Utredning och initial behandling av urininkontinens hos kvinnor, ob

Utredning och initial
behandling av
urininkontinens hos
kvinnor
Berörda enheter
Samtliga enheter, VO Obstetrik och Gynekologi
Syfte
Enhetliga riktlinjer för utredning av urininkontinens hos kvinnor.
Bakgrund, definitioner
De vanligaste formerna av urininkontinens hos kvinnor är
ansträngningsinkontinens och trängningsinkontinens. Studier har visat att
25-35% av den kvinnliga befolkningen över 18 år har någon form av
inkontinens.
Ansträngningsinkontinens innebär att det sker urinläckage när man skrattar,
hostar, nyser, lyfter eller på annat sätt ökar trycket på urinblåsan.
Trängningsinkontinens innebär att man har en överaktiv blåsa och drabbas
av plötsliga svåra trängningar som följs av urinläckage.
Samtidig förekomst av ansträngnings- och trängningsinkontinens kallas
blandinkontinens. Man räknar med att ca 50% av alla kvinnor med
inkontinensbesvär har både ansträngnings- och trängningsinkontinens i
varierande grad.
Initial utredning och behandling
I Norrbotten sker den initiala utredningen och behandlingen av inkontinens i
Primärvården, se Inkontinens vårdriktlinjer.
Viktigt är att patienten aktivt fått instruktion om och strukturerat utfört
bäckenbottenträning under minst tre månader före remiss till
Kvinnosjukvården.
Relevanta livsstilsfaktorer skall också ha beaktats:
Övervikt/fetma försämrar framför allt ansträngningsinkontinens och vid
BMI över 25 bör kvinnan först motiveras att minska 5-10% i vikt, eftersom
detta kan ge en upp till 75%-ig minskning av läckagen och därmed göra
operation onödig.
Vätskeintaget skall gås igenom med patienten. Ett överdrivet vätskeintag
ökar urinläckagen.
Motionsform/fysisk aktivitet bör diskuteras. Fysisk träning har en allmänt
god inverkan på hälsan och rätt träningsform med aktiv bäckenbotten kan
minska besvären, jämför bäckenbottenträning. Motionsformer som ger stor
påfrestning på bäckenbotten bör kanske modifieras till förmån för sådana
som frestar på mindre.
Huvudprocess
Benign gynekologi
Dokumenttyp
Vårdrutin
Ansvarig
Processledare
Sida
Anna Pohjanen
Anna Pohjanen
1 av 4
Dokument-Id
Godkänt datum
Version
VARD-5-3922
2015-01-09
1.0
Rökavvänjning skall diskuteras, främst för att rökningens bieffekter i form
av hosta försämrar inkontinensen.
Om de åtgärder som vidtagits i Primärvården inte givit tillräckliga resultat
remitteras patienten till Kvinnosjuvkården för fortsatt utredning och
ställningstagande till behandling.
Basal utredning
I remissen från primärvården skall information om följande finnas:
- anamnes
- resultat av gynundersökning
- ifylld miktionslista
- resultat av genomförd bäckenbottenträning och livsstilsintervention
- resultat av ev residualurinmätning, hostprovokationstest
Vid första besöket på Kontinensmottagningen
Uroterapeuten gör:
Fördjupad anamnes:
 Livskvalitet
 Typ och grad av inkontinens
 Gynekologisk anamnes, tidigare op i lilla bäckenet
 Andra sjukdomar och mediciner som påverkar urinvägarna.
Urinmätningslistor, provokationstest, residualurinsmätning.
Undersökning:
 ev urintest,
 gyn undersökning (slemhinnestatus?, prolaps?)
 Bonney’s test
Kontrollerar att relevanta livsstilsinterventioner har beaktats.
Viktnedgång, bäckenbottenträning etc.
Sammanfattar fynden och ställer en första diagnos utifrån inhämtad
information.
Informerar och undervisar patienten utifrån fynd; urinblåsans funktion,
behandlingsalternativ etc. Målsättning: Ökad kunskap och medvetenhet, stöd
till egenkontroll och minskat urinläckagebesvär.
Påbörjar konservativ behandling:
 Kontinensbåge vid ansträngnings- och blandinkontinens
 Blåsträning vid trängnings- och blandinkontinens
 Antikolinergika vid trängnings- och blandinkontinens
 Lokal östrogenbehandling om pat ej har det.
