggande problemet gällande skyddade arter såsom flygekorren är just omedvetenhet, säger Greger Erikslund, le- botten och Österbotten samt Mellersta Österbotten. Och listan har vuxit stadigt de senaste åren. – Nya boplatser, som vi inte har känt till tidigare, anmäls hela tiden, säger hon. Ofta iakttas flygekorrar i samband med en avverkning. I sådana fall bör avverkningen avbrytas och NTM-centralen kontaktas. – Då kommer någon vid NTM-centralen ut och ser vad som bör göras och hur man kan gå vidare. Men behöver flygekorren fortfarande skyddas med tanke på att det handlar om tusentals kända observationer i före detta Vasa län? Rinkineva-Kantola hänvisar till en nationell utredning över hotade arter som gjordes 2010 och som visar att flygekorren fortfarande är en utrotningshotad art i Finland. – Stammen är starkast i de västra delarna av landet, men uppskattas vara på nedgång i hela landet. Dessutom finns flygekorren på EU:s lista över strikt skyddade djur, vilkas förökningsoch rastplatser inte får förstöras. – Den listan kan förändras bara av EU, förklarar hon. • TEXT: CHRISTOFFER THOMASFOLK TUSENTALS BOPLATSER Enligt Leena Rinkineva-Kantola, överinspektör vid NTM-centralen i Södra Österbotten finns det flera tusen kända observationer på NTM:s område i Södra Öster- FOTO: HARRY NYSTRÖM I slutet av april gjorde Naturförbundets distrikt i Österbotten egna flygekorreinventeringar i Vasa stads skogar i Höstves. Gruppen hittade spillning av flygekorre på ett nyavverkat skifte och det fick förbundet att reagera. Resultatet blev att Naturförbundet bad polisen undersöka om Vasa stad har brutit mot lagen och försvagat flygekorrens fortplantnings- och viloplatser i och med avverkningen. – Ärendet har gått vidare till NTM-centralen i Österbotten, som för tillfället utreder om det finns skäl att göra en brottsanmälan mot Vasa stad, säger Matti Tuomaala, ordförande för distriktet i Österbotten. dande föredragande vid Finlands skogscentrals regionenhet Kusten. – Det centrala i den här frågan är att markägarna ofta inte känner till att de har flygekorre på sina marker. Markägarna borde veta om det först, men så är det inte, säger Erikslund. Skogscentralen blir uppdaterad av NTMcentralen med koordinator för kända flygekorrförekomster. Om en markägare gör en anmälning av användning av skog för ett skifte, som är i närheten av kända boplatser för flygekorre, begär skogscentralen ett utlåtande av NTM-centralen. – Vi strävar efter att kända förekomster beaktas, förklarar Erikslund. I det aktuella fallet i Vasa fanns det ingen anteckning om att det fanns flygekorre i området. – Jag kan inte kommentera det fallet närmare, men staden verkade inte veta om att det fanns flygekorre i området. Det här är ett typiskt fall. Flygekorren innebär inte ett automatiskt stopp för en avverkning. Men det gäller att ta hänsyn och lämna kvar boträd och organisera avverkning så att djuren kan röra sig därifrån. Att detta hänsynstagande görs i praktiken övervakas av NTM-centralen. Flygekorrens spillning är ungefär lika stor som risgryn. FOTO: KUVALIITERI I våras polisanmälde Naturförbundet Vasa stad för en förnyelseavverkning i Höstves. Orsaken är att förbundet hittade spillning av flyg ekorre på det avverkade området. Skogsbruket 8/2012 21 Granplanteringen kompletterades med björk Ett par av de senaste årens planteringar på Bertils i Sjundeå har föranlett Henrik Andberg en del huvudbry. Några gamla granskogar växte rätt dåligt och var förnyelsemogna. Endel röta fanns i bestånden, men det var ändå självklart att välja granplantor vid förnyelsen. Den pensionerade husbonden hjälper till med skogsarbetet medan sonen Johan Andberg nu driver gården. – Jag säger vad som ska göras i skogen och Johan tar besluten, beskriver Henrik Andberg arbetsfördelningen. De gamla granbestånden på de bördiga och fuktiga lerjordarna förnyades och planterades med gran efter högläggning med grävmaskin. Planteringarna lyckades bra och plantorna fick en god start. Problemen började det rikliga sorkåret 2007–2008 som medförde omfattande skador. Södra skogsreviret som sköter plantleveranserna föreslog komplettering med gran. Längs vägkanten har man planterat in en del lärk som Andberg nu tagit fram med röjsågen. det bra att plantera stora björkplantor, säger Andberg. Under torrare år skulle det vara riskabelt. De stora plantorna planterades okonventionellt med SFI-hacka, eftersom de inte rymdes i planteringsröret. Markberedningen gjorde en lokal grävmaskinsentreprenör genom högläggning. Samtidigt har diken tagits upp. Kompletteringsplanteringen med gran på de bördiga markerna ger Andberg inte mycket för efter de här misslyckade försöken. – Man kan inte komplettera i det oändliga, säger han. Planteringen av de stora björkplantorna tycker han ändå att har varit lyckad. Resultatet av hans arbete med röjsågen syns också tydligt. RÖJNINGSARBETET AVSLÖJADE Henrik Andberg sköter i regel röjningen av planteringarna på sonens marker. Före vårbruket har han gett sig i kast med de otursdrabbade planteringarna. – På våren, innan det börjar grönska, ser man plantorna bra. Vid midsommartid är allt redan så grönt att det är svårt att urskil- Björkplantan inleder kapplöpningen mot gräset efter den regniga försommaren. Svårt att komplettera på bördig mark De förstörda planteringarna kompletteringsplanterades med gran, men i den bördiga och täta marken lyckades kompletteringen dåligt. Som ett sista försök har Andberg nu röjt fram de granplantor som klarat sig och skapat ett blandbestånd av naturligt uppkommen vårtbjörk på den cirka en hektar stora figuren. Asp och rönn har han i regel röjt bort och gynnat frösådd vårtbjörk framför rotskotten. STORA BJÖRKPLANTOR Lite längre bort finns en liknande plantering som också drabbades av sorkarna. Vid valet av trädslag för kompletteringsplanteringen beslutade Andbergs att i år plantera in rätt stora vårtbjörksplantor på halva figuren. På den andra halvan har en del av de planterade granarna överlevt och den har också kompletterats med gran. – Under en regnig vår som denna går 22 Skogsbruket 8/2012 På bördig mark är gräsväxten enorm på förnyelseytorna. Lärkplantorna vid vägen pryder landskapet. ja plantorna, säger han. Vid röjningen har han sparat naturligt frösådd vårtbjörk. Han ser ändå bekymrat på de fläckar av gräs, hallon och duntrav, där det inte finns några plantor att röja fram. Marken är otroligt bördig och fuktig, men på grund av sorkar och gräs har man inte lyckats få igång ett växande trädbestånd. Idéerna börjar vara slut och det återstår att vänta på successionens kraft. Andberg konstaterar att det finns en massa röjningsarbete som man kan utföra själv i skogarna . Han funderar också över att det talas om brist på arbete när det finns hur mycket ogjort röjningsarbete som helst i skogarna. SVÅRT SPÅ FRAMTIDA BEHOV Förväntningarna på bestånden, som planterats och nu växer med rasande fart, är svåra att förutse. Ingen vet vilka sortiment som behövs om tiotals år när de här bestånden ska gallras och avverkas. – Nog behövs det ju alltid ved, konstaterar Andberg om vårtbjörken, men tillägger att det kanske uppstår en bättre efterfrågan på björktimmer i framtiden. I Lappers i Sjundeå är gran ett traditionellt val eftersom Sappis fabrik i Gerknäs ligger på bara några kilometers avstånd. Planerna på att utnyttja asp i produktionen minns Andberg ännu och konstaterar att skogsägarna gick på en nit då de planterade asp. Någon större produktion baserad på aspmassa har det aldrig blivit i fabriken och just nu får skogsägaren inget vidare pris på aspen, tycker Andberg. GROTEN STÖR INTE På platsen där Andbergs har planterat björk var granskogen så pass gles att groten lämnades kvar på platsen. Andberg tycker inte att groten stört plantorna även om maskinavverkningen gör att den samlas i högar på ytan. Priset, som betalas för grot i Sjundeå, är på en sådan nivå att det inte lönar sig att samla upp små mängder. – Kostnaderna för hopsamlingen blir större än likviden. Jag tror inte att förnyelsen skulle ha lyckats bättre om groten samlats upp här. Vid maskinplantering är situationen en annan, säger Andberg. Han berättar att man inte på Bertils ännu planterat med maskin, men han följer med intresse med utvecklingen av en maskinplantering på granngården. • Text och foto: Maria Lindén I förgrunden en kompletterad granplanta och bakom en planta som överlevt sorkangreppet. Henrik Andberg granskar vårtbjörkarna som han lämnat vid röjningen. Skogsbruket 8/2012 23 Ny serie Upp till bevis! Flera aktörer inom skogssektorn påverkar de beslut som skogsägare fattar i sina skogar. Av fackfolket är många själva skogsägare. Blicken vilar på Rolfs välskötta skog. Timmerställning – ingen vanlig syn i våra skogar Rolf Wickström är en självverksam skogsägare som gillar att prova på lite ovanligare skötselmetoder. Rolf Wickström