Läkaren gör:
Bedömning utifrån uroterapeutens sammanfattning samt bedömning
avseende
 interkurrent sjukdom
 medicinering
 förekomst prolaps
 hudsjukdomar
Huvudprocess
Benign gynekologi
Dokumenttyp
Vårdrutin
Ansvarig
Processledare
Sida
Anna Pohjanen
Anna Pohjanen
2 av 4
Dokument-Id
Godkänt datum
Version
VARD-5-3922
2015-01-09
1.0
 intraabdominella processer?
Ställningstagande till fortsatt utredning och behandling.
Indikationer för cystoskopi
Cystoskopi övervägs vid:
 Bland- och trängningsinkontinens
 Inkontinensrecidiv
 Inkontinens associerad med
- smärta
- hematuri
- recidiverande UVI
- tömningsbesvär
- misstänkt neurogen störning
Observera: Makrohematuri och urinblåsesymtom/smärta förlagd ovan
urinröret skall i första hand utredas av Urologmottagningen.
Indikationer för cystometri
Cystometri övervägs vid
 Inkontinensrecidiv
 Bland och trängningsinkontinens
 Misstänkt neurogen störning
Recidivinkontinens
Nya inkontinensbesvär efter tidigare inkontinenskirurgi ska utredas i samråd
med erfaren urogynekolog. Patienten tolkar inte sällan besvären som att
”bandet lossnat”. Bara i enstaka fall är dock problemet ett bristfälligt stöd
under uretra. Att utan noggrann utredning operera in en ny slynga är ofta
verkningslöst och i vissa fall skadligt. I de flesta fall bör en urodynamisk
undersökning övervägas.
I de fall man finner en lågtrycksuretra och den primära slyngan är lagd med
en transobturatorisk metod finns viss evidens för att en retropubisk slynga
kan vara effektivare.
• Förvärrad eller nytillkommen trängningsproblematik blir sämre med ökad
ålder. Behandlingen ska inriktas på trängningskomponenten.
• Vid successiv debut av ansträngningsinkontinens efter slyngplastik ska
man i första hand utesluta blåstömningssvårigheter som orsak till
överrinningsinkontinens. Ibland kan en delning av slyngan under uretra
underlätta blåstömningen.
• En förnyad basutredning kan avslöja ett alltför stort vätskeintag,
nytillkommen diabetes eller neurologisk sjukdom som orsak till förnyade
inkontinensbesvär.
• Efter abdominell kolposuspension enligt Burch, förekommer både
trängningsproblematik och urinretention. Båda kan komma många år efter
den första operationen.
• Vid tömningsbesvär finns en typisk anatomi med uretra uppklistrad
bakom symfysen. Behandlingen är ren intermittent kateterisering. Att
Huvudprocess
Benign gynekologi
Dokumenttyp
Vårdrutin
Ansvarig
Processledare
Sida
Anna Pohjanen
Anna Pohjanen
3 av 4
Dokument-Id
Godkänt datum
Version
VARD-5-3922
2015-01-09
1.0
kirurgiskt dela vävnaderna mellan symfys och blåsa är förenat med stora
risker för komplikationer i form av kärl- och blåsskador.
• Vissa kvinnor utvecklar en ”äkta” ansträngningsinkontinens på grund av att
vävnaderna mellan upphängningen av slidväggen mot Coopers ligament
tänjs ut. Här kan en slyngplastik hjälpa, men risken för blåsperforation vid
operationen är kraftigt ökad. Obturatorteknik bör övervägas.
• En del kvinnor får med tiden en sfinkterinsufficiens med lågt
slutningstryck i uretra och kan trots en väl upplyft blåshals återfå
ansträngningsinkontinens.
KÄLLA:
Rapport 2011:06 från samarbetsprojektet Nationella medicinska
indikationer: Indikation för operation vid ansträngningsinkontinens hos
kvinnor
Huvudprocess
Benign gynekologi
Dokumenttyp
Vårdrutin
Ansvarig
Processledare
Sida
Anna Pohjanen
Anna Pohjanen
4 av 4
Dokument-Id
Godkänt datum
Version
VARD-5-3922
2015-01-09
1.0