från Sibbo blev skogsägare år 1995. Till vardags jobbar han som revirinstruktör på Södra skogsreviret. Som självverksam skogsägare tar skogen upp en stor del av Wickströms fritid. – Skogens tillväxt ligger på 450 kubikmeter per år, så jag vill inte hinna med i svängarna. Vanligtvis avverkar jag mellan 200 och 300 kubikmeter virke per år. Ibland måste jag anlita en avverkningsmaskin då tiden inte räcker till. 24 Skogsbruket 8/2012 Rekordet ligger på 700 kubikmeter virke som han högg en vinter, allt under veckoslut och semestrar. – Jag avverkar då marken är frusen. Slutavverkningar har jag också utfört sommartid. Han brukar förnya skogen på naturlig väg endast då förnyelsen har förutsättningar att lyckas. – Att korrigera misslyckade förnyelser är plågsamt för både plånbok och själ. Röjer fem hektar per år När det kommer till röjningsarbete är mottot att hellre röja för tidigt än för sent, det här gäller speciellt på älgrika marker. Wickström brukar röja tre till fem hektar per år. Vanligtvis röjer han 3–4 år efter sådd, då överlever en större del av såddplantorna, och 5–6 år efter planteringen. – Röjning är ett belönande arbete då man genast ser resultatet av sina händers verk. Under de senaste femton åren har jag en gång blivit tvungen att anställa en röjare när röjningsbehovet blev akut på flera figurer samtidigt. För tillfället är hans skog grandominerad men målsättningen är att med tiden utöka andelen björk. Wickström säger att han har en gällande skogsbruksplan främst därför att det är intressant att se hur skogen kommer att utvecklas. Han tar också tillvara all informa- Men hur sköter de sina skogar, vilka värderingar och målsättningar har de med sitt skogsägande? Det vill vi ta reda på. Först ut är Rolf Wickström på Södra skogsreviret. Därefter kollar vi hurudan Skogsbrukets chefredaktör Johnny Sved är som skogsägare. – Om skogen används främst till rekreation är timmerställning ett lämpligt alternativt, berättar Rolf Wickström. I bakgrunden syns timmerställningen. tion hur andra sköter sin skog, eftersom såväl skogsägare som skogsfackmän besitter en hel del värdefull skogskunskap. lösa under fåglarnas häckningstid. Eller så har exempelvis specialträdslag försvunnit från den närliggande planteringsytan. Skogen har ett mervärde Wickströms skogsägande går ut på att kombinera naturhänsyn med ett aktivt skogsbruk. Genom att sköta viktiga livsmiljöer på rätt sätt framhävs livsmiljöns naturenliga karaktär. Speciellt är att han gärna visar upp sin skog åt intresserade, berättar om skog och skogsbruk samt ger råd i skötselfrågor. Bland annat är skogsbilvägen fixad så att också en skolbuss kan köra till skogen. – Barn orkar inte gå långa sträckor och chauffören ska kunna vända bussen utan att riskera att någon elev blir under. Dessutom vill Wickström att andra än bara han ska kunna ha glädje av skogen. Därför prioriteras rekreation i de bestånd som ligger intill vägen. Hans rekreationsskog har också blivit ett populärt utflyktsmål. Avigsidan är att besökare låter sina hundar springa Gillar omväxling Wickström berättar att han gillar att prova lite ovanligare skogsskötselmetoder och visar upp ett bestånd som avverkades i timmerställning för ett par år sedan. Timmerställning är en mindre känd variant av naturlig förnyelse av tall. – Det finns bättre förutsättningar att lyckas förnya tall på naturlig väg i jämförelse med naturlig förnyelse av gran. Tallen har en jämnare fröproduktion och den är mindre skadedrabbad. Dessutom är det lättare att utföra markberedning under tall. Timmerställning är ett slags mellanting mellan skärmställning och fröträdsställning. Man kan till exempel se timmerställningar i skärgården där bestånden är utsatta för vädrets makter och skogens estetiska värden har hög prioritet. I metoden lämnas ungefär 200–250 stam- mar per hektar. Den kan utföras i jämna och välslutna bestånd av god kvalitet. Man kan också använda timmerställning på steniga ytor där markberedning inte lönar sig. – Stammarna som lämnades kvar i beståndet får nu en hög värdetillväxt. Det blir bättre ekonomi då man avverkar fröträden, eftersom utfallet är större. Fröträden tas bort senast då plantorna har nått stövelskafthöjd. På så sätt undviks luckor i det nya plantbeståndet. Det betyder att fröträden avverkas fem till tio år efter att timmerställningen blivit till. – Ännu har det inte kommit tallplantor på ytan men när det finns minst 10 000 plantor per hektar är det dags att avverka fröträden. Vilka skogsarbeten väntar dig i höst? – Jag har en mycket tät granplantskog som uppkommit på naturlig väg. Den måste jag ha röjt till nästa vinter. Efter det borde jag fortsätta med att avverka överståndare. • Text och foto: Marianne Palmgren Skogsbruket 8/2012 25 ÖVERSIKT ÖVER virkesmarknaden Virkeshandeln har löpt bra – höst med stora frågetecken Ett av de få glädjeämnen bland ekonominyheterna hittills i år är virkeshandeln i Finland. Nyheterna från exportmarknaden för finska skogsindustriprodukter är mest negativa: papperskonsumtionen sjunker, byggnationen ökar inte och konsumenternas samt industrins framtidsutsikter är pessimistiska. Skuldkrisen skapar, om den fortgår länge, även sociala problemen i många länder. Alla dessa faktorer påverkar efterfrågan på skogindustriprodukter. Fram till slutet av juli har skogsindustrin från privatskogsägarna köpt 45 procent mera virke än under motsvarande period i fjol. Stormen i december samt insektsskador har regionalt ökat virkesutbudet mycket kraftigt. Från årsskiftet har virkespriserna stigit med flera procent, endast priset på björk- massaved har sjunkit. I jämförelse med samma tidpunkt i fjol har virkespriserna klart sjunkit. Marknadsavverkningarna har stannat på samma nivå som 2011. Skillnaden mellan virkesinköp och marknadsavverkningar har lett till ökade rotpostreserver. Dessutom har virkesimporten sjunkit från 2011. Jämfört med samma period i fjol har skogindustrins virkesbehov sjunkit med några procent. Sågindustrins produktion har hållit fjolårets fart, men massa- och pappersindustrins virkesanvändning har sjunkit med omkring en tiondedel från 2011. Skogsindustrins lager med avverkat virke har också ökat i år som en följd av hur produktionsvolymerna, marknadsavverkningarna och virkesimporten har utvecklats. Skogindustrin har tillräckligt med virkesreserver för de närmaste månaderna. Skillnaderna mellan företag och regioner kan dock vara stora. Höstens virkesbehov beror på hur exportmarknaden utvecklas samt på den finska skogsindustrins konkurrenskraft. Det lönar sig för skogsägarna att följa med utvecklingen på virkesmarknaden och skogsindustrins behov av virke och erbjuda lämpliga stämplingsposter. Sommarens torvproduktion har igen haft stora svårigheter. Det kan leda till ökad efterfrågan på energived under hösten och om vintern kommer tidigt. Å andra sidan det finns redan mycket energived i lager. • Text: Erno Järvinen, forskningschef för MTK:s skogslinje Arrendet för vindkraft ska bli rättvist Utbyggnaden av vindkraft går långsamt. En orsak är att de finländska energibolagen inte varit beredda att acceptera markägarnas ersättningskrav. Nu tycks parterna närma sig varandra. Finlands mål är att fram till år 2020 ha en vindkraftskapacitet på 2 500 MW. För att sätta fart på utbyggnaden garanterar staten ett minimipris på el från vindkraftverk. Det går ändå för långsamt och för att hitta flaskhalsarna gjorde Arbets- och näringsministeriet en utredning i våras. I sin rapport kommer Lauri Tarasti med flera förslag för att göra etableringen snabbare. Byråkratin kring samhällsplanering och bygglov måste underlättas och arrendemodeller som beaktar alla markägare som berörs av vindkraften tillämpas. SLC presenterade tidigt en avtalsmodell där arrendet utgör en andel av kraftverkens omsättning och fördelas mellan berör- 26 Skogsbruket 8/2012 da markägare. Arrendet gäller inte enbart för själva kraftverkstomterna, utan för hela vindupptagningsområdet. Nu får producenterna uppbackning och det verkar som om energiindustrin skulle vara beredd att förhandla. I Malax, där diskussionerna gått hetamellan markägare, EPV Vindkraft och kommunen, skickade EPV ut brev till mark ägarna i juni. Bolaget är nu berett att ge efter och betala arrende för vindupptagningsområden. Några konkreta anbud har inte skickats ut ännu. Sami Kuitunen på EPV berättar att Finlands Vindkraftförening utarbetar en egen avtalsmodell som man vill ha som grund. I den skulle arrendet inte bindas till elproduktionen som i SLC:s modell, utan vara arealbaserad med indexjustering. EPV Vindkraft har arrendeavtal för vindkraftstomter med några av markägarna på Sidlandet i Malax. Tomas Långgård som aktivt drivit frågan om rättvisa arrendeavtal har låga förväntningar på det förslag EPV utlovat. – Efter att EPV tidigare visat en nästan total ovilja att föra diskussioner är mitt förtroende för bolaget mycket lågt. Att inga konkreta anbud kommit ännu är ju heller inte lovande, säger han. Johan Grönros har fått fullmakt av de flesta markägarna på Sidlandet att förhandla med bolag och myndigheter. Grönros säger att det finns andra bolag än EPV som är intresserade av området, både inhemska och utländska. Bland annat ett tyskt bolag har gett ett mycket attraktivt förslag som följer SLC:s avtalsmodell. Tyskarna driver redan fyrtiofem vindkraftsparker och har lång erfarenhet av vindkraftsetablering. – Det blir intressant att se om EPV kan matcha de andra energibolagens anbud. Han hoppas innerligt att Malax kommun lyssnar på sina markägare och inte beviljar några bygglov innan det finns godtagbara arrendeavtal för vindupptagningsområdena. • TEXT: JOHNNY SVED Virkesprisstatistik Rotpriser vecka 32 Hela landet Slutavverkning Första gallring Senare gallring Tallstock 54,77 q 43,87 q 47,56 q Granstock 54,21 p 43,47 q 46,82 q p q stigande sjunkande Björkstock 41,85 q … 37,55 q Tallmv*) 17,78 q 14,24 p 14,88 q Granmv 18,52 q 14,84 p 15,53 q Björkmv 17,29 q 13,90 p 14,06 q Tallsmåstock 25,58 q 20,86 q 21,97 q Gransmåstock 24,45 q … … *) mv=massaved Södra Finland Slutavverkning Första gallring Senare gallring Tallstock 53,80 q 41,21 q 45,52 q Granstock 54,26 p 42,43 q 46,42 q Björkstock 40,48 p … … Tallmv 15,66 p 12,97 p 13,14 q Granmv 17,86 q 14,65 p 15,24 p Björkmv 14,84 q 12,26 q 13,01 p Tallsmåstock … … … Gransmåstock … – … p q stigande sjunkande Södra Österbotten stigande sjunkande Slutavverkning Första gallring Senare gallring Tallstock 54,56 q 43,24 q … Granstock 52,77 q … … p q … – … Tallmv Björkstock 18,34 q 13,76 q 16,29 p Granmv 17,61 q … … Björkmv 17,72 q 13,57 q 15,92 q Tallsmåstock 26,23 q 21,30 q … … … – Gransmåstock I prisstatistiken anges de åtta vanligaste virkessortimenten. Med småstock avses stockar med toppdiametern 12–13 centimeter. Uppgifterna baserar sig på de priser som inskrivs i virkeshandelskontrakt mellan virkesköpare och enskilda skogsägare. T.ex. prisjusteringar som överenskommits med avtalskunder ingår inte och inte heller tidighetstillägg i leveransaffärer. Priserna är utan moms. Prisuppgifterna baserar på den information som Skogsindustrin rf. varje vecka tillställer Skogsforskningsinstitutet om inköpta virkesmängder från privatägda skogar samt virkespriser. Med privatägda skogar avses skogar som ägs av privatpersoner, samägda och samfällda skogar samt skogar som ägs av städer och kommuner. I statistiken ingår inte mängder och priser som berör skogsbolagens egna skogar och inte heller Forststyrelsens skogar. I statistiken ingår inköpta virkesmängder och priser från ca 84 procent av alla virkesaffärer i privatägda skogar. Utanför materialet är små och medelstora sågar. De virkespriser som anges per område och för hela landet är ett vägt medeltal av priserna på det virke som köpts de senaste fyra veckorna. Om virkesmängden för något sortiment vid rotköp är under 1 000 m³ och vid leveransköp under 500 m³ anges inget pris (…). Om mängden är 0 m³, anges (–) som pris. På Skogsbrukets webbsajt under rubriken Skogsbruket för prenumeranter uppdaterar vi virkespriserna varje vecka. Du behöver loginuppgifter för att kunna öppna sidan och dem hittar du på din faktura. • Priser på barrsulfatmassa och blekt lövmassa i Europa de senaste 52 veckorna Leveranspriser vecka 32 Hela landet Södra Finland Tallstock 56,99 q 57,45 q 55,76 q Granstock 58,53 q 62,19 q 54,29 p p q stigande sjunkande Södra Österbotten Björkstock 48,22 p … ... Tallmv*) 29,54 q 29,80 p 29,46 q Granmv 31,23 p 32,71 p ... Björkmv 30,21 p 31,18 p 30,03 q Tallsmåstock 38,94 p … … … … – Gransmåstock Inköpt virke per vecka de senaste 52 veckorna *) mv=massaved Skogsbruket 8/2012 27 Till skogenhör traditioner Visst är det en fin känsla att vid sommarstugan, som ligger vid havet i ändan av ett skogsskifte, kunna titta på hur den unga skogen växer. Det säger Valborg Anderssén, när Skogsbruket besöker henne en sommardag. – Som yngre var jag inte så engagerad i skogen, men vissa saker har fastnat i minnet. Pappa hämtade julgran och midsommarbjörkar i skogen och ibland lite virke när det fanns något byggprojekt på gården. Mamma gjorde det som var typiskt för mammor. Hon plockade bär och svamp, hämtade kråkris till kvastar och björnmossa till mossmattan som skulle finnas vid trappan till midsommar. Jag kommer också ihåg att mamma plockade lingonris till min luciakrona när jag var lucia som fyra- eller femåring. Allt detta var en del av livet på landet. SKOGEN I ARV Valborg Anderssén blev skogsägare för tre år sedan. Hon fick tillsammans med sina två syskon skogen i arv efter sin mamma. – Jag och min syster försöker nu sätta oss in i skogsskötselfrågor inom vår skogssammanslutning. Skogsarealen är totalt omkring femtio hektar, men den består av flera skogsskiften. Skiftena finns runt Jakobstad, i Fäboda och i Nätihamn. Valborg säger vidare att hon vill lära känna sin skog. – Jag gör mig ärenden till skogen för att se var det finns plantskogar som nu eller inom några år behöver röjas och var jag kan hitta blåbär, lingon och andra bär. EN DEL AV GÅRDEN Det finns berättelser i familjen om de olika skiftena. Hur det skördades fräken som foder åt korna på det allra våtaste skiftet, hur strandlinjen vid havsskiftet för åttio år sedan låg alldeles nedanför trappan till sommarstugan. Nu är stranden 250 meter längre bort. – Skogen var en del av mina föräldrars arbete på gården, en mjölkgård i Östensö, 28 Skogsbruket 8/2012 Pedersöre. På vintern var pappa i skogen och avverkade. Det stora huset värmdes med ved, först i kakelugnar och köksspisen och senare installerade pappa centralvärme. Att veden skulle bäras in minns jag speciellt bra. I dag värms huset med flis och min bror bor där med sin fästmö. – Numera har jag själv tre kakelugnar och köper torr och färdigt kluven ved till dem. Typisk stadsbo, tänker säkert många som läser detta. Men den öppna spisen och bastun vid sommarstugan eldas med ved ur den omgivande egna skogen. LÅNG ERFARENHET AV CERTIFIERING Valborg blev pensionär 2009. Före pensioneringen jobbade hon med kvalitetsfrågor och certifiering på samma företag där hon började 1976. – Jag fick jobb på Valio i Helsingfors genast när jag blev agroforstmagister med mikrobiologi och mjölkhushållning som huvudämnen. Jag antar att man på skogssidan gällande certifiering kämpar med samma svårigheter som inom livsmedelsbranschen. Först problem med att överhuvudtaget förstå vad standarderna eftersträvar och hur de effektivt kunde tillämpas i praktiken. Sedan måttlig förståelse för certifie- ringen bland skogsägare och andra inblandade. Följden kan tyvärr bli en detaljerad byråkrati som inte tjänar sitt syfte, men nog sätter folk i arbete. – När man kan tränga igenom paragraferna och verkligen förstår andemeningen i kriterierna och får den att synas i verksamheten inser man att certifiering är en bra sak. Inom livsmedelsbranschen, både i hemlandet och internationellt, uppfattas kvalitetscertifikat numera ofta som en självklarhet och en förutsättning för att det ska bli en affär. VETTIGARE MOTION Att bo i Helsingfors och ha sin skog på 500 kilometers avstånd, ser Valborg inte som något problem. – Som nybliven skogsägare fick jag en järnranson med information på skogsvårdsföreningens kontor i Eugmo. Då gick vi samtidigt med i Silvanetti, vilket betyder att jag har skogsbruksplanen i min dator. – Skogsvårdsinstruktören gjorde i början ett oanmält besök i vår skog och jag råkade samtidigt befinna mig där med röjningssaxen i handen. Det kändes bra att konkret kunna visa att det finns intresse att sköta skogen. – Röjning ger vettigare motion än att gå på gym. Vi har en röjsåg, men själv använder jag röjningssax, än så länge. SERVICE OCH KONTINUITET – Jag upplever skogsvårdsföreningen som en god samarbetspartner. Vi skogsägare är ju av olika sorter med olika prioriteter. Som något urbaniserad stadsbo tycker jag att jag får den hjälp jag behöver. Speciellt tacksam är jag för att vi snabbt kunde köpa planteringstjänst i ett läge då vi inte kunde genomföra en plantering med egna krafter som planerat. – Då skogsbruk är ett långvarigt projekt får jag dessutom en känsla av kontinuitet i kontakterna med skogsvårdsföreningen. Det uppskattar jag. Jag har blivit ombedd att ställa upp som kandidat i skogsvårdsföreningens fullmäktigeval i höst och jag har sagt ja till att kandidera. Medlemskap i fullmäktige skulle vara en utmaning. • Text: Gerd Mattsson-Turku FOTO: Gun anderssén-wilhelms och tom wilhelms Välanvända pengar Har du kanske fått frågan om du vill betala en slant till Finlands Skogsstiftelse i samband med att du ska underteckna ett virkeskontrakt? I över tio års tid har skogsägare och virkesköpare kunnat ge en slant till Finlands Skogsstiftelse som en säljfrämjande avgift. Avgiften är 0,2 procent av virkesaffärens värde vid rotförsäljning och 0,1 procent av virkesaffärens värde vid leveransförsäljning. Skogsägaren som säljer virket och virkesköparen bidrar med en lika stor summa var. När skogsägaren beslutar sig för att ge en slant, förbinder sig virkesköparen att betala ett lika stort belopp. Virkesköparen uppbär avgiften i samband med utbetalningen av den sista raten av virkeslikviden och redovisar den till Finlands Skogsstiftelse. Den säljfrämjande avgiften är avdragsgill i skogsbeskattningen. En av tre skogsägare valde i fjol att ge en slant till Finlands Skogsstiftelse. I Svenskfinland var siffran 37 procent. Skillnaden mellan kommunerna är stor. I Svenskfinland toppar Närpes statistiken. I sex av tio virkesaffärer ger skogsägaren frivilligt en slant till Skogsstiftelsen. Kristinestad och Malax kommer nästan upp till samma nivå. Det är inte fråga om stora summor. Om virkeslikviden från en rotförsäljning stannar vid 10 000 euro, blir den frivilliga avgiften 20 euro. Många små säljfrämjande avgifter leder i längden till en betydande pott. • Text: Gerd Mattsson-Turku Vad används pengarna till? Finlands Skogstiftelse använder pengarna till att finansiera projekt som främjar skogsnäringen och informerar om hållbar användning av våra skogar. I fjol delade Skogsstiftelsen ut 1,6 miljoner euro till bl.a.: • Kampanj för att främja träbyggande i Finland • Marknadsföring av PEFC-skogscertifiering i Finland • Utredning om skogens ekonomiska och sociala betydelse i olika delar av Finland • Skogsdagar för barn och skolelever • Läromedel Skogsbruket 8/2012 29 KÖP & sälj På den här annonsplatsen får privatpersoner, enmans- och familjeföretag annonsera ut sina tjänster gratis. Som villkor för annonsering gäller att tjänsterna ska anknyta till skog. Utbud på tjänster i Österbotten • F:ma O. Sandström utför röjningar och andra skogsvårdsarbeten i Peders öre, Larsmo, Kronoby, Jakobstad, Nykarleby området, tfn 050 517 3712. • Utkörning och transport av virke, ved mm. utförs med traktor i området Jakobstad-Vörå-Maxmo, Andreas, tfn 040 860 4749. • Sprängningsarbeten utförs i Pedersöre med omnejd, tfn 050 534 8565. • Käld skogsservice utför manuell röjning, plantering och gallring i Karleby och Pedersörenejden, även inhoppare i skogsmaskin, tfn 041 435 8089. • Skogsavverkning utförs med gallringsskördare, även huggning av tomter, virkestransport med traktor, röjning mm. utförs i Vasa med omnejd, tfn 050 322 0567. • Maskinell gallring och förnyelseavverkning i Malax–Korsnäs, Kenneth Forsman, tfn 050 351 3197. • Gallring och utkörning av virke utförs med Norcar 600, 490 i Nykarleby med omnejd, P. Blomqvist, tfn 050 349 2888. • Skogsvårdsarbeten och avverkning, planering, värdering av skog och rådgivning i Nykarlebytrakten, Smedskog, tfn 050 466 4970. • Slyröjning av skogsbilvägar utförs i Närpes-Malax-Korsnäs området, tfn 050 344 3181, Tobias Dahlblom. • Slyröjning av skogsbilvägar utförs i Närpes–Korsnäs området, tfn 040 750 7929. • ITA Nygård Ab utför röjningar, skogsvårdsarbeten och specialavverkningar i Terjärv med omnejd, tfn 050 366 0860. • Trädfällning på tomter samt borttransport av ris i Vasatrakten, Österbottens farmartjänst, tfn 0500 567 171. • Maskinell gallring, uttag av energived, virkesutkörning med smidig Logset 500 i Pedersöre med omnejd, S. Backman, tfn 050 592 3043. • Avverkningstjänster, maskinell gallring, med gallringsskördare utförs i Vörå med omnejd, B. Svens, tfn 050 350 7249. • Maskinell gallring med Norcar 600 i Österbotten, S. Ahlback, tfn 050 518 1054. • Vägsladdning, slyröjning och övrigt underhåll av skogsvägar utförs mellan Vasa och Oravais, tfn 0500 138 414. • Närtransport av virke, gallringsavverkning, röjning mm. inom Norrskogs område, I. och A. Nynäs, Finnäs gård, Eugmo, tfn 050 598 3149 eller 050 562 2449. • Maskinell gallring och slutavverkning i Korsholm-Malax, H. Skog, tfn 0500 160 669. • Björnströms Avverkning och Röj utför skogsvårdsarbeten i Vasanejden, tfn 050 505 7088. • Skogsavverkningar utförs med gallringsskördare i norra Österbotten, J. Slotte, tfn 0400 139 508. • Skogsdikning, skogsvägar och markarbeten utförs inom Vasaområdet, tfn 0400 867 373. Månadens TOK Utbud av tjänser vid sydkusten • Trädfällning samt virkeskörning med häst i södra Finland, MW Skogstjänst, Mats Wikström, tfn 0400 887 240. • Skogsvårdsarbeten och trädfällning i Östnyland, Skogsservice Åberg, tfn 040 5057 723. • Snöröjning, vägsladdning, röjning av vägslänter, virkestransport med traktor utförs i östra Nyland, tfn 0400 717 836. En annons får omfatta högst 112 tecken, dvs. bokstäver inkl. mellanslag. Skicka in annonstexten till [email protected]. Det är viktigt att det ur texten framgår vilket område annonsören betjänar. 30 Skogsbruket 8/2012 – Är han deppig? Han skall ju strax gå sin första match! – Otur i lottningen av motståndare, han fick igelkotten! By fick skog i gåva Nyligen fick byborna i Kiisk by i Lappfors, Pedersöre, ett stort arv att förvalta: skog som en utflyttad bybo donerat till byahemsföreningen. Helge Wiik har donerat 170 hektar till Kiisk byahemsförening. Med donationen följde också Wiiks hemgård intill byahemmet. Helge Wiik, 85, verkade länge som apotekare i Esbo, men under många år vistades han sommartid i fädernehemmet i Kiisk. – Vi lät skogscentralen göra en skogsbruksplan. Vi visste redan på förhand att det i stor utsträckning handlade om ungskogar och relativt nya planteringar, berättar Allan Zittra, sekreterare i byahemsföreningen. – De ekonomiska förväntningarna på donationen ligger långt i framtiden, men vi räknar med att gallringar på kortare sikt skall ge oss de medel som krävs för att sköta skogen och bostaden med tillhörande uthus. GAMMELSKOG FREDAS En större skötselåtgärd har redan verkställts. Ungefär tjugo hektar gallrades i vintras och virkesuttaget gav en första grundplåt för fortsatta åtgärder. Byahemsföreningen har för avsikt att låta freda cirka tio hektar skog, mestadels vacker gammal barrskog. – Vi låter också en mindre förnyelseyta intill byahemmet förbli orörd. Där skall besökarna kunna se vad som händer när skog får stå orörd. I övrigt vill vi försöka bedriva skogsbruk enligt gängse principer. Som ideell förening får vi dock inte del av de statliga skogsförbättringsmedel som privatskogsbruket får, berättar Allan Zittra. VANDRINGSLEDER MED DIKTER Allan Zittra vill i första hand peka på de miljö- och känslomässiga värden som donationen står för. Byahemmet, som är byns gamla skola, omges av donationsmarkerna och miljön är speciellt sommartid mycket tilltalande. Det ligger på en hög backe nära sjöstranden, och bara några hundra meter åt andra hållet slingrar sig Esse å. Byahemsföreningen har redan låtit iståndsätta två vandringsleder utgående från byahemmet, Skaldernas stig och Utterleden. Längs stigarna finns tavlor med uppgifter om växter och djur i området samt dikter av Viola Renvall och Hjalmar Krokfors. Författarparet bodde i byn före senaste krig. Bockabron har blivit ett populärt utflyktsmål, konstaterar Allan Zittra (t.h.) och Sune Lamabacka, som är ordförande för Kiisk byahemsförening. Den vackra naturen i trakten har blivit bekant för de tusentals motionärer som under de senaste fyrtio åren deltagit i Sju sjöar-loppet sista söndagen i september. Med loppet och med Kiisk byahem förknippas också Bockabron, en vacker gångbro över Esse å. Där finns en grillplats för naturvänner och fritidsfiskare. den uppmärksammar den vita näckrosen som växer i sjön. Bland annat dessa diktrader av Viola Renvall återges på tavlan: Vid stranden med näckros där det ogenomskinliga vattnet döljer bortkastade ting är glädjen alltid barbent, seg och tålmodigt väntande. TEXT OCH FOTO: BARBENT GLÄDJE metsäenergian käyttäjille BERTEL WIDJESKOG En avmainos tavlorna vid vandringsle- Slyröjning Maskinell slyröjning, Timberjack med kättingaggregat i Österbotten. Räckvidd 10 m, arb. bredd 1,7 m. Dan Renlund 040-583 2681 Skogsbruket 8/2012 31 jl_tuote.indd 4 13.8.2012 11.53 * . QG7 1 * Besök oss på montrarna 126 och 127 på Metko mässan! Med på mässan: · GB -skördarsvärd och drivhjul · STIHL -skördarkedja · Bracke aggregat för markberedning, röjning och avverkning · Swingcut -boggieband · U-TEC slirskydd · Dala-Gripen gripar och fästen · Flextra och ABL arbetsbelysning · Rotstop och Motourea stubbehandlingsmedlen · STIHL motor- och röjsågar samt högtryckstvätt · Sågskyddskläder och -utrustning · Garmin GPS utrustning · Arborist utrustning · Kläder och utrustning för jakt och fritid GB skördarsvärd och drivhjul STIHL motor- och röjsågar samt högtryckstvätt för proffs Bracke C16.b, ett ackumulerande aggregat för skogsvård och bioenergi med unik kaplösning SwingCut boggieband från Sverige. Dessa band tål riktigt tuffa tag. Välkomna att besöka oss på METKO mässan! www.uittokalusto.fi www.pienkoneliike.fi
© Copyright 